Ladda hem rapporten - Mediestudier

Medborgarjournalistikens 

Janusansikte 

– en diskursanalytisk studie med fokus på Sourze 

Jessica Lind 

Magisteruppsats hösten 2006 

Medie- och kommunikationsvetenskap, Högskolan i Gävle 

Copyright: Sim(o) och författaren 2008

INNEHÅLLSFÖRTECKNING 

1 INLEDNING......................................................................................................................................................4 

1.1 PROBLEMFORMULERING..........................................................................................................................5 

1.2 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR............................................................................................................6 

1.3 FORTSATT FRAMSTÄLLNING....................................................................................................................7 

2 TIDIGARE FORSKNING..............................................................................................................................9 

2.1 INTERNET OCH IDENTITET.......................................................................................................................9 

2.2 RELATIONER TILL PUBLIKEN.................................................................................................................10 

2.3 MEDBORGARJOURNALISTIK ..................................................................................................................11 

2.3.1 Vad är medborgarjournalistik? ........................................................................................12 

2.3.2 Undersökningar om medborgarjournalistikens innehåll .....................................13 

2.3.3 Utgångspunkt............................................................................................................................14 

3 TEORETISK RAM .......................................................................................................................................16 

3.1 TRE TEORETISKA PERSPEKTIV .............................................................................................................16 

3.1.1 Diskursteori ...............................................................................................................................16 

3.1.2 Retorikteori ................................................................................................................................17 

3.1.3 Social teori .................................................................................................................................17 

3.2 DEN SOCIOKULTURELLA PRAKTIKEN ...................................................................................................18 

3.2.1 Giddens struktureringsteori...............................................................................................19 

3.2.3 Bourdieus sociala fält...........................................................................................................19 

3.3 INNEHÅLL: DEN IDEATIONELLA STRUKTUREN ....................................................................................20 

3.3.1 En argumentativ diskurs.....................................................................................................20 

3.3.2 Common sense och kategorisering ..................................................................................22 

3.3.3 Ideologikritik.............................................................................................................................23 

3.3.4 Beskrivningar av verkligheten ..........................................................................................23 

3.4 FORM: DEN TEXTUELLA STRUKTUREN ................................................................................................24 

3.4.1 Teman och tematiska bindningar ...................................................................................24 

3.4.2 Språket skapar handling ....................................................................................................25 

3.5 RELATION: DEN INTERPERSONELLA STRUKTUREN ............................................................................26 

3.5.1 Relation till läsaren...............................................................................................................26 

3.5.2 Självintresset i texten ...........................................................................................................27 

3.5.3 Subjektet i texten ....................................................................................................................27 

3.5.3 Identitet och persona.............................................................................................................28 

3.5.4 En politisk identitet?.............................................................................................................29 

3.6 SUMMERING.............................................................................................................................................30 

4 METODOLOGISK RAM .............................................................................................................................31 

4.1 DISKURSANALYS – EN METODDISKUSSION..........................................................................................31 

4.1.1 Att integrera kritisk diskursanalys och diskurspsykologi.................................33 

4.2 INTERTEXTUALITET................................................................................................................................34 

4.3 TOLKNINGSREPERTOARER ....................................................................................................................35 

4.4 DISKURSANALYS – EN VÄG GENOM TEXTEN........................................................................................35 

5 MATERIAL OCH URVAL...........................................................................................................................37 

5.1 MATERIAL TILLHÖRANDE DEL 1...........................................................................................................37 

5.1.1 Urvalskriterier ..........................................................................................................................37 

5.2 MATERIAL TILLHÖRANDE DEL 2...........................................................................................................38 

5.2.1 Urvalskriterier ..........................................................................................................................39 

5.3 MATERIALDISKUSSION...........................................................................................................................39 

5.4 TILLVÄGAGÅNGSSÄTT.............................................................................................................................40 

6 DEL 1: BESKRIVNING AV SOURZE.....................................................................................................41 

6.1 SOURZE SOM AFFÄRSIDÉ .......................................................................................................................41 

6.1.1 Analys och tolkning ...............................................................................................................42 

6.2 SOURZES INNEHÅLL................................................................................................................................47 

1

2 


6.3 REDAKTÖR BELINDA OLSSON OCH SOURZE.......................................................................................50 


7 DEL 1: BESKRIVNING AV SOURZAREN ............................................................................................52 

7.1 ATT VARA SOURZARE .............................................................................................................................52 


7.2 ETABLERADE OCH OUTSIDERS..............................................................................................................57 


8 DEL 1: BESKRIVNING AV SOURZE SOM MEDBORGARJOURNALISTIK .............................62 

8.1 JOURNALISTIK OCH MEDBORGARJOURNALISTIK ...............................................................................62 


9 DEL 1: RESULTATDISKUSSION ...........................................................................................................66 

9.1 TOLKNINGSRAMEN..................................................................................................................................66 

9.2 AKTÖRENS BAKGRUND...........................................................................................................................68 

9.3 KVÄLLSPRESS OCH DAGSPRESS............................................................................................................69 

9.4 DEN JOURNALISTISKA DISKURSEN.......................................................................................................71 

9.4.1 Sourze och nyhetsvärderingen..........................................................................................73 

9.5 DEN POLITISKA DISKURSEN ..................................................................................................................73 

9.6 DET NYA MEDIELANDSKAPET................................................................................................................76 

10 DEL 2: SOURZE - PROFILER & TEXTER .......................................................................................77 

10.1 IDOL 2006 - DAGS ATT SÅGA JURY OCH PROGRAMLEDNING........................................................77 

10.1.1 Personprofil 1 .........................................................................................................................77 

10.1.2 Texten.........................................................................................................................................77 

10.1.3 Relation till medier..............................................................................................................79 

10.2 IDOL 2006 - ETT SÖMNPILLER GICK VIDARE .................................................................................80 

10.2.1 Personprofil 2 .........................................................................................................................80 

10.2.2 Texten.........................................................................................................................................80 


10.3 SVT OCH JÄMSTÄLLDHETSMATEMATIKEN ......................................................................................82 

10.3.1 Personprofil 3 .........................................................................................................................82 

10.3.2 Texten.........................................................................................................................................83 


10.4 NU FÅR DET VARA NOG! ......................................................................................................................85 

10.4.1 Personprofil 4 .........................................................................................................................85 

10.4.2 Texten.........................................................................................................................................86 


10.5 VILKAS BARNDOM FÖRSTÖRDES MEST?...........................................................................................88 

10.5.1 Personprofil 5 .........................................................................................................................88 

10.5.2 Texten.........................................................................................................................................89 


10.6 50 ÅRS FESTEN PÅ SVT! VAD VAR DET?..........................................................................................90 

10.6.1 Personprofil 6 .........................................................................................................................90 

10.6.2 Texten.........................................................................................................................................91 


10.7 PUBLIC SERVICE, KULTUR FÖR ALLA ................................................................................................92 

10.7.1 Personprofil 7 .........................................................................................................................92 

10.7.2 Texten.........................................................................................................................................93 


10.8 KNULLAD BLÅRÖD ................................................................................................................................94 

10.8.1 Personprofil 8 .........................................................................................................................94 

10.8.2 Texten.........................................................................................................................................95 


10.9 VIKTIGA DETALJER MÖRKAS AV MEDIA............................................................................................97 

10.9.1 Personprofil 9 .........................................................................................................................97 

10.9.2 Texten.........................................................................................................................................98


10.10 BONDE SÖKER FRU: PROSTITUTION SOM TV-UNDERHÅLLNING................................................100 

10.10.1 Personprofil 10..................................................................................................................100 

10.10.2 Texten ....................................................................................................................................101 

10.10.3 Relation till medier .........................................................................................................102 

11 DEL 2: RESULTATDISKUSSION.......................................................................................................103 

11.1 PERSONAN...........................................................................................................................................103 

11.1.1 Personans slav och mästare ..........................................................................................104 

11.1.2 Personans idealtyp.............................................................................................................105 

11.2 PERSONAN OCH BERÄTTARRÖSTEN.................................................................................................107 

11.3 RELATION TILL LÄSARE .....................................................................................................................108 

11.4 RELATION TILL MEDIER ....................................................................................................................109 

11.5 MEDIERNAS INNEHÅLL ......................................................................................................................112 

11.6 SAMHÄLLET OCH KULTUREN ............................................................................................................113 

12 SLUTDISKUSSION .................................................................................................................................116 

12.1 MEDBORGARJOURNALISTIKENS JANUSANSIKTE ...........................................................................116 

12.1.1 Demokratiskt eller maktmedel? ..................................................................................116 

12.1.2 Journalistens järnhårda lag .........................................................................................118 

12.2 DEN JOURNALISTISKA FANAN...........................................................................................................119 

12.3 MEDBORGARJOURNALISTENS REFLEXIVITET ................................................................................121 

12.3.1 Livspolitik ..............................................................................................................................122 

12.4 I TEXTENS GRYNINGSLAND ...............................................................................................................123 

12.5 FRAMTIDSPERSPEKTIV......................................................................................................................124 

12.6 POST SKRIPTUM .................................................................................................................................125 

REFERENSER ................................................................................................................................................126 

LITTERATUR ..................................................................................................................................................126 

CITERADE ARTIKLAR....................................................................................................................................129 

ARTIKLAR FRÅN SOURZE.............................................................................................................................129 

INTERNET OCH ÖVRIGT................................................................................................................................130 

3

1 INLEDNING 

Internet erbjuder en möjlighet att träda in i olika sociala rum, eller att uppträda på en virtuell 

scen. Vi kan välja mellan att vara osynliga i bakgrunden eller att framträda på scenen. Idag är 

Internet den främsta versionen av cyberspace, en virtuell värld, som är konstruerad genom 

användning av kommunikationsteknologi. Det är ett kulturellt fenomen där kommunikationen 

är baserad på symboler. 1 Individen kan framträda på den virtuella genom att uttrycka sig med 

symboler – som en symbolisk presentation, eller konstruktion, av individen. 2 

Sourze är en Internetsajt där man kan välja mellan att framträda på den virtuella scenen, ge 

uttryck för egna åsikter eller helt enkelt välja att ”bara” läsa, att stanna i bakgrunden. Indivi- 

den regisserar, eller konstruerar, själv sin roll, sin persona, på den virtuella scenen. Sourze 

beskrivs vara en tidning som skrivs av läsarna själva. 3 Grundidén bygger på att alla individer 

skall få berätta en historia och ha möjlighet att ge uttryck för sin åsikt: 

4 

[d]u behöver inte ha utbildning i journalistik för att vilja eller kunna berätta 

en historia. Du behöver heller inget diplom i expertis för att ha värdefulla 

åsikter. Här är ordet ditt. Och fritt. 4 

För att få sitt alster publicerat på Sourze skickas det in till Sourzes redaktion för kontroll av 

innehållet, så att det inte bryter mot de publicistiska reglerna eller redaktionell policy. 5 Vid 

inlämnandet av en text måste ett användarkonto skapas med en personprofil som visas för alla 

Sourzes läsare. 6 Individen skapar en persona som representerar självet. ”People becomes 

masters of self-presentation and self-creation” 7 med Sherry Turkles ord. 

Fenomenet Sourze sammanfaller med trenden medborgarjournalistik som internationellt vuxit 

fram under 2000-talet. Det handlar om att den traditionella läsaren aktivt börjar producera 

material för publiker: nyheter, texter och liknande. Det råder dock stor begreppsförvirring 

kring vad medborgarjournalistik är, vilket också tydligt framkommer i diskursen kring Sourze. 

Men vad är då Sourze egentligen? Vi har varit vid mediafronten, skriver 

Svenska Dagbladet med lätt ironi. Sourze är en frisk fläkt på en alltmer förutsägbar 

åsiktsmarknad, slår Borås Tidning fast medan branschtidningen 

1 Fornäs, Johan (red.) mfl (2002): Digital Borderlands: Cultural Studies on Identity and Interactivity on the 

Internet. New York: Peter Lang Publishing, s 5. 

2 Gergen, Kenneth J (1996): ”Technology and the Self: From Essential to the Sublime” ur Constructing Self in a 

Mediated World: Groding, Debora & Lindlof, Thomas R (red.). Sage Publications, s 135. 

3 Sourze: http://www.sourze.se 2006-12-01 

4 Sourze: http://www.sourze.se/default.asp?ItemID=10040031 2006-12-01 



7 Turkle, Sherry (1997): Leva.Online. Stockholm : Norstedt, s 158.

Resumé menar att nätföretaget skinnar mediekåta mångfaldsmänniskor och 

Sourze är inte mer än ett dotcom-venture i väntan på en exit. 8 

Hur skall denna virtuella teaterscen beskrivas? Eller är det egentligen ingen teaterscen utan 

snarare ett slagfält där individer strider genom att föra fram sina åsikter? Traditionell press har, 

sedan Sourze startade i januari 2001, benämnt Sourze i olika termer. De har talat om Sourze 

på olika sätt – som debattsida, nättidning, klotterplank, forum och liknande. Har de olika före- 

ställningarna om Sourze någon betydelse för uppfattningen av Sourze? 

1.1 PROBLEMFORMULERING 

Peter Berger menar att människan finns i samhället och påverkas av dess betingelser, lika väl i 

tidsliga som rumsliga institutioner: ”[s]amhället är alltså de murar som håller oss fängslade i 

historien”. 9 Samtidigt finns också samhället i människan genom dess yttre kriterier som inter- 

naliseras i vårt sätt att handla. En allegori som används av Berger är marionetteatern: 

där ridån går upp framför dockor som hoppar omkring dragna av osynliga 

trådar och muntert spelar upp de roller som tilldelats dem i den tragikomedi 

som satts i scen. 10 

I den virtuella världen, till exempel på Sourze, iscensätter individen själv sina roller och drar 

själv i de osynliga trådarna. Individen konstruerar själv en personlig fasad, med Erving 

Goffmans ord, 11 eller en persona, som presenterar individen på Sourze. Genom självpresenta- 

tionen på Sourze har individen större kontroll över vad som presenteras än i ”verkliga” livet, 

med andra ord kan individen lättare framhålla vissa egenskaper medan andra döljs. I 

Goffmans termer: vad som skall visas i den främre regionen och vad som stannar i den 

bakre. 12 En personprofil på Sourze innebär att agera genom en språkligt förmedlad roll, en 

persona. I centrum för konstruktionen av personan står språket, ord och symboler, som är 

polysemiska. 13 Enligt Turkle är en onlinepersona ett spel mellan olika roller och en möjlighet 

för individen att agera ut och experimentera med olika personligheter. 14 

Genom språket förmedlar individen en självutnämnd persona - både i personprofilen och i 

texten presenteras individen genom en persona. Likaså i traditionell press åskådliggörs en 

persona. Jonathan Potter och Margaret Wetherell menar att stora delar av våra aktiviteter 

implementeras genom språket och språket i sig, talat eller skrivet, är ett medium för hand- 

8 Jäderling, Viktoria (2002): ”Säg nåt för 100 spänn” ur LO Tidningen, 02-03-01 

9 Berger, Peter (2001): Invitation till sociologin. Ett humanistiskt perspektiv. Smedjebacken: Prisma, s 86; se 

även Berger, Peter & Luckmann, Thomas (2003): Kunskapssociologi. Hur individen uppfattar och formar sin 

sociala verklighet. Falun: Wahlström & Widstrand. 

10 Berger (2001), s 111 

11 Goffman, Erving (1998): Jaget och maskerna: en studie i vardagslivets dramatik. Stockholm: Prisma, s 30 

12 Ibid, s 97 

13 Fornäs m.fl. (2002), s 34 

14 Turkle (1997), s 316 

5

ling. 15 De poängterar även att alla texter är sociala till sin karaktär. Texter är inte neutrala 

reflektioner, speglingar eller beskrivningar av händelser, ting eller verkligheten: 

6 

[r]ather, they construct a version of those things. They do not just describe 

things; they do things. And being active, they have social and political 

implications. 16 

Michael Billig säger att ideologier inte bara finns i politiska diskurser, utan återfinns även i 

människans tankar och argumentation. Den argumentativa diskursen, menar Billig, är tätt 

förknippad med retorik: 

[t]he ordinary person – the `subject´ of ideology – is not a blind dupe, whose 

mind has been filled by outside forces and who reacts unthinkingly. The subject 

of ideology is a rhetorical being who thinks and argues with ideology. 17 

Språket representerar alltså verkligheten med hjälp av förgivettaganden, common sense, som i 

sitt allra mest vardagliga användande innefattar ideologiska föreställningar. Tony Bennett har 

kallat språket ”the home of all ideology”. 18 Vad innebär då den rådande begreppsförvirringen 

kring Sourze och medborgarjournalistik ur en ideologisk synvinkel? Vad innebär de konstru- 

erade bilder av Sourze i traditionell press? Hur framställs Sourze för läsaren och hur förhåller 

sig journalisten själv till Sourze? Hur konstrueras den sociala texten om sig själv, personan, 

och om världen, på den virtuella teaterscenen Sourze? 

1.2 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR 

Syftet med uppsatsen är att undersöka tre diskursiva relationer. Den första relationen är för- 

hållandet mellan traditionell press och Sourze, det vill säga hur de talar om och konstruerar en 

bild av Sourze. Den andra relationen är skribenterna på Sourze, hur de konstruerar sin sociala 

roll, sin persona, och därigenom en relation till läsaren. Den tredje relationen är förhållandet 

mellan Sourzes skribenter och medier, det vill säga hur en relation till medier konstrueras 

utifrån texter publicerade i kategorin ”Media”, som finns på Sourze. På ett övergripande plan 

är språket det centrala, genom det skrivna och publicerade ordet. Undersökningen kommer 

med andra ord att baseras på sociala texter i form av det skrivna ordet, som redan finns 

tillgängligt. Inom diskurspsykologin poängteras att texter bör vara naturliga, det vill säga 

material som finns, existerar, oberoende av forskarens inblandning och intressen. 19 

15 

Potter, Jonathan & Wetherell, Margaret (1987): Discourse and Social Psychology. Beyond Attitudes and 

Behaviour. Sage Publications, s 9 

16 

Potter & Wetherell (1987), s 6 

17 

Billig, Michael (1991): Ideology and Opinion. Studies in Rhetorical Psychology. Sage Publications, s 2 

18 

Citerad i: Scannell, Paddy (1998): ”Media – Language - World” ur Approaches to Media Discourse: Bell, 

Allan & Garrett, Peter (red.). Oxford: Blackwell, s 256 

19 

Winther Jørgensen, Marianne & Phillips, Louise (2000): Diskursanalys som teori och metod. Lund: 

Studentlitteratur, s 117

Undersökningen om hur andra medier talar om och konstruerar Sourze baseras på artiklar 

hämtade från stora svenska nyhetstidningar. Undersökningen av Sourze baseras på texter och 

personprofiler hämtade från Sourze. 

Till grund för undersökningen kommer följande frågeställningar att vara tongivande: 

• Hur benämns Sourze i traditionell press och vilka implikationer för olika benämningar 

med sig? 

• Hur förhåller sig traditionell press till Sourze och till medborgarjournalistik? 

• Hur konstrueras en persona i personprofiler på Sourze och om, i så fall hur, personan 

finns presenterad i texten? Bidrar detta till att skapa en relation till läsaren? 

• Hur talar ”sourzarna” om medierna och vilka relationer till medierna konstrueras i 

texterna på Sourze? 

1.3 FORTSATT FRAMSTÄLLNING 

Identitetsstudier på Internet, relation till läsaren och medborgarjournalistik är relevanta 

forskningsområden för denna undersökning. En översikt av forskningsfältet kommer att 

skissas i nästkommande avsnitt. 

I det tredje avsnittet kommer ett teoretiskt ramverk att presenteras med fokus på tre före- 

stående perspektiv: diskursanalys, retorik och social teori. Den teoretiska fokusen behandlar 

språket och hur språket skapar handling och konstruerar mening i diskursen/diskurserna. 

Metoden för undersökningen, diskursanalys, diskuteras i det fjärde avsnittet. Främst kommer 

Norman Faircloughs kritiska diskursanalys samt Potter och Wetherells diskurspsykologi att 

diskuteras, även om beröringspunkterna i avsnittet också snuddar vid Michel Foucaults 

diskursbegrepp. Därefter, i avsnitt fem, behandlas materialet till underökningen, avgräns- 

ningar, urval av material etcetera. 

Undersökningen delas in i två delar. Den första delen behandlar materialet om Sourze, med 

andra ord den första diskursiva relationen. I den andra delen kommer materialet från tradi- 

tionell press, med andra ord fokuseras den andra och tredje diskursiva relationen. I avsnitt sex 

till åtta presenteras materialet i form av tre övergripande teman med tillhörande analys och 

tolkning. Det första temat behandlar Sourze som ett nytt medieföretag, alltså Sourze som 

affärsidé. I det andra temat är sourzaren i fokus, både den ”vanliga” skribenten och vad som 

kallas ”kändisskribenten”. I det tredje temat kommer Sourze att behandlas som ett uttryck för 

trenden medborgarjournalistik. I det nionde avsnittet diskuteras slutsatser och resultat av den 

7

traditionella pressens föreställningar om Sourze, samt förhållande till Sourze och med- 

borgarjournalistik. 

De två andra diskursiva relationerna presenteras i form av analys och tolkning i avsnitt tio. 

Varje text diskuteras var för sig, men i avsnitt elva sammanförs texterna i en resultatdis- 

kussion och följande slutsatser utifrån materialet från Sourze. 

I det sistkommande avsnittet följer en slutdiskussion där de tre diskursiva relationerna 

sammanförs i en integrerad diskussion. Till sist finns även några tankar om fortsatt forskning 

inom området. 

8

2 TIDIGARE FORSKNING 

Förhållandet till verkligheten och till språket kan, i ett brett perspektiv, delas in i två 

förhållningssätt enligt Paddy Scannell. Antingen kan man acceptera att verkligheten finns 

såsom vi förnimmer den eller betrakta denna ”verklighet” med misstro. 20 Paul Ricoeur har 

kallat det för tilltrons (trust) respektive misstankens (suspiction) hermeneutik. Detta resone- 

mang kan appliceras på synen på identitetens förhållande till verkligheten. Om vi anammar 

den första ansatsen finns identiteten som en naturligt given kategori inom individen. Detta 

innebär ett strukturellt närmande. Om vi ser den enligt det andra synsättet vi fokuserar på 

kontexten och på de enskilda individernas val, åsikter etcetera för att förstå hur identiteten 

konstrueras. 21 Det handlar i sin tur om dualismen förklara eller förstå. 

För att återgå Bergers marionetteater från inledningen, så handlar det om att förklara en 

individs handlande, eller dockornas agerande, utifrån strukturer, de osynliga trådarna - såsom 

ideologi, kultur, politik etcetera. Om man istället söker förklara utifrån individens kontext blir 

fokuset på individen, på dockorna - hur de upplever sin omvärld, och identiteten blir situa- 

tionsbunden. Det handlar om, i första fallet, en makronivå och i det andra, en mikronivå. 22 

2.1 INTERNET OCH IDENTITET 

Hur förhållandet mellan aktör, språk och verklighet uppfattas får direkta konsekvenser för hur 

identitet skapas - finns det en kärnidentitet eller är identiteten reflexiv? Turkle var bland de 

första att på allvar undersöka identitet(er) och sociala relationer på Internet. Hon menar att 

Internet bidrar till ett upplösande av identitetens enhetlighet (kärnidentitet). Istället ses 

identitet som en mångfald i Jungiansk riktning, som en mötesplats för olika arketyper, 23 eller 

om ett postmodernt synsätt som framhäver splittrade, eller en mångfald av, identiteter. 24 På 

Internet kan personer spela ut och experimentera med andra identiteter och ”människor [kan] 

forma ett jag genom att växla mellan många olika jag”. 25 

Ett annat resultat av undersökningen av MUD:s (Multi User Dungeons) visade att individer 

kan agera ut personliga problem så att det fungerar som en form av självhjälp. Internet, i 

20 

Scannell (1998), s 254 

21 

Kinnvall, Catarina (2003): “Identitetsstudier – en översikt” ur Identitetsstudier i praktiken: Petersson, Bo & 

Robertson, Alexa (red.). Malmö: Liber, s 12 

22 

Ibid 

23 

Turkle (1997), s 218 

24 

Turkle, Sherry (1996): “Parallel Lives: Working on Identity in Virtual Space” ur Constructing Self in a 

Mediated World: Groding, Debora & Lindlof, Thomas R (red.). Sage Publications, s 173 

25 

Turkle (1997), s 219 

9

synnerhet MUD:s, blir en kontext där konstruktion och rekonstruktion av identiteter kan äga 

rum, men det finns även möjlighet till dekonstruktion av identitet/en som en enhet. 26 

I Digital Borderlands undersöks hur individer som interagerar med varandra kan, på olika sätt, 

skapa eller konstruera en identitet på Internet. 27 I Malin Svenningssons studie ligger fokus på 

hur individer skapar kontakter och utvecklar relationer i chattrum på Internet. Nicknamnen 

används som en form av personlig mask, ett unikt attribut eller en privat signatur, vilken ofta 

baseras på kulturell kunskap. Nicknamnen representerar en bild av individen, som individen 

själv vill förmedla - en online persona. 28 Relationer som utvecklas i chattrum menar 

Svenningson bara är nya sätt att mötas på och att dessa relationer ofta förverkligas genom 

fysiska möten. Att mötas på Internet är bara ett, bland många andra, sätt att mötas. 29 

Relationen mellan flickors eller unga kvinnors identitetsutveckling och Internet står i fokus i 

Girl Wide Web: Girls, the Internet, and the Negotiation of Identity. 30 Undersökningar av girl- 

zines har traditionellt fokuserat på stereotypa läsningar av reklam och redaktionellt material, 

samt relationer mellan makt, kontroll och konsumtion. Senare studier har fokuserat på flickor 

som aktiva meningsskapare, både i mainstream medier och på Internet. Susan Walsh under- 

söker onlinemagasin som riktar sig till flickor i åldern 11 – 20 år. 31 Walsh försöker identifiera 

övergripande dominanta diskursiva relationer för genusroller på sajten Blue Jean Online, som 

presenterar sig som ett feministiskt alternativ till mainstream tjejtidningar. Resultat av 

undersökningen visade att sajten synliggjort feminismen för unga flickor och att dominanta 

genusroller kan förhandlas samt att flickorna uppmuntras att själva bli aktiva informa- 

tionssökare för skapandet och formandet av sin identitet. 32 

2.2 RELATIONER TILL PUBLIKEN 

Martina Ladendorf undersökte elva girl-zines från Nordamerika, Sverige och Australien, som 

präglats av tredje vågens feminism. Ett av kännetecknen för den tredje vågens feminism är att 

fler grupper än män och kvinnor innefatta (homosexuella, bisexuella och fler). Ett annat 

26 

Turkle (1996), s 174 

27 

Fornäs mfl (2002), s 38 

28 

Sveningsson, Malin (2002): ”Cyberlove: Creating Romantic Relationships on the Net” ur Digital Borderlands: 

Cultural Studies on Identity and Interactivity on the Internet: Fornäs mfl (red). New York: Peter Lang Publishing, 

s 56f 

29 

Ibid, s 75 

30 

Mazzarella, Sharon R (2005): Girls Wide Web. Girls, the Internet, and the Negotiation of Identity. New York: 

Peter Lang Publishing, s 6 

31 

Walsh, Susan F (2005): “Gender, Power, and Social Interaction, How Blue Jean Online Constructs Adolescent 

Girlhood” ur Girls Wide Web. Girls, the Internet, and the Negotiation of Identity: Mazzarella, Sharon R (red.). 

New York: Peter Lang Publishing, s 70f 

32 

Ibid, s 80f 

10

kännetecken är att genus och kategorier ifrågasätts och anses vara socialt och kulturellt 

skapade, eller konstruerade, istället för beroende av biologiska likheter och skillnader som 

första och andra vågens feminism menade. 33 

Ladendorf undersöker gränserna mellan producent och användare, skribent och läsare, efter- 

som dessa gränser upplöses och användarna har möjlighet till medproduktion på sajterna. 34 

Interaktiviteten gör att läsaren har större möjlighet att delta i produktionen på Internet. Det 

finns olika typer av deltagande, såsom kommentarer och forum, eller sajter som fungerar som 

gemenskaper (communities) där ett direkt deltagande i produktionen är möjlig genom att själv 

skapa och publicera materialet. 35 Ladendorf konkluderar sin undersökning med att dessa 

alternativa magasin påverkar mainstream medierna, och har redan gjort det i Sverige där 

mainstream veckotidningen VeckoRevyn genomgått en omstyling med girl-zinet Darling som 

feministisk förebild. Detta, menar Ladendorf, utvidgar det diskursiva utrymmet. 36 

2.3 MEDBORGARJOURNALISTIK 

John Downing skriver i en artikel från 2003 att forskning i liten utsträckning har intresserat 

sig för alternativa medier där användaren är aktiv producent av material. I synnerhet saknas 

forskning om alternativa media på Internet och hur dess sociala roll(er) skall definieras. Tradi- 

tionella undersökningar av publiken inom mainstream medierna har fokuserat på publiken 

som en marknad, inte på att förstå publiken eller publikens medverkan. Även om Downing 

fokuserar på sociala rörelser i artikeln poängterar han att dessa ”alternativa medier” tagit 

många olika former, speciellt på Internet, vilket gör att termen ”alternativ” bör definieras. 37 

Medborgarjournalistik är inte helt lätt att definiera - vad det är eller vad är det inte är. I The 

Nieman Foundation for Journalism at Harvard University från 2005 behandlas olika aspekter 

av vad medborgarjournalistik kan vara. Richard Sambrook, BBC-chef, berättar om hur 

publiken blir medborgarjournalister genom att kunna sända in bilder, videor och ord från, och 

om, olika händelser till BBC:s webbsida. Sambrook menar att detta kommer att förändra 

journalistiken, samt bidra till att skapa bättre kunskap och förståelse för publiken. 38 

33 

Rosenberg, Tiina (2002): Queerfeministisk Agenda. Stockholm: Atlas. 

34 

Ladendorf, Martina (2002): “Cyberzines: Irony and Parody as Strategies in a Feminist Sphere” ur Digital 

Borderlands: Cultural Studies on Identity and Interactivity on the Internet: Fornäs mfl (red). New York: Peter 

Lang Publishing, s 112 

35 

Ibid, s 121 

36 

Ibid, s 140 

37 

Downing, John D. H. (2003): “Audiences and readeras of alternative media: the absent lure of the virtually 

unknown” ur Media, Culture & Society. Sage Publications 2003, vol. 25: s 625-645. 

38 

Sambrook, Richard (2005): “Citizen Journalism and th BBC” ur Nieman Reports. The Nieman Foundation for 

Journalism at Harvard University 2005, vol. 59, no. 4, s 13-16. 

11

Jean Min, chef på OhmyNews, menar att medborgarjournalistik är en dialog. OhmyNews är en 

webbsida som helt baseras på läsarnas nyhetsartiklar och startade som ett unikt nationellt 

projekt i Korea, år 2000. Däremot måste den som vill skriva på OhmyNews försöka applicera 

traditionella journalisters stil och innan publicering kontrollerar och redigerar redaktionen 

artiklarna. Läsarna betraktas som det essentiella i modellen, där varje läsare är en reporter. 39 

2.3.1 Vad är medborgarjournalistik? 

I fortsatt framställning kommer Sourze att betraktas som en tidning, eftersom det är vad 

Sourze profileras som: ”Sourze: Tidningen som skrivs dygnet runt av läsarna själva”. 40 Det 

innebär att personer som skriver på Sourze kommer att betraktas som en form av journalister – 

medborgarjournalister. Begreppet medborgare kommer att användas enligt Gerard Delantys 

definition, där medborgarskap förstås genom fyra kriterier: rättigheter, skyldigheter, deltag- 

ande och identitet. En poäng som Delanty betonar är att medborgarskap medlas mellan sam- 

hälle och stat. 41 Utan gå in djupare i dessa kan man säga att Sourze är en plattform där indi- 

vider kan uttrycka sitt medborgerliga deltagande och Sourze kan ses som en medlare mellan 

det civila samhället (medborgarna) och politiska instanser. Sourze redaktion uttrycker själva 

en förhoppning att kunna gör politiker mer delaktiga i den diskussion som förs på Sourze. 42 

Den andra delen i begreppet medborgarjournalistik, baseras på Lars Hulténs definition av 

journalistik, både den ”objektiva” nyhetsjournalistiken och den ”subjektiva” åsiktsjournalis- 

tiken, sammanfattas i tre punkter: en arbetsmetod, ett presentationssätt och den presenteras (i 

ett massmedium) för en publik. Dessutom har journalistiken ett verklighetsanspråk på sig – 

det handlar om verkligheten, om verkliga händelser och om verkliga människor. I detta ligger 

även ett sanningsanspråk inbäddat. 43 

Medborgarjournalistik kommer således att betraktas som: då individer, oberoende av varandra, 

tagit aktiv del i att producera material, nyhets- eller åsiktsmaterial, om verkligheten, vilket 

publicerats på en plattform som ger sig ut för att publicera medborgarens/läsarens/publikens 

texter. Det innebär att webbloggar, bloggar, (online journal där en individ, ibland fler 

39 

Min, Jean K. (2005): “Journalism as a Conversation” ur Nieman Reports. The Nieman Foundation for 


40 

Sourze: http://www.sourze.se 

41 

Delanty, Gerard (2000): Citizenship in a Global Age: Society, Culture, Politics. Buckingham: Open University 

Press. 

42 

Berge, Lars (2001): ”Varför ska man betala för att skriva åt er?” ur Svenska Dagbladet 010109 

43 

Hultén, Lars (1996): Journalistikens villkor. Om plikten att informera och lusten att berätta. Borås: 

bokförlaget Natur och Kultur. 

12

individer, står för innehållet som visas i kronologisk ordning 44 ) inte betraktas som medborgar- 

journalistik i detta sammanhang, därför att bloggar inte är medlare i samma utsträckning som 

en plattform med många individers texter, till exempel Sourze eller OhmyNews. 

Joyce Nip gör emellertid en åtskillnad mellan olika former av deltagande journalistik. Public 

journalism handlar om att engagera medborgare i det offentliga livet och använda dem som 

källor för nyhetsproduktion. Interaktiv journalistik fungerar på två plan, enligt Nip. Professio- 

nella journalister sätter riktlinjerna för att publiken skall, för det första, delta i skapandet av 

innehållet, och, för det andra, uppmuntra till interpersonell kommunikation mellan producent 

och läsare. 45 Deltagande journalistik och medborgarjournalistik menar Nip är skilda fenomen 

där skillnaden ligger i den redaktionella, eller professionella ramen i deltagande journalistik. 

Medborgarjournalistik är, föreslår Nip: ”[w]hen people are responsible for gathering content, 

visioning, producing, and publicing the news product”. 46 Medborgarjournalistik skall också 

vara icke-kommersiell och icke-vinstdrivande projekt. Enligt denna definition skulle inte 

OhMyNews som givit upphov till denna ”trend”, eller Sourze, räknas som medborgarjourna- 

listik utan snarare som deltagande journalistik. 47 En viktig gemensam nämnare mellan deltag- 

ande journalistik och medborgarjournalistik är publikens deltagande, eller publikens roll som 

aktiv producent av nyhetsmaterial. Denna skillnad som Nip pekar på är inte fruktbar att 

använda i denna kontext, eftersom Sourze snarast fungerar som en hybrid mellan deltagande 

journalistik och medborgarjournalistik. Sourze har den redaktionella kontrollen, eller den 

professionella, dimensionen med, men samtidigt nyheterna produceras av medborgare, eller 

vanliga människor. Medborgarjournalistik kommer att användas som benämning, även om en 

det finns tvetydigheter huruvida det är medborgarjournalistik eller deltagande journalistik. En 

annan viktig anledning till att använda termen citizen journalism (medborgarjournalistik) är 

att det är en allmänt utbredd term som i allmänhet används för att benämna denna form av 

deltagande, eller journalistik. 48 

2.3.2 Undersökningar om medborgarjournalistikens innehåll 

Indymedia är en form av öppen källpublicering och kan karaktäriseras som alternativa media. 

Sara Platon och Mark Deuze har undersökt Indymedia genom att jämföra dess material med 

onlinetidningars material. Huvudfrågan är huruvida traditionella media kan anamma denna 

44 Gillmor, Dan (2004): We the Media: Grassroot Journalism by the People, for the People. Farnham: O’Reilly; 

Nip, Joyce (2006): ”Exploring the Second Phase of Public Journalism” ur Journalism Studies, Vol 7, No2, s 212- 

236. 

45 Nip (2006). 

46 Ibid, s 218 

47 Nip (2006); Gillmor (2004). 

48 Nip (2006); Gillmor (2004) 

13

form av journalistik. Svaret är nej, vilket främst beror på att Indymedia är en icke-kommer- 

siell instans och som dessutom har ett icke-hierarkiskt förhållande till användarna. Däremot 

innebär inte öppen källpublicering att tala fritt, utan Indymedias redaktion möter samma prob- 

lem som traditionella redaktioner gällande publicering av känsligt material. 49 

I en c-uppsats undersöks OhmyNews och andra medborgarjournalistiska sajter i en komparativ 

diskursanalys med traditionell journalistik. Resultatet visade att det råder en kamp på det jour- 

nalistiska fältet där medborgarjournalistiken inte betraktas vara helt rumsren. Dessutom skiljer 

sig produktionsvillkoren mellan medborgarjournalister och traditionella journalister. Med- 

borgarjournalister bidrar med material/nyheter, medan traditionella journalister producerar 

material/nyheter. Hur publiken/läsaren tilltalas skiljer sig också åt där traditionella journa- 

listernas rättesnöre är medielogiken. Medborgarjournalister å andra sidan har intentioner, 

enligt riktlinjer på sajterna, att efterlikna traditionell journalistik men i praktiken, till skillnad 

mot traditionella journalisters texter, återkommer en personligare berättarröst. 50 

I en annan c-uppsats har Sourze undersökts med hjälp av intervjuer med skribenter och utifrån 

tre artikeltrådar. I undersökningen har artikelförfattarens sociala status varit avgörande för hur 

maktförhållandena gestaltat sig. Artikeltrådarna innehöll texter skrivna av både kulturella 

personligheter och privatpersoner, vilket vilar på grundantagandet att personer som skriver på 

Sourze motsvarar vem de är i verkligheten. Deras kärnidentitet representeras enligt detta 

synsätt i deras handlande och ingen onlinepersona förutsätts, vilket gör att skribenternas 

identitet motsvarar deras verkliga sociala status: ”Alla skribenter besitter en viss typ av sym- 

boliskt kapital som svarar mot de erfarenheter och den position i samhället som de represen- 

terar”. 51 Fokus ligger på en mikronivå, på dockorna i marionetteatern, genom att individernas 

agerande tolkas utifrån deras egen uppfattning, ur intervjuerna. 

2.3.3 Utgångspunkt 

Till skillnad från ovannämnda undersökning kommer personprofilerna att betraktas som kon- 

struktioner, inte som ett uttryck för skribenternas ”verkliga” personliga identitet. Genom att 

betrakta skribenternas framträdanden som konstruktioner går det att undersöka dessa 

49 Platon, Sara & Deuze, Mark (2003): “Indymedia Journalism. A Radical Way of Making, Selecting and 

Sharing News?” ur Journalism. Sage Publications 2003, vol. 4(3), s 336-355. 

50 Lind, Jessica (2006): Skrivkamp – kritisk diskursanalys av medborgarjournalistik i jämförelse med traditionell 

journalistik. C-uppsats i medie- och kommunikationsvetenskap, institutionen för humaniora och 

samhällsvetenskap vid högskolan i Gävle. 

51 Kusumowidagdo, Gardenia; Lundqvist, Jonathan & Witkowski, Janina (2003): I diskussion med folksjälen. 

Offentlighet och produktion på nättidningen Sourze. C-uppsats i medie- och kommunikationsvetenskap, 

institutionen för journalistik, medier och kommunikation, vid Stockholms universitet. Finns tillgänglig på: 

http://www.qem.se/jonathan/sourze/sourze-rev.pdf, 2006-12-04, s 43. 

14

framträdanden utifrån andra teoretiska grunder, såsom att skapa maktstrukturer eller hierarkier, 

och ideologiska förhållningssätt genom språkliga konstruktioner. Kort sagt: hur man pre- 

senterar och konstruerar ”verkligheten”. Utifrån personprofilen går det att undersöka hur ver- 

kligheten konstrueras genom det språk, ord och uttryck, som används för att skapa en världs- 

bild. Samtidigt kommer strukturerna - dockornas osynliga trådar – att ingå i dessa verklighets- 

konstruktioner. Alltså: om det finns någon form av systematik i bilden av verkligheten som 

konstrueras, både genom traditionella journalisters syn på Sourze och genom medborgarjour- 

nalisters, sourzares, syn på medier. 

Det handlar om att sammanföra begreppen förklara och förstå. Om den tidigare nämnda c- 

uppsatsen fokuserat på förståelsen, kommer dessa begrepp istället att förenas i Ricoeurs anda. 

Ricoeur menar att dessa inte utesluter varandra utan snarare är beroende av varandra: 

Jag skulle vilja påstå följande: att förklara är att frilägga strukturen, d v s de 

interna beroenderelationer som utgör textens statiska tillstånd. Att tolka är att 

följa den tankeriktning som öppnas genom texten, att ge sig iväg mot textens 

gryningsland. 52 

För att undersöka detta behöver kontexten och den sociala omgivningen också ställas i fokus. 

Texten är inte ”fri” från sin kontext, utan snarare beroende av den kontextuella praktiken för 

att skapa mening för uttolkaren. 

52 Ricoeur, Paul (1993): Från text till handling: en antologi om hermeneutik. Stockholm: Brutus Östlings 

Bokförlag Symposion, s 60 

15

3 TEORETISK RAM 

3.1 TRE TEORETISKA PERSPEKTIV 

I undersökningen kommer tre teoretiska perspektiv integreras som teoretisk grund: diskurs- 

teori, retorikteori och social teori. De tre teoretiska perspektiven kompletterar varandra och 

kan med fördel sammanföras, menar Glenn Stillar, eftersom de fokuserar på samma objekt: 

texten, men utifrån olika synvinklar. 53 Den gemensamma nämnaren för samtliga teoretiska 

perspektiv är betraktelsen av texten, eller textsystemet, som en praktik, en social handling, 

eftersom: ”[i]t does things for social agents in the real contexts of their living”. 54 

3.1.1 Diskursteori 

Diskursanalysens fokus är språket. Det innebär att konstruktioner av verkligheten skapas 

genom språket. Genom språket produceras och reproduceras vår uppfattning av verklig- 

heten. 55 Inom modern forskning finns det ingen enhetlig definition av begreppen text och 

diskurs. Traditionell lingvistisk tradition skiljde begreppen åt genom att text betecknade det 

skrivna språket och diskurs betecknade det talade språket. 56 Inom området för diskursanalys 

tenderar text att betyda ”text-i-kontext” och referera till både skrivet och talat språk, 57 eller till 

allt sammanhängande språk. 58 

Ännu ett kännetecken för diskursteorin är att betrakta texter som meningsskapande. Vid 

läsning av en text skapas mening, i en förhandlande kontext, mellan text och läsare. På så sätt 

innehar texten en interaktiv dimension. 59 Jacques Derrida påpekar textens oberoende existens 

av författaren, vilket innebär att texten är kontextfri i den meningen att den kan upprepas i 

oändliga sammanhang, olika kontexter, och få en ny mening/ar eller innebörd/er. 60 Det be- 

tyder att en text ”finns i verkligheten, samtidigt som dess innehåll föreställer verkligheten”. 61 

Inom diskurspsykologin betraktar man texter som delar i sociala praktiker och man benämner 

texter som sociala då de inte är neutrala utan konstruerade. 62 Diskurs kommer här, i likhet 

53 Stillar, Glenn (1988): Analyzing Everyday Texts. Discourse, Rhetoric, and Social Perspectives. Sage 

Publications, s 191 

54 Ibid, s 5 

55 Winther Jørgensen & Phillips (2000), s 15 

56 Bell, Allan & Garrett, Peter (1998): Approaches to Media Discourse. Oxford: Blackwell, s 2 

57 Hellspong, Lennart & Ledin, Per (1997): Vägar genom texten. Handbok i brukstextanalys. Lund: 

Studentlitteratur, s 51 

58 Hellspong, Lennart (2001): Metoder för brukstextanalys. Lund: Studentlitteratur, s 14 

59 Bell & Garrett (1998), s 2 

60 Derrida, Jacques (2000): “Différance” ur Identity: a Reader; Gay, Paul du, Evans, Jessica & Redman, Peter 

(red.). London: Sage Publications. 

61 Börjesson, Mats (2003): Diskurser och konstruktioner. En sorts metodbok. Lund: Studentlitteratur, s 16 

62 Potter & Wetherell (1987), s 7 

16

med inom diskurspsykologin, att betraktas som ”konstruktioner av världen som orienteras mot 

sociala handlingar”. 63 

3.1.2 Retorikteori 

Kenneth Burke, som är en frontfigur inom den moderna retoriken, ersätter termen övertyga, 

som var central inom den klassiska retoriken, med termen identifikation. Detta innebär ett 

utvidgande av termen övertyga där Burke menar att: för att övertyga någon måste den som vill 

övertyga använda språk, tal, gester, bilder, åsikter, idéer eller liknande och få publiken att 

identifiera sig med retorikern. Genom att få någon att identifiera sig med något/någon är att 

skapa/konstruera verkligheten. 64 Enligt Burke är retorik: “the use of language as a symbolic 

means of inducing cooperation in beings that by nature respond to symbols”. 65 Symboliska 

handlingar i Burkes retorik är produktiva, samtidigt som de skapar hierarkier genom språket 

eftersom all retorik har mål, mening och syfte. 66 

Billigs definition av retorik bygger på att språket både är argumentativt och ideologiskt. 

Människor är både slavar under och mästare över språket. Som slavar reproducerar människor 

språket, men som mästare skapar människan nya mönster i diskursen genom att använda och 

skapa yttranden som tidigare aldrig yttrats i språket. Detsamma gäller för ideologi, enligt 

Billig: ”[t]he paradox of ideology is a variant of a general paradox of language, for the use of 

language involves both autonomy and repetition” 67 Retorik bör därför sammanföras med ett 

ideologiskt tänkande. 68 Det innebär att den argumentativa diskursen i sig själv är argumentativ. 

Retorik föder retorik genom att det går att finna motargument till alla argument, vilket gör att 

retoriken i sig själv är argumentativ, eller ett argument. Billigs sätt att använda termen retorik, 

samt Burkes perspektiv på retorik som symbolisk handling, kommer att användas i fortsatt 

framställning. Retorik, i synnerhet baserad på Burkes teori, menar Stillar, utökar diskursanaly- 

sen för att förstå hur symbolisk handling uppstår. 69 Retoriken är en symbolisk handling gen- 

om att den konstruerar institutionella regler, sociala relationer och symboliska resurser. 70 

3.1.3 Social teori 

Diskursanalysen och retoriken kompletteras genom tillförandet av ytterligare en dimension 

som behandlar språkets sociala mening, social teori. Inom social teori betonas den dialektiska 

63 Winter Jørgensen & Phillips, s 97 

64 Burke, Kenneth (1969:b): A Rhetoric of Motives. Berkely: University of Carlifonia Press, s 55 

65 

Burke (1969:b), s 43 

66 

Burke (1969:b); Stillar (1988), s 61f 

67 

Billig (1991), s 8 

68 

Ibid, s 23 

69 

Stillar (1988), s 58f 

70 

Ibid, s 3 

17

elationen mellan sociala och symboliska praktiker. 71 Den sociala teorin skall hjälpa till att 

förstå hur diskursanalysen och retoriken skapar det sociala som förment naturligt och neutralt. 

Stillar sammanfattar de tre perspektivens funktion enligt följande: 

18 

[d]iscourse analysis emphasizes that the mening-potential of text is a relational 

phenomonen; rhetorical theory emphasizes that all representations are 

both selections and deflections of `reality´; and social theory emphasizes that 

treating representations of the social as `natural´ involves misrecognition. 72 

Symboliska handlingar skall alltså förstås som ett socialt fenomen både utifrån ett diskurs- 

analytiskt och utifrån ett retoriskt perspektiv. Därför bör dessa två perspektiv sammanföras 

med social teori för det är i kontexten som mening och förståelse skapas. 73 

I fortsatt framställning kommer de tre perspektiven att sammanfalla och diskuteras i en integr- 

erad framställning. Först kommer den sociala dimensionen att presenteras för att få en över- 

gripande bild av hur kontexten som texterna refererar till kan se ut. Därefter kommer tre över- 

gripande teman, som fokuserar på texten ur olika perspektiv, att urskiljas: den ideationella 

strukturen som koncentrerar sig på textens innehåll och hur olika framställningar genom språ- 

ket kan förmedla värderingar och åsikter som ”naturliga” eller ”naturgivna”; den textuella 

strukturen som fokuserar på hur strukturer i texten bidrar till att skapa handling i texten; och 

till sist den interpersonella strukturen som behandlar personan och relationen till läsaren. 

3.2 DEN SOCIOKULTURELLA PRAKTIKEN 

Människans tankar och idéer kommer inte enbart från privata tankar, utan också från ett större 

sociokulturellt perspektiv. En åsikt kommer både från individen själv och från den sociala 

kontexten. 74 Vid Bergers marionetteater har kulisser och rekvisita betydelse för hur fram- 

förandet/uppträdandet, kommer att tolkas. Dessutom finns den större ”verkligheten” utanför 

marionetteatern där det går att tala om strukturernas dualism, eller om sociala fält (se nedan). 

Kontextens betydelse är essentiell för förståelsen av texten. Hellspong menar att; 

[o]lika kulturer bryter sig mot varandra i det mångkulturella samhället och en 

text kan växelverka med flera. Varje text andas den kultur som den tillhör: 

speglar den, bevarar den, förändrar den. Därför kan en text alltid läsas också 

som ett kulturdokument. 75 

Då går även säga att: ”Alla historieberättare är, på sätt och vis `kulturretoriker´ som före- 

språkar ett visst synsätt på världen och vårdar sig om ett visst förhållningssätt till den”. 76 För- 

71 

Stillar (1988), s 90 

72 

Ibid, s 106 

73 

Ibid, s 91 

74 

Billig (1991), s 43 (se även Bourdieu, Giddens, Stillar m.fl.) 

75 

Hellspong (2001), s 24 

76 

Dahlgren, Peter (1988): “Berättande och betydelse i TV-nyheter” ur Forskning om journalistik: Carlsson, Ulla 

(red.). Kungälv: Göteborgs universitet, Nordicom-Nytt., s 55

hållandet till det sociala är kulturellt där man kan tala om hur sociala organisationer, tradi- 

tioner och samhällsordningar har skapat normativa praktiker för individen att handla efter. 77 

3.2.1 Giddens struktureringsteori 

Strukturernas dualism är ett begrepp som myntats av Anthony Giddens och som är fruktbar 

för att analysera retoriken i diskursen som en social handling. Strukturernas dualism innebär 

att aktörer och strukturer inte är separerade, utan innebär snarare en dubbel relation mellan 

aktör och struktur. Sociala strukturer skapas av aktörer genom deras handlingar samtidigt som 

strukturerna begränsar aktörernas handlingar. 78 Struktureringsteorin kan bringa förståelse av 

relationen mellan social struktur och social handling, samt mellan social handling och reto- 

rik/diskursiv handling: 

[r]esources (structures) are both the medium (meaning the modality or 

means) and the outcome (what is produced and reproduced) of practice 

(action). As system and structures of what can be done socially, resources 

both contain and enable practices. As what typically gets done in a community, 

practices produce and reproduce sources. 79 

Giddens menar att abstrakta system, symboliska tecken och expertsystem, har bidragit till 

individers reflexivitet. Detta innebär att individer i dagens samhälle, måste reflektera mer över 

varje omständighet i livet. Tidigare bidrog seder och traditioner med ett tydligare levnads- 

mönster. 80 Individer i det moderna samhället har större möjlighet att forma sin livsstil ”när 

traditionens vägskyltar väl är tomma”. 81 Individer sätter därför sin tillit till olika expertsystem. 

