Läs hela numret! - Parnass

9 

Vi är många 

vi är hälften! 

nu syns de kvinnliga 

författarna i norden! 

Sofi okSanen berättar en mörk historia 

ISSN 1104-0548 

ebba Witt-brattStröm gläntar på skattkammardörren 

märta tikkanen Fredrika runeberg drabbade mig totalt! 

771104 054008 

02/3 01 

Litteraturtidningen 

nr 2/3 · 2012 

PRIS 55.– SKR

En extraordinär upplevelse 

av närhet till den tid som flytt 

HAREN MED BÄRNSTENSÖGON av EDMUND DE WAAL 

 

 

 

ADAMSONS av GERDA ANTTI 

 

 

 

2 parnass 2/3·2012

”Vi är många, vi är hälften!” 

Så sjöng vi unga kvinnor på 1970-talet. Att det var en 

kvinnlig författare i Österbotten, Wava Stürmer, som 

skrivit sången hade vi ingen aning om och att sedan 50 000 

isländska kvinnor använde den som kampsång vid en stor 

demonstration, fick jag först nyligen veta. 

Det är så mycket som binder oss ihop, kvinnorna i de 

nordiska länderna, och vi har fått fantastiska uttolkare i 

de kvinnliga författarna. De har både varit föregångare 

och förnyare. I detta nummer hittar du en rad exempel. 

De isländska sagoberätterskorna lade grunden till Eddan 

men glömdes bort när manliga skalder kunde nedteckna 

sagorna. Kristin Steinsdottir, som idag är verksam som 

författare på Island har lyft fram sagorna igen och gett dem 

en modern skepnad. 

många kvinnliga författare som varit bortglömda i 

århundraden väcks nu till liv igen. Med ett musklick kan 

vi nu nå dem alla, påpekar Ebba Witt-Brattström som varit 

huvudredaktör för Nordisk kvinnolitteraturhistoria och 

även varit med om att i vår sjösätta verket på internet. 

Anne Charlotte Leffler hette en framstående dramatiker 

under senare hälften av 1800-talet. Tyvärr var hon också 

samtida med Strindberg och skuffades undan. Men en sen- 

tida släkting, Tove Leffler, har nu levandegjort henne igen 

i sin roman Den kärleken. Märta Tikkanen berättar i sin tur 

gripande om sin stora förebild: Fredrika Runeberg. 

Andra, som Sofi Oksanen, skriver om allt det svåra som 

tidigare generationers kvinnor genomlidit men inte orkat 

berätta om. 

Strindbergsåret fortsätter med full fart. Bl a blir det ett 

par konserter till hans ära i sommar. Stefan Bohman, som 

är chef för Strindbergsmuseet, berättar i Salongen om hans 

stora musikintresse. 

Just nu är försommaren som vackrast utanför redak- 

tionsfönstret. Ta vara på den och åk runt och titta på alla 

de författarhem och miljöer som vi presenterar i Öppna 

dörrar! 

De Litterära Sällskapens Samarbetsnämnd 

Info@dels.nu; www.dels.nu 

Utgivare: DELS Tidskrifter AB 

Ordförande: Bo Ståhle 

parnass 2/3·2012 

catharina söderbergh, redaktör 

Ansvarig utgivare: Bo Malmsten 

Redaktör: Catharina Söderbergh 

Adress: Lädersättravägen 15, 176 70 Järfälla 

Tel: 0706-97 94 32, E-post: red@dels.nu 

Redaktionssekreterare: Malin Grände 

Tel: 0722-33 75 25, E-post: parnass@dels.nu 

Kalendarieredaktör: Margareta Midgard 

E-post: margareta.midgard@comhem.com 

Grafisk form: Fredrik Snellman 

Tryck: V-TAB, Vimmerby 2012 

Innehåll Parnass nr 2/3 · 2012 Årgång 20 

tema: kvinnliga författare i norden 

4 ett enkelt musklick från litteraturhistoriens glömda skatter 

Ebba Witt-Brattström 

6 Völvan – Vad en kvinna kväder 

8 Wava stürmer: Vi är många, Vi är hälften! 

9 nordiska rådets litteraturpris går allt oftare till 

kvinnliga författare 

10 merethe lindstrøm fick nordiska rådets litteratur pris 2012 

12 den mörka historien som måste berättas 

– om sofi oksanens Utrensning 


15 herbjørg Wassmos kvinnor bryter sina förbannelser 

16 pia tafdrup och eva ström är nya tidens poeter 

18 kristin steinsdottir: helst skriver jag om kvinnor, 

deras livsöden är så spännande 

20 märta tikkanen: Fredrika runeberg drabbade mig totalt 

och ögonblickligen 

Märta Tikkanen 

22 sally salminen, anni blomqvist, ulla-lena lundberg: 

havet präglar deras författarskap 

24 den kärleken, den kärleken … tove leffler om 

anne Charlotte leffler 

26 august strindberg om de kvinnliga åttiotalisterna 

David Gedin 

27 mona mörtlund: med nycklar till många världar 

28 ellen key så in i norden 

Siv Hackzell 

30 en stor berättare och två omistliga poeter: 

karen blixen, tove ditlevsen, inger Christensen 

32 konsten, kärleken och livet – tre norska förebilder 

35 på mitt nordiska nattduksbord 

Britta Nygård 

37 öppna dörrar till författarhem och -miljöer 

42 Litterär salong: 

sällskapslivet jubilerar på skansen – 200 litterära 

matinéer under 20 år 

Olof Holm 

45 något hemland – om Folke dahlberg 

Jonas Modig 

49 resa bort och blicka inåt – hjalmar gullberg utmanar 

diagnostiska och medicinska normer 

Jonas Thornell 

52 snöängel – vår tids tintomara 

Olof Holm 

54 nytt intresse för anna maria lenngren 

Birgitta Fernström 

55 musiken i strindbergs dramatik 

Stefan Bohman 

61 litterära notiser 

62 kalendarium 

65 de litterära sällskapen 

Omslag: sOfi Oksanen, sOm fick nOrdiska rådets litteraturpris 2010. 

fOtO: tOni Härkönen 

Lösnummerpris: 55 kr 

Prenumeration helår (4 nr): 220 kr. 

Prenumeration för medlemmar 

i litterära sällskap: 190 kr. 

Taltidning (Daisy): 120 kr. 

Norden och Europa: 280 kr. Övriga världen: 320 kr. 

Prenumeration: ISY-informationssystem, 

Furuviksringen 10, 302 44 Halmstad 

Telefon: 035-19 75 00. Fax: 035-19 75 89. 

E-post: medlemsservice@isydistribution.se 

Parnass är producerad med ekonomiskt bidrag 

från Statens kulturråd. 

3

tema kvinnliga författare i norden 

ett enkelt musklick från 

litteraturhistoriens glömda skatter 

EbbA WiTT-bRATTsTRÖm 

Vad är tradition? Idag: ett tomt begrepp, ett lönnrum dit 

få yngre hittar. Traditionen är som en skattkammare dit 

man tar sig på egen risk eftersom den bevakas av dum- 

dryghetens drakar. Och när det någon gång är öppet hus, 

visar man bara fram ett urval, de redan kända som till- 

verkats för att skänka glans åt män. Ledningen försvarar 

sig med att det är de mest kostbara, men ingen kan kontrollera 

om det är sant eftersom besökaren sällan får tillträde 

till de mörka hörn där kvinnornas skatter samlar 

damm. 

Jag har alltid varnat för konsekvenserna av att skolan 

undervisar i (övervägande) manslitteratur. Läsning blir 

tråkigare när skoleleverna förnekas sitt litterära arv, som 

är tvåkönat, och ointresset för (mans)klassiker i klass- 

rummet kommer att sluta med att man avskaffar ämnet 

litteraturhistoria, profeterade jag. Nu är vi nästan där. 

Den lilla minoritet unga som är i besittning av en skatt- 

karta har fått den av föräldrar med bokhylla i hemmet. 

Vad jag vill säga med denna drastiska bild är att man 

inte kan bedöma eller ens förhålla sig till litteratur som 

skrivs idag om man inte håller klassikertraditionen le- 

vande. Med ett annat ord: kanonmedvetandet. Det måste 

inrymma kunskap om såväl den manslitterära som den 

kvinnolitterära traditionen. Annars hamnar man i den 

enfald (”double standard”) som Virginia Woolf varnade 

för redan 1929: ”Det här är en viktig bok, anser kritikern, 

därför att den handlar om krig. Det här är en obetydlig 

bok, därför att den handlar om känslolivet hos kvinnor i 

en salong.” (Ett eget rum) 

Maskulina värderingar mörkar kvinnors skrivande 

Alldeles oavsett att Marcel Proust eller Jane Austen kom- 

plicerar Woolfs polariserade resonemang vad gäller kvin- 

nors känsloliv i salonger som litterärt framgångsrikt 

ämne, liksom Assia Djebar eller Svetlana Aleksijevitj vad 

gäller krig beskrivet av kvinnor, så har hon en poäng i 

att det fortsatt är ”den maskulina värdesättningen” som 

dominerar. Det kan den göra så länge som den kvinno- 

litterära traditionen undervärderas, för endast då kan miss- 

förståndet upprätthållas att det är först nu som kvinnor 

börjat skriva, och då gärna över kvinnligt ”triviala” äm- 

nen, som (det lilla) livet, varför de inte kan göra anspråk 

på att vara lika litterärt framstående som sina manliga 

kolleger som förutsätts skriva ”allmänmänskligt” (om 

manligt själsliv). 

Enklast verifierar man missförhållandet genom att ta 

sig en titt på den litterära prispolitiken. Svenska Akade- 

mien är i det avseendet en tacksam måltavla. I skrivande 

stund kritiseras i pressen att ”De aderton” (i verkligheten 

femton arbetande ledamöter) med sina som mest nittio 

priser (!) ”gillar och belönar” en tredjedel kvinnor, två 

tredjedelar män. Kritiken noterar att Akademiens Nordi- 

ska pris, även kallat ”lilla nobelpriset” på grund av pris- 

summan (350 000 kr), delats ut till 24 män och två kvin- 

nor. (Samma snedfördelning utmärker alla större priser, 

även om man räknar bort Nobelpriset med sina tolv 

kvinnor och 96 män.) 

Nordiska rådet prisade kvinna – efter arton år! 

Nordiska rådets litteraturpris, som funnits sedan 1962 

kunde de första arton åren fås av bara män. På senare tid 

har kommittén skärpt sig något och belönat tolv kvinnor. 

Åtminstone där har medvetandet om att det finns stora 

nordiska kvinnliga författare fått fäste. I det svenska 

prislandskapet i stort gäller regeln att om ett pris har ett 

kvinnonamn (Stiftelsen Selma Lagerlöfs litterära pris, 

Stina Aronsons pris, Almapriset, Maria Gripepriset) så har 

kvinnor bättre, men sällan lika chanser. Med undantag 

för Moapriset, som givits till 23 kvinnor och tre män, 

eftersom motiveringen är att man ska ha skrivit i ”Moas 

anda”. Om priset uttryckligen förknippas med en manlig 

författare är det nästan kört för kvinnor (Övralidpriset, 

Ivar Lo-priset med flera). Det är som i det gamla talesättet 

att skogen inte syns för bara trän. 

4 parnass 2/3·2012

Kärleksarbete öppnade skattkammaren 

Slutsatsen? Kvinnors tusen år långa skrivande i Norden 

måste fortfarande synliggöras för att man ska få syn på de 

nu levande kvinnliga författarskapen. Den insikten sam- 

lade 1981 en skara yngre, oetablerade litteraturvetare från 

Sverige, Danmark, Norge, Finland och Island kring idén 

att skriva en nordisk kvinnolitteraturhistoria. Besjälade 

av drömmen att erövra världen för en marginaliserad 

litterär tradition som blev tydligare genom det nordiska 

perspektivet, gav vi inte upp när vi fick kalla handen av 

NOS-H (Nordiska samarbetsnämnden för humanistisk 

forskning). Urgruppen bestod nämligen av gamla kvinno- 

rörelseaktivister som var vana att barfotaforska utan er- 

sättning. Först 1984 fick vi pengar till en samordnare på 

halvtid, men allt forskande var ofinansierat. Verket, som 

utkom i fem band 1993–1998 är alltså ett kärleksarbete 

till den rika kvinnolitteratur vi fann i skattkammarens 

dammigaste hörn. När detta verk med 230 artiklar över 

mer än 800 författarskap, en mångfald av genrer, tematik 

och frågeställningar, dessutom med illustrationer som 

visar fram en kvinnlig kulturhistoria från 1000-talet fram 

till idag, nu finns gratis tillgängligt på nätet, är det tack 

vare att (som vi i slutändan blev) hundra skribenter har 

skänkt sin copy right. 

 

läs Victoria Benedictsson, 

Edith Södergran, Maria Sandel, 

Karin Boye, Fredrika Bremer, Ellen 

Key, Sophie Elkan, Anna Maria 

Lenngren, Harriet Löwenhjelm, 

Hedvig Charlotta Nordenflycht och 

många fler gratis och fritt för alla på 

Litteraturbanken.se 

nyhetsbrevet får du genom att maila till 

info@litteraturbanken.se 


Med ett enkelt musklick kan alla nu komma åt den 

”glömda” delen av litteraturhistorien. Vårt motto inför 

lanseringen av verket i bokform var ”Nu växer litteraturhistorien”. 

Återstår att se om dumdryghetens drakar vågar 

utmana sina fördomar genom att gå in på hemsidan 

nordicwomensliterature.net. (i anslutning finns den svenska 

och danska versionen) och sälla sig till den hänförda 

publik som redan efter tre dagar på nätet räknade tre 

miljoner. Det vore inte en dag för tidigt. 


Professor i litteraturvetenskap vid 

Södertörns högskola, från augusti 

professor i nordisk litteratur vid 

Helsingfors universitet. 

5


Völvan – Vad en kvinna kväder 

CAThARiNA sÖDERbERGh 

Ungmös ord 

skall ingen tro, 

hustrus tal ej heller 

(”Den höges tal”) 

Meyjar orðum 

skyli manngi trúa 

né því er kveður kona 

(”Hávamál”) 

– Mycket tyder på att kvinnor i hög grad stod för den 

muntliga traditionen i den fornnordiska litteraturen. 

När sedan berättelserna nedtecknades av män som 

Snorre Sturlason tystnade deras röster. I första bandet av 

Nordisk kvinnolitteraturhistoria berättar den isländska 

litteraturprofessorn Helga Kress om dessa kvinnor. Till 

deras diktning knöts sejden (spå- och trolldomskonsten) 

och läkekonsten, som båda tillhörde kvinnokulturen. Det 

vill säga att diktning, sejd och läkekonst räknades till ett 

och samma område, bildade en rituell enhet. 

Till omfånget spänner den fornnordiska litteraturen 

över övergången från hedendom till kristendom och 

från en muntlig till en skriftlig kultur. Samtidigt gestaltas 

rörelser från en starkt kvinnocentrerad till en nästan 

ensidigt manligt dominerad kultur. 

– Med kristendomen, klostren, skriften och skolorna 

undertrycktes denna kvinnocentrerade kultur och gick 

upp i den manliga. Kvinnorna miste många av de viktiga 

roller, som de hade haft i den hedniska ritualen. De lärde 

sig heller inte att skriva. Detta innebar att kvinnornas 

muntliga tradition bokstavligen övermannades av den 

skriftliga manliga kulturen, påpekar Helga Kress. 

Merparten av den fornnordiska litteraturen är anonym. 

De författare, som är kända och i litteraturhistorien anses 

historiskt intressanta, är nästan alla män. Inte ett enda 

prosaverk tillskrivs en kvinna, och av de cirka 250 muntligt 

överförda dikterna av kända diktare anses bara en 

liten bråkdel vara skrivna av kvinnor. 

Namn på litterära eller lärda kvinnor förekommer 

ytterst sällan i den historiska samtidslitteraturen. Således 

hänvisar Ari Frode i Islendingabók (Islänningaboken från 

cirka 1125) till Þuríður Snorradóttir, ”som både var kun- 

nig och pålitlig”. I biskopssagan Porláksaga helga (Torlak 

den heliges saga) från cirka 1200 sägs det, att när biskopen 

i sin ungdom inte hade annat att göra, lyssnade han på 

vad Hälla, ”hans mor, visste att lära honom om antavlor 

Nornorna, Urd (öde), Skuld (skolandet) och Verdandi (vardandet), 

är den nordiska mytologins ödesgudinnor. Nornorna undandrog 

inte bara sig människans, utan också gudarnas kontroll. Sødergren: 

Nornerne, 1896, efter Constantin Hansen. 

och kännedom om folk”. I en annan biskopssaga, Jóns 

saga helga (Jon den heliges saga), även den från omkring 

år 1200, berättas om skollivet på biskopssätet Hólar på 

tidigt 1100-tal, och där påpekas det speciellt att det bland 

de studerande fanns en kvinna. Typiskt nog nämns hon 

dock som den sista i en rad av manliga studerande och 

bara vid förnamn: 

6 parnass 2/3·2012

I undervisningen deltog också en ren jungfru, som hette 

Ingunn. Hon var ingen underlägsen i litterära kunskaper. 

Hon lärde många grammatica och undervisade var och 

en som ville lära. Många blev väl upplärda under hennes 

handledning. Hon rättade mycket i latinska böcker, på så 

sätt att hon lät dem läsa högt för henne, medan hon själv 

sydde, spelade brädspel eller utförde annat konstarbete 

med helgonsagor, i det att hon förkunnade Guds härlighet 

för folk, inte bara med ord från sin mun, utan också med 

sina händers arbete. 

Denna unga kvinna på biskopsskolan lärde sig varken läsa 

eller skriva, utan hon sattes att undervisa andra, för att hon 

var så kunnig i berättarkonst och muntlig lärdom. Medan 

hon talade framställde hon i broderier männens hjältedåd, 

ett motiv som sedan dyker upp i hjältediktningen och 

också blir vanligt i senare diktning. Berättelsen om henne 

är ett gott exempel på den litterära institutionens censur. 

Den finns bara i sagans äldre version, i den yngre är den 

struken, påpekar Helga Kress. 

I Laxdæla saga förekommer en symbolisk berättelse om 

trälkvinnan Melkorka, som gör uppror mot sitt förtryck 

genom att helt sonika tiga och låtsas vara stum. En tidig 

morgon då hennes husbonde, som också är far till hennes 

lille son Olaf går ut för att se till gården, hör han att 

någon talar, och ”gick dit, där en bäck rann förbi tunet. 

Där såg han två personer, som han kände. Det var Olaf, 

hans son, och dennes mor. Då förstod han, att hon inte var 

stum, för hon talade mycket med pojken. 

Denna scen med den tysta modern, som talar till sin 

son och lär honom modersmålet, har tolkats som en 

metafor för kvinnors dolda, men starka inflytande på den 

manliga, skriftliga litteraturen. På grund av deras starka 

muntliga, inhemska berättartradition, som de gav vidare 

till sina skrivande söner, blev denna litteratur skriven på 

isländska i stället för på latin, som annars var de litterära 

institutionernas språk i Europa. 

I förlängningen av denna teori kan man också säga, att 

det är i den anonyma litteraturen och i de genrer, vilka 

i vid mening bygger på muntlig tradition, som kvinnors 

åsikter, röster och erfarenheter starkast tränger igenom. 

