KÄNSÖ

3. Öns historia i sammandrag
Den första karantänen anlades på Känsö 1771. Karantänen drogs in redan
året därpå och ön nyttjades under återstoden av 1700-talet som valfångststation,
sillsalteri och trankokeri. 1805 blev det åter aktuellt att nyttja ön som
karantän och detta år träffade Kronan en överenskommelse med Brännös
åbor (jordägare), som av hävd hade nyttjaderätten till ön, att överta Känsö
mot en skattelättnad för brännöborna för all framtid.
Det dröjde dock innan byggnadsverksamheten för den nya karantänen kom
igång på allvar. Sedan kapten Jacob Forsell 1816 rekryterades som ledare för
arbetena gick det dock fort. Inom tre år var i stort sett hela karantänsanläggningen
uppförd så som vi ser den idag.
Den nya anläggningen nyttjades för sitt ändamål i ganska exakt 100 år. Den
siste patienten på karantänen var en lots som 1918 var inlagd på Känsö för
misstänkt kolera. På 1920-talet ansågs anläggningen överflödig och 1934
lämnade medicinalstyrelsen över anläggningen till Domänverket. Året därpå
överfördes ön till marinförvaltningen och sedan dess har anläggningen tillhört
militären.
Vy från Brännö mot Känsö med Känsö torn. Kolteckning, Ahlbom 1925.
Göteborgs Sjöfartsmuseum.
11