Expertsystemen är inte begränsade till områden som handlar om teknologisk 

expertis. De sträcker sig till själva de sociala relationer och självets intimare 

sidor. Läkaren, rådgivaren och terapeuten är lika viktiga för modernitetens 

expertsystem som vetenskapsmannen, teknikern eller ingenjören. 82 

Expertsystemen kan även finnas inom medierat symboliskt material, i medienätverk, där indi- 

viden till exempel kan sätta sin tillit till film- eller litteraturkritiker. Det handlar om att sätta 

sin tillit till (den) betydelsefulla andra. 83 

3.2.3 Bourdieus sociala fält 

Pierre Bourdieu använder metaforen fält för att beteckna den maktkamp och det positions- 

tagande som utspelar sig mellan aktörer inom ett visst socialt område, exempelvis inom det 

journalistiska fältet, det politiska fältet, det sociala fältet etcetera. Ett fält är ett teoretiskt verk- 

tyg, med fokus på förhållandena mellan struktur och aktör. Fältbegreppet är på så sätt ett dyn- 

77 

Hellspong & Ledin (1997), s 59 

78 

Giddens (2003): Sociologi. Lund: Studentlitteratur, s 536; Stillar (1988), s 10 

79 

Stillar (1988), s 94 

80 

Giddens (2003), s 548; se även: Giddens, Anthony (2005): Modernitet och självidentitet. Självet och samhället 

i den senmoderna epoken. Uddevalla: Daidalos. 

81 

Giddens (2005), s 103 

82 

Ibid, s 28 

83 

Thompson, John B (2001): Medierna och moderniteten. Göteborg: Daidalos, s 267f 

19

amiskt begrepp genom att aktörernas positioner kan förändras enligt fältets egen logik. 84 Fält 

kan sägas vara ”ett system av relationer mellan positioner”. 85 

Aktörens position på fältet bestäms främst utifrån dennes habitus. Individers habitus utgörs av 

deras bakgrund, livserfarenheter, sociala klass och liknande men baseras även på olika kapi- 

talformer som består av materiella och symboliska tillgångar. Bourdieu menar att det är klass- 

habitus som står i förgrunden för alla andra kapitalformer. Klasshabitus bestämmer mer eller 

mindre individers smak och smakpreferenser inom kultur och livsstil, kulturellt kapital, och är 

nära förbundet med yrke och utbildningsnivå. 86 Allmänt sett, påpekar Bourdieu, ger utbild- 

ningsnivån uttryck för individens sociala och ekonomiska status, men vittnar även om fam- 

iljen som individen kommer från. Utbildning är i sin tur förbunden med vilket yrke eller status 

en individ erhåller senare i livet. 87 Yrke och status är alltså förenade med det kulturella kapital 

som individen förvärvar, vilket bottnar i den klassposition som individen vuxit upp inom. 

En individ definieras inte utifrån en egenskap utan genom relationerna mellan flera relevanta 

egenskaper. Inom ett visst fält bestäms vilka egenskaper, livsstilar etcetera som är gällande, 

eller som prioriteras högst. Detta bidrar till att makthierarkier och maktkamper skapas på 

fältet. 88 Därför fungerar habitus som särskiljande, bestämmer vilka egenskaper som räknas 

som ”bra” respektive ”dåliga”. Det är ”ett system av skillnader, ett system av särskiljande 

positioner”. 89 Bourdieu talar om habitus som en strukturerande struktur; aktörerna skapar 

strukturer för hur praktiker skall uppfattas, och som en strukturerad struktur; strukturerna 

positionerar aktören. 90 Samtidigt som strukturerna är tvingande, skapas och återskapas de 

genom individers handlingar. 

3.3 INNEHÅLL: DEN IDEATIONELLA STRUKTUREN 

3.3.1 En argumentativ diskurs 

Billig menar att allt språk är argumentativt och att det till alla argument finns motargument. 

Skapandet av mening i argumenten kan förstås på två sätt: individuellt eller socialt. På det 

individuella planet pekar åsikterna på något personligt hos den som uttrycker dem. På det 

84 Bourdieu, Pierre (2005). “The Political Field, the Social Sciens Field, and the Journalistic Field” ur Bourdieu 

and the Journalistic Field, Benson, Rodney & Neveu, Erik (red). Cambridge: Polity Press, s 30f; Johansson & 

Miegel (2002), s 202ff 

85 Broady (1998): Kulturens fält. Göteborg: Daidalos, s 14 

86 Bourdieu, Pierre (1993:a): “Distinktionen” ur Kultursociologiska texter. Stockholm: Brutus Östlings 

Bokförlag Symposion, s 251 

87 Bourdieu (993:a), s 254ff 

88 Ibid, s 258, 270 

89 Bourdieu (1993:a), s 300 

90 ibid 

20

sociala planet måste däremot åsikter och argument förstås i förhållande till den argumentativa 

kontexten, i en vidare social mening. 

För att förstå åsikter eller argument måste dess motargument förstås, som implicit eller 

explicit uttrycks i texten. Inte heller kan den individuella åsikten förstås om vi inte förstår den 

sociala diskursen som åsikten framkommer inom. 91 Billig använder exemplet föreläsning för 

att konkretisera hur individuella och sociala argument samspelar: 

a lecture is more than a polite occasion, in which lecturer and the audience 

attempt to follow respectively the social rules of speech and salience. A lecture 

is, or should be, also an argument in both sense of the term. As the word 

leave the lecturer’s mouth, they struggle to do battle with those other words 

which the lecturer is rejecting, and which might well be circulating in the 

minds of the audience. 92 

Chaïm Perelman poängterar att argumentens styrka beror på hur de tas emot av auditoriet. 

Premisserna för argumenten måste vinna åhörarnas gillande, alltså måste texten uppfattas som 

sann av uttolkaren om argumenten skall godtas. 93 Modalitet är ett begrepp som används inom 

diskursanalys för att undersöka hur starkt ett påstående är. Det kan röra sig om talaren fram- 

träder eller inte, samt om passivformer används för att dölja världens verkliga struktur - såsom 

ideologier eller maktrelationer. 94 Potter exemplifierar en modaliserande hierarki som indikerar 

på statusskillnader i hur något konstrueras (figur 3.1): 

X 

X is fact 

I know that X 

I claim that X 

I belive that X 

I hypothesize that X 

I think that X 

I guess that X 

X is possible 

Figur 3.1: Den modaliserande hierarkin. 95 

Argumentens styrka bygger även på varifrån argumenten hämtas, topos. Termen topos be- 

tyder platser, vilket syftar på de platser talaren hämtar sina argument. 96 Hur dessa topiker 

samspelar kan därmed säga något om den världsbild som förmedlas. 97 

91 

Billig (1991), s 43f 

92 

Ibid, s 44 

93 

Perelman, Chaїm (2004): Retorikens Imperium. Stockholm: Brutus Östlings Bokförlag Symposion, s 161; se 

även Potter, Jonathan (1996): Representing Reality: Discourse, Rhetoric and Social Construction. London: Sage 

Publications, s 205 

94 

Börjesson (2003), s 96f; Fairclough, Norman (1995): Media Discourse. London: Sage Publications, s 27; 

Potter (1996), s 112 

95 

Potter (1996), s 112 

96 

Johannesson, Kurt (2002): Retorik eller konsten att övertyga. Borås: Norstedt förlag, s 16f 

97 

Rosengren, Mats (2002): Doxologi. En essä om kunskap. Rethor förlag, s 88 

21

3.3.2 Common sense och kategorisering 

En talare uppfinner inte själv common sense utan hämtar det från olika platser, topiker. 98 

Common sense är det som tas för givet i ett sammanhang. 99 Det skapas genom identifikation, 

genom att inkludera och exkludera andra grupper, händelser, gemensamma värden och lik- 

nande. Ett ideal konstrueras. 100 Enligt Berger och Thomas Luckmann grundas common sense 

på vanligt sunt förnuft som delas och kommuniceras av många människor. 

22 

Den naturliga attityden är den som bygger på commonsense-medvetandet, 

just därför att det refererar till en värld som är gemensam för många människor. 

Commonsense-kunskap är den kunskap jag delar med andra under vardagslivets 

normala, självklara rutiner. 101 

Billig identifierar två dimensioner av common sense: universell och särskild. Det universella 

innebär att ett fenomen förutsätts existera universellt, medan ett särskilt fenomen bara finnas i 

en speciell kontext - exempelvis ett samhälle. Dessa antaganden behöver dock inte uttryckas 

explicit i en text utan kan förekomma implicit. 102 

Common sense kan, som en form av social representation, förstås som förankring eller objekt- 

ifiering. Förankring anses vara en universell process som innebär att udda idéer eller tankar 

placeras in i ”det vanliga”, kända kategorier eller bilder, vilket bidrar till att appellera till på 

förhand givna åsikter och värderingar. Objektifiering, å andra sidan, kan ses som en särskild 

process som, i likhet med förankring, försöker göra det okänds känt. Det handlar om att för- 

vandla det abstrakta till något konkret eller materiellt. Objektifiering är en metod som konst- 

ruerar en särskild sort av vardaglig kunskap. 103 Samtidigt menar Billig att: 

[t]hus if we can categorize or anchor information, we can do the opposite: we 

can particularize information and treat it as a special case, thereby negating, 

or criticizising, a strategy of categorization. 104 

Traditionella teorier om kategorier har behandlat kategoriernas syfte som ett förtydligande 

och förenklande av världen, med en tydlig struktur och med tydliga avgränsningar. 105 Kate- 

gorier är språkliga konstruktioner som vi ser och tolkar världen genom; ”[k]ategorier talar om 

för oss vad för sort vi ser”. 106 Potter argumenterar för att kategorier inte är eller kan vara 

neutrala, utan medför specifika betydelser. 107 ”Oavsett var man står, så står man alltid någon- 

98 Billig (1991), s 20 

99 Perelman (2004), s 53f 

100 Hall, Stuart (2000): ”Who Needs Ìdentity´?” ur Identity: a Reader; Gay, Paul du, Evans, Jessica & Redman, 

Peter (red.). London: Sage Publications, s 16f 

101 

Berger & Luckmann (2004), s 35 

102 

Billig (1991), s 59 

103 

Billig (1991), s 63ff 

104 

Ibid, s 73 

105 

Potter & Wetherell (1987), s 120f 

106 

Börjesson (2003), s 89 

107 

Potter (1996), s 177

stans – med ett perspektiv som vidare också innebär en sorts social handling”. 108 Kategorier är 

produktiva, de är inriktade på handling genom att göra något med kategorin som beskrivs. 109 

3.3.3 Ideologikritik 

I Fairclough diskursanalys tjänar ideologi maktens syften genom att producera, reproducera 

och omforma dominansmaktrelationer. Ideologi neutraliserar makthierarkier i relationer, 

exempelvis såsom talordningen är bestämd i intervjuer. Texter och diskurser kan vara mer 

eller mindre ideologiska i detta perspektiv. 110 Marianne Winter Jørgensen och Louise Phillips 

ser problem med detta synsätt genom att poängtera att det, i Faircloughs tänkande, inte finns 

några tydliga gränser av vad som är ideologi och vad som inte är ideologi. 111 Billig säger där- 

emot att allt språk, alla texter och alla diskurser, är bärare av ideologier. I likhet med Potter 

och Wetherell ser Billig att språket är en praktik vilken gör saker i verkligheten, genom att 

konstruera olika bilder av verkligheten. 112 

John Thompson påpekar, till skillnad mot Billig, att symboliska former inte är ideologiska i 

sig, utan blir ideologiska först då individer tolkar budskapet och införlivar det i sitt liv. Under 

särskilda omständigheter, menar Thompson, bidrar symboliska former till att upprätthålla 

ideologiska maktrelationer. 113 Här kommer ideologi att betraktas enligt Billigs definition – att 

allt språk är ideologiskt, men med tillägget att bara för att språket bär på ideologiska budskap 

behöver det inte tolkas ideologiskt av alla. Språket är alltså alltid ideologiskt, även om det inte 

behöver avkodas, tas emot okritiskt, som ideologiskt av alla individer. 

3.3.4 Konstruktioner av verkligheten 

I Burkes terminologi handlar substansen, innehållet, i texter om att berätta vad något är 

samtidigt som det säger vad det inte är. Användningen av olika substanser konstrueras utifrån 

olika sätt att vara. Burke nämner tre typer av substans: positionell, igenkännande och led- 

ande/styrande. Den positionella substansen handlar om att identifiera något utifrån en rumslig 

eller tidslig kontext. Den igenkännande handlar om att definiera något utifrån det ”vanliga” 

såsom delat medlemskap eller delad bakgrund. Common sense kan vara en igenkännande typ 

av substans. Den ledande/styrande substansen handlar om att definiera något utifrån en bana, 

kurs, linje eller liknande. Att vara (i världen) och motiv konstrueras utifrån en tendens. 114 

108 


109 

Potter (1996), s 199; Börjesson (2003), s 88; Billig (1991), s 48; Potter & Wetherell (1987), s 136f 

110 

Fairclough (1995), s 14f 

111 

Winter Jørgensen & Phillips (2000), s 79 

112 

Billig (1991), s 14f; Potter & Wetherell (1987), s 3 

113 

Thompson (2001), s 264f 

114 Stillar (1988), s 68f 

23

För att förstå hur beskrivningar, eller föreställningar, fungerar för att konstruera verkligheten 

kan man urskilja fyra processer: ytterlighet och minimalisering, samt normalisering och 

abnormalisering. 115 Ytterlighet innebär, främst genom användningen av adjektiv, att beskri- 

vningen framställs som något exceptionellt. Exempelvis kan en person benämnas som extremt 

svartsjuk istället för enbart i termen svartsjuk. 116 Minimalisering fungerar på liknande sätt, 

fast med en förminskande beskrivning. Potter säger att dessa beskrivningars funktion är att 

ställa dikotomier mot varandra ”such as big versus small, violent versus non-violent, and what 

often amounts to the samt thing, good versus bad”. 117 För att konstruera vad som är normalt 

måste även det som är onormalt konstrueras. Det normala konstrueras vanligen genom regel- 

bundenhet, 118 exempelvis genom att common sense uppfattningar reproduceras. 

3.4 FORM: DEN TEXTUELLA STRUKTUREN 

3.4.1 Teman och tematiska bindningar 

Textens tema behandlar textens övergripande innehåll vilket kallas textens makrotema. I 

texten finns även mikroteman, eller underteman, som alltid är underordnade textens makro- 

tema. I texten kan det förekomma flera underteman. 119 Mikroteman har därför en inneboende 

hierarkisk ordning. 120 Syftet med att undersöka teman är att de styr framställningen och text- 

ens inriktning åt ett visst håll. Dessutom kan textens tema komma att styra viken topik argu- 

menten hämtas från. 121 

Hur makro- och mikroteman i en text binds samman till en sammanhållen helhet kallar Hell- 

spong för tematiska bindningar. I texten struktureras teman vanligen så att något känt eller 

givet sammanfogas med något nytt och obekant, remat. På så sätt lotsas läsaren genom textens 

struktur. 122 Stillar citerar Michael Halliday i ett exempel på hur teman verkar: 

24 

[t]here is a difference in meaning between a halfpenny is the smallest English 

coin, where halfpenny is Theme (Ì’ll tell you about a helfpenny´), and the 

smallest English coin is a halfpenny, where the smallest English coin is the 

Theme (Ì’ll tell you about the smallest English coin´). The difference may be 

characterized as `thematic´; the two clauses differ in their choice of theme. 123 

115 Potter (1996), s 200 

116 Ibid, s 187 

117 Ibid, s 194 

118 Ibid, s 194f 

119 Hellspong & Ledin (1997), s 117ff 

120 Fairclough (1995), s 29 

121 Hellspong & Ledin (1997), s 117ff 

122 Hellspong (2001), s 30 

123 Stillar (1988), s 46f

3.4.2 Språket skapar handling 

I Burkes retorik skapar individer aktivt världen genom att använda symboler för att konstruera 

och orientera sig i världen. Genom orden förhandlas makt, legitimitet och auktoritet. 124 Det 

handlar om att finna hur motiv konstrueras utifrån dikursiva mönster, vokabulär och strukt- 

urer. 125 Enligt Burke kan alltid något motiv utläsas med hjälp av de fem termerna handling 

(act), scen (scene), aktör (agent), utförande (agency) och syfte (purpose): 

[i]n rounded statement about motives, you must have some word that names 

the act (names what took place, in thought or deed), and another that names 

the scene (the background of the act, the situation in which it occurred); also, 

you must indicate what person or kind of person (agent) performed the act, 

what means or instruments he used (agency), and the purpose. 126 

Beroende på hur dessa termer används, menar Stillar, konstrueras världen på ett visst sätt. Det 

innebär att författaren aktivt skapar en världsbild genom att aktivt välja ord, böjningar och lik- 

nande. Detta kan uttryckas genom olika förhållanden (ratio) som principer för selektion eller 

fastställande i texten: 

[f]or example, a scene:act ratio imputes motive by constructing the act as 

appropriate to or determined by the scene; a purpose:act ratio would characterize 

the act made necessary by some purpose. The particular ratio begin 

foregrounded in a text or part of a text is an indication of how symbolic 

action frames and shapes experience and orientation. 127 

Det handlar med andra ord om hur man väljer att framställa och konstruera förhållandet till 

verkligheten i texten. Det betyder dock inte förhållandena måste stå i motsättning till varandra, 

utan de kan samverka i en text. 

Stillar identifierar tre processtyper som uttrycker hur språket konstruerar händelser och rela- 

tioner i texter. Dessa är agerande (actional), mentala (mental) och relationella (relational). 

Agerande processer innebär att det finns en agent som utför något. Mentala processer innebär 

att två centrala deltagande processer: en processor (den som gör ”mentaliteten”) och ett feno- 

men (det som är mentalt). Den relationella processtypen innebär att länka samma satsen med 

verb, till exempel är, verkar, bli etcetera. Syftet med att analysera processtyper i texter är dess 

fokus på språkets inverkan på handlingen i texten, processtyperna talar om vad som händer i 

texten. Att skönja mönster i hur dessa processer används bidrar till att skapa en bild av hur 

verkligheten konstrueras. 128 Genom processtyperna går det även att undersöka hur relationen 

och förhållandet till läsaren konstrueras. 

124 Burke, Kenneth (1969:a): A grammar of Motives. Berkely: University of Carlifonia Press; Stillar (1988), s 61 

125 Stillar (1988), s 63 

126 Burke (1969:a), s XV 

127 Stillar (1988), s 64 

128 Stillar (1988), 22ff 

25

3.5 RELATION: DEN INTERPERSONELLA STRUKTUREN 

3.5.1 Relation till läsaren 

Peter Dahlgren gör en distinktion mellan berättaren och överberättaren i en text. Det är över- 

berättaren som styr berättelsen, eller drar i de osynliga trådarna i Bergers marionetteater 

genom utformning, urval, perspektiv, världsåskådning etcetera. Berättaren är den som fram- 

träder som subjekt. Detta innebär emellertid att en maktrelation mellan överberättare, berä- 

ttare och läsare alltid kommer att äga rum, där överberättaren alltid kommer att befinna sig 

högst upp i hierarkin. 129 På Sourze kan tänkas att personan är berättaren medan överberättaren 

är personen/personerna som skapat texten. 

I texten kan läsaren tilltalas genom positiva och negativa språkhandlingar. Positiva språk- 

handlingar riktar in sig på mottagarens nytta eller glädje som vanligen normalt stärker mot- 

tagarens intressen och värderingar. Negativa språkhandlingar inriktas mot att styra mot- 

tagarens handling och vilja genom att det ”inkräktar på motpartens handlingsfrihet”. 130 Däre- 

mot finns det alltid, i den argumentativa diskursen, implicita motargument. Negativa språk- 

handlingar påpekar Hellspong och Per Ledin ”medför även en distans till den andra”. 131 Även 

positiva språkhandlingar bidrar alltså till att skapa en tilltänkt läsare/grupp genom att utesluta 

andra, då motargument alltid finns närvarande. 

Istället för negativa eller positiva språkhandlingar talar Potter om defensiv eller offensiv reto- 

rik. Offensiv retorik syftar till att underminera alternativa synsätt eller argument, medan den 

defensiva retoriken syftar till framställningens ”capacity to resist discounting or under- 

mining”. 132 Om den offensiva retoriken kan ses som ett anfall mot alternativa synsätt, kan den 

defensiva retoriken ses som ett försvar av textens innehåll. 

Till dessa språkhandlingar kan en ytterligare dimension läggas till, nämligen plus- och minus- 

ord. Dessa är värdeladdade ord vars syfte är att motverka andra inställningar och handlingar. 

Plusorden uttrycker uppskattning eller gillande medan minusorden uttrycker ogillande och 

avståndstagande. Ofta går det att placera in plus- och minusord inom dikotomier: ”på värde- 

axlar, som bra – dåligt, vacker – ful, nyttig – onyttig, rik – fattig”. 133 Det handlar om att plac- 

129 

Dahlgren (1988), s 56 

130 


131 

Ibid, s 165 

132 

Potter (1996), s 107 

133 


26

era något inom en över- eller underordning, vilket är att argumentera för både en åsikt och ett 

moraliskt ställningstagande. 134 

3.5.2 Självintresset i texten 

Den ideologiska kvadraten, som utformats av van Dijk, kan användas som ett generellt red- 

skap för att undersöka hur självintresset formuleras i en text genom åsikter och ideologier 

(figur 3.2). Självintresset i en text uttrycks antingen genom att framhålla sina eller den egna 

gruppens handlingar som bra eller genom att betona den andra gruppens eller personens 

handlingar som dåliga. Detta konstruerar även den egna gruppen, vilka som tillhör den och 

vilka som är utomstående - inkludering och exkludering. 135 

Betona Förmildra 

Bra Vår handling/åsikt Deras handling/åsikt 

Dåligt Deras handling/åsikt Vår handling/åsikt 

Figur 3.2: Den ideologiska kvadraten (egen illustration). 

Om skribentens röst kan kännetecknas av en berättare, ett subjekt eller ett textjag, i texten, så 

kan läsaren eller den som tilltalas i texten kallas ett textdu. Textens du är inte den verkliga 

läsaren, utan är snarare en närvaro i texten. 136 Edwin Black talar om en implicit mottagare i 

texten, den andra personan. I den andra personan konstrueras värderingar, åsikter och världs- 

bilder – ideologier genom exempelvis metaforer; ”[b]oth the topos and the metaphor are 

examples of an idiomatic token of ideology”. 137 I textens argument och värderingar kan därför 

sägas att en implicit mottagare finns representerad. Innehållet riktas mot den andra personan. 

3.5.3 Subjektet i texten 

I texten kan subjektet, berättaren, framträda på olika sätt. Subjektet kan framträda och tala uti- 

från ett individuellt eller kollektivt perspektiv, samt explicit eller implicit (genom att referera 

till sig själv som subjekt eller objekt). Ett aktörsperspektiv i texten kan framträda utifrån akt- 

örerna i texten och kan vara antingen ett person- eller sakperspektiv. 138 Dessutom kan pers- 

pektivet framställas utifrån eller inifrån subjektet. Subjektet kan antingen konstrueras som nå- 

gonting utanför sig själv eller som någonting inifrån, so till exempel det egna jaget eller sin 

134 

Perelman (2004), s 74 

135 

van Dijk, Tean (1998): “Opinions and Ideologies in the Press” ur Approaches to Media Discourse: Bell, Allan 

& Garrett, Peter (red.). Oxford: Blackwell, s 33 

136 

Hellspong & Ledin (1997), s 172; Hellspong (2001), s 49 

137 

Black, Edwin (1999): ”The Second Persona” ur Contemporary Rhetorical Theory: a Reader: Lucaites, John; 

Condit, Celeste Michell & Caudill, Sally (red.). New York: The Guilford Press, s 336 

138 

Hellspong & Ledin (1997), s 136f; Hellspong (2001), s 40ff 

27

egen situation. Det kan även skiljas genom subjektets förhållande till ämnet, fjärr- eller 

närperspektiv (figur 3.3). 139 

28 

Subjekt framträder: 

I texten implicit explicit 

För talan individuellt kollektivt 

Relation till aktören person sak 

Relation till sig själv inifrån utifrån 

Relation till ämnet närperspektiv fjärrperspektiv 

Figur 3.3: Olika perspektiv vilka genom subjektet kan framträda (egen illustration). 

3.5.3 Identitet och persona 

I sociala situationer skiljer man vanligen mellan personlig och social identitet. Den personliga 

identiteten berör främst självet medan den sociala identiteten är den som förmedlas och 

kommuniceras till omvärlden. Det handlar om att skapa skillnader mellan sig själv och andra. 

Den sociala identiteten handlar om hur andra upplever individen. Inom den sociala identiteten 

finns en kollektiv grund med gemensamma mål och värderingar. Den sociala identiteten iden- 

tifierar likheter mellan individer. 140 Det går att skilja den personliga och sociala identiteten åt 

enligt George Herbert Meads teori om de språkliga differentieringarna mellan ”I”, som är sub- 

jektet, och ”ME”, som är objektet som ”I”, subjektet, betraktar. 141 

Emile Benveniste menar att det är genom språket som en individ positionerar sig som ett sub- 

jekt. Genom den polaritet, jag – du, som skiljer ett subjekt från andra subjekt, är i språket en 

fundamental positionering som särskiljer jag från andra. Denna polaritet innebär på intet sätt 

symmetri eller jämställdhet i relationen mellan den sociala identiteten och andra. 142 Tiina 

Rosenberg säger att den ”kollektiva sociala identitetens grund är ofta någon form av förtryck 

när kulturellt dominerande grupper börjar skilja ut, benämna och stöta bort en kategori männ- 

iskor”. 143 På detta sätt kan en social identitet skapas genom särskiljande drag, en relation till 

den Andre, som innebär ett inkluderande och exkluderande, vilket gör konstruktionen av den 

sociala identiteten till en makthandling. 144 

När individ skapar en persona (används här synonymt med social identitet) exempelvis i 

Sourzes personprofiler, bidrar den till att särskilja denne individ från andra. Men i texten 

handlar det även om att skapa identifikation med andra grupper, med mottagaren (identifika- 

139 ibid 

140 Giddens (2003), s 43f 

141 refererad i Giddens (2005), s 63 

142 ur Benveniste, Emile (2000): “Subjectivity in Language” ur Identity: a Reader: Gay, Paul du, Evans, Jessica 

& Redman, Peter (red.). London: Sage Publications, s 41 

143 Rosenberg (2002), s 52 

144 Hall (2000), s 17f

tion i Burkes mening) genom kategorier, common sense, metaforer och liknande. Det handlar 

om likheter vilket även innebär ett exkluderande av andra. Potter och Wetherell betonar att 

den sociala och kulturella kontexten måste tas i beaktande i individers självkonstruktion. 145 

Konstruktionen kan skapa tillhörighet till en viss social grupp samtidigt som det skapar en 

icke-tillhörighet till andra sociala grupper. 146 Kategorier, metaforer och liknande kan skapa en 

tillhörighet till en social grupp eller en världsbild, även om dessa sociala representationer inte 

bygger på en konsensusgrund eller en tydlig gräns mellan kategorier och grupper. 147 Inom 

forskning bör man därför fokusera på multipla självkonstruktionerna, deras sociala och per- 

sonliga funktioner och hur de varierar. Språket står i centrum för konstruktion av självet, där 

det finns en grammatisk möjlighet att splittra personen som subjekt och objekt. En person kan 

alltså referera till sig själv både genom ”I” och ”ME”. 148 Individen har, i en övertygande 

diskurs, möjlighet att konstruera sin roll, sin persona, enligt reflexiva och flexibla villkor. 149 

3.5.4 En politisk identitet? 

Inom politiken har politikernas image blivit allt viktigare: hur de medialiseras, vilka attribut 

de skall bära och vilket språk de skall använda - representationella koder. Det handlar om att 

skapa en image, en persona. 150 Även andra yrkesgrupper, såsom journalister, kan tänkas vara 

beroende av hur deras persona förmedlas. 

I sammanhanget kan skillnaden mellan politik och politisk vara relevant. En distinktion ut- 

formad av Chantal Mouffe framhåller att innebörden av politisk har en antagonistisk dimen- 

sion som finns i samhället och kan förekomma i olika former av sociala relationer. Politik 

syftar till praktiker, diskurser och institutioner som etablerar metoder att samordna mänsklig 

samexistens. Dimension politik är influerad av dimensionen politisk 151 och vise versa, då poli- 

tiska beslut till stor del har gjort ett globaliserat mediesamhälle möjligt, genom exempelvis 

avregleringar. 152 Daniel Heradstveit och Tore Bjørgo påpekar att: 

145 

Potter & Wetherell (1987), s 109 

146 

Ibid, s 139 

147 

Ibid, s 142ff 

148 

Ibid, s 103ff 

149 

Ibid, s 114 

150 

se Corner, John & Pels, Dick (2003): ”Introduction: The Re-styling of Politics” ur Media and the Restyling of 

Politics; Corner, John & Pels, Dick (red). London: Sage Publications; Pels, Dick (2003): “Aesthetic 

Representation and Political Style: Re-balancing Identity and Difference in Media Democracy” ur Media and the 

Restyling of Politics; Corner, John & Pels, Dick (red). London: Sage Publications; Corner, John (2003): 

“Mediated Persona and Political Culture” ur Media and the Restyling of Politics: Corner, John & Pels, Dick (red). 

London: Sage Publications 

151 

Mouffe, Chantal (1999): “Deliberative Democracy or Agonistic Pluralism?” ur Social Research vol 66:3, s 

745-758. 

152 

Ahrne, Göran; m.fl. (1996): Det sociala landskapet. En sociologisk beskrivning av Sverige från 50-tal till 90- 

tal. Göteborg: Bokförlaget Korpen, s 41 

29

30 

[p]olitik handlar till stor del om att etablera betydelse. Det är då inte bara tal 

om att skapa en òpinion´. På ett mer grundläggande plan går betydelseskapandet 

ut på att tolka in händelser i bestämda betydelseramar. Vi etablerar betydelser 

när vi klarar av att placera in okända fenomen och händelser i kända 

sammanhang. 153 

I inledningen påpekades att språket har politiska implikationer, genom att språket skapar och 

etablerar betydelser. 154 Människan är både slavar och mästare över språket vilket gör att an- 

vändningen av språket skapar nya sätt att etablera betydelser (mästare) eller reproducerar 

etablerade betydelser (slavar). Att skapa en persona handlar om att etablera betydelser om sig 

själv, både för medborgarjournalister och traditionella journalister. 

3.6 SUMMERING 

Som teoretiska byggstenar sammanförs tre teoretiska perspektiv; diskursanalys, retorikteori 

och social teori. Diskursteorin betonar språket som produktivt och förmedlare av mening. 

Retorisk teori handlar om att det i språket finns en inneboende argumentativ och ideologisk 

dimension. Allt språk sägs vara en produkt av aktiva val för hur en världsbild framställs. Den 

sociala teorin betonar kontextens betydelse för hur språket skall förstås och mening skall 

skapas utifrån det. Bourdieus fältteori och Giddens struktureringsteori representerar för- 

hållandet till den sociala och kulturella kontexten. 

Texten delas in i tre övergripande nivåer: innehåll, form och relation. Den innehållsmässiga 

nivån behandlar den argumentativa diskursen som ideologisk och skapare av betydelser 

genom val av ord och olika framställningssätt. Formen och innehållet är tätt förenade men 

formen syftar främst till hur texten binds samman till en helhet som skapar handling. Genom 

att forma innehållet enligt ett visst sätt, skapas en viss världsbild genom språket. 

Relationerna i texten behandlar relationen till läsaren genom att använda olika tolkningsramar 

och språkhandlingar. Läsaren finns implicit i texten, men det är överberättaren som drar i de 

osynliga trådarna och styr framställningen. Individen som producerat texten skapar en persona, 

som framträder genom ett samband mellan innehåll och form. Genom den språkligt förmed- 

lade personan skapas en relation till läsaren. I förmedlingen av den språkligt konstruerade per- 

sonan etableras betydelser genom språket som får politiska såväl som ideologiska och diskur- 

siva konsekvenser. 

153 Heradstveit, Daniel & Bjørgo, Tore (1996): Politisk kommunikation. Lund: Studentlitteratur, s 11 

154 Potter & Wetherell (1987), s 6

4 METODOLOGISK RAM 

4.1 DISKURSANALYS – EN METODDISKUSSION 

Diskursanalysen är fruktbar att använda som metod just för att den ser språket som produktivt 

snarare än som en avspegling av idéer, eftersom idéerna förutsätter språket för att strukturera 

den sociala verkligheten. 155 Diskursanalys som metod har tagit en poststrukturalistisk vänd- 

ning vilket bidragit till att diskurser betraktas som sociala konstruktioner och inte som någon 

direkt avspegling av verkligheten. Centralt i diskursanalysen är att språket inte är neutralt utan 

att det skapar verkligheten och formar den i en social kontext. 156 Att studera diskurser är: 

att fundera över det som sägs, hur det sägs och hur det annars skulle ha kunna 

sägas. Diskurser är talordningar och logiker som bestämmer gränserna för 

vad som är socialt och kulturellt accepterat som `sant´, `trovärdigt´, `förnuftigt´, 

`gott´, med mera. 157 

Genom att studera diskurser är det möjligt att utröna vad som betraktas som en sanning, eller 

att undersöka vad som framställs som common sense kunskap och vad som betraktas 

vara ”naturligt”, i en viss kontext. Kategorier skapas genom att bestämma vad som inkluderas 

och vad som exkluderas. Med andra ord säger diskurser inte bara något om vår samtid, utan i 

lika hög grad om vad som inte får sägas i ett visst sammanhang. I diskurserna skapas alltså en 

meningsstruktur. 158 Detta är ett perspektiv som Foucault tagit till vara på genom att betona 

makten i diskurser, samt att sanningsregimer binder samman makt med vetande. Kunskap är 

inte en avspegling av verkligheten utan är snarare diskursiva formationer. 159 Makt och kun- 

skap skapar diskursiva sanningar men dess funktion är även att stänga ute sådant som upplevs 

som hotfullt. Genom makten skapas/konstrueras världen. 160 

”Den kritiska diskursanalysen har sina rötter i lingvistik”, 161 säger Winther Jørgensen och 

Phillips. Kritisk diskursanalys har, speciellt vid analyser av mediediskurser, erhållit en led- 

ande position på fältet. 162 Både Fairclough och van Dijk framhåller en lingvistiskt diskursiv 

dimension i analysen. 163 Den kritiska diskursanalytiska inriktningen utvidgar termen diskurs 

genom att innefatta bilder, men även genom att koppla samman termen med social prak- 

tik; ”[d]iskursens omfång kommer att bestämmas av vilken eller hur många dimensioner som 

155 

Bergström, Göran & Broéus, Kristina (2005). Textens mening och makt. Lund: Studentlitteratur, s 305 

156 

Bergström & Boréus (2005), s 326 

157 


158 

Börjesson (2003), s 21ff; Foucault (1993), s 33 

159 

Börjesson (2003), s 34; Winther Jørgensen & Phillips (2000), s 19 

160 

Foucault, Michel (1993): Diskursens ordning. Stockholm: Brutus Östlings Bokförlag Symposion, s 13ff 


162 Bell & Garrett (1998), s 6 


31

används i undersökningen”. 164 Fairclough ställer upp en modell för hur en diskursanalys skall 

genomföras med hjälp av tre nivåer. Den första nivån är texten, där tre aspekter är i fokus; 

representationer, relationer och identiteter. 165 Fairclough bygger mycket av sin textanalys på 

Michael Hallidays funktionella grammatik 166 (som även Stillar bygger sitt diskursanalytiska 

perspektiv på). Textanalysen delas i sin tur in i fyra nivåer: vokabulär (vocabulary) som 

betecknar de enskilda ordvalen; grammatik (grammar) som betecknar ordens kombination i 

satser och meningar; sammanhang (cohesion) som betecknar hur satser och meningar kopplas 

samman; samt textstruktur (text structure) som betecknar textens övergripande struktur. 167 

Den andra nivån, den diskursiva praktiken, behandlar produktions- och konsumtionsprocesser 

och villkor som kan förknippas med texten. Den diskursiva praktiken kan ses som en länk 

mellan å ena sidan samhälle och kultur, men å andra sidan mellan diskurs, språk och text. 168 

Den tredje nivån, den sociala praktiken, innebär ett bredare socialkulturellt perspektiv som 

diskursen är en del av. 169 De tre nivåerna är tätt förbundna med varandra; ”när man sysslar 

med textens egenskaper (text) sysslar man också med produktions- och konsumtionsprocesser 

(diskursiv praktik) och omvänt”. 170 

Diskurspsykologin är en form av socialpsykologi, som liksom all diskursanalys, framhåller att 

åsikter, värderingar och sociala grupper (såsom kategorier och identiteter) är konstruktioner. 

Individers världsbilder konstrueras främst genom språket. Den sociala världen formas genom 

språket när människor interagerar med varandra. Även i den skriftliga kommunikationen 

framträder den sociala världens uppbyggnad. 171 Retorik är en ansats som ligger nära till hands 

inom diskurspsykologin. 172 Potter och Wetherell menar att sociala texter inte bara beskriver 

världen, de gör saker med världen. Sociala texter är aktiva och får därmed sociala och polit- 

iska implikationer. 173 Huvudargumentet i deras diskurspsykologi är att: ”all language can be 

analysed in terms of construction and function, not merely the language of self-reference”. 174 

164 

Bergström & Boréus (2005), s 308 

165 

Fairclough (1995), s 58 

166 

Winther Jørgensen & Phillips (2000), s 71f 

167 

Fairclough, Norman (2000): Discourse and Social Change. Cambridge: Polity Press, s 75 

168 

Fairclough (1995), s 59f 

169 

Ibid, s 62 

170 

Winther Jørgensen & Phillips (2000), s 74f 

171 Ibid, s 97ff 

172 Ibid, s 115 


174 Ibid, s 180 

32

4.1.1 Att integrera kritisk diskursanalys och diskurspsykologi 

Foucault arbetar med maktrelationer i sitt diskursanalytiska angreppssätt, vilket innebär fokus 

på makt som produktiv i diskursen. Den kritiska diskursanalysen som Fairclough represen- 

terar bygger till stor del på Foucault, fast med fokus på texten. Den kritiska diskursanalysen är 

textorienterad men undersöker även relationerna till den diskursiva praktiken samt ett bredare 

sociokulturellt perspektiv. 175 Diskurspsykologin som i likhet med kritisk diskursanalys foku- 

serar på texten skiljer sig dock genom en icke-betoning av de lingvistiska elementen i texten. 

Fokus för diskurspsykologer ligger på språkets relation till kontexten. 176 

En problematik mellan dessa två metoder är synen på sanning. Winther Jørgensen och Phillips 

uppmärksammar detta och menar att den kritiska diskursanalysen ligger nära den klassiska 

ideologikritiken som menar att en underliggande sanning, bakom diskursen. Däremot kan inte 

sann kunskap uppbådas, inom diskurspsykologin och socialkonstruktionismen, eftersom som 

kunskapen baseras på konstruerade regler om konventioner. Vad kunskapen kan bidra med är 

nya perspektiv på olika samhällsförhållanden. 177 Här kommer det socialkonstruktionistiska 

perspektivet vara tongivande ur ett teoretiskt perspektiv, men kritisk diskursanalys kommer 

att representera en del av det metodologiska närmandet av materialet. 

En annan problematisk skillnad mellan kritisk diskursanalys och diskurspsykologi är vad som 

betraktas som diskursiv praktik. Diskurspsykologin betonar språket i skriven eller talad form 

som diskurs. 178 Inom kritiska diskursanalysen innefattas även sociala praktiker i diskursbegr- 

eppet. Fairclough särskiljer två dimensioner i diskursbegreppet, och använder båda inom sin 

definition. Först i meningen ”discourse as social action” 179 och sedan i meningen diskurs som 

en social konstruktion av verkligheten, där man kan tala om en bestäms diskurs till exempel 

den journalistiska diskursen. 180 Här kommer diskurs främst att följa Faircloughs definition. 

Inom den diskuspsykologiska diskursanalysen väljer man som tidigare nämnt att utesluta ling- 

vistisk analys eftersom en pragmatisk förståelse av textens lingvistiska element inte är 

primär. 181 Fairclough menar däremot att: 

[l]inguistic analysis of text should be conceived multifunctionally, and be 

oriented towards representation and constitution of relations and identities as 



177 Winther Jørgensen & Phillips (2000), s 153f 

178 Potter & Wetherell (1987), s 7, Winther Jørgensen & Phillips (2000), s 105 

179 Fairclough (1995), s 18 

180 Ibid, s 18f 


33

34 

simultaneous processes in texts, and the important relationships between 

them. 182 

Både van Dijk och Fairclough betonar maktförhållanden som produceras och reproduceras i 

språket. Diskurser fungerar ideologiskt genom att konstruera världsbilder, sociala subjekt, 

relationer samt upprätthållandet av dessa maktstrukturer. 183 Konstruktion är ett begrepp som 

även ligger nära diskurspsykologin. Potter och Wetherell menar att verkligheten är konstru- 

erad genom språket vilket de baserar på tre premisser. 

First, it reminds us that accounts of events are built out of variety of preexisting 

linguistic resources, almost as a house is constructed from bricks, 

beams and so on. Second, construction implies active selection: some resources 

are included, some omitted. Finally, the notion of construction emphasizes 

the potent, consequential nature of accounts. /.../ In a profound sense, 

accounts `construct´ reality. 184 

Det finns anledning att integrera dessa perspektiv; kritisk diskursanalys och diskurspsykologi. 

I Faircloughs kritiska diskursanalys kan innehållet inte skiljas från formen (såsom ordbruk, 

metaforer, grammatik etcetera) då innehållet är en del av formen och vice versa. Inom disk- 

urspsykologin ligger intresset på hur aktörerna förvaltar diskurserna. Winther Jørgensen och 

Phillips menar att man därför med fördel kan sammanföra dessa metoder för att genom ling- 

vistisk analys undersöka hur diskurserna reproduceras och förändras. 185 Under de två följande 

rubrikerna kommer två tillvägagångssätt att diskuteras, den ena från kritisk diskursanalys, 

intertextualitet, och den andra från diskurspsykologin, tolkningsrepertoarer. 

4.2 INTERTEXTUALITET 

En viktig del i den kritiska diskursanalytiska metoden är undersökningen av intertextualitet, 

förespråkar Fairclough. Den intertextuella analysen är beroende av social och kulturell förstå- 

else. Intertextualitet bygger på redan existerande texter vilket bidrar till historisk utveck- 

ling. 186 Men den intertextuella analysen kan även fokusera på diskursiva relationer: 

in terms of the ways in which genres and discourses available within the 

repertoires of orders of discourse are drawn upon and combined in producing 

and consuming texts, and the ways in which texts transform and embed other 

texts which are in chain relationships with them. 187 

Intertextualitet verkar alltså mellan texter, i form av en kedja, samtidigt som den bygger på 

redan existerande diskurser och genrer. 

I den intertextuella analysen kan maktrelationer utläsas, men även hur sociala identiteter, 

ideologiska åsikter och kulturella värderingar konstrueras. Men dessa måste utläsas ur ett 

182 Fairclough (1995), s 33 


184 Potter & Wetherell (1987), s 33f 


186 Fairclough (1995), s 61; Winther Jørgensen & Phillips (2000), s 77f 

187 Fairclough (1995), s 75

edare socialkulturellt perspektiv. 188 Intertextualitet ser Fairclough som ett uttryck för såväl 

språkets stabilitet och instabilitet, kontinuitet och förändring. Existerande diskurser kan an- 

vändas på nya sätt vilket kan skapa förändring. Makthandlingar är något som begränsar nya 

användningar av diskursen, 189 och där framträder Foucaults inflytande på Fairclough. 

4.3 TOLKNINGSREPERTOARER 

Termen tolkningsrepertoar är, inom Potter och Wetherells diskurspsykologi, närmast syno- 

nym med begreppet diskurs. En tolkningsrepertoar handlar om hur människor konstruerar en 

världsbild, hur språket, och i synnerhet vissa termer, användas på ett speciellt sätt för att kon- 

struera världen. 190 Tolkningsrepertoarer användningsområde är inte att kategorisera männi- 

skor, utan för att undersöka hur kategorier konstrueras. 191 Intresset ligger således inte i att: 

kartlägga om en tolkningsrepertoar är en sann eller falsk avspegling av världen 

utan av att analysera de praktiker genom vilka repertoarerna konstrueras 

som sanna. De analyserar hur versioner etableras som solida, reella och 

stabila. 192 

Inom kritisk diskursanalys menar man i likhet med diskurspsykologin att makt och ideologi 

produceras genom individers konstruktioner av världsbilder. Detta bidrar till att legitimera, 

producera och reproducera sociala mönster. I förlängningen kommer diskursen att främja en 

grupps världsbilder, medan andra synsätt negligeras, vilket gör att makthierarkier uppstår. 193 

4.4 DISKURSANALYS – EN VÄG GENOM TEXTEN 

Undersökningen kommer att delas in i två delar. Den första delen behandlar artiklar från 

traditionell press och i den andra delen används material från Sourze. Även om materialet 

kommer att skilja sig mellan de två delarna, så kommer teorier, metod och tillvägagångssättet 

inte att skilja dem åt. Fokus kommer dock att skifta. Utgångspunkten är Faircloughs diskurs- 

modell, om än något modifierad för att betona andra aspekter (figur 4.1). 

Texten/texter är utgångspunkten för undersökningen. Texten finns i en diskurs (i den ling- 

vistiska meningen), som kan sammanfalla med andra diskurser i samhället. 194 Texten prod- 

uceras och konsumeras i ett visst samhälle och i en viss kultur. Utifrån detta skapas en större 

diskurs, eller en uppfattning av världen – en världsbild, som förmedlas genom texten. På så 

sätt blir texten (och diskursen) produktiv och argumentativ genom att den argumenterar för 

188 Ibid, s 78 


190 Ibid, s 114f 



193 Ibid, s 116 

194 se Fairclough (1995), s 18; Winther Jørgensen & Phillips (2000), s 78 

35

sin världsbild. Diskurs kan användas på den yttersta kvadraten (se figur 4.1) för att beteckna 

konstruktionen av verkligheten, vilken världsbild som konstrueras i diskursen. 195 

36 

Verklighet/världsbild/diskurs 

Kultur 

Samhälle 

Diskurs 

Figur 4.1: Modell för diskursanalys (original se Fairclough 1995:59). 

Den sociala nivån, den ideationella strukturen, den textuella strukturen och den interperson- 

ella strukturen kommer alla till uttryck genom de olika nivåerna. De olika nivåerna samverkar 

med varandra, ett dialektiskt växelspel, som kan jämföras med ett hermeneutiskt närmande. 196 

Undersökningen av texten kommer att pendla mellan en detaljnivå till en helhetsnivå, mellan 

delen och helheten i form av en spiralgående rörelse med syfte att förstå hur konstruktionen 

går till. I Ricoeurs anda handlar det om att förena förklaring och tolkning (förståelse) eller att 

bege sig till textens gryningsland. 

Text 

1 

195 se Fairclough (1995), s 18 

196 se Engdahl, Horace; Holmgren, Ola; Lysell, Roland; Melberg, Arne & Olsson, Anders (red.) (1977): 

Hermeneutik: en antologi. Stockholm: Rabén & Sjögren, s 10 

2 

3 

Faircloughs modell 

(betonade kvadraterna): 

1. Text 

2. Diskursiv praktik 

3. Social praktik 

Textnivåer 

(Fairclough): 

Vokabulär 

Grammatik 

Sammanhang 

Textstruktur

5 MATERIAL OCH URVAL 

Utifrån de tre diskursiva relationer som undersöks kommer materialet att komma från två 

källor: dels från traditionella tidningar, dels från Sourze. Underökningen delas upp i två delar, 

varav den första behandlar material från traditionella tidningar, där den första diskursiva rela- 

tionen står i fokus; och den andra delen behandlar material från Sourze, där de två andra disk- 

ursiva relationerna fokuseras. 

5.1 MATERIAL TILLHÖRANDE DEL 1 

Den första delen behandlar den traditionella pressens relation till Sourze vilket gör att materi- 

alet kommer att består av nyheter/artiklar som berör Sourze. En första avgränsning som gjorts 

är material från pressen. Denna avgränsning har gjorts därför att pressen är intressant både 

genom sin historiska karaktär som ett traditionellt medium för nyheter och genom att läsandet 

av dagstidningar är relativt högt i Sverige (2004 läste 81 % dagstidningar dagligen). 197 

En andra avgränsning som gjorts är vilka tidningar som skall representera mediesverige. Valet 

av tidningar baserades på deras storlek och täckningsområde, samt kan betecknas som ”main- 

stream tidningar”. De tidningar som valts har även flest läsare och representerar både dags- 

och kvällspress: 198 Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Aftonbladet och Expressen. Dessa är 

även de tidningar som hade publicerat flest artiklar som handlade om Sourze. Alla artiklar är 

hämtade från databaserna Mediearkivet och Presstext. 

5.1.1 Urvalskriterier 

Sökordet som används i databaserna är uteslutande ”sourze”. Till sökningen angavs ingen 

tidsbegränsad period. Detta gav sammanlagt en artikelmängd på 127 artiklar. Av dessa kunde 

ett antal artiklar sorteras bort då de inte hade någon relevans. Dessa artiklar var främst artiklar 

där Sourze finns med i listor för Internetsidor och liknande, eller där ordet sourze användes i 

något annat sammanhang. 

Totalt antal artiklar som kvarstår efter sorteringen är 98 stycken (figur 5.1). Bland dessa 

artiklar finns såväl krönikor, nyheter och notiser representerade. I många av de valda artik- 

larna omnämns bara Sourze i en mening. Syftet är att se hur medier talar om Sourze, varför 

artiklar där Sourze karaktäriserats i ett ord, i en mening, även bedömts som relevanta. 

197 Hadenius, Stig & Weibull, Lennart (2005): Massmedier: en bok om press, radio & tv. Falun: Albert Bonniers 

förlag, s 399 

198 Ibid, s 86, 94 

37

38 

År Aftonbladet Dagens Expressen Svenska Totalt: 

Nyheter 

Dagbladet 

2000 0 1 0 0 1 

2001 28 8 10 8 54 

2002 10 7 2 7 26 

2003 1 4 0 1 6 

2004 2 1 0 0 3 

2005 3 0 2 1 6 

2006 1 1 0 0 2 

Antal: 45 22 14 17 98 

Figur 5.1: Urval av artiklar från dagstidningar. 

Att många av artiklarna kommer från Aftonbladet beror till stor del på att Belinda Olsson, som 

var Sourze första chefredaktör, samtidigt skrev krönikor för Aftonbladet och i dessa omnämns 

ofta Sourze. Dessa har emellertid bedömts som relevanta för undersökningen eftersom de bi- 

drar till att konstruera mediebilden av Sourze. 

5.2 MATERIAL TILLHÖRANDE DEL 2 

Den andra delen kommer att behandla två diskursiva relationer: relationen mellan skri- 

benterna på Sourze och läsaren, samt relationen mellan skribenten/personan och medier. 

För att materialet skall vara någorlunda sammanhållet och behandla en viss aspekt av den 

sociala världen, har texter publicerade under kategorin ”Media” valts ut från Sourze. Som ut- 

trycks i syftet är anledningen till kategorin media vald för att på något sätt sluta de diskursiva 

relationerna - där traditionell press talar om Sourze som ett nytt medium och det nya mediets 

röster får tala om traditionella medier. Under kategorin ”Media” visade sig publiceringen av 

texter i genomsnitt hamna på 5 texter/månad under 2006 (fram till november räknat). Därför 

har en avgränsning gjorts gällande tidsperiod. Två och en halv månads publicerade texter 

kommer att ingå i undersökningen för att få en spridning såväl som ett rimligt antal texter, 

vilket i slutänden ger sammanlagt 10 artiklar. 

Texter som ingår i undersökningen är publicerade mellan 1 september 2006 och 13 november 

2006. Under denna period har relativt många texter publicerats - totalt 18 stycken. Anled- 

ningen till att 13 november är slutdatum är att från denna dag släpptes ordet fritt på Sourze. 

Texter publicerade innan 13 november betalas till ett självkostnadspris på 100 kr av skriben- 

ten. Detta gör att texter publicerade efter 13 november har andra produktionsvillkor än texter 

publicerade dessförinnan. En anledning till denna tidsperiod är att relativt många artiklar pub- 

licerades (september 5 stycken, oktober 10 stycken och november 3 stycken). Denna period 

avses därmed vara ett utsnitt ur den gängse publiceringen inom kategorin ”Media” på Sourze. 

Texterna skall med andra ord representera en ”normal” dagordning - hur den kan se ut.

Ytterligare en avgränsning har gjorts gällande (eventuella) kommentarer i anslutning till text- 

erna genom att inte använda dem i undersökningen. En anledning är att personan som skri- 

benten själv har konstruerat är vad som skall undersökas. Däremot har dessa däremot viss 

betydelse för receptionen av texten, om kommentarerna läses. Det är emellertid inte dialogen 

mellan skribenten och kommentatorer/läsare som är väsentlig i sammanhanget. 

5.2.1 Urvalskriterier 

Ett urvalskriterium som varit centralt är information i personprofilen. Där valdes skribenter 

som skapat en personprofil som fyllt i fältet ”Sysselsättning”. En av anledningarna är 

möjligheten att kunna anknyta till Bourdieu, som menar att yrket i förhållande till andra egen- 

skaper är ett sätt att positionera aktören på det sociala fältet (se teoriavsnitt). 

Tre av skribenterna hade under tidsperioden publicerat fler än en text, varav en avgränsning 

gjorts till den senaste publicerade texten. Detta har gett sammanlagt tio texter (figur 5.2). 

Publicerad: Titel: Skribent: 

20 september Idol 2006 - dags att såga jury och programledning Daniel Kenneberg 

27 september Idol 2006 - Ett sömnpiller gick vidare Cim Efraimsson 

2 oktober SVT och jämställdhetsmatematiken Joakim Steneberg 

16 oktober Nu får det vara nog! Angus Liddell 

19 oktober Vilkas barndom förstördes mest? Mark Kaijser 

22 oktober 50 års festen på SVT! Vad var det? Ramona Fransson 

24 oktober Public service, kultur för alla Sten O. Andersson 

30 oktober Knullad blåröd Pär Larsson 

5 november Viktiga detaljer mörkas av media Jan Wiberg 

8 november Bonde söker fru:Prostitution som TV-underhållning Sofia K 

Figur 5.2: Material som används till undersökningens andra del. 

5.3 MATERIALDISKUSSION 

Ett problem med artiklarna hämtade från Mediearkivet och Presstext är att dessa tagits ur sin 

kontext, med andra ord är de borttagna från sin ursprungliga estetiska, men även strategiska, 

placering i tidningen. Även om det främst är texten i form av ord och språk som ingår i under- 

sökningen är likväl den ursprungliga estetiska kontextuella dimension utesluten. 

Materialet, texterna, från Sourze har inhämtats i efterhand vilket betyder att skribenterna har 

haft möjlighet att ändra i sina personprofiler. Dock har alla texter och profiler inhämtats vid 

samma tidpunkt (6 december, 2006), eftersom det hade blivit ett orimligt långtidsprojekt att 

inhämta texterna med tillhörande profiler alltefter de publicerats. Däremot finns inget egent- 

ligt analytiskt problem med att profilerna kan ha ändrats eftersom de ändå är en konstruktion 

av och om skribenterna som har lika stor relevans även om de ändrats. 

39

I undersökningen har över huvud taget inte bilder tagits med. I databaserna finns inga bilder 

tillgängliga, medan det på Sourze kan finnas bilder i samband med personprofilen eller texten. 

Eftersom det främsta intresset i undersökningen är språket, i form av den skriven kommun- 

ikation, ses avsaknaden av bilder inte som något problem i sammanhanget. 

5.4 TILLVÄGAGÅNGSSÄTT 

Upplägget i de olika delarna skiljer sig åt. Materialet från traditionella tidningar delas in i 

övergripande teman. Tre teman har utkristalliserats efter en övergripande läsning och berör 

Sourze utifrån olika perspektiv. Dessa är: 

40 

1. Sourze som beskrivning: behandlar de föreställningar och karaktärsdrag som tillskri- 

vits Sourze i den traditionella pressen. Beskrivningarna delas in i olika kategorier där 

affärsidén, innehåll och redaktionen är centrala och vanligt förekommande. En över- 

gripande frågeställning är: vad är Sourze? 

2. Etablerade och outsiders: behandlar hur sourzaren framställts i den traditionella 

pressen – både utifrån så kallade ”vanliga” skribenter och kända personer i form av 

politiker, kändisar och andra mediala personer. Även jämförelser med journalister 

förekommer. En övergripande frågeställning är: hur positionerar sourzaren Sourze? 

3. Sourze som medborgarjournalistik: behandlar hur Sourze och medborgarjournalistik 

har framställts utifrån dess förhållande till traditionell journalistik och hur deras för- 

hållande omnämnts på det journalistiska fältet. En övergripande frågeställning är: hur 

talar traditionell press om Sourze som medborgarjournalistik? 

I närläsningen av artiklarna kommer representativa citat ur artikelmaterialet att användas för 

analys och tolkning. Medvetet har artiklar som handlar om Sourze publicering av böcker, samt 

utgivning av tidning, undvikits då Sourze som Internetsajt ligger som främsta intresse för 

undersökningen. 

I undersökningen av material kommandes från Sourze, kommer varje personprofil med till- 

hörande text att presenteras var för sig. Anledningen till detta är att texten som helhet skall 

undersökas, där relationer till läsaren och till medier fokuseras. Viktigt i sammanhanget är att 

varje personprofil har undersökts, analyserats och tolkats, innan den publicerade texten lästs, 

analyserats och tolkats. Anledningen till detta är att som uttolkare inte vara ”färgad” av den 

bild av skribenten, subjektet, som framträder i texten, vilket kanske kan påverka bilden av 

personan som konstrueras i personprofilen. Rubrikerna och ingressen kommer att behandlas 

med sekundär betydelse då dessa kan vara satta av redaktionen på Sourze.

6 DEL 1: FRAMSTÄLLNINGAR AV SOURZE 

Tema 1: Sourze som beskrivning. Detta tema behandlar frågan ”vad är Sourze?”, med ut- 

gångspunkt i hur Sourze har framställts och vilka karaktärsdrags som tillskrivits Sourze i 

traditionella tidningar. 

Tema 1 delas in i tre underkategorier för att underlätta läsandet. Den första kategorin behand- 

lar Sourze som affärsidé. Det handlar om hur Sourze framställts utifrån dess affärsidé, hur 

man försöker att benämna Sourze i termer av något läsaren känner till, det vill säga genom att 

förankra idén i något konkret. Den andra kategorin behandlar hur Sourze har framställts 

utifrån sitt innehåll och sin målgrupp. Den tredje kategorin undersöker hur den första chef- 

redaktören Belinda Olsson har porträtterats i förhållande till Sourze och hur hon därigenom 

har positionerat Sourze. En resultatdiskussion följer i ett eget avsnitt, efter det sista temat. 

6.1 SOURZE SOM AFFÄRSIDÉ 

Sourze lanseras i januari 2001, men den första artikeln utifrån materialet publicerades i 

oktober 2000. Artikeln publiceras i samband med att webbsidan dagensdebatt.se lanseras, vars 

affärsidé liknar Sourzes affärsidé. Detta gör att jämförelser mellan dagensdebatt.se, Sourze 

och traditionell press framträder: 

[Citat 1] Idag finns två liknande publicistiska affärsidéer: 

I november sjösätter Bonnier Net sajten dagensdebatt.se – en redaktionellt 

styrd debattsajt där alla ska få komma till tals. 

Vid årsskiftet lanseras nätpublikationen sourze.com - en sorts "Klarspråk" på 

nätet som ska göras av allmänheten utan journalistiska mellanhänder. 

- Vi vill vara ett professionellt medium där folk själva står för innehållet, 

säger Belinda Olsson, chefredaktör för Sourze. 199 

Ur ett intertextuellt perspektiv finns oklarheter i den traditionella pressen om hur man skall 

hantera och förhålla sig till Sourze: 

[Citat 2] Är Sourze en ny typ av medieföretag? Man producerar tidningar 

och böcker, man sammanför människor, och har därutöver tillgång till en 

sorts ungdomsbarometer, med åsikter, intressen och preferenser, plus nätverk 

- något som förstås har ett politiskt och kommersiellt värde. /…/ Journalism 

contra riskkapitalism? 200 

Till följd av ekonomiska bekymmer sägs personal upp på Sourze, 2003: 

[Citat 3] Nättidningen Sourze har länge brottats med ekonomiska problem, 

man har inte lyckats hitta någon fungerande affärsmodell. Samtidigt har den 

publicistiska fanan hållits högt tack vare självutplånande envishet hos 

grundarna. 201 

199 Wennö, Nicholas (2000): ”Nätdebatt för alla” ur Dagens Nyheter 001019 

200 Neuman, Ricki (2002): ”Folkets röst som affärsidé” ur Svenska Dagbladet 020127, sida 40 

201 Persson, Annika (2003): ”Sourze tvingas sparka personal” ur Dagens Nyheter 030923 

41

I Expressen finns exempelvis en kort notis om Sourze där kostnaden för skribenten tas upp, 

vilket är vanligt i de flesta artiklar om Sourze. En vanligt förekommande beskrivning är priset 

för att publicera en artikel, 100 kr, eller enhetspris för fler artiklar. 

42 

[Citat 4] Skriv, betala och bli läst 

Sourze heter en ny sajt där skribenter betalar för att bli publicerade. Belinda 

Olsson och Jan Gradvall är två av dem som står bakom sajten. Intressant 

koncept, och många skojiga texter att läsa. http://www.sourze.se/ 202 

Samtidigt ifrågasätts affärsidén i termer av demokrati. Leif Johansson frågar Belinda Olsson i 

en intervju, något tillspetsat: ”Normalt ska skribenterna få betalt för sitt jobb. Ni gör tvärtom. 

Vad säger facket?”. 203 Eller som i Svenska Dagbladet: 

[Citat 5] Med tanke på den kollektiva hungern att synas, höras, läsas är det 

förstås så att efter gratistidning kommer gratisjournalister. Tidningar och tv 

med dålig ekonomi kan sluta ge journalisterna lön och istället låta dom själva 

betala för att arbeta. Precis som smärtlindring för slaktkor - gissningsvis en 

presumtiv säljsuccé för läkemedelsbranschen - framstår gratisjournalistiken 

som en lysande affärsidé. 204 

6.1.1 Analys och tolkning 

JÄMFÖRELSEN MED DAGENS DEBATT 

Att positionera Sourze handlar om att berätta vad det är samtidigt som att säga vad det inte är 

och därigenom positionera sig själv, eller det egna mediet. Jämförelsen med dagensdebatt.se 

är ett sätt att skapa skillnader, samtidigt som likheter uppdagas. Sajterna omnämns som ”likn- 

ande publicistiska affärsidéer” i citat 1, vilket bidrar till att skapa likheter mellan sajterna. 

Dagensdebatt.se beskrivs som att den ”sjösätts” och att den är ”redaktionellt styrd”. Sajten är 

en båt som ger sig ut på sjön, med en redaktion som besättning. Detta kan ses som att en 

kunnig kapten, en redaktion, tar sig an stormiga hav, debatter, och kan lugnt föra båten iland. 

Båtmetaforen kan även tolkas som en risk, om stormarna blir för kraftiga och kaptenen inte 

kan hålla kursen eller tappar navigationen. Denna metafor tilldelas även Sourze genom att lik- 

heterna har påpekats, ”liknande publicistiska affärsidéer”, som länkar samman beskrivningen, 

en tematisk bindning, mellan dagensdebatt.se och Sourze. Det finns dock en faktor, en skill- 

nad, som gör att Sourze framträder som den som ger sig ut på ett stormigt hav, genom benäm- 

ningen ”utan journalistiska mellanhänder”, som bidrar till att skapa bilden av Sourze utan 

styrning – en okontrollerad båt, där kan vad som helst hända. Sourze framträder i kontexten 

som osäkrare och instabilare ”båt” än dagensdebatt.se. 205 

202 Expressen 010119 

203 Johansson, Leif (2001): ”Hallå där … Belinda Olsson, 26” ur Expressen 010109 

204 Svenska Dagbladet (2001): ”Kändissug skapar gratisjournalist” ur Svenska Dagbladet 010114, sida 8 

205 Ironiskt nog lades dagensdebatt.se ned efter ett par månader, medan Sourze fortfarande är i bruk 2007.

I första citatet benämns att ”allmänheten” får komma till tals på Sourze. Detta gör att en 

skillnad mellan ”allmänheten” och ”journalister” framträder genom att Sourze karaktäriseras 

som ”utan journalistiska mellanhänder”. 206 Det finns alltså en skillnad mellan hur allmänheten 

och hur journalister skriver. Det kan förstås utifrån sändarens förhållningssätt till Sourze - 

både subjektet, journalisten, och ett kollektivt sammanhang, tidningarna, försöker upprätta 

skillnader i expertis mellan sig själv och Sourze. Uttalandet av Olsson i citat 1, ”Vi vill vara”, 

gör distinktionen mellan journalister och allmänheten, eller de andra, tydlig. Sourze och 

Olsson räknas därmed inte till den traditionella journalistiken. I Olssons uttalande skapas 

kategorier där Sourze står för en kategori medan traditionell press står för en annan. På så sätt 

skiljs även affärsidén Sourze från den traditionella pressens affärsidé. 

AFFÄRSIDÉN: SERIOSITET KONTRA KOMMERSIALISM 

I citat 1 där Olsson beskrivs som chefredaktör säger hon ”Vi vill vara”. Detta upprättar en 

distinktion mellan artikelns skribent och Olsson, där Olsson representerar Sourze. Ur den 

ideologiska kvadraten sett framträder två grupper. Artikelns skribent företräder en grupp gen- 

om ett vi som har ett starkare ethos och som betonar den andra gruppen (Sourze, medborgar- 

journalistik) som dålig eller osäker (båt-metaforen), bland annat genom att använda minusord 

för att särskilja den förväntade kvalitén på texter, exempelvis genom frasen ”utan journalist- 

iska mellanhänder”. Sourze positioneras som kvalitetsmässigt sämre jämfört med traditionell 

press och traditionell journalistik, samt som är osäkrare arrangemang jämfört med dagens- 

debatt.se (båt-metaforen) eftersom det inte finns några journalistiska mellanhänder på Sourze. 

Det är dock inte helt klart hur journalistik skiljer sig från det som Sourze är, eftersom det är 

oklart vad Sourze verkligen – egentligen - är. En retorisk fråga ställs i citat 2: om Sourze är en 

ny typ av medieföretag där journalism i slutänden står i motsatsförhållande till riskkapitalism? 

Sett ur den ideologiska kvadraten betonas Sourzes affärsmodell som något negativt, genom att 

använda ord som risk eller påpeka det eventuella kommersiella intresset med Sourze. Att 

använda begreppet ”ungdomsbarometer” i samband med orden ”åsikter, intressen och prefe- 

renser” skapar en bild av Sourze som ett medium för yngre personer som uttrycker sina åsikter, 

inte ett seriöst medium där utbildade journalister eller kvalificerade individer berättar om värl- 

den. På Sourze handlar det om åsikter och egenintressen - inte nyheter. Man betonar alltså den 

andra gruppen, eller Sourze, som en motsats, inte en motsvarighet, till traditionell press. 

Risken med Sourze betonas genom att påpeka det politiska och kommersiella värdet och 

206 Påståendet i sig stämmer inte eftersom en redaktion kontrollerar materialet innan det publiceras. Men även 

om det inte är en sanning så beskriver och positionerar det ändå Sourze i artikeln. 

43

potentiella egenintresset, något som kontextuellt konnoterar makt, vilket implicit säger att 

Sourze kan ses som ett presumtivt hot mot ”verklig” journalistik. Genom en styrande eller 

ledande substans i citat 2 framställs Sourze som en tendens, vilket bidrar till att implicit fram- 

ställa Sourzes motiv eller syfte. Motivet, eller syftet, i kontext kan tolkas som att Sourze är, 

eller kan vara, ett maktmedel. Sourze som ett maktmedel framställs som en risk genom att 

använda ord som åsikter, intressen och kommersiell vilka kontextuellt framställs som minus- 

ord och bidrar till positioneringen av Sourze inom en negativ tolkningsram. 

Sourze har ekonomiska bekymmer och kommer att gå under, basuneras ut i citat 3. Sourze 

framställs i citatet som redan nedlagd och som historia genom att tala om Sourze i imperfekt. 

Affärsidén benämns som misslyckad med hjälp av en offensiv retorik där man underminerar 

affärsidén och därmed sätter den i motsats till andra affärsidéer, den egna, som framstår som 

lyckad. Den tematiska bindning mellan ”affärsmodell” i ena meningen samman med ”själv- 

utplånande envishet” i nästa mening bidrar till föreställningen av Sourze som en misslyckad 

affärsidé. Detta ger det traditionella, mediet en högre status eftersom deras beprövade affärs- 

modell implicit beskrivs som bra (bättre än Sourze) och väl fungerande. Dessa negativa språk- 

handlingar inkräktar på Sourze handlingsfrihet genom att positionera Sourze som redan för- 

legad - som historia, vilket bidrar till att framställa Sourze som ett hopplöst kommersiellt pro- 

jekt som inte lyckats och som var en risk från första början. 

ATT TA BETALT – DEN DEMOKRATISKA FRÅGAN 

Att Sourze beskrivs som en affärsidé, eller ett koncept (citat 1 - 5), positionerar Sourze som ett 

särskilt fenomen som bara finns i en speciell kontext. Kontexten i detta fall är Internet, en 

digital miljö. Implicit finns även förståelsen att ett sådant koncept inte är applicerbart på 

mediet som artikeln framträder i – en etablerad, traditionell tidning. Detta framkommer tydligt 

genom ironin i citat 5: ”Tidningar och tv med dålig ekonomi kan sluta ge journalisterna lön 

och istället låta dom själva betala för att arbeta”. Att skribenterna skall betala för att bli publi- 

cerade är något som nämns i många av artiklarna i materialet. Det förankrar denna ovanliga 

idé i någonting känt eller gripbart, en affärsidé, eller som en förlängning av gratistidningar till 

gratisjournalistik. Sourze benämns kontextuellt ofta som en affärsidé i samband med skriben- 

tens egenkostnad för att bli publicerad (citat 4). 

I citat 4 benämns Sourze genom positiva språkhandlingar: ”Intressant koncept, och många 

skojiga texter”. Dock finns indikationer på ett moraliskt ställningstagande. I rubriken ”Skriv, 

betala och bli läst” uttrycks förhållandet agent:handling, där handlingen (att bli publicerad 

och läst) fastställs genom agenten, sourzaren (skriv, betala och bli läst). Första meningen på- 

44

pekar att man skall betala för att bli publicerad och till skillnad mot de flesta andra artiklarna i 

materialet nämns inte hur mycket det kostar att bli publicerad. Det är ett val skribenten gjort 

vilket utesluter information som kan vara viktig för en läsare som blir intresserad. Även att 

det finns ”många skojiga texter” kan avskräcka en läsare som eventuellt skulle vara intress- 

erad genom att det finns både betalkrav (där kostnaden inte anges) och ett implicit kvalitet- 

skrav på texterna. Detta fastställs ytterligare genom att påståendet om skojiga texter fastställs 

som ett allmänt fakta då inget subjekt träder fram explicit i påståendet. 

I citat 5 hjälper ironin till att framhäva det odemokratiska med att skribenterna skall betala för 

att publicera sina texter, vilket också betonar den andra gruppens (Sourze och gratisjourna- 

lister) dåliga, omoraliska handling. Ironin bidrar indirekt till att säga att Sourze är odemokrat- 

isk genom att vanliga människor skall betala för att arbeta, och säger indirekt att hela journal- 

istkåren hotas av ett sådant koncept. Detta vilar på en föreställning av att moral och hederlig- 

het är de värden som är viktigast, en form av common sense. Sourzes affärsidé framstår däri- 

genom som omoralisk och ohederlig. Det skapar en hierarki där bra (hedlig, moral) gentemot 

dåligt (ohederlig, omoralisk) kan utläsas, vilket gör makthandlingen i texten tydlig. Det är i 

allra högsta grad en offensiv retorik i citat 5 där argumenten för Sourze framstår som irration- 

ella och icke-tillämpbara i ett demokratiskt samhälle. 

Den offensiva retoriken i citat 5 gör att andra sätt att uppfatta Sourze på undertrycks, exemp- 

elvis beskrivningen att skribenter betalar för att få publicera sin text. Jämfört med citat 4 

framställs förhållandet i citat 5 som ett syfte:agent förhållande där agentens handlande be- 

stäms utifrån ett syfte: ”kollektiv hunger att synas”. På så sätt förklaras Sourzes existens i 

form av en kollektiv praktik, eller utifrån tidsandan som bestämmer individers handlingar. 

TIDSANDAN 

Vanligaste sättet att framställa Sourze som affärsmodell tycks vara utifrån en positionell sub- 

stans, nämligen genom att hänvisa till den tidsliga kontexten. I citat 1 används ”I dag finns...” 

som inledning och fler andra tidsliga referenser förekommer. I citat 5 framkommer den tids- 

liga kontexten på ett annat sätt, genom att hänvisa till tidsandan; ”[m]ed tanke på den kollek- 

tiva hungern att synas, höras, läsas är det förstås så att efter gratistidning kommer gratis- 

journalister”. I citat 4 handlar det om nutiden, det som ligger i tiden. Samma tidsliga kontext 

kan bindas till citat 3 där skribenten, med triumf, berättar att det inte ligger i tiden för ett 

kommersiellt koncept, eller en affärsidé, som Sourze trots grundarnas idealistiska ”själv- 

utplånande envishet”. Sourze framställs som en ytterlighet, något onormalt i förhållande till 

den ”normala” publicistiska verksamheten, det vill säga traditionell press. 

45

Att hänvisa till tiden kan för det första ha att göra med den journalistiska stilen, nämligen att 

nyheter skall vara nya, färska, och samtida – medielogiken kan ses som en förklaring. 207 För 

det andra framkommer ett annat perspektivet tidsandan, speciellt i citat 2 och 5 men även i de 

andra artiklarna i sin helhe. Digitalisering och Internet hör till tidens utveckling och det kan 

härröra till en common sense, en förståelse om det digitala som är en del av samtiden och 

framtiden - speciellt i kontexten om Sourze där Dagens Nyheter skriver att det offentliga sam- 

talet skall bli digitalt och hänvisar till USA där ”politiska debattsajter ökar lavinartat”. 208 Att 

Internet hör till tidsandan är något som journalister i traditionell press, som traditionella tid- 

ningar, måste förhålla sig till. Och att ”vanliga människor” kan publicera sina åsikter och 

värderingar i något som kallas ”tidning” ses därför ofta som ett hot mot journalistkåren (citat 

5), och därav kan man försöka positionera den traditionella pressens i förhållande till nättid- 

ningar som något med mer status, kunskap och kvalité (citat 1). 

Tidsandan som framkommer genom att hänvisa till ”vanliga människors” hunger efter att 

synas och höras (citat 2, 4 och 5, även citat 8 nedan) skapar ytterligare en skillnad mellan 

vanliga människor och journaliste. Genom att, som i citat 5, hänvisa till arbete eller facket 

som är ord som tillhör arbetsmarknadens diskurs skapas en bild av Sourze som en arbetsplats. 

Skribenten, sourzaren, blir en arbetstagare, såsom journalisten, men som inte får betalat – 

Sourze framstår därmed som ett ohederligt företag/projekt. Hänvisningar till det kommersiella 

intresset i form av affärsidé gör att Sourze framstår som en affärsidé som bygger på att driva 

in vinster bland annat genom att använda ordet ”säljsuccé”. Därigenom kan Sourze som aktör 

framställs utifrån förhållandet scen:syfte (jmf ovan aktörens förhållande i citat 5). Sourze 

affärsidé framstår som ett vinstdrivande företag med ett syfte att tjäna pengar och detta syfte 

har gjorts möjlig utifrån scen, eller en bakgrund, eftersom människor betalar för att synas – 

syftet, att tjäna pengar, determineras av tidsandan, det ligger i tiden att människor vill synas. 

Implicit sägs att Sourze utnyttjar människor - deras begär att synas i medier. 

Att ta betalt kan även ses som ett implicit hot mot journalistiken, men också som att journa- 

listerna försöker legitimera sitt eget arbete. Man försöker därigenom att skapa kategorin 

journalist som en enskild kategori i förhållande till andra skribenter såsom sourzare. Om 

vanliga människor får möjlighet att höras och synas där de betalar själva för publiciteten – hur 

skall journalisten då legitimera sitt eget arbete, sin profession? 

207 Strömbäck, Jesper (2000): Medier och makt. Lund: Studentlitteratur, s 157; McQuail, Denis (2000): Mass 

Communication Theory. London: Sage Publications, s 296f 

208 Wennö (2000) 

46

6.2 SOURZES INNEHÅLL 

Hur framställer man Sourze utifrån dess innehåll, vad Sourze handlar om och vad som skrivs 

på Sourze? Ett sätt att framställa innehållet är utifrån affärsidén, genom att jämföra Sourze 

med dagensdebatt.se: 

[Citat 6] Om dagensdebatt.se tycks ha en seriös morgontidningsprofil med 

politisk inriktning, så vill sourze.com mer se sig som en uppkäftig uppstickare 

som spänner över alla ämnesområden. 

- Det är nog lite mer `kvällstidning´ över vår satsning. `Nätet till folket´ är 

min favoritslogan /.../ säger journalisten Belinda Olsson. 209 

[Citat 7] Debattsajter för vanligt folk har blivit poppis på webben. Nyligen 

startade Passagen sitt forum för alla som är nyfikna på politik, men tycker det 

verkar komplicerat. På sajten finns diskussionsforum och frågestunder med 

politiker. /.../ 

I januari öppnar sourze.com. Upphovsmännen tycker att massmedierna styrs 

av en allt snävare professionell elit, och under devisen `massmediet till 

folket´ vill de vara folkets debattsajt där man får tycka till om allt från 

Britney Spears till det nya pensionssystemet. 210 

Mångfalden på Sourze, både vad gäller skribenter och innehåll, är något som ofta omnämns. 

Samtidigt som mångfalden kan vara positiv, ser man också farorna med mångfalden: 

[Citat 8] Och det finns något i tiden som gör att idén tycks fungera: en 

allmän känsla av att de etablerade politiska och mediala kanalerna slammat 

igen. Ett annat tecken på detta är det framgångsrika radioprogrammet Ring P 

1, där folkrösten växlar mellan väsentligheter och pladder, insikter och fördomar 

- precis som i Sourze. /…/ 

Forum av detta slag är krissymptom. Genom sin ohejdade mångfald, genom 

att ge sken av att alla här talar på lika villkor, blottlägger Sourze likriktningen 

inom den politiska och journalistiska nomenklaturan. Men jag tror 

inte på idén: ett forum som vill bryta likriktningen genom att ge plats åt varje 

riktning blir i praktiken stående på fläcken. 211 


FÖRHÅLLANDET DAGSPRESS - KVÄLLSPRESS 

I citat 6 framträder ett talminus av Olsson där hon omnämns som ”journalisten Belinda 

Olsson”, medan hon i citat 1 (citaten är hämtade från samma artikel) beskrivs som ”chefreda- 

ktör för Sourze”. I sammanhanget i citat 6 säger Olsson själv att Sourze snarare liknar en 

kvällstidning än en dagstidning, vilket gör att Olsson som journalist framträder. Hon har själv 

ett förflutet som journalist på en kvällstidning (Aftonbladet) vilket också gör att Sourze 

definieras genom denna linje innehållsmässigt (substans). Presentationen av Sourze bygger på 

hur chefredaktörens bakgrund blir en strategisk projicering av Olssons bakgrund, hennes 

förhållande till kvällspressen och i synnerhet Aftonbladet, som positioneras som relevant i 

förhållande till affärsidén Sourze. 

209 Wennö (2000) 

210 Erlandsson, Åsa (2001): ”Gör din röst hörd på nätet” ur Aftonbladet 010108, sida 27 

211 Jonsson, Stefan (2004): ”Folkets röst ur papperskorgen” ur Dagens Nyheter 040910 

47

När Olsson benämns som ”journalisten” i citat 6 upprättas även ett förhållande mellan dags- 

press och kvällspress. Dagensdebatt.se sägs ha en ”seriös morgontidningsprofil” som implicit 

står i kontrast till kvällspress i artikeln. Kontrasten framhålls innehållsmässigt då dagens- 

debatt.se sägs ha en politisk inriktning, vilken framställs som seriösare i jämförelse med att 

vara en ”uppkäftig uppstickare” med innehåll som ”spänner över alla ämnesområden”. Detta 

positionerar dagspress i förhållande till kvällspress genom att journalisten från Dagens 

Nyheter (artikelns kontext) och Olsson från Aftonbladet symboliserar skilda kategorier. Det 

kan vara en av anledningarna till att Olsson benämns som just journalisten i sammanhanget. 

Detta kan ses som ett agent:syfteförhållande. Syftet (att benämna Sourze som en folklig sajt) 

karaktäriseras eller determineras genom agenten (Belinda Olsson), hennes persona, som 

bygger på applikationer från den privata sfären. 

Distinktion mellan dagspresskaraktären på dagensdebatt.se och kvällspresskaraktären på 

Sourze framkommer även i Aftonbladets artikel (citat 7). Dagensdebatt.se omnämns återigen 

ha en politisk inriktning medan man kan skriva om allt på Sourze. Dessutom benämns Sourze 

som mer folklig vilket delvis kan bero på relationen till kvällspressen som uppdagas genom 

Olssons bakgrund i kvällspressen. Olsson framträder som ett subjekt, eller en aktör i texten, 

som för talan kollektivt – både för kvällspressen och för Sourze. 

I framställningarna skapas en skillnad mellan sajterna där man på dagensdebatt.se diskuterar 

och frågar experterna medan man tycker till på Sourze. I kontexten sägs implicit att politik är 

en viktigare fråga i samhället än exempelvis nöje och skvaller, som referensen till Britney 

Spears kan representera. Samtidigt finns en referens till mer politiska ämnen i form av ”det 

nya pensionssystemet” som visar att det också finns ”seriösa”, politiska ämnen. Det blir en 

form av förankring när de två sajterna placeras inom redan kända kategorier: dagspress och 

kvällspress. Dessutom tillskrivs de olika kategorierna olika värderingar, dagspress som seriös 

med politisk inriktning och kvällspress som mer folklig och presenterar fler ämnen än politik. 

I journalistikens termer skulle dagspresskaraktären kunna benämnas hårda nyheter och kvälls- 

presskaraktären i mjuka nyheter. 212 Olsson för talan, i citaten, från ett utifrånperspektiv, från 

Sourze och i vissa fall kvällspressen, medan den traditionella journalisten står för ett inifrån- 

perspektiv, från dagspressen sida (citat 6 och 8). Detta är grunden till hur skillnader, eller 

kategorier, skapas och Sourze positioneras utanför det journalistiska fältet i kontexten. 

212 se Schudson, Michael (2003). The Sociology of News. New York: Norton, s 90, 93 - 97 

48

FOLKET OCH DET POLITISKA INFLYTANDET 

I flera av citaten betonas folket, inte bara i form av benämningen ”folkets debattsajt” (citat 7) 

utan även som ”folkrösten”(citat 8). Det finns en betoning på att folket får komma till tals och 

göra sig hörd på Sourze. I denna framställning uppmärksammas Sourze ha en demokratisk 

potential, en beskrivning som står i ett dualistiskt förhållande till den tidigare beskrivningen 

av Sourze som odemokratisk eftersom det är odemokratiskt att ta betalt för att få någon att 

arbeta (exempelvis citat 5). Den demokratiska potentialen kontras med att ”folkrösten” be- 

handlar alla möjliga ämnen, som kan vara allt mellan ”väsentligheter och pladder, insikter och 

fördomar”, med andra ord en mångfald av röster och ämnen. 

Sourze omnämns, i flera olika sammanhang, i termer av mångfald. Mångfalden benämns både 

i positiva och negativa språkhandlingar. Mångfalden kan förstås som en mental process. 

Samtidigt som folket talar om allt så positionerar det journalistens röst i ett motsatsförhållande 

till folket eftersom det implicit sägs vara folket, eller allmänheten, som är skapare av denna 

mångfald. Detta stärks också genom att Olssons ”slogan”, massmediet/nätet åt folket, citeras 

flitigt. Detta utmärkes i form av ett scen:utförande förhållande. Utförandet, möjligheten till 

mångfalden, karaktäriseras av scenen, Internet som bakgrund/platsen där möjligheten till 

denna mångfald är möjlig. 

Sourze framställs vara ett varierat forum eller sajt, i citat 8, där alla åsikter kan uttryckas - 

även fördomar. Att alla kan göra sin röst hörd på Sourze är det som skapar en mångfald. I 

citatet framställs detta genom minusord, som ett krissymptom. Att alla kan höras och synas 

bidrar till en kakofoni av röster, vilket blir ”stående på fläcken”, och detta är ett avståndsstag- 

ande från Sourze. Det blir ett sätt att placera Sourze inom en värdeaxel, att något är bra eller 

dåligt, med en underordnad position i jämförelse med traditionell journalistik. Underord- 

ningen framkommer genom betoningen på Sourze dåliga handling samtidigt som den demo- 

kratiska potentialen förmildras (den ideologiska kvadraten), genom att kontextuellt referera 

mångfalden av åsikter, fördomar och pladder på Sourze till en negativ tolkningsram. 

Metaforen krissymptom har också en annan funktion i citat 8. Symptom kan syfta på en sjuk- 

dom, ”likriktningen inom den politiska och journalistiska nomenklaturan”, vars symptom är 

den ohejdade mångfald av åsikter, pladder, insikter och fördomar som kommer till tals. 

Sourze benämns i termer av ett virus, där mångfalden av åsikter är viruset som måste bekäm- 

pas. Verkningsnivån är både individuell och social. Den individuella nivån framträder genom 

journalistens personliga uppfattning om politikens och journalistikens likriktning framställs 

genom ett common sense antagande, ”en allmän känsla av att de etablerade politiska och 

49

mediala kanalerna slammat igen”. Viruset angriper en social nivå, de journalistiska, politiska 

och sociala strukturerna som problemet ursprungligen kommer från enligt artikelförfattaren. 

Användandet av metaforen är ett sätt att objektgöra en åsikt eller uppfattning av Sourze 

genom framställa det som en särskild process: Sourze som har uppkommit i ett visst samhälle 

eller klimat (”en allmän känsla…”) och skapa en känd bild av det genom metaforen virus, där 

symptom kan syfta till, eller konnotera, sjukdom eller farsot. Metaforen virus konnoterar 

också att det går att bekämpa, och bör bekämpas så att det inte sprider sig. Det skapar en viss 

sorts kunskap om Sourze - Sourze som ett undantag, en onormal händelse som är ett symtom 

på ett samhälle som är infekterat och behöver botemedel. Botemedlet antyds vara en förnyelse 

av traditionell press och traditionell journalistik – medierna och journalistiken måste rensas 

och slammas av. 

6.3 REDAKTÖR BELINDA OLSSON OCH SOURZE 

Belinda Olsson som var Sourzes första chefredaktör, skrev samtidigt krönikor i Aftonbladet. 

Det gör att hon utmålas i ett speciellt förhållande till Sourze. I nästan alla intervjuer, utifrån 

materialet, har Olsson i uttalanden använt benämningen ”nättidning” och i enstaka fall ”tid- 

ning” som beskrivning av Sourze. 213 Samma benämning används i de krönikor hon skrev 

under sin period som chefredaktör, exempelvis; ”på nättidningen Sourze där jag jobbar”. 214 

2002 började Olsson arbeta på avdelningen för debatt och opinionsmaterial på Aftonbladet. 

Detta gjorde att framställningar av Sourze i förhållande till Olsson skiftade karaktär 

till; ”[h]on var tidigare chefredaktör på opinionssajten Sourze” 215 eller ”tidigare chefredaktör 

för debattsajten Sourze”. 216 


CHEFREDAKTÖREN 

Olsson framträder i texten, ibland som aktör, och gör något med den. Själv använder Olsson 

benämningen nättidning och andra journalister, som citerar Olsson, använder oftast också be- 

nämningen nättidning. Detta kan uppfattas vara en strategisk projicering för att skapa en 

uppfattning av Sourze, för att förmedla en föreställning, en bild, av Sourze som någon sorts 

tidning som skiljer sig från den traditionella pressen. Därmed kan Olssons benämning av 

213 

Exempelvis: Johansson (2001); Berge, Lars (2001): ”Varför ska man betala för att skriva åt er?” ur Svenska 

Dagbladet 010109 

214 

Olsson, Belinda (2001): ”Tänker polisen be om ursäkt?” ur Aftonbladet 010822, sida 13 

215 

Amster, Harry (2002): ”Är du pigg och erfaren?” ur Svenska Dagbladet 020122, sida 32. 

216 

Sohlström, Per Ivar (2002): ”Aftonbladet ökar igen – och ännu vassare på ekonomi och debatt” ur Aftonbladet 

020122, sida 14. 

50

Sourze förstås som en intertextuella kedja som bidrar till att skapa en förståelse för Sourze och 

bygga upp denna förståelse successivt. 

I flera av krönikorna skriver Olsson ”på nättidningen Sourze där jag jobbar”, 217 vilket bygger 

upp en förståelse för Sourze som en nättidning genom konsekvent användande av termen. 

Detta är även en makthandling, genom att benämna Sourze som en nättidning ges den en 

status som skiljer sig från andra benämningar. Exempelvis skulle benämningen klotterplank 

eller debattsajt förmedla en annorlunda bild av Sourze. 

BELINDA OLSSON I NY KONTEXT 

Ett av undantagen av hur Olsson framställs i samband med Sourze är när hon börjar arbeta på 

Aftonbladets avdelning för debatt och opinionsmaterial. Sett ur den ideologiska kvadraten kan 

detta förstås utifrån Aftonbladets citat ”debattsajten Sourze” som en legitimering av den egna 

handlingen som något bra. Betoningen av Sourze som en debattsajt gör att Olsson positioneras 

som kompetent för det nya arbetet då hon har erfarenhet av sådant arbete. Det blir ett argu- 

ment på både en individuell och en social nivå. Genom att positionera Olsson som kompetent, 

på en individuell nivå, positioneras även tidningen Aftonbladet som kompetent genom att för- 

medla en bild av kompetent personal till läsaren, en social nivå. 

Beskrivningar framställs även som (neutrala) fakta i sammanhanget. Det talar om, samtidigt 

som beskrivningarna gör något med texten, och skapar ett sammanhang eller en igenkännande 

substans för läsaren. Sourze blir en normalisering, ett förgivettagande i kontexten. Fokus 

ligger inte på vad Sourze är eller kan vara, utan blir snarare en allmän, ”neutral”, beskrivning 

eller fakta. 

217 Olsson (2001) 

51

7 DEL 1: BESKRIVNING AV SOURZAREN 

Tema 2: Etablerade och outsiders. I detta tema kommer positioneringen av sourzaren i 

förhållande till journalister, experter, makthavare och liknande att undersökas. I detta tema är 

huvudfrågan ”hur positionerar sourzaren Sourze?”. Hur har sourzaren framställts i förhållande 

till Sourze, samt bidrar sourzaren till att karaktärisera och positionera Sourze? 

Temat delas in i två övergripande kategorier som delvis kommer att gå in i varandra. Den 

första kategorin behandlar sourzaren: vem skriver på Sourze och hur benämns sourzaren i 

traditionell press? I den andra kategorin tas skillnaden mellan hur sourzaren, i form av 

den ”vanliga skribenten” och ”kändisskribenten”, omnämns i förhållande till Sourze. Utgångs- 

punkten är att olika beskrivningar konstruerar olika bilder, och olika förståelse, av Sourze. 

7.1 ATT VARA SOURZARE 

Sourze-redaktionen benämner själv sina skribenter i en intervju som: 

52 

[Citat 9] - Mellan 20 och 40 år, inte så Stockholmsbaserad som man kanske 

kan tro, intresserad av allt från samhällsfrågor till musik och kanske har skrivit 

på någon insändarsida. Absolut någon med engagemang i debatten som 

kanske inte kommit fram i traditionella medier. 218 

Man poängterar att alla slags människor kan skriva på Sourze: 

[Citat 10] Skribenterna är allt från gruvarbetare i Norrland, moderater i 

Stockholm till städerskor i Växjö. Kort sagt alla sorters människor har skrivit. 

Ämnena varierar mellan allt från ungdomsvård, Britney Spears, monarki till 

silikonbröst, Harry Potter och Gud. 219 

I den traditionella pressen ser man dock problem med att människor ”bara” uttrycker sin åsikt. 

Det måste leda till något mer - att bli sedd: 

[Citat 11] Mot alla odds fick man folk att betala för att skriva. För att redaktionen 

förädlade skribenterna, redigerade texter och såg till att de okända 

skribenternas texter hamnade i sällskap med texter av Lukas Moodysson, 

Horace Engdahl och Gudrun Schyman. En del hamnade i samlingsböckerna. 

Att skriva i Sourze var ett sätt att bli sedd. Journalisten och debattören Nadia 

Jebril upptäcktes på Sourze, liksom poeten Daniel Boyacioglu och romandebutanten 

Mikael Vestlin. 220 


DEN GODE SAMHÄLLSMEDBORGAREN 

Sourzes egen föreställning om sourzaren i citat 9 ger en bild av den engagerade samhällsmed- 

borgaren vars engagemang i samhällsfrågor kan komma till uttryck genom aktivt deltagande i 

aktuella debatter, såsom på insändarsidor. Att använda ordet absolut i förhållande till skri- 

218 Beck-Friis, Ulrika (2001): ”Hur känns det att bli årets medierookie?” ur Svenska Dagbladet 011026, sida 40 

219 Edgren, Rebecka (2001): ”Populära nätberättelser blir bok” ur Expressen 010613 

220 Persson (2003)

enten som engagerad benämner skribenten i positiva språkhandlingar och som en ytterlighet. 

Det är en form av common sense att den ”goda” samhällsmedborgaren skall vara engagerad 

(”Kanske skrivit på någon insändarsida”), är intresserad av samhällsfrågor och deltar i 

aktuella debatter. Kontentan blir att den aktiva, kritiska människan diskuterar viktiga frågor 

utanför den traditionella pressens ramar (”som inte framkommer i traditionella medier”). 

I citat 9 finns det argument för både en personlig och en social nivå hos skribenten. Den per- 

sonliga nivån i form av skribentens eget intresse och engagemang, och den sociala nivån i 

form av en kritik mot det journalistiska fältet som inte anses lyssna till publiken eller låter fler 

ämnen framkomma i medierna (jmf kritiken mot mångfalden på Sourze i föregående tema). 

Traditionell press befinner sig inom en negativ tolkningsram genom att inte kunna uppfylla 

samhällsmedborgarens krav (”som kanske inte kommit fram i traditionella medier”). 

Ordet ”kanske” indikerar ett antagande, vilket ger argumentet en lägre status än om beskriv- 

ningen framställts som ett faktum. Argumentet är därmed svagare genom att läsaren eller av- 

kodaren måste hålla med om påståendet som i detta fall framträder som ett antagande. 

Sourzaren benämns i citat 9 ur ett scen:aktör förhållande. Aktören positioneras som aktiv 

men bunden, eller determinerad, av scenen - bakgrunden. Aktören är både bunden genom sig 

själv, sin egen bakgrund, och genom Sourze som en plattform där texterna publiceras. Akt- 

ören måste både själv vara aktiv genom att ha något att berätta, men bakgrunden (scenen) 

finns även i Sourze eftersom Sourze är spelplanen, den virtuella scenen, där aktören kan 

handla. Sett ur den ideologiska kvadraten positioneras skribenten som ”den andra” (gruppen) i 

förhållande till Sourze och av Sourze redaktion. Genom den ideologiska kvadraten betonas 

den egna positiva handlingen (Sourze, där alla debatter och diskussioner framträder som inte 

framkommer i traditionell press) samtidigt som också den andra gruppens (skribenters) hand- 

lingar betonas som någonting bra, eftersom den engagerade och intresserade samhällsmed- 

borgaren kommer till tals. Implicit finns även en kritik mot andra medier, som Sourze står i 

motsatsförhållande till, då deras negativa handling påpekas genom att ämnen och debatter 

negligeras från traditionella mediers agenda. 

VEM ÄR SOURZAREN? 

Framställningen av sourzaren i citat 9 utgår från två variabler: ålder och plats. Skribenterna är 

i åldrarna 20 – 40 år enligt redaktionens egen uppfattning. Det påpekas även att sourzaren inte 

är så Stockholmsbaserad, utan även kommer från andra platser i landet. En vanlig kritik mot 

traditionella journalister är att de är alltför Stockholmsbaserade. Stockholm är även den plats 

53

eller det perspektiv som främst framträder i medierna. 221 Därmed stärks bilden av att Sourze 

förmedlar fler perspektiv än vad de traditionella journalisterna och medierna gör. I citat 10 

återkommer denna bild av Sourze, genom att nämna olika orter och betitla olika typer av 

människor utifrån deras yrke och därmed förmodade politiska ståndpunkter (”gruvarbetare, 

städerska eller moderat”), som antyder social status eller social klass. 

Kontextuellt kan titlarna (gruvarbetare, städerska och moderat) i citat 10 förstås utifrån deras 

habitus – livsstil, utbildning och liknande – som indikerar individens sociala och ekonomiska 

status/kapital. Genom att nämna städer (Växjö och Stockholm) och områden (Norrland) upp- 

dagas även skillnader mellan storstad och landsort där olika platser ger statusskillnader. De 

två yrken som nämns, gruvarbetare och städerska, är båda yrken där ingen eftergymnasial 

utbildning behövs, eftersom personalen ofta utbildas internt. 222 Städerska är dessutom ett av 

de vanligaste yrkesområdena för kvinnor, 223 där 80 % är kvinnor. 224 Att använda benämnin- 

gen städerska istället för städare syftar på att det är ett yrke med främst kvinnor är yrkesverk- 

samma. Gruvarbetare är däremot ett typiskt manligt arbete, med överrepresentation av män på 

arbetsplatsen. 225 Moderat är snarare en politisk ståndpunkt än ett yrke. Att binda sam- 

man ”moderat” med ”Stockholm” anspelar på mer välbetalda yrken. I Stockholm finns också 

den högsta genomsnittliga månadslönen i Sverige, beräknat på år 2005. 226 Detta skapar även 

skillnader mellan landsort, med representation av lägre utbildade människor med sämre be- 

talda yrken och storstaden med representation av högre betalda människor med större ekono- 

miskt kapital. Därmed är det inte sagt att det ena är bättre än det andra, utan exemplen visar 

istället på mångfalden av människor som är verksamma på Sourze. Meningen; ”[k]ort sagt 

alla sorters människor har skrivit”, bidrar till att skapa skillnader mellan individer med olika 

yrken och olika platser – olika habitus. ”Alla sorters” indikerar skillnader mellan de ”olika” 

människor som nämns. Städerska anspelar på en förutfattad mening om lägre utbildning och 

mindre ekonomiskt kapital, medan moderat syftar på högre utbildning och ett ekonomiskt 

kapital som ligger över genomsnittet. 

221 Hadenius & Weibull (2005), s 356 

222 Arbetsförmedlingen: 

http://afi3.ams.se/afi3_portal/PortalHandler.asp?chFrameCenterHexURL=687474703A2F2F616669332E616D7 

32E73652F79726B656E2F och 

http://afi3.ams.se/afi3_portal/PortalHandler.asp?chFrameCenterHexURL=687474703A2F2F616669332E616D7 

32E73652F79726B656E2F 2007-01-01 

223 Statistiska Centralbyrån: http://www.scb.se/templates/tableOrChart____133975.asp 2007-01-01 


225 Statistiska Centralbyrån: http://www.scb.se/templates/tableOrChart____133977.asp#definitions 2007-01-01 


54

Citat 9 ger en bredare, eller mer abstrakt, bild av vad det skrivs om (”samhällsfrågor och 

musik”) medan en smalare, mer konkret, bild genom att beskriva fler ämnen (”allt från ung- 

domsvård, Britney Spears, monarki till silikonbröst, Harry Potter och Gud”) ges i citat 10. De 

ämnen som nämns i citat 10 visar på mångfalden och variationen på Sourze. Citat 10 bidrar 

till att konstruera en förståelse av Sourze och kategorisera Sourze. Av de ämnen som benämns 

ligger övervägande antal åt det sensationsjournalistiska hållet eller med en betoning på skvall- 

er och ämnen som ”kändisar”, eller mjuka nyheter. Dessutom skapar det en bild av sourzaren 

som en yngre person genom att just använda referenser som Britney Spears och Harry Potter. 

Silikonbröst skapar en mental process där silikonbröst är ett fenomen som ofta hör samman 

med kändisar, processor. Kanske är det ämnen som skapar en bild av gymnasisten? Detta 

skiljer sig från citat 9 där sourzaren omnämns inom åldersspannet 20 – 40 år. Ämnena som 

nämns hör även samman med skribentens habitus, vilken livsstil och intressen som människor 

har. Sensation, skvaller och liknande har länge förknippats med ”lågkultur” eller populär- 

kultur och anspelar på de lägre sociala klasserna. 227 

Ålderskillnaderna kan bidra till att konstruera aktörens sociala status. Citat 9 skapar en bild av 

sourzaren som en engagerad samhällsmedborgare. Åldern 20 – 40 år indikerar att grundskole- 

och gymnasial utbildning är genomförd, kanske även högre utbildning. Det positionerar 

sourzaren som seriös och som diskuterar, debatterar och kritiskt reflekterar över seriösa 

ämnen. Citat 10 bidrar till skapa en bild av sourzaren som ”vem som helst”, det kan vara en 

städerska eller en moderat som skriver om ”vad som helst”. En betoning ligger dock på ”min- 

dre seriösa” ämnen såsom kändisar och skvaller, samt en betoning på ungdomskultur. Hur 

sourzaren positioneras i citat 10 kan förstås utifrån ett aktör:utförande förhållande (jmf för- 

hållandet i citat 9). Aktörens habitus, vilken typ av person denne är i form av livsstil och bak- 

grund, gör att personen skriver om ämnen som bygger på dennes habitus, utförande. 

ATT BLI SEDD 

I flera artiklar påpekas att personer blivit sedda genom att bli publicerad på Sourze. I citat 11 

namnges några personer som upptäckts på Sourze och därigenom vandrat vidare till att bli eta- 

blerade skribenter (journalist/debattör, poet och författare) på det kulturella fältet. Sourze 

framställs närmast som en språngbräda som kan leda vidare till att bli något större än en sour- 

zare – ”Att skriva i Sourze var ett sätt att bli sedd”. Temat i citat 11 är att man på Sourze 

fick ”folk att betala för att skriva”. Till detta läggs ett remat, något nytt sammanfogar text- 

en: ”för redaktionen förädlade skribenterna”. Texten binds ihop i form av en maktsamman- 

227 Gripsrud, Jostein (2002): Mediekultur, Mediesamhälle. Uddevalla: Daidalos, s 126f 

55

sättning där redaktionen står över skribenterna då de förädlar och redigerar deras texter, samt 

publicerar dem i samma kontext som kända skribenters texter. Det är en form av förankring 

där redaktionens arbete uppmärksammas och framställs inom en positiv tolkningsram och 

positiva språkhandlingar. Den har en igenkännande substans där kategorin ”redaktion” 

förmedlar på förhand givna värderingar, en objektifiering som skapar en viss kunskap. I denna 

kontext ligger betoningen på redaktionens bra/förbättrande handling, genom att okända skri- 

benter kan bli sedda och vanliga människors texter kan bli publicerade tillsammans med 

etablerade skribenters texter. Det kan även vara ett motiv, eller en ledande substans, där 

läsaren skall uppfatta redaktioner i allmänhet som något bra. Samtidigt som den andres goda 

handling betonas överförs betydelsen, implicit, till den egna redaktionen eller till redaktioner i 

allmänhet. 

Makthierarkier uppbådas i citat 11 beroende på vilket kulturellt eller socialt kapital en individ 

förfogar över. Status finns inbäddad genom att vara ”känd” såsom de personer som nämns i 

citatet. De kända personernas texter benämns som att de står över de andra, de ”vanliga” 

skribenterna, genom att antyda att ”de senare hamnar i fint sällskap med”. Implicit beskrivs 

vanliga skribenter lägst i en makthierarki i förhållande till ”kända personer” och till redak- 

tionen. Kända skribenter ses som en statussymbol i citatet, där bland annat deras namn är den 

enda beskrivningen, vilket indikerar en common sense uppfattning – de är personer 

som ”alla” känner till. Redaktionen har mest makt eftersom det är den som placerar okända 

skribenter tillsammans med kända skribenterna. På så sätt sker en minimalisering av den 

vanliga skribenten genom att dess potentiella inflytande, makt och status förringas. 

I citaten får vanliga skribenter inget erkännande eller tillskrivs någon status, utan förblir van- 

liga. Personer som blivit sedda på Sourze tillskriv status genom deras nya titel (journalist, deb- 

attör). De som upptäckts på Sourze tas inte för givet, som en common sense kunskap, till sk- 

illnad mot de ”kända” personer som nämns. Deras status hör numera till det kulturella eller 

journalistiska fältet medan sourzaren placeras utanför. Kontextuellt ges makten till de etabler- 

ade medierna som placeras inom det kulturella och journalistiska fältet. Genom att placera sig 

ovan Sourze i en makthierarki, då Sourze placeras utanför fälten, ges makten till dem inom 

fältet som även avgör vilka som får träda in på fältet (fältets relativa autonomi) 228 och vilka 

som förblir utanför, ”vanliga”. Sourze omnämns som en språngbräda där vanliga personer kan 

228 Bourdieu (1993:b), s 107f 

56

upptäckas och vinna erkännande i de etablerade medierna samt på det kulturella fältet. ”Att 

skriva på nätet kan också vara första steget till att komma ut i tryck på traditionellt sätt”. 229 

På samma gång som Sourze positioneras utanför det journalistiska fältet, positionerar sig den 

enskilda journalisten inom det journalistiska genom att beskriva etablerade medier inom en 

makthierarki där Sourze hamnar under. Det handlar om att benämna vilka som är etablerade 

och vilka som är outsiders på det journalistiska fältet. Citat 11 kommer från samma artikel 

som citat 3, där Sourze framställs inom en negativ tolkningsram. Sourze beskrivs som ett hot 

men övergår i citat 11 till att omnämna redaktionen i positiva språkhandlingar. På så sätt för- 

vandlas det onormala, grundarnas självutplånande affärsidé (se citat 3), till något normalt, 

redaktionens arbete ses som positivt, samt att personer kan gå vidare från Sourze till det kult- 

urella och journalistiska fältet. Dessutom väljer journalisten i citat 11 att beskriva den nega- 

tiva tolkningsramen, affärsidén, i förhållande till ”grundarna” medan en positiv tolkningsram i 

förhållande till ”redaktionen” skapar skillnader mellan ”deras” journalistik och medborgar- 

journalistik. Detta är ett tydligt exempel på hur val av beskrivning, val av ord, kan skapa 

betydande skillnader i kontexten. 

7.2 ETABLERADE OCH OUTSIDERS 

Sourze demokratiska potential påpekas ofta: att alla får komma till tals på lika villkor (se även 

tidigare citat). Kändiskrönikörer och andra ”kändisar” skriver texter på Sourze, vilket ofta 

nämns. Villkoren benämns inte sällan vara desamma som för ”vanliga” skribenter: 

[Citat 12] Jag gillar idén, det är något subversivt med ett medium där den 

förälskade tjugoåringen, pedofilen och kontoristen talar på samma villkor 

som Maud Olofsson och Billy Butt. 230 

Samtidigt säger sig redaktionen arbeta för att få fler ”kändisar” att debattera på Sourze: 

[Citat 13] - Vi på redaktionen kommer att jobba aktivt för att bjuda in 

politiker och makthavare att delta i debatten. /…/ 

Förutom att Sourze lanserar nya debattörer så samsas de om utrymmet med 

etablerade profiler som Alice Bah. Är det verkligen att bredda medieutrymmet? 

- Vi har kändisar i Sourze för läsarnas och skribenterna skull. Det skapar en 

uppmärksamhet och gör att fler läser vanliga folks artiklar. 231 

Ur materialet kan en skillnad skönjas beträffande hur etablerade medier refererar till texter 

som finns publicerade på Sourze, beroende på vem som skrivit texten. Exempelvis är citat 14 

representativt för hur ”kända” skribenter, kändisar, celebriteter, makthavare eller liknande, 

benämns i förhållande till Sourze medan citat 15 är representativt för ”vanliga” skribenter; 

229 Persson, Annika (2001): ”Kliv ut ur byrålådan och in på nätet” ur Expressen 010719 

230 Jonsson (2004) 

231 Berge (2001) 

57

58 

[Citat 14] Malin Ullgren Frilansjournalist, Texten finns även publicerad på 

nättidningen Sourze.se. 232 

[Citat 15] Kom gärna hit och besök oss, och har ni ett företag så ta med 

det hit. Tomas Höglin, gruvarbetare i Laisvall där gruvan ska läggas ned, 

skriver på debattsajten Sourze. 233 


”VANLIGT FOLK” OCH KÄNDISEN 

Sourzaren uppträder i två skepnader, som den ”vanliga skribenten” och som ”kändisskri- 

benten”, där kändisskribent innebär att vara känd inom nöjesbranschen i någon form, eller 

som politiker, makthavare eller liknande (citat 12 och 13). Skillnaden ligger dock i beskriv- 

ningen av den vanliga skribenten och kändisskribenten. Medan den vanliga skribenten be- 

nämns som vem som helst som kan komma ”var som helst ifrån”, benämns kändisskribenten 

utifrån deras sociala identitet, eller persona. I citat 12 kan den vanliga skribenten vara ”den 

förälskade tjugoåringen” eller ”kontoristen” vilket är en relativt abstrakt beskrivning av skri- 

benten. Det rör sig i främsta fall om en identifikation till olika kategorier eller grupper av 

människor genom att skilja dem från andra grupper/kategorier. Kändisen framställs i termer 

av deras egennamn, utifrån deras persona och habitus, vilket symboliserar deras position på 

det kulturella och sociala fältet. Dessutom tas en allmän kännedom om deras existens och 

status mer eller mindre för given. I vissa artiklar benämns de med ett attribut, som i citat 

14: ”frilansjournalist”. Genom framställningarna uppdagas med andra ord skillnader mellan 

att vara kändisskribent eller vanlig skribent. 

Därför kan man tala om att vanliga skribenter och kändisskribenter framträder som olika typer 

av aktörer i texterna. Förhållandet mellan journalisten som har skrivit artikeln och aktörerna 

varierar. När journalisten talar om ”etablerade profiler” (citat 13), eller utan att nämna dem 

annat än som ”kända”, erkänns deras status eftersom dem som anses vara kända talar för sig 

själv, beskrivs, utifrån ett individuellt perspektiv. Kändisskribenternas identiteter, skillnaden 

mellan dem och andra, står i fokus som beskrivning. En anledning kan vara den traditionella 

pressens eller journalisters och ”kändisars” ömsesidiga beroende av varandra, 234 vilket gör att 

deras sociala identiteter, persona, kan tas för given. Vanliga skribenter å andra sidan talar 

utifrån ett kollektivt perspektiv, såsom städerskor, moderater och gruvarbetare i citat 10 (eller 

som kontoristen i citat 12). I deras fall skapas likheter mellan olika grupper, eller kategorier, 

av människor vilket snarare syftar till identifikation än identitet. Utifrån Bourdieus habitus- 

232 

Ullgren, Malin (2002): ”Politiker är som högstadiebrudar” ur Aftonbladet 020713, sida 24 

233 

Aftonbladet (2001), 010130, sida 2 

234 

Bourdieu, Pierre (2000): Om televisionen. Stockholm: Brutus Östlings Bokförlag Symposion, s 26f, 41

egrepp kan även denna likhet, eller identifikation, syfta till olika klassmässiga ställningar på 

det sociala fältet såsom arbetarklass (exempelvis städerska eller gruvarbetare) eller medel- 

klass (exempelvis kontorist eller moderat). Det åligger med andra ord statusskillnader mellan 

dem som framställs som vanliga skribenter och dem som benämns som etablerade skribenter, 

eller kändisar. 

Genom att journalister använder dessa skillnader mellan vanliga skribenter och etablerade 

profiler reproduceras statusskillnader mellan olika skribenter, samtidigt som kändisskapet 

framställs som eftersträvansvärt (exempelvis uttalandet i citat 13; ”Vi har kändisar i Sourze 

för läsarnas och skribenterna skull. Det skapar en uppmärksamhet och gör att fler läser 

vanliga folks artiklar”). Kändisskap står i motsatsförhållande till allmänheten, vilket gör att 

vanliga skribenter står i ett spänningsförhållande till kända skribenter. Nära till hands att säga 

är att framställningen som en etablerad skribent är en makthandling, vilket i slutändan faller 

tillbaka på journalisten själv, eftersom etablerade medier även har sina statushierarkier som 

journalisten är en del av. Att tillskriva etablerade skribenter status och makt blir ett sätt att till- 

skriva sig själv status eller legitimera sin egen artikel. 

INBJUDEN ELLER UTBJUDEN? 

Den vanliga skribentens och den kända skribentens förhållande till Sourzes redaktion skiljer 

sig åt, vilket främst manifesteras i produktionsvillkoren eftersom journalister arbetar med 

journalistik medan medborgarjournalister inte har skrivandet som en yrkesverksamhet. Sam- 

tidigt skriver och publiceras vanliga och etablerade personer på samma plattform – Sourze 

(texter skrivna av vanliga skribenter och etablerade profiler har vanligen olika placeringar på 

Sourze, dock är placeringen av texterna inte en del av undersökningen). Däremot finns en 

skillnad i hur vanliga respektive kända skribenter bjuds in att publicera sina texter. I citat 13 

synliggörs dessa skillnader. 

I citat 13 hävdas, i ett uttalande av Olsson, att redaktionen aktivt arbetar för att kända personer 

skall skriva på Sourze. Implicit gör detta den kända personen exklusiv i artikeln. Genom att, i 

andra uttalandet i citatet, använda plusord som uppmärksamhet skapas en bild av dessa kända 

personers handling som en ”god” gärning. Det finns alltså en betoning på den andra gruppens, 

kända skribenters, goda eller bra handling eftersom deras handling ”gör att fler läser vanliga 

folks artiklar”. En skillnad finns i vanliga skribenters handling och kända skribenters handling. 

Den vanliga skribentens text blir därmed utbjuden på Sourze medan inbjudna kända skriben- 

ters texter skall fungera som ”dragplåster”. 

59

DEBATTSIDA KONTRA NÄTTIDNING 

I materialet framträder en skillnad beträffande hur Sourze framställs, baserat på vem artikeln 

refererar till. I tema 1 visade det sig att Sourze ofta framställdes som en ”nättidning” i sam- 

band med att Olsson var chefredaktör. Sourze benämns i kontexten av kända personer ofta 

som nättidning (citat 14), medan den vanliga skribenten positionerar Sourze som debattsida 

eller debattsajt (citat 15). Det är en agerande processtyp där agenten (den vanliga skribenten 

eller kändisskribenten) konstruerar ett förhållande till Sourze. Även om flera av artiklarna i 

materialet uttrycker begreppsförvirringen kring Sourze (se exempelvis citat 2) så omtalas 

Sourze i form av en neutral beskrivning i stora delar av materialet. Den kontextuella situa- 

tionen som citat 14 är hämtad från är ett debattinlägg i Aftonbladet Debatt, medan den i citatet 

beskrivs som en text. Genom att använda termen text, istället för debattinlägg eller artikel som 

är ”tidningsspråk”, positioneras Ullgrens bidrag som något annat än en artikel eller debatt- 

artikel, ger också Sourze statusen av att publicera annat än vad som kan tänkas tillhöra det 

journalistiska fältet. Skribenten benämns som frilansjournalist vilket innebär att Ullgren har 

en ställning, eller position, på det journalistiska fältet. Att sedan benämna Sourze som en nät- 

tidning är en ledande/styrande substans i förhållande till benämningen frilansjournalist. Ännu 

en indikator på att Sourze benämns som nättidning kan vara en normalisering av en frilans- 

journalists arbete, där tidning konnoterar något seriösare än om det skulle ha stått Internetsajt 

eller debattsajt. Genom att använda ordet ”nättidning” blir objektifieringen en särskild process 

som förankrar informationen i en känd kategori – nättidning. Den tematiska bindningen 

mellan frilansjournalist och nättidning konstruerar en sorts vardaglig kunskap där kategorin 

journalister kan förknippas med kategorin tidningar, även om det finns en skillnad då Ullgrens 

artikel benämns som text. 

I citat 15 positioneras Höglins text som en debattext genom en tematisk bindning med beskri- 

vningen av Sourze som ”debattsajten”. Dessutom framkommer skribentens habitus eller soci- 

ala identitet genom benämningen ”gruvarbetaren” vilket därmed positionerar Höglin utanför 

det journalistiska fältet och det kulturella fältets högre positioner. Personan bygger på den 

yrkesstatus som Höglin tillskrivs och det indikerar en viss klassposition, arbetare. Till detta 

positioneras Sourze som en debattsajt vilket indirekt uttrycker att vanliga skribenter, såsom 

arbetaren, debatterar på Sourze. 

En återkommande skillnad är att Sourze framställs som nättidning när en kändis eller en 

person som är etablerad på det journalistiska, kulturella eller politiska fältet framträder. Dessa 

framställningar har en igenkännande substans, där den vanliga skribenten beskrivs mot bak- 

60

grund av en debatterande individ och kan härledas till en tidigare variant av debatter för van- 

liga medborgare, insändarsidor (exempelvis säger Belinda Olsson i ett uttalade; ”- VI SKA 

BREDDA utrymmet för debatten och sätta insändarsidorna i fokus” 235 ), men kändisskribenten 

(citat 14) till dess vana att framträda i etablerade medier. Detta kan vara en förklaring till att 

vanliga skribenter skapar benämningen debattsajt, medan kändisskribenter skapar benämn- 

ingen nättidning. Positioneringen sker utifrån förhållandet aktör:handling. Aktörens bak- 

grund, habitus, status och liknande, avgör vilken handling aktören utför – om de skriver på en 

debattsajt eller på en nättidning. 

235 Palme, Christian (2001): ”Betala för att skriva på Sourze” ur Dagens Nyheter 010306 

61

8 DEL 1: BESKRIVNING AV SOURZE SOM 

MEDBORGARJOURNALISTIK 

Tema 3: Sourze och medborgarjournalistik. Vad Sourze är kan förstås i relation till den fram- 

växande trenden av medborgarjournalistik i form av ”läsarartiklar”, bloggar, ökad uppmaning 

till deltagande i traditionella medier och liknande. 

I tidigare teman har olika distinktioner mellan Sourze och traditionell press framträtt. I detta 

tema kommer denna distinktion att behandlas utifrån synen på sourzaren som journalist eller 

icke-journalist, och Sourze som ett medium för journalistik eller något annat. Hur skiljer man 

mellan journalistik och medborgarjournalistik i medierna? Vad Sourze är, eller föreställs som, 

ligger till grund för analysen av hur medborgarjournalistik förstås i förhållande till traditionell 

journalistik. 

8.1 JOURNALISTIK OCH MEDBORGARJOURNALISTIK 

Det finns en skillnad i framställningen av ”riktig” journalistik och det Sourze sysslar med i 

den traditionella pressen, genom benämningen av vem som är journalist: 

62 

[Citat 16] Ett annat exempel på att vem som vill kan kalla sig journalist, är 

nättidningen Sourze. se som vill `skapa medieutrymme´ för andra än `homogena 

journalister i Stockholm´. Vilka dessa homogena egentligen är framgår 

aldrig utan används lika anonymt som när man ryser över `makthavare i 

Bryssel´. Vanligt folk däremot är per definition alltid något bra - så länge de 

inte är nynazister förstås. Vanligt folk är som magkänsla, också bra så länge 

inte känslan får en man att till exempel vilja slå sin fru. 236 

Journalisten i jämförelse med sourzaren, eller journalistiken i jämförelse med medborgar- 

journalistiken, placeras in i olika makthierarkier på det journalistiska fältet: 

[Citat 17] `Den vanliga medborgarens´ röst efterfrågas alltmer av traditionella 

medier. Därmed blir journalistens roll allt viktigare, menar den 

amerikanske journalisten Dan Gillmor. 

Hör av dig med tips! Nyheter! Bilder! Tyck! manar etablerade medier både i 

Sverige och i andra länder i ett försök att möta ett nytt medielandskap som i 

och med internet har förändrats totalt på ett decennium. Om det förr fanns en 

uppdelning i producenter och konsumenter kan alla numera vara både 

och./…/ 

Sourze, den mest etablerade, renodlade nättidningen i Sverige, tar emot bidrag 

från vem som helst, men allt gås också igenom redaktionellt innan det 

publiceras./…/ 

- Det finns redan nya eliter. Vi journalister tillhör dem. Fast journalister behövs 

mer än någonsin - men tidningar och etermedier kan inte hålla på och 

mästra folk. Journalister måste tänka på det vi gör som en dialog, inte som en 

föreläsning. Vi måste vara guider, hjälpa våra läsare, lyssnare och tittare. De 

väntar sig det. 237 

236 ”Kändissug skapar gratisjournalist” ur Svenska Dagbladet 010114, sida 8 

237 Björling, Sanna (2006): ”Journalister viktiga i nytt medielandskap” ur Dagens Nyheter 061206


EXPERTERNA OCH DE OBERÄKNELIGA 

”Om vanliga människor får möjlighet att höras och synas där de betalar själva för publiciteten 

– hur skall journalisten då legitimera sitt eget arbete, sin profession?” skrevs som en retorisk 

fråga i tema 1 (se ovan, sida 50), men kommer i detta tema att behandlas. I citat 16 hävdas 

att ”vem som vill kan kalla sig journalist” och genom att benämna sourzare som journalister 

framställs de som ett hot mot journalistkåren, mot professionen. 

Sarkasmen är tydlig i citat 16 genom att närmast göra det till en satir (”Vilka dessa homogena 

[journalister] egentligen är framgår aldrig utan används lika anonymt som när man ryser över 

`makthavare i Bryssel´”). Dessa retoriska former används till att argumentera för motsatsen. 

Det är en offensiv retorik som används för att underminera ”motståndarens” argument. Med- 

borgarjournalistik, och Sourze, framstår som en kritiker av traditionell journalistik. Det är en 

variant av minusord, och negativ tolkningsram, som tillskrivs Sourzes och betoningen, sett ur 

den ideologiska kvadraten, ligger på Sourze dåliga förhållningssätt och dåliga handling. Bland 

annat genom att sätta citationstecken kring vissa uttryck, till exempelvis kring ”vill `skapa 

medieutrymme´ för…”. (som för övrigt är referenser till tidigare artiklar i Svenska Dagbladet, 

se exempelvis citat 13, vilket kan liknas vid en travesti – förlöjligande av ett, eller flera, tid- 

igare citat) betonas deras ”felaktiga” åsikt eller förhållningssätt. 

Att ”vem som vill kan kalla sig journalist” bildar en tematisk bindning till ”Vanligt folk”, som 

nämns senare, i citat 16. Genom de två paradoxer som uttrycks (”Vanligt folk däremot är per 

definition alltid något bra - så länge de inte är nynazister förstås. Vanligt folk är som mag- 

känsla, också bra så länge inte känslan får en man att till exempel vilja slå sin fru”) försöker 

skribenten, genom offensiv retorik, underminera myten att allt ”vanligt folk” alltid är någon- 

ting bra. Vanligt folks positioneras i motsats till journalister. Medan vanligt folk omnämns i 

termer av opålitliga i både åsikter (”nynazister”) och handling (”slå sin fru”) så fram- 

står ”homogena journalister” som motsatsen - alltså pålitliga och stabila. På så vis legitimeras 

journalisternas profession genom att vara pålitliga, hederliga och moraliska i åsikter och hand- 

ling: det vet vad som skall och inte skall berättas om i medierna. På så vis framställs dessa 

ideal som de ”rätta” och ”riktiga” idealen i form av ett implicit common sense antagande. 

Genom att framställa vanligt folks förmåga och kompetens som sämre än journalistens, 

försöker författaren försvara och legitimera sin egen profession – journalistiken – genom 

denna åtskillnad. 

63

JOURNALISTIKENS FÖRSVARSTAL 

I en artikel ur Dagens Nyheter beskrivs etablerade medier som ”en liten elit” som skapar dag- 

ordningen, 238 vilket bidrar till att skapa en hierarki på det journalistiska fältet och de etabler- 

ade medierna är eliten. Likadant påvisas i citat 17 att det ”finns redan nya eliter” som journa- 

listerna räknas in bland. Om citat 16 beskriver medborgarjournalistik som ett hot mot den 

journalistiska yrkeskåren, beskrivs medborgarjournalistik i citat 17 som ett deltagande i 

ett ”nytt medielandskap”. I citat 16 utkristalliseras ett utförande:aktör förhållande då akt- 

örerna (journalister och vanligt folk) benämns utifrån deras handling och åsikt, utförande. I 

citat 17, är istället förhållandet scen:aktör rådande där aktören (journalisterna som nya eliter, 

och vanligt folk som delaktiga, deltagare, i det nya medielandskapet) handlar utifrån en möj- 

lighet som kommer från bakgrunden eller tidsandan (ett nytt medielandskap), scenen. 

Även om medborgarjournalistiken framställs genom plusord och en positiv tolkningsram i 

citat 17 kan det även tolkas som ett implicit försök att informera och berätta för publik- 

en/läsaren om vad som i själva verket är viktigt. Rubriken i artikeln ”Journalister viktiga i ett 

nytt medielandskap” fungerar som ett övergripande tema och binder samman flera mikro- 

teman – mediernas utveckling till ett nytt medielandskap, Sourze som Sveriges ”mest ren- 

odlade” form av medborgarjournalistik, och journalistikens nya uppdrag. Denna tematiska 

framställning pekar på en relationell processtyp där olika teman länkas samman för att skapa 

en bild av verkligheten, och för att argumentera för en given slutsats (journalistiken är det vik- 

tigaste i det nya medielandskapet). 

Artikelförfattaren till citat 17 för talan kollektivt, för journalistkåren, bland annat genom att 

använda yrkesbeteckningen i plural (”Journalister”) i rubriken och senare i citatet. Genom att 

tala om en grupp, ”Vi journalister”, skapas den språkliga kategorin journalister utifrån ett 

närperspektiv. Det bidrar till identifikation i förhållande till andra journalister, samtidigt som 

det bidrar till att konstruera en identitet för journalister, en skillnad, gentemot andra kategorier 

som framträder genom ett ”vi och dem”-perspektiv (”Vi måste vara guider, hjälpa våra läsare, 

lyssnare och tittare. De väntar sig det.”). Detta talar om för läsaren att journalister är viktiga, 

även om de inte längre har ensamrätt att berätta om världen. Journalisterna är ”eliten” (vi) i 

förhållande till ”den vanliga medborgaren” (dem). 

I citat 17 förespråkas att journalisterna har ett nytt uppdrag: att skapa en dialog med läsarna, 

eller den vanliga medborgaren. Genom den ideologiska kvadraten betonas den egna hand- 

lingen som något bra och betydelsefullt genom positiva språkhandlingar, till exempel genom 

238 Wennö (2000) 

64

formuleringar som ”journalistens roll allt viktigare”. Det kan i viss mån ses som ett försvarstal 

för journalistiken som profession och motivera det egna arbetet – både för andra journalister 

och inför läsarna. Man talar utifrån en individuell nivå genom att benämna det egna arbetet 

som viktigt i det förändrade medielandskapet, men också på en social nivå genom att påpeka 

att alla journalisters arbete är betydelsefullt. Artikelförfattaren talar från ett inifrånperspektiv, 

som journalist, och talar därför explicit till journalister, genom den frekvent återkommande 

benämningen ”vi journalister” som skapar identifikation, en gemensam kategori, med andra 

journalister. Artikelförfattaren talar även implicit till läsaren, den vanliga medborgaren, gen- 

om att berätta att journalisten fortfarande har en viktig roll och är en form av ”elit” på det 

journalistiska fältet. 

MEDBORGARJOURNALISTIKEN HAR EN SEKUNDÄR BETYDELSE 

Artikeln som citat 17 är hämtad från kan kontextuellt förstås som ett försök att upprätta makt- 

hierarkier, där gränsen mellan producent och konsument håller på att suddas ut, samt att moti- 

vera sin position på det journalistiska fältet. Sourze används, i citat 17, som ett exempel på att 

gränserna håller på att suddas ut genom att framställa Sourze som en nättidning som ”tar emot 

bidrag från vem som helst”. Även i beskrivningen av Sourze benämns att texterna genomgår 

en redaktionell genomgång innan publicering. Därvid upprättas journalisters och redaktioners 

status där de positioneras som experter i förhållande till ”vem som helst” då deras expertis 

kontrollerar texterna innan publicering. Redaktionens expertis bidrar även till skapandet av ett 

maktförhållande i förhållande till skribenten – både den vanliga och kändisskribenten – där 

redaktionens expertis befinner sig högre upp än skribenten i makthierarkin. 

I citat 17 positioneras journalister, och journalistiken, som expertsystem på det journalistiska 

fältet där medborgarjournalistiken positioneras som ”det andra”. Journalistiken framstår i 

kontexten av artikeln, som citat 17 är hämtad från, som den betydelsefulla andra (även citat 

16) i förhållande till medborgarjournalistik. På så vis karaktäriseras medborgarjournalistik, 

och därigenom Sourze, som en alternativ väg i ett nytt medielandskap där den viktigaste 

instansen fortfarande är den traditionella journalistiken. Experternas röst blir viktigare än den 

vanliga medborgarens röst, folkets röst. Folket och medborgarjournalistiken har en sekundär 

betydelse på fältet i förhållande till traditionell journalistik. 

65

9 DEL 1: RESULTATDISKUSSION 

9.1 TOLKNINGSRAMEN 

Genom att omnämna Sourze på olika sätt skapas olika tolkningsramar. Användningen av olika 

ord, sammanhang och argument konstruerar förhållandet (ratio) till verkligheten i en argu- 

mentativ och retorisk kontext. Olika förhållanden skapar olika sätt att se på, och uppfatta, 

världen. De vanligaste återkommande sätten att beskriva Sourze är med utgångspunkt i de 

argument som använts, inom positiv respektive negativ tolkningsram, utifrån de olika teman 

och kategorier som används i undersökningen (figur 9.1). Detta gör konstruktionen av Sourze 

till en form av makthandlig som har betydelse för vilken bild av Sourze som förmedlas till 

läsaren, vilket även bidrar till att förmedla en världsbild. Som Potter och Wetherell antyder 

används olika versioner av beskrivningar för att konstruera en viss sorts kunskap om det 

berörda fenomenet i världen. Genom att förmedla ett synsätt undanskyms andra synsätt att 

uppfatta världen. 239 Ett maktförhållande kan därmed skönjas genom att traditionell journali- 

stik, även inom en positiv tolkningsram (figur 9.1), positionerar sig som ”bättre” eller som 

experter i förhållande till vanliga människor och till medborgarjournalistik. 

Den retoriska och argumentativa diskursen är tydlig i beskrivningen av Sourze genom att 

språket står i centrum för konstruktioner och olika konstruktioner producerar olika sociala 

praktiker. Exempelvis genom att konstruera en bild av Sourze som utanför det journalistiska 

fältet, inom en negativ tolkningsram, eller genom att använda metaforer (exempelvis meta- 

forerna båt och virus) är en form av makthandling som kan vara ett försök till att avvärja ett 

möjligt hot på det journalistiska fältet. Ett system av skillnader skapas. Strukturerna, det 

journalistiska fältets egenskaper och doxa, 240 positionerar aktören, journalisten eller tidningen, 

i förhållande till andra aktörer vilket bidrar till att på förhand givna värderingar och förhåll- 

ningssätt är rådande (exempelvis mellan dagspress och kvällspress). Aktörernas handlingar, 

genom att reproducera skillnader mellan värderingar och förhållningssätt, skapar en tolknings- 

ram genom vilken de sociala praktikerna skall uppfattas. Bourdieu benämner den förra som en 

strukturerad struktur, och den andra som en strukturerande struktur. 241 Individuella aktörer, 

journalisterna, måste hålla sig inom det journalistiska fältets strukturer samtidigt som de 

bidrar till att skapa strukturerna - den struktur som kännetecknar journalistikens fält. 242 

239 

Potter & Wetherell (1987), s 5f 

240 

Doxa ~ en minsta gemensam nämnare, se Bourdieu (1993:b), s 5 

241 

Bourdieu (1993:a), s 300 

242 

se även Bourdieu (2000), s 105 

66

Sourze: Negativ tolkningsram Positiv tolkningsram 

a) affärsidén Ingen stabil affärsmodell jämfört med traditionell 

press. 

En ovanlig affärsidé som är ett hot mot etablerade 

mediers affärsmodell. 

Maktanspråk med vinstdrivande och kommersiella 

intressen. 

Odemokratiskt, ohederligt och omoraliskt att 

ta betalt av den som ”arbetar” (skribenten). 

Tidsandan skapar ett kollektivt kändissug - 

Sourze utnyttjar människor. 

b) innehåll Oseriöst med kvällstidningsprofil. 

c) Belinda 

Olsson 

Sämre kvalitet än i traditionella press. 

Skvaller och ”ungdomliga” nöjesreferenser. 

Åsikter och fördomar publiceras. 

Mångfalden ett krissymptom och Sourze en 

form av virus. 

Ny ”neutral” beskrivning av Sourze när 

Belinda Olsson slutar som chefredaktör. 

d) sourzaren Alla sorters människor, även ”dåliga” och 

omoraliska, kommer till tals. 

e) sourzaren 

och kändisen 

f) och 

journalistik 

Sensationsinriktade ämnen av en alltför 

ungdomlig karaktär. 

”Vem som helst” kan skriva om ”vad som 

helst”. 

Bör leda till en etablerad plats på det kulturella 

fältet, men Sourzaren är från början utanför det 

journalistisk/kulturella/politiska fältet. 

Den vanliga skribenten kan vara ”vem som 

helst” medan kändisar används 

som ”dragplåster”. 

Vanliga skribenter som uppmärksammas i 

traditionell press positionerar Sourze som en 

debattsida vilket bidrar till beskrivningen 

insändare med lägre status än artikel. 

”Felaktigt” förhållningssätt eller åsikt 

gentemot traditionell journalistik, ses som en 

motståndare. 

”Vem som helst” kan kalla sig journalist, ett 

hot mot hela journalistkåren. 

Vanligt folk inte alltid något bra. De är sämre 

utrustade för att skriva texter för en allmänhet i 

förhållande till journalister. 

Traditionell journalistik är eliten på det journalistiska 

fältet, medan medborgarjournalistik 

står utanför fältet. 

Privatpersoner kan bli publicerade och bli 

hörda i ett (mass)medium. 

Demokratiskt potential när alla har möjlighet 

att komma till tals i medierna. 

En utveckling som ligger i tiden. 

Kvällstidningsprofil ger Sourze en folklig 

status. 

Diskuteras även seriösa ämnen som ”pensionssystemet”. 

Folkrösten hörs och en mångfald av röster 

skapas, vilket ger Sourze en demokratisk 

potential. 

Beskrivningen nättidning genom strategisk 

projicering av Belinda Olsson. 

Den ”goda samhällsmedborgaren” som kritiskt 

och engagerat debatterar om det som hamnar i 

medieskugga hos traditionell press. 

Förmedlar fler perspektiv än traditionell press. 

Sourzaren kommer från hela landet med olika 

socialt, kulturell och ekonomiskt kapital. 

Kan leda vidare till ”upptäckt” och till en 

etablerad plats på det journalistiska/kulturella/politiska 

fältet. 

En etablerad profil kan skapa uppmärksamhet 

till okända skribenters texter. 

Kända personer bidrar till att positionera 

Sourze som seriösare, som en nättidning. 

Traditionella journalister blir en elit på det 

journalistiska fältet och skall fungera som ett 

expertsystem. 

Dialog med medborgare är viktig i ett nytt 

medielandskap, medborgarjournalistiken bör 

fungera som en dialog. 

Medborgarjournalistiken ett alternativt 

medium på det journalistiska fältet. 

Figur 9.1: Framträdande argument inom negativ respektive positiv tolkningsram. 

67

9.2 AKTÖRENS BAKGRUND 

Att aktörens bakgrund är viktig kan förstås utifrån undersökningen. Aktörerna sourzaren, 

journalisten och tidningen kommer att diskuteras. Sourzarens bakgrund, oberoende av om det 

är en ”vanlig skribent” eller en ”kändisskribent”, är av betydelse för hur Sourze beskrivs och 

positioneras. Den vanliga skribenten positionerar Sourze som en debattsajt där vem som helst 

får skriva och oftast skriver om ”oseriösa” ämnen, medan kändisskribenten snarare position- 

erar Sourze som en seriös nättidning. Bourdieus begrepp distinktion kan appliceras på detta 

genom att skillnader i smak och presentationer skiftar mellan dessa beskrivningar. Den 

vanliga skribenten omnämns ofta i termer av olika samhällsklasser genom att hypotetiska 

yrken och titlar anges, vilket bidrar till att skillnader mellan sourzare skapas. Kändisskriben- 

ten skapar skillnader i förhållande till sourzaren vilket också konnoterar skillnader i habitus, 

livsstil och liknande. Därmed används skribenternas habitus, deras bakgrund, till att posi- 

tionera Sourze i förhållande till andra medier och andra journalister. Detta är även en reprod- 

ucering av skillnader mellan olika kategorier av människor som symboliserar olika för- 

hållanden i form av deras habitus, som måste förstås i relation till den omgivande kontexten 

(artikeln). Det är en bidragande faktor, sourzarens habitus, till användningen av antingen en 

negativ eller positiv tolkningsram i förhållande till Sourze och sourzaren. 

Journalistens och tidningens framställning av Sourze reproduceras på både en individuell och 

social nivå. Journalisten står för den individuella nivån genom att förhålla sig till Sourze 

genom val av konstruktioner som medialiseras, exempelvis plus- eller minusord, olika tema- 

tiska bindningar och olika förhållanden (ratio). Det kan ses som en strategisk projicering av 

Sourze eller sourzaren, av dess betydelse i samhället. På en social nivå positionerar även 

journalisten det egna mediet eller den egna tidningen, exempelvis beskrivs den traditionella 

pressens affärsidé som ”bättre” än Sourzes affärsidé. Även skillnader mellan dagspress och 

kvällspress skapas genom journalisters språkhandlingar vilket ofta framkommer genom ett ”vi 

och dem”-skapande av kategorier som upprätthåller distinktionerna. Citat av Sourzes redak- 

tion har även bidragit till att konstruera den egna kategorin, Sourze, genom exempelvis 

Olssons bakgrund eller en betoning på ett ”vi” som syftar på Sourze. 

Sourzaren benämns ofta antingen som ”vanliga” medborgare såsom arbetare; gruvarbetare, 

städerska etcetera, eller som att tillhöra en liten elit i form av ”kändisskribenter”. Att benämna 

sourzaren som arbetare kan vara ett sätt att upprätthålla distinktioner mellan skribenten och 

sig själv, journalisten, i form av statusskillnader. En vanlig konstruktion är att sourzaren inte 

befinner sig på det journalistiska fältet och skriver inte journalistiska texter utan debatterar 

68

och skriver insändare. På så sätt skapas olika kategorier som verkar särskiljande: journalisten, 

kändisskribenten och den vanliga skribenten. Kategorierna tillskrivs olika livsstilar, värd- 

eringar och sätt att vara i världen beroende på varför de skriver, ämnen de skriver om etcetera 

och dessa kännetecken fungerar som särskiljande (figur 9.2). 

Intressant är att just ”gruvarbetare” blivit en frekvent framställning i den traditionella pressens 

av den vanliga skribenten. Gruvarbetaren som uppmärksammades av andra medier (exemp- 

elvis i Aftonbladet, citat 14) har bidragit till att skapa en intertextuell kedja av vem den 

vanliga skribenten är eller kan vara. I praktiken har denne gruvarbetare ”bara” publicerat en 

text på Sourze, 243 men föreställningen gruvarbetare har skapat en intertextuell kedja av för- 

ståelse eller mening om vem sourzaren är. Fairclough påpekar att intertextualitet kan vara ett 

sätt att manipulera och ge en missvisande bild av vad verkligen ”är”. 244 

Den vanliga 

skribenten 

Kändisskribenten 

Journalisten 

Är: vem som helst. en statussymbol. en expert. 

Skriver för 

att: 

debattera och uttrycka 

sina åsikter. 

Skriver om: allt, med betoning på 

nöje och skvaller. 

Anledningen: är att bli publicerad och 

möjligheten att ”bli 

sedd”. 

få fler att läsa vanliga 

skribenters texter. 

allt. Vad de skriver om 

är inte det viktiga. 

är att göra en god 

gärning. 

berättar för läsaren vad 

som är viktigt /aktuellt. 

det som är viktigt i 

samhället. 

är att försvara den journalistiska 

professionen. 

Figur 9.2: Hur den vanliga skribenten, kändisskribenten och journalisten 

vanligen kommer till uttryck, eller konstrueras, i den traditionella pressen. 

9.3 KVÄLLSPRESS OCH DAGSPRESS 

Utifrån materialet i undersökningen har kvällspressen, Aftonbladet och Expressen, oftare be- 

skrivit Sourze inom en positiv tolkningsram än vad dagspressen har gjort. I synnerhet har 

Aftonbladet använt en positiv tolkningsram. Dagspressen har varit mer avvaktande och mer 

kritisk, särskilt Svenska Dagbladet. Även flest referenser till, och återgivningar av, texter från 

Sourze finns i kvällspressen, och speciellt i Aftonbladet (se till exempel citat 14 och 15). En 

av anledningarna är att Belinda Olsson samtidigt, under en period, varit verksam både på 

Sourze (som chefredaktör) och på Aftonbladet (som krönikör). Efter att Olsson slutat på 

Sourze är främst Aftonbladet den tidning som använder Sourze som en källa till egna artiklar 

och där det finns återgivning av artiklar från Sourze. Kanske har Olssons skapat ett positivt 

243 Sourze: http://www.sourze.se/default.asp?ItemID=2197&lngMemberID=10041803 2007-01-06 

244 Fairclough (1995), s 83 

69

klimat på Aftonbladet där Sourze accepteras som en källa, eller inspiration, för andra 

journalister. 

Benämningen av Sourze som nättidning återkommer främst i kvällspressen samt i Dagens 

Nyheter, dagspress. I Svenska Dagbladet är variationen i benämning störst, men nättidning 

återkommer med lägst frekvens i jämförelse med de andra tidningarna (figur 9.3). 

70 

Tidning: Antal benämningar/antal 

artiklar sammanlagt: 

Aftonbladet 20 / 45 

Dagens Nyheter 10 / 22 

Expressen 8 / 14 

Svenska Dagbladet 7 / 17 

Figur 9.3: Antal benämningar av Sourze som nättidning 

jämfört med antalet artiklar Sourze nämns i. 

En anledning till att kvällspressen är mer positiv till Sourze kan vara positioneringen av 

Sourze i linje med kvällspress. Att beskrivningen nättidning förekommer ofta i kvällspressen 

kan förklaras som en intertextuell kedja som bygger på redan existerande texter. Det finns en 

diskurs om Sourze i förhållande till Olsson, genom att hon har positionerat Sourze som ”nät- 

tidning” både genom att använda denna benämning i intervjuer och genom att använda 

benämningen i sina egna krönikor som publiceras på Aftonbladet. Sourze som diskurs blir 

relativt stabil i kvällspressen genom Olssons ”inflytande”. 

Svenska Dagbladet har å andra sidan inte haft en kontinuerlig eller stabil diskurs om Sourze 

utan använder många olika benämningar i olika kontexter. Det kan förklaras som en makt- 

handling att använda olika benämningar av Sourze i olika kontexter, ofta inom negativ tolk- 

ningsram. Detta bidrar till att skapa instabilitet i diskursen om Sourze och därigenom insta- 

bilitet sett ur ett intertextuellt perspektiv. Att beskriva Sourze, genom språket, positionerar 

Sourze och det innebär en makthandling. Svenska Dagbladet omnämner själva sitt journalist- 

iska uppdrag på sin webbsida som: ”Dagens SvD speglar inte bara dagens samtalsämnen och 

trender. Den vägleder och tipsar också alla dem som själva vill ta ställning, agera eller 

konsumera”. 245 Att använda ordet spegla konnoterar en neutral beskrivning vilket, utifrån 

materialet, inte varit fallet i undersökningen. Argument för en given slutsats har framträtt i, 

inte bara i Svenska Dagbladets, artiklar/artiklarna som skapar en argumentativ diskurs med 

både ideologiska och sociala implikationer. Många av artiklarna, och citaten, bygger på 

sociala strukturer och expertsystem som framställs vara allmängiltiga och/eller slutgiltiga. 

Ofta är det maktperspektivet som är gällande genom att hänvisa till auktoriteter i form av per- 

245 Svenska Dagbladet: http://www.svd.se/omsvd 2007-01-14

soner med social, kulturell eller ekonomisk status. Journalistiken framställs ofta som den 

betydelsefulle andra, genom att det är deras sätt att berätta om världen som är det ”sanna” 

och ”riktiga”. Detta framkommer också i citatet ovan om Svenska Dagbladets ”funktion” i 

samhället som att ”vägleda och tipsa”. Genom att tillskriva det journalistiska fältet egenskaper 

som dessa, eller som eliter i förhållande till medborgarjournalistik etableras och reproduceras 

(då det förekommer i flera artiklar) denna betydelse, samtidigt som medborgarjournalistikens 

betydelse också positioneras i förhållande till det journaliska eller kulturella fältet. Fairclough 

talar om heterogenitet som en vanlig, snarare som norm än exceptionell, del av journalistiken. 

Journalisten måste särskilja sig själv från andra, 246 vilket i underökningen manifesterades 

både hos den enskilda journalisten (exempelvis genom att ha indirekta intertextuella referen- 

ser inbäddade, som i citat 13) och hos den enskilda tidningen (där kvällspressen och dags- 

pressen skapar skillnader mellan varandra i sina egna artiklar, exempelvis citat 6). 

Den övergripande tolkningsrepertoaren om Sourze kan karaktäriseras som instabil och föränd- 

erlig eftersom argumenten som använts för att framställa Sourze, inom en positiv respektive 

negativ tolkningsram, handlar om ungefär samma argument - även om de används på olika 

sätt. Argumenten diskuteras främst utifrån två kategorier, eller hämtas från övervägande två 

topiker: den journalistiska diskursen och den politiska diskursen. Lämpligt i kontexten är 

Aristoteles påpekade om att retorik handlar om att finna det som är bäst ägnat att övertyga. 247 

9.4 DEN JOURNALISTISKA DISKURSEN 

Medborgarjournalistik, och därigenom Sourze, har i flera fall framställts i argument av typen 

utanförskap på det journalistiska fältet. I andra fall har medborgarjournalistiken konstruerats 

som ett hot mot den etablerade journalistiken. Genom att argumentera för att medborgar- 

journalistik och Sourze inte är en del av det journalistiska fältet, exempelvis genom att be- 

nämna medborgarjournalistik i motsats till traditionell journalistik, säger man också implicit 

att det är ett potentiellt hot. Den dominerande diskursen om Sourze är beskrivningen som hot 

mot det journalistiska fältet, medan den alternativa diskursen ser Sourze som ett alternativt 

medium, och därmed inom det journalistiska fältet, i ett nytt medielandskap (där dock journa- 

lister poängteras vara ”eliten” inom fältet). 

Ett grundläggande argument inom den journalistiska diskursen handlar om att definiera vad 

journalistik är. Genom att definiera traditionella journalister som ”eliten”, som ett expertsys- 

tem, och som ett viktigt inslag i ett differentierat medielandskap upprättas, produceras och 

246 Fairclough (1995), s 88 

247 Johannesson (2002), s 8 

71

eproduceras makthierarkier. Genom att benämna etablerade medier som eliten tillskriver dem 

sig rätten att definiera vad som är journalistik och ett sätt att underminera hotet av med- 

borgarjournalistik kan vara att benämna det som ett alternativ på mediemarknaden. 

Ett av ämnena och argumenten inom den journalistiska diskursen handlar om affärsmodellen. 

Bourdieu säger att den traditionella journalistikens fält allt mer lutar mot ett den kommersiella 

polen. 248 Den dominerande diskursen angående Sourze affärsmodell benämns inom en negativ 

tolkningsram där kommersialiseringen och den ”omvända tidningsmodellen” (det vill säga att 

skribenterna betalar) är ett av de tyngsta argumenten. En alternativ diskurs betonar att skri- 

benter som väljer att publicera sig på Sourze har en möjlighet att träda in på det journalistiska, 

eller det kulturella, fältet. Bourdieu menar att det handlar om att vinna erkännande från två 

håll: från andra journalister (eliten på fältet) och från läsarna i form av uppmärksamhet. 249 I 

artiklarna omnämns att uppmärksamhet är eftersträvansvärt, vilket också hänger samman med 

det journalistiska fältets egen logik. På det journalistiska fältet benämner man även sitt eget 

arbete som ”artiklar”. Sourze däremot publicerar inte artiklar utan främst ”texter” eller ”krön- 

ikor” (vissa undantag finns naturligtvis genom att benämna sourzares alster som artiklar). 

Detta kan tolkas som en makthandling genom att använda olika benämningar och därmed 

verka särskiljande mellan vad journalister och sourzare ”gör”. 

En skillnad finns även mellan sourzarna själva, där den vanliga skribenten skriver texter på 

Sourze, medan kändisskribenten skriver krönikor. Detta kan vara ett sätta att upprätthålla 

(makt)skillnader mellan etablerade skribenter och outsiders. Att inte benämna den vanliga 

skribentens alster som en artikel är ett sätt att placera den vanliga skribenten utanför det jour- 

nalistiska fältet. Däremot att nämna kändisskribenters alster som ”krönikor” kan dels vara ett 

intertextuellt drag att beskriva skillnader i produktionsförhållanden (då ”kändisar” bjuds in att 

skriva, samt får betalt för att göra det), dels ett sätta visa att kändisar har en högre kulturell 

status och därmed ha större makt på ett det journalistiska och kulturella fältet. ”Krönika” är, 

liksom ”artikel”, vanliga begrepp inom tidningsvärlden och därmed på det journalistiska fältet, 

medan vem som helst kan skriva ”texter”. I en artikel skrivs följande, vilket implicit säger 

att ”alla” kan skriva texter; 

248 Bourdieu (2000), s 100f 

249 Ibid, s 101 

250 Persson (2001) 

72 

Vi är många som skriver. Enligt den senaste undersökningen av svenskarnas 

skrivvanor är det över en miljon av oss som varje vecka ägnar tid åt eget 

skrivande i form av brev, dagböcker, noveller eller dikter. 250

9.4.1 Sourze och nyhetsvärderingen 

En logik som är verksam på det journalistiska fältet är nyhetslogiken, eller nyhetsvärderingen, 

som handlar om vilka händelser som blir nyheter. 251 Den traditionella pressen betonar att det 

är de som bestämmer dagordningen genom att argumentera för sin expertis inom nyheter. Att 

bestämma vad som blir en nyhet, hur den framställs och beskrivs, är en form av makt och har 

direkt betydelse för hur den kan tolkas. I och med medborgarjournalistik och Sourze upp- 

kommer ett hot mot att definiera vad som är nyhet, och vad som blir en nyhet, varvid den 

dominerande diskursen förringar sourzares ämnen till ”vad som helst” och positionerar äm- 

nena som oseriösa, eller som en okontrollerad mångfald. En alternativ diskurs menar istället 

att fler perspektiv framkommer vilket positivt ökar mångfalden inom medierna. 

Sourze omnämns, i den traditionella pressen, med högst frekvens som nystartad. Detta kan 

direkt höra samman med nyhetsvärderingen. 252 Som nystartad hade Sourze ett högre nyhets- 

värde än när projektet varit igång en period. Utifrån materialet mattas den frekvensen av. En 

annan faktor kan förstås utifrån en makthandling; att ignorera Sourze blir att förringa dess exi- 

stens och värde (jmf ovan Svenska Dagbladets egen beskrivning om att spegla dagens sam- 

talsämnen och trender). I november 2006 släpptes ordet fritt, vilket ingen av tidningarna som 

ingår i materialet presenterat i form av en nyhet eller notis. Detta kan vara en makthandling att, 

istället för att försvara den traditionella journalistiken (som ofta kritiserat denna affärsmodell), 

helt ignorera vad som skett på Sourze. 

9.5 DEN POLITISKA DISKURSEN 

Följandes Heradstveits och Bjørgos karaktärisering av politik (se teoriavsnitt) så är alla artik- 

larna och citaten politiska genom att de etablerar betydelser, det vill säga försöker tolka in 

händelser inom bestämda betydelseramar som förekommer och etableras inom olika sociala 

relationer. 

Den politiska diskursen kan hänvisas till demokratibegreppet och frågan om huruvida med- 

borgarjournalistik främjar demokratin eller inte. Den dominerande diskursen menar att det är 

ett sätt att främja demokratin då fler kan komma tals i medierna, medan den alternativa disk- 

ursen menar att det är odemokratiskt med den affärsmodell som Sourze medborgarjournalistik 

använder (att ta betalt av skribenterna). Innan en ytterligare diskussion följer, kommer tre 

251 McQuail (2000), s 342 

252 McQuail (2000), s 341f 

73

olika demokratibegrepp kortfattat att sammanfattas: representativ demokrati, deliberativ 

demokrati och deltagardemokrati. 

En representativ demokrati innebär att medborgarna väljer, genom folkomröstning, vilka (vil- 

ken regering) som skall representera staten. Representanterna säger sig därigenom vara folk- 

valda. Bland annat Jürgen Habermas har kritiserat den representativa demokratin genom att 

säga att makten ”visas upp” och folket inte har någon verklig makt. Jean-Jacques Rousseau 

menade att en representativ demokrati egentligen inte är en demokrati då medborgarna bara är 

fria på valdagen för att sedan återgå till ofrihet. 253 

I en deliberativ demokrati, eller diskursiv demokrati, står samtalet i fokus, där makt och andra 

intressen är frånvarande. Den deliberativa demokratin sätter högt värde på deltagande i polit- 

iska processer med fokus på hur åsikter bildas. Kritik av denna demokratisyn handlar om 

konsensustänkandet, som inte anses vara eftersträvansvärt. 254 

En tredje form av demokrati är deltagardemokratin där man förespråkar att medborgaren skall 

vara aktiva i beslutsprocesser, annat än att välja representanter. Deltagardemokratin skall öka 

medborgarnas politiska självförtroende och fungera som ett medel att finna personer till för- 

troendeuppdrag. Enligt modellen skall allmänhetens bästa utökas genom att fler medborgare 

aktivt skall delta i den politiska sfären. 255 Kritik mot modellen handlar främst om jämlikhet. I 

en representativ demokrati där alla medborgare har en röst, har alla också samma möjlighet att 

delta, men i deltagardemokratin suddas detta jämlikhetsideal ut vilket kan skapa en snedför- 

delning av vilka som verkligen deltar. 256 Det finns likheter med den deliberativa demokrati- 

formen, men fokus i denna ligger främst på de demokratiska systemen och processerna. 257 

Dessa tre demokratiformer kan även ses som applicerbara på beskrivningarna och argumen- 

ten ”för” eller ”mot” Sourze och medborgarjournalistik. Dessa tre modeller kan ses som ideal- 

typer, varvid ingen artikel i sin helhet kan tolkas som någon av dessa - även om betoningen 

ligger på någon av modellerna (figur 9.4). Medborgarens roll blir tydlig genom hur med- 

borgarjournalistiken beskrivs, samt hur man positionerar journalistiken och traditionell press i 

förhållande till medborgarjournalistik. 

Den representativa journalistiken företräder en negativ inställning till medborgarjournalistik 

och tillskriver den en negativ tolkningsram. Journalisten ser sig som experten, den som styr på 

253 

Spång, Mikael (2005): Det moderna demokratiidealet. Lund: Studentlitteratur, s 25ff, 78 

254 

Ibid, s 11, 75ff 

255 

Spång (2005), s 31; Strömbäck (2000), s 23f 

256 

Held, David (1997): Demokratimodeller. Uddevalla: Daidalos, s 330ff 

257 

se även Strömbäck (2000), s 24f 

74

Den 

traditionella 

pressens roll 

Medborgarjournalistik 

Representativ 

journalistik 

Journalisten är experten 

Journalistiska fältet en 

spelplan där makten visas 

upp inför en allmänhet. 

Medborgarjournalistik ett 

hot mot den journalistiska 

yrkeskåren. Ett fenomen 

baserad på den vanliga 

människans kändisbegär. 

Områden Medborgarjournalistik är 

oseriöst pladder bland 

ungdomar. 

Skribenten kan vara ”vem 

som helst”, även personer 

med extrema åsikter eller 

som utför extrema 

handlingar. 

Figur 9:4: Idealtyper över synen på medborgarjournalistik i traditionell press. 

det journalistiska fältet och som är ”vald”, genom tidningen som denne representerar. Argu- 

menten för den representativa demokratin framhåller det odemokratiska i andra affärs- 

modeller än den egna inom medierna. Affärsmodellen ses också som ett hot mot journalist- 

kåren. Därför uttrycker man den egna positionen, på det journalistiska fältet, som ett expert- 

system. Journalistiken beskrivs vara representativ, den representerar allmänheten och den 

vanliga medborgaren, där man talar om för läsaren vad som är viktigt i det samtida samhället. 

Medborgarjournalistiken är å andra sidan en ungdomlig trend, baserad på tidens tecken, och 

innehåller mest oseriösa åsikter, pladder och skvaller. 

Deliberativ 

journalistik 

Traditionell press är ett 

expertsystem som skapar 

dagordningen. Medborgarjournalistiken 

är ett 

sekundärt alternativ. 

Okända skribenter kan ta 

sig in på det journalistiska 

fältet genom att använda 

medier baserade på 

medborgarjournalistik. 

Mångfald av ämnen och 

skribenter, men kan också 

bli stående på fläcken. 

Deltagarjournalistik 

Traditionell press är en 

guide som guidar läsaren 

på det mediala fältet. 

Journalister måste lyssna 

på medborgarna och skapa 

en dialog. 

Medborgarjournalistik för 

fram en alternativ röst på 

det journalistiska fältet. 

Folklig genom olika 

perspektiv som framkommer, 

medieskugga 

kommer inte längre vara 

ett problem. 

Den deliberativa journalistiken företräder dem som både ser för- och nackdelar med medbor- 

garjournalistiken. Journalisten är fortfarande expert, och de etablerade medierna är expert- 

system, även om man ser bristerna dem. Medborgarjournalistiken står för en mångfald, vilket 

skapar en möjlighet för medborgarskribenten att bli sedd och som kan, och bör, leda vidare till 

en plats som etablerad inom fältet. Dock kan mångfalden få en likriktande karaktär och en 

enformig betoning på skvaller och oseriösa ämnen. Medborgarjournalistiken har en potential 

till deltagande i den offentliga sfären, eller på det journalistiska och kulturella fältet. 

Deltagarjournalistiken står för de argument som förs fram för medborgarjournalistiken och 

placerar den inom en positiv tolkningsram. Den traditionella pressen är guider som skall 

hjälpa läsarna att hitta på det journalistiska fältet. Den vanliga människan, ”den goda 

75

medborgaren”, skall kunna delta som en alternativ röst. Medborgarjournalistik för fram en 

mer folklig röst som belyser åsidosatta ämnen och diskuterar områden som befinner sig i 

medieskugga. Journalistiken och medborgarjournalistiken skall fungera som en dialog. Med- 

borgarjournalistiken har en demokratisk potential genom att alla kan komma till tals i medier 

baserade på denna form av journalistik. 

9.6 DET NYA MEDIELANDSKAPET 

I fler artiklar sägs medborgarjournalistik vara något ”nytt” i medielandskapet. Tidigare har 

dock ”vanliga” människor kunnat delta i tidningarnas debatter i form av insändare och Inter- 

net har utvidgat den interaktiva dimensionen genom bland annat kommentarsystem. 258 Tids- 

andan är även något som omnämns i artiklarna i samband med Sourze. Dokusåpatrenden kan 

vara ett sätt att skapa förståelse för medborgarjournalistikens framväxt. Lisbet van Zoonen 

menar att dokusåpor har blivit en ram genom vilken vi kan tolka politiskt och socialt liv. 259 

Sourze omnämns sällan som en politisk inflytelserikt koncept. Sourzaren har tenderat att be- 

tonats vara kvinna (till exempel; ”som unga kvinnliga skribenter på Sourze.se skulle uttrycka 

sig.”) 260 Enligt van Zoonen har politik traditionellt sett varit en manlig domän, medan doku- 

såpor, skvaller etcetera varit en kvinnlig. Politiken har förknippats med den allmänna sfären 

och dokusåpor med den privata sfären. Politik har också handlat om rationella diskussioner 

medan dokusåpor handlar om känslor och konversation. 261 

Medborgarjournalistik har utifrån materialet framställts vara mer likt dokusåpan än politiken, 

utifrån van Zoonens framställning. Att benämna medborgarjournalistik i dessa termer kan 

vara ett sätt att undervärdera och reducera dess inflytande och potential i samhället. Detta 

bidrar även till att skapa skillnader mellan vad traditionella tidningar står för (politik) och vad 

medborgarjournalistiken står för. Samtidigt kan det vara ett sätt för att placera det ”okända” 

inom en känd tolkningsram – ett sätt för läsaren att tolka det nya medielandskapets trender. 

258 se till exempel Karlsson, Michael (2006). Nätjournalistik: en explorativ fallstudie av digitala mediers 

karaktärsdrag på fyra svenska nyhetssajter. Lund: Sociologiska institutionen, Universitetet i Lund. 

259 Zoonen, Liesbet van (2003): “After Dallas and Dynastin we have…Democracy’: Articulating Soap, Politics 

and Gender” ur Media and the Restyling of Politics: Corner, John & Pels, Dick (red). London: Sage Publications, 

s 100 

260 Hansson, Jan (2002): ”Imponerande - värdig Strindberg – Bok” ur Svenska Dagbladet, 021028, sida 55 

261 van Zoonen (2003), s 100f 

76

10 DEL 2: SOURZE - PROFILER & TEXTER 

I del 2 av undersökningen kommer de tio texterna från Sourze, med tillhörande personprofiler, 

att analyseras. Till varje text finns en personprofil, och personprofilen har uteslutande analy- 

serats och tolkats innan texten lästs. Texterna presenteras i den tidsföljd de publicerats på 

Sourze. I nästkommande avsnitt följer en resultatsammanställning och diskussion. 

10.1 IDOL 2006 - DAGS ATT SÅGA JURY OCH PROGRAMLEDNING 

10.1.1 Personprofil 1 

I personprofilen berättas relativt lite om bakgrunden såsom arbete, utbildning och liknande. 

Sysselsättningen säga vara ”Sourzare” som också presenteras som ”Its a livi’n”. Ett intresse 

som anges är ”livsnjutare” och personen brinner för ”livet” (vilket kan tolkas på två sätt; den 

bokstavliga betydelsen av livet och som en humoristisk anekdot). Detta ger en helhetsbild av 

en optimistisk person, som gillar livet och tar tillvara på dess möjligheter. Valet av benäm- 

ningen ”Gå på knä” under kategorin brinner inte för inbringar ett kritiskt, medvetet förhåll- 

ningssätt till världen. Livsstilen benämns även genom intressena golf och mode som kan ses 

som en del av beskrivningen ”livsnjutaren”, där intressen kan tolkas som att de gynnar den 

enskilda personen. I presentationen av intressen finns en betoning av egennyttan, där indi- 

viden sätter sig själv främst. 

De smakpreferenser som uttrycks i personan kan främst benämnas som ”folklig”. De rekom- 

menderade titlarna är alla sådana som i allmänhet är välkända. Dessutom finns en betoning på 

den svenska kulturen genom svensk författare och svensk musik, som också framkommer i 

citatet av Wille Crafoord (”Alla vill ha samma typ av anorlunda saker”). Det finns med andra 

ord en betoning på populärkultur, främst svensk populärkultur, i personan. 

Sammanfattningsvis framstår personan som optimistisk men medveten om sin omgivning. 

Intressen är sådana som förgyller livet med en betoning på egennytta. Livsstilen och smaken 

framstår som folklig, eller som svensk populärkultur. Mode och moderna smakpreferenser bi- 

drar till att skapa bilden av den moderna mannen, inte alltför ungdomlig. 

10.1.2 Texten 

Temat för texten uttrycks i både rubrik och ingress där makrotemat är Idol 2006. Mikroteman, 

exempelvis vinklande framställning och favorisering, sammanfogas till en slutsats. Beton- 

ingen ligger på programmets, juryns och producenternas dåliga handling (sett ur den ideolo- 

giska kvadraten) genom att framställa personer ur ett vinklat perspektiv och att favorisera 

77

vissa deltagare. Makrotemat innehar därför en positionell substans genom att implicit referera 

(ingen annan referens än tiden för publiceringen hänvisar till vilket program som avses, 

såvida inte läsaren vet i vilket program den beskrivna händelsen inträffade) till något som 

inträffade vid en speciell tidpunkt. 

Läsaren förutsätts vara insatt i ämnet och programmets upplägg, då relationen till ämnet fram- 

ställs ur ett närperspektiv. Läsaren förväntas, men behöver inte, ha sett programmet som 

texten behandlar eftersom det finns direkta referenser till och beskrivningar av olika framträd- 

anden (”Samma sak hände med Markus, han målades upp som en stjärna”). Läsaren framställs 

genom en igenkännande substans, både genom delat intresse för programmet samt delad bak- 

grund i form av det ”Svenska folket”. 

I hela texten framträder subjektet/berättaren explicit genom användningen av ordet ”jag”. I 

texten finns även ett mer personligt plan genom att använda berättargrepp som ”personligen 

tycker jag” vilket också indikerar på att talan förs både subjektivt och individuellt. Subjektet 

uttrycker därför en igenkännande substans genom att hänvisa till ett delat intresse, Idol 2006. 

Subjektet använder sig själv som referens genom att explicit uttrycka sina åsikter och ställ- 

ningstaganden (”som jag tycker att han förtjänade”). Subjektets tyckanden och åsikter har 

dock relativt svag modalitet i den modaliserande hierarkin. Till detta kommer flertalet stavfel 

i både text och personprofil vilket även detta bidrar till ett svagare ethos och trovärdighet. 

Många minusord används i förhållande till juryn och producenterna vilket ingår i argument- 

ationen för ett moraliskt ställningstagande där deras (juryns) handlingar i framställs som 

dåliga och felaktiga (”Katastrof juryn, ni fokuserar på fel saker”). Berättarrösten framträder 

som en ledande styrande substans som försöker leda läsarens uppfattning mot ett särskilt mål; 

juryn och producenternas felaktiga handling. Argumenten i texten speglar främst berättarens 

pathos (”jag blir förbanad” eller ”en idol som hela Svenska folket skall kunna se upp till och 

vara stolta över, låt då inte TV4 manipulera en bild av en sådan person”). 

PROFILEN OCH TEXTEN 

Idol 2006 kan till form och innehåll benämnas som en talangdokusåpa, vilken främst härrör 

från populärkulturen. I profilen framställs personan ha ett intresse i populärkultur genom de 

olika referenser som anges, vilket kan stärka berättarens ethos i texten. Detta återspeglas i 

texten där intresset för programmet framkommer genom att subjektet/berättaren framträder 

med åsikter och tyckanden. Svenskheten är något som både framträder i profilen genom 

referenser till svensk folklig kultur, men även i texten genom att hänvisa till svenska folket, 

78

istället för exempelvis tittarna. Därigenom framställs programmet och populärkulturen som ett 

särskilt fenomen, som existerar i ett givet samhälle – i Sverige, för det svenska folket. 

I profilen framträder en optimistisk persona, men i texten framkommer en mer kritisk persona, 

genom att argumentera för juryns och producenternas medvetna vinklingar och glorifierade 

beskrivningar av utvalda deltagare i programmet. Därmed uttrycks läsaren, eller tittaren, gen- 

om minusord eftersom programmets vinklade framställningar ”gör att” tittarna röstar därefter 

(”producentens handling att framställa David som om han egentligen inte ville vara där 

påverkar folks `röstningsbana´”). Ur den ideologiska kvadraten sett, mildrar detta tittar- 

nas ”dåliga” handling - att rösta ”fel” - eftersom de har manipulerats av producenterna. 

Tittaren framställs ur förhållandet syfte:handling, där producenternas syfte är att manipulera 

tittaren att rösta på en viss ”idol” (handling) som de (producenterna) vill skall vinna (syfte). 

Subjektets/berättarens syfte med texten är att berätta för läsaren om dessa felaktiga förhåll- 

anden som råder, därav positionerar sig subjektet över läsaren som skall upplysas. 

10.1.3 Relation till medier 

I texten symboliseras medierna av ett specifikt tv-program, Idol 2006, som går på tv4. Överst 

i en makthierarki befinner sig producenterna som utmålas ur ett syfte:aktör förhållande. 

Aktörens handlingar styrs genom ett syfte, nämligen vilka som bör och vilka som inte bör 

vinna tävlingen (”producentens handling att framställa David som om han egentligen inte 

ville vara där”). Under producenterna befinner sig juryn som går i producenternas ledband 

(”Jag vet att det inte var ni [juryn] som tog bort honom”), samt programledarna som följer 

producenternas och juryns exempel (”Sanna och Mogge [programledarna] tog som vanligt 

efter juryn”). Därmed är det producenterna som har den yttersta makten att styra och vinkla 

programmet, samt manipulera den ovetande publiken som berättaren upplyser publiken om de 

missförhållanden som råder (exempelvis genom uppmaningen ”låt då inte TV4 manipulera en 

bild av…”). 

Genom att utstaka denna makthierarki påvisas även den enskilda personens oförmåga att in- 

verka på programmet, genom att producenter, jury och programledare styr programmet mot 

ett gemensamt mål. För att nå detta manipulerar programmakarna de ovetandes tittarna. Detta 

bygger även på grundantagandet att tittarna är passiva och mottagliga för denna typ av mani- 

pulation. Media framstår som en mäktig instans som påverkar människor genom att manipul- 

era och vinkla, samtidigt som den enskilda personen inte har något att säga till om (exempel- 

vis sista raden ”Min röst gick i alla fall till David ikväll”, som i kontexten betyder att det inte 

lyckades bidra till att göra någon skillnad). 

79

10.2 IDOL 2006 - ETT SÖMNPILLER GICK VIDARE 


I personprofil 2 benämns ”Gymnasium” som främsta sysselsättning, vilket troligen innebär att 

skribenten är studerande. Antagandet baserat på referenserna, eller rekommendationerna, som 

angivits i profilen, både genom filmen (Jackass – the movie) och musiken (”Nas, Tupac, 

Biggie, Ray Charles, Katie Melua”) som antyds vara ungdomskultur (även om det inte 

behöver vara det). 

I presentationen ”Testa mig” framträder en offensiv person – jag mot världen. Den personliga 

information som framträder i personan är olika intressen. Musik är det som är mest fram- 

trädande då det också uttrycks i kategorin ”Brinner för”. Förkortningar anges i musikrekomm- 

endationerna (till exempel ”Bigge” som är en förkortning på Notorious B.I.G) vilket implicit 

förutsätter att läsaren är insatt i denna musikdiskurs. 

Både genom att ange skriva och att läsa som intressen, och sedan uttrycka att ”Sourze är ett 

riktigt bra koncept, jag vill stödja det” binds det samman till en bild av en person som har 

någonting att erbjuda Sourze och dess läsare. Även den offensiva bilden (”Testa mig”) blir ett 

kännetecken som skapar en bild av en person som går sin egen väg och värdesätter sitt eget 

förhållningssätt till världen och sina värderingar. En paradox uttrycks dock, som antingen kan 

stärka (genom att tolka den som ett komiskt exempel) eller försvaga (genom att motsäga sig 

själv, men även skriftfelet kan bidra till att försvaga) personans ethos. Paradoxen uttrycks 

genom uttrycket ”fördomsfulla människor och ogenomtänka åsikter” (i kategorin ”Brinner 

inte för”), och uttrycket ”han är så jävla gnällig att man tror han är tjej” (i kategorin ”Vill jag 

säga till Sourze läsare”). Det senare citatet speglar en fördom om att tjejer är gnälliga, och är 

gnälligare än killar. Implicit skall inte killar vara gnälliga, vilket kan tolkas som en fördom. 

Sammanfattningsvis kan personan i profil 2 tolkas som personlig och som uttrycker egna 

åsikter, samt ungdomlig med offensiva drag. Personan har något att säga och positionerar sina 

åsikter som värdefulla. Även om ogenomtänkta åsikter och fördomar benämns som negativa 

kan paradoxen, tolkat som en fördom, bidra till att skapa en negativ bild av personan. 

10.2.2 Texten 

Temat för texten är Idol 2006 med underteman som kvalprogram, framträdanden och röstning. 

I texten förutsätts läsaren ha kunskap om programmet och hur röstning går till, vilka deltag- 

arna är etcetera. Undertemana har därför en igenkännande substans, där delade erfarenheter, 

kunskaper och intresse för samma program är grundläggande. Dock uttrycks att det finns ett 

allmänintresse för Idol 2006 hos ”svenska folket”. 

80

I texten framställs tittaren både genom positiva och genom negativa språkhandlingar. Positiva 

språkhandlingar används för att argumentera för en slutsats (”och har med sina 37,2 procent 

letat sig in i svenska folkets hjärtan” – eftersom det är tittarna som röstar). Negativa språk- 

handlingar används för att skapa en distans till tittarna och en relation som genom kontexten 

kan förstås som minusord (”Idol-publiken måste bestå av många medelålders kvinnor”). När 

negativa språkhandlingar används är främsta syftet att distansera sig från ”tittaren” (”Jag tror 

inte bara det var jag som blev förvånad över tittarnas beslut” – en skillnad mellan tittarna och 

personans/berättarens identitet), medan positiva språkhandlingar syftar till att skapa gemen- 

skap och identifikation med läsaren (”Då har tittarna all makt, och det är vi som väljer fram 

Idol 2006”). Detta skapar ett avståndstagande från ”tittaren”, som handlar irrationellt men för- 

utsätter samtidigt en identifikation med ”läsaren”, som förutsätts vara rationell och ha samma 

uppfattning som berättaren. 

I texten skapas en alltså skillnad mellan tittaren och läsaren, och dessa positioneras på olika 

sätt i texten. Tittaren framställs ur ett aktör:handling förhållande, där vilken typ av männi- 

skor det handlar om (medelålders kvinnor) determinerar handlingen (vilka de röstar på). Läs- 

aren framställs å andra sidan ur ett scen:handling förhållande där bakgrunden (intresset hos 

läsaren) är en förutsättning för handlingen (en vilja att ta del av vad som hände i programmet). 

Subjektet/berättaren framkommer explicit i texten genom att referera till det egna omdömet 

(”Jag läste juryn fel”), men talar utifrån ett kollektiv perspektiv (”men var helt säker på att 

svenska folket håller med mig”). Subjektet talar även utifrån ett fjärrperspektiv där beskriv- 

ningarna ofta görs allmänna (”Tveklöst den bästa sångrösten”). Många egna ställnings- 

taganden framkommer genom berättarrösten (”Hon irriterar mig fruktansvärt mycket”). Läs- 

aren förutsätts hålla med berättaren genom den defensiva retorik som används för att skapa 

medhåll hos, och en relation till, läsaren. I texten finns ett spänningsförhållande mellan juryn 

och personan. Berättaren argumenterar utifrån den egna smaken och musikengagemanget, 

exempelvis genom att positionera sig som ”expert” i förhållande till både läsaren och titt- 

aren: ”För dem som inte har hört den ursprungliga låten, så är det väl kanske möjligt att man 

finner det Patrizia gjorde sevärt. Men för mig blir det katastrof”. 


Profilen kommer till uttryck i texten och kan stärka berättarens ethos genom referensen till 

musikintresset, kännedom om en viss musikdiskurs och liknande. Dessutom uttrycks ett ”ex- 

pertförhållande” gentemot publiken och tittaren i texten. Berättaren framträder nästan som i 

form av ett ”expertsystem”, där dennes åsikter är giltiga, och framställs nästan som allmängil- 

81

tiga. Detta stämmer med vad som uttrycks i profilen, att de egna åsikterna är särskilt värde- 

fulla och har därför något att erbjuda läsaren. 


Medier i texten representeras av ett tv-program, där juryn benämns ha det främsta makt- 

intresset i programmet. I berättarrösten finns relationen till juryn, vars beslut framställs som 

felaktiga men som fastställda (exempelvis genom att använda passiv form; ”Juryn valde”). 

Juryn har därför makten att avgöra vad som händer i programmet (”Om dem väljer Nathalie 

felaktigt igen”). Tittarna har mindre makt att inverka på programmets handling, men när 

finalomgångarna skall starta kommer makten att tillkomma tittarna (”Då har tittarna all 

makt”). Medierna framställs ur ett scen:handling förhållande där bakgrunden till programmet 

(programupplägg etcetera), beroende på hur programupplägget så kommer handlingen att 

skifta (vem som har makt att inverka på programmet – jury eller tittare). Detta gör att 

programproducenterna har den yttersta makten då de beslutar om programmets upplägg. 

Samtidigt som juryn anses ha makten finns en implikation om deras omdömesförmåga. 

Berättaren framställs som allvetande och som ”expert” inom musikdiskursen, vilket ger 

berättaren makt att ifrågasätta deras omdöme - till exempel genom juryns felaktiga val som i 

citatet ovan. Det finns en skillnad, juryn avgör och har makt att avgöra vad som skall hända i 

programmet, men berättaren i texten har makt att bedöma juryns handlingar utifrån den egna 

expertkunskapen och personans egna värdefulla åsikter är något som uttrycks både i person- 

profilen och i texten. 

10.3 SVT OCH JÄMSTÄLLDHETSMATEMATIKEN 


I profil 3 uttrycks habitus främst genom bakgrund, intressen och smak. Bakgrunden uttrycks 

vara ”F.d. sponsring och marknadsföring”, vilket kan skapa bilden av en erfaren person som 

uttrycker livserfarenhet genom att nämna sina tidigare sysselsättningar. En symbolisk tillgång 

framträder i presentationen av livsstilen, med en betoning på kulturellt kapital och erfarenhet, 

genom att ange resor och kultur som intressen. Det finns en betoning på ”finkultur” genom 

referenserna till klassisk musik. I rekommendationen av bok anges en faktabok, vilket kan öka 

det kulturella kapitalet ytterligare istället för en skönlitterär bok. Kanske allt detta är för- 

bundet, tidigare sysselsättning och betoning på finkultur, utbildning och/eller allmänbildning. 

I profilen finns en betoning på samhällsfrågor i form av frihet och rättvisa genom referensen 

till FN och demokrati. Men även det faktum att boken som anges handlar om manlig identitet, 

som ett inlägg i feminismdebatten, kan förstås utifrån ett rättvise- eller jämlikhetsperspektiv. 

82

Presentationen av personan som mångfasetterad, med kunskap om många skilda ämnen, 

bidrar till intrycket av frihet, vilket kan tolkas som en legitimering (genom kunskap och erfar- 

enhet) att ”få” tala om olika ämnen. 

Sammanfattningsvis framträder en allvarlig allmänbildad och samhällsintresserad persona. Ett 

rättvist och fritt samhälle (som konnoterar moraliska värden) är eftersträvansvärt i framtiden. 

Det finns en betoning på finkultur i smak- och intressepreferenser i personan. 

10.3.2 Texten 

Ett övergripande tema i texten är jämlikhet. Innehållet, substansen är en blandning mellan 

igenkännande och ledande/styrande. Den igenkännande substansen härrör ut argument som 

bygger på delat medlemskap i samhället Sverige genom att referera till både svenska medier, i 

form av institutioner och enskilda medier (exempelvis SVT, olika program som Aktuellt och 

olika tidningar, till exempel Journalisten eller Svenska Dagbladet), samt svensk politik. Den 

ledande/styrande substansen handlar om att benämna något, jämlikhet i texten, som en ten- 

dens eller känsla i samhället som bygger på common sense kunskap - att man ”får inte” 

ifrågasätta jämställdheten i samhället (”Att ifrågasätta ovannämnda utveckling, där kvinno- 

dominans förvandlas till `jämställdhet´, är det kverulans”). 

Subjektet/berättaren finns implicit i texten, som en frånvarande berättarröst, men framträder 

en gång som ”undertecknad”. Istället intas ett aktörsperspektiv, där aktörerna i texten för han- 

dlingen framåt (”Jo, så här står det i Journalistförbundets egen tidning”). Därmed framställs 

förhållandet till aktören utifrån ett sakperspektiv som handlar om jämlikhet. Åsikter och tyck- 

anden framträder mer implicit i texten, än om skribenten skulle ha hänvisat till jag eller 

liknande, på en social nivå. Åsikter framställs som fakta, vilket placeras högt upp i den 

modaliserande hierarkin. Argumentationen innehåller en offensiv retorik som syftar till att 

undertrycka motsägande diskurser och uppfattningar, därutav betonas den andras dåliga 

handling/åsikt. 

Självintresset och syftet är förmedla information och informera läsaren om missförhållanden 

som råder i samhället. Läsaren positioneras som en medlem, med delad bakgrund (genom att 

hänvisa till ”vi” i texten) vilket implicit i kontexten refererar till det svenska folket. Motivet 

med texten kan uttryckas genom ett scen:handling förhållande, där politikers och journa- 

listers handlingar determineras utifrån bakgrunden - den feministiska eran. Läsarna position- 

eras därigenom som oupplyst och som omedvetna om de missförhållanden, den ojämlikhet 

och orättvisa, som råder i det samhället de är en del av. Samtidigt finns det en annan implicit 

83

läsare som framträder som explicit i slutet av texten, de som skribenten riktar sin kritik mot, 

genom frågan; ”Och får man be om skärpning, SVT, granskningsnämnd m.fl.?”. 


Rättvisa diskuteras utifrån ett jämställdhetsperspektiv där män och kvinnor inte längre deltar i 

debatten eller diskussionen kring jämlikhet på samma villkor (vilket betyder orättvisa i kon- 

texten): ”Även män förtjänar respekt som kön, att få uppmärksammas som människor i köns- 

debatten, och inte bara pekas finger åt”. Jämställdhet och rättvisa framträder som viktiga sam- 

hällsfrågor i profilen, exempelvis finns referensen till boken ”Riddare utan rustning” som 

visar på intresse inom jämställdhetsområdet. Rättvisa framkommer i texten som att det råder 

gruppegocentricitet och kollektiv feghet (uttrycks i profilen) i det svenska samhället. 

Den allmänbildade inriktningen framträder även i texten genom hänvisningar till klassisk 

litteratur, exempelvis citat från George Orwell, indirekt referens till Simone de Beauvoir 

(”`det andra könet´”) eller den implicita hänvisningen till eden i det amerikanska rättsväsen- 

det: ”sanningen, hela sanningen och inget annat än sanningen” (som också medför en an- 

spelning på rättvisa). Bildning, i form av att läsa olika samhällsinriktade tidningar, framträder 

även genom flertalet referenser till olika tidningar och liknande. I texten framträder dock den 

aktiva samhällsmedborgaren (genom kontakt med olika instanser som Granskningsnämnden) 

som inte uttrycks i profilen. 


Medier framträder i texten som institution och som innehåll. Institutionen SVT hänvisas till 

som en public serviceinstitution där deras allmänna förhållande till publiken ifrågasätts i ter- 

mer av jämlikhet och rättvisa. Som innehåll framträder olika medier: tv, press och litteratur. 

Dessa kan förstås ur en makthierarki där institutionerna framställs som dem som har makt, 

vars beslut och inriktning enskilda program måste rätta sig efter. Genom hänvisningar till 

tittarombudsmannen och granskningsnämnden stärks bilden av att enskilda program skall 

följa ”allmänna” regler i samhället, där de demokratiska reglerna placeras högst (”i vår högsta 

demokratiska församling”, syftar till politiska partier, riksdag och regering). Samtidigt under- 

ställs SVT direkt det demokratiska idealet genom benämningen ”statskontrollerade `Public- 

Service´-media”, där svenska staten konnoterar demokrati i denna kontext. 

Benämningen av läsaren i termer av ”vi” skiljer i kontexten det svenska folket, ”vanligt folk”, 

från ”våra” journalister och politiker (”har våra fega journalister och politiker”). Även här 

framträder ett maktperspektiv där vanligt folk är underställda media och dess frontfigurer. 

Dock framställs mediernas frontfigurer, i texten ”journalister”, följa politikens spår. Medierna 

84

och personer som arbetar med media placeras under politikens fält (”Eller som i svenska 

media, de som faktiskt har gått i spetsen för feminismens verklighetsbeskrivning” som i 

texten hänvisas härröra från politikens jämställdhetsideal). Medierna framställs även ha stor 

makt, med stort inflytande på det svenska folket och samhället i allmänhet: ”Och makten i 

detta sammanhang, den har naturligtvis könsdebattens offentliga sanningsförvrängare i med- 

ia”. Politikens fält, i detta sammanhang, är underordnad medias bild av verkligheten. I texten 

framträder ett spänningsförhållande mellan medierna och politikens fält där den ena under- 

ordnas den andra i olika sammanhang. Detta kan ses som en svaghet i texten, men kan sam- 

tidigt peka på ett spänningsförhållande mellan politik, medier och vanliga medborgare. 

Den vanliga människans förhållande till medierna framträder ur ett utförande:handling för- 

hållande. Handlingar, vad som händer och förmedlas, i medierna determineras av hur dessa 

framställs, med hjälp av vilka medel. Ofta finns ett syfte med i bilden som medierna använder 

olika medel för att skapa en viss handling (närmast manipulera fram, konstruera, en bild). 

10.4 NU FÅR DET VARA NOG! 


Målare och författare benämns vara sysselsättningen i profil 4. Att positionera sig som för- 

fattare kan i kontexten indikera att han ser sitt ”sourzande” som en form av författarskap, även 

om det även kan vara ett sätt att uttrycka sin status på det kulturella/journalistiska fältet. 

Genom att presentera sig som ”43 årig gift” visar på vilken tidsålder som präglat hans uppväxt. 

Referensen till Barry White kan vara en koppling till hans egen uppväxt. Sångaren var stor 

under 70-talet så möjligen var White en idol under personans ungdom. 

I framställningen av sin livsstil framträder två kategorier: familjen och livet. Familjen betonas 

genom presentationen av personan som ”tvåbarnsfar”, eller genom att nämna familjen som ett 

intresse, samt att uppge en bok som ofta omnämns som en ”barnbok” 262 i rekommendationen 

av bok. Detta kan ses som ett uttryck för ett moraliskt ställningstagande där familjen skall 

vara viktig för individen, som skall tycka om att umgås med barnen. Det finns med andra ord 

en betoning på traditionella värden i form av äktenskap och familj i personan. 

Den andra referensen, livet, betonas även i beskrivningen av personan som ”livserfarenhet”. 

Humor är något som återkommer genom referenserna till bok och film, samt ordvitsen ”Jag 

vädrar lägenheten när jag städar och hjärnan när jag skriver”. Det helhetsintryck som per- 

sonan ger kan förstås genom en beskrivning av filmen Offside som ”en blandning mellan 

262 Wikipedia: http://en.wikipedia.org/wiki/Green_Eggs_and_Ham 2007-01-09 

85

allvar och skratt”, 263 med en känsla av ”feelgood”. Humorn blandas med allvar genom benäm- 

ningen ”Brinner för: de svaga” och den mer allvarliga tonen i beskrivningen av varför han 

skriver/läser på Sourze (”En tidning som inte vrider eller vänder, stödjer eller ratar, för alla 

som är beredda att ta emot reaktioner och kanske få hjälp att förstå eller se saker från en 

annan synvinkel”). 

Sammanfattningsvis uttrycker personan en inställning som kan karaktäriseras som den humor- 

istiska samhällskritikern. En position på det kulturella fältet anges i form av författare, sam- 

tidigt som familjen betonas genom traditionella värden och ett moraliskt ställningstagande om 

familjens betydelse. Livet skall tas till vara på, man skall njuta av livet, men hjälpa de svaga. 

10.4.2 Texten 

Det finns ett makrotema i texten som handlar om moral, vad som är rätt och fel enligt sub- 

jektets/berättarens uppfattning. Mikroteman är politik, brottslighet och föräldraskap som förs 

fram i form av argument, varav flera hämtas ur skribentens bakgrund/erfarenhet. Makrotemat 

moral framställs som universellt, något abstrakt, som finns överallt men som alla ändå känner 

till och vet vad som är ”rätt” respektive ”fel” (”Vi får inte börja nagga i kanten på vad som 

anses vara lagligt, inte överhuvudtaget, då slutar det med att vad som är lagligt kan bli lika 

svårt att avgöra som om en tavla är vacker”). 

Subjektet framträder explicit från början genom att referera till ”jag”. I texten framkommer 

både ett inifrånperspektiv genom att använda egna erfarenheter, och ur ett utifrånperspektiv 

genom att betrakta och beskriva vad som händer i samhället. Subjektet talar både från ett indi- 

viduellt perspektiv genom ordet ”jag” och referera till egenupplevda händelser, och ett koll- 

ektivt perspektiv genom att hänvisa till ”vi” och det moraliska ansvar alla människor har. 

Berättaren styr läsaren mot en uppfattning, ett ställningstagande om vad som är ”rätt och fel”. 

Detta är en form av negativ språkhandling genom att försöka begränsa den andra partens 

handlingsfrihet (”Så snälla ni, tänk innan ni skriver, eller tänk efter och skriv inte.”). Argume- 

nten framträder i form av en defensiv retorik där berättaren framhåller vad som skall göras i 

vissa situationer som reducerar andra handlingssätt och placerar den i en underordning (”för- 

äldraskap är inte en uppoffring utan en gåva att vårda”). Samtidigt berättas vilka värden som 

är viktiga (se citatet ovan) föräldraskapet är viktigare än det egna livet. Genom den ideolo- 

giska kvadraten betonas de (egna) bra handlingarna samtidigt som den andra gruppens dåliga 

handling betonas och ställs i motsatsförhållande till de egna goda handlingarna. Genom att 

263 Moviezine: http://www.moviezine.se/filmsidor/offside.shtml 2007-01-09 

86

texten framställer argumenten som fakta och som kunskap, både egen kunskap och common 

sense, positioneras läsaren som en syndare som måste bättra sig (”Tänk er för innan ni skriver, 

det man skriver finns alltid kvar och kan påverka andra, det är ett stort ansvar att skriva, 

väldigt stort”). Den främsta tilltänka läsaren är sourzaren som tilltalas explicit i början av 

texten, genom namngivna skribenter, samt implicit och genom att referera till ”vi” som 

kontextuellt syftar till andra sourzare. Läsaren framträder ur ett aktör:handling förhållande 

där handlingen determineras av aktören. Det finns alltså något aktören kan göra för att 

förändra sin dåliga handling till en bra handling. 


Profilen framträder tydligt i texten genom samhällskritikern. Berättaren redogör för ett pro- 

blem på Sourze och hur det skall repareras. Främst genom att göra moraliska överväganden 

som ofta uttrycks genom egen erfarenhet (livserfarenhet): ”Själv gjorde jag så att när jag be- 

stämde mig för att vara pappa, att jag drog en linje i livet”. Även familjen framträder i texten 

som viktig och hur individer sköter föräldraskapet (”Vårdar man det fel kan konsekvenserna 

bli hemska för otaliga medborgare i form av ungdomsbrottslingar som vi dagligen läser om 

eller råkar ut för”). Den viktiga familjen framträder tydligt både i profil och i texten. Dess- 

utom finns en betoning på traditionen i både profilen och texten, genom att föräldraskapet inte 

skall ses som en börda utan en gåva – vilket kan ses som traditionella familjevärderingar. 

I profilen framträder samhällskritikern och humoristen, som vill skapa en känsla av feelgood. 

Samhällskritikern är den som tydligast framträder i texten, men samtidigt finns humoristen 

och betoningen på feelgood i slutet av texten (”den dag ni ser en bok i handeln som heter 

Àlla de gånger i livet då jag hellre skulle velat vara gnu´”), precis som avslutet i kate- 

gorin ”Varför jag skriver och/eller läsare på Sourze”, med en sista känsla av feelgood. 


I personan uttrycks att man skall skydda och hjälpa de svaga. Detta kommer även till uttryck i 

texten, exempelvis ställer berättaren frågan ”Var fanns alla när man stoppade Mona Sahlin 

från att komma för nära statsministerposten med näbbar och klor?”, vilket syftar till skriben- 

ternas, sourzarnas, makt i den allmänna och populära sfären. 

Uppmaningarna till sourzarna ”det man skriver finns alltid kvar och kan påverka andra” tyder 

på ett förhållande till medierna som konnoterar makt och styrka. Det som sägs och skrivs i 

medierna är ett makthandling samtidigt som denna makt bör användas på ”rätt” sätt – skriben- 

ten bör med andra ord tänka efter innan denne skriver och ha framtida generationer i åtanke. 

87

Förhållandet till medierna uttrycks genom ett aktör:handling förhållande där aktören (jour- 

nalisten eller skribenten) determinerar vilken handling som utförs (vad som skrivs). 

Moralen, vad som är rätt och fel, återkommer i relationen till medier, där medierna och skri- 

benterna skall ta ansvar för vad de publicerar/skriver och bör göra ”det rätta”. Detta uttrycks 

främst i profilen: ”En tidning som inte vrider eller vänder, stödjer eller ratar, för alla som är 

beredda att ta emot reaktioner och kanske få hjälp att förstå eller se saker från en annan syn- 

vinkel”. Detta indikerar på en likriktning inom traditionella tidningar som förvränger, ”vrider 

och vänder”, på händelserna som rapporteras om. Sourze används som en motsats till tradi- 

tionell press, eftersom fler perspektiv och debatter kommer till uttryck på Sourze. 

10.5 VILKAS BARNDOM FÖRSTÖRDES MEST? 


Sysselsättningen i personprofil 5 benämns vara ”omställningsprogram”. Det är ett program 

som skall anpassa arbetssökande, eller uppsagda arbetstagare, till arbetsmarknaden. Att välja 

att benämna livssituationen som ”omställningsprogram” istället för arbetssökande, eller 

arbetslös, ger snarare bilden av en aktiv individ än om benämningen arbetslös hade använts 

som benämning, vilket konnoterar av en passiv individ. 

Livsstil uttrycks vara ”Musik, wrestling, samhället, Brittisk komik”, varav wrestling och sam- 

hället, i denna form av tematiska bindning, ger en konnotation till Roland Barthes. I 

Mytologier skriver Barthes om wrestling i det franska samhället under 60-talet. Han menar att 

det inte är en barbarisk sport som överklassen såg den som, utan innehar viktiga moraliska 

ställningstaganden för publiken. 264 Kanske har det en betydelse för personan. Anledningen till 

att skriva på Sourze anges vara ”Saker måste ut” som antingen kan tolkas som en ”skrivklåda”, 

att få skriva av sig eller som att ”saker” måste avslöjas; i samhället, världen eller liknande. 

Den senare tolkningen kan även överrensstämma med referensen till moral genom wrestling. 

Sammanfattningsvis kan denna profil benämnas som mystikern. Det som berättas och presen- 

teras om personan är tvetydigt och abstrakt, samtidigt som det finns det implikationer som 

pekar på ställningstaganden, men å andra sidan behöver det inte vara just ställningstaganden. 

Att ha i minnet är att allt som skrivits är medvetet valda ord, som har olika innebörder och ger 

olika konnotationer för uttolkaren. 

264 Barthes, Roland (1970): Mytologier. Uddevalla: Bo Cavefors förlag, s 9 - 19 

88

10.5.2 Texten 

Makrotemat för texten är barnprogram. Underteman för respektive program finns, samt ett 

mikrotema som handlar om barnprogrammens påverkan. Innehållet följer en positionell sub- 

stans genom att hänvisa till barnprogram som funnits under en speciell tidsperiod, på en viss 

plats (det svenska samhället). Samtidigt finns en igenkännande substans med en delad erfaren- 

het, barnprogrammen, som refereras till som är allmänt bekant - något alla känner till. 

Argumenten har både en individuell och en social karaktär. Den individuella karaktären fram- 

träder genom referensen till sig själv, medan den sociala används i argumentationen för att 

alla individers påverkas av programmen ur ett större perspektiv. I beskrivningarna av progr- 

ammen använder skribenten både ytterlighet och minimalisering, normalisering och abnorm- 

alisering. Programmen från skribentens uppväxt benämns genom ytterligheter, som något 

extremt (”för en som stympar och tar livet av sig i direktsändning plus en svammlande 

pundare”), medan tidigare barnprogram, såsom Vilse i pannkakan benämns genom minimali- 

sering (”Westerberg och hans strumpor, potäter och flygande parkbänkar”). På sätt och viss 

ställs moraliska dikotomier mot varandra, rörande frågan vilket är värst att sända i ett barn- 

program (”Vilka hade det värst?”). I detta sker en normalisering av Westerbergs innehåll i 

programmet, såsom ofarliga, medan det farliga i de senare programmen framställs som 

onaturligt innehåll. 

Subjektet/berättaren framträder explicit, samt använder egna erfarenheter (sin bakgrund) och 

åsikter som argument. Ett närperspektiv till ämnet målas fram genom att hänvisa till skrib- 

entens bakgrund. Läsaren tilltalas genom negativa språkhandlingar där moralen är rättesnöret, 

ett common sense antagande ligger i grunden – att barn inte skall se ”barnprogram” där någon 

som tar livet av sig eller en pundare som svamlar. Argumenten framställs med en offensiv 

retorik. Den främsta tilltänka läsaren är de som såg Westerbergs program och tyckte de var 

förkastliga (”ni som råkade ut för Westerberg”). Det finns även en implicit läsare i texten, 

som förväntas ”hålla med” skribenten och som tilltalas ”vi”. 


I texten framträder personans bakgrund genom att hänvisa till ”sina” barnprogram, och vilken 

tidsperiod uppväxten ägt rum. Om profilen beskrev en abstrakt persona utan riktig känne- 

tecken, framkommer en konkret bakgrund med åsikter i texten. Moralen och ställningstag- 

anden framträder i texten genom olika typer av barnprogram – vad som är bra respektive 

dåliga för barn. Moralaspekten som finns i texten framträdde även i personan, om än implicit. 

89

Även i texten fortsätter skribentens dubbeltydiga framträdande, genom att till exempel tilltala 

både en explicit läsare och en implicit läsare liksom i personan kunde de olika beskrivning- 

arna tolkas utifrån olika perspektiv. 


Media i denna text omfattar tv. Barnprogram som kan och har förstört generationer är temat. I 

detta påstående, eller tema, påvisas även mediernas inverkan på människor (barn) och att de 

har ett ansvar för vad som sänds för barn. Medierna har ett moraliskt ansvar för barnpro- 

grammen genom att betona deras negativa handling och omoraliska handlande att sän- 

da ”dåliga” och skrämmande barnprogram. 

Medierna kan förstås som en agerande process, de gör något med barnen som ser på pro- 

grammen. Förhållandet till medierna framställs ur ett aktör:handling perspektiv där hand- 

lingen determineras av vilken aktör som framträder i medierna (i kontexten framstår de som 

moraliskt ”felaktiga”, eller förkastliga, aktörer). 

10.6 50 ÅRS FESTEN PÅ SVT! VAD VAR DET? 


I personprofilen benämns sysselsättningen vara ”författare/förtidspensionär”. Att författare 

nämns först indikerar på att det är det viktiga i sammanhanget. Att betitla sig som författare 

ger kontextuellt större kulturellt kapital än förtidspensionär. Att rekommendera böckerna 

Dyrbar Kärlek och Iskall hämnd (som hon själv skrivit, uttrycks inte explicit men genom att 

nämna sitt författarefternamn i den nämnda hemsidaadressen kan läsaren relativt ”lätt” ta reda 

på att hon är författaren) ”bevisar” att hon har en position på det kulturella fältet som för- 

fattare. Författarskapet anges vara ett intresse, men uttrycks snarare vara en livsstil. 

I presentationen av sig själv uttrycks att personan ”hatar orättvisor”, men även brinner för ”de 

svaga”. I dessa uttalanden finns ett förhållande till svaga som bygger på uppfattningen att de 

svaga måste försvaras, eftersom de inte själva kan uttrycka sin ilska och försvara sig. Själv 

tillhör personan inte de svaga eftersom hon tar eget ansvar, att försvara andra. Att skriva sker 

för att ”Får ut min ilska” (över orättvisor) och för att ” För att få ut mitt budskap" (om orätt- 

visor). För personan är att skriva viktigt, och ett sätt att bekämpa orättvisor, därav rådet till 

andra sourzare: ”Skriv tills du får kramp och ge aldrig upp”. De orättvisor som anses viktiga 

för personan är småföretagare och underbetalda inom vården, vilket möjligen kan vara en 

referens till bakgrunden i form av tidigare sysselsättningar. 

90

I personan skapas en tydlig identitet, en skillnad mellan självet och andra. Genom att presen- 

tera sig som ”jag” vid flera tillfällen framträder subjektet tydligt. Läsaren framträder också 

genom att explicit tilltalas som ”du”. Dessutom sätts ett värde och en handling till läsarens 

förfogande då skribenten explicit ber om deras åsikter (”får en bedömning av mina texter”). 

Läsarna har därmed en funktion i förhållande till de texter som publiceras. Detta kan även 

kopplas samman med påpekandet att önska ”skapa debatt”, att skapa samtal med utgångs- 

punkt i det skrivna ordet. 

Sammanfattningsvis framträder en personan som en debattör med integritet. Genom påvis- 

andet av sitt författarskap har personan gjort ett val som innebär att uttrycka sin position, eller 

tillhörighet, på det kulturella fältet. Orättvisor skall bekämpas och svaga människor 

skall ”räddas”. På sätt och vis blir personan själv slagskämpen, som hon uttrycker sig inte 

brinna för. Handling betyder främst aktion i form av det skrivna ordet, då skrivande är viktigt 

och väl betonat – inte bara för egen del utan också för andra. 

10.6.2 Texten 

I texten är makrotemat SVT:s 50 års fest/jubileum, med underhållning som ett mikrotema. 

Innehållet positioneras främst enligt en igenkännande substans, där läsaren förväntas ha kun- 

skap om svenska underhållningsprogram och svenska mediepersonligheter. Däremot framförs 

en reservation mot två amerikanska tv-program som omnämns (”Amerikanska underhåll- 

ningsprogram från 60-talet för de yngre som inte vet”). Läsaren förväntas med andra ord 

känna till den svenska kulturen och underhållningsbranschen, medan den amerikanska be- 

höver förtydligas/beskrivas. Det kan dock ses ur ett tidsperspektiv då de två amerikanska pro- 

grammen är från 60-talet, och de svensks som omnämns är samtida, eller från 80-talet. Läs- 

aren kan därvid tilltalas ur ett åldersperspektiv (”yngre” nämns även i texten/citatet ovan). 

Subjektet framträder explicit och talar från ett individuellt perspektiv (”Jag tycker”). Argu- 

mentationen framträder främst i form av tyckanden, vilket innebär en lägre statusskillnad i 

den modaliserande hierarkin än om argumenten framställts som fakta. Argumentationen antar 

formen av en defensiv retorik som inte möter några tänkta motargument i texten. Läsaren för- 

utsätts dela samma mening som subjektet/berättaren, eller så är vad andra tycker irrelevant. 

Argumenten är individuella eftersom de uttrycker individuella ställningstaganden. 


I texten framträder den missnöjda skribenten. Det är ingen direkt orättvisa som uppmärksam- 

mas i texten, som värderas högt i profilen, utan snarare en missnöjdhet eller irritation över 

91

dagens tv-utbud. Att skriva denna text kan vara ett sätt för personan att uttrycka sin ilska över 

programmen. Att uttrycka sin ilska är något som också nämns i profilen. 

I profilen betonas det egna författarskapet och därigenom platsen, eller en plats, på det kult- 

urella fältet, samtidigt som ett kollektivt intresse kan skönjas i form av samhällets orättvisor 

som allvarliga samhällsproblem. Åsikter som uttrycks i texten kan i viss mån stå i konflikt 

med denna bild genom betoningen på ”lättsam underhållning”. Förvisso uttrycks underhåll- 

ning behövas ”i vårt alltmer hårdnade värld”, men allvaret och integriteten som finns i pro- 

filen finns inte med till så stor del i texten. Den lättsamma underhållning som efterlyses i 

texten kan även bidra till att konstruera en relation till, eller en förståelse för, författarskapet. 

Texten kan bli ett sätt att positionera författarskapet för den läsare som inte vet vilken genre 

och liknande som författaren skriver inom. 


Medier i texten symboliseras av tv och public service. I texten framträder även en speciell 

genre in om tv – underhållning. Aktören, SVT, framställs ur ett aktör:utförande förhållande. 

Vilka program som sänds och skapas (utförande) beror på aktören, dess kompetens. Argu- 

menten utgår från att aktörens kompetens är för dålig. 

Samtidigt finns dimensionen tittare med i bilden. Genom att använda tv-licensen som ett indi- 

viduellt argument binds detta samman med producenterna (aktören), som skall sända sådant 

som tittarna vill ha/se. I detta fall representerar subjektet en individuell åsikt, ”jag tycker”, 

vilket tyder på ett missförhållande som uppfattats av personan, eller en orättvisa då skribenten 

betonar kostnaden för tv-underhållning (tv-licens), där aktören inte lyssnar till sina tittare. 

10.7 PUBLIC SERVICE, KULTUR FÖR ALLA 


Personan som framträder i personprofil 7 presenteras främst med hjälp av smak- och livsstils- 

preferenser. En bakgrund- eller personinformation, och åldersuppfattning, ges som ”pension- 

erad ombudsman”. Livsstilen presenteras genom intressena ”litteratur, lönepolitik, debatter, 

skrivande”. De två sistnämnda har direkt anknytning till varför personen skriver på Sourze, 

men påpekar senare att anledning att skriva är för att friheten att uttrycka sig i samhället min- 

skar. Personan är en man som vill debattera och värnar om debatternas överlevnad. Det ut- 

trycks dock någon form av optimism, eller positiv anda, genom att framställa sig själv 

som ”Alltid på väg”, samt genom att benämna ett arbete i ”positiva miljöer” som givande och 

något personan brinner för. 

92

Intresset för litteratur leder vidare till en smakpreferens som anges i rekommendation av bok, 

som kan tolkas utifrån att den nämnda fick Augustpriset 2006. Personan kan på så viss 

sägas ”håller sig uppdaterad” inom litterära fältet. Distinktion inom smakpreferenserna ges i 

form av dokusåpor och rapmusik som något sämre, en motpol. Att inte ange rekommendation 

av någon film kan ses som en symbolisk handling, att uttrycka ett ointresse för film. Kanske 

kan filmen tillsammans med dokusåpor och rapmusik räknas till populärkultur, medan littera- 

tur kan ses som mer seriöst – speciellt med att hänvisa till en bok som är ”erkänd” inom det 

litterära fältet (genom litteraturpriset). 

I personan uttrycks även en relation till läsarna. Läsaren positioneras som ett redskap eller ett 

hjälpmedel för den egna utvecklingen genom att läsarens handling, i form av respons, ses som 

positiv. Även uppmaningen ”skriv medan du får” skapar en relation till läsaren som uppmanar 

till handling. 

Sammanfattningsvis framträder personan som en positiv debattör med intresse i att debattera 

och uppmanar andra till att debatt och handling. Litteratur är en smakpreferens som ger bilden 

av en uppdaterad individ inom det litterära fältet, samtidigt som en distinktion, ett avstånds- 

tagande, görs mot olika former av populärkultur och kommersialisering. 

10.7.2 Texten 

Temat i texten är kultur. Underteman, utveckling, kommersialism och smak, binder samman 

och skapar en förståelse för vad makrotemat, kultur, är och bör vara. Innehållet presenteras 

främst genom en igenkännande substans där ett grundval är den förmodade delade erfaren- 

heten om kommersialismens framfart. 

Subjektet/berättaren framträder explicit genom att referera till ”jag” och genom argumenten 

förs ett individuellt perspektiv fram, bland annat genom att hänvisa till sin bakgrund (”När jag 

var barn”). Det finns även en social nivå representerad i texten, genom att hänvisa till de 

samtida mediernas strukturer (”Vi riskerar istället att få ett kapitalistiskt träsk”). Argumenten 

framträder som en offensiv retorik som underminerar andra uppfattningar, exempelvis genom 

att hänvisa till den egna erfarenheten (”Han blev en mycket allmänbildad, självlärd person.”). 

Läsaren tilltalas därmed främst genom negativa språkhandlingar som underbygger andra för- 

hållningssätt då det är svårt att argumentera mot någons livserfarenheter (”Man har dokusåpa- 

helvetet över sig på hemmaplan om man har barn hemma”). Modaliteten har därmed en 

relativt hög status genom att erfarenheter presenteras som fakta eller som subjektets kunskap. 

Argumenten framställs även som ett universellt fenomen, exempelvis förutsätts reklam exi- 

stera universellt och argumenten förankras, vilken verifieras genom den egna erfarenheten. 

93


Ställningstaganden mot populärkultur uttrycks i texten genom dokusåpor, reklam och komm- 

ersiella radio- och tv-kanaler, och även i profilen som dokusåpor och rapmusik. Dessa bilder 

stärker varandra och skapar en bild av vilka smakpreferenser som tillhör ”bättre” resp- 

ektive ”sämre” kultur. I texten framställs ofta populärkulturen genom minusord (”vore alla 

efterblivna och behov av repetetiva budskap” eller ”kapitalistiskt träsk där fördumningen 

håller sällskap med överkonsumerande, chips-, hamburgare-, cola- och avfallsätare”) vilket 

förutsätter olika föreställningar som positionerar populärkultur som sämre i förhållande till 

den kultur som uttrycks som bättre genom referenser till SVR och SR. Ett ännu tydligare av- 

ståndstagande från populärkulturen och det kommersiella fältet görs i texten än i profilen. 

Den positiva anda som finns i profilen uttrycks inte i texten utan där är personan snarare bitter 

och/eller negativ (”Kritikerna varnade för vad som skulle komma om Reklamen skulle tillåtas 

och de fick rätt.”). Fördumningen som kommer med de kommersiella programmen leder bort 

från idealet: ”Ett utbildat och kunnigt folk”, enligt skribenten. 


Medier i texten representeras av radio och tv. Inom medierna uppdagas kvalitet och status- 

skillnader i form av skilda kategorier, public service och kommersiella kanaler. Dessa kate- 

gorier tillskrivs innebörders och värderingar, där public service står för än bättre kultur än 

kommersiella kanaler. Ideal skapas i form av mediernas påverkan finns uttryckta där public 

service skapar ett utbildat och kunnigt folk, medan kommersiella kanaler bidrar till folkets 

fördumning och överkonsumtion. Medierna framställs som att de har ett ansvar för de pro- 

gram som sänds till publiken, och ett ansvar för att folket inte skall fördärvas. De värden som 

skall bevaras i samhället är bildning och kunskap, och dessa kan inte erhållas genom populär- 

kulturen enligt subjektet/berättaren, eftersom populärkulturens funktion är att bidra till en för- 

dumning av publiken. 

Medierna uttrycks genom förhållandet aktör:syfte. Aktörerna utför handlingar med ett syfte: 

antingen genom att bilda folket (public service) eller genom kommersialisering som leder till 

fördumning hos publiken. Grundläggande i synen på medierna är att deras program och inne- 

håll påverkar publiken och gör antingen nytta eller skada - de är antingen bra eller dåliga. 

10.8 KNULLAD BLÅRÖD 


”Skriver manus och är frilansande projektledare” presenteras som sysselsättning i personprofil 

8. Genom en referens till ”Independentfilm” (produktion av filmer utan konventionellt ekono- 

94

miskt stöd) väljer personan att placera sig på det kulturella fältet, medbetoning på kvalitet 

istället för massproduktion. Bourdieu skiljer mellan subfält för begränsad produktion, som 

satsar på kvalitet och vinsten är sekundär, och subfältet för massproduktion, som begränsas 

genom ekonomiska och politiska intressen och produkten skall (helst) ge direkt vinst. 265 Per- 

sonan väljer att positionera sin plats på, eller sin åsikt gentemot det, kulturella fältet med en 

betoning på kvalitet. Att ange en film (Look both ways) som vunnit flera priser som rekomm- 

endation till läsaren, ger en bild av en film med vissa kvalitetsdrag eftersom etablerade på 

fältet har givit filmen ett visst erkännande. 266 

Livsstilen som framträder är en social person som umgås med sin bekantskapskrets men även 

betonar ett intresse för det större perspektivet genom att ange ”samhällsutvecklingen” som ett 

intresse. En distinktion görs, som kan höra samman med valet om var personan positioneras 

på det kulturella fältet, i form av ett avståndstagande från personer som följer ”åsiktståg” 

eller ”vänder kappan efter vinden” – mainstream åsikter där individer inte själva reflekterar 

och ”tänker själv”. Att positionera sig som mot subfältet för begränsad produktion kan i detta 

fall ses som ett ställningstagande där personan står för sina åsikter och går sin egen väg. 

Presentationen av personan är just ”rakryggad”. 

Sammanfattningsvis presenterar sig profil 8 som en åsiktsmaskin som tar avstånd från main- 

stream samhället, kanske något excentrisk, men uttrycker ett intresse för samhällets framtid. 

Själv anser sig personan ha värdefulla åsikter och är en person som tänker själv. Personan 

väljer att positionera sig mot kvalitetshållet på det kulturella fältet, och ta avstånd från komm- 

ersiella och mainstream intressen. 

10.8.2 Texten 

Makrotemat för texten är individualism med underteman av politik, uppväxt, utbildning och 

liknande. Substansen i texten är styrande/ledande. Det som beskrivs är en tendens beträffande 

hur samhället utvecklats. Samhällsutvecklingen framställs som ett särskilt fenomen, då refe- 

renser till det svenska samhället framkommer på flera ställen. Genom argumenten framställs 

typer av kategorier: det röda Sverige och det blå Sverige (i politiska termer) med innebörders 

ideal och värderingar. De två kategorierna länkas också uttryckligen samman med olika plat- 

ser i Sverige som representerar de givna politiska riktningarna, som bidrar till en viss för- 

förståelse (”i Lidingö och Djursholm. Där grogrunden är blåare än blåast.”). Flera förför- 

265 Bourdieu (1993:b), s 46f, 53 

266 Wikipedia: http://en.wikipedia.org/wiki/Look_both_ways 2007-01-10 

95

ståelse framträder i form av ”i sina backslickfrisyrer och bara tralla vidare till pappas företag” 

(syftar på de ”blåare” kommunerna i Stockholm). 

Subjektet framträder explicit i sina språkhandlingar där argument och framställningar hämtas 

från den privata sfären, i form av bakgrund, uppväxt och liknande (”För mig som är 28 år och 

uppvuxen i en mindre stad uppe i Norrbotten”). Ämnet, eller temat, uttrycks från ett inifrån- 

perspektiv med personliga argument där subjektet delger sina känslor och uppfattningar av att 

växa upp i ett visst samhälle (”ens grogrund som man fick när man var barn nog bara var en 

fin dröm”). 

Främst används positiva språkhandlingar som syftar till att stärka läsaren uppfattning och vär- 

deringar om samhället. Det är en defensiv retorik där beskrivningen bygger på den individ- 

uella uppfattningen, främst subjektets/berättarens uppfattning som projiceras och ”blir” läs- 

arens uppfattning. Läsaren positioneras ur ett scen:aktör förhållande. Scenen, eller bakgrund- 

en, är Sverige och dess samhällsutveckling som karaktäriserar och ”skapar” individer som är 

mer eller mindre lämpade för detta samhälle. Syftet är alltså att läsaren skall kunna posi- 

tionera sig själv i samhället, utifrån subjektets framställning och erfarenheter. 


Samhällsintresset som framträder i profilen uttrycks även tydligt i texten. De mainstream 

åsikter och mainstream samhälle som personan uttrycker sig ta avstånd från i personprofilen 

framkommer också som ett tema i texten. 

I texten speglas konflikten mellan individualism och kollektivism som även kan tolkas ut- 

tryckas i profilen genom att presentera sig som en social person, med ”kollektiva” intressen 

såsom vänner och gå på krogen, samtidigt som den enskildes åsikt är viktig och oppositionen 

mot det ”kollektiva” (mainsteam) tankegången. 


Medier är inte någonting som uttrycks explicit i texten. Intressant är att den trots detta pla- 

cerats under kategorin ”Media” på Sourze. I personan uttrycks ett intresse vara ”förfallet i TV- 

rutan” som kan tolkas mot sammanhanget i texten. Mediernas utveckling är till stor del bundet 

till samhällets utveckling, vilket gör att tv kan tolkas ha blivit mer ”blått” utifrån texten. Alltså 

försvinner ”folkhems tv”, med kollektiva intressen att samla familjen framför tv:n och lik- 

nande medan utvecklingen har gått mot ett mer individuellt perspektiv, som den ”naturliga 

marknadsekonomiska ättlingar”. James Lull benämner denna utveckling mot ett mer individ- 

uellt medielandskap där de livsstilar som förmedlas bidrar till att skapa personligare stilar och 

96

därmed frångår kollektiva gruppidentiteter. På så sätt kan mediernas utveckling tolkas höras 

samman med samhällsutvecklingen. 267 Det kan även förstås som en betoning på subfältet för 

massproduktion istället för begränsad produktion med mer individuell karaktär, med betoning 

på kvalitet. ”Förfallet” uttrycker en negativitet i en sådan utveckling, liksom subfältet för 

massproduktion utrycks vara i personan. 

10.9 VIKTIGA DETALJER MÖRKAS AV MEDIA 


”Konstnär” uttrycks vara sysselsättningen i personprofil 9. Det finns en betoning på konst och 

konstnärlighet inom livsstilen, med en inriktning mot ”finkultur”. Dessutom räknas klassisk 

musik, litteratur, bra film och liknande upp som intressen för personan vilka också kan 

kopplas till ”finkultur”. Genom rekommendationerna av bok, musik och film skapas smak- 

preferenser och även distinktioner. Alla rekommendationer som räknas upp är mer eller min- 

dre klassiska verk med en betoning på bildning (exempelvis genom boken ”Våra ord” av Elias 

Wessén). Filmen (Short cuts) kan tolkas som en referens till ”konstnärlighet”, då den tenderat 

att beskrivas i dessa termer. Det finns med andra ord en framträdande drag i personan i form 

av ”finkultur” som framträder både genom livsstil och genom smak. Det finns en riktning mot 

det subfältet för begränsad produktion, bland annat genom distinktionen ”massmedial kändis- 

journalistik”, på det kulturella fältet i presentationen av personan. 

En annan framträdande livsstil och smak hos personan är natur och miljö. Naturen beskrivs 

vara ett intresse och en livsstil som uttrycks genom olika naturnära aktiviteter såsom: ”Fri- 

luftsliv, cykling, kajakpaddling”. Dessutom uttrycks även en smakreferens genom ”orörd 

natur”. Miljön framträder genom distinktionen ”bilism” (i kategorin brinner inte för) för att 

skapa skillnad mellan vad som är ”bra” och vad som är ”dåligt” ur miljösynpunkt. I personan 

finns moraliska ställningstaganden om vad som är bra och dåligt i samhällets förhållande 

miljön. 

Personan säger sig vilja uttrycka sina uppfattningar, där ämnen som står nära personan är 

samhällsutveckling, moral och rättfärdighet etcetera. Det finns också en interaktiv dimension i 

personans förhållningssätt till läsaren genom en uppmaning, eller utmaning, ”Kom gärna med 

åsikter”. Detta kan höra samman med viljan till ”psykisk och mental utveckling” där utveck- 

ling kan komma inifrån genom ”egna uppfattningar” samtidigt som den kan utvecklas genom 

267 Lull, James (2000): Media, Communication,Cculture. A Global Approach. New York: Columbia University 

Press, s 159 

97

dialog eller interaktion. En distinktion görs mot ”politisk korrekthet” där skribentens avoghet 

tyder på att man skall stå för egna uppfattningar och inte följa mainstream åsikter. 

Sammanfattningsvis benämner sig personan vara en rättfärdig jordnära individ, som posi- 

tionerar sig på det kulturella fältet, där finkultur anges som smakreferens genom distinktionen 

mot exempelvis massmedial kändisjournalistik. Naturen, samhället och miljön är ämnen som 

intresserar, och som personan har moraliska uppfattningar om. Personan uppmanar till kon- 

versation och debatt genom att bjuda in läsaren till dialog, som kan vara en väg till såväl 

individuell som individers utveckling. 

10.9.2 Texten 

Ett makrotema i texten är mediernas bedrägeri. Det finns även mikroteman i form av mediers 

inflytande, politiska intressen och maktintressen i texten. Texten har till sin övergripande kar- 

aktär en ledande styrande substans baserad på mediernas tendens att förvränga eller ta ställ- 

ning i frågor som rör politiska beslut och maktintressen. Den övergripande substansen komb- 

ineras med en igenkännande substans där stora nyhetshändelser i medierna återberättas. I 

dessa sker tematiska bindningar, där den igenkännande substansen binds samman med ett 

remat – något som kan vara nytt och obekant för läsaren. På så sätt får den övergripande for- 

men en ledande substans som framställer mediernas handlande utifrån en tendens. Läsaren 

positioneras i denna typ av argumentation genom negativa språkhandlingar som försöker för- 

hindra läsaren från att inta en annan inställning än den som texten framför. Genom att en hög 

modalitet används i tilltalet skapas en framställning som baseras på ”fakta” (”Att rappor- 

teringen kring invandrarfrågor har varit tendentiös är numera välkänt.”). 

Argumentationen rör sig främst på en social nivå, då argumenten baseras på hur sociala struk- 

turer, eller mediernas strukturer, tenderar att handla efter ett visst mönster. Detta mönster är 

en universell process och därmed är syftet med texten att objektifiera denna tendens, genom 

att göra det okända känt. Vad som är ”normalt” försöker skribenten att göra abnormalt. Läs- 

aren positioneras därigenom i en underlägsen position där skribenten själv har den största 

makten att avslöja samhällets, mediernas, omoraliska handlingar (”delfakta som man upplever 

väsentliga för ens ställningstaganden /…/ och inte analyseras och kommer till folks känne- 

dom”). Läsaren positioneras, i förhållande till skribenten, i ett aktör:handling förhållande. 

Skribenten (aktören) är viktigast i förhållandet eftersom det är denne som upplyser läsaren om 

den/de handling/ar medierna utför – som inte kommit ”folk” till kännedom. Därigenom fram- 

träder även maktförhållandet mellan subjekt/berättare och läsare. 

98

Subjektet framträder inte explicit genom personliga pronomen, utan finns implicit i bak- 

grunden. Subjektet blir en berättare, bakom texten, som drar i trådarna och för handlingen 

framåt. Främsta aktören i texten är subjektet själv (”Men ibland blir man förvånad över ny- 

hetsvärderingen och att delfakta som man upplever väsentliga för ens ställningstaganden 

endast kommer fram i notisform”). Subjektet intar ett kollektivt förhållningssätt men läsaren 

skiljs från ”svenska folket” genom att de blivit upplysta med denna kunskap; ”Men det är van- 

skligt om allmänheten vilseleds av ideologiska orsaker [syftar på medierna]. Om deras om- 

dömen och uppfattningar plötsligt blir skamliga när nya vindar blåser”. I kunskapen som skri- 

benten delar med sig av, betonas deras (skribent och läsares) bra handling genom att inneha 

dessa kunskaper och ”riktiga” åsikter om mediernas vilseledande, ”onyanserade” rapportering. 


Många aspekter av vad som uttrycks i profilen framkommer tydligt i texten. Främst framställs 

förhållandet till läsaren genom ett maktförhållande där skribentens uppgift är att utbilda läs- 

aren, vilket kan ses som en form av personlig utveckling hos läsaren. 

Moraliska ställningstaganden framträder i texten genom mediernas handlande, eller vinklade 

och missvisande rapportering, vilket också finns med som en aspekt i personan där moral och 

rättskaffenhet framställs som rättesnören. 

Det kulturella kapitalet och bildning framträder såväl i personan som i texten. Exempelvis 

används en pjäs av Henrik Ibsen som en liknelse för hur dagens medier fungerar. Dessutom 

refereras till Seymour Hearst, en amerikansk journalist, och forskaren Annika Dahlström. 

Seymour Hearst och Annika Dahlström behöver inte i sig säga något om bildning eller kult- 

urellt kapital, utan blir i kontexten ett remat, något som i texten framställs som nytt och obe- 

kant för läsaren och kan därför betraktas som att berättaren ”bildar” läsaren. 


I texten omnämns medierna i abstrakta termer, men med fokus på mediernas nyheter och hur 

dessa nyheter framställs. Det finns ingen begränsning till svenska media utan mer eller mindre 

implicit jämförelse finns med amerikanska media. Medias handling framställs därefter som en 

universell struktur som handlar efter liknande politiska och maktintressen på en universell 

nivå. 

Medias inflytande benämns som ”stort” och har ”största betydelsen för vår åsiktsbildning”. 

Mediernas vinklade rapportering framställs genom negativa språkhandlingar därför medierna 

inkräktar och hotar individers möjlighet att bilda ”sanna” åsikter om världen och samhällets 

99

utveckling. Medierna bidrar därmed till att individer skapar falska bilder av världen, och dessa 

bilder som konstrueras härrör ur ”högre” intressen: ”Man behöver inte vara konspiratoriskt 

lagd för att ana starka intressen, lobbygrupper och makthavare bakom den korrekthet vi upp- 

fostras till [genom medierna]”. Därmed positioneras medierna i en hierarki där den ”vanliga” 

medborgaren inte har något inflytande eller egen makt att påverka vilka intressen som fram- 

träder i medierna genom de bilder som konstrueras. Dessutom positioneras medierna i för- 

hållande till politik och makt i en hierarki där mediernas följer politiska intressen och makt- 

intressen i samhället. Mediernas strukturer baseras på så sätt genom de politiska och sociala 

strukturerna, till exempel: ”Tidigare såg media som sin uppgift att indoktrinera folk i social- 

ism”. Mediernas uppgift eller relation till ”verkligheten kan kännetecknas som ett syfte:utför- 

ande förhållande. Vad som sänds i medierna, hur det vinklas, etcetera (utförande) determi- 

neras av dess syfte (att följa samhälliga, politiska och maktintressen). 

I profilen framkommer en avog inställning mot ”politisk korrekthet”, som i profilen också 

hänvisas till feminism. Just dessa framkommer tydligt i texten där feminismen positioneras 

som ett nytt ”inneämne” som publiken skall utbildas i. Socialism ger skribenten som ett annat 

exempel som medierna försöker ”indoktrinera folk i”. Genom detta framställs publiken som 

mer eller mindre passiv, där medierna lär ut budskap som publiken tar till sig och införlivar i 

sina liv. Även skribenten själv räknar in sig till denna del av publiken som luras av medierna 

genom att använda ord som ”vi” och ”våra” (”bakom den korrekthet vi uppfostras till”). I tex- 

ten uppdagas dock en konflikt mellan två kontradiktoriska föreställningar: om publiken pass- 

ivt laddas med mediernas budskap eller om publiken aktivt och kritiskt reflekterar över med- 

ierna budskap (jämför ovan där ”svenska folket” beskrivs som andra än skribenten och läs- 

arna). Samtidigt som skribenten positionerar sig som upplyst om mediernas strukturer finns 

även dimensionen där han räknar in sig själv bland ”dem som luras” av medierna. Om skri- 

benten positionerar medierna som skapare av ”en polaritet, en rättänkande och god majoritet 

som bekämpar en snedvriden bild av en ondskefull motståndare”, är det samma bild som 

skribenten själv (rättänkande och bekämpande) konstruerar medierna som (en ondskefull 

motståndare). 

10.10 BONDE SÖKER FRU: PROSTITUTION SOM TV-UNDERHÅLLNING 


I profil 10 uttrycks sysselsättningen vara ”Skolsköterska”. I personan finns en betoning på 

familjen och hemmet genom att nämna familjen som ett ”intresse” samtidigt som en icke 

100

önskvärd aktivitet är ”Städa”. Även yrket skolsköterska, som också personan benämner sig 

brinna för, konnoterar ett intresse för barn vilket också kan referera till familjen. 

Att skriva anges vara ett intresse, som betonas i personan, vilket gör att det blir mer än ett 

intresse – snarare en del av livsstilen (”jag tycker att det är hysteriskt roligt att skriva”). Sam- 

tidigt finns tanken på att ”bli erkänd” genom att personan vill att andra skall läsa hennes texter. 

Det finns även en kritisk underton, blandat med den positiva tonen, som främst uttrycks 

genom uppmaningen till läsaren ”Tro inte på allt ni läser”. 

Sammanfattningsvis skapas en positiv atmosfär, med en kritisk underton i personan. Det finns 

en betoning på familjen och hemmet, men också på att skriva. Gärna vill personan att hennes 

texter skall bli lästa, kanske en förhoppning om att bli ”bli erkänd” med hjälp av sina texter. 

10.10.2 Texten 

Textens makrotema är tv-programmet Bonde söker fru. Underteman i texten är relationer och 

tävlingen i programmet. Främsta beskrivningen av verkligheten sker utifrån en positionell 

substans, där den tidsliga och rumsliga kontexten identifieras genom programmet som handlar 

om en viss tidpunkt och en viss plats/platser. 

Subjektet framträder utifrån ett individuellt perspektiv, men placerar sig främst implicit i 

texten även om subjektet explicit uttrycker sig vid några tillfällen, exempelvis ”Mitt tips för 

vem som `vinner´”. Förhållandet till aktörerna i texten sker främst genom ett personperspektiv 

där deras handlingar återges och liknande (”Martina valde i senaste programmet att självmant 

lämna…”). Främst antas ett fjärrperspektiv där den övergripande beskrivningen är rådande, i 

slutet av texten växlas till ett närperspektiv, vilket benämns som en ”höjdpunkt” i programmet. 

Genom att växla perspektiv berättas vad som var viktigt i programmet, vad personer som inte 

såg programmet missade. På samma gång blir det en ”uppdatering” så att andra tittare kan 

följa med i programmets händelseutveckling. 

I början av texten ges en kort återblick av vad programmet handlar om, när det sänds, vad som 

har hänt och vilka huvudpersonerna är. På så sätt förutsätts inte läsaren regelbundet se 

programmet. Läsaren kan därmed även vara en person som är intresserad av att veta vad det är 

för program eller liknande. Programmet presenteras genom positiva språkhandlingar och 

plusord (en typ av gillande eller uppskattande) som skall appellera till ett intresse hos läsaren 

(”Spektaklet kan hela svenska folket ta del av på bästa sändningstid”). I ingressen uttrycks 

prostitution som en benämning på programmet med en positiv anda som gör det till ett plus- 

ord som skall väcka intresse eller uppmärksamhet hos läsaren. Även om programmet tycks 

101

eskrivas i minusord som prostitution, spektakel och liknande så innehar det främst en betyd- 

else i form av plusord. Genom att beskriva programmet i dessa ordalag kan även ha en moral- 

isk verkan genom att dokusåpor inte har så hög ställning på det kulturella fältet men är under- 

hållande, enligt skribenten. På så vis förmildras subjektets dåliga handling (att se på omoralisk 

underhållning) genom att beskriva programmet som bra och underhållande (”jag kan inte låta 

bli att tycka om det”). Läsaren förutsätts därmed hålla med skribenten i argumentationen. 


I profilen skapas en positiv anda som även återkommer i texten. Familjen nämns även i texten 

(ingressen i form av ”familjeunderhållning”) som binds samman med skapandet av relationer 

som kan förstås utifrån ett familjeperspektiv. 

Att ”bli erkänd” genom sina texter är något som uttrycks i profilen, vilket också kan spåras till 

texten där denna text framställs som en del i en (kommande) intertextuell kedja. ”Detta var en 

snabb uppdatering av läget, rykande färsk rapport efter onsdagens program” ger ett intryck av 

att en fortsättning är att räkna med, kanske en utförligare ”rapport” eller efter nästa program. 

Detta kan tolkas som ett sätt att vilja bli erkänd, att andra människor skall läsa uppdater- 

ingarna av programmen. 


I texten är det tv som är referensen till medier. En dokusåpa diskuteras utifrån dess senaste 

program, eller ”uppdatering av läget”. Upplägget av programmet beskrivs i form av två pro- 

gram där man får en ”presentation av bönderna”. I de senare programmen väljer bönderna 

själva vilka som skall uteslutas, selekteras bort. Det finns ingen direkt kritik mot programupp- 

lägget utan det framstår som neutrala fakta - så här är det. I programmet framställs, implicit, 

att producenterna inte har någon effekt på utgången av programmet. I detta fall är det huvud- 

personerna i programmet har den största makten att förändra handlingsutvecklingen. 

Medierna positioneras ur förhållandet utförande:handling. Handlingen i programmet deter- 

mineras av mediets utförande, genom att sända programmet (”TV4 Onsdagar 20.00”). Med- 

iets uppgift är att sända programmet, där huvudpersonerna inte påverkas av producenters 

(eller mediets) styrning. Inte heller publiken har möjlighet att påverka handlingsutvecklingen i 

programmet. 

102

11 DEL 2: RESULTATDISKUSSION 

11.1 PERSONAN 

Personan ger en uppfattning om individen och den förmedlar en social roll. Hur man väljer att 

konstruera personan är individuellt. Det finns dock likheter mellan hur man väljer att pres- 

entera sin persona och hur man vill framträda i presentationen. Den främsta likheten är att den 

egna personan uteslutande framställs i plusord och med negativa språkhandlingar. 

Plusord används främst i konstruktionen av personan, vilket kan tolkas som ett försök att 

framstå i bästa dager. Ett exempel är profil 5, där omställningsprogram valts att används som 

presentation av sysselsättningen. Implicit säger det att individen troligen har haft ett arbete, 

vilket kan ge en viss status i jämförelse med att framställa sig som arbetssökande då ingen 

arbetserfarenhet behöver finnas i bakgrunden. 268 I personan konstrueras den erfarna individen 

som är aktiv, genom benämningen arbetssökande, snarare än passiv, som presentationen 

arbetslös tydligare hade förmedlat. 

Samtidigt behöver inte alla presentationer uppfattas som ”plusord”, då plusorden kan ge mot- 

satt betydelse för läsaren, beroende på vilka preferenser och uppfattningar som läsaren har om 

verkligheten. Vad som beskrivs som positivt och genom plusord i personan kan för läsaren 

vara på motsatt sida på värdeaxeln bra – dåligt. Personan framställer en bild av vad som är 

moraliskt riktigt och gångbart i dennes verklighet genom att exempelvis ange smakpreferenser. 

Läsarens tolkning av personan handlar om att läsaren skall förhålla sig till personans världs- 

bild, däribland smakpreferenser och moraliska ställningstaganden. 

De negativa språkhandlingarna används för att argumentera för sin bild av ”verkligheten” och 

vad som är riktigt, bra, dåligt etcetera. Smakpreferenserna, i form av rekommendationer, 

skapar distinktioner mellan en själv och läsaren, mellan sig själv och andra grupper i sam- 

hället. Detta skapar en identitet åt skribenten, en syn på världen och ett förhållningssätt som 

anses acceptabel i sin världsbild. Exempelvis presenteras, i profil 9, klassisk musik som ”bra” 

medan hårdrock framställs som ”dåligt” och hamnar på andra sidan av värdeaxeln. I rela- 

tionen till läsaren skapar det en distinktion där läsaren kan identifiera sig med personan, hålla 

med eller ta avstånd från den världsbild som förmedlas. Det är en typ av negativ språkhand- 

ling där personan försöker underbygga sin egen världsbild och förmedla den till läsaren. 

Genom att ange vad som är bra respektive dåligt inkräktar detta på läsarens handlingsfrihet, 

268 Jmf Bourdieu (1993:a) 

103

vilket positionerar läsaren i förhållande till personan, där läsaren antingen kan acceptera eller 

ta avstånd från den världsbild som personan förmedlar. 

11.1.1 Personans slav och mästare 

Personan byggs upp genom att använda element från skribentens bakgrund, eller sådant som 

till synes kommer ifrån skribentens bakgrund, som en konstruktion av personan på ett, ur skri- 

bentens perspektiv, fördelaktigt sätt utifrån sitt motiv till att skriva på Sourze. Vad som an- 

vänds som presentation av personan är strategiskt valda element där varje valt element inne- 

bär en negligering av andra presentationer. På så vis blir skribenten både språkets mästare och 

slav. 269 Som mästare skapar skribenten nya sätt att kombinera ord, att sätta ord på sig själv. I 

profil 5 skapas ett samband mellan orden wrestling och samhälle som kan konnotera olika 

betydelser för läsaren. Som slav beskriver sig skribenten genom vissa ord och genom sam- 

banden mellan olika ordkombinationer konstrueras en bild som kan tolkas utifrån stereotyper, 

vilket gör att dessa stereotyper reproduceras. I profil 2 kan stereotypen av gymnasisten re- 

produceras genom olika referenser till film och musik som kan förknippas med ungdoms- 

kultur. Eller i profil 9 där stereotypen av konstnären framträder genom referenser till ”fin- 

kultur” och smakpreferenser som konstruerar en bild av vad som är bra och dåligt: kreativitet 

står mot masskommunikation, personlig utveckling mot konsumtion och så vidare. 

Vad man väljer att framställa i sin persona, det man väljer att placera i främre regionen, har att 

göra med vad som bedöms vara optimalt för ens egen sociala identitet eller vad som är ”bäst 

ägnat att övertyga” 270 en viss publik eller en målgrupp. John Corner menar att man måste ta 

hänsyn till vilka kvaliteter som passar bäst in i vad som populärt för denna tilltänkta målgrupp. 

Det handlar med andra ord om att etablera betydelser som strategiskt överrensstämmer med 

den tilltänkta konstruktionen av sin sociala roll: 

104 

[t]he projection of an optimal political self will often require careful attention 

to popular values in the light of the range of possible projections that any 

given politician has available to them. 271 

Vilka element som väljs ut för att presentera skribenten handlar även om vilka egna värd- 

eringar som eftertraktas och som anses vara värdefulla. Vad som kan berättas om personan 

avgörs också av redaktionen genom de på förhand givna kategorier som finns att placera in- 

formation inom i personprofilen. Det finns därmed en begränsning i självpresentationen, av 

vad som kan representera personan. Dessutom väljer skribenten själv vilka kategorier som 

fylls i, exempelvis säger det även något om personan om någon kategori saknas. I profil 7 ut- 

269 Billig (1991), s 8f 

270 Johannesson (2002), s 8 

271 Corner (2003), s 75

trycks till exempel ett intresse för det kulturella fältet, men med populärkultur som distinktion. 

Avsaknaden av rekommendation av film, samtidigt som det finns referens till bok och musik, 

berättar därmed något om skribenten. Film kan uttryckas vara något mindre viktigt inom det 

kulturella fältet, där en statusskillnad gentemot litteratur och musik görs, eller genom att inte 

betrakta film som en tillhörighet inom finkulturen utan snarare som en del av populärkulturen. 

11.1.2 Personans idealtyp 

I personan uttrycker ofta skribenten sin ”rätt”, eller anledningen till varför skribenten valt, att 

skriva på Sourze. Skribentprofilen skiljer sig från hur traditionell press framställde skribent- 

ernas intresse av att framträda på Sourze. Traditionell press förutsatte att anledningen till att 

skriva på Sourze, mer eller mindre, var att bli sedd och arbeta sig in/upp på det kulturella 

fältet. Detta uttrycktes både i argumentationen för och mot Sourze (se undersökningen av den 

traditionella pressens konstruktioner av Sourze). Resultatet av undersökningen av personpro- 

filerna kan delas i tre övergripande idealtyper, som uttrycker deras anledning, mål och rätt- 

färdigande för att skriva på Sourze, men även hur detta positionerar läsaren. Idealtyperna kan 

beskrivas som: debattören, samhällskritikern och reformatorn (figur 11.1). 

Debattören anser sig skriva på Sourze för att uttrycka sina åsikter och sin mening i olika äm- 

nen/frågor. Ofta skriver debattören för den egna skrivlustens skull, eller för att få skriva av sig. 

I profilen uttrycks ofta att skribenten skriver för att vederbörande ”Får ut min ilska och får en 

bedömning av mina texter”. I debattörens värld handlar skrivandet om egennytta, där det finns 

en betoning på det egna skrivintresset. Kanske vill skribenten etablera sig på det kulturella 

fältet, genom uppmaning till respons på sina texter: ”bara måste få andra att läsa det jag 

skrivit”. Det finns en form av dialog eller interaktion med läsaren i och med den direkta upp- 

maningen till respons. 

Debattören försöker ofta påvisa sin lämplighet att skriva på Sourze genom att positionera sig 

som författare, eller andra sysselsättningar och intressen som är relaterade till att skriva. Rätt- 

färdigandet av sitt skrivande menar debattören vara att skapa debatter, få ut budskapet eller 

skriva av sig. Skribenten försöker väcka intresse inom ”sitt” ämne, och läsaren uppmanas till 

debatt. Utifrån idealtypen debattören kan Sourze främst beskrivas som ett debattforum. 

Samhällskritiken uttrycker ett intresse för samhället och att där råder missförhållanden, exem- 

pelvis i massmedierna: ”En tidning [Sourze] som inte vrider eller vänder, stödjer eller ratar, 

för alla som är beredda att ta emot reaktioner och kanske få hjälp att förstå eller se saker från 

en annan synvinkel”. Samhällskritiken rättfärdigar sitt bidrag på Sourze och sitt mål med 

skrivandet genom att ange sin egen viktiga funktion i förhållande till samhället ”Saker måste 

105

106 

Anledning till att 

skriva på Sourze: 

Syfte med att 


Mål med att 


Läsaren är, eller 

skall: 

Figur 11.1: Personans tre idealtyper på Sourze. 

ut”. Dessutom försöker samhällskritikern ofta presenterar sig själv utifrån termer av bildning 

och erfarenhet: en betoning av det kulturella fältet är även återkommande. 

Samhällskritikern anser sig ha en uppgift att utföra: att informera publiken/läsaren om sam- 

hällets orättvisor och missförhållanden. Därmed placerar sig samhällskritikern i ett maktför- 

hållande i relation till publiken – samhällskritikern informerar och avslöjar för den passiva 

och oinformerade publiken. I detta fall liknar Sourzes uppgift att förmedla information och 

kunskap till läsaren, och kan därför karaktäriseras som nättidning. 

Reformatorn är den idealtyp som främst använder den argumentativa diskursen till att över- 

tyga om sin åsikt, värdering eller liknande inför läsaren. Målet är att just övertyga om att åsik- 

ten som skribenten står för är den riktiga, verkliga sanningen. Det handlar ofta om vilka mor- 

aliska ställningstaganden som är dessa riktiga där dem placeras på värdeaxeln bra - dåligt, och 

skribenten intar försvarsställning, liksom samhällskritikern, mot orättvisor som beskrivs som 

dåliga, exempelvis i profil 6: ”Brinner för: /…/ de svaga och de som inte orkar slåss för sina 

rättigheter”. Skillnaden är att reformatorn vill att läsaren skall aktivt agera (exempelvis ”Skriv 

tills du får kramp och ge aldrig upp” i personprofil 6). 

Debattören Samhällskritikern Reformatorn 

Skriva av sig och ge 

uttryck för sin uppfattning, 

glädje eller ilska, inom ett 

visst ämne. 

Få fler intresserade av 

ämnet, samt få bedömning 

och respons på sina texter. 

Vill skapa debatt och få ut 

sitt budskap 

Läsaren uppmanas till 

interaktion, till dialog. 

Samhället består av 

orättvisor och missförhållanden 

som måste 

påvisas. 

Kunskap och bildning är 

ideal som står högt, läsaren 

måste informeras om dessa. 

Att avslöja det som är ”fel” 

i samhället. 

Läsaren är ovetande och 

måste informeras och 

bildas. 

Skribenten står för en åsikt, 

värdering, världsbild eller 

liknande som måste förmedlas. 

Uppmana fler att handla, 

att vidta åtgärder för samhällets 

bästa. 

Övertyga läsaren om det 

egna ställningstagandet 

Läsaren är ovetande om 

samhällets brister, eller 

lever under falska premisser, 

och måste upplysas 

om vad som är ”rätt” för att 

sedan agera därefter. 

Sourze är: Debattforum Nättidning Opinionssida/sajt 

Finns i profil: 1, 2, 7, 6, 10 1, 3, 4, 5, 8 2, 3, 4, 6, 7, 8, 9 

Reformatorn uttrycker ofta ett intresse för ”samhällsutvecklingen” samtidigt som man upp- 

manar till handling, både i form av skrift eller på annat sätt. Man står för sina åsikter och ser 

ned på dem som följer mainstream åsikter eller ”vänder kappan efter vinden”. Läsaren posi- 

tioneras i underläge som ovetande om samhällets brister och i behov av att upplysas om dem,

samt skall läsaren uppmanas till aktion. Sourzes uppgift blir främst att vara ett åsiktstorg, och 

kan karaktäriseras som en opinionssida eller opinionssajt. 

I de undersökningar som nämndes i avsnitt två finns vissa paralleller till de olika idealtyper 

som har framställts här. Om Turkles undersökning av MUD:s 272 kan tänkas representera 

debattören, som inte bara vill skapa debatt med omvärlden utan även själv förhandla fram en 

eller flera identiteter. Där kan den interaktiva dimensionen uppfattas som viktig, genom att 

uppmana andra människor till respons, som kan bidra till att förhandla sin identitet. Samhälls- 

kritikern framträder istället i Walshs studie av feministiska onlinemagasin för unga flickor 

eller kvinnor, där man informerar om dominerande genusroller. 273 Dessutom uppmanas läs- 

arna/publiken till att överbygga de dominerande genusdiskurserna, vilket gör att idealtypen 

reformatorn även kan skönjas. Idealtypen reformatorn kan även återfinnas i Ladendorfs 

undersökning som konkluderar att publikens aktiva deltagande kommer att utöka det diskur- 

siva utrymmet, genom individers aktiva handlande. 274 

11.2 PERSONAN OCH BERÄTTARRÖSTEN 

Personan i personprofilen och personan i texten förmedlar ofta skilda idealtyper. Flera ideal- 

typer kan även komma till uttryck i en och samma persona (personprofil och/eller text). En 

differens är att personan uttrycker en typ av idealtyp medan texten uttrycker en annan – till 

exempel i profil 3 presenterar sig personan som allvarlig och samhällsintresserad, medveten 

om vad som händer i samhället. Explicit uttrycks inget som tyder på uppmaning till handling 

eller försök till övertygande av åsikter och värderingar som framträder i texten, utan personan 

framträder snarare som demokratisk där alla får bilda sin egen uppfattning. I personan fram- 

träder alltså samhällskritikern tydligast, den som vill informera om samhället, medan reform- 

atorn framträder tydligast i texten, i rollen av en expert som måste berätta och upplysa läsaren 

om de ”rätta” åsikterna och värderingarna. Även i profil 2 där en paradox skapar förvirring i 

personans framträdande, presentation. Dessa skillnader mellan persona och text kan skapa en 

svagare ethos då tvetydigheter framträder. Att skapa trovärdighet härrör från flera olika ele- 

ment, men när tvetydigheter, differenser, framträder kan de bidra till ett svagare ethos. Även i 

personprofil 6 uttrycks en liknande motsägelser genom att ta avstånd från slagskämpar men 

själv presentera sig som en sådan, vilket också kan bidra till ett svagare ethos. 

272 Turkle (1996); Turkle (1997) 

273 Walsh (2005) 

274 Ladendorf (2002) 

107

Att istället positionera sig på olika fält kan vara ett sätt att skapa trovärdighet. Intressant är att 

ingen av skribenterna explicit presenterar sig i termer av journalist. Det finns referenser som 

antyder skrivande, författarskap och liknande som en position på det kulturella fältet, men till 

det journalistiska fältet finns inga direkta, explicita, referenser. Det som kommer närmats 

att ”inkräkta” på det journalistiska fältet är profil 1 som presenterar sig som ”Sourzare”. I till- 

hörande text framträder en distinktion mellan tittare och producenter, där producenterna mani- 

pulerar tittarna. Själv uppträder personan som en tittare genom att skapa tillhörighet och sam- 

band mellan sig själv och andra tittare. Detta skapar en bild av att medierna är något skilt från 

tittare, publik och liknande. Att vara sourzare i detta fall innebär inte att avskilja sig från kate- 

gorin ”tittare” eller att konstruera ett nytt förhållande till publiken, utan att bli en betraktare. 

Informationen handlar om ett missförhållande som en tittare uppmärksammat och vill dela 

med sig till andra tittare. 

I text 4 framkommer en distinktion mellan skribenter och journalister, men även den tydlig- 

aste referensen till att vara eller inte vara journalist. Skillnaden mellan sourzare och journalis- 

ter uttrycks genom åtskillnaden mellan traditionell press och Sourze, som även står i ett mot- 

satsförhållande till varandra i texten. Det är samhällskritikern som talar, men som intar även 

reformatorns röst genom att uppmana andra skribenter att ta sitt ansvar som producenter av 

texter. I kontexten hänförs journalister till traditionell press, medan sourzare än ”något annat”. 

11.3 RELATION TILL LÄSARE 

Subjektet/berättaren framträdande ofta explicit i texten, även om det finns undantag. Genom 

att framträda explicit i texten skapas ett tydligt textjag och ett tydligt textdu. Detta är en 

skillnad i jämförelse med traditionell journalistik där subjektet oftast finns endast implicit i 

texten vilket bygger på ett eftersträvansvärt ideal om objektivitet eller saklighet. 275 Subjekten 

framträder ofta genom att hänvisa till egna erfarenheter. Egna erfarenheter och självupplevda 

händelser kan även tänkas hamna relativt högt i den modaliserande hierarkin genom att det 

kan vara svårt att finna motargument till dessa. I den argumentativa diskursen är den egna 

erfarenheten och subjektiva berättelser vanliga inslag i texterna på Sourze. I uppsatsen som 

jämförde medborgarjournalistik med traditionell journalistik framträdde även denna skillnad, 

där medborgarjournalisterna ofta antog en personligare berättarröst än traditionella journa- 

listerna. 276 Kanske skulle det vara fruktbart att jämföra medborgarjournalitik med krönikörer, 

275 McQuail (2000), s 256f 

276 Lind (2006) 

108

även om krönikörer skriver regelbundet och det finns inget som säger att medborgarjourna- 

lister gör det. 

Relationen till läsaren framträder också genom hur denne positioneras ur ett informations- 

sammanhang. I figuren ovan (figur 11.1) skapar de olika idealtyperna olika förhållningssätt 

till läsaren. I alla texternas maktförhållande positioneras alltid subjektet högre än läsaren, 

vilket kanske inte är så överraskande. Däremot är det inte i alla idealtyper som förhållandet 

mellan subjekt – läsare förutsätts ha en interaktiv dimension. Debattören vill att läsaren skall 

delta i en aktiv interaktion, vilket inte är något som förutsätts hos samhällskritikern. Samhälls- 

kritikern å andra sidan tar istället på sig rollen som informatör, där publiken förutsätts vara 

passiv i sitt förhållningssätt och informationen tas emot mer eller mindre oreflekterat. Exem- 

pelvis i profil 5 förutsätts läsaren ”hålla med” subjektet genom negativa språkhandlingar som 

motsätter andra förhållningssätt och genom att förhålla sig till läsaren som ”vi”. Läsaren skall 

med andra ord informeras om den oegentlighet som verkligen råder. Spegelmetaforen är pass- 

ande på denna typ av texter, där världen förutsätts reflekteras och speglas så som den är. 

Reformatorn positionerar läsaren som aktiv. Subjektets roll är att upplysa läsaren om vilka 

de ”rätta” åsikterna och värderingarna är, för att läsaren sedan aktivt skall kunna handla för att 

förverkliga dessa. Exempelvis skrivs i profil 7: ”Det fria ordet sitter allt mera trångt. Passa på 

och skriv medan du får!”. Reformatorn ser sin uppgift som att övertyga läsaren om den rätta 

synen på världen. Platons grotta är passande som metafor för reformatorns syn på publiken. 

Publiken måste ta sig ur sina bojor, sina okritiska och oreflekterade föreställningar om världen, 

för att kunna se den verkliga världen, idéerna, utanför – så som den är. 

11.4 RELATION TILL MEDIER 

Medierna placeras oftast i makthierarkier där jämförelsen med subjektet själv (personan), 

läsare, tittare, andra medier och politik är central. Dessa beror på till största delen på hur skri- 

benten uppfattar mediets förhållande till verkligheten (figur 11.2). Vissa likheter uppdagas, 

samtidigt som det finns skillnader för hur förhållandet till verkligheten konstrueras. Främst är 

kontexten tongivande i hur förhållanden och relationer konstrueras, då olika program till ex- 

empel har skilda produktionsvillkor. Syftet och motivet med texten avgör till viss del hur 

medierna konstrueras som en del av verkligheten. 

109

110 

Text Medium Förhållande Makthierarki (från mest till minsta makt) 

1 Tv syfte:aktör Tv4 - programproducenter – jury (i programmet) – 

programledare - tittare 

2 Tv scen:handling Programproducenter – jury/tittare 

3 Tv, press, 

litteratur 

4 Internet, 

press 

utförande:handling Demokrati – politiska beslut - media – program – politikens 

fält - mediala personer – tittare/vanliga människor 

aktör:handling Journalister – skribenter 

5 Tv aktör:handling Media – program – programledare 

6 Tv aktör:utförande Media – program – tittare 

7 Tv, radio aktör:syfte Media – innehåll 

8 - - Samhälle – media 

9 Media syfte:utförande Samhälle – politik – media – innehåll 

10 Tv utförande:handling Medverkare i programmet – mediet 

Figur 11.2: Förhållande till verkligheten och makthierarkier som utmålas av Sourzarna. 

Text 1, 2 och 10 handlar om vad som kan benämnas som dokusåpor (Idol 2006 i text 1 och 2, 

samt Bonde söker fru i text 10). I första texten framställs producenterna besitta det största 

maktinflytandet i programmet, med intentionen att få fram en ”idol”. Därigenom positioneras 

både jury och tittare i underläge. I texten framställs juryn ha större makt än tittaren, men följer 

producenternas syften, och har därigenom sin kunskap om producenternas syften – större 

makt och kunskap i relation till tittaren, vilket gör att tittaren har minst makt att inverka på 

programmet. 

I den andra texten, i samma kontext som den första texten Idol 2006, positioneras tittarna och 

juryn som att de har samma makt att inverka på programmet. Den högsta makten tillfaller 

dock producenterna som valt att skapa programmet på ett sådant sätt. I den tionde texten ha 

tittaren inte någon makt över huvud taget, istället skapas relationen mellan medverkande i 

programmet (bönderna) och mediet. De medverkande framställs ha den största makten och 

mediet en sekundär makt genom att de sänder programmet. 

Skillnaden i dessa framställningar baseras på kontexten. Idol 2006 är ett program där tittaren 

skall medverka genom att rösta, vilket uttrycks explicit i programidén. Däremot i programmet 

Bonde söker fru uttrycks inte tittaren ha någon makt. Deltagande i form av tittande räknas inte 

som en maktfaktor. John Fiske menade till exempel att tittaren är medproducenter i produk- 

tionsprocessen genom att skapa mening utifrån tabloidpressen och tv-program. 277 Thompson 

säger att tittarna har makten att stänga av tv:n och producenterna är beroende av tittarnas 

277 Fiske, John (1987): Television Culture. London: Routledge; Fiske, John (2000): “Popularity and the Politics 

of Information” ur Journalism and Popular Culture: Dahlgren, Peter & Sparks, Colin (red.). London: Sage 

Publications, s 45-63.

medverkan på detta plan, samt att producenterna inte har någon kontroll över hur individer 

använder och tolkar mediebudskapen som sänds. 278 Generellt sett, utifrån materialet, konstru- 

eras relationen mellan medier och tittare/vanliga människor utifrån ett maktförhållande där 

medierna framställs ha all makt medan publiken är mer eller mindre maktlös. I text 6 uttrycks 

en förhoppning om att medierna skall ta större hänsyn och lyssna till publikens krav, utifrån 

argumentet att publiken betalar tv-licens för public service-kanaler. 

En relativt vanlig uppfattning om medierna, sett utifrån materialet, är att medierna medvetet 

förvränger och missleder/manipulerar publiken. Ofta ses medierna som instrument för ”högre 

makter”, vilka ofta tornar upp sig i form av sociala och politiska krafter. Medierna blir ett 

instrument för dessa oidentifierade makter, varigenom delar av verkligheten framträder och 

som publiken (okritiskt) tar till sig. Medierna speglar på så vis en tidsanda, exempelvis i text 

3: ”Eller som i svenska media, de som faktiskt har gått i spetsen för feminismens verklig- 

hetsbeskrivning”. Mediernas ideologi blir därmed en form av maktutövning över tittaren. 

Frankfurtskolan byggde sina teorier på att publiken var offer för kulturindustrin, som ett sätt 

att bevara hegemonin i samhället. Hegemonibegreppet passar in på denna uppfattning om 

mediernas symboliska våld på publiken. Lull definierar hegemoni som: 

a process of convergence, consent, and subordination. Ideas, social institutions, 

industries, and ways of living are synthesized into a mosaic which 

serve to preserve the economic, political and cultural advantages of the already 

powerful. 279 

Kulturindustrin, som Theodor Adorno och Max Horkheimer döpte massmedieutbudets prod- 

ucenter till, påverkar människors sätt att tänka och handla. Det sker en anpassning av indi- 

vider till samhällets normer och värderingar, vilket gör att mediernas utbud skapas utifrån 

konformitet. 280 Flera av texterna uttrycker dessa förhållanden, där medierna uppfattas som 

sociala eller kulturella påverkansprocesser som följer de rådande intressena i den sociala 

kontexten och förmedlar dessa ideal till publiken. En grundläggande uppfattning i dessa texter 

är att medierna påverkar och har mycket stor betydelse för åsiktsbildning, uppfattningar och 

liknande, exempelvis i text 9: ”Media har större inflytande över våra liv, spelar större roll i 

vår vardag och har den största betydelsen för vår åsiktsbildning”, i text 1: ”låt då inte TV4 

manipulera en bild av”, eller i text 3: ”Och makten i detta sammanhang, den har naturligtvis 

könsdebattens offentliga sanningsförvrängare i media”. På detta sätt framträder uppfattningen 

av medierna som förmedlare av ett falskt medvetande. Medierna förmedlar ”sanningar”, eller 

278 Thompson (2001), s 42f 

279 Lull (2000), s 54 

280 Adorno, Theodor (1997): “Kulturindustri: en återblick” ur Litteratursociologi. Texter om litteratur och 

samhälle Furulund, Lars & Svedjedal, Johan (red.). Lund: Studentlitteratur, s 92-98. Gripsrud (2002), s 56 

111

ideologier, som skapar publikens underordning och upprätthåller makthierarkier mellan med- 

iernas intentioner och publiken, samt att publiken ”fördummas”, 281 som exempelvis uttrycks i 

text 7: 

112 

Vi riskerar istället att få ett kapitalistiskt träsk där fördumningen håller sällskap 

med överkonsumerande, chips-, hamburgare-, cola- och avfallsätare så 

att och offren blir så tunga att debåde bildlikt och bokstavligt sjunker genom 

golvet. 

Samtidigt som det finns kritik mot ett sådant falskt medvetande, finns föreställningen om att 

medierna skall kontrollera publiken, som i text 4: 

Aldrig har jag skådat så många som nästan uppmanar till rena olagligheter. 

Enligt skribenter och till och med chefredaktören är det rätt att anlita svart 

arbetskraft, ej betala tevelicens, /…/ Vi får inte börja nagga i kanten på vad 

som anses vara lagligt. 

11.5 MEDIERNAS INNEHÅLL 

Utifrån materialet går det att konstatera att det vanligaste förekommande mediet som det 

skrivs om på Sourze är tv. En gängse uppfattning i samhället är att tv är det viktigaste mediet i 

vår tid, med störst inverkan på individers vardag. 282 Andra medier som förekommer är press, 

radio, böcker och Internet. Intressant är att Internet enbart nämns i en av texterna, den som 

också diskuterar Sourze. Internet är trots allt det medium som medborgarjournalistik och 

sourzarna framträder i, vilket i sig blir en paradox då deras egen handling därmed under- 

värderas genom att påpeka att tv är det främsta mediet för exempelvis åsiktsbildning – i tv är 

det traditionella journalister som framträder med nyheter och information. 

Ämnena i texterna fokuserar främst (medie-) innehållet. I fyra av texterna (1, 2, 6 och 10) är 

det specifika program som diskuteras. Tre av dem berör dokusåpagenren och en handlar om 

ett jubileum på SVT. Innehållsmässigt fokuseras alltså ofta på olika genrer: i text 5 behandlas 

barnprogram, i text 6 är fokus på underhållning, i text 7 på dokumentärer, nyheter och 

utbildningsprogram, och i text 9 nyheter. I materialet kan två konfliktladdade uppfattningar 

skönjas, valet mellan public service och kommersiell tv. I framställningarna och argumenten 

tillskrivs de båda typerna av medieföretag olika värderingar och uppfattningar. Främst är det 

förespråkare för public service som väljer att jämföra det med kommersiella företag (figur 

11.3). 

281 Johansson & Miegel (2002), s 67 

282 Giddens (2003), s 386f

Public service Står för kvalitet och tillförlitligt innehåll. 

Kommersiella 

kanaler 

Argument för Argument mot 

Bättre kultur jämfört med vad som 

sänds av kommersiella företag. 

Skapar ett allmänbildat och kunnigt 

folk/ publik. 

Moraliskt ansvar för vad som sänds. 

Tittaren kan vara delaktig i produktionen 

av utgången i programmen. 

Bra och spännande underhållning. 

Arbetar på uppdrag av politiska intressen, 

statligt företag vilket gör att maktintressen 

verkar. 

Likriktning av innehåll och tittarens 

åsikter tas ej någon hänsyn till. 

Moraliskt ansvar för vad som sänds. 

Företagen ute efter att tjäna pengar. 

Reklam och dokusåpor leder till fördumning 

av publiken. 

Står för dålig kultur och förkastlig moral. 

Massproduktionen bidrar till samhällets 

förfall. 

Figur 11.3: Argument för och mot public service kontra kommersiella kanaler. 