Kvinnor kunde också utöva sejd och påverka människors 

öden och skåda in i framtiden. I Ynglingasaga (Yng- 

lingasagan), den första av Snorres kungasagor i Heimskringla, 

spåras sejdens ursprung till gudinnan Freja: ”Och 

det var hon, som först lärde asarna sejd.” 

I källorna kallas kvinnor som utövar sejd antingen 

völvor, sejdkvinnor, spåkvinnor eller visa kvinnor. De många 

och ofta oprecisa beteckningarna kunde tyda på, att man 

inte längre förstod skillnaden mellan dem, om det fanns 

någon. Filologin har sett det som ett faktum att ordet völva 


kommer av ”völur”, ”stav” och betyder ”en som bär stav”. 

Völvan skall alltså ha fått sitt namn från den sejdstav hon 

har i några av berättelserna. Det är dock mer sannolikt att 

ordet har bildats av samma stam som det latinska verbet 

volvere, ”välta”, ”vrida”, och syftar på den trans völvan 

faller i, till hennes förmåga att se in i en annan värld. 

I detta sammanhang är namnet Edda på Snorre Sturlasons 

lärobok i poetik av stort intresse: ”Denna bok 

heter Edda, och den har Snorre Sturlason satt ihop”, står 

det i den äldsta handskriften till boken, medan senare 

handskrifter inte bär någon titel. Ordet förekommer 

sedan i själva Eddan i en lista över synonymer för kvinnor. 

Här betyder det ”anmoder” eller ”gammelmor”, och följs 

sedan av synonymer för nästa två generationer av mödrar. 

Så används ordet också i dikten ”Rígsþula” (Rigs ramsa 

eller Rigs vandring), där den gråhåriga Edda får en son 

med guden Heimdal och blir stammoder till den första 

människosläkten, dvs. allmogen. 

Det tyder dessutom på att kvinnor kallades för eddur, 

därför att de diktade och kvad ”oden”. De var alltså inte 

enbart ”traditionsbärare”, utan själva diktare och skapare 

av traditionen. En intressant poäng är att de karakteriseras 

som ”gamla”. Detta mönster upprepar sig i källorna som en 

metafor för en förlorad eller försvinnande kvinnokultur, 

som bara existerar i gamla kvinnors hågkomster. 

I fornnordisk mytologi kan guden Oden uppfattas 

som metafor för övergången från en muntligt traderad 

kvinnokultur till en manligt dominerad skriftkultur. Så 

småningom får han makt över olika delar av kvinnokulturens 

domäner – och likaledes över olika kvinnor. 

Bland annat lägger han under sig själva jorden, personifierad 

av en kvinna, och får med henne sonen och 

bundsförvanten Tor, den starkaste av alla asar. 

I sagan om skaldemjödet i Snorres Edda får Oden 

diktandets gåva genom en kvinna. Jättekvinnan Gunnlöd 

bevakar diktandets mjöd inspärrad i ett berg i vildmarken. 

Symboliskt sett befinner hon sig på kulturens gränslinje 

och förmedlar mjödet från den vilda kaosregionen till 

den litterära, manliga institutionen. Under täcknamnet 

Bölverk borrar Oden och hans medhjälpare sig igenom 

berget kan ses som en fallossymbol. Oden förvandlar sig 

till en orm och kryper genom hålet. Efter att ha besegrat 

Gunnlöd med sin fallos, sviker han henne och dricker allt 

mjödet. Hon får stanna kvar, medan han i örnhamn flyger 

tillbaka till Asgård, det etablerade samhället. 

– Drycken är här, liksom allmänt i den fornnordiska 

litteraturen, ett intressant motiv, påpekar Helga Kress. 

Det är kvinnor, som tillagar den och ger den till männen, 

som dricker. Drycken är källan till liv och skaparkraft 

men också till rus, och som sådan kan den vara farlig, 

eftersom den suddar ut gränserna mellan det etablerade 

och det vilda. 

7


Wava Stürmer: 

Vi är många 

Vi är hälften! 


Vi är många 

Vi är hälften 

av alla människor i stan 

av alla här i landet 

Vi är många 

Vi är hälften 

Ja, hälften av alla som finns 

är kvinns! 

”Vi är många, vi är hälften” var en kampsång för oss 

kvinnor som var unga på 1970-talet. Wava Stürmer skrev 

texten, som var med på den första s.k. ”Kvinnokamps- 

LPn” Sånger om kvinnor med musik av Gunnar Edander. 

På Island gjorde hennes sånger succé och ”Vi är många” 

sjöngs på Islands största demonstration genom tiderna då 

50 000 kvinnor demonstrerade… 

Wava Stürmer förde tidigt ut en ny kvinnomedvetenhet 

och ett klart kvinnoperspektiv. Hon föddes 1929 i 

belgiska Kongo, nuvarande Kongo Kinshasa. Som liten 

flyttade hon och hennes mamma till Jakobstad, pappan 

långpendlade mellan Jakobstad och Zaire. 

Redan på 1950-talet gav Wava Stürmer ut dikter, men 

det var på 1970-talet som hon tack vare impulserna från 

den nya kvinnorörelsen i Sverige fick spännvidd i sitt 

författarskap. Hon skrev sångtexter som blev spridda i 

hela Norden, tack vare skivan Sånger om kvinnor, 1972. 

Efter ett feministiskt genombrott med diktsamlingen 

Det är ett helvete att måla himlar, 1970, har hon bland annat 

gett ut den vardagsrealistiska romanen Slå tillsammans, 

1976, om ett kvinnokollektiv, romanen Väntans väg, 1985, 

där hon skildrar ett kvinnligt kretslopp och Så länge vi 

minns, 1990, en samling mjukt rytmiska dikter. I Det vete 

fåglarna, 1995, berättar hon skrönor från gamla tider. 1999 

gav hon ut diktsamlingen För dig Allena och 2011 Samtidigt. 

Wava Stürmer. 

fOtO: mats anderssOn 

På senare år har hon också skrivit ett par romaner: Inte 

gjort något 2005 och Till varje pris 2007. 

Wava Stürmer har spelat en stor roll för alternativ- 

kulturen i hemstaden Jakobstad. Hon var t.ex. en av 

de drivande krafterna när ”Kvinnoskribentgruppen i 

Österbotten” bildades. 

Det var det första nordiska kvinnoseminariet i Sverige 

1978 som inspirerade en antal finlandssvenska kvinnliga 

författare att gå tillsamman i en skribentgrupp. Utom 

Wava Stürmer bestod gruppen av några kvinnoförfattare 

som alla debuterade på 1970-talet: Solveig Emtö, Gunnel 

Högholm, Gurli Lindén och Anita Wikman. 

Alla är födda i det svensktalande Österbotten och 

representerar en regional kultur gentemot den domine- 

rande huvudstadskulturen. Gemensamt är också den 

korta skolgången, erfarenhet av låglöneyrken, förankring 

i kvinnovardag och samhällsengagemang. I sin prosa är 

de till en början nyrealister och låter språket färgas av 

dialektala tonfall och stark vardaglighet. Inom lyriken 

använder de talspråket och framför olika varianter av 

kvinnlig upprorslust. 

8 parnass 2/3·2012

nordiska rådets 

litteraturpris går 

allt oftare till 

kvinnliga författare 

mALiN GRäNDE 

För att öka intresset för grannländernas litteratur och 

språk samt stärka den nordiska kulturgemenskapen in- 

stiftade Nordiska rådet i början av 1960-talet ett stort 

litteraturpris. Priset skall gå till författaren av ett skönlitterärt 

verk som skrivits på ett av de nordiska språken. 

Det kan vara en roman, ett drama, en dikt-, novell- eller 

en essäsamling som uppfyller höga litterära och konstnärliga 

krav. 

En samlad nordisk bedömningskommitté utser lit- 

teraturpristagaren. Detta sker oftast i början av året. 

Kommittén består av två medlemmar från varje nordiskt 

land. En av de finländska medlemmarna ska vara finsk- 

språkig och en ska vara svenskspråkig. Medlemmarna i 

kommittén ska ha goda kunskaper om det egna landets 

litteratur och i största möjliga mån också känna till 

grannländernas. Om verk nomineras från Färöarna, 

Grönland eller det samiska språkområdet deltar representanter 

för dessa som tillfälliga medlemmar. 

Prissumman är på 350 000 danska kronor. 

Nordiska rådets litteraturpris har delats ut till flera av 

våra svenska ”sällskapsförfattare”. Först ut 1962 var Eyvind 

Johnson. Priset har också tilldelats Gunnar Ekelöf 1966, 

Ivar Lo-Johansson 1979 och Sven Delblanc 1982. 

Priset har alltså delats ut sedan 1962. Under de första 

18 åren var den manliga dominansen hundraprocentig. 

1980 bröt Sara Lidman trenden och erhöll priset för sin 

roman Vredens barn. 

Därefter har jämlikheten arbetat upp sig till 20 manliga 

pristagare och 12 kvinnliga. Bland de senare årens 

kvinnliga pristagare kan nämnas 1987 Herbjørg Wass- 

mo (Norge), 1992 Frída Á Sigurdardottir (Island), 1999 

Pia Tafdrup (Danmark), 2007 Sara Stridsberg (Sverige) 

och 2010 Sofi Oksanen (Finland), samt Merete Lindstrøm 

(Norge) 2012. 


I år, då priset firade 50-årsjubileum, var det första gång- 

en som pristagaren avslöjades först vid själva prisceremonin 

i Reykjavik. Att smussla med resan och hemlighålla 

glädjen i att ha vunnit var inte lätt för årets pristagare: 

– Utmaningen i att bevara hemligheten påminner lite 

grand om temat i min roman, säger Merethe Lindstrøm 

som berättar om sin bok Dager i stillhetens historie och 

sitt författarskap i detta nummer av Parnass. Mer läsning 

om tidigare års pristagare finns också, t ex Pia Taftdrup, 

Eva Ström och Herbjørg Wassmo, liksom Ebba Witt- 

Brattströms essä om Sofi Oksanens prisbelönta roman 

Utrensning. 

Språk 


Sara Lidman var 1980 den första kvinnliga författaren. 

Språkgemenskapen är en viktig sak som binder sam- 

man det nordiska samarbetet. danska, norska och 

svenska är så nära besläktade att man med en förhållandevis 

liten insats kan lära sig förstå alla språken 

om man behärskar ett av dem. 

nästan 80 procent av nordens befolkning har 

danska, norska eller svenska som modersmål. detta är 

naturligtvis en fördel i många sammanhang, men det 

är viktigt att minnas att de nordiska länderna rymmer 

en språklig mångfald vid sidan av de skandinaviska 

språken. 

Omkring 20 procent talar finska och därtill talas 

en lång rad minoritetsspråk. 

9 

fOtO: fOlke HellBerg

Merethe Lindstrøm är Nordiska rådets litteraturpristagare i år. 

Hon kommer i höst inviga Bok&Biblioteksmässan i Göteborg, 

som i år har Norden som tema. 

10 fOtO: parnass ellen lande 2/3·2012 gOssner

merethe lindstrøm fick nordiska rådets litteraturpris 2012 

hon skriver om de livsfarliga, 

nära relationerna 

mALiN GRäNDE 

Norskan Merethe Lindstrøm debuterade redan som 

tjugoåring med novellsamlingen Sexorcisten og andre for- 

tellinger (1983). Sedan dess har hon fortsatt att varva 

novellsamlingar med romaner och har också författat en 

barnbok. 

Men trots att hon är kritikerhyllad i Norge, erhöll det 

prestigefulla Dobloug-priset för sitt författarskap 2008 

och nominerats till Nordiska rådets litteraturpris tidigare, 

är hon inte särskilt känd i Sverige. Kanske blir det ändring 

nu, med hennes sjunde roman. 

Lågmäld och intensiv roman 

Dager i stillhetens historie, som utspelar sig i Merethe 

Lindstrøms födelsestad Bergen, handlar om det åldrade 

äkta paret (han läkare, hon lärarinna) och den tystnad 

som uppstår i deras relation när maken drabbas av 

begynnande demens. Eller är det kanske så, att han bara 

inte vill komma ihåg de mörka delarna av sitt förflutna 

och tar skydd i tystnaden i demensens skugga? 

Romanen är lågmäld men intensiv, och var ”årets 

fynd” enligt Aftenposten. Dagbladet kallade den ”ett 

mästerverk”. Tidigare i år belönades den med det norska 

kritikerpriset som Lindstrøm knep framför näsan på 

Karl-Ove Knausgård, och hans sista roman i bokserien 

Min kamp. 

Det som inte kan sägas 

I Nordiska rådets nominering framhålls det att boken 

inte är en thriller, men att den ändå håller läsaren i ett 

järngrepp av spänning. Så här säger Merethe Lindstrøm 

själv om sin prisade roman: 

– Boken är inget självbiografiskt projekt. Men faktiskt 

så hände samma sak med min far; något år innan han dog 

tystnade han mer och mer. Det var inte så att man kunde 

se att det var en demens, han var klar och närvarande, men 

blev plötsligt tystare och tystare. Det är en stor utmaning 


när kommunikationen plötsligt upphör. 

På frågan varför Nordiska rådet valde just hennes bok 

i år, svarar hon: 

– Jag var nominerad 2007 med novellsamlingen 

Gjestene och jag har fört projektet vidare med de texterna 

till den här romanen. Novellen ”Vederlag” fokuserade i 

mångt och mycket på det samma som Dager i stillhetens 

historie. Tystnad och ett gemensamt liv som präglas av det 

som inte kan sägas. 

Vill belysa det osynliga i vardagen 

– Jag är inte en sådan som vill bestämma vad litteraturen 

ska eller inte ska handla om. Men personligen tycker jag 

det är viktigt att belysa det mest osynliga i tillvaron och 

hitta ett språk för det. Genom att exempelvis fokusera 

på spänningen i till synes små, små, vardagliga rörelser 

mellan människor, upplever jag att det är möjligt att säga 

något betydelsefullt. 

– Alla mina böcker handlar på sätt och vis om det 

som utmanar oss mest, de livsfarliga nära relationerna. 

Livsfarliga eftersom såren är så djupa samtidigt som det 

som skadar oss kan vara så subtilt och pågå i stillhet under 

flera år. 

Att finna det rätta språket 


Böckerna är olika, flera handlar också om vilka möjlig- 

heter språket har att täcka det väsentliga, om att hitta ett 

språk för erfarenheter. 

– Det gäller för mina karaktärer, men även för mig som 

författare, säger Merethe Lindstrøm. ”Stedfortrederen” är 

sprungen ur ett historiskt barnuppror på norska Bastøy. 

I ”Steinsamlere” beskrivs förhållandet mellan en filosof 

och hans sekreterare, och deras resa till Wittgensteins 

Skjolden på Vestlandet. 

– Jag har skrivit sex novellsamlingar och sju romaner. 

Novellerna är nog en hörnpelare i mitt författarskap. 

11


den mörka historien 

som måste berättas 

Om Sofi Oksanens Utrensning 

EbbA WiTT-bRATTsTRÖm 

Nu är det 1992. I Koluvere i västra Estland hittar byns 

”röda mormor” Aliide Trüü ett människobylte som kol- 

lapsat på hennes gårdsplan. Det är den unga ryskan 

Zara, på flykt undan sina hallickar. Någonting i Zaras 

ålderdomliga estniska får Aliide att halka tillbaka i sin 

skamliga familjehistoria. 

”Men det fanns en skiftning i flickans estniska, något 

äldre, gulnat och malätet. På något konstigt sätt kunde 

man känna lukten av död.” 

Ljusskygga handlingar 

Aliide värjer sig, men beslutar sig ändå för att hjälpa 

flickan till ett nytt liv. Zara visar sig vara dotterdotter till 

hennes syster Ingel, som deporterats till Vladivostok efter 

att ha blivit angiven av Aliide, som ville ha Ingels man 

Hans för sig själv. Ett simpelt svartsjukemotiv? Nej, det är 

mer komplicerat än så, ska det visa sig. 

Sofi Oksanens roman kan läsas som en andlöst spän- 

nande pusseldeckare. Genom Aliides ljusskygga handlingar 

rullas Estlands blodiga krigshistoria upp. På ett 

övergripande plan handlar det om hur politiska och 

ekonomiska system mal ner människor till skräckslagna 

anpasslingar – tills de slår tillbaka i desperation. Både 

Aliide och Zara begår mord. Brottet är systemimmanent 

och handlar om att vara fel kön på fel plats vid fel tidpunkt. 

Som det lilla olycksdrabbade landet Estland, som styrts av 

danskar, tyskar, svenskar och ryssar tills det äntligen blev 

fritt och blomstrande ett par årtionden mellan 1918 och 

1939. 

Infekterade ärr från mörka sår 

Andra världskriget, med sovjetisk och nazitysk ockupation 

kostade en tredjedel av befolkningen (300 000) livet. 

100 000 flydde, däribland drygt 30 000 över havet till 

Sverige i september 1944 (så ock min mamma, mormor 

och moster). Av de som stannade kvar deporterades 

över 100 000 i boskapsvagnar till Sibirien. Samtidig 

tvångsförflyttades ryssar och ukrainare till Estland. I juni 

1941 skickades 10 000 ester till ryska arbetsläger, i oktober 

1944 75 000 och i mars 1949 30 000 ”motståndare till 

tvångskollektiviseringen av jordbruket”, mest kvinnor 

och barn eftersom de arbetsföra männen antingen stupat 

eller gömde sig i skogarna. Ingels man Hans, som tagit 

värvning i den tyska armén men deserterat för att i finsk 

regi kämpa för ett fritt Estland, är en av dessa ”skogs- 

bröder”. 

Det är också vårvintern 1949 som Ingel och hennes 

minderåriga dotter Linda lastas in i godsvagnen. För att 

behålla familjegården och kunna gömma den älskade 

svågern, gifter sig Aliide med partiorganisatören Martin. 

Hennes fina plan att leva dubbelliv går dock om intet, 

för Hans vill inte ha henne. Hur hon ändå lyckas behålla 

honom ska inte avslöjas här, men det är garanterat 

hemskt. 

Tyngdpunkten i Utrensning ligger på det mörkaste ka- 

pitlet i Estlands moderna historia, nämligen 1944–1991, då 

landet tvångsomvandlades till Sovjetrepubliken Estland. 

Det är Aliide som minns, och det är ingen söndagshistoria. 

Marxism-leninismen gick ut på att med terror, rotlöshet 

och utrotande av varje nationalkänsla skapa ett slavsamhälle. 

Aliide med sina eviga dubbla underbyxor efter 

gruppvåldtäkten i kommunalhusets källare är det per- 

fekta subjektet för denna berättelse. Oksanens roman är 

en gastkramande historielektion och en moralitet i ordets 

bästa bemärkelse: förgångna oförrätter sätter sina spår i 

kommande generationer, det blir ärr som varar sig om 

man inte gör upp med det förflutna. Det är ingen slump 

att Zara blir ett traffickingoffer i den ryska maffiakapita- 

lism som avlöser sovjetdiktaturen. 

Samma stövlar, kukar och förakt för människovärdet 

som fanns under Sovjettiden fortsätter att trampa, våldta, 

slå och döda kvinnor. (”Natten segade sig fram, hon fick 

12 parnass 2/3·2012

inte luft, på hennes bröst vilade en kromläderstövel som 

hon inte orkade lyfta bort.”) Men gumman Aliide har fått 

nog, och med den kallblodighet som livet har lärt henne, 

tar hon hämnd på förtryckarna. 

