KÄNSÖ

Förberedelser för den nya karantänen
Gula feberns spridning under 1800-talets första år gjorde att frågan om en
fast karantänsplats åter blev akut. Genom ett kontrakt den 18 november 1803
kunde Kronan arrendera Känsö av Gavin under återstoden av Gavins egen
arrendetid. När kronan tillträdde anläggningen den 1 maj 1804 fanns den
gamla karantänens byggnader kvar. Huvudbyggnaden innehöll bostäder för
sillsalteriets anställda och magasinet hade blivit sillsalteri och trankokeri.
Byggnaderna byggdes om för att åter anpassas till karantänens behov.
Men Kronan ville ogärna bygga nytt så länge man inte ägde ön. 1805
träffades därför en överenskommelse med brännöborna där dessa avstod
Känsö till kronan mot en för all framtid lindrad skatt, en överenskommelse
som de senare fick anledning att ångra. Från 1805 hade Brännöborna således
inte längre tillgång till ön för vare sig höskörd eller bete. Karantänens
anställda kom dock att fortsätta bedriva bete, slåtter och odling på Känsö.
Den gamla tunnbindarverkstaden kom så småningom att användas som både sjukhus,
bagarbod och mangelbod. Byggnaden är uppförd år 1800 och är Känsös äldsta hus
och den enda bevarade byggnaden från sillsalteriets tid.
15