Public services kanaler framställs vara mer seriösa jämfört med kommersiella kanaler, varav 

det största ”felet” med kommersiella kanaler ofta benämns vara den moraliskt förkastliga 

dokusåpan som leder mänsklighetens till dess förfall. Dokusåpan som genre står i motsats 

till ”seriösa” genrer som nyheter, dokumentärer och liknande. Vad som framställs som moral- 

iskt ”rätt” i texterna är ofta sådant som bidrar till kunskap, bildning och utveckling – och 

dokusåpor leder inte till detta utan snarare till en konsumtions- och skräpkultur. 

De argument som vänder sig mot public service är just sådana där moral finns framträdande. 

Exempelvis i text 5 beskrevs barnprogram vara förmedlare av moraliskt förkastligt innehåll, 

men även illa valda personligheter: ”vårt härliga sommarlov utsattes för en som stympar och 

tar livet av sig i direktsändning plus en svammlande pundare”. Barnet i denna kontext upp- 

fattas som passivt och som någon som inte kan påverka vad som sänds, inte ens låta bli att 

titta framställs som ett alternativ, eller ha en förhandlande inställning till vad som sänds. 

Argumenten för kommersiella program är att publiken kan vara delaktig i programmets inne- 

hållsmässiga dimension. Det går även att föreställa sig konflikten mellan public service och 

kommersialism i termer av ”finkultur” och ”populärkultur”. 

11.6 SAMHÄLLET OCH KULTUREN 

I profilerna och i texterna handlar det om att skapa skillnader mellan sig själv och andra, sam- 

tidigt som man skapar skillnader mellan olika värderingar och uppfattningar. Det är något 

som återkommer i flera av texterna och i de beskrivna relationerna till medierna och till sam- 

113

hället. En återkommande skillnad i såväl personprofiler som texter är skillnaden mellan ”fin- 

kultur” och ”populärkultur”. 

Finkultur, även kallat högkultur, har historiskt sett betraktats som överklassens och de lärdas 

kultur. Stora teatrar, museer, konserthallar, symfoniorkestrar var ett privilegium för dessa 

människor. Populärkultur, även kallat folklig eller ”lågkultur”, utvecklades i bondesamhället 

med deras musik, berättelser och språk. Industrisamhället och det kapitalistiska samhället bi- 

drog till att den kommersiella marknaden utvecklades och till framväxten av en kommersiell 

populärkultur. 283 Lull påpekar att populärkulturen är högst oberäknelig. Vad som blir populärt 

är på intet sätt givet på förhand. Kulturindustrins roll handlar därför om att välja, marknads- 

föra och distribuera ett visst symboliskt material som kan appellera till en marknad. 284 Bour- 

dieu menar istället att det är klassmässiga skillnader som bidrar till att forma den smak som 

betraktas som finkultur eller populär- eller lågkultur. Det handlar om att sociala och ekono- 

miska betingelser bidrar till att skapa skilda smaker och smakpreferenser som ”förlänar skilda 

sociala identiteter”. 285 Liksom i profil 5 framkommer sambandet mellan wrestling och sam- 

hälle som kan skapa en referens till en folklig (låg-) kultur. Inom wrestling menade Barthes 

att olika moraliska koder och regler skapade mening med sporten. 286 På samma sätt säger 

Bourdieu att mening med kulturen skapas utifrån individen, genom användningen av den. 287 

Kanske går det att säga att vi lever inom en smakkultur där finkultur, eller högkultur, värderas 

som den ”bättre” av kulturformerna. Dimensionen där publiken positioneras som aktiv 

kommer från texter som har populärkultur som tema och där detta uttrycks i personan, exem- 

pelvis i text och persona 2. Där uttrycks en persona som genom smak refererar till viss pop- 

ulärkultur, samtidigt som intresse och gillande uttrycks i texten. Tv-tittaren positioneras som 

aktiv och kan påverka vad som sker i programmet, tittaren blir på sätt medproducent. I Fiskes 

mening av begreppet medproducent menas dock främst att människor, genom att tolka prog- 

rammen, skapa en mening med programmen. Människor domineras därmed inte av medie- 

industrin eller dominerande ideologier och hegemonier. 288 

Samhället i form av politik och maktintressen positioneras ofta högre upp i en makthierarki 

jämfört med var medier placeras, utifrån föreställningarna i texterna. Dessa framställningar 

skapar en bild av den traditionella pressen som dominerade, men bundna till kontexten. Med- 

283 Gripsrud (2002), s 125f 

284 Lull (2000), s 166 

285 Bourdieu (1993:a), s 248 

286 Barthes (1970) 

287 Bourdieu (1993:a), s 248f 

288 Fiske (1987); Fiske (2000) 

114

ierna är inte fria att publicera och sända vad som helst, utan vad som sänds är i första hand 

beroende av samhällets rådande normer och ideal (som till stor del kommer från den politiska 

diskursen). Detta kan skapa en referens till Platon och Deuze undersökning av Indymedia där 

de konkluderar att Indymedia möter samma problem som traditionella redaktioner i fråga om 

publicering av känsligt material. 289 

Medierna och deras producenter och journalister framträder som marionettdockor för dem 

som drar i trådarna. Medierna är scenen där program, journalister, mediala figurer och lik- 

nande, uppträder. De osynliga trådarna är det ”någon annan” som hanterar och sköter. Någon 

annan benämns ofta i termer av politiska maktintressen, intressegrupper, lobbyister, demokrati, 

samhällets gängse normer och liknande. På scenen finns marionettdockor som inte upptäckt 

trådarna. Några i publiken kan dock skymta trådarna och vill därför informera om dessa (sam- 

hällskritikern) eller uppmana människor att inte blåögt följa mainstreamsamhällets okritiska 

ideal (reformatorn). 

289 Platon & Deuze (2003) 

115

12 SLUTDISKUSSION 

12.1 MEDBORGARJOURNALISTIKENS JANUSANSIKTE 

De tre diskursiva relationerna som stått i fokus för undersökningen kan tänkas mötas i ett stort 

kaos. Kaoset är främst ett ytfenomen, och det finns framför allt en punkt av betydelsefull 

överensstämmelse, där de olika relationerna möts: nämligen att ingen aktör, eller väldigt 

sällan, explicit placerar medborgarjournalistik på det journalistiska fältet. Själva uttrycker sig 

sourzarna inte vara delaktiga i någon symbolisk kamp om det journalistiska herraväldet, med- 

an de traditionella journalisterna gör både implicita och explicita anspråk på den symboliska 

makt som det journalistiska herraväldet kan tänkas innebära. 

Då uppstår följdfrågan: vad är egentligen Sourze? Kanske är ett svar att hänvisa till tidsandan 

och till den teknologiska möjligheten. Dokusåpor och olika talangtävlingar har gjort att ”van- 

liga” människor tagit sig in i offentligheten. Jane Roscoe menar att det skett ett skifte 

mot ”first person media”. 290 Det visar att vanliga människor kan bidra, medverka och delta i 

det offentliga rummet. Kanske är det därför inte heller en slump att det främsta ämnet inom 

kategorin ”Media” på Sourze handlar om tv och speciellt specifika tv-program varav många är 

dokusåpor där ”vanliga människor” deltar. Roscoe beskriver dokusåpor som ”an example of 

the new fact-fiction hybrid formats that are changing the face of contemporary television”. 291 

Sourze kan också beskrivas som exempel på detta “hybrid-fenomen” som inte bara vänder på 

vem som är producent (journalist/skribent) utan även som ett symptom på, eller möjlighet i, 

vår tids kultur. 

12.1.1 Demokratiskt eller maktmedel? 

I konstruktionerna av Sourze, inom den positiva tolkningsramen av Sourze och medborgar- 

journalistik, uttrycks dess demokratiska potential vara en möjlighet i vår tid. Det pekar på en 

framtid där alla kan komma till tals, där alla får tala på samma villkor och där samhället ut- 

vecklas mot ett större medborgerligt deltagande. Om man sedan tittar på undersökningens 

andra del, texterna och personprofilerna på Sourze, finns tydliga mönster som visar att olika 

världsbilder och föreställningar om världen reproduceras, exempelvis mellan finkultur och 

populärkultur, oavsett om det är debattören, samhällskritikern eller reformatorn som uttrycker 

den. Olika värderingar om vad som är bra respektive dåligt, moraliskt riktigt eller förkastligt 

etcetera, framträder genom en argumentativ diskurs. 

290 Roscoe, Jane (2004): “Big Brother Australia: Perforning the `Real´ Twenty-four-seven” ur The Television 

Studies Reader: Allen, Rober C & Hill, Annette (red.). New York: Sage Publications, s 312 

291 Ibid, s 320 

116

Medborgarjournalistik kan appliceras på Jeremy Benthams modell av panoptikon. 292 Med- 

borgarjournalistiken kan ses som en form av övervakning av medborgarna, ett maktinstrument, 

varigenom medborgarna övervakar sig själva genom att uttrycka och reproducera, vad som är 

bra, dåligt, rätt, fel och så vidare. På ett sådant sätt kan medborgarjournalistiken förstås utifrån 

Foucaults synsätt på det moderna samhället som ett övervakningssystem där individer öv- 

ervakar och kontrollerar varandra. Makt och kunskap står tätt förbundna med varandra enligt 

Foucaults syn och bidrar till skapandet av ett övergripande episteme. Makten finns i de sociala 

praktiker som utövas 293 och det bästa kontrollsystemet kanske är det där medborgare kontroll- 

erar varandra, genom att kunna tillrättavisa varandra genom sociala praktiker (egna texter och 

kommentarsystemen). Zygmunt Bauman beskriver panoptikonets funktion som att införa 

mönster och vara ett vapen mot olikhet, valfrihet och variation. 294 Exempelvis utifrån under- 

sökningen av texter och personprofiler på Sourze reproducerades uppfattningen av publiken 

som mer eller mindre maktlös i relation till medierna och politiska instanser, kan ses som ett 

makt- eller kontrollmedel. Om publiken (sourzaren) själv uppfattar sin roll som just iakttagare, 

och reproducerar den idén på Sourze, medan makthavarna (i termer av politiska och maktin- 

tressen) utmålas som ”där uppe” i förhållande till publiken/medborgaren, så kan medborgar- 

journalistik uppfattas som ett maktmedel som kontrollerar vanliga medborgares roll, eller 

aktivitet, i samhällsdebatten. 

Att argumenten om uppfattningen av journalistik och medborgarjournalistik hämtas just från 

den journalistiska och politiska diskursen kan ha sin förklaring i att dessa kan tolkas som 

experttopiker vilka skapar och konnoterar auktoritet i förhållande till läsaren. Som undersök- 

ningen av sourzarnas förhållande till medier visade, positioneras ofta medier, politik och sam- 

hälligt inflytande högre än den ”vanliga” medborgarens, eller publikens, inflytande i olika 

makthierarkier. Alltså kan politik och samhälle ses som auktoriteter i common sens tänkande 

hos ”vanliga” medborgare vilket också gör att när journalister använder dessa topiker för att 

hämta sina argument, som implicit bygger på makt och auktoritet (att finna det som är bäst 

ägnat att övertyga, sade Aristoteles), försöker skapa makt och auktoritet inom sitt fält. I argu- 

menten mot Sourze är det därför kanske ingen slump att dessa diskurser är de mest fram- 

trädande. 

I de idealtyper som framträder i förhållande till medborgarjournalistik anser den samtals- 

demokratiska modellen att medborgarjournalistiken är en alternativ väg i ett nytt medieland- 

292 refererad i Johansson & Miegel (2002), s 142 

293 Johansson & Miegel (2002), s 142; Börjesson (2003), s 34ff 

294 Bauman, Zygmunt (1998): Globalisering. Lund: Studentlitteratur, s 51 

117

skap. Genom att använda liknelsen med dokusåpagenren, som van Zoonen menar används 

som ett sätt att tolka och skapa mening i den sociala och politiska diskursen, framträder den 

privata sfären allt tydligare i den offentliga sfären. Gränserna mellan privat och offentlig är 

otydliga. Inte bara den personifiering som ägt rum inom politiken och referenserna till doku- 

såpametaforen, 295 utan att även privata personer skall kunna bli offentliga, kliva fram i offen- 

tlighetens ljus, genom/med hjälp av medborgarjournalistik. 

Habermas menade att det privata blir allt mer offentligt, samtidigt som det offentliga blir allt- 

mer privat. De två sfärerna flyter samman och samhället genomgår en refeodalisering, i 

Habermas terminologi. 296 Blir den samtalsdemokrati som Habermas förespråkar en verklighet 

genom Sourze kommersiella koncept att alla skall ha möjlighet att publicera sina texter? Eller 

fungerar medborgarjournalistiken som ett panoptikon där makten fortfarande bara ”visas upp” 

inför folket, till och med reproduceras av allmänheten i den offentliga sfären, och därmed 

verkar som den refeodalisering Habermas tillskrivit sin samtid? 

12.1.2 Journalistens järnhårda lag 

Inom den traditionella journalistiken försvarar sig journalister genom att säga att de är 

experter och eliter i förhållande till medborgarjournalister. Robert Michels formulerade teorin 

om oligarkins järnhårda lag där ett fåtal bestämmer i en organisation eller byråkrati. Även 

samhället har sina organisationer, 297 vilket även kan sägas gälla som det journalistiska fältet. 

Journalister som positionerar sig som eliten, experten eller liknande inom fältet har makt- 

anspråk: att få berätta om världen på ett ”bättre” sätt än andra – exempelvis medborgarjourna- 

lister. Särskilt tydligt var detta i citat 16 och 17: 

118 

[Citat 16] Ett annat exempel på att vem som vill kan kalla sig journalist, är 

nättidningen Sourze. se som vill `skapa medieutrymme´ för andra än `homogena 

journalister i Stockholm´. Vilka dessa homogena egentligen är framgår 

aldrig utan används lika anonymt som när man ryser över `makthavare i 

Bryssel´. Vanligt folk däremot är per definition alltid något bra - så länge de 

inte är nynazister förstås. Vanligt folk är som magkänsla, också bra så länge 

inte känslan får en man att till exempel vilja slå sin fru. 298 

[Citat 17] - Det finns redan nya eliter. Vi journalister tillhör dem. Fast 

journalister behövs mer än någonsin - men tidningar och etermedier kan inte 

hålla på och mästra folk. Journalister måste tänka på det vi gör som en dialog, 

inte som en föreläsning. Vi måste vara guider, hjälpa våra läsare, lyssnare 

och tittare. De väntar sig det. 299 

295 se till exempel; van Zoonen (2003), Pels (2003), m.fl 

296 Habermas, Jürgen (2003): Borgerlig offentlighet. Lund: Arkiv förlag, s 140 

297 refererad i Giddens (2003), s 310 

298 ”Kändissug skapar gratisjournalist” ur Svenska Dagbladet 010114, sida 8 

299 Björling (2006)

där man menar att journalister behövs mer än någonsin för att agera ledare, förebilder eller 

guider för den vanliga medborgaren. Detta ger ett tolkningsföreträde till traditionella journa- 

lister i förhållande till sourzare och skapar därmed ett maktförhållande där journalistens ord 

betraktas som mer värt än medborgarjournalistens. På så sätt kan man säga att journalistens 

järnhårda lag konstrueras. Journalisterna försöker skriva in sig, legitimera sin plats, i den 

dominerande diskursen som berättar om världen. Också Bourdieu poängterar den maktkamp 

som kan skönjas inom fälten - en kamp mellan aktörerna om positionerna på fältet. Genom att 

upprepa och reproducera vissa värden skapas makthierarkier på fälten, genom vilka sym- 

boliska relationer skapas. 300 

Medborgarjournalistiken framställs som en form av dubbelnatur i den traditionella pressen - 

som ett Janusansikte. Medborgarjournalistiken kan betraktas vara nyckeln till den journali- 

stiska porten, där medborgarjournalistiken antingen uppfattas som ett hot, en fara, eller som 

en möjlighet. Denna dubbelnatur som framträder i den traditionella pressen bidrar till att 

skapa en inkonsekvent och ostabil diskurs om medborgarjournalistik, vilket kan vara en 

bidragande orsak till begreppsförvirringen kring Sourze. Medborgarjournalistiken är odefinie- 

rad, vilket gör att man inte vet hur man skall förhålla sig till den - om den är bra eller dålig. I 

den traditionella pressen framställs medborgarjournalistiken som, inom en positiv tolknings- 

ram, bra – men inte för bra. Medborgarjournalistiken framställs aldrig som så bra att den kan 

bli ett verkligt hot på det journalistiska fältet. Inom en negativ tolkningsram är medborgar- 

journalistiken något dåligt, även om vissa fördelar ibland kan skönjas. Är medborgarjourna- 

listiken en demokratisk kraft som låter alla komma till tals eller ett demokratiskt hot som bi- 

drar till en kakofoni där de viktiga talarna hamnar i skymundan? 

12.2 DEN JOURNALISTISKA FANAN 

I den traditionella pressens bild av sourzaren är det främst idealtypen debattören som hamnar i 

fokus, genom beskrivningar som i citat 9: ”intresserad av allt från samhällsfrågor till musik 

och kanske har skrivit på någon insändarsida”. Samhällskritikern och reformatorn framträder 

snarare implicit i föreställningen om sourzare. Dessutom finns en skillnad i vilka ämnen som 

benämns i den traditionella pressen där en betoning ligger på skvaller, nöje, populär- och 

ungdomskultur. Förvisso finns dimensioner med allvarligare ämnen representerade i presenta- 

tionerna, men de uttrycks inte med samma frekvens eller betoning som ”mjuka” ämnen. 

I undersökningen av personprofiler och texter på Sourze visade sig inte den dominerande skri- 

bentskaran vara främst ungdomar, som traditionell press föreställning, utan snarare en blandad 

300 Bourdieu (1993:b), s 30ff 

119

skribentskara representerad i alla åldrar. Jämfört med den traditionella pressens beskrivning 

med betoningen på ungdomar som skriver på Sourze, så framträdde endast en utpräglad ung- 

dom, gymnasisten, i undersökningen. En betoning på kvinnor som skriver på Sourze beton- 

ades i den traditionella pressens framställning av sourzaren. Även denna föreställning över- 

rensstämmer dåligt med materialet från Sourze, där endast tre kvinnor finns representerade i 

materialet. 

Vad betyder dessa skillnader bland skribenterna? En orsak torde kunna vara föreställningar 

om genus. Kvinnor har sedan länge förknippats med populärkultur såsom dokusåpor och 

skvaller, vilket även framställts som ”oseriösare” än politik som hör till den manliga domän- 

en. 301 Att benämna Sourze i termer av kvinnliga preferenser, dokusåpa och skvaller, förringas 

Sourzes betydelse i den politiska sfären, i offentligheten som är seriös och, historiskt sett, 

männens domän. På så sätt bidrar traditionell press till att reproducera genusskillnader genom 

föreställningarna av Sourze och sourzarna. Intressant i sammanhanget är även att det går att 

konstatera, utifrån materialet från Sourze, att alla de kvinnliga skribenterna skrev om tv- 

program varav två handlade om just dokusåpor och en om ett jubileum på SVT. Kanske kan 

det tyda på att kvinnor i offentliga sammanhang väljer att skriva om ämnen som historiskt sett 

främst förknippats med ”deras” domän. Det bör påpekas att det finns också en kritisk och 

samhällsinriktad nivå representerad i dessa texter, skrivna av kvinnor. 

Även om populärkulturen upptog en markant del av texterna från Sourze, så framträdde även 

en kritisk dimension i texterna. Texterna var med andra ord inte utpräglade skvaller- eller 

nöjesinriktade. Kanske ser den traditionella pressen mindre fara med att lyfta fram debattören 

som idealtyp för att representera Sourze, eftersom samhällskritikern och reformatorn på- 

minner mer om deras eget arbete som journalister. De tre viktiga uppgifter som 1994 års 

pressutredning lyfte fram var: information, granskning samt att vara ett forum för debatt. 302 

Dessa uppgifter passar in på de idealtyper som framträdde bland sourzarna, där samhälls- 

kritikern står för information, reformatorn för kritisk granskning och debattören för ett forum 

för debatt. De två förstnämnda idealtyperna är de som verkligen refererar till vad journalister 

själva anser att journalistik skall vara (se refererad undersökning nedan). Ett forum för debatt 

är snarare mediets uppgift än journalisten i sig, varvid denna idealtyp (debattören) kanske är 

lättare att referera till för den enskilda journalisten eftersom debattören inte framstår som ett 

direkt potentiellt hot mot journalisten/journalistkåren. 

301 van Zoonen (2003), s 102f; 

302 Hadenius & Weibull (2005), s 37 

120

I en undersökning från 1999 bedömde journalistkåren sina uppgifter gentemot medborgarna, 

och det som bedömdes som den viktigaste uppgiften (80 %) var som allmänhetens företrädare 

genom att granska makthavares verksamhet i samhället. På andra plats (75 %) var att inform- 

era för att medborgare skulle kunna ta ställning i samhällsfrågor. Tredje plats (30 %) var att 

fristående eller vara ett språkrör och kommentera skeenden i samhället, debattera. 303 Därför 

kan samhällskritikern (information) och reformatorn (granska) ses som det ”hot” mot journa- 

listiken som utkristalliseras i undersökningen. Detta kan vara en anledning till att man hellre 

lyfter fram debattören för att presentera, eller konstruera, en bild av sourzaren. Dessutom 

positionerar detta Sourze snarare som ett debattforum än som en seriös nyhetstidning på 

Internet. De journalistiska idealen (att informera och kritiskt granska sin samtid) vill man 

reservera för sin yrkeskår. Man vill bibehålla den journalistiska fanan högt och därmed måste 

hotet från medborgarjournalistiken undermineras, vilket manifesteras i föreställningarna av 

Sourze och sourzaren. Inom den traditionella journalistiken vaktar man sitt territorium. 

12.3 MEDBORGARJOURNALISTENS REFLEXIVITET 

Den andra diskursiva relationen behandlade hur sourzaren konstruerar sin persona och genom 

detta en relation till läsaren. Även de traditionella journalisterna skapar en relation till sina 

läsare. I den traditionella pressen har journalisten en viss trovärdighet genom tidning- 

ens ”märke” och genom att tidningen profilerar sig på olika sätt, exempelvis genom dags- 

press- eller kvällspresskaraktär. På Sourze får skribenten i viss mån själv skapa sin trovärd- 

ighet. I personan står dimensionen trovärdighet på spel. I personan uttryckte sig några skri- 

benter ha en viss ”status”, eller ett kulturellt kapital, vilket kan tolkas som ett sätt att försöka 

skapa trovärdighet och ett förhållande till läsaren. De tre idealtyperna debattören, sam- 

hällskritikern eller reformatorn skulle kunna vara ett sätt att implicit hänvisa till traditionell 

journalistik och därmed, genom igenkänning, skapa en relation till läsaren. Att använda ideal- 

typerna i presentationen av personan och sin roll på Sourze skapar en form av intertextualitet 

till journalistik (även om dessa idealtyper inte några allmänt utbrett begrepp). Det går därför 

att tolka att sourzaren gör implicita anspråk på att tillhöra det journalistiska fältet. 

En slutsats i Svenningssons studie av att nicknamn, var att de baseras på kulturell kunskap. 

Detta kan även sägas vara fallet i personprofilerna, genom att hänvisa till olika kulturella 

fenomen, däribland rekommendationer av böcker, film och musik. Huruvida personan är 

en ”sann” presentation av individen måste dock läsaren själv avgöra. Vad är det som bidrar 

till att skapa trovärdighet? Hur skall i så fall läsaren veta om skribenten är en dr Jekyll eller en 

303 Ibid, s 360 

121

mr Hyde? Och har det någon betydelse om personan bidrar till att skapa en trovärdighet eller 

inte? Att berätta om sin roll på Sourze, som debattören, samhällskritikern eller reformatorn, 

kan vara ett sätt att skapa trovärdighet genom den implicita referensen till journalistik. 

Om man utgår från cultural studies traditionen ligger betoningen på texten som polysemisk. 

Det innebär att texten kan betyda olika saker för olika personer, men kan även betyda olika 

saker för samma person vid olika tillfällen. 304 Medborgarjournalistik skulle därmed kunna 

förstås ur mottagarens synvinkel där dennes habitus är den viktiga för hur texten tolkas. Stuart 

Hall menar till exempel att texter kan tolkas på olika sätt (dominerande, förhandlande eller 

oppositionellt), 305 och kanske är det uttolkarens habitus, värderingar och uppfattning av värl- 

den som är det viktiga i sammanhanget, genom att förhandla fram en mening med texten. 

Fiske argumenterar för att populärkulturen är en social kamp där människor använder pop- 

ulärkulturen för att stå emot dominanta ideologier och kulturella krafter. Att göra populär- 

kulturen till sin, att tolka den och införliva den i sitt liv, är enligt Fiske ett sätt att stå emot 

hegemonin och maktblocken i samhället. 306 Att skribenter skriver egna texter på Sourze skulle 

enligt Fiskes kommunikationsteori alltså kunna förstås som ett sätt att stå emot maktblocket, 

att upprätta demokratin genom att uttrycka sina åsikter. Enligt denna syn är medborgarjourna- 

listiken frigörande, inte kontrollerande som inom panoptikonperspektivet. 

12.3.1 Livspolitik 

Giddens har myntat begreppet livspolitik som handlar om individens reflexiva val och själv- 

förverkligande processer i en postmodern kultur. ”Självidentitetens berättelse måste skapas, 

förändras och bevaras reflexivt i förhållande till ett socialt liv som snabbt förändras både lok- 

alt och globalt”. 307 Moraliska frågor lyfts fram, samtidigt som moraliska och etiska försvar- 

bara livsformer och livsstilar utvecklas i en postmodern global miljö. 308 

Kanske skall Sourze och medborgarjournalistik förstås utifrån individens reflexivitet, att det 

blir ett sätt att uttrycka, skapa och bevara sin självidentitet. I personprofilen görs reflexiva val 

om hur individen vill framställa sin identitet, persona, samtidigt som den skapas, konstrueras, 

genom de val som görs. Det kan handla om att ge uttryck för sina moraliska och etiska åsikter 

och därigenom försvara sina livsstilsval. Livsstilen är i moderniteten ett fritt val, enligt 

304 Lull (2000), s 162 

305 Hall (1999). 

306 Fiske (1987); Fiske (2000) 

307 Giddens (2005), s 254 

308 Ibid, s 252ff 

122

Giddens, och kan vara ett medel att bekämpa och underminera förtryck. 309 På Sourze kan 

möjligheten att skriva och berätta för andra, samtidigt som reflexivt skapa självet och ge ut- 

tryck för sina livsstilsval, vara ett sätt att motsätta sig de moderna institutionernas bortträngda 

frågor om moral och etik. 310 Individen får handlingsmöjlighet att uttrycka sin existens i en allt 

mer globaliserad värld. Turkle kom fram till en liknande konklusion i sin undersökning av 

MUD:s, då dessa fungerar som ett sätt agera ut och undersöka sin identitet. 311 

Thompson menar att det finns ett överflöd av medierat material, vilket gör att individers ref- 

lexiva organisering av jaget blir allt viktigare men det har även skapat nya förutsättningar för 

jagbildningen. 312 Genom att själv skapa det symboliska materialet kan jagbildningen bli en 

domän för att etablera moraliska, etiska och ställningstaganden. Flera av texterna bygger just 

på moraliska ställningstaganden. I text tio till exempel ställdes moraliska förevändningar mot 

att se på dokusåpor, vilket kan ses som ett försvar av ett livsstilsval. Detta gör att medborgar- 

journalistik kan tolkas som ett sätt för individer att med symboliska medel skapa, eller kon- 

struera, en reflexiv identitet. 

12.4 I TEXTENS GRYNINGSLAND 

Språket kan både producera och reproducera betydelse/r. I textens gryningsland möts struktur 

och aktör där mening och betydelse etableras. Genom att pendla mellan delen och helheten, 

mellan texten – diskursen – samhället och kulturen, framträder olika världsbilder som ”sanna” 

och/eller ”naturliga”. Världen kan därför sägas vara en konstruktion som bygger på en argu- 

mentativ och ideologisk diskurs. Varje val av ord innehar betydelser, som kan tolkas och bi- 

dra till att skapa mening. Att verkligheten konstrueras som ”verklig” eller ”naturlig” innebär 

att många olika kontradiktoriska bilder möts. För att en sista gång återgå till Bergers marion- 

etteater, så går det att upptäcka trådarna som styr dockorna på scenen, samtidigt som dockor- 

na, i sin kontext, har ett eget liv genom att själv dra i trådarna. Vad som finns utanför teatern 

är snarast idéer som varje docka skapar utifrån sitt eget perspektiv och sina egna preferenser. 

Förhållandet mellan struktur och aktör framträder i alla texter och citat. Både Giddens struk- 

tureringsteori, strukturernas dualism, och Bourdieus teori om strukturerande strukturer och en 

strukturerad struktur synliggörs i texterna. För att använda Ricoeurs terminologi förenas för- 

klara (strukturer) och förstå (tolkning), där den argumentativa diskursen skapar individer som 

både är slavar och mästare över språket. Språk, ideologier, makt och strukturer begränsar skri- 

309 Ibid, s 271 

310 se Giddens (2005), s 196 

311 Turkle (1996); Turkle (1997) 

312 Thompson (2001), s 263 

123

entens/journalistens produktion av texten samtidigt som tolkningen av texten begränsas 

genom verksamma strukturer. Om man fokuserar på språket, hur kan man veta att tolkningen 

stämmer? Är det strukturerna eller de enskilda individernas val som är tongivande? 

Stillar använder metaforen dans för att beskriva förhållandet mellan struktur och aktör. 

Dansen är rytmisk och använder föreskrivna eller improviserade steg och uttryck – texten och 

språket, såsom dansen, gör både rytmiska föreskrivna och improviserade steg. I sin kontext är 

dansen/språket en helhet som uttrycker en mening. 313 Men hur skall vi kunna skilja dansaren 

från dansen? Ricoeur menar att om fokus ligger på texten och språket, som existerar obero- 

ende av sin författare, skapas därmed en mening eller ett tolkningsrum som läsaren befinner 

sig i med texten. 314 Samtidigt som textens författare använt språket att uttrycka sig med, 

kommer språket att användas av läsaren för att tolka texten. Den mening som skapas i texten 

existerar varken oberoende av författare eller läsaren. Perelman skriver att: 

124 

[s]pänningen mellan verklighet och sken visar sig också i det dagliga tänkandet, 

i spänningen mellan objekt och dess skugga, mellan den vakna världen 

och drömvärlden, mellan den levda verkligheten och den som blott är en återgivning 

av denna. 315 

I texten skapas tolkningsrepertoarer som härrör från samhället, samtidigt som dessa bidrar till 

att skapa en förståelse av samhället. Hur världsbilden konstrueras är i första hand beroende av 

hur strukturerna används i mästarens, kulturretorikerns, händer då den återgivna verkligheten 

kan ge ett nytt sken åt en ny världsbild, i skuggan av verkligheten. 

12.5 FRAMTIDSPERSPEKTIV 

Till framtida perspektiv och forskning om Sourze och medborgarjournalistik skulle den disk- 

ursiva praktiken, ur ett konsumtionsperspektiv vara fruktbar att undersöka. Dels för att under- 

söka om läsaren uppfattar texten och hur läsaren tilltalas genom texten, dels för att undersöka 

om de personprofiler som finns i anslutning till texten bidrar till att antingen skapa förtroende 

och trovärdighet eller misstänksamhet ur läsarens perspektiv. Eller om det över huvud taget 

har någon betydelse för hur texten uppfattas och tolkas hos läsaren. 

Specifika närmanden till texten i form av kulturella förhållningssätt eller ur ett genusperspek- 

tiv skulle också vara intressant, då Sourze ofta framställts (i den traditionella pressen) som att 

det främst är kvinnor som skriver där, vilket i undersökningen visade sig vara motsatsen till 

hur fördelningen mellan män och kvinnor såg ut (tre kvinnor hade publicerat texter under den 

undersökta perioden). Därför skulle genusskillnader, om sådana finns, vara intressanta att 

313 Stillar (1988), s 3f 

314 Ricoeur (1993), s 55 

315 Perelman (2004), s 152

undersöka i texterna. I likhet med Walsh studie av Blue Jean Online, om hur genusroller 

skapas bland unga flickor, skulle genusroller på Internetsajter baserade på medborgarjourna- 

listik kunna vara en ingång till hur genus representeras och konstrueras, kanske oreflekterat, 

av ”vanliga” medborgare. 

Medborgarjournalistik är inte ett svenskt fenomen utan har vuxit fram internationellt. Ur det 

internationella perspektivet skulle texter kunna användas för att undersöka hur kulturella och 

sociala likheter och skillnader uppbådas och uttrycks i texten. Intressant skulle även vara att 

se om kvinnligt och manligt konstrueras på olika sätt, och i så fall hur det konstrueras. Och, 

om olikheter existerar, finns det genusskillnader som visar sig i val av genrer eller ämnen? 

12.6 POST SKRIPTUM 

Till sist bör även påpekas att detta arbete inte heller är fritt från den retoriska, ideologiska och 

argumentativa diskursen. Exempelvis har begreppen ”artikel” och ”text” används i olika sam- 

manhang: artikel betecknar främst traditionella journalisters alster medan text betecknar med- 

borgarjournalisters alster. Dessa begrepp har använts konsekvent för att ha en särskiljande 

verkan i framställningen. Dock har detta arbete ändå, genom nämnda distinktion, bidragit till 

att reproducera skillnader mellan traditionella journalister och medborgarjournalister - vad de 

skriver och står för. Detta är emellertid inte arbetets syfte utan främst bör sådana distinktioner 

uppmärksammas eftersom de bidrar till att konstruera verkligheten, eller bidrar till att skapa 

en världsbild – en föreställning om medborgarjournalistik. Samtidigt som dockorna skapar 

dansen, skapar dansen dockorna. 

125

REFERENSER 

LITTERATUR 

Adorno, Theodor (1997): “Kulturindustri: en återblick” ur Litteratursociologi. Texter om litteratur och samhälle 

Furulund, Lars & Svedjedal, Johan (red.). Lund: Studentlitteratur, s 92-98. 

Ahrne, Göran; m.fl. (1996): Det sociala landskapet. En sociologisk beskrivning av Sverige från 50-tal till 90-tal. 

Göteborg: Bokförlaget Korpen. 

Barthes, Roland (1970): Mytologier. Uddevalla: Bo Cavefors förlag. 

Bauman, Zygmunt (1998): Globalisering. Lund: Studentlitteratur. 

Bell, Allan & Garrett, Peter (1998): Approaches to Media Discourse. Oxford: Balckwell. 

Benveniste, Emile (2000): “Subjectivity in Language” ur Identity: a Reader: Gay, Paul du, Evans, Jessica & 

Redman, Peter (red.). London: Sage Publications. 

Berger, Peter L (2001): Invitation till sociologin. Ett humanistiskt perspektiv. Smedjebacken: Prisma. 

Berger, Peter L & Luckmann, Thomas (2003): Kunskapssociologi. Hur individen uppfattar och formar sin 

sociala verklighet. Falun: Wahlström & Widstrand. 

Billig, Michael (1991): Ideology and opinion. Studies in Rhetorical Psychology. Sage Publications. 

Billig, Michael & MacMillan, Katie (2005): ”Metaphor, idiom and ideology: the Search for `No Smoking Guns´ 

across time” ur Discourse & Society. Sage Publications 2005 vol. 16(4) s 459-480. 

Black, Edwin (1999): ”The Second Persona” ur Contemporary Rhetorical Theory: a Reader: Lucaites, John; 

Condit, Celeste Michell & Caudill, Sally (red.). New York: The Guilford Press. 

Bourdieu, Pierre (1993:a): “Distinktionen” ur Kultursociologiska texter. Stockholm: Brutus Östlings Bokförlag 

Symposion. 

Bourdieu, Pierre (1993:b): The Field of Cultural Production. Columbia University Press. 

Bourdieu, Pierre (2000): Om televisionen. Stockholm: Brutus Östlings Bokförlag Symposion. 

Bourdieu, Pierre (2005). “The Political Field, the Social Science Field, and the Journalistic Field” ur Bourdieu 

and the Journalistic Field, Benson, Rodney & Neveu, Erik (red). Cambridge: Polity Press. 

Broady, Donald (1998): Kulturens fält. Göteborg: Daidalos. 

Broéus, Kristina & Bergström, Göran (2005). Textens mening och makt. Lund: Studentlitteratur. 

Burke, Kenneth (1969:a): A Grammar of Motives. Berkely: University of Carlifonia Press. 

Burke, Kenneth (1969:b): A Rhetoric of Motives. Berkely: University of Carlifonia Press. 

Börjesson, Mats (2003): Diskurser och konstruktioner. En sorts metodbok. Lund: Studentlitteratur. 

Corner, John (2003): “Mediated Persona and Political Culture” ur Media and the Restyling of Politics: Corner, 

John & Pels, Dick (red). London: Sage Publications. 

Corner, John & Pels, Dick (2003): ”Introduction: The Re-styling of Politics” ur Media and the Restyling of 

Politics; Corner, John & Pels, Dick (red). London: Sage Publications. 

Dahlgren, Peter (1988): “Berättande och betydelse i TV-nyheter” ur Forskning om journalistik: Carlsson, Ulla 

(red.). Kungälv: Göteborgs universitet, Nordicom-Nytt. 

Dahlgren, Peter (2003): “Reconfiguring Civic Culture in the New Media Milieu” ur Media and the Restyling of 

Politics; Corner, John & Pels, Dick (red). London: Sage Publications. 

Delanty, Gerard (2000): Citizenship in a Global Age: Society, Culture, Politics. Buckingham: Open University 

Press. 

Derrida, Jacques (2000): “Différance” ur Identity: a Reader; Gay, Paul du, Evans, Jessica & Redman, Peter 

(red.). London: Sage Publications. 

126

Dijk, Teun A van (1998): “Opinions and Ideologies in the Press” ur Approaches to Media Discourse: Bell, Allan 

& Garrett, Peter (red.). Oxford: Blackwell. 

Downing, John D. H. (2003): “Audiences and Readers of Alternative Media: the Absent Lure of the Virtually 

Unknown” ur Media, Culture & Society. Sage Publications 2003, vol. 25: s 625-645. 

Engdahl, Horace; Holmgren, Ola; Lysell, Roland; Melberg, Arne & Olsson, Anders (red.) (1977): Hermeneutik: 

en antologi. Stockholm: Rabén & Sjögren. 

Fairclough, Norman (1995): Media Discourse. London: Sage Publications. 

Fairclough, Norman (2000): Discourse and social change. Cambridge: Polity Press. 

Fiske, John (1987): Television Culture. London: Routledge. 

Fiske, John (2000): “Popularity and the Politics of Information” ur Journalism and Popular Culture: Dahlgren, 

Peter & Sparks, Colin (red.). London: Sage Publications, s 45-63. 

Fornäs, Johan (red.) mfl (2002): Digital Borderlands: Cultural Studies and Identity and Interactivity on the 

Internet. New York: Peter Lang Publishing. 

Foucault, Michel (1993): Diskursens ordning. Stehag: Brutus Östlings Bokförlag Symposion. 

Gergen, Kenneth J (1996): ”Technology and the Self: From Essential to the Sublime” ur Constructing Self in a 

Mediated World: Groding, Debora & Lindlof, Thomas R (red.). Sage Publications. 

Giddens, Anthony (2003): Sociologi. Lund: Studentlitteratur. 

Giddens, Anthony (2005): Modernitet och självidentitet. Självet och samhället i den senmoderna epoken. 

Uddevalla: Daidalos. 

Gillmor, Dan (2004): We the Media: Grassroot Journalism by the People, for the People. Farnham: O’Reilly. 

Goffman, Erving (1998): Jaget och maskerna: en studie i vardagslivets dramatik. Stockholm: Prisma. 

Gripsrud, Jostein (2002): Mediekultur, Mediesamhälle. Uddevalla: Daidalos. 

Habermas, Jürgen (2003): Borgerlig offentlighet. Lund: Arkiv förlag. 

Hadenius, Stig & Weibull, Lennart (2005): Massmedier: en bok om press, radio & tv. Falun: Albert Bonniers 

förlag. 

Hall, Stuart (1999): “Kodning och avkodning” ur Samtidskultur: Johansson; Sernhede & Trondman (red). Nya 

Doxa. 

Hall, Stuart (2000): ”Who Needs Ìdentity´?” ur Identity: a Reader; Gay, Paul du, Evans, Jessica & Redman, 

Peter (red.). London: Sage Publications. 

Held, David (1997): Demokratimodeller. Uddevalla: Daidalos. 

Hellspong, Lennart (2001): Metoder för brukstextanalys. Lund: Studentlitteratur. 

Hellspong, Lennart & Ledin, Per (1997): Vägar genom texten. Handbok i brukstextanalys. Lund: 

Studentlitteratur. 

Heradstveit, Daniel & Bjørgo, Tore (1996): Politisk kommunikation. Lund: Studentlitteratur. 

Hultén, Lars (1996): Journalistikens villkor. Om plikten att informera och lusten att berätta. Borås: bokförlaget 

Natur och Kultur. 

Johannesson, Kurt (2002): Retorik eller konsten att övertyga. Borås: Norstedt förlag. 

Johansson, Thomas & Miegel, Fredrik (2002): Kultursociologi. Lund: Studentlitteratur. 

Karlsson, Michael (2006). Nätjournalistik : en explorativ fallstudie av digitala mediers karaktärsdrag på fyra 

svenska nyhetssajter. Lund: Sociologiska institutionen, Universitetet i Lund. 

Kinnvall, Catarina (2003): “Identitetsstudier – en översikt” ur Identitetsstudier i praktiken: Petersson, Bo & 

Robertson, Alexa (red.). Malmö: Liber. 

Ladendorf, Martina (2002): “Cyberzines: Irony and Parody as Strategies in a Feminist Sphere” ur Digital 

Borderlands: cultural studies and identity and interactivity on the internet: Fornäs mfl (red). 

New York: Peter Lang Publishing. 

127

Lull, James (2000): Media, communication, culture. A global approach. New York: Columbia University Press. 

McQuail, Denis (2000): Mass Communication Theory. London: Sage Publications. 

Mazzarella, Sharon R (2005): Girls Wide Web. Girls, the Internet, and the Negotiation of Identity. New York: 

Peter Lang Publishing. 

Min, Jean K. (2005): “Journalism as a Conversation” ur Nieman Reports. The Nieman Foundation for 


Nip, Joyce (2006): ”Exploring the Second Phase of Public Journalism” ur Journalism Studies, Vol 7, No2, s 212- 

236. 

Pels, Dick (2003): “Aesthetic Representation and Political Style: Re-balancing Identity and Difference in Media 

Democracy” ur Media and the Restyling of Politics; Corner, John & Pels, Dick (red). London: 

Sage Publications. 

Perelman, Chaїm (2004): Retorikens imperium. Retorik och argumentation. Stockholm: Brutus Östlings 

Bokförlag Symposion. 

Platon, Sara & Deuze, Mark (2003): “Indymedia journalism. A Radical Way of Making, Selecting and Sharing 

News?” ur Journalism. Sage Publications 2003, vol. 4(3), s 336-355. 

Potter, Jonathan (1996): Representing Reality: Discourse, Rhetoric and Social Construction. London: Sage 

Publications. 

Potter, Jonathan & Wetherell, Margaret (1987): Discourse and Social Psychology. Beyond Attitudes and 

Behaviour. Sage Publications. 

Ricoeur, Paul (1977): ”Metafor och hermeneutik” ur Hermeneutik: en antologi: Engdahl, Horace; Holmgren, 

Ola; Lysell, Roland; Melberg, Arne & Olsson, Anders (red.). Stockholm: Rabén & Sjögren. 

Ricoeur, Paul (1993): Från text till handling: en antologi om hermeneutik. Stockholm: Brutus Östlings 

Bokförlag Symposion. 

Roscoe, Jane (2004): “Big Brother Australia: Perforning the `Real´ Twenty-four-seven” ur The Television 

Studies Reader: Allen, Rober C & Hill, Annette (red.). New York: Sage Publications. 

Rosenberg, Tiina (2002): Queerfeministisk agenda. Stockholm: Atlas. 

Rosengren, Mats (2002): Doxologi. En essä om kunskap. Rethor förlag. 

Sambrook, Richard (2005): “Citizen Journalism and the BBC” ur Nieman Reports. The Nieman Foundation for 


Scannell, Paddy (1998): ”Media – Language - World” ur Approaches to Media Discourse: Bell, Allan & Garrett, 

Peter (red.). Oxford: Balckwell. 

Schudson, Michael (2003). The Sociology of News. New York: Norton. 

Spång, Mikael (2005): Det moderna demokratiidealet. Lund: Studentlitteratur. 

Stillar, Glenn (1988): Analyzing Everyday Texts. Discourse, Rhetoric, and Social Perspectives. Sage 

Publications. 

Strömbäck, Jesper (2000): Medier och makt. Lund: Studentlitteratur. 

Sveningsson, Malin (2002): ”Cyberlove: Creating Romantic Relationships on the Net” ur Digital Borderlands: 

Cultural Studies and Identity and Interactivity on the Internet: Fornäs mfl (red). New York: 

Peter Lang Publishing. 

Thompson, John B (2001): Medierna och moderniteten. Göteborg: Daidalos. 

Turkle, Sherry (1996): “Parallel Lives: Working on Identity in Virtual Space” ur Constructing Self in a Mediated 

World: Groding, Debora & Lindlof, Thomas R (red.). Sage Publications. 

Turkle, Sherry (1997): Leva.Online. Stockholm : Norstedt. 

Walsh, Susan F (2005): “Gender, Power, and Social Interaction, How Blue Jean Online Constructs Adolescent 

Girlhood” ur Girls Wide Web. Girls, the Internet, and the Negotiation of Identity: Mazzarella, 

Sharon R (red.). New York: Peter Lang Publishing. 

128

Winther Jørgensen, Marianne & Phillips, Louise (2000): Diskursanalys som teori och metod. Lund: 

Studentlitteratur. 

Zoonen, Liesbet van (2003): “After Dallas and Dynastin we have…Democracy’: Articulating Soap, Politics and 

Gender” ur Media and the Restyling of Politics: Corner, John & Pels, Dick (red). London: Sage 

Publications. 

CITERADE ARTIKLAR 

Aftonbladet (2001), 010130, sida 2. 

Amster, Harry (2002): ”Är du pigg och erfaren?” ur Svenska Dagbladet 020122, sida 32. 

Axlund, Petra (2001): ”Ilska är en toppegenskap” ur Aftonbladet 010530. 

Beck-Friis, Ulrika (2001): ”Hur känns det att bli årets medierookie?” ur Svenska Dagbladet 011026, sida 40. 

Berge, Lars (2001): ”Varför ska man betala för att skriva åt er?” ur Svenska Dagbladet 010109. 

Björling, Sanna (2006): ”Journalister viktiga i nytt medielandskap” ur Dagens Nyheter 061206. 

Edgren, Rebecka (2001): ”Populära nätberättelser blir bok” ur Expressen 010613. 

Erlandsson, Åsa (2001): ”Gör din röst hörd på nätet” ur Aftonbladet 010108, sida 27. 

Expressen 010119. 

Hansson, Jan (2002): ”Imponerande - värdig Strindberg – Bok” ur Svenska Dagbladet, 021028, sida 55. 

Neuman, Ricki (2002): ”Folkets röst som affärsidé” ur Svenska Dagbladet 020127, sida 40. 

Johansson, Leif (2001): ”Hallå där … Belinda Olsson, 26” ur Expressen 010109. 

Jonsson, Stefan (2004): ”Folkets röst ur papperskorgen” ur Dagens Nyheter 040910. 

Olsson, Belinda (2001): ”Tänker polisen be om ursäkt?” ur Aftonbladet 010822, sida 13. 

Palme, Christian (2001): ”Betala för att skriva på Sourze” ur Dagens Nyheter 010306. 

Persson, Annika (2001): ”Kliv ut ur byrålådan och in på nätet” ur Expressen 010719. 

Persson, Annika (2003): ”Sourze tvingas sparka personal” ur Dagens Nyheter 030923. 

Sohlström, Per Ivar (2002): ”Aftonbladet ökar igen – och ännu vassare på ekonomi och debatt” ur Aftonbladet 

020122, sida 14. 

Svenska Dagbladet (2001): ”Kändissug skapar gratisjournalist” ur Svenska Dagbladet 010114, sida 8. 

Ullgren, Malin (2002): ”Politiker är som högstadiebrudar” ur Aftonbladet 020713, sida 24. 

Wennö, Nicholas (2000): ”Nätdebatt för alla” ur Dagens Nyheter 001019. 

ARTIKLAR FRÅN SOURZE 

Andersson, Sten O. (2006): ”Public service, kultur för alla” ur Sourze, 061024. Finns tillgänglig på: 

http://www.sourze.se/default.asp?itemId=10554580 

Efraimsson, Cim (2006): ”Idol 2006 - Ett sömnpiller gick vidare” ur Sourze, 060927. Finns tillgänglig på: 


Fransson, Ramona (2006): ”50 års festen på SVT! Vad var det?” ur Sourze, 061022. Finns tillgänglig på: 


K, Sofia (2006): ”Bonde söker fru:Prostitution som TV-underhållning” ur Sourze, 061108. Finns tillgänglig på: 


Kaijser, Mark (2006): ”Vilkas barndom förstördes mest?” ur Sourze, 061019. Finns tillgänglig på: 


Kenneberg, Daniel (2006): ”Idol 2006 - dags att såga jury och programledning” ur Sourze, 060920. Finns 

tillgänglig på: http://www.sourze.se/default.asp?itemId=10549037 

Larsson, Pär (2006): ”Knullad blåröd” ur Sourze, 061030. Finns tillgänglig på: 


129

Liddell, Angus (2006): ”Nu får det vara nog!” ur Sourze, 061016. Finns tillgänglig på: 


Steneberg, Joakim (2006): ”SVT och jämställdhetsmatematiken” ur Sourze, 061002. Finns tillgänglig på: 


Wiberg, Jan (2006): ”Viktiga detaljer mörkas av media” ur Sourze, 061105. Finns tillgänglig på: 


INTERNET OCH ÖVRIGT 

Arbetsförmedlingen: 

http://afi3.ams.se/afi3_portal/PortalHandler.asp?chFrameCenterHexURL=687474703A2F2F616 

669332E616D732E73652F79726B656E2F 2007-01-01. 

Arbetsförmedlingen: 

http://afi3.ams.se/afi3_portal/PortalHandler.asp?chFrameCenterHexURL=687474703A2F2F616 

669332E616D732E73652F79726B656E2F 2007-01-01. 

Kusumowidagdo, Gardenia; Lundqvist, Jonathan & Witkowski, Janina (2003): I diskussion med folksjälen. 

Offentlighet och produktion på nättidningen Sourze. C-uppsats i medie- och 

kommunikationsvetenskap, institutionen för journalistik, medier och kommunikation, vid 

Stockholms universitet. Finns tillgänglig på: http://www.qem.se/jonathan/sourze/sourze-rev.pdf 

2006-12-04. 

Jäderling, Viktoria (2002): ”Säg nåt för 100 spänn” ur LO Tidningen, 02-03-01. 

Lind, Jessica (2006): Skrivkamp – kritisk diskursanalys av medborgarjournalistik i jämförelse med traditionell 

journalistik. C-uppsats i medie- och kommunikationsvetenskap, institutionen för humaniora och 

samhällsvetenskap, vid högskolan i Gävle. 

Sourze: http://www.sourze.se, 2006-12-01. 

Sourze: http://www.sourze.se/default.asp?ItemID=10040031, 2006-12-01. 



Sourze: http://www.sourze.se/default.asp?ItemID=2197&lngMemberID=10041803, 2007-01-06. 

Statistiska Centralbyrån: http://www.scb.se/templates/tableOrChart____133975.asp, 2007-01-01. 


Statistiska Centralbyrån: http://www.scb.se/templates/tableOrChart____133977.asp#definitions, 2007-01-01. 


Svenska Dagbladet: http://www.svd.se/omsvd, 2007-01-14. 

Wikipedia: http://en.wikipedia.org/wiki/Green_Eggs_and_Ham, 2007-01-09. 

Wikipedia: http://en.wikipedia.org/wiki/Look_both_ways, 2007-01-10. 

Wikipedia: http://sv.wikipedia.org/wiki/Deliberativ_demokrati, 2006-01-10. 

130

APPENDIX 

1 PERSONPROFIL OCH TEXT 1.............................................................................................................132 

1.2 TEXT: IDOL 2006 – DAGS ATT SÅGA JURY OCH PROGRAMLEDNING ...........................................133 


2.1 PERSONPROFIL: CIM EFRAIMSSON....................................................................................................134 

2.2 TEXT: IDOL 2006 – ETT SÖMNPILLER GICK VIDARE.....................................................................135 


3.1 PERSONPROFIL: JOAKIM STENEBERG ..............................................................................................136 

3.2 TEXT: SVT OCH JÄMSTÄLLDHETSMATEMATIKEN...........................................................................137 


4.1 PERSONPROFIL: ANGUS LIDDELL.......................................................................................................139 

4.2 TEXT: NU FÅR DET VARA NOG! ..........................................................................................................140 


5.1 PERSONPROFIL: MARK KAIJSER .......................................................................................................141 

5.2 TEXT: VILKAS BARNDOM FÖRSTÖRDES MEST?...............................................................................142 


6.1 PERSONPROFIL: RAMONA FRANSSON ...............................................................................................143 

6.2 TEXT: 50 ÅRS FESTEN PÅ SVT! VAD VAR DET? ............................................................................144 


7.1 PERSONPROFIL: STEN O. ANDERSSON.............................................................................................145 

7.2 TEXT: PUBLIC SERVICE, KULTUR FÖR ALLA ....................................................................................146 


8.1 PERSONPROFIL: PÄR LARSSON ..........................................................................................................147 

8.2 TEXT: KNULLAD BLÅRÖD ....................................................................................................................148 


9.1 PERSONPROFIL: JAN WIBERG ............................................................................................................149 

9.2 TEXT: VIKTIGA DETALJER MÖRKAS AV MEDIA ................................................................................150 

10 PERSONPROFIL OCH TEXT 10 .......................................................................................................151 

10.1 PERSONPROFIL: SOFIA K .................................................................................................................151 

10.2 TEXT: BONDE SÖKER FRU:PROSTITUTION SOM TV-UNDERHÅLLNING ......................................152 

131

1 PERSONPROFIL OCH TEXT 1 

1.1 PERSONPROFIL DANIEL KENNEBERG: 

Daniel Kenneberg 

132 

Antal bidrag: 3 

E-post: daniel@sourze.se 

Sysselsättning: Sourzare 

Intressen: Golf, mode, livsnjutande! 

Brinner för: Livet 

Brinner inte för: Gå på knä! 

Varför jag läser och/eller skriver på Sourze: 

Its a livi'n 

Vill jag säga till Sourze läsare: "Alla vill ha samma typ av anorlunda 

saker" 

Favoritskribent på Sourze: Angus Lindell 

Jag rekommenderar 

Bok: Tjuvarnas Marknad - Guillou 

Musik: Bo Caspers Orkester - Dansa på min grav 

Film: Den gröna milen

1.2 TEXT: IDOL 2006 – DAGS ATT SÅGA JURY OCH PROGRAMLEDNING 

Idol 2006 - dags att såga jury och 

programledning 

Vinklingen var total, innan Danny sjöng så framställdes han som en 

pärla, allt var bra, han såg bra ut han var ödmjuk, snäll, trevlig och sist 

och viktigast sockersöt/snygg. 

Juryn berättade för Svenska folket att Danny var riktigt bra, bara med små misstag på de höga tonerna, men det 

gjorde ingenting därför att han valt en svår låt. Sanna och Mogge tog som vanligt efter juryn och bredde på den 

perfekte Danny. Jag vill bara tillägga att jag inte personligen har någonting emot Danny, han är verkligen otrolig på 

scen och så vidare och definitivt TOKIGT snygg och charmig. Men för att peka på det som sägs hela tiden, att på den 

här nivån så krävs det någonting mera. 

Samma sak hände med Markus, han målades upp som en stjärna, han höll måttet också hela vägen så här ska jag 

inte säga någonting, men vad jag saknar är en rättvis bedömning på David! 

David målades innan han öppnade munnen för att sjunga som en kille som egentligen såg sig lite för "fin" för Idol, 

han visste inte riktigt om det här var "hansgrej" men kände liksom att kör för det då, ungefär när han väl kommit så 

här långt i programmet. 

När han sedan öppnar munnen till "Fields of Gold" så ryser jag. Han gör den fruktansvärt bra, missar inte en ända 

ton. När han är klar så går han fram till juryn för att få sin STORA guldstjärna som jag tycker att han förtjänade, men 

NEJ, han blir sågad, TOTALT. Samtliga i juryn tycker att han fegade ut och inte hade ett tillräckligt brett register med 

flera musikaliska termer, det där ska jag låta vara osagt för jag är absolut inte kapabel till att bedöma hans register. 

Men en sak vet jag säkert och det är att han faktiskt sjöng klockrent till en låt som inte är meningen att man ska 

skrika i, utan det är en låt där man ska spela på känslor, det är precis vad David med sin mjuka röst gör. Katastrof 

juryn, ni fokuserar på fel saker. Jag vet att det inte var ni som tog bort honom (åtminstone till på fredag) ur tävlingen 

men era samt producentens handling att framställa David som om han egentligen inte ville vara där påverkar folks 

"röstningsbana". 

Markus tillexempel var ju nära på att bli hockeyproffs och nästintill hjälteförklarad innan han gick upp på scenen 

Sanna frågade varför Markus valde musiken istället för en proffskarriär inom hockeyn, Markus spelade i A-juniorerna 

när han slutade, alltså inget färdigt proffs, vilket han pekar på själv. Det skulle jag vilja kalla för en typ av 

glorifiering! 

Kulmen nås och jag blir förbanad när Mogge efter uppträdandet frågar vem låten var dedikerad till (David hade innan 

sagt att låten fick honom att tänka på en viss person) När David då svara någon på J så skrattar Mogge och säger att 

hon slutar på I eller hur. (driver med honom på ett väldigt taskigt sätt) . 

De kvarvarande två deltagarna i denna kvalomgång blir inte heller speciellt väl mottagna av juryn, detta tycker jag 

pekar på att vissa blir favoriserade från början och juryn jobbar på att få vidare just dom. KATASTROF!! 

Med detta vill jag inte peka på att just David skulle följa med till final utan just det ovannämnda; sluta favorisera och 

vinkla. Här handlar det om att få fram en idol som hela Svenska folket ska kunna se upp till och vara stolta över, låt 

då inte TV4 manipulera en bild av en sådan person! 

Min röst gick i alla fall till David ikväll. 

Daniel 

133


2.1 PERSONPROFIL: CIM EFRAIMSSON 

134 

Cim Efraimsson 

Beskriv dig själv: Testa mig. 


Sysselsättning: Gymnasium 

Intressen: Skriva, läsa! Film och musik! 

Brinner för: Musik. 

Brinner inte för: Falska, nedvärderande, fördomsfulla människor och 

ogenomtänka åsikter. 


Sourze är ett riktigt bra koncept, jag vill stödja det. 

Vill jag säga till Sourze läsare: Akta er för signaturen Nähädu, han är 

så jävla gnällig att man tror han är tjej. 

Favoritskribent på Sourze: Jag gillar Färnström, hon har inspirerat mig 

några gånger. 


Bok: Finns så många. 

Musik: Nas, Tupac, Biggie, Ray Charles, Katie Melua osvos 

Film: Jackass the movie skrattade jag rejält åt.

2.2 TEXT: IDOL 2006 – ETT SÖMNPILLER GICK VIDARE 

Idol 2006 - Ett sömnpiller gick vidare 

"Jag vet inte vad jag ska säga förutom att Idol-publiken måste bestå av 

många medelålders kvinnor." 

Det sista kvalprogrammet. Juryn valde sex av tolv stycken som inte gått vidare, och sedan var det vår tur att rösta in 

två. Jag läste juryn fel och gissade bara rätt på tre personer, men var helt säker på att svenska folket håller med mig 

och sviker deras tre felval. Här följer recensionen av deras framträdande, deras chans att knipa de två sista 

finalplatsbiljetterna. 

Min gissning: EMMA. Vanishing/Mariah Carey - Oh så bra. Tveklöst den bästa sångrösten. Emma gör en grym version 

av den här härliga låten, och hon lever sig in i varje framträdande till den grad att man nästan tror hon glömt all 

publik. Fast det har hon naturligtvis inte. Jag tror Emma är väldigt beräknande när det gäller allt med Idol-tävlingen, 

men med den där rösten får hon göra vad hon vill. Ryser från topp till tå. 

Min gissning: CISSI. Two beds and a coffee machine/Savage garden - Härliga Cissi. Vilken tjej! Breitholtz satte 

huvudet på spiken när han sa att hon hela tiden lyckas göra det intressant; det är omöjligt att ta ögonen från henne. 

Det är falska toner här och där och viss nervositet, men hennes känsla blir min och det är helt klart ovärderligt. 

Förvånar positivt varenda gång. Självklar finalist. 

NATHALIE. What's in it for me/Faith Hill - Det här är svårt. Hon irriterar mig fruktansvärt mycket, både på och av 

scen, men hon har en fantastisk ton, ett brett register och är dessutom väldigt vacker. Det blir lite 50/50 för mig, 

men i den här tävlingen är jag ändå helt säker på att hon inte har någonting att hämta. Den svenska publiken märker 

av hennes arrogans och dryghet, det är jag säker på. Gör ett riktigt bra framträdande, men det spelar ingen roll när 

du är så omysig. 

PATRIZIA. How come you don't call/Alicia Keys - För dem som inte har hört den ursprungliga låten, så är det väl 

kanske möjligt att man finner det Patrizia gjorde sevärt. Men för mig blir det katastrof. I och med det här 

framträdandet, med tanke på att det här är Patrizias genre, tappar jag all tro för henne. Sängkammarögonen räcker 

inte längre än såhär. 

Min gissning: ERIK. Home/Michael Bublé - Jag orkar knappt skriva om det. Jättedåligt, tycker jag. Helt opersonligt, 

tråkig låt, segt och trist. Han kanske är snygg, men herregud, någon måtta får det vara. Helt okej sångröst, 

men nej. Ser inte honom kunna göra någonting som fångar mitt intresse. Sömnpiller. 

JOHN ALEXANDER. Ordinary people/John Legend - Här gör juryn sitt absolut sämsta val för kvällen. Visst har John 

Alexander en härlig ton, men det spelar ingen roll när killen varken kan engelska eller avslutar orden. Tekniskt sett 

den sämsta sångaren bland topp 20 och då också såklart ikväll. Det sammansatt med det faktum att killen är nästan 

helt utan karisma = Fraktlapp, poststämpel, hemgång. Hej då John. 

Jag tror inte bara det var jag som blev förvånad över tittarnas beslut. Cissi var som bekant ganska självskriven, och 

har med sina 37,2 procent letat sig in i svenska folkets hjärtan. Den absolut sista finalplatsen tages sedan av Erik. 

Jag vet inte vad jag ska säga förutom att Idol-publiken måste bestå av många medelålders kvinnor. Hursomhelst 

borde finalomgången bli den mest sevärda hittills, då startfältet i år är det tveklöst bästa och jämnaste sedan Idol 

startade. Då har tittarna all makt, och det är vi som väljer fram Idol 2006. Juryn har bara en sak kvar att göra som 

officiella makthavare, och det är att välja årets wildcard. Det måste bli Emma. Om dem väljer Nathalie felaktigt igen 

så vetifan om dem äger samma pondus som innan. Det måste helt enkelt bli Emma. 

Missa inte fredag kväll! 

Cim 

135


3.1 PERSONPROFIL: JOAKIM STENEBERG 

Joakim Steneberg 

136 

Beskriv dig själv: Ambitionen är: Mångfasetterad men fullt begriplig. 


Sysselsättning: F.d. sponsring och marknadsföring 

Intressen: Resor & kultur, natur & miljöfrågor, 

Brinner för: Världsproblemen på FN:s agenda. På allvar!!! 

Brinner inte för: Gruppegocentricitet. Kollektiv feghet. 


En väg mot demokratiska media. 

Vill jag säga till Sourze läsare: Tänk långsiktigt! 

Favoritskribent på Sourze: Har inte kollat runt tillräckligt än. Men visst 

finns här resurser! 


Bok: Aaron Kipnis: Riddare utan rustning 

Musik: 60-talsrock, jazz, Bach, & när kvinnor sjunger. 

Film: Örnnästet. Svenska humorister. Ibland.

3.2 TEXT: SVT OCH JÄMSTÄLLDHETSMATEMATIKEN 

SVT och jämställdhetsmatematiken 

Att feministerna och deras medlöpare i media och politik fifflar med 

siffror och statistik alternativt inte kan räkna är väl inte helt okänt. Men 

att hälften av 100%=50% borde de väl ändå klara av? 

Så här efteråt konstaterar de involverade i valdebatten skamset att "det blev för lite prat om jämställdhet". (Trots 

eller kanske tack vare Fi?) Och med tanke på att kvinnorna utgör drygt halva befolkningen borde kanske åtminstone 

hälften av valdebatten ha handlat om "kvinnofrågor=jämställdhet", eller? Att sedan dylika debatter aldrig behandlar 

mäns specifika problem eller mansfrågor, detta har som bekant ingenting med svensk jämställdhet att göra! För trots 

att mannen ständigt är på debatt-tapeten, som "manssamhälle, manschauvinism, mansvåld och som "samhällets 

problembarn", eller som djur, (gris, gorilla, dinosaurie m.fl.), så avhandlas absolut ingenting i den påstådda 

"jämställdhetsdebatten" om det manliga könet på hans villkor! Annat än som det avskräckande exemplet längst upp 

eller längst ner på samhällsskalan! 

Denna odemokratiska slagsida har våra fega journalister och politiker aldrig vågat göra något åt! Om mansfrågor 

finns det i Sverige fortfarande inget facit utanför feminismens fördömande diktat. Men politiker är visst som de är, 

som vi gjort dem till. Det är deras dilemma, ja det är väl snarast en politisk skyldighet av i dag att komma med 

lögnaktiga påståenden, att förvanska sanningen till det egna partiets, eller "det andra könets", fördel. Annars tar de 

feministiska partikamraterna en i örat! 

Värre är det, på sätt och vis, med våra media, särskilt då vårt statskontrollerade "Public Service"-media Sveriges 

Television. Här följer deras personliga tankar om könsfördelningen bland årets riskdagsledamöter, med citat från SVT 

text: "Antalet kvinnor i den nya riksdagen ökar från 158 till 164. Det visar siffror som SVT tagit fram. Bäst är 

vänsterpartiet, vars andel kvinnor nu är hela 64%, en ökning från 46% från 2002. I botten ligger kristdemokraterna 

och centerpartiet med 38% kvinnor. För kristdemokraterna är det dock en ökning från 30% 2002. Centern, vars 

partiledare Maud Olofsson kräver varannan damernas i regeringen, är det enda parti som tappar kvinnliga ledamöter. 

2002 var andelen hela 54%.." (Maud O och C-partiet har därmed lanserat jämställdhetens "centerextremism", 

tidigare en vit fläck på den politiska kartan!) Således, menar tydligen STV: Ett parti som har 64% av ett kön "är bäst" 

i könsfördelning/jämställdhet, medan ett annat parti som har 62% av ett annat kön i detta fall är sämst, "i botten"! 

Hur hänger nu denna matematiska diskrepans ihop? Jo, i det första fallet handlar det om kvinnor, men i det andra 

fallet om män. Och det är skillnad det, även om nu 64% (kvinnor) ligger längre från 50% (rimlig "jämställdhet") än 

62% (män)! 

Nu har väl ett V-parti, som inte lyckats skaka av sig arvet och konkurrensen från varken V-eller Fi-Schyman, så har 

det väl kanske rätt att bli ett kvinno- eller feministparti? (Medan motsatsen, ett mansparti, i dag skulle framkalla 

ramaskrin.). Men skall hela folkets skattefinansierade SVT komma och applådera sådant, och påstå att nära 2/3 

kvinnlig könsdominans, "är bäst", särskilt när den inträffar i vår högsta demokratiska församling? Fast dylik 

genusopportunism är förstås inget nytt från SVT! 

Så här lät det nämligen redan strax efter valet-98, i Aktuellt, Sveriges antagligen viktigaste enskilda källa för 

nyhetsinformation till medborgarna: Den manlige programledaren: "Siffrorna över de valda ombudens könstillhörighet 

i riksdagen är nu klara. Det visar sig att Centerpartiet blev mest jämställda parti, med 55% kvinnliga ledamöter. 

Socialdemokraterna och Miljöpartiet uppnådde 50% vardera.". 

Undertecknad skrev till Aktuellt, och anmälde därefter till Granskningsnämnden. Det följde en utdragen brevväxling 

med flera stycken (manliga) tjänstemän. I det sista brevet försökte jag med enkla räkneexempel visa hur detta med 

procenträkning fungerar, att man delar med hundra. Men nej, det gick inte in. De kunde eller ville inte förstå! Eller 

kanske snarare: Dom var väl rädda om jobben! 

Det är nog knappast så, att feminism och en ökande offentlig diskriminering mot mannen kan skyllas på bristande 

matematiska kunskaper. Utan kanske snarare på att även män i den oftast kvinnodominerade samhällssektorn håller 

på att feminiseras. 55% kvinnor skulle alltså vara mer jämställt än 50% kvinnor i landets viktigaste institution, 

riksdagen! 

Men då måste naturligtvis 75% kvinnor vara ännu mer jämställt? Och helt jämställt blir det därmed först när 

riksdagen har 100% kvinnliga ledamöter!? Såsom det i viss mån redan är i rikets huvudstad, bland Sthlms 

stadfullmäktiges partiledare vilka samtliga är kvinnor! 

Som Orwell ("1984") skriver i "Djurfarmen": "Alla äro jämlika, men vissa äro mer jämlika än andra". 

Nu i jan -06 anmälde jag också den feministiska TV-serien "Jobba jämt". Ett plågsamt enfaldigt program med 

sedvanlig och totalt vinklad "jämställdhet". Det enda jämställda var möjligen könen på de två mot övriga 

medverkande rent oförskämt feministiska programledarna! Ett program som också fick ett dåligt mottagande hos 

både företag och tittare. 

Anmälan skedde till både Granskningsnämnden och till Tittarombudsmannen. Den förra lät meddela att 

handläggningstiden är ca 3 mån, och att anmälaren därefter kontaktas. 

Ännu efter 9 månader har inget resultat synts till. Claes Elfsberg, som ny tittarombudsman, skulle "begrunda 

anmälan" lät han meddela. Men ingenting har hörts därifrån heller. Varför? 

137

Att ifrågasätta ovannämnda utveckling, där kvinnodominans förvandlas till "jämställdhet", är det kverulans, är det att 

syssla med petitesser? Att måla fan, eller hondjävulen, på väggen? Visst, risken för ett matriarkat enligt vissa nyligen 

utmanövrerade riksdagsfeministers (Winberg och Schyman) önskemål är liten, särskilt om Centerpartiet får gå i 

spetsen! Liksom risken för Fp:s Birgitta Ohlsson (ordförande i republikanska föreningen samt tydligen grisintresserad 

men ovetande om att hangris heter orne eller galt.) som feministisk president. Men ingen kan sia om den politiska 

framtiden, det visar det förflutna. Och eftersom svenska män med makt tenderar att ställa sig på feminismens sida, 

åtminstone verbalt, för att behålla denna makt, så skrämmer utvecklingen, särskilt som så få protesterar mot den! 

Det råder numera kvinnodominans inom alltfler områden, media är ett, skolan ett annat, politiken kan bli nästa. Och 

resultaten av denna dominans är inte överväldigande! 

"Men vi har ju haft mansdominans och patriarkat i 2000 år minst, är det inte dags för matriarkat nu?", kan man 

kanske tycka och framhäva? Fast gårdagens samhälle var ett uppdelat könsrollssamhälle, på gott och ont. Och nu 

med facit på hand, skall vi göra om samma sak igen, fast tvärtom? Ja, då bör man åtminstone säga detta öppet, och 

inte hymla om påstådd "jämställdhet" och liknande! Och även män bör då ha rätt att protestera offentligt, något som 

kvinnorna har haft monopol på de senaste 30 åren! 

Könsgnället är alltså ojämställt fördelat, varför måste bara de stackars kvinnorna tvingas gnälla? Och hellre en gnällig 

manskverulant än att sitta som (manlig) politiker, eller som tjänsteman på ett statligt verk och fiffla och förfalska och 

ljuga svenska folket rakt upp i ansiktet! Eller som i svenska media, de som faktiskt har gått i spetsen för feminismens 

verklighetsbeskrivning, inklusive då feministisk matematik. Hur kan det ha blivit så? 

Jo, så här står det i Journalistförbundets egen tidning, "Journalisten". (2006.09.19.): 

"Journalistförbundet arbetar för jämställdhet i mediebranschen. Men på förbundets eget kansli har 

jämställdhetsarbetet avstannat - samtliga chefer är kvinnor. En jämställdhetsplan finns och ska enligt beslut följas 

upp varje år. Detta har dock inte skett någon gång sedan planen upprättades 2003." 

"De tre sektionscheferna på kansliet i Stockholm är i dag kvinnor. Ytterligare tre chefer är kvinnor, bland annat Maja 

Aase, chefredaktör för Journalisten… Eva-Maria Kollberg, chef för administrativa avdelningen, ser heller inte 

könsstrukturen bland cheferna som ett problem: 

- Hela personalen domineras av kvinnor. Jag tycker att det är viktigare att sträva efter jämnare könsfördelning i 

personalen generellt än just bland cheferna." Slut citat. 

Bla,bla bla…, och således precis tvärtom mot vad som hävdas om t.ex. företagens styrelser! 

Kan man tänka sig följande? "Jag ser inte manlig dominans i styrelserna som ett problem. Det är viktigare att sträva 

efter jämnare könsfördelning bland industri- och gruvarbetare, eller bland väg- och husbyggare." Naturligtvis inte, för 

här handlar det alltså om politik, media och "jämställdhet", ja dvs. om feminism med dess falska matematik! 

Men sanningen, hela sanningen och inget annat än sanningen, den är naturligtvis inte så enkel som att "kvinnor har 

problem och det problemet är männen", ungefär. Sanningen är, att även män är folk som både sliter och har känslor, 

men som dagligen förolämpas offentligt i våra media! Även män förtjänar respekt som kön, att få uppmärksammas 

som människor i könsdebatten, och inte bara pekas finger åt. Alternativt förklaras som det "privilegierade könet", 

vilka sägs besitta all makt i samhället. Varför det genom detta förenklade resonemang per automatik blir fullt legitimt 

med kvinnodominans, oavsett var! 

Och makten i detta sammanhang, den har naturligtvis könsdebattens offentliga sanningsförvrängare i media! Av båda 

könen, varav säkerligen åtminstone 55-64% är kvinnor! Medan själva debatten skamligt nog sker på närmast 100% 

kvinnliga eller snarare feministiska villkor! Och läxan från X-pressen, en f.d. tidning som män slutade köpa, den läxan 

tycks ingen ha begripit! 

Kvinnodominans skulle alltså vara "bäst" i riksdagen? Och hälften av hundra skulle alltså bli femtiofem? Enligt SVT! 

Frågan är: Leder feminism till ungefärlig och rimlig femtio/femtio-rättvisa? Eller till en femfemma, 5 kap. 5§? Och får 

man be om skärpning, SVT, granskningsnämnd m.fl.? 

Tycker PRIX EUALIA 

138 

Joakim


4.1 PERSONPROFIL: ANGUS LIDDELL 

Angus Liddell 

Beskriv dig själv: 43 årig gift tvåbarnsfar med mycket livserfarenhet 


E-post: angus63@msn.com 

Sysselsättning: målare och författare 

Intressen: familjen och livet 

Brinner för: de svaga 

Brinner inte för: idioti 


En tidning som inte vrider eller vänder, stödjer eller ratar, för alla som är 

beredda att ta emot reaktioner och kanske få hjälp att förstå eller se 

saker från en annan synvinkel. Jag vädrar lägenheten när jag städar och 

hjärnan när jag skriver. 

Vill jag säga till Sourze läsare: fortsätt skriva, underbar läsning, tack 

Favoritskribent på Sourze: Sandra Gustafsson 


Bok: Green eggs and ham 

Musik: Barry White 

Film: Offside 

139

4.2 TEXT: NU FÅR DET VARA NOG! 

Nu får det vara nog! 

Skribent efter annan försvarar ren olaglighet, är detta Sourze eller 

flashback.se 

Aldrig har jag skådat så många som nästan uppmanar till rena olagligheter. Enligt skribenter och till och med 

chefredaktören är det rätt att anlita svart arbetskraft, ej betala tevelicens, och om en vakt kallar dig fitta så kan du 

kalla honom svartskalle. Anna sjödin är dömd efter vad vi turligt nog kallar rättsväsendet, jämför den gärna med 

andra länders dylika och häpna över hur glada vi borde vara. 

Anna Drangel som förgyllt min tillvaro med fantastiska texter påstår att två fel blir ett rätt, och detta även trots att 

det ena felet inte på något sätt bevisats i någon rättegång. 

Har ni stått som vakt någon gång och försökt tygla en överförfriskad tjej av den viktklassen som A Sjödin tillhör? 

Det har jag, jag har stått som vakt och tar hellre tre fulla killar än en full tungviktstjej. Anna Sjödin har klart visat att 

hon inte är lämplig att klättra vidare inom politiken, så är bara fallet. 

Var fanns alla när man stoppade Mona Sahlin från att komma för nära statsministerposten med näbbar och klor? Jag 

hörde er inte då, men jag har inte fördjupat mig i hennes sak och vad som var rätt eller fel då jag hade viktigare 

saker för mig, och av den anledningen vill jag heller inte försvara henne, bara påpeka att försvaret som idag finns för 

ministrar och andra inte syntes på samma vis, men det är klart, Toblerone är inte stora nog att bjuda på. 

Hur mycket får man göra utan att vara brottslig och när i livet är det som viktigast? Själv gjorde jag så att när jag 

bestämde mig för att vara pappa, att jag drog en linje i livet. Mina barn kommer inte att göra som jag säger, utan 

som jag gör, det visste jag sedan jag själv var liten. Jag har efter att mitt föräldraskap påbörjades levt lagligt och 

betalt vad jag ska, städat själv och lagat min egen bil om jag inte haft råd på annat sätt. Min sommarstuga behövde 

målas om i somras men jag hade inte råd, så det fär vara tills nästa år, och allt detta beror inte på att jag är en 

ängel, alls icke, men föräldraskap är inte en uppoffring utan en gåva att vårda. Vårdar man det fel kan 

konsekvenserna bli hemska för otaliga medborgare i form av ungdomsbrottslingar som vi dagligen läser om eller 

råkar ut för. 

Vi får inte börja nagga i kanten på vad som anses vara lagligt, inte överhuvudtaget, då slutar det med att vad som är 

lagligt kan bli lika svårt att avgöra som om en tavla är vacker. Att anställa svart arbetskraft är inte en gudagåva till 

fattiga invandrare, vill du ge dom en gåva så räkna ut vad det skulle kosta med skatter och allt och ge dom 200 kr i 

timmen, det kallar jag en gåva. Tänk er för innan ni skriver, det man skriver finns alltid kvar och kan påverka andra, 

det är ett stort ansvar att skriva, väldigt stort. 

Innan ni frågar mig om jag alltid varit en ängel själv, så är svaret nej. Men jag har alltid stått för det jag gjort, och 

den gång jag gjorde något mycket allvarligt ringde jag själv till polisen och sa "Jag heter Angus Liddell, har precis 

utfört ett allvarligt brott men anser att jag gjort rätt. Jag tycker nog att det är lika bra att ni hämtar mig så att vi kan 

reda ut det här". Vad som hände sedan kan jag inte avslöja, det är ett par spännande kapitel i min självbiografi som 

jag tänker ge ut när mina föräldrar gått bort. Och det finns givetvis inte i några register, det var för länge sedan och 

är glömt, men den dag ni ser en bok i handeln som heter "Alla de gånger i livet då jag hellre skulle velat vara gnu!", 

ja då har ni funnit svaret. 

Så snälla ni, tänk innan ni skriver, eller tänk efter och skriv inte. Rätt är rätt och fel är fel. 

140 

Angus


5.1 PERSONPROFIL: MARK KAIJSER 

Mark Keijser 


E-post: millwall007@hotmail.com 

Sysselsättning: Omställningsprogram 

Intressen: Musik, wrestling, samhället, Brittisk 

komik. 


Saker måste ut! 

141

5.2 TEXT: VILKAS BARNDOM FÖRSTÖRDES MEST? 

Vilkas barndom förstördes mest? 

Staffan Westerberg är den som förstörde flest barn som är födda sent 

60-tal/tidigt 70-tal, men vad fick vi äldre stå ut med då? Läs och se... 

Alla 60-talister och tidiga 70-talister snackar om att Staffan Westerberg förstörde deras barndom. 

I'll tell you what; när jag var liten gick det barnprogram där Thorsten Flink och Di Leva var programledare (dock inte 

samtidigt, utan i två olika) 

Screwed up childhood? 

I give you screwed up childhood... 

Di Leva minns jag mest, han hade sommarlovsmorgon och satt en morgon och tittade sig själv i spegeln och dravlade 

om att han var kär i sig själv, att bara såna som hette Thomas fick ringa in. Någon dag senare så "sågade" han av sig 

benet och tog en näve piller ur en burk märkt med en dödskalle och med texten "gift" under. Tror ni det blev liv på 

alla föräldrar eller? Tror det här var -87. 

Minns även Thorsten väl. 1985 var året och programmet var Jullovsmorgon. Minns inte nåt direkt citat eller så men 

jag kommer ihåg att jag tyckte han var skum som fan, och osammanhängande. Full trodde jag, för knark visste jag 

inte vad det var. 

Så, vad säger ni nu? Vilka hade det värst? 

Ni som råkade ut för Westerberg och hans strumpor, potäter och flygande parkbänkar eller vi som på bästa 

sändningstiden vid julen, en tid av glädje och under vårt härliga sommarlov utsattes för en som stympar och tar livet 

av sig i direktsändning plus en svammlande pundare? 

Vem vinner, vilka har tagit mest skada? 

142 

Mark


6.1 PERSONPROFIL: RAMONA FRANSSON 

Ramona Fransson 

Beskriv dig själv: Empatisk, hatar orättvisor som oftast drabbas den 

lilla människan, småföretagares kämpe, envis. 


E-post: Ramona.Fransson@telia.com 

Sysselsättning: Författare/förtidspensionär 

Intressen: Mitt författarskap,trädgård,älskar att promenera i 

naturen.Besök min hemsida: www.ramonadanlen.se 

Brinner för: Småföretagare,underbetalda inom vården, de svaga och de 

som inte orkar slåss för sina rättigheter.Rätten till ett fritt liv! 

Brinner inte för: 

Kriminella,slagskämpar,fuskare,kommunister,nazister,fascister,militanta 

veganer,religion. 


Får ut min ilska och får en bedömning av mina texter.Får ideér av andras 

åsikter. För att få ut mitt budskap. Skapa debatter. 

Vill jag säga till Sourze läsare: Skriv tills du får kramp och ge aldrig 

upp! 

Favoritskribent på Sourze: Så många att namn är oviktigt. 


Bok: Iskall hämnd, Dyrbar kärlek 

Musik: Allt, som jag inte får ont i öronen av. 

Film: Gudfadern 

143

6.2 TEXT: 50 ÅRS FESTEN PÅ SVT! VAD VAR DET? 

50 års festen på SVT! Vad var det? 

Min omedelbara reaktion efter en timma av programmet var att jag vet 

vad som saknas! 

Det saknas kompetens för de som sköter underhållningsavdelningen. Skicka dem till Tyskland, England, Belgien och 

andra europeiska länder. Anställ fler personer med språkkunskaper i mer än engelska. Igår stod en stammande Malou 

Ivarsson med ett A4 papper i handen. Hon läste upp ett gratulationstal till 50 åringen, SVT. 

Lillbabs (som jag tycker är en jätteduktig entertainer) stod i går och sa "Vad duktiga ni är" när publiken lyckades lalla 

med till Bröderna Cartwright och Familjen Addams signaturmelodier. (Amerikanska underhållningsprogram från 60talet 

för de yngre som inte vet) Lena Philipsson, Darin och RObert Gustavsson hade mycket bra framträdanden. Men 

resten? Björn Skifs verkar ha blivit jazzfreak och även Lillbabs. Men var fanns resten av SVT:s och Sveriges 

underhållare? 

Merit Hemingsson? Monika Dominique? Jörgen Mörnback? Stå upparna Özzjan, Babben med flera. Lisa Nilsson? Åsa 

Jinder? Jag har glömt många namn men deras ansikten flimrar förbi i oändlig revy. 

Toastmaster som han kallade sig var f.d Agendas programledare, Lars Adaktusson. Hopplöst stel! Jag har alltid 

betalat min TV-licens och kommer att fortsätta med det. Men jag vill ha mer lättsam underhållning. På 80-talet fanns 

Nöjesmaskinen, Vitsuellt, Jacobs Stege och andra roande program. Det vill jag ha mer av. En blandning av musik, 

sketcher och bildning. Ungefär som Doobiedo. Det är ett jättebra program. Men jag vill ha något att skratta åt varje 

dag. Det behövs i vårt alltmer hårdnade värld. 

Hoppas Eva Hamilton läser Sourze! 

144 

Ramona


7.1 PERSONPROFIL: STEN O. ANDERSSON 

Sten O. Andersson 

Beskriv dig själv: Alltid på väg 


E-post: stenos.andersson@telia.com 

Sysselsättning: Frilansar som pensionerad ombudsman 

Intressen: Litteratur, lönepolitik, debatter, skrivande 

Brinner för: arbete i positiva miljöer med kreativa människor 

Brinner inte för: Dokusåpor, rapmusik 


Jag tycker om att skriva och se resultatet och få respons direkt 

Vill jag säga till Sourze läsare: Det fria ordet sitter allt mera trångt. 

Passa på och skriv medan du får! 

Favoritskribent på Sourze: Anna Veeder 


Bok: Susanna Alakoski: Svinalängorna 

Musik: Edvall:Årstiderna 

145

7.2 TEXT: PUBLIC SERVICE, KULTUR FÖR ALLA 

Public service, kultur för alla 

Det behövs motvikt mot reklam och dålig smak 

Rattar jag på radion i bilen liksom hemma är det reklam, reklam i program efter program med ett undantag, Sveriges 

radios utbud. Detsamma gäller i ännu högre grad TV:s kommersiella program. Där måste man oftast både betala 

abonnemang som lyssna till fåniga reklamerbjudanden som upprepas som vore alla efterblivna och behov av 

repetetiva budskap. 

När jag var barn fanns bara ett radioprogram. Radion stod på om det var sändning. Min morfar som var 

valsverksarbetare och blev sjukpensionerad efter att ha blivit svårt bränd av en glödande plåt lyssnade aktivt på alla 

program, köpte tidningen Röster i Radio för att också i förväg läsa om programmen. Han blev en mycket 

allmänbildad, självlärd person. 

Sedan kom TV:n. Efter mycket hallå ett program till, TV 2 infördes. Kritikerna varnade för vad som skulle komma om 

Reklamen skulle tillåtas och de fick rätt. Nu behöver man inte bara lida utomlands. Man har dokusåpa-helvetet över 

sig på hemmaplan om man har barn hemma. 

Att man är så enkelspårig att man ifrågasätter en licens- eller skattefinansierad public service är obegripligt. Jag har 

väldigt svårt att förstå om detta skulle vara ett högerliberalt projekt. Högern brukar säga sig vara för bildning och 

kultur. Ett utbildat och kunnigt folk. Vi riskerar istället att få ett kapitalistiskt träsk där fördumningen håller sällskap 

med överkonsumerande, chips-, hamburgare-, cola- och avfallsätare så att och offren blir så tunga att debåde bildlikt 

och bokstavligt sjunker genom golvet. 

146


8.1 PERSONPROFIL: PÄR LARSSON 

Pär Larsson 

Beskriv dig själv: Rakryggad och medveten med glimten i ögat! 


E-post: per.larsson@excite.com 

Sysselsättning: Skriver manus och är frilansande projektledare 

Intressen: Krogen, vänner, förfallet i TV-rutan, musik, film, 

samhällsutvecklingen m.m. 

Brinner för: Människor som går egna vägar och som ej hoppar på första 

bästa åsiktståg bara . 

Brinner inte för: Människor som vänder kappan efter vinden. 


Det behövs alltid människor som tänker själv. 

Vill jag säga till Sourze läsare: Independentfilm är det nya! 

Favoritskribent på Sourze: Inte Billy Butt i alla fall. 


Bok: En varg söker sin flock av Ulf Lundell. 

Musik: Gluecifer, Lundell, Eldkvarn och Mustasch 

Film: Look both ways 

147

8.2 TEXT: KNULLAD BLÅRÖD 

Knullad blåröd 

Jag kan ibland förundras över det nya samhället idag. Jag vet inte om det 

är unikt för just min generation men politiska ideal känns som ett 

fundament från en svunnen tid. 

Som barn växte man upp i ett tryggt folkhemsSverige (som visserligen gick mot sitt slut när man började bli 

tonåring). Jag minns varma åttiotalsomrar. Jag minns glada människor. Jag minns att när ens föräldrar tog med en 

på semester i Stockholm kunde man råka se Palme hålla tal. Det var nog inte bara asfalten som var varm vissa 

åttiotalssomrar.. När man sedan i sitt unga vuxenliv efter ett antal års hårda studier tar en examen är det lätt att 

känna sig lite "off" för det nya samhället. 

För mig som är 28 år och uppvuxen i en mindre stad uppe i Norrbotten, Piteå, känns det som att det man har i 

ryggmärgen i form av ideal är något som inte behövs längre. Överhuvudtaget kan man få uppfattningen att ju mer 

egoistisk och känslokall man är så desto bättre. Jag inbillar mig ibland att det måste vara lättare för människor 

uppvuxna i Lidingö och Djursholm. Där grogrunden är blåare än blåast. Men om man är uppvuxen i en röd stad är det 

inte självklart att man accepterar all individualism lika lätt. Jag vet att marknadsekonomin är här för att stanna. Jag 

har heller inga större problem med det. Frihet är bra. Jantelag är fruktansvärt dåligt. Det är solklart. Jag tror ändå 

mitt och många andras problem är att det inte verkar finnas något kollektivt tänk alls. Och det känns jäkligt trist. I 

dagens samhälle står man ensam. Av min årskull sjuttioåttor är jag fullständigt övertygad att det redan nu finns 

tydliga vinnare och förlorare. Jag känner mig glad att ha insett att jag nog trots allt tillhör vinnarna. Jag är inte 

hundraprocentigt säker men jag har ingen kronofogde på mig i alla fall. 

Jag vet att det i dagens Sverige måste finnas väldigt många unga vuxna som redan har problem med att inte kunna 

betala tillbaka vare sig hyran eller studielånet. Människor som liksom mig tagit dyra studielån på studier. Studier som 

trots all ansträngning kanske inte ledde till vad man hade hoppats på. Jag avslutade själv mina studier 2005. Då hade 

jag läst i tre år. Tre år av förhoppning. Det var tre år som jag tyckte var tillräckligt för att jag skulle ha den basen för 

att kunna jobba med något jag tycker är tillräckligt kul. En del har studielån för fem år.. Fy fan säger jag bara. Tur 

man inte var så korkad. 

Det är först de senaste två åren som man verkligen tydligt märkt av att studenter vrålat ut sin vrede över de smala 

förutsättningarna man haft som student ekonomiskt. Då och då har någon mycket optimistisk borgare slängt in någon 

insändare om att studenterna "har det bra". De kan "leva lyxliv". Lyxliv är alltså att jämt behöva fundera över sina 

resurser. Hmm.. 

Fyrtiotalisterna - de lyckades få de sista riktigt bra pensionsförutsättningarna. Vi nya medborgare har inte lika bra 

villkor med pensionen. Och det är tufft på arbetsmarknaden också. Till slut blir man en streber för man inser att det 

inte finns något alternativ. Eller så ger man upp helt och hållet. Och inser, jag poängterar INSER, att allt bara är en 

fasad alltihop. 

Det jag menar är att ens grogrund som man fick när man var barn nog bara var en fin dröm. Eller den fanns nog där 

då. Men kollektivt ansvar är inget alternativ idag. Det är individualism och då blir det blått för hela slanten. Men vad 

gör man då med ens tankar? Om man nu råkar tycka att egoism är i sin grund fult? Ska man försöka utradera det ur 

sin hjärna och hur gör man då? 

Jag tror det måste vara lättare för de ur min generation som växt upp i de utpräglat blåa kommunerna. Många av 

dem har genom hela livet fått i sig att de är bättre än alla andra. De kan röra sig vid svampen i sina backslickfrisyrer 

och bara tralla vidare till pappas företag. De är naturliga marknadsekonomiska ättlingar. Själv står man där med 

händerna tomma och tänker på.. ingenting. Man orkar inte tänka. Man inser att man bara måste acceptera allt. För 

det finns inget alternativ. I stället utkristalliseras all nutida verklighet när man börjar störa sig på norrortstjejerna 

som åker runt i sina Canada Goose-jackor. Och har bara hubba-bubba i huvudet. Eller att söderbruttorna numera ju 

inte är söderbruttor. För de enda som numera har råd att bo på söder är norrortsbor. Fast kamouflerade som 

söderbor. Alltså hela Sverige börjar bli en gäggig blåröd röra. Och jag inser ju att jag är blåröd själv. För att man 

tvingats bli det. En satsa-på-sig-själv-individ med ett kollektivt inte så uppdaterat operativsystem. Man kan ju inte gå 

omkring och tro att det ska finnas mänsklighet i tillvaron. Nä man ska radera ut det och sen bara ge sig ut i världen 

och bli en backpacker och skita i allt. Ibland undrar jag om det är själva moder Svea som ska raderas ut. 

Det värsta av allt är att jag tror att det faktiskt är det bästa. Att man totalt skippar tanken på något gemensamt i 

Sverige och sen ror sin skuta själv. Men jag undrar även hur vi kommer att resonera sen om sextio år då vi sitter på 

ett äldreboende. I våra slitna truckerkepsar och armyjackor. Jag tror att vi kommer tänka att vi måste ha varit en 

jäkligt bränd generation. Bränd därför att vi blev så knullade av samhället att vi tvingades sluta bry oss om varandra. 

Och det är först på äldreboendet som vi kanske blir kollektiva. Men det måste ju kännas jäkligt tragiskt! Eller kanske 

lyckas Reinfeldt knulla hela Sverige blått så den där gemensamma tanken helt försvinner.. Och då kanske vi får vara 

individualistiska ända in i döden med endast en respirator som sällskap. 

148 

Pär


9.1 PERSONPROFIL: JAN WIBERG 

Jan Wiberg 


Sysselsättning: Konstnär 

Intressen: Friluftsliv, cykling, kajakpaddling, konst, klassisk musik, rött 

vin, orörd natur, bra film, politik och samhällsfrågor, litteratur, fotboll, 

resor 

Brinner för: Miljö och natur, psykisk och mental utveckling, moral och 

rättfärdighet. konstnärlighet. Liv och kärlek 

Brinner inte för: Konsumtion för att fylla upp en inre tomhet, politisk 

korrekthet, feminism, massmedial kändisjournalism, hårdrock, bilism 


Jag vill uttrycka mina uppfattningar 

Vill jag säga till Sourze läsare: Kom gärna med åsikter 

Favoritskribent på Sourze: Vet ingen ännu 


Bok: Wessén, Våra Ord 

Musik: Stravinskij, Schnittke, Coltrane 

Film: Short Cuts 

149

9.2 TEXT: VIKTIGA DETALJER MÖRKAS AV MEDIA 

Viktiga detaljer mörkas av media 

"Media bedriver oftast sina kampanjer ensidigt och onyanserat. Därmed 

skapas en polaritet, en rättänkande och god majoritet som bekämpar en 

snedvriden bild av en ondskefull motståndare." 

Majoriteten har alltid fel, säger doktor Stockmann i Ibsens "En Folkefiende". Ibsen menar att en sanning har kort 

livslängd och när den når ut till allmänheten har den oftast vederlagts och nya uppfattningar börjat gälla. I hans pjäs 

är det myndighetspersoner och tidningsmän som styr människors värderingar och får dem att acceptera den 

offentliga lögnen. 

Också nu, 130 år senare, är pjäsen aktuell. Kanske i än högre grad. Media har större inflytande över våra liv, spelar 

större roll i vår vardag och har den största betydelsen för vår åsiktsbildning. Media kan orsaka upplopp och 

revolutioner. Det är därför viktigt att media inte låter sig korrumperas utan försöker rapportera på ett objektivt och 

sakligt sätt, utan att ta otillbörliga hänsyn. 

Men ibland blir man förvånad över nyhetsvärderingen och att delfakta som man upplever väsentliga för ens 

ställningstaganden endast kommer fram i notisform, omnämns i böcker, finns på hemsidor och inte analyseras och 

kommer till folks kännedom. 

Som t ex att Saddam Hussein hade den amerikanska ambassadörens samtycke till invasionen av Kuwait 1988 och att 

denna invasion skedde för att Kuwait trots varningar dumpat oljepriserna. Dessutom lär man från kuwaitisk sida ha 

borrat efter olja snett in på irakiskt territorium. 

Likaså har inte media gett publicitet åt den amerikanske journalisten Seymon Hearst uppgifter om att de kurder som 

Saddam Hussein lät mörda, hade kollaborerat med Israel och utrustats med israeliska vapen för att kunna göra 

uppror. Men det har inte funnits något intresse att skapa förståelse för Saddams handlande. Inte från amerikansk 

sida heller bland svenska media. 

När 9.11 - attentaten inträffat och president Bush krävde att få Usama bin Laden utlämnad av talibanregimen i 

Afghanistan, var en talesman för regimen villig att göra detta. Men han ville först se bevis på bin Ladens skuld. En 

begäran som förfaller rimlig men som negligerades av Bush som istället gick i krig. Ingen har mig veterligt förhört sig 

om Bushs vägran. När USA skulle presentera sina s k bevis för Saddams massförstörelsevapen, sade Tony Blair att 

dessa var tillförlitliga. Och han satte sin heder på det. Varför har inte han blivit konfronterad med detta uttalande? 

Innan Irakkriget skedde också en intervju med Saddam Hussein gjord av en ansedd amerikansk nyhetsredaktör. 

Saddam sade sig då vara beredd att möta Bush och reda ut oklarheter och försvara sig mot anklagelserna. Men 

denna möjlighet till en fredlig lösning försummades, och det orättfärdiga kriget inleddes. Och om anledningen till 

president Bush ovilja att samtala med sin fiende vet vi intet. 

Ett faktum som man från amerikanskt håll inte vill ha publicitet kring finns i den konflikt som uppkommit genom den 

nordkoreanska provsprängningen. I bakgrunden till den nordkoreanska provokationen ligger en amerikansk 

beskyllning om att Nordkorea förfalskat dollarsedlar. Därför har amerikanarna frusit betydande nordkoreanska 

tillgångar, isolerat landet och utmålat det som en skurkstat. Att anklagelsen som producerats av de beryktade 

nykonservativa, arkitekterna bakom irakkriget, troligen är falsk, har dokumenterats. Och styrks av den amerikanska 

tystnaden. Men varför mörkar också media utanför USA bakgrunden till Nordkoreas egentligen ganska kaxiga trots 

mot sin mäktiga fiende. 

I Sverige råder en märklig tystnad kring de amerikanska tortyrflygplan som tillåtits landa på svenska flygplatser. Hur 

många plan gäller det? Vem har utfärdat tillstånden? Vilka påtryckningar har USA använt för att få Sverige och andra 

stater villiga att medverka i torterandet av människor? 

Massan som Ibsen talar om i "En Folkfiende" vill inte höra obehagliga sanningar. De är villiga att låta sig bedras. Och 

tidningsmännen måste tänka på både sina läsare och borgmästaren och andra betydelsefulla som inte ville ha någon 

förändring. I pjäsen handlar det om en liten stad, en nyanlagd badanstalt som visar sig ha hälsovådligt vatten och om 

ekonomiska intressen som gör att man är beredd att förtiga, tysta ner och vinkla en forskningsrapport och därmed 

också äventyra de badandes hälsa. 

Men det är vanskligt om allmänheten vilseleds av ideologiska orsaker. Om deras omdömen och uppfattningar plötsligt 

blir skamliga när nya vindar blåser. Tidigare såg media som sin uppgift att indoktrinera folk i socialism. Numera vill 

man motverka främlingsfientliga krafter och arbeta för religiös och sexuell tolerans. Att rapporteringen kring 

invandrarfrågor har varit tendentiös är numera välkänt. Också jämställdhet och nya genusteorier är frågor som våra 

numera feministiska media driver. Men lika känd är inte Annica Dahlströms forskning om skillnader mellan den 

manliga och kvinnliga hjärnan som går emot dessa teorier. I den pågående kampanjen mot våldtäkter har det inte 

givits utrymme åt den mängd falska våldtäktsanklagelser som förekommit. Eller oskyldigt dömda män. I propagandan 

mot kvinnovåld omnämns inte att endast en bråkdel av allt våld drabbar kvinnor. Inte heller att det våld och den 

brottslighet som utövas av kvinnor är kraftigt ökande. 

Media bedriver oftast sina kampanjer ensidigt och onyanserat. Därmed skapas en polaritet, en rättänkande och god 

majoritet som bekämpar en snedvriden bild av en ondskefull motståndare. Men så okomplicerad är aldrig 

verkligheten. Man behöver inte vara konspiratoriskt lagd för att ana starka intressen, lobbygrupper och makthavare 

bakom den korrekthet vi uppfostras till. Nu liksom på Ibsens tid. 

150


10.1 PERSONPROFIL: SOFIA K 

Sofia K 


Sysselsättning: Skolsköterska 

Intressen: Skriva, Foto, Åka skidor, Ja å så familjen oxå! 

Brinner för: Just nu? Jobbet 

Brinner inte för: Städa 


för att jag tycker att det är hysteriskt roligt att skriva och bara måste få 

andra att läsa det jag skrivit... 

Vill jag säga till Sourze läsare: Tro inte på allt ni läser ;) 

Favoritskribent på Sourze: *skäms* har inte hunnit läsa så många än, 

nyss hittat hit.... Ska bättra mig. 


Bok: Skam- Karin Alvtegen 

Musik: pass 

Film: Apocalypse Now Redux 

151

10.2 TEXT: BONDE SÖKER FRU:PROSTITUTION SOM TV-UNDERHÅLLNING 

Bonde söker fru:Prostitution som TVunderhållning 

Prostitution som familjeunderhållning. Ja ni läste rätt. För det är 

nämligen vad "Bonde söker fru" är, och jag kan inte låta bli att tycka om 

det. 

Idén är att hårt arbetande bönder som har det lite tunt på kärleksfronten ska få chansen att träffa kvinnan i sitt liv. 

Spektaklet kan hela svenska folket ta del av på bästa sändningstid. TV4 Onsdagar 20.00 

Det började i våras med två programs presentation av bönderna. Där en klämkäck Linda Isaksson hurtigt reste runt i 

Sverige för att besöka åtta Casanova bönderna. Dags för kärlekskranka kvinnor/damer/tjejer att fatta pennan 

(snarare tangentbordet kanske) och skriva ett hett brev till just den bonde som fått deras hjärta att slå lite snabbare. 

Nåväl nu har serien kommit en bit på väg och de fyra bönder som fått flest brev har efter speedating valt ut 6 tjejer 

de ska lära känna bättre. Efter en umgås helg har de bjudit in fyra stycken att bo på deras gård. Så efter förra 

programmet valde bönderna bort en av de fyra, helt enligt "10 små negerpojkar" principen. Så nu återstår alltså tre 

tjejer per bonde. 

Bönderna som bevakas är: 

Mikael, 42år, har köttdjur och odling. Hans utvalda damer är Anna, Marita och Tina. Hanna fick i senaste avsnittet 

lämna gården. 

Per-Martin, 39år, spannmålsbonde. De utvalda damerna är Maggie, Malena och Monica. Martina valde i senaste 

programmet att självmant lämna. 

Marcus, 28år. De utvalda… Emma, Magdalena och Sophia. Linda fick lämna förra veckan. 

Andreas, 28år. Hans utvalda är Camilla, Helen och Jessica, den sistnämnda har han för övrigt redan hånglat med. 

Hem förra veckan skickades Susanne. 

Förra avsnittets höjdpunkt var Per-Martins min när Martina talade om att hon tänkte lämna gården. Motiveringen var 

att hon inte kände "dom rätta känslorna". Men minen Per-Martin visade upp var inte lättnad utan snarare. "VA, 

neeeeej inte du det var ju du som skulle bli min fru, hjälp vem ska jag nu välja". 

Mitt tips för vem som "vinner" böndernas hjärta och halva kungariket (gården) 

Mikael: Marita 

Per-Martin: Monica 

Marcus: Magdalena 

Andreas: Jessica 

Detta var en snabb uppdatering av läget, rykande färsk rapport efter onsdagens program! 

152 

Sofia

Ladda hem rapporten - Mediestudier

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?