Dessutom kan Zara, till skillnad från hennes egen 

dotter Talvi, skilja mellan daggkåpa och groblad eller 

flugsvamp och skäggriska, och det avgör saken. Genom 

sin sista handling ger Aliide Zara, Ingel och Linda chansen 

att återvända till Estland. 

Sofi Oksanen med staden som hon beskriver i bakgrunden. 

Språk med smak av hemland och moderskärlek 

Enbart den gastkramande plotten, eller det skickliga varvandet 

av dåtid och nutid (1991) skulle inte ha räckt för att 

göra boken till en stor europeisk roman, översatt till 38 

språk. Utrensning har belönats med i stort sett alla stora 

priser med undantag för Bookerpriset och Nobelpriset 

(det kommer nog), och det beror också på Oksanens 

fantastiska litterära språk. Ett starkt tema är det i Zaras 

sovjetiska uppväxt förbjudna modersmålet med sin smak 

av hemland och moderskärlek. Nyckelordet med vilket 

Zara dyrkar upp sin traumatiserade mormors apati är 

”Emasüda” (modershjärtat). Det är namnet på en mycket 

känd tonsatt dikt skriven av den estniska nationalpoeten 

Lydia Koidula. Oksanen låter Zara från Vladivostok födas 

som individ genom att uttala ordet ”Emasüda”, hennes 

modersarv: 

”Mormor såg på henne, hon såg rakt på henne för 


första gången, och Zara kände hur mormors blick 

trängde ur hennes ögon rakt in i henne, in i munnen och 

i halsen, hon kände hur halsen snördes samman och hur 

mormors blick rann ner genom halsen mot hjärtat, och 

det stramade kring hjärtat och blicken rann vidare mot 

magen och det vände sig i magen och den fortsatte ner i 

benen som började skaka och från benen till fotsulorna, 

det stack i dem och det blev hett och mormor log. I det 

leendet föddes deras första gemensamma lek, som grodde 

fOtO: tOni Härkönen 

ord för ord och började blomma disigt och gulnande så 

som döda språk blommar, raspa ljuvt som nålen på en 

grammofon och låta som ljuden låter under vatten. Tyst 

och viskande växte ett nytt språk upp mellan dem. Det var 

deras gemensamma hemlighet, deras gemensamma lek.” 

Estniskan blir det söta språket eftersom Zara belönas 

med en karamell när hon säger rätt. På samma sätt är Sofi 

Oksanens litterära språk materialistiskt, genomsyrat av 

kärlek till kvinnoarbetets alla aspekter i bondesamhället: 

lantbruk, konservering av grönsaker, mjölkning och 

örtkunskap. Men också till förruttnelse, fylla, svett och 

äckliga spyflugor… 

Ett hemland, för alltid förlorat 

Utan tvivel är det kvinnornas plats i den estniska historien 

som är Sofi Oksanens stora ämne. Hon lyfter in det mest 

13

förbjudna i världslitteraturen: Estlands politiskt kom- 

plexa 1900-talshistoria. Oksanen skriver om det jag som 

barn bara hörde viskas om. I Sverige var balter andra 

klassens människor: duktiga och arbetssamma men poli- 

tiskt suspekta. De utgör den första stora flyktingvågen 

i Sverige, men ingen talar om den. Min storasyster fick 

höra i skolan att esterna var ”Europas negrer”. Ordet 

”deportation” gör mig svettig av olust, och jag äter fort- 

farande upp allt på tallriken eftersom min mormor 

hotade mig med Stalins läger där-de-till-och-med-drack- 

diskvattnet. I min barndom grät man över sina döda, och 

räknade varje människospillra som efter Chrustjevs perestrojka 

fick lämna Gulag. Man talade om sovjetideologin 

som likriktade och hjärntvättade människor, och man grät 

över det härliga hemlandet som var för alltid förlorat. För 

mig är Utrensning som att komma hem till en barndom 

där alla sörjde utan att ett litet barn kunde förstå varför. 

Jag är stum av beundran inför den 33-åriga Sofi Oksanens 

gestaltning av tre kvinnogenerationers erfarenheter. 

Nordiskt storslam 

till Sofi Oksanen 

Med romanen Utrensning har Sofi Oksanen (född 

1977) tagit hem storslam vad gäller nordiska litterära 

priser. 2008 är fick hon Finlandiapriset, 2009 

Runebergpriset och 2010 tilldelades hon Nordiska 

rådets litteraturpris. Romanen har legat på topplistorna 

i såväl Sverige som i Norge och Danmark och 

har sålts till närmare 30 länder. 

Utrensning är en mörk skildring av Estlands efter- 

krigshistoria, speglad genom två kvinnoöden. Den är 

också en bild av hur ett kommunistiskt förtryck förbyts 

till ett kapitalistiskt. Men framför allt äger romanen 

den stora litteraturens tidlöshet. 

I augusti har filmen som bygger på boken premiär. 

I samma veva kommer hennes nya roman ut. Det är 

den tredje fristående delen om Estlands samtidshistoria, 

där Stalins kossor och Utrensning är de två 

första. 

I Finland är hon mycket engagerad i den offentliga 

debatten och kommenterar aktuella händelser både 

i kolumner och pratshower. Som öppet bisexuell och 

kritisk till Sovjetunionens ockupation av Baltikum 

har hon stött på kärvhet och kall hand från ryskt håll, 

medan hon hyllats av Helsinki Pride för sitt stöd för 

homosexuella i Ryssland och i baltstaterna. 

Själv växte hon upp i Finland med en estnisk mor och en 

finsk far, men det som satt outplånliga spår är besöken 

hos morföräldrarna i Sovjetestland. Hon kallar sig för 

finsk-estnisk författare, och en föregångare har Utrensning 

utan tvivel i den estniska författaren Vivi Luiks Den sjunde 

fredsvåren (1990). 

Kvinnoromanens arvtagare 

Sofi Oksanen är arvtagare till kvinnoromanen, den 

genre som firat sina framgångar under sent 1900-tal 

med Doris Lessing, Christa Wolf eller Marguerite Duras. 

Vad kännetecknar kvinnoromanen? Den står alltid på 

kvinnornas sida, skildrar kvinnors vara i världen som 

avgörande, tar kvinnors lidande på största allvar istället 

för att banalisera det, ”degraderar” mannen till människa 

istället för till norm, och ger kvinnokroppen ett tal. Så 

ock Oksanen. Redan i debutromanen Stalins kossor 2003 

skapar hon en bortträngning av det ”skamliga” estniska 

arvet anorexi hos en finsk ung kvinna. 

Påtagligt fysiskt ”systerskap” 

Också i Utrensning är det litterära språket tätt knutet till 

det kroppsliga. Den tvångsprostituerade Zara uppvisar 

samma alienationssymtom som Aliide, Ingel och Zaras 

mamma Linda. Alla har blivit brutalt våldtagna, och 

deras kroppar minns för alltid tortyren. 

”Aliide blev tvungen att sätta sig. Kraften från hennes 

ben rann rakt ner i sanden. (…) Hon lutade huvudet 

mellan knäna, händerna som hon korsat över knäna 

skakade och knäna började studsa i samma takt. Mannens 

kromläderstövel befann sig på en armlängds avstånd och 

sparkade upp damm rakt i hennes luftvägar.” 

Romanen lanserar något idag så ifrågasatt som ett 

fysiskt påtagligt ”systerskap” över generationsgränserna. 

Det kan inte uppstå mellan Aliide och hennes sovjetiskt 

uppfostrade dotter Talvi eftersom hon är förbjuden att 

”berätta någonting om det hon själv hade vuxit upp 

med, eller hennes mamma, mormor och mormors mor”. 

”Systerskapet” kräver en gemensam historia av förtryck 

och frigörelse, tycks Oksanen mena, som vore hon en 

kvarleva från 1970-talets kvinnorörelse, besatt av att ta 

reda på hur kvinnor tänkt och levt före henne. 

”Gräset som kittlade Zaras ben, var mormors beröring 

och vinden i äppelträden hennes viskning, och Zara kände 

det som om hon såg på Karlavagnen genom mormors 

ögon, och när hon åter vände blicken från himlen kändes 

det som om mormors unga kropp fanns inne i hennes 

egen och den befallde henne att gå tillbaka in, att leta 

efter den historia man aldrig hade berättat för henne.” 

14 parnass 2/3·2012


herbjørg Wassmos 

kvinnor bryter 

sina förbannelser 

mALiN GRäNDE 

Huset med den blinda glasverandan, Det stumma rummet 

och Hudlös himmel är de poetiska titlarna på Herbjørg 

Wassmos trilogi om Tora som kom under 1980-talet. Tora 

växer upp som tyskunge i en Nordnorsk by på 50-talet. 

Hon lever i en fantasivärld och i förgörande skräck 

för fosterfadern som förgriper sig på henne. Den sista 

romanen i serien prisades av Nordiska rådet 1987 med 

motiveringen: 

”Hudløs himmel är tredje delen i romansviten om tysk- 

ungen Tora, den utnyttjade, som vinner styrka att leva 

vidare genom andra. Romanen är en osedvanligt nyanserad 

skildring av en ung kvinna, skriven på ett känsligt 

språk och samtidigt med drastisk realism.” 

Tora är ett offer och hon vet om det. Hon identifierar 

sig med de utsatta, och hon allierar sig med fienden. Hon 

är det lilla barnet som inte finner stöd och kärlek och 

tillit i sin omgivning och därför inte heller hos sig själv. 

Hon skyddar sig genom att stänga dörrar och inte släppa 

människor inpå sig. Hon straffar sig själv och skapar sitt 

inre kaos. Det är berättelsen om hur den lilla flickan växer 

upp och hanterar incest och utanförskap. Tora är barnet 

som blir sviket av vuxenvärlden – en följd av de vuxnas 

egen otillräcklighet. Det är ingens fel, det bara blev så. 

Men det finns hopp, det finns en utväg och det finns 

människor som bryr sig. Tora kan känna det, även om 

hon förlorat tilltron till sig själv. Tante Rakel är en sådan 

människa. Hon skapar ett tryggt rum i Toras kaos; där 

dörrar försiktigt kan öppnas på glänt och solljus kan kika 

in genom glipan. 

Dinas bok (på svenska 1990) är en bok att ryckas med 

i, må riktigt dåligt av, jubla över, lyftas upp av och sväva 

bort med, försjunka i och bli oåtkomlig för omvärlden av. 

Det är den ömsom grymma, ömsom gripande historien 

om den starka kvinnan, de omöjliga relationerna och det 

ofrånkomliga ödet. 

Dina har som barn råkat döda sin mor genom att välta 


fOtO: paal audestad 

Herbjørg Wassmo är född 1942 och uppvuxen i Vesterålen i Nordnorge. 

Hon har haft en enastående författarkarriär. På mindre än 

tio år har hennes böcker blivit en del av litteraturundervisningen på 

alla norska skolor och universitet. 

en tunna kokande lut över henne. Bilden av den döende 

modern, med köttet bortfrätt i ansiktet ända ner till benet, 

följer Dina genom livet. 

Dina är härskarinnan, den starka, som stundom demoniskt, 

stundom maskulint formar världen efter sina 

egna lagar. Men hon är också den krisande, sökande 

kvinnan i galenskap som stänger in sig på vinden, går in i 

lång tystnad, för att så småningom hitta fram igen genom 

musiken. I det introverta och intima samspelet med sitt 

instrument, cellon, finner hon toner, som ger uttryck 

för de känslor och stämningar som språket inte riktigt 

hittar ord för. 

Dinas bok är den första delen i en trilogi: 1993 kom 

Lyckans son och 1999 Karnas arv, som är en fristående fort- 

sättning av de första två. 

15 

fOtO: strindBergsmuseet


pia tafdrup är nya tidens poet 


Pia Tafdrup fick Nordiska rådets litteraturpris 1999 för sin 

diktsamling Drottningporten. 

Det här är vad bedömningskommittén sade: ”Pia Tafdrups 

Drottningporten är en diktsamling som är centrerad 

kring vatten i alla dess former. Den innehåller en samling 

bilder om grundbetingelserna i naturens och människans 

livscykel, betraktat genom en kvinnlig föreställningsvärld 

med kroppen som axel, med en diktares språk och med 

stor visuell och emotionell kraft.” 

Pia Tafdrup föddes 1952 i Köpenhamn och växte upp 

på Nordsjälland och debuterade litterärt 1981. Hon har 

framförallt gett ut diktsamlingar varav den mest kända 

är Kristallskogen (1992), men hon har också publicerat 

romaner och teaterstycken. Flera av hennes verk är publi- 

cerade på svenska som t.ex. Över vattnet går jag (2002), 

Valarna i Paris (2004) och Salamandersol (2010). 

Pia Tafdrup är en av de danska författarna som sedan 

1980-talet varit allra mest efterfrågade vid uppläsningar 

och som sedan odlat uppläsningen som konstart. 

Att vara yrkesverksam poet har en traditionell stämpel av 

ensamhet, geni, elfenbenstorn, att sitta isolerat och väga ord på 

guldvåg. Men du har sökt upp gemenskap, publik och sociala 

sammanhang. Vad händer med dina dikter när de möter publiken? 

– Mina dikter vänder sig i första hand till en dansk publik. 

Men jag har precis haft glädjen att framföra mina dikter 

om min fars sista år för en stor publik i Peru och där hade 

man inga problem att ta dem till sig. Det gladde mig 

mycket. 

Du tillhörde den så kallade ”åttiotalsgenerationen” i Dan- 

mark, som bestod av en skara unga författare, som var intresserade 

av litterär estetik och tradition från romantik till rockpoesi 

och systemdiktning. Har du förändrats mycket? 

– Tiden sätter sina spår. Som flera andra satte jag redan 

som ung det estetiska högt till skillnad från uttrycket hos 

en del tidigare författare som kunde vara ganska slappt. 

För mig var det från början viktigt att innehåll och uttryck 

hängde ihop. Det var två sidor av samma sak för mig och 

det är det fortfarande, även om mitt intresseområde är 

mycket större nu. 

Du har deltagit och deltar i många internationella arrangemang 

och har medverkat till att många informella kontakter 

utvecklats mellan unga författare runtom i världen. Finns 

det någon skillnad i manligt/kvinnligt när det gäller Norden 

jämfört med resten av Europa/världen? 

– När jag åker utomlands som nordisk kommer eman- 

ciperat kvinna, blir jag alltid påmind om, vilken privili- 

gerad del av världen, som jag lever i. Jag värdesätter 

verkligen de möjligheter som jag har fått. Det avspeglar 

sig också i min nya minnesbok Salamandersol som just 

har kommit ut. Den består av 60 minnesdikter, en för 

varje levnadsår. Det är verkligen inte lätt att framträda 

som poet i ett land, där jämställdhet saknas och där man 

helt enkelt inte värdesätter kvinnliga konstnärer. 

Och till slut – går det att leva på att skriva lyrik? 

– Jag har gjort det, men det har sannerligen inte varit lätt 

alla år! 

16 parnass 2/3·2012 

fOtO: isak HOffmeYer

eva Ström: 

poesi är en levande del av min vardag 

Eva Ström fick Nordiska rådets litteraturpris 2003 för sin 

diktsamling Revbensstäderna. 

Så här motiverade bedömningskommittén sitt beslut: 

”Eva Ström är en säregen röst i det svenska diktlandskapet. 

Hon är en föregångare för en yngre generation 

poeter och hon befinner sig i ständig förnyelse. Hon 

undersöker språkets gränser och utforskar ordens möjligheter. 

Revbensstäderna utmärks av hennes gripande djärvhet, 

intensitet, fysikalitet och klarhet med vilken hon 

skildrar människans villkor i dagens värld.” 

Eva Ström är född 1947 på Lidingö, numera bor och 

verkar hon i Kristianstad. Eva Ström är utbildad läkare, 

men 1988 lämnade hon läkaryrket för att bli författare 



och kritiker på heltid. I början av 2010 invaldes hon som 

ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien. Sin litterära 

debut gjorde hon 1977 med diktsamlingen Den brinnande 

Zeppelinaren. Hittills har hon utgivit nio diktsamlingar 

och fyra romaner. 

– I de första diktsamlingarna, Den brinnande zeppelinaren, 

1977, och Steinkind, 1979, märks en stark bildskapande 

förmåga och en fascination för myter och folksagor lik- 

som att hon utnyttjar den bild- och symbolvärld som 

erfarenheterna från det moderna sjukhuset givit henne. 

Hon beskriver kvinnors upplevelser i en tät lyrik, rik 

på allusioner, skriver Eva-Britta Ståhl i Nordisk kvinno- 

litteraturhistoria. 

Har du någon förebild bland de nordiska författarna? 

Inga direkta aktuella nu levande förlagor. Annars Edith 

Södergran. Men jag tror att till exempel Karl Ove Knaus- 

gård kommer att påverka den litteratur som nu skrivs i 

Norden. 

Skiljer sig manlig och kvinnlig poesi åt? 

Ja – i den mån det rör sig om olika erfarenhetssfärer. 

Vad betyder poesi för dig, i din vardag, och i ditt liv? 

Jag skriver poesi, läser poesi, recenserar poesi. Och har 

även översatt poesi. Det är en aktiv levande del av min 

vardag, av mitt liv, ett sätt att tänka och leva. 

Hur ser klimatet ut för poesi idag? 

Vad gäller försäljningssiffror tror jag de beror i hög grad 

på genre. Lyrik är nog alltid svårsålt och går ut i små 

upplagor. (Men jag hade själv en försäljningsframgång 

med mina översättningar av Shakespeares sonetter som 

trycktes i flera upplagor). 

Min bedömning är att förlagens vilja att ge ut smalare 

litteratur har minskat. I Sverige lider vi också av att seriösa 

litterära tidskrifter som BLM har lagts ner. 

Jag tror att situationen är bättre i t.ex Norge där man 

har tidskriften Vagant. 

Jag tycker att intresset var störst i Norge när jag fick 

Nordiska Rådets litteraturpris. 

17


Kristin Steinsdóttir: 

helst skriver jag om kvinnor, 

deras livsöden är så spännande 

Den isländska författaren Kristin Steinsdóttir vann the 

Nordic Children’s Book Prize 2003 för sin bok Ängeln i 

trapphuset. Men hon har också skrivit flera romaner. Som 

t.ex. Sin egen väg, som blev nominerad till Nordiska rådets 

litteraturpris 2008. 

Hur skiljer sig manliga och kvinnliga författare åt på Island? 

Vad gäller t.ex. ämnesval? 

– Jag märker ingen stor skillnad. Både kvinnliga och 

manliga författare skriver deckare, båda kan skriva alla 

möjliga slags böcker. De kan var brutala och mindre 

brutala, de har män och kvinnor i huvudrollerna men 

det är bara några få böcker som man kan hävda är typiskt 

manliga eller kvinnliga… 

Förr talade man om ”kärringböcker” på Island. Det 

blev tvärtom 1955–1975 då kvinnor började uppmärk- 

sammas som författare. Det var självfallet manliga kolle- 

ger, som hittade på det! Bland annat för att de kvinnliga 

författarna sålde bra. 

Men det har ändrat sig. Nu läser kvinnorna t.ex. högt 

i julruschen. Det är ”kärringböckernas” dag. Det är lite 

nedlåtande, men vi är stolta över våra kärringböcker. . . 

Vad gäller barnböcker, så skrivs de flesta av kvinnor. 

Pojkar läser inte så mycket som flickor här på Island men 

det är ett internationellt problem och har ingenting att 

göra med om det är kvinnlig eller manlig författare som 

skrivit böckerna. Pojkar är lika ofta huvudpersoner i dessa 

böcker och skulle säkert fånga deras intresse om de brydde 

sig om att läsa. Men man måste tänka på hur omslagen 

på böckerna ser ut! Pojkar läser inte böcker som har 

rosafärgade, gulliga omslag och det finns många sådana 

böcker. I gengäld är flickor inte så kräsna. De slukar allt, 

vare sig boken har blått eller rosafärgat omslag! 

Vad tycker du själv är viktigt att skriva om? 

Det som jag trivs med. Man skall aldrig försöka att skriva 

om något, som är populärt bara för att vara med! Hänga 

med. . . För mig är det jag skriver livsviktigt och det har 

det alltid varit. Nu för tiden är jag mest upptagen 

av kvinnor. Nu skriver jag på min fjärde roman 

för vuxna och den handlar också om kvinnor. 

Men naturligtvis finns det också män med i 

handlingen. När man talar med/ läser om kvin- 

nor är deras historier och livsöden så otroligt 

spännande att jag inspireras och måste skriva 

om dem. Men jag vill understryka att jag skriver 

romaner. Mina personer är uppdiktade utan 

verklighetsbakgrund. 

På en nordisk konferens på Biskops Arnö härom- 

året berättade du att de isländska sagorna betytt 

mycket för dig. Kan du berätta lite mer om det? 

För mig som har vuxit upp med sagorna är 

de liksom en del av mig. Jag älskar att berätta 

och sagorna är ju storartade berättelser. Språ- 

ket är kärnfullt. Så är min skrivstil också. Sagor- 

na uttrycker inte allt, läsaren måste själv fylla 

i detaljerna och tänka vidare. Det tycker jag om 

och det använder jag mig ofta av. 

Det sägs att sagorna är skrivna av män, om 

män och för män. Det är nog sant och det har 

ofta retat mig otroligt mycket att det står så lite 

om kvinnor och nästan ingenting om barn. Som om 

det inte fanns barn på Island på den tiden. Därför har 

jag ibland skrivit riktiga sagor om barn och en del om 

kvinnor sett ur en annan synvinkel. I starten var jag 

mycket orolig för vad jag gjorde för att sagorna var ju 

”heliga”, dem kunde man inte röra. Idag är jag inte ett 

spår rädd, jag vet också att på detta sätt kan man få ungar 

att närma sig sagovärlden och leva sig in i den med hjälp 

av min ”saga”. 

Du började med att skriva barnböcker men på senare år har 

du skrivit för vuxna. Är det en mognadsprocess? 

Ja, vi kan kanske se det på det sättet. Eller kan man säga 

att jag delat upp mitt författarskap på flera olika kapitel. 

18 parnass 2/3·2012

Kristin Steinsdóttir debuterade sent som författare men nu 

är hon synnerligen aktiv som ordförande för det isländska 

författarförbundet. 

Första kapitlet var en del teaterstycken för scen och radio, 

för barn och vuxna. Jag skrev tillsammans med min syster, 

Idunn Steinsdóttir, som också är författare! Det var riktigt 

roligt! Vi reste flera gånger runt Island. Våra pjäser blev 

uppsatta både av amatör- och professionella teatrar. Vi var 

till och med på Färöarna (Klakksvik). Det var fantastiskt! 

Nästa kapitel var barnböckerna, det var nog det längsta 

kapitlet! Det blev gott och väl trettio böcker. Också en 

riktig succé… 

Men nu i tredje kapitlet känner jag mig mest hemma 

bland vuxenböckerna. Jo, visst kan man säga att det är 


en mognadsprocess. Jag kommer säkert att skriva vuxen- 

böcker en lång tid framåt, för det är så mycket som jag vill 

ha sagt. Men tiden löper snabbt ifrån en så jag får lov att 

utnyttja den rätt! 

Har du några förebilder bland kvinnliga nordiska författare? 

Jag vet inte om jag kan säga att jag har haft några förebilder 

men det är många som har haft stort inflytande på mig. 

Som barn var jag självklart uppfylld av Astrid Lindgren. 

”Pippi Langstocking” befriade mig. Jag föredrar böcker, 

där man inte är alltför ”väluppfostrad” utan där barn 

vågar ha sin egen mening. Därför var Lindgrens personer 

befriande. Men de var också djupa och inte bara roliga 

och spännande. Samma sak med Tove Jansson. Hennes 

persongalleri följer mig hela tiden. 

Som ung flicka var jag förtjust i Karen Blixen, Sigrid 

Undset och Selma Lagerlöf. Min mor läste mycket och 

hon presenterade mig för de nordiska damerna med 

hjälp av biblioteket. Senare stötte jag på Tove Ditlevsen. 

Jag läste mycket och drömde … Herbjørg Wassmo, Kerstin 

Ekman. Vilka fantastiska kvinnor! 

Vad betyder det att Nordisk kvinnolitteraturhistoria nu finns 

på Internet? Kommer vi att läsa mer av kvinnliga författare 

från de övriga nordiska länderna nu? 

Det hoppas jag verkligen! Nu har vi bättre möjligheter 

att följa med och det skulle förvåna mig om man inte 

gjorde det. För mig är det viktigt och jag sätter stort värde 

på den möjlighet som jag nu har att följa med, läsa och bli 

bekant med mina nordiska kolleger. 

Sedan 2010 är du ordförande för isländska författarförbundet. 

Hur är det? 

Det är mycket tidskrävande och jag hinner inte skriva 

så mycket som jag skulle vilja. Men det är också roligt. 

1993–2001 satt jag i Författarförbundets styrelse, så jag 

visste lite grann vad jag gav mig in på när jag valdes till 

ordförande. 

Vad betyder författarförbundet för de kvinnliga författarna på 

Island? 

Jag hoppas att det betyder mycket på samma sätt som 

det gör för våra manliga kolleger. Idag är det faktiskt fler 

kvinnor som söker inträde än män. Det skulle de inte 

göra om inte förbundet var viktigt för dem. Och bland de 

kvinnliga författarna finns många unga. Men fortfarande 

är två tredjedelar av medlemmarna män. Vår äldsta med- 

lem är 103 år och den yngste 19 år men det vållar inte 

några problem utan vi stortrivs ihop! 

Catharina Söderbergh 

19


Märta tikkanen: 

Fredrika runeberg drabbade mig 

totalt och ögonblickligen 

Fredrika Runeberg har stått mej nära livet igenom. Redan 

innan jag visste nånting om henne var hennes namn ett 

mantra för mej: varje kväll stirrade jag på bokryggarna 

på min pappas hylla, på väg in i sömnen mumlade jag 

författarnamn och titlar: Enni Runeberg Linjer form och 

färg, Karin Allardt Ekelund Fredrika Runeberg. Jag var fjor- 

ton när jag tog ner Karin Allardts tjocka bok, hennes doktorsavhandling 

tryckt 1942, från hyllan, och började läsa. 

Fredrika Runeberg drabbade mig totalt och ögonblickligen. 

Jag hade hittat centralgestalten, förebilden i mitt 

liv. Det var klart att det var skriva jag skulle göra, det hade 

jag vetat tidigare än jag minns. Nu gällde det bara att hitta 

en lämplig nationalskald också. 

Krupit under hennes hud 

Men jag har inte haft det lätt med Fredrika Runeberg. 

Jag ville så gärna skriva om henne för hon stod mej så 

nära. Men hennes dimensioner är så helt andra än mina, 

hon är så helt annorlunda än jag. 

Jag har krupit under huden på henne, identifierat mej 

med henne, fyllt ut hennes knapphändiga uppgifter och 

hennes stumma år med mina tankar och känslor. Jag har 

beundrat henne, rasat mot henne, vänt henne ryggen 

och sökt mej tillbaka till henne i så många varv och turer 

att det blev allt svårare att nånsin komma igång med att 

skriva om henne på allvar. 

En lång tid gjorde jag anteckningar, dramatik tänkte 

jag mej närmast, detta var i mitten av sjuttiotalet. Men 

respekten för Fredrika Runeberg avhöll mej. En annan 

väl så hög tröskel var min otålighet när det gäller källstudier, 

runtomkringforskning i tiden som var nödvändig 

för att få relief till hennes gestalt och inte utgå från en 

senare tids värderingar eller för att fylla ut alltför mycket 

av henne med det som var mitt. 

Jag levde med hennes ord 

Istället höll jag föreläsningar, skrev krönikor, essäer i litte- 

raturhistoriska verk. Det fanns så mycket att säja om 

Fredrika Runeberg, konflikternas, motsatsernas, motsättningarnas 

kvinna. Jag levde med hennes ord: 

”En man skriver när han känner sig stämd därför, en 

kvinna, åtminstone den som äger barn och hushåll, när 

hon får och hinner, glad och tacksam att få liksom tillstjäla 

sig en sådan glädje.” 

”Har jag rätt att skriva, jag som är kvinna?” är den centrala 

frågan i Fredrika Runebergs liv. Länge var det också mitt 

livs mest centrala fråga. 

En av de intressantaste trådändorna ur min synvinkel 

handlar om relationen mellan Fredrikas skrivande och 

hennes make Johan Ludvig Runeberg. När de börjar sitt 

samliv är han inget nationalmonument, han är en lite 

tafatt ung man med, rent konkret, för korta rockärmar, 

de delar intressen och umgänge. När han dör femtio år 

senare är han hela nationens egendom och det är bilden 

av Fredrika, nationalskaldshustrun som så länge fick do- 

minera över bilden av Fredrika Runeberg, författaren, 

kulturpersonligheten. 

Det passiviserande konstnärsäktenskapet 

Hon hade skrivit redan som barn, i förälskelsens yra 

”flödar vers” ur hennes penna, hon ”raspar ihop ett 

sorgespel” och ”ett större versmakeri”. 

De förlovar sej och Fredrika förstummas. Hon känner 

”nästan en skygghet för att skriva vers”. 

Jag har läst in mej på konstnärsäktenskap av förekom- 

men anledning – Fredrikas reaktion är inte sällsynt. Det 

finns ett verk om kvinnliga norska bildkonstnärer som 

gifter sig med yrkesbröder, deras skapande får ett avbrott, 

de kanaliserar det i mannens arbete och bär fram sina 

idéer till hans fötter – själva låter de penseln vila en lång 

tid. 

”Jag hade nu lärt mig så mycket att det öfversteg min 

förmåga”, formulerar Fredrika sin tvekan. 

Långt senare i hennes liv kommer en betydligt tyngre 

stumhet. Hon ”börjar tro det Runeberg med missnöje såg 

att jag skref” , så hon beslutar ”att dermed upphöra”. Och 

”under flera år stod jag vid min föresats”. Men det kom 

20 parnass 2/3·2012

en tid när hon inte längre orkade låta bli, hon ”känner sej 

djupt bittert olycklig” och källan till det hon då skriver 

måste ”uppspringa i hennes eget inre för att strålen ska 

ge tröst och svalka”, det blir nu betydligt personligare än 

tidigare. 

Vilken inställning Runeberg slutligen hade till sin hus- 

trus skrivande kan man fråga sig och det kommer man 

aldrig med säkerhet att få veta – om han ens visste det 

själv. Men det var han som hindrade henne från att bränna 

sina manus – ”Vill du göra dej till en andlig självspilling?” 

– men det var också han som måste sända in ett i Fredrikas 

tycke för bra bidrag, Sven Dufva, till 

en kalender för att ”inte öfverflyglas” 

(!) av hennes stycke. Fredrika fick ofta 

förfrågningar om medverkan i kalendrar 

och samlingar men, som hon själv 

sade, ”alltid hade Runeberg något inpass 

att göra: än var redactören ännu 

en yngling utan namn, än visste man 

inte vilka andra som komme att lämna 

bidrag osv. och så kom jag aldrig att 

vidare lemna något bidrag”. 

Saken är komplicerad: Konstnärsäktenskap 

är sällan okomplicerade. 

Det svåraste är underkastelsen 

Trots allt hävdar Fredrika sin integritet 

i förhållande till maken, någon 

inblandning i sina manuskript vill 

hon inte veta av: ”Sjelf har jag alltid 

bett honom förkasta, icke förbättra 

hvad han funne underhaltigt.” 

Hon har sin yrkesstolthet trots att 

hon såg sin hustruroll, sin samhällsinsats som det cen- 

trala. I själva verket kan man naturligtvis inte spalta upp 

sin personlighet så, det ena finns i det andra. Det är bara 

tid och krafter som sällan räcker till. 

En av de viktigaste linjerna i mycket av det jag själv 

har skrivit speglar den problematiken, dvs förhållandet 

mellan närhet och ensamhet, mellan frihet och bero- 

ende, mellan familj och yrke. Dubbelgestalten Penelope- 

Arnaía – den mångkunniga hustrun vid sidan av den 

självständiga skapande kvinnan – är bara en av dem som 

har fått bära upp den tankegången. 

Den sida jag har haft svårast med hos Fredrika är underkastelsen. 

Hennes gestalter uppreser sej inte, de fogar sej, 

sin besvikelse och sin bitterhet vänder de inåt. Trots allt 

måste man givetvis minnas att det är 133 år sedan Fredrika 

Runeberg dog, hennes tid är inte vår, hennes situation i sin 

samtid var ingen annan då levande kvinnas situation. 


fOtO: stefan Bremer 

Frivilligheten är möjligen betydligt mindre frivillig än 

den ser ut. 

Vad Fredrikas kvinnor begär är rätt, inte nåd! 

”Du är inte svag, tro det icke. Du är stark” 

Många gånger har jag beklagat min brist på mod eller 

möjligheter att ta itu med Fredrikagestalten. Men lyck- 

ligtvis finns det andra som eventuellt har haft henne på 

lite större avstånd och därför har det lättare med henne. 

Äntligen har Fredrika Runeberg återupptäckts hundra 

år efter sin död. Man har sett henne som 

den högt begåvade skapande kvinna 

hon var, med en otrolig seghet och 

uthållighet och en förmåga att tänja sin 

tid och sina resurser så de utöver alla de 

omsorger hon omgav sin man och sin 

familj med också klarade att samla sig 

för en mångsidig samhällsinsats med 

utspisning av hungrande, bildning 

för flickor, förtjänstmöjligheter för 

kvinnor. Med ett livligt engagemang 

i många av de ämnen som fortfarande 

är dagsaktuella: pacifism, språkpolitik, 

rasfrågor, religion. 

När ska vi hinna upp Fredrika Rune- 

berg? Inte sällan är hennes ord fortfarande 

bland det klokaste som sagts 

om respektive tema. 

Vad mig beträffar har hon skymtat 

fram på många sätt under decennierna. 

Min äldsta dotter ville jag döpa till 

Fredrika. Det satte hennes pappa P för, 

jag har aldrig fått bestämma namnen 

på mina barn, alltid har någon pappa varit framme och 

haft åsikter. Lyckligtvis finns det ju barnbarn … 

Jag har behövt tänka på Fredrika Runeberg många 

gånger i mitt liv och jag kommer att behöva henne många 

gånger ännu. Hon ser klart kvinnans styrka: 

” – du är inte svag, tro det icke. Du är stark – att arbeta, 

att hålla ut. Det är just uthållighet som är din styrka.” 

Märta Tikkanen 

Författare till bland annat 

Århundradets kärlekssaga (1978). 

Hon var gift med författaren 

Henrik Tikkanen. 

21


Sally Salminen, anni Blomqvist, ulla-Lena Lundberg 

havet präglar deras författarskap 

m A L i N G R ä N D E 

Åland omges av hav. Havet ger arbete, inkomster och 

rikedomar. Men havet bringar också sorg, oro och för- 

luster. Också den åländska litteraturen präglas av det 

havsnära livet med sjöfart, fiske och hårt väder. 

Sagan om Sally 

Sally Salminen (1906–76) lämnade Vårdö på Åland redan 

efter konfirmationen för att ta plats som hembiträde i 

Stockholm. Vårdö har nyligen blivit utsedd till Finlands 

”lyckligaste” kommun, men i början av 1900-talet kunde 

det vara en omöjlighet för en barnrik familj att mätta 

alla munnar. Sally Salminen var flitig och ambitiös. På 

fria stunder studerade hon per korrespondens och efter 

ett tag hade Stockholm blivit för litet. Hon reste till New 

York City där hon fortsatte att arbeta i familj. 1936 kom 

succédebuten Katrina som översattes till över 20 språk. 

Sagan om Sally, det fattiga hembiträdet från Åland som 

reste sig ur diskhon och steg mot litterära höjder, fick stor 

publicitet världen över. Katrina är romanen om kvinnan 

som går motsatt väg jämfört med sin författare. Hon är 

en stolt och välbärgad bonddotter från Österbotten som 

har ett tryggt liv och en lysande social status i hembygden. 

Hon råkar förälska sig i den sorglöse sjömannen Johan 

från Åland. Han lockar henne med tomma löften. Katrina 

följer honom till Vårdö, utan vinst, bara på förlust. Hon 

hamnar i fattigdom, förnedring och bitterhet. När Katrina 

kom väckte den stor uppståndelse för sin kritiska 

hållning till klassamhället och sociala orättvisor. 

Katrina blev Sally Salminens största framgång, hennes 

lycka och förbannelse. Allt hon skrev därefter har jäm- 

förts med debutromanen och inte ansetts hålla samma 

kvalitet, men idag har flera av hennes verk, särskilt i den 

senare delen av hennes produktion, omvärderats och 

ett extra utropstecken höjs för till exempel den märkliga 

Bretagneromanen Prins Efflam, 1953, där Sally Salminen 

utnyttjade sin beresthet, sin beläsenhet och sitt antifas- 

cistiska engagemang till att skapa en mytisk samtidsroman. 

Havet finns inte mer 

När maken och äldste sonen omkommer under en fiske- 

färd på Bottenhavet, skriver Anni Blomqvist (1909–1990) 

att hon kan känna det som en tröst att de aldrig behöver 

kämpa mer och utsätta sig för havets vildhet och stormar. 

När också hennes andre son drunknar har havet tagit 

hela hennes familj. 

Anni Blomqvist föddes, levde och dog mitt bland 

fiskare och en stark muntlig berättartradition, i Simskäla 

på Vårdö, Åland. Hon omgavs av havet, dess allvar och 

dess rikedomar. 

Hon debuterade med självbiografin I stormens spår, 

1966, som handlar just om den personliga tragedin när 

mannen och äldste sonen omkommit på havet. Självbiografin 

banade väg för den populära serien om Stormskärs- 

Maja, där den första delen är Vägen till Stormskäret, 1968. 

Romanserien skildrar en fiskarkvinnas liv, kampen mot 

havet, den patriarkaliska inställningen och utsattheten 

men också kvinnokulturen, gudstron och kärleken. Till- 

sammans med flera andra äldre arbetarförfattare blev hon 

under 1970-talet berömd som representant för vardagslivet 

och den glömda kvinnohistorien. 

I sin sista roman Havet finns inte mer skriver sig Anni 

Blomqvist igenom timme för timme av vånda, väntan, 

aningar som övergår i visshet och så beskedet från sjöbevakningen 

att sonen är död. Hon slutar romanen med 

att citera Pär Lagerkvist: ”Allt är nära, allt är långt ifrån, 

allt är givet människan som lån.” Hon skriver: ”Vi människor 

kan tro oss veta allt och ordna vårt liv så som vi 

vill ha det, men förmår i grunden mycket litet. Allt vårt 

ägande är som Lagerkvist säger: Ett lån.” 

Klart du kan bli det, lilla gris 

När Ulla-Lena Lundberg var i treårsåldern fick hon reda 

på något fantastiskt. Det var hennes syster som berättade 

för henne att alla böcker i bokhyllan, alla berättelser hon 

tyckte så mycket om, var det någon som hade hittat på, 

skrivit ner och publicerat. Det här var en stor nyhet för 

22 parnass 2/3·2012

Ulla-Lena som tidigare betraktat böckerna som något 

självklart, något som bara fanns där, liksom träd och 

stenar bara finns. Helt överväldigad frågade hon systern: 

– Jag tänker också bli författare. Tror du jag kan det? 

– Klart att du kan det, lilla gris! Svarade systern. 

Det här hjälpte Ulla-Lena Lundberg i hennes författarskap. 

Det tidiga beslutet om att bli författare har skonat 

henne från en hel del existentiella trångmål: Hon har 

sluppit fundera på vad hon ska göra med sitt liv och istället 

kunnat koncentrera sig på att frilägga tid för skrivandet. 

Anni Blomqvist. Ulla-Lena Lundberg. 

I de två romaner som blev hennes genombrott, Kungens 

Anna (1982) och Ingens Anna (1984) ger Lundbergs 

antropologiska kunnande en detaljsäkerhet i tid- och 

miljöskildringar. Lundberg har en förmåga att ge ord åt 

det outsagda. I synnerhet hennes kvinnliga romanfigurer; 

de kan bjuda på en öronbedövande tystnad där alla ord är 

överflödiga men budskapet blixtrar kristallklart ändå. 

Sjöfartstrilogin som påbörjas med Leo (1989) och av- 

slutas med Allt man kan önska sig (1995) sveper från 

1800-talets åländska bondesjöfart till det sena 1900-talets 

lyxkryssande hallonbåtar som lägger till i Mariehamn, 

endast för att sänka priserna i taxfreebutiken. 

2001 kom romanen Marsipansoldaten, där man får 

följa en finländsk lärarfamilj under andra världskriget. 

Det är inte bara blodiga slag och dramatik, här skildras de 

långa väntorna, oron, och tristessen i kasernerna. Paket 

skickas till soldater, brev skrivs till de där hemma. Nya 

paket sänds till fronten. Till slut kommer kistorna med 

de stupade hem. Marsipansoldaten är boken om kriget 


som ändrade allt. 

Hon är född 1947 på Kökar, Åland. Redan som femtonåring 

debuterade hon med diktsamlingen Utgångspunkt 

och har sedan dess skrivit lyrik, dramatik, prosa, reseskildringar 

och faktaböcker. Hon är hedersdoktor vid 

Åbo akademi och har verkat som konstprofessor där. 

Lundberg har akademisk examen i etnologi och religionshistoria, 

men är väldigt glad för den erfarenhet hennes 

uppväxt på Kökar gett henne. 

– Jag lärde mig till exempel att inte se akademiskt på 

Sally Salminen. 

världen, för jag hade det privilegiet att stå nära människor 

som inte hade någon form av skolbildning alls. De hade 

en helt annan syn på världen och verkligheten som jag 

haft stor nytta av, för deras syn på det övernaturliga har 

gjort mig till en något mindre fyrkantig människa. Det 

finns inga starka skrankor mellan denna verklighet och 

det som kallas övernaturligt eller undermedvetet. 1976 

kom hennes reportagebok om Kökar där hon samlat 

de äldre invånarnas berättelser, en bok hon räknar som 

grunden i hela sin litterära produktion. 

Ulla-Lena Lundberg har rest och vistats långa tider 

utomlands: i Japan, Afrika, USA och Sibirien. Det har 

resulterat i reseböcker och romaner. Hon ger fakta en 

litterär gestaltning och naturen knyts samman med 

mänskliga erfarenheter. Hon rör sig obehindrat i olika 

landskap, tider och kulturer och finner det universella 

i det lokala, vare sig hon skildrar Kökar, Afrika eller 

Sibirien. 

23


den kärleken, den kärleken… 

tove Leffler om anne Charlotte Leffler 

mALiN GRäNDE 

Anne Charlotte Leffler var under andra hälften av 

1800-talet Sveriges mest kända dramatiker, spelad i hela 

Europa. Hon umgicks med kulturella storheter som 

Ibsen, Wilde och Björnson. Hon brann för feminismen 

och allas lika värde och rättigheter. 

I januari 1889 ger hon sig ut på en resa genom Europa 

som ska förändra hennes liv. Hon lämnar ett iskallt konvenansäktenskap, 

en sårig kärleksrelation och en karriär 

i dalande. I Neapel träffar hon den italienska matematikern 

Pasquale del Pezzo. De blir hejdlöst förälskade och 

inleder en relation, men hans högadliga och starkt katol- 

Ann Charlotte Leffler föddes 1849. Som ung var hon en tongivande 

personlighet vars hem var en mötesplats för Stockholms litterära 

kretsar och det radikala unga Sverige. 1872 gifte hon sig med 

domaren Gustav Edgren, från vilken hon skilde sig 1889. 

teckning: BOnniers arkiv 

ska familj vill inte alls att han ska ha ett förhållande med 

en tio år äldre, gift radikalfeminist från Sverige. 

År 1892 skrev Ellen Key en biografi över Anne Charlotte 

Leffler. Tove Lefflers roman Den Kärleken är den första 

bok som sedan dess uppmärksammar hennes liv och 

gärningar. Den aspirerar inte på att berätta en sanning. 

Men, som Anne Charlotte själv skriver: ”Vad är för övrigt 

objektivt sant när det gäller själsförklaringar?” 

Så står det på baksidan av romanen Den kärleken (Atlas 

2010) och när jag träffar Tove Leffler berättar hon mer om 

sin avlägsna släktings generösa inställning till begreppet 

sanning: 

– Hennes mamma sa att hon skarvade. Man ser det 

tydligt i breven. Hon kan berätta om samma händelser 

i flera brev till olika personer, men berättelserna skiljer 

sig markant åt beroende på vem hon skriver till. Hon 

handskas helt klart rätt så vårdslöst med sanningen. 

Mer spelad än Strindberg – ändå osynliggjord 

– I skolan läste vi inget om Anne Charlotte. Det kom en 

avhandling om henne 1984 och i tonåren när jag blev 

”medveten feminist”, eller vad man ska säga, plockade jag 

fram den boken och blev helt tagen! 

Avhandlingen som Tove Leffler då läste är Anne Char- 

lotte Leffler. En kvinna finner sin väg. av Maj Sylvan – en av 

få skrifter om Anne Charlotte Leffler. Att hon saknats i 

litteraturhistorier och solitära verk är givetvis inte konstigt 

eftersom hon var kvinna … Men ett höjt ögonbryn 

är ändå på plats, eftersom hon var en omåttligt populär 

dramatiker och författare på sin tid, översatt till 12 språk 

och den mest spelade dramatikern under 1880-talet – mer 

än Strindberg! 

Tove Leffler ger en känga till Carl David af Wirsén: 

– Han var stockreaktionär och tyckte inte om att man 

skrev fritt om sex och sexualitet och erotik, vilket Anne 

Charlotte gjorde. Han hade väldigt svårt för henne, ja 

inte bara för henne. Wirsén skrev Sveriges första litteratur- 

historia. Uppslagsverk av det slaget har en tendens att 

24 parnass 2/3·2012

påverka de litteraturhistorier som följer. Han satte en 

standard som andra har följt. Eftersom han inte tog med 

henne, saknas hon i senare litteraturhistoriska verk. 

Kanske är det litet konspiratoriskt att säga så, men jag 

tror att det ligger något i det. 

Även om hon inte uppskattats efter förtjänst av eftervärlden 

är hon inte helt bortglömd. Under 2008 turne- 

rade Riksteatern med hennes pjäs Familjelycka och samma 

år spelades Skådespelerskan på Stockholms Stadsteater. 

Och till hösten kommer en ny avhandling om Anne 

Charlotte Leffler, av Monica Lauritzen, som skrev boken 

om Emilie Flygare-Carlén En kvinnas röst (2007). 

Dubbelliv inför öppen ridå 

Anne Charlotte lever i en tid då kvinnan är omyndig. 

Fadern, och senare maken, har ansvaret och försörjningsplikten. 

Äktenskapet var mer av ett företag än en kärleksaffär. 

Det romantiska äktenskapet, med kärlek som bas, 

Tove Leffler är journalist och författare. Hon har bl.a. hörts i 

Sveriges Radio i program som Medierna och Kulturradion i P1. 

Numera är hon redaktionssekreterare på Svensk Bokhandel. 


är en norm som etablerar sig först på 1900-talet. 

I Den Kärleken framstår Anne Charlotte Leffler som 

en varm, sensuell och livsbejakande kvinna. Hon har 

en kärleksrelation med en dansk gift man, Adam. Det är 

ingen hemlighet, varken för Adams hustru eller Anne 

Charlottes make. Hon säger att hennes känslor för honom 

är unika, precis som han är unik. Därför behöver inte 

hennes make bli svartsjuk, för han konkurrerar ändå inte 

om just de känslorna. Och särskilt svartsjuk verkar han 

inte heller vara. Han till och med kommenterar att Adam 

och Anne Charlotte är som gjorda för varandra. 

– Han är mer upprörd över att hon skriver och att 

hennes pjäser spelas på Dramaten, förklarar Tove Leffler. 

En feminist i Uppbrottets tid 

På det hela taget känns Anne Charlotte Leffler som en 

väldigt modern kvinna. Hon var kusin (eller möjligen 

syssling) till Tove Lefflers morfars farfar, så det är många 

generationer mellan nu och då, men hon känns mycket 

närmare. Det är det radikala 1880-talet när kvinnorna är 

på väg ut ur sina trånga – av männen dikterade – villkor, för 

att vidga sina vyer och utöka sina spelrum. Anne Charlotte 

Leffler gör det rent bokstavligt. Hon har i 15 år levt i ett 

helt vitt äktenskap, utan sex och därmed utan barn, men 

nu tar hon steget. Fortfarande gift lämnar hon maken kvar 

bland de tunga möblerna i Östermalmsvåningen. Hon 

ger sig ut på resa i Europa och Nordafrika. Hon skriver för 

att försörja sig. Hon träffar vilka hon vill och gör det hon 

har lust till. Hon förälskar sig i en yngre man och trotsar 

omvärlden genom att leva tillsammans med honom. Det 

dröjer innan hon tar ut skilsmässa från maken, för egentligen 

är hon inte intresserad av ett nytt äktenskap, en ny 

inkapsling. Men så småningom gifter hon sig med sin 

Pasquale och blir då Hertiginna av Cajanello – och (43 år 

gammal) äntligen mor. 

En resa in i vår egen tid 

Den kärleken har lånat sin titel från en feministisk ko- 

medi av Anne Charlotte Leffler. Den hade dessutom ett 

utropstecken (Den kärleken!, 1890). 

Under sin upptäcktsresa i tid och rum, gör Tove 

Leffler nedslag i vår egen samtid. Hon låter en företeelse, 

ett problem, en tankegång i Anne Charlottes egen tid 

belysa vår samtid. Vad har hänt med kvinnors rätt till 

sin sexualitet och sina egna kroppar? Vad har hänt med 

kyrkans och religionens ställning? 

Den Kärleken slutar när Anne Charlotte dör, 43 år 

gammal, i blindtarmsinflammation. Kvar finns hennes 

lille son, bara fyra månader gammal, och den ensamstående 

pappan. 

25


august Strindberg om 

de kvinnliga åttiotalisterna: 

”Vi ska ha bort respekten 

för qvinnan annars 

trampar hon ner oss” 

August Strindberg – Sveriges modernaste diktare! Radi- 

kal! Revolutionär! Hur kunde det då komma sig att han, 

i ett brev till den norska författaren Jonas Lie i oktober 

1884, veckan efter att Giftas åtalats, kallade två av de radi- 

kalaste författarna i hans egen genombrottsgeneration, 

Alfhild Agrell och Anne Charlotte Leffler, för ”Onatur! 

Missbildningar!” 

Utomlands, och delvis i Sverige, har man löst proble- 

met genom att kalla honom ”kvinnohatare”. 

Men samtidigt rymmer hans böcker många inkännande 

för att inte säga vackra kvinnoporträtt. Till 

exempel den kärleksfullt sorgsna skildring av modern 

i Tjänstekvinnans son, Margaretha och Cecilia i Gillets 

hemlighet, Madam Flod i Hemsöborna. Till och med av 

Laura i Fadren som knäcker Ryttmästaren när det är 

hennes enda möjlighet att hindra honom från att skicka 

iväg dottern. Och naturligtvis inte minst Fröken Julie. 

Dessutom så drogs han själv till starka, självständiga 

kvinnor. Siri von Essen, Frida Uhl, Harriet Bosse alla 

yrkesarbetande. 

I den biografisk-psykologiska forskningstraditionen har 

man pekat på Strindbergs traditionellt borgerliga bak- 

grund (den han dolde bakom rollen som Tjänstekvinnans 

son), idealisering av den tidigt döda modern, och hans 

irritation mot kvinnorörelsens kritik av hans tidiga dra- 

mer Herr Bengts hustru och Gillets hemlighet. Men man 

förbiser att Strindberg också var en aggressiv marknads- 

författare vars försäljningsframgångar hotades av hans 

kvinnliga generationskamrater. Speciellt av just Anne 

Charlotte Leffler och Alfhild Agrell. 

Leffler, årsbarn med Strindberg, hade debuterat redan 

1869, året före honom, med en novellsamling. Under 

1870-talet fick hon tre pjäser uppförda på Dramaten, sam- 

tidigt som Mäster Olof refuserades gång på gång. Visser- 

ligen innebar Röda rummet 1879 ett fantastiskt genombrott 

med fyra upplagor på kort tid, och ledde i sin tur till 

flera stora bokkontrakt och social framgång. Men när 

väl Leffler gav ut sin första novellsamling Ur lifvet I 1882 

sålde den omedelbart i tre upplagor. Fortsättningen 

August Strindberg i Berlin 1892. 

året därpå trycktes i två upplagor, lika många som Det 

nya riket samma år. Samtidigt var både Leffler och Agrell 

mer framgångsrika på scenen i det teaterintresserade 

Stockholm. Av Strindbergs pjäser var det bara Lycko-Pers 

resa på Nya teatern 1883 som verkligen gick bra. Men den 

överträffades av Lefflers En räddande engel som spelades 

under hela åttiotalet. Alfhild Agrell, också född 1849, hade 

debuterat 1881 och fick året därpå en oerhörd framgång 

genom sin omdebatterade replik till Ibsens Et dukkehjem, 

det bittervassa dramat Räddad. Pjäsen framfördes fler 

gånger än vad som brukar beskrivas som Strindbergs succé 

med Mäster Olof. Dessutom gick både Lefflers och Agrells 

pjäser på Dramaten, landets mest prestigefyllda scen, 

medan Strindberg bara hade lyckats få Gillets hemlighet 

– ett både kritiker- och publikmisslyckande – antagen och 

annars sattes upp på Nya Teatern. 

Det är nu Strindberg skriver Giftas. En konfrontation 

mot borgerligheten, som dessutom angriper Leffler och 

Agrell i förordet; en skandalsuccé som i ett slag riktar strål- 

kastarljuset mot honom själv. Upplagan beslagtas, triumfatoriskt 

mottagande i Stockholm, rättegång, frikännande, 

nya hyllningar, upplagan slutsåld, ny upplaga. 

Tillbaka i Schweiz, med framgången i ryggen, skriver 

han Giftas II, och nu har den någorlunda balanserade 

kritiken i första delens förord efterträtts av rent kvinnoförakt. 

Resten är litteraturhistoria. 

David Gedin 

Fil. dr. i litteraturvetenskap och ledamot av 

Strindbergssällskapet. 

26 parnass 2/3·2012 

fOtO: strindBergsmuseet

fOtO: reinO Jillker 

Mona Mörtlund: 

med nycklar till många världar 

Känner du dig nordisk? Det är en av frågorna jag blir 

ombedd att svara på i den här artikeln och svaret kanske 

illustreras bäst så här: Samma vecka som jag blir tillfrågad 

om att skriva i den här fina tidskriften så ringer en finsk 

journalist och vill skriva om mitt arbete i en tidning i 

Norge och på posten får jag en finsk litteraturtidskrift 

som har publicerat dikter ur min diktsamling Ohitan 

Juhonpietin maitohorsman kukkiessa (Jag passerar Juhonpieti 

när rallarrosen blommar, i finsk översättning av Anneli Mä- 

kinen och Claire B. Kaustell) och en antologi från Tallinn 

(räknas inte till Norden, jag vet, men nära granne i alla 

fall) där min dikt Oonhän meilä vielä kieli (Ännu lever 

Mona Mörtlund är född 1957 i Kangos i Pajala kommun i Norrbotten. 

Hon skriver poesi och prosa samt dramatik för scen, film, 

radio och tv på svenska och meänkieli, tornedalsfinska. Hon är även 

översättare. 


språket hos oss) finns publicerad på estniska. Så visst 

känner jag mig nordisk! 

Hemma i Norden 

Häruppe på Nordkalotten är det självklart för många att 

känna sig hemma i det nordiska. Att röra sig i östlig-västlignordlig 

riktning har äldre anor här än att röra sig söderut. 

Det är nog en av anledningarna till att jag känner mig lika 

hemma i Tromsö och Rovaniemi som i Luleå och Kiruna 

och lika gärna läser Eeva Kilpi och Herbjørg Wassmo och 

Sofi Oksanen som Elsie Johansson och Kristina Lugn. 

Flerspråkighetens rikedom 


Jag skriver på både svenska och meänkieli/tornedalsfinska 

och är så glad för att jag har vuxit upp i en flerspråkig 

miljö som gett mig nycklar till så många världar. 

Svenskan räcker också till för att förstå norska och dan- 

ska och tornedalsfinskan ger en gratis ingång till det finska 

och lite hjälpligt kan man också förstå en del estniska och 

en del andra finsk-ugriska språk. Jag önskar att jag för- 

stod samiska också, ett annat av Sveriges nationella mino- 

ritetsspråk, men det gör jag inte så när min nya pjäs När 

vinterns stjärnor lyser här/Ko talven tähet loistavat/ Go dálvvi 

nástit šearrájit, ska spelas till hösten så får jag hjälp med 

att översätta de delar som ska spelas på samiska. 

Äntligen hördes meänkieli på nationalscenen 

Två pjäser har jag skrivit tidigare, båda tvåspråkiga, liksom 

så gott som alla filmmanus jag skrivit. Att skriva på ett 

minoritetsspråk, som länge var förbjudet att använda i 

skolorna i Tornedalen och som man absolut inte fick 

någon undervisning i och som därför är nytt som skrift- 

språk, kräver mycket arbete och möda. Fem böcker har 

det hittills blivit (tre av dem skrivna tillsammans med 

Monica Johansson) och ett av de stora ögonblicken i mitt 

skrivande liv var när min pjäs Regnblommorna är vackra i 

år/Vale tappaa sielun visades på Dramaten 2006. Det var 

första gången meänkieli hördes på nationalscenen och det 

betydde mycket för både mig och andra tornedalingar. 

27

ellen key 

så in i 

norden 

siv hACKzELL 

28 parnass 2/3·2012 

fOtO: BOnniers arkiv

I Parnass nr 1 2008 står artikeln ”Ellen Key, den tänkande 

resenären” om Keys resor på kontinenten. Här ska vi följa 

med henne Norden runt från Tromsö, Molde och Bergen 

i norr, till Skagen, Köpenhamn och ön Als i sydväst samt 

Borgå, Hangö, Helsingfors och Viborg till St. Petersburg 

i sydost. Den yttre resan är också en livsresa genom Ellen 

Keys tankevärld från ungdomens idealism tills hon 1911 

slår sig till ro i sitt nybyggda hem Strand vid Vättern i 

skydd för det världskrig som nalkas men som hon envist 

bekämpar med ordet som vapen. 

Förenade sedan medeltiden av band som språk, handel, 

sjöfart, lagarnas anda och lutherska statskyrkor är och 

var Norden en kulturell enhet trots stormakternas fram- 

fart. 1809 förlorade Sverige Finland som blev ryskt stor- 

furstendöme till självständigheten 1917. Fredsslutet efter 

Napoleonkrigen gjorde att Danmark 1814 förlorade 

Norge som tvangs i union med Sverige till 1905. Dansktyska 

kriget 1864 innebar att Danmark förlorade en tredje- 

del av sin yta. 

Ellen Keys nordiska resor började 1874 i södra Danmark. 

En tur i hennes fotspår kan gå till Sönderborg och Dybböl, 

där striderna stod 1864. De ligger väster om ön Als, där 

Herman Bang (1857–1912) föddes, han som skildrat kriget 

i romanen Tine. Dybböl blev en symbol. Ellens far-bror 

Hugo Raab gjorde verklighet av skandinavisternas löfte 

att ställa upp för ett broderfolk i nöd och samlade en 

svensk-norsk ”fredsstyrka”. På vägen ut tog han farväl 

av familjen Key i Sundsholm. Det och avskaffandet av 

ståndsriksdagen 1867, blev händelser i Ellens ungdom 

som kom att prägla hennes liv. 

Danske Grundtvig (1783–1872) och norske Björnson 

(1832–1910) blev fäder åt en ny tanke. Man skulle skapa en 

anda av tolerans och jämlikhet mellan och inom folken 

som motvikt mot klasshat och nationell självhävdelse till 

varje pris. Folkhögskolor på landet skulle bli ett medel 

för unga vuxnas fredsfostran. Längs Danmarks nya gräns 

i söder anlades ett band av skolor. Ellen gjorde studiebesök 

på Askov, Testrup och Vallekilde. I Norge såg hon 1876 

Vonheim och Sagatun. Ett förenande namn är Anker, 

däribland Sagatuns Katti Anker Möller. En seger för 

fredstanken syns i en målning på Sönderborgs slott. En 

folkomröstning 1920 sade ja till Nordslesvigs återförening 

med Danmark. Tavlan visar hur Kristian X rider in på 

en vit häst omgiven av danska fanor. Samme kung red 

för övrigt sin vanliga morgontur i centrala Köpenhamn 

under hela den nazityska ockupationen 1940–45. 

Det första mötet med Norges litterära landskap blev 

resan med Julia Kjellberg, Anna Whitlock och Signe 

Sohlman 1876. Att vatten i alla tider har förenat våra 

bygder syns av att Ellen åkte båt på Vänern och Vättern, 

var turist i sin framtids Vadstena, Omberg, Alvastra och 

på Visingsö, for på Kinda och Dalslands kanalvägar, på 


Oslofjorden och Norges största insjö Mjösen för att nå 

målet: den beundrade Björnson och hans Aulestad. 

Djärva fotturer 

Man såg huvudstaden Kristiania och kulturmetropolen 

Bergen. Ellen och Julia gjorde djärva fotturer i Ibsens 

Peer Gynts fjällvärld, man såg Gudbrandsdalen och 

Sognefjordens landskap. Ellen Key hade skäl att i tal och 

skrift försvara Norges suveränitet 1905 utan att Sverige 

tog till vapen. 

Viktiga nordiska vänner var författarinnorna. Deras 

historia kan läsas på nätet adress http://nordiskkvinnolitteratur.se. 

En bra guide till Ellen Keys besöksmål är 

fotoboken Hemma hos författare, konstnärer, kompositörer 

i Norden (1999). Till dess kartbild kan läggas det norska 

världsarvet Hurtigruten vars hamnar i anrika kuststäder 

Ellen såg 1902 på väg till Tromsö från Molde där hon skrev 

sin 70-årshyllning till Björnson. Dansk-norska Magda- 

lene Thoresens böcker om midnattssolens land var bland 

det första Ellen recenserade. Nu fick hon se detta Norge. Att 

i Köpenhamn besöka Magdalene liksom Georg Brandes 

och Wendela Hebbes ättlingar familjen Vedel hörde till 

rutinen vid Ellen Keys resor söderut. Från 1880-talets mitt 

bodde fadern Emil Key i Helsingborg. Därifrån besökte 

Ellen konstnärsvännerna i Skagen. Brev och dagböcker 

berättar om människor vi känner igen på museernas 

målningar. 

Tillspetsad situation 

Också i Finland fanns kolonier av författare och konst- 

närer som levde i den tidsanda som Ellen Key uttryckte i 

Barnets århundrade (1900) och Kärlek och äktenskap (1903). 

Essäsamlingen Människor utkom i Helsingfors december 

1899. Resrutten var samma som 1887 men situationen 

var tillspetsad. Rysslands grepp hade hårdnat. I festsalen i 

Universitetet vid nationens hjärta, Senatstorget, föreläste 

Ellen Key om Madame de Staëls moraliska seger över 

Napoleon. Hon föreläste i Viborg och besökte St. Petersburg, 

såg Rembrandts tavlor i Eremitaget och mötte den 

ryska ungdom som hon trodde skulle äga framtiden. 

Vid världsutställningen i Paris 1900 strålade man samman 

och såg konst av mästare som besökte varandra i 

hem som är öppna för dagens turister. Flera världskrig 

senare men trots allt med ett FN av 200 nationer kan vi 

medge att den resande visionären Ellen Key hade rätt. 

Siv Hackzell 

Ordförande i ellen Keys Vänner i norden, doktorand i litteraturvetenskap 

vid Åbo akademi, i färd med att översätta sin 

avhandling om kosmopoliten ellen Key till engelska. 

29


en stor berättare och två omistliga poeter 

karen blixen, tove ditlevsen 

och inger Christensen 


När det gäller danska förebilder så har vi valt ut tre stycken: 

Karen Blixen, Tove Ditlevsen och Inger Christensen. 

Karen Blixen och hennes berättelser om Afrika är väl- 

kända och älskade. Vi har berättat om hennes författar- 

skap tidigare i Parnass. Tove Ditlevsen och framförallt 

Inger Christensen är däremot mindre kända. Beror det 

kanske på att de främst är lyriker? 

Karen Blixen 

– Karen Blixen är en av Danmarks stora författare, på- 

pekar Jette Lundbo Levy i Nordisk kvinnolitteraturhistoria. 

Blixens berömmelse började i USA, då debutboken 

Seven Gothic Tales kom ut 1934. Under pseudonymen 

Isak Dinesen visade hon på arvet efter fadern, den äventyrlige 

officeren Wilhelm Dinesen, som skrev Boganis 

Jagtbreve och Paris under Kommunen. Som barn skrev hon 

marionettkomedin ”Sandhedens Hævn”, som ung utkast 

till ödesberättelser som t ex ”Familien de Cats og Pløjeren”, 

alltmedan hon påbörjade och avbröt en utbildning till 

konstnär på Kunstakademiet i Köpenhamn. Men det var 

först då hon 1931 återvände till hemmet på Rungstedlund 

efter 17 år på en kaffefarm i Kenya, som hon under några 

få år skrev sina enastående böcker. 

De ohälsosamma och ekonomiskt vanskliga åren i 

Afrika, de lyckliga mötena med den infödda befolkningen 

och kärleksförhållandet med aristokraten Denys Finch- 

Hatton blev i Den afrikanska farmen, 1937, Karen Blixens 

berättelse om sitt eget öde. Efter kriget blev hon genom 

berättelserna Vintersagor, synlig för den unga generationen 

av författare och litterära personligheter. Under den här 

perioden, som grundlade hennes status i danskt kulturliv, 

gav hon också ut sina Sista berättelser och Skæbne-Anekdoter 

Ödets lekar. 

År 1960 var Karen Blixen med om att grunda Det Dan- 

ske Akademi. Akademins möten hålls fortfarande på 

Rungstedlund utanför Helsingör, som idag är ett välbesökt 

författarmuseum. Karen Blixen dog 1962. 

Karen Blixen. 

Tove Ditlevsen 

–Tove Ditlevsen är en av de mest betydande och fram- 

gångsrika danska författarna efter andra världskriget, 

skriver Lise Busk-Jensen i Nordisk kvinnolitteraturhi- 

storia. 

Hon skrev över 30 böcker inom olika genrer som sålde 

i stora upplagor. Hon växte upp i en arbetarfamilj på 

Vesterbro i Köpenhamn och kom efter nioårig skolgång 

ut i förvärvslivet och fick arbete som hembiträde och på 

kontor. 

Hon skrev dikter från tioårsåldern, debuterade 1937 

med dikten ”Til mit døde barn” i tidskriften Vild Hvede. 

30 parnass 2/3·2012

1940 gifte hon sig med tidskriftens redaktör, Viggo F. 

Møller, som finansierade utgivningen av hennes första 

diktsamling, Pigesind, 1939. Hon bytte make tre gånger 

under 1940-talet och fick ett barn med var och en av 

dem. 

Vid sidan av sitt skönlitterära författarskap, krönt av ett 

betydande memoarverk, skrev hon barnböcker, essäer 

och artiklar. Dessutom var hon läsarbrevsredaktör i 

veckotidningen Familie-Journalen. 

Köns- och klassminnen från barndomen i arbetar- 

familjen och i kvarterets proletära miljö är bakgrunden 

till innehållet i flera av hennes romaner som Man har 

gjort ett barn illa, 1942, och Barndomens gata, 1948, medan 

diktsamlingarna Lille Verden, 1942, och Blinkende Lygter, 

1947, söker sig mot problem som existens, identitet och 

död. Här har Tove Ditlevsen bl.a. påverkats av gamla 

psalmer och folkvisor. 

Under den kommande tioårsperioden blev hemmafruns 

perspektiv förhärskande i verk som Paraplyen 1952, 

Vi har kun hinanden, 1954, Två som älskar varandra, 1961 

och Kvindesind, 1955. 

Flugten fra opvasken, 1959, föregriper dels den nya kvin- 

norörelsen, dels det självbiografiska huvudverket Barn- 

dom, 1967, Ungdom, 1967, Gift, 1971 och Vilhelms rum, 1976. 

I lyriksamlingarna De voksne, 1969, och Det runde 

værelse, 1973, bryter Tove Ditlevsen fram i en friare, mera 

direkt och mindre melankolisk form. En konfliktfylld 

modersbindning träder så småningom fram bakom klass- 

och könsrollsmönstren som författarskapets mest betydande 

utgångspunkt. Tove Ditlevsen dog 1976. 


Inger Christensen 

– Inger Christensen är ett bärande namn i 1900-talets 

danska litteratur, skriver Lis Wedell Pape i Nordisk 

kvinnolitteraturhistoria. Hon föddes 1935 i Vejle där 

fadern var skräddare. Redan som barn läste hon ivrigt, 

även litteratur på främmande språk. Hon blev, som den 

första i familjen, student 1954 och 1958 tog hon lärar- 

examen med tyska som huvudämne. Efter ett par års 

arbete som lärare gav hon sig hän åt diktningen med Rilke 

och Novalis som de viktigaste inspirationskällorna. 

Redan under skoltiden skrev Inger Christensen dikter 

och hon debuterade 1962 med Lys (Ljus, gräs, 1993) som 

delvis skrevs medan hon var landsortslärare på Djursland. 

Kärleken och förhållandet mellan människa och natur 

är teman som ständigt utforskas och varieras i de kom- 

mande verken. Med diktverket det, som 1969 uppmärksammades 

av såväl kritiker som läsare, kom författarskapets 

grundtema, förhållandet mellan människa, natur 

och språk, fram på allvar. 

I de följande verken utvecklas förhållandet mellan män- 

niska, språk och universum i lyrik i alfabet, 1981, och i 

Sommerfugledalen. Et requiem, 1991 (Fjärilsdalen, 1996), i 

prosa, Det malede værelse, 1976, och i essäer, Del af labyrin- 

ten, 1982. Inger Christensens verk, har översatts till flera 

språk. Hon var från 1978 medlem av Det Danske Akademi 

och har erhållit en rad priser i Danmark och i utlandet, 

bl a Svenska Akademiens Nordiska pris och Grand Prix 

des Biennales Internationales. Inger Christensen dog 

2009. 

31


konsten, kärleken och livet 

tre norska förebilder 

mALiN GRäNDE 

Att förena skapandet med kvinnorollen, att finna sin 

väg och hitta sina ideal har varit många författarinnors 

dilemman. Man kan göra som norskan Amalie Skram 

(1846–1905): leva sin passion i och utanför sina verk, 

våldsamt, självförstörande. Se ett hörn av naturen genom 

ett temperament och strunta i att kvinnor borde slåner 

blicken och inte utforska oanständigheter. 

Lidelsefull naturalist 

För genombrottsmännen var naturalismen ett veten- 

skapligt paradigm – för Amalie Skram blev den en pas- 

sion! Skriver Inger-Lise Hjordt-Vetlesen i Nordisk kvinno- 

litteraturhistoria. Amalie Skram skrev en rad viktiga 

äktenskapsromaner, däribland Constance Ring, 1885 och 

Lucie, 1888 som gör upp med den utbredda dubbelmoralen. 

Släktkrönikan Hellemyrsfolket, 1887–98 i fyra 

band färgas, liksom alla hennes verk, av skarpt iakttagande 

naturalism, lidelse och fritt fabulerande drömspråk. 

Hjort-Vetlesen påpekar att Amalie Skram skrev med sitt 

hjärteblod. Andra tog det mer varligt och följde den 

smala balansgången mellan sitt inre jag och omvärldens 

förväntningar. 

Cora och Alberte följde konsten och fann vägen 

Cora Sandel (1880–1974) hade tänkt bli konstnär, inspi- 

rerad av impressionisterna. Hon gick på konstskola både i 

Norge och Frankrike, men slutade då hon fick barn. Först 

i fyrtioårsåldern kunde hon helt ägna sig åt skapande 

igen. Då blev hon författare. 

Hennes första roman, Alberte og Jakob, 1926 (på sven- 

ska 1927), som har handlingen förlagd till tiden kring 

sekelskiftet, blev en kritikersuccé och trycktes i fyra upp- 

lagor och 9 000 ex redan första året. Den följdes av ytter- 

ligare två romaner om Alberte. Trilogin är en utvecklingssvit, 

detaljrika flanörsromaner ur en kvinnas synvinkel. 

Historien rör sig från den lilla nordnorska staden med 

Sigrid Undset. Cora Sandell. 

Amalie Skram. 

sina konservativa invånare, till världsmetropolen Paris 

med sina frigjorda bohemkretsar och konstnärer. Det är 

en svit med stark miljö- och tidsförankring, men framför 

allt är det romaner om en kvinna som finner sin egen väg. 

Böckerna leder fram till hur Alberte hittar sitt jag, sitt eget 

rum i världen. Det blir i skrivandet: ”som en knut har 

hon knutit sig runt manuskriptet”. Alberte lämnar man 

och barn för att följa sin kallelse. Hon gör det inte snyggt 

och rakryggat, men kanske är flykten i det tysta hennes 

enda väg ut. 

Cora Sandel är pseudonym för Sara Cecilie Margareta 

Gørwell Fabricius, uppvuxen i nordnorska småstaden 

Tromsö (vid den tiden med 7000 invånare och utan 

elektricitet). Konsten förde henne ut i världen. Hon levde 

i skandinaviska konstnärskretsar i Paris i 15 år i början av 

1900-talet. 1913 gifter hon sig med den svenske skulptören 

Anders Jönsson och i början av 20-talet flyttar familjen 

till Sverige. Hon är över 40 år när hon bokdebuterar. 

Hon har då skilt sig. Parallellerna mellan Cora Sandel 

och hennes romanfigur Alberte är många och tydliga, 

även om romanerna inte är några självbiografier. Just 

det faktum att hon lyckas skapa en iakttagande distans 

till händelserna i sitt eget liv och forma dem till roman- 

figurernas erfarenheter gör henne till en stor författare. 

Trilogin om Alberte räknas till Cora Sandels huvudverk, 

men under sitt författarskap skrev hon också ett 60-tal 

32 parnass 2/3·2012

noveller. Hennes stil är förtrolig, kvinnlig, på samma 

gång direkt och antydande. Det knyts ett förbund mellan 

läsaren och personerna i hennes texter; kvinnlig förstå- 

else och överenskommelse, som vänskapen mellan två 

väninnor. Nya läsare hittar ständigt till detta kvinnliga 

”vi” som förenar och förklarar och stärker. 

Människornas hjärtan förändras aldrig 

När Sigrid Undset (1882–1949) var elva år dog hennes 

far, och om hon hade konstnärsdrömmar redan då, om 

författarskap, fick hon minsann lägga dessa på översta 

hyllan längst in i garderoben. Som sextonåring började 

hon sin yrkesverksamma bana som kontorist för att 

hjälpa till att försörja familjen. Och hade hon varit en 

vanlig, modern kvinna vid förra sekelskiftet, hade hon 

förmodligen blivit kvar på kontoret. Men Sigrid Undset 

var allt annat än vanlig. Hon var exceptionell. ”Det är 

konstnär jag vill bli. Konstnär, och inte pennförande 

dam.” Så genom uppesittarnätter, kaffe, hårt arbete och 

cigarretter blev debutromanen till. 

”Jag har varit min man otrogen.” lyder den första me- 

ningen i Undsets debutroman Fru Martha Oulie. Dagboksromanen 

blev en framgång, och med inkomsterna från 

den vågade Sigrid Undset plocka fram författardröm- 

marna ur garderobsmörkret. 

Motstånd mot det nya, fria kvinnoidealet 

Trots inledningsmeningen från debutromanen, som visar 

på en modern kvinna med egen vilja och egna erotiska 

begär, visar sig ett starkt motstånd i Undsets verk mot 

det nya, fria kvinnoidealet. Själv är hon orsaken till två 

skilsmässor, men i hennes böcker predikas kvinnans 

underdånighet inför mannen och det heliga äktenskapet. 

Hon är yrkesverksam och ekonomiskt självförsörjande, 

men i hennes böcker ska kvinnan lita till mannens in- 

komster och helt ägna sig åt make, barn och hushåll. En 

kvinna blir inte hel förrän hon blir mor. Ett äktenskap 

blir inte lyckligt om det inte finns barn. ”Jag tycker inte 

fruntimmer har något berättigande, utom att vara snälla 

och skapa glädje omkring sig.” Hemmet är platsen för 

kvinnan, inte offentligheten. Ändå är Undset en av de 

mest aktiva och viktiga personerna i den offentliga 

kampen mot den framväxande nazismen, så aktiv att hon 

tvingas fly ur landet när tyskarna ockuperar Norge. Ändå 

blir Undset ordförande i norska författarföreningen 1935 

och en efterfrågad föredragshållare. 

Nej, det är en stark spänning mellan Undsets liv och 

verk och det är tydligt att det inte alltid är så lätt att leva 

som man lär. 

Sigrid Undsets far var arkeolog och han introducerade 


henne i forna tiders gåtor och äventyr. De stod varandra 

mycket nära, och förlusten var stor när han gick bort. 

Hennes intresse för historien har på ett sällan skådat vis 

triumferat i hennes böcker. De stora medeltidsromanerna 

om först Kristin Lavransdatter och sedan Olav Auduns- 

søn, gav henne Nobelpriset 1928 och stor internationell 

berömmelse. Undset mottog priset som den tredje kvin- 

nan i ordningen (efter Selma Lagerlöf och italienskan 

Gracia Deledda), och fick arvprins Gustaf Adolf till bordet 

på nobelmiddagen på Grand Hotel. Akademien fram- 

höll i sin motivering Undsets ”mäktiga skildringar ur 

Nordens medeltida liv”. Att vi kan beröras av, identifiera 

oss med och känna närhet så starkt till personer i så av- 

lägsen tid förklarar Undset själv: 

”Ti, sed og skikk forandres meget, alt som tidene lider, 

og menneskenes tir forandres og de tenker annerledes 

om mange ting. Men menneskenes hjerter forandres all- 

deles intet i alle dager.” 

Inför Bok&Bibliotek 

kommer Parnass ut 

som nättidning! 

På Bok&Bibliotek i göteborg den 27–30 september har 

Parnass och deLS en egen monter. den har blivit en 

trevlig träffpunkt för alla som älskar våra klassiker. Här 

kan du också köpa gamla temanummer av Parnass och 

bokstöd med dina favoritförfattare. 

På de litterära sällskapens scen avlöser föreläsarna 

varandra, bl.a. kommer flera av detta nummers 

författare att medverka. 

För att ge aktuell information om allt som händer 

på Bokmässan och som kan intressera dig, kommer vi 

att ge ut Parnass som nättidning på vår nya hemsida 

www.parnass.nu, som lanseras i början av september. 

Har du inte tillgång till internet så skriv till red@dels. 

nu eller hör av dig till redaktionen på 0706-97 94 32, så 

ordnar vi en papperskopia! 


33


på mitt 

nordiska 

nattduksbord 

bRiTTA NyGåRD 

Gomorron, ni ligger där fortfarande som om ni inte hade 

någon brådska alls och varför skulle ni ha det förresten. 

Ni är mina vänner, mina böcker, som kommit till mig på 

olika vis och som jag umgås med under olika perioder 

och i olika sammanhang, mer eller mindre tid får ni var 

och en av mig. Någon bok får alltid följa med mig på 

bussen och tunnelbanan. Några får ge sig till tåls och 

vänta. Kanske glömmer jag någon. 

Kvinnorna kliver fram 

Böcker i travar på mitt nattduksbord, på golvet och i 

hyllorna… Starkast stiger kvinnorna fram ur böckerna 

i min närhet. Även manliga författares kvinnogestalter 

framträder tydligt och stannar kvar: Salka Valka av 

Halldór Laxness, modern i Ivar Lo Johanssons böcker, 

Vilhelm Mobergs Kristina och Dollar-Hanna i Lars Sunds 

böcker. Alla starka kvinnokaraktärer som ömsint skildras 

av manliga författare. 

Men närmast mitt hjärta kommer de kvinnliga för- 

fattarnas alster, om vad de än må handla. Kanske blir det 

så för att de öppnar stängda dörrar i mitt inre, även rum 

som inte enligt vedertagna mått ska framträda så starkt 

hos oss kvinnor. Deras mod att våga sätta ord på fattigdom 

och kamp som Moa Martinson gör och spegla dolda liv 

som Elsie Johansson vågar, det är stort. 

Modigt är också det som förre folkhögskolerektorn 

Nils Zandhers gjort genom att ge ut boken Morgonsol, 

berättelsen om ett barnhemsliv där han sent i livet avslöjar 

hemligheten om sin hemlöshet i barndomen. Nils blottar 

samhällets svagheter och sin egen kamp med att vända 

erfarenheterna till konstruktiva gärningar genom ett helt 

liv i folkbildningens tecken. Nils var en månad när hans 

mamma dog och han placerades på barnhem. Jag tolkar 

boken som en hälsning till alla mammor som inte får 

dela liv och drömmar med sina barn men också som en 

ögonöppnare för alla vuxna med ansvar att se barnens 

behov. 

Birgitta Nygård läser mycket, i synnerhet nordisk litteratur. 

Kompassen visar mot öster 

Som finlandssvensk boende i Sverige är min orientering 

lite starkare mot finländska och svenska böcker men även 

andra nordiska författare intresserar mig mycket. 

Inga-Britt Wik (1930–2008), österbottnisk författare, 

följer mig med orden: 

”Morgon: att få / smaka mörkret i brödet / munnens 

förtröstan / Som när en resa har börjat / då bland orden, 

onda och goda, / mitt i deras flyktighet, / du känner ljusets 

rörelse / i kroppen.” 

Inga-Britt som började skriva på heltid i 60-årsåldern och 

som sade när vi njöt av kaffetåren i hennes härbre i Vörå: 

”Jag ångrar att jag inte lämnade yrkeslivet för författandet 

tidigare!” Men mycket hann hon skriva, både prosa och 

poesi och även fakta och dokumentation! Exempelvis 

i boken Strövtåg i ordskogen fångar hon författaren och 

människan Lars Huldén på ett fängslande och poetiskt 

sätt. Inga-Britts närhet i stunden och hennes lyhördhet 

som intervjuare gör boken till mer än en biografi. 

34 parnass 2/3·2012

När kriget kommer nära 

Efter modernisterna, givetvis är Edith Södergran en av 

dem, blev Wava Stürmer en av mina ständiga följeslagare. 

Wava, som skrev kvinnosången Vi är många, vi är hälften… 

som fanns med i pjäsen Jösses flickor på Stockholms 

stadsteater på 1970-talet och som även blev de isländska 

kvinnornas kampsång när de tog plats i politiken! Wava 

skriver både prosa och poesi och hennes ungdomsbok om 

Anita Andersson drabbade mig starkt som mogen kvinna. 

Hon beskriver i boken krigets fasa ur ett barnperspektiv 

och får den sköra hinnan att brista för mig och alla oss 

efterkrigsbarn som söker svar på frågor som aldrig gått 

att ställa. 

Finlands krigssmärta är också skildrad i boken I sorgens 

och saknadens tid av den österbottniska författaren Elsa 

Westerholm. Det är några av Finlands 30 000 krigs- 

änkor som i boken får komma till tals och berätta om 

sina liv och bland annat om hur Sverige hjälpte även 

dessa krigsänkors familjer genom något som hette Krigsfadderhjälpen. 

Familjer i Sverige tog sig an familjer i 

Finland som de försörjde med kläder och förnödenheter. 

Barnen fick stanna kvar i sina hem i motsats till de barn 

som blev tvungna att flytta till Sverige och som benämns 

finska krigsbarn. 

Stora berättelser 

Ofta är det de stora berättelserna om de små tingen som 

stannar i minnet som exempelvis norska Herbjörg Wass- 

mos trilogi om Tora, Anne K. Ragdes Berlinerpopplarna och 

Elsie Johanssons berättelse om Nancy och beskrivningen av 

en tid som är nära men ändå så fjärran för många. Också 

Elsies raka gestaltning av den åldrande kvinnan i boken 

Sin ensamma kropp drabbar mig starkt. 

Karin Boyes poesi pulserar och stämmer mitt hjärtas 

takt – och Eeva Kilpi är med, icke att förglömma hennes 

poesi men även hennes berättelse om den egna barn- 

domen i boken Gränslöshetens tid. Österbottniske Gösta 

Ågrens lyrik är där också, Gösta som fascinerade mig med 

sitt samhällsengagemang redan på 1960-talet. Isländske 

Einar Már Gudmundssons författarskap står mig också 

nära och den första kontakten med honom var genom 

ungdomsboken Riddarna av runda trappan. Den handlar 

om livet i Reykjavik men jag kunde identifiera mig med 

mycket i hans berättelse. 

Fascinerande är också allt som utspelar sig i de isländska 

källarvåningarna! Kabusa förlag har genom åren satsat på 

nordiska författare och där finns bl a Kristin Steinsdóttirs 

Sin egen väg, som handlar om en tyst och osynlig kvinna 

som bor i en källarvåning men söker ett annat liv. I Folket 

i källaren av Àudur Jónsdóttir, får man också följa liv som 


utspelar sig i och kring en källarvåning i Reykjavik. Àudur 

är för övrigt barnbarn till Halldór Laxness. 

En god bok 

Andlig och lekamlig spis hör ihop och även kokböcker 

har ju numera tillträde till litteraturhyllorna. För mig 

är kokboken med stor bokstav Marthas kokbok, den som 

finlandssvenska Runa Melander lade grunden för redan 

1929 och som ständigt utkommer med nya upplagor. 

Boken är avskalad och saknar bilder och yttre glans men 

i den finns grunden för all lekamlig överlevnad. Min mors 

folkhögskoleexemplar var så använt och utlånat i byn att 

det till sist sönderföll i sina beståndsdelar. Jag har i min 

ägo ett exemplar ur den 25:e upplagan! 

Det är kvinnornas berättelser som fångar mig mest 

men ändå kan jag inte låta bli att lyfta fram männen allt 

emellanåt. Några ord till min egen mor från en manlig 

författare som sökte en skrivplats bakom en spetsgardin: 

”Till Elsa Nygård från Björn-Erik Höijer, en berättelse om 

en annan tapper kvinna….” Så skriver han som dedikation 

i sin bok Lavinen. Björn-Eriks farfar härstammar från min 

österbottniska hemkommun och Björn-Erik sökte sina 

rötter där. 

Bokbilens lov 

Och varför läser jag? Jo, i begynnelsen var bokbilen! Den 

kom till min avsides belägna by med böcker i lådor som 

föraren bar in i vårt kök och byborna strömmade till för 

att låna. Skollärarinnan fungerade som bibliotekarie och 

hade på förhand lagt böcker i en särskild hög för mig; det 

var sjuksköterskeböcker, herrgårdsromaner, Kitty-böcker, 

Fem-böcker och annat. Senare smygläste jag vuxnas 

låneböcker med ficklampa under täcket, Lars Görlings 

skandalstämplade 491 var en av dem, men jag hittade 

också Vilhelm Moberg och Väinö Linna genom pappas 

låneböcker! Den första dikten kom till mig på 1950-talet 

när farmor läste aftonbönen och lade till Brevet av Bo 

Bergman, en sorglig dikt i ett slitet tidningsurklipp. I 

mitt barndomshem fanns inga böcker mer än bibeln, 

psalmboken och böneboken men vi hittade ändå vägarna 

till läsandet tack vare bokbilen och någon enstaka dikt i 

Vasabladet. Idag har jag många böcker i min ägo, men jag 

tänker med glädje på biblioteket i kommunens centrum 

som blev vår värmekälla ute i byarna! 

Britta Nygård 

Förbundssekreterare för Föreningen norden i Sverige. 

35

Anne-Marie Berglund. 

Agenta Pleijel. Susanne Brøgger. 

Gabriella Melinescu. 

skrivandets portar 

– Litterära samtal 

med tio kvinnliga 

författare 

Journalisten Thomas Nydahl tyckte redan som ung att 

det som kvinnliga författare skrev var allra intressantast. 

En intervju med författaren Anne-Marie Berglund, som 

bl.a. skrivit dikter, prosa och radiodramatik, fick honom 

fortsätta intervjua flera kvinnliga författare. 

Sammanlagt blev det långa samtal med tio kvinnliga 

författare om deras skrivande och liv. Genom intervjuerna 

tyckte han att en port öppnades som förde honom in i 

dessa kvinnliga författares ”litterära universum”. 

I Skrivandets portar (Artea förlag) berättar han om samtalen 

och vad han kommit fram till: 

När jag läste Anne-Marie Berglund, Agneta Pleijel och 

Suzanne Brøgger tyckte mig komma något på spåret: en 

kvinnlig erfarenhet som formulerades litterärt. Denna 

erfarenhet, denna litteratur, ville jag tränga djupare in i, 

analysera, se och förstå. Under nästan fem år arbetade jag 

med dessa texter, i ett ständigt flöde av frågor och svar. 

Gabriela Melinescu kan tala för dem alla, och skrivandets 

portar när hon säger: 

”Varje dag liknar en expedition, en forskningsresa efter 

sanningen. Sanningen som är själva livet, med många 

världar i. Dessa världar är fulla av mening.” 

De övriga kvinnliga författarna som han intervjuade 

var: Pia Tafdrup, Ida Jessen, Nina Malinovski, Birgitta 

Boucht, Agneta Klingspor och Janne Teller. 


36 parnass 2/3·2012

öppna dörrar 

till författarhem och författarmiljöer 

8 

1. Sven delblancs 

Hedebyland, 

Vagnhärad och trosa 

2. Karlfeldtsgården 

i Leksand Sångs 

i Sjugare 

3. Wendela Hebbes hus 

i Södertälje 

4. Moa Martinsons torp 

i Ösmo 


2 

7 

5 

1 

3 

6 

4 

5. albert Vikstens 

Ängratörn, Färila 

6. gunnar ekelöfrummet 

på 

Sigtunastiftelsen 

i Sigtuna 

7. dan andersson 

museum i Ludvika 

8. august Bondesons 

barndomshem i 

Vessigebro 

Kulturturism har blivit allt populärare och i sommar 

vill DELS och Parnass slå ett slag för denna trevliga 

form av utflykter och resor. Många författarhem och 

författarmiljöer är verkligen värda en ”omväg”. 

Här presenterar vi några av dem. På www.dels.nu kan 

du också hitta information om dem. 

Bland dem som har besökt minst fyra av författarhem- 

men lottar vi ut tre prenumerationer på Parnass för 2013. 

Skicka in dina entrébiljetter till Parnass, Lädersättra- 

vägen 15, 176 70 Järfälla före 15 oktober och märk kuvertet 

med ”Öppna dörrar”. 

1 

utflykt i hedebyland 

Välkommen till Vagnhärad och Trosa, det Hedeby 

som så många lärt känna genom Sven Delblancs 

böcker och TV-serien Hedebyborna. Vi inbjuder till 

en utflykt i Delblancs barndomslandskap i Vagnhärad, 

med bl.a. en vandring längs Trosaån. 

Kombinera gärna med ett besök i Trosa, den lilla 

charmiga staden med mysig miljö, smala gränder 

och små butiker, många restauranger och en 

intressant historia. Guidning kan beställas. 

Information och bokning: Delblancsällskapets 

lokala arbetsgrupp, c/o Maj-Britt Imnander, tel 

0156-268 49, e-post trosaby@swipnet.se. 

Vi kan också förmedla kontakt med lokalt bussbolag 

eller föreslå andra alternativ för gruppresan. 

www.delblancsallskapet.se 

37

2 

karlfeldtsgården 

i leksand sångs i sjugare 

öppet 14/6–9/8 

Tisdag, torsdag, lördag visningar kl 13, 14. 

Dessa dagar visas trädgård och bildspel kl 13–16. 

Önskemål om besök annan tid tillmötesgås i mån av tid. 

Grupper välkomna efter bokning maj–sept. 

Entré: 70 kr, enbart vandring och bildspel 50 kr. 

Program 

ons 4/7 kl 14.00 Musik vid Siljan. En hyllning till Tomas 

Tranströmer framförs av Gustaf Sjökvist och hans 

kammarkör. Solister: AnnKristin Jones, sopran och 

Thomas Hansy, gitarr. Claes-Bertil Ytterberg hyllar i ord 

Karlfeldt såväl som Tranströmer. 

lör 7/7 kl 15.00 Sånger på väg med opera- och vissångaren 

Olle Holmgren. Tonsättningar till texter av 

bl.a. Dan Andersson och EA Karlfeldt framförs. Henrik 

Berg ackompanjerar på piano. 

Mer information om 4/7 och 7/7: 

www.musikvidsiljan.se 

torsdagar i juli kl 17.00 Poesivandring i Karlfeldts 

trädgård med guide. 

Karlfeldtsgården Sångs i Sjugare ligger mellan Rättvik 

och Leksand vid riksväg 70 och är anvisad med skylt 

som varande ”riksobjekt”. 

Information och bokning tel. 0247/600 28 

Info@sangs.se www.sangs.se 

3 

Wendela hebbes hus 

vid kanalen och slussen 

i centrala södertälje 

museum och restaurang med 

uteservering 

”Det täcka lantstället Snäckviken” 

var i 25 år på 1800-talet sommarbostad för Wendela 

Hebbe, Sveriges första kvinnliga yrkesjournalist i 

Hiertas Aftonblad på 1840-talet och hennes dotter 

Signe, en känd operasångerska och teaterpedagog. 

Efter antikvarisk nedmontering och återuppbyggnad på 

central plats i stan har huset blivit en välbesökt pärla. 

Aktionsgruppen har blivit en litterär förening, 

Wendelas Vänner, som på ideell basis driver museet 

och hyr ut restaurangen. I museet speglar vi Wendela 

Hebbes och Signe Hebbes pionjärinsatser i det svenska 

kulturlivet på 1800-talet och den svenska pressens 

utveckling från 1831 till 1851 då Aftonbladet bildade 

epok och Wendela Hebbe hamnade i hetluften. 

Guidad visning av huset med museet varje lördag 

kl 14 (ca 1 timme). Inträde 50 kr. Föreningsmedlem 

finns oftast på plats på vardagar mellan 12 och 14. 

På andra tider kan individuella besök i museet ordnas 

via restaurangen. Ett rikligt informationsmaterial finns 

tillgängligt. Inträde vid dessa tillfällen 40 kr. Grupper 

är välkomna. Bokning sker via restaurangen. 

Restaurangen har i sommar öppet varje dag från 

kl 11 till sena kvällen. Lunch med salladsbuffé och 

kaffe och måltidsdryck 85 kr på vardagar. Lördagar 

och söndagar 99 kr. På kvällen á la cartemenyer. 

Fullständiga rättigheter. 

Information och bokning genom restaurangen 

08-55086675. Info@wendelashus.se 

Välkommen! 

öppet varje dag och kväll i sommar 

Vettersgatan 4, 151 71 Södertälje 

08-55086675 

www.wendelashus.se 

38 parnass 2/3·2012

4 


moa martinsons torp 

Johannesdal 

ligger mellan Ösmo och Sorunda cirka två mil från 

Nynäshamn. För besök av torpet kontakta Harriet 

Thurgren tel: 08-530 405 41. 

Bussresa till torpet med Anna König 

Tisdagen den 4 och onsdagen den 12 september 

kl 13.00 från Vasagatan 16 i Stockholm (mittemot 

Centralen). 

Pris 240 kr 

Anmälan: anita@konig.nu, 076-350 16 89. 

5 

www.moamartinson.se 

Utsikten från Albert Vikstens författartorp 

över sjön Ängratörn. 

mitt paradis 

Albert Vikstens författartorp 

ligger i nordvästra Hälsingland 

vid Väg 84 cirka 3 mil från Färila. 

Guidning varje dag hela juli kl 12–16. 

Info: www.farila.se 

under ”SE & GÖRA” 

eller 073-183 66 17 

www.albertviksten.se 

6 

Gunnar Ekelöf-rummet 

på Sigtunastiftelsen 

i Sigtuna 

Gunnar Ekelöf bodde sina sista år i Sigtuna. 

Det ekelöfska hemmet, St Malmgatan 23, är 

oförändrat till exteriören och kan ses från 

strandpromenaden invid Malmbryggan. Platsen 

är utmärkt med en minnesskylt. 

Minnesrummet på Sigtunastiftelsen innehåller Gunnar 

Ekelöfs centrala boksamling, placerad i vitrinskåp 

utförda efter hans egna ritningar. Här finns dessutom 

hans grekiska ikoner, några kopparstick, orientaliska 

mattor och en replik av Sergels Bellmanmedaljong. 

I rummet förvaras dessutom det för all Ekelöf-forskning 

intressanta Hemarkivet som hustrun Ingrid 

iordningställde och i vilket man kan följa tillkomsten 

av skaldens verk. 

Ekelöf-rummet är under hela året öppet för visning 

första söndagen i varje månad kl. 13–15. 

Intresserade som önskar besöka rummet på andra 

tider hänvisas till: 

Sigtunastiftelsens reception 

tel: 08-592 589 00 

eller 

Bo Alström, Gunnar Ekelöf-sällskapet 

tel: 08-592 542 41 

www.gunnarekelöf.se 

fOtO: lena Hellström 

39

7 

Öppna dörrar till 

Dan Andersson Museum 

i Ludvika 

Dan Andersson är en av våra mest folkkära poeter. 

Sedan 1991 har Dan Andersson Sällskapet ett museum 

i Ludvika till poetens ära. 

I muséet finns omfattande information, dokument, 

foton och rekvisita som till exempel Dans svarta fiol. 

Här finns också, vad som antas vara, Dans skrivarlya 

under 1913, då debutboken Kolarhistorier skrevs 

(utkom 1914). 

I anslutning till muséet finns också ett forskarrum 

med en omfångsrik skriftväxling och andra dokument. 

I nedre plan finns en butik där man kan köpa 

böcker, cd-skivor och vykort med anknytning till Dan 

Andersson. Besöket går också att kombinera med 

ytterligare muntlig information och sångprogram. 

Under sommartid är muséet öppet alla dagar, 

utom söndagar och måndagar. Annan tid kan 

överenskommas. 

Upplägg, omfattning, ev sångprogram etc bestäms 

genom dialog med vår museiföreståndare. Ring tel 

enligt nedan. 

DAN ANDERSSON MUSEUM 

Engelbrektsgatan 8, 711 30 Ludvika 

tel. 0240-100 16 

www.danandersson.org 

Följ med till 

32 litterära 

städer! 

Ta med Lars-Åke Skagegårds utmärkta guidebok Litterära 

städer när du åker runt i Sverige och besöker olika för- 

fattarhem och miljöer i sommar. 

Lars-Åke Skagegård startar i Stockholm, fortsätter 

söderut längs Ostkusten ner till Skåne för att sedan vända 

norrut igen längs Västkusten. Vidare genom landet, ända 

upp till Boden där Eyvind Johnson växte upp. Vi får 

uppleva Lund när Esaias Tegnér, August Strindberg och 

Hjalmar Gullberg var där. Ett antal mindre kända litterära 

orter finns också med. Att t.ex. Fritjof Nilsson Piraten var 

advokat i Tranås i hela tio år och att Carl Jonas Love 

Almqvist låter Sara Videbeck och hennes Albert besöka 

Strängnäs i Det går an visste jag inte. Trettiotvå litterära 

städer och över hundra av våra mest välkända författare 

hinner Skagegård med att beskriva. 

Lars-Åke Skagegård bor i Uppsala och har tidigare skrivit 

om författarnas Uppsala och vandringar i Gluntarnes 

spår. Han har även författat böcker om så vitt skilda 

ämnen som Alfred Nobel och nynazism, Nacka och Dag 

Hammarskjöld. 

Litterära städer kan beställas genom www.podium.nu. 

Catharina 

Söderbergh 

40 parnass 2/3·2012

MUSEET 

MUSEET 

De islandske Sommarkurs 

Skuespiller sagaers univers 

v. Erik 20–22 Beate Skyum-Nielsen 

juni Bille 2012 

”Karen læser Forskningens "Heloïse" Blixen fra och Vinter-eventyr. 

Døgn Norden” 

Fredag 20. Søndag april KAREN 

den 2012 22. kl. nov. 11.00 kl. 16 Gratis. 

Föredragshållare: 

BLIXEN 

KAREN 

Billetter 

BLIXEN 

90 kr. BilletNet.dk 

Åbningstider Grethe Rostbøll, Tone Selboe 

ons-fre: 13-16 

lør-søn: Ivo 11-16 Holmqvist 

MUSEET 

MUSEET & Marianne Juhl 

man-tirs: lukket 

Rungsted De Kursavgift: islandske Strandvej 111 1250 Skuespiller kr. sagaers på www.billetto.dk univers 

T: 4557 1057 

www.karen-blixen.dk v. Erik Beate Skyum-Nielsen Bille 

Åbningstider 

ons-fre: 13-16 

lør-søn: 11-16 

man-tirs: lukket 

Rungsted Strandvej 111 

T: 4557 1057 

www.karen-blixen.dk 

Följ med på litterär bussrundtur 

på södertörn 


KAREN 

KAREN 

BLIXEN 

Med stöd från 

læser Forskningens "Heloïse" fra Vinter-eventyr. 

Døgn 

Fredag 20. april 2012 kl. 11.00 Gratis. 

Søndag den 22. nov. kl. 16 

Billetter 90 kr. BilletNet.dk 

Åbningstider 

Åbningstider 

ons-fre: 

ons-fre: 

13-16 

13-16 

lør-søn: 

lør-søn: 

11-16 

11-16 

man-tirs: man-tirs: lukket 

Rungsted Strandvej lukket 111 

Rungsted 

T: 4557 Rungsted 1057 

Strandvej Strandvej 111 111 

T: 4557 T: 4557 1057 

www.blixen.dk 1057 

www.karen-blixen.dk 

Följ med på vår litterära bussrundtur på 

Södertörn onsdagen den 5 september! 

Vi besöker Fredrika Bremers hem på Årsta slott i Haninge, 

Moa Martinsons torp i Sorunda och avslutar med lunch hos 

Wendela Hebbe i Södertälje. 

guider från varje sällskap kommer under resan berätta om 

sina författare. 

Bussen går från Klarabergsviadukten kl 09.00 och vi beräknar 

att vara tillbaka senast kl 16.00. 

Pris: 450 kr, som betalas in på pg-konto 44 99 85-1. 

Märk talongen med namn. 

närmare information och anmälan: 

red@dels.nu eller 0706-97 94 32 

Arrangörer: 

Årstasällskapet för Fredrika Bremer studier, 

Moas Vänner, Wendelas vänner, 

Parnass och ABF 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Fredrika Bremer 

Wendela Hebbe 

Moa Martinson 

8 

41

Skansenchefen Hans Alfredson tyckte att idén med litterära matinéer var bra. 

Sällskapslivet jubilerar på Skansen 

200 litterära matinéer under 20 år 

OLOf hOLm 

1992 fick dåvarande Skansenchefen Hans Alfredson besök 

av Curt Törnsäter, som föreslog att de litterära sällskapen 

skulle släppas fram att göra program på Skansen. Alfredson 

tyckte det var en bra idé så Curt Törnsäter, som 

själv var medlem i Karin Boye-sällskapet, gick till Lars 

Almgren, ordförande i DELS, De Litterära Sällskapens 

samarbetsnämnd, och berättade att det var fritt fram! I 

februari 1993 öppnade det första programmet i serien 

Sällskapsliv Litterära matinéer på Skansen. 

I oktober 2012 kommer det 200:e programmet att äga 

rum. Då har 90 sällskap med hjälp av 700 uppträdande 

presenterat 120 författare för 19 000 människor. 

Chefen hälsade välkommen 

fOtO: scanpiX 

Så länge Hans Alfredson var kvar på Skansen öppnade 

han varje program med några korta men uppskattade 

ord om programmets författare, vädret eller något annat 

som kunde samla åhörarna. Hans invigningsord till det 

första programmet med Nils Ferlin-sällskapet avslutades 

42 parnass 2/3·2012

till publikens jubel i anslutning till Kennedy i Berlin: ”Ich 

bin ein Ferliner!” Alfredson var även medverkande i fyra 

program, om Piraten, Falstaff fakir och Deckarvännerna. 

Hans efterträdare Anna-Greta Leijon hälsade publiken 

välkommen under sin första tid som Skansenchef. 

Från Nyloft till Ordenshus 

Vi började försiktigtvis på Nyloftet, men fick flytta till 

Högloftet på grund av publika anstormningen. Till en 

början släpptes alla in, men omsorg om brandsäkerheten 

satte gränser, så när Frödingsällskapet 1994 bjöd på pro- 

gram med Sven Lindberg, Germund Michanek och 

Monica Zetterlund med Jakob Bagge och Sture Åkerberg, 

såg vi cirka hundra köande personer besviket vandra bort 

från den dörr som stängts om ett proppfyllt Högloftet. 

Efter att ha prövat olika lokaler är vi numera i vackra 

Ordenshuset, Skansens senaste förvärv, från 1895, just den 

typ av lokaler där man ordnade litterära och folkbildande 

föredrag och där ”alla” svenska skådespelare, sångare och 

komiker debuterade mellan 1880 och 1945. 

Ordenshuset är alltjämt en nykterhetsloge på samma 

sätt som Seglora är en kyrka. Kaffet serveras i gamla koppar 

från IOGT. Lokalen är vacker och stämningsfull och har 

bra akustik, och publiken har lärt sig att hitta dit. Efter 

en svacka runt millennieskiftet ökar nu åter publikens 

storlek år från år. 

Sällskapen ordnar fantastiska program 

Det är sällskapen som ordnar programmen, DELS står 

bara för samordningen och den yttre ramen. Våra säll- 

skap har en beundransvärd förmåga att göra bra pro- 

gram. Berömda affischnamn uppträder, ibland t.o.m. 

världsartister, och jag tror att dessa sätter ned sina arvoden 

till låga nivåer eller noll, för hur är det annars möjligt att 

ordna program som de här: 

Hjalmar Bergman Samfundet anordnade 1995 ett pro- 

gram med litteraturforskarna Kerstin Dahlbäck och 

Karin Petherick, författaren Ulla Isaksson, skådespelarna 

Mona Malm och Max von Sydow i en scen ur Sweden- 

hielms som de just gjort på Dramaten samt operasångaren 

Margareta Hallin, som uppförde en bit ur sin egen 

opera om Clownen Jac. År 2003 skapade regissör Bengt 

Lagerkvist ett program om sin far med genomtänkt regi 

och ett uppbåd av artister: Börje Ahlstedt läste, Iréne 

Lindh sjöng till celloackompanjemang av Petja Svensson 

och som final läste Torsten Wahlund, Börje Ahlstedt, 

Hedvig Lagerkvist, Iréne Lindh och Sten Johan Hedman 

ur Midsommardröm i fattighuset. 


En mångfald av upplägg 

De flesta program har haft färre uppträdande, men är väl 

så slagkraftiga och ett mycket vanligt upplägg är en kän- 

nare (ofta litteraturhistoriker) som berättar om författa- 

ren,en recitatör (ofta en skådespelare) som läser författa- 

rens texter och en sångare (ofta en trubadur) som fram- 

för musik till texter av författaren, eller musik som låg 

författaren om hjärtat eller på något sätt är kopplad till 

författaren. Men det måste inte vara musik. Typiska prosa- 

ister som Eyvind Johnson och Vilhelm Moberg kan presenteras 

utan en ton, annat än i språket. En del program 

brukar spränga ramarna och börjar med gudstjänst i 

Seglora (Johan Olof Wallin, Swedenborg) eller med en 

promenad på Skansen (Strindberg). Eller så avslutar man 

med en extra konsert i Skansens Folkets hus (Tora Dahl- 

Knut Jaensson Sällskapet) eller samling vid Statarstugan 

(Ivar Lo). Martin Koch sällskapet tar nog priset: startade 

sällskapet sitt program redan i Hedemora på morgonen, 

invigde en minnesplatta på Hornsgatan i Stockholm och 

fortsatte efter Skansen ändå hem med tåget till Hedemora. 

Stjärnskådisar på scenen 

Affischnamnen har varit många. Eliten av Sveriges skåde- 

spelare har funnits där, en del av dem flera gånger, t.ex. 

Stina Ekblad (Ekelöf, Södergran), Krister Henriksson 

(Södergran), Helena Kallenbäck (Bremer, Boye), Palle 

Granditsky (3 ggr för Harry Martinson), Olof Thunberg 

(Svenska Vitterhetssamfundet), Helena Brodin (Lagerlöf, 

Stig Sjödin, Harry Martinson), Johan Rabaeus, Jan-Olof 

Strandberg (Birger Sjöberg), Jarl Kulle (Piraten), Carl 

Billquist (Piraten), Inga Landgré (Sara Lidman) och 

många fler. Birgitta Ulfsson (Södergran) får ensam men 

stark representera utlandet. 

En trio återkommer under alla år: Kristina Adolphson 

(6 ggr för Ruben Nilson, Eyvind Johnson, Pär Lagerkvist 

och Strindbergssällskapet), Iréne Lindh (6 ggr för Alm- 

qvist, Lagerkvist, Bremer, Hebbe, Moa Martinson, Flygare- 

Carlén) och Lars Göran Carlsson (6 ggr för Taube och 

Strindberg). 

Författare om sina kollegor 

Litteraturhistorikerna brukar ge kortare anföranden eller 

längre föredrag: Örjan Lindberg (Eyvind Johnson), Vivi 

Edström (Lagerlöf), Roland Lysell (Stagnelius), Ebba 

Witt-Brattström (Södergran, Moa Martinson), Magnus 

von Platen och den trognaste gästen är Birgitta Holm 

(5 ggr för Flygare-Carlén, Bremer, Sara Lidman, Lagerlöf) 

och många andra. 

43

Författare talar om sina kollegor: Folke Isaksson, Jan 

Mårtensson, Björn Runeborg, Björn Julén, Ann Smith 

m.fl. För Mårtensson finns det redan ett personlitterärt 

sällskap, uppkallat efter hans deckare, Homansällskapet. 

Det är högst troligt att de andra får sällskap också. 

Svenska folket tycks aldrig kunna skapa nog sällskap 

för sina favoritförfattare. 

Säg det i toner 

Praktiskt taget hela den svenska vissångareliten deltar: 

Margareta Kjellberg (4 ggr för Wilhelm von Braun, 

Ruben Nilson och Ferlin), Ivan Dittmer (4 ggr för Ruben 

Nilson), Ewert Ljusberg (2 ggr), Ulf Johan Tempelman 

(Emil Hagström), Ulf Bagge (Lucidor, Wivallius), Torsten 

Arnbro, Torgny Björk, Tomas Edström, Puch Magnus 

Olsson (6 ggr), Pierre Ström, Peder Svahn (6 ggr för 7 

olika författare), Martin Bagge (Olof von Dalin), Maria 

Lindström (4 ggr för Bellman, Taube och Birger Sjöberg), 

Leif Bergman, John Ulf Anderson, Jerker Engblom m.fl. 

Även andra artister har uppträtt, bl.a. Lill Lindfors 

(Södergran), Cilla Ingvar (Karl Gerhard), Monica och Carl- 

Axel Dominique (Harry Martinson-sällskapet), Mikael 

och Lotta Ramel som under gruppnamnet Povels Natur- 

barn sjungit pappas låtar och klassiska sångare som 

Thomas Lander och Solveig Faringer. 

Ur privat vinkel… 

Släktingar och nära medarbetare har givit oss porträtt i 

närbild: Ulf Boye har berättat om sin barnkammarelaka 

storasyster, René Dagerman har gripande talat om sin far, 

Ann Smith har berättat om Ivar-Lo, K.W. Gullers och Ulla 

Trenter har talat om Stieg Trenter. Bengt Lagerkvist har 

givit oss tre program om sin far. 

…och offentligt 

Några kända politiker som är ordföranden eller styrelse- 

ledamöter i litterära sällskap uppträder till förmån för 

sina författare: Torbjörn Fälldin (Olof Högberg), Karin 

Söder (Lagerlöf) och Lars Engqvist (Pälle Näver), Arne 

Gadd (Martin Koch), och Ingemar Eliasson (Geijer och 

Fröding). 

Trogna återkommare 

Som synes är många återkommare och rekordet innehas 

bland dem av: Tor Englund som sju gånger berättat om 

sin far författaren Carl Emil Englund och om Ferlin, 

Gunnar Edander, som tonsatt nästan hela den svenska 

litteraturen och också deltagit sju gånger (Strindberg, 

Sonja Åkesson, Harry Martinson, Fröding) samt den 

värste av dem alla sångaren och kompositören Ove Eng- 

ström som deltagit 10 gånger i program om Ferlin, Albert 

Engström och Carl-Emil Englund. 

Alla uppträdande, alla medverkande vid sällskapens 

bokbord, alla i publiken är välkomna tillbaka – alla nya 

är välkomna till den programserie som ser ut att kunna 

leva vidare för nästa 200 gånger till: Sällskapsliv, Litterära 

matinéer på Skansen! 

Olof Holm utanför ordenshuset på Skansen. 

sällskapsliv till sjöss 

Sedan 2007 finns också Sällskapsliv till sjöss, 

som anordnas varje år på en kryssning med Silja. 

då får du uppleva sju sällskap som presenterar 

sina författare. 

Mer information om Sällskapsliv till sjöss och till 

Sällskapsliv, Litterära matinéer på Skansen får du 

här i Parnass, på deLS hemsida www.dels.nu eller 

per telefon till Olof Holm, 0708-78 99 71. 

44 parnass 2/3·2012 

fOtO: catHarina söderBergH

något hemland – Om Folke dahlberg 

JONAs mODiG 

”Det står väl rätt klart nu att Folke Dahlberg, poet, 

landskapsdiktare, kulturhistoriker och djupt originell 

konstnär hör till det som blev kvar av förra århundra- 

det”. 

Orden är Lars Gustafssons och i omdömet ligger underförstått 

att Folke Dahlberg befinner sig i ett mycket litet 

sällskap. Det mesta är dömt att glömmas bort; det som 

återstår och som är värt att ta med sig över sekelgränserna 

har alltså mycket att leva upp till. 

Folke Dahlberg gjorde många tuschteckningar med motiv från 

norra Vätterns stränder – hur många är det ingen som vet. De finns 

rikt representerade som illustationer i hans landskapsböcker och 

tillsammans med artiklar han skrev, men åtskilliga blev aldrig 

publicerade utan såldes direkt till privatpersoner eller användes 

för att lösa skulder, stora eller små. Brunnet båthus är representativ 

för genren – båtarna är oftare vrak än användbara, båthusen 

förvandlade till ruiner eller nedbrunna, strandträden döda eller 

nedfallna. Men horisontlinjen brukar anas som ett titthål mot 

friheten. 


Hemlig fan club 

Lars Gustafsson uttrycker knappast någon allmän och 

vedertagen mening, snarare är han representativ för den 

fan club som länge funnits, ganska hemlig och oregelbundet 

spridd bland författare, konstnärer, seglare, naturmänniskor, