Läs hela numret! - Parnass

More documents

Recommendations

Info

förbjudna i världslitteraturen: Estlands politiskt kom- plexa 1900-talshistoria. Oksanen skriver om det jag som barn bara hörde viskas om. I Sverige var balter andra klassens människor: duktiga och arbetssamma men politiskt suspekta. De utgör den första stora flyktingvågen i Sverige, men ingen talar om den. Min storasyster fick höra i skolan att esterna var ”Europas negrer”. Ordet ”deportation” gör mig svettig av olust, och jag äter fort- farande upp allt på tallriken eftersom min mormor hotade mig med Stalins läger där-de-till-och-med-drack- diskvattnet. I min barndom grät man över sina döda, och räknade varje människospillra som efter Chrustjevs perestrojka fick lämna Gulag. Man talade om sovjetideologin som likriktade och hjärntvättade människor, och man grät över det härliga hemlandet som var för alltid förlorat. För mig är Utrensning som att komma hem till en barndom där alla sörjde utan att ett litet barn kunde förstå varför. Jag är stum av beundran inför den 33-åriga Sofi Oksanens gestaltning av tre kvinnogenerationers erfarenheter. Nordiskt storslam till Sofi Oksanen Med romanen Utrensning har Sofi Oksanen (född 1977) tagit hem storslam vad gäller nordiska litterära priser. 2008 är fick hon Finlandiapriset, 2009 Runebergpriset och 2010 tilldelades hon Nordiska rådets litteraturpris. Romanen har legat på topplistorna i såväl Sverige som i Norge och Danmark och har sålts till närmare 30 länder. Utrensning är en mörk skildring av Estlands efter- krigshistoria, speglad genom två kvinnoöden. Den är också en bild av hur ett kommunistiskt förtryck förbyts till ett kapitalistiskt. Men framför allt äger romanen den stora litteraturens tidlöshet. I augusti har filmen som bygger på boken premiär. I samma veva kommer hennes nya roman ut. Det är den tredje fristående delen om Estlands samtidshistoria, där Stalins kossor och Utrensning är de två första. I Finland är hon mycket engagerad i den offentliga debatten och kommenterar aktuella händelser både i kolumner och pratshower. Som öppet bisexuell och kritisk till Sovjetunionens ockupation av Baltikum har hon stött på kärvhet och kall hand från ryskt håll, medan hon hyllats av Helsinki Pride för sitt stöd för homosexuella i Ryssland och i baltstaterna. Själv växte hon upp i Finland med en estnisk mor och en finsk far, men det som satt outplånliga spår är besöken hos morföräldrarna i Sovjetestland. Hon kallar sig för finsk-estnisk författare, och en föregångare har Utrensning utan tvivel i den estniska författaren Vivi Luiks Den sjunde fredsvåren (1990). Kvinnoromanens arvtagare Sofi Oksanen är arvtagare till kvinnoromanen, den genre som firat sina framgångar under sent 1900-tal med Doris Lessing, Christa Wolf eller Marguerite Duras. Vad kännetecknar kvinnoromanen? Den står alltid på kvinnornas sida, skildrar kvinnors vara i världen som avgörande, tar kvinnors lidande på största allvar istället för att banalisera det, ”degraderar” mannen till människa istället för till norm, och ger kvinnokroppen ett tal. Så ock Oksanen. Redan i debutromanen Stalins kossor 2003 skapar hon en bortträngning av det ”skamliga” estniska arvet anorexi hos en finsk ung kvinna. Påtagligt fysiskt ”systerskap” Också i Utrensning är det litterära språket tätt knutet till det kroppsliga. Den tvångsprostituerade Zara uppvisar samma alienationssymtom som Aliide, Ingel och Zaras mamma Linda. Alla har blivit brutalt våldtagna, och deras kroppar minns för alltid tortyren. ”Aliide blev tvungen att sätta sig. Kraften från hennes ben rann rakt ner i sanden. (…) Hon lutade huvudet mellan knäna, händerna som hon korsat över knäna skakade och knäna började studsa i samma takt. Mannens kromläderstövel befann sig på en armlängds avstånd och sparkade upp damm rakt i hennes luftvägar.” Romanen lanserar något idag så ifrågasatt som ett fysiskt påtagligt ”systerskap” över generationsgränserna. Det kan inte uppstå mellan Aliide och hennes sovjetiskt uppfostrade dotter Talvi eftersom hon är förbjuden att ”berätta någonting om det hon själv hade vuxit upp med, eller hennes mamma, mormor och mormors mor”. ”Systerskapet” kräver en gemensam historia av förtryck och frigörelse, tycks Oksanen mena, som vore hon en kvarleva från 1970-talets kvinnorörelse, besatt av att ta reda på hur kvinnor tänkt och levt före henne. ”Gräset som kittlade Zaras ben, var mormors beröring och vinden i äppelträden hennes viskning, och Zara kände det som om hon såg på Karlavagnen genom mormors ögon, och när hon åter vände blicken från himlen kändes det som om mormors unga kropp fanns inne i hennes egen och den befallde henne att gå tillbaka in, att leta efter den historia man aldrig hade berättat för henne.” 14 parnass 2/3·2012
tema kvinnliga författare i norden herbjørg Wassmos kvinnor bryter sina förbannelser mALiN GRäNDE Huset med den blinda glasverandan, Det stumma rummet och Hudlös himmel är de poetiska titlarna på Herbjørg Wassmos trilogi om Tora som kom under 1980-talet. Tora växer upp som tyskunge i en Nordnorsk by på 50-talet. Hon lever i en fantasivärld och i förgörande skräck för fosterfadern som förgriper sig på henne. Den sista romanen i serien prisades av Nordiska rådet 1987 med motiveringen: ”Hudløs himmel är tredje delen i romansviten om tysk- ungen Tora, den utnyttjade, som vinner styrka att leva vidare genom andra. Romanen är en osedvanligt nyanserad skildring av en ung kvinna, skriven på ett känsligt språk och samtidigt med drastisk realism.” Tora är ett offer och hon vet om det. Hon identifierar sig med de utsatta, och hon allierar sig med fienden. Hon är det lilla barnet som inte finner stöd och kärlek och tillit i sin omgivning och därför inte heller hos sig själv. Hon skyddar sig genom att stänga dörrar och inte släppa människor inpå sig. Hon straffar sig själv och skapar sitt inre kaos. Det är berättelsen om hur den lilla flickan växer upp och hanterar incest och utanförskap. Tora är barnet som blir sviket av vuxenvärlden – en följd av de vuxnas egen otillräcklighet. Det är ingens fel, det bara blev så. Men det finns hopp, det finns en utväg och det finns människor som bryr sig. Tora kan känna det, även om hon förlorat tilltron till sig själv. Tante Rakel är en sådan människa. Hon skapar ett tryggt rum i Toras kaos; där dörrar försiktigt kan öppnas på glänt och solljus kan kika in genom glipan. Dinas bok (på svenska 1990) är en bok att ryckas med i, må riktigt dåligt av, jubla över, lyftas upp av och sväva bort med, försjunka i och bli oåtkomlig för omvärlden av. Det är den ömsom grymma, ömsom gripande historien om den starka kvinnan, de omöjliga relationerna och det ofrånkomliga ödet. Dina har som barn råkat döda sin mor genom att välta parnass 2/3·2012 fOtO: paal audestad Herbjørg Wassmo är född 1942 och uppvuxen i Vesterålen i Nordnorge. Hon har haft en enastående författarkarriär. På mindre än tio år har hennes böcker blivit en del av litteraturundervisningen på alla norska skolor och universitet. en tunna kokande lut över henne. Bilden av den döende modern, med köttet bortfrätt i ansiktet ända ner till benet, följer Dina genom livet. Dina är härskarinnan, den starka, som stundom demoniskt, stundom maskulint formar världen efter sina egna lagar. Men hon är också den krisande, sökande kvinnan i galenskap som stänger in sig på vinden, går in i lång tystnad, för att så småningom hitta fram igen genom musiken. I det introverta och intima samspelet med sitt instrument, cellon, finner hon toner, som ger uttryck för de känslor och stämningar som språket inte riktigt hittar ord för. Dinas bok är den första delen i en trilogi: 1993 kom Lyckans son och 1999 Karnas arv, som är en fristående fort- sättning av de första två. 15 fOtO: strindBergsmuseet
Page 1 and 2: 9 Vi är många vi är hälften! nu
Page 3 and 4: ”Vi är många, vi är hälften!
Page 5 and 6: Kärleksarbete öppnade skattkammar
Page 7 and 8: I undervisningen deltog också en r
Page 9 and 10: nordiska rådets litteraturpris gå
Page 11 and 12: merethe lindstrøm fick nordiska r
Page 13: inte luft, på hennes bröst vilade
Page 17 and 18: eva Ström: poesi är en levande de
Page 19 and 20: Kristin Steinsdóttir debuterade se
Page 21 and 22: en tid när hon inte längre orkade
Page 23 and 24: Ulla-Lena som tidigare betraktat b
Page 25 and 26: påverka de litteraturhistorier som
Page 27 and 28: fOtO: reinO Jillker Mona Mörtlund:
Page 29 and 30: I Parnass nr 1 2008 står artikeln
Page 31 and 32: 1940 gifte hon sig med tidskriftens
Page 33 and 34: noveller. Hennes stil är förtroli
Page 35 and 36: När kriget kommer nära Efter mode
Page 37 and 38: öppna dörrar till författarhem o
Page 39 and 40: 4 parnass 2/3·2012 moa martinsons
Page 41 and 42: MUSEET MUSEET De islandske Sommarku
Page 43 and 44: till publikens jubel i anslutning t
Page 45 and 46: något hemland - Om Folke dahlberg
Page 47 and 48: talslyriken, Den orfiska reträtten
Page 49 and 50: esa bort och blicka inåt - Hjalmar
Page 51 and 52: I ”Enslingen från Salamis” fr
Page 53 and 54: kvinna, människa och djur, barn oc
Page 55 and 56: musiken i strindbergs dramatik sTEf
Page 57 and 58: Beethoven var August Strindbergs fa
Page 59 and 60: livet och tillvaron full av tecken
Page 61 and 62: Ur ALMA-juryns motivering: ”Med f
Page 63 and 64: Tomas Edström med ”Mysingen” (
Page 65 and 66:
förteckning över DeLS sällskap 2
Page 67 and 68:
NY BOK! Fredrika Bremer och Årsta
show all

Läs hela numret! - Parnass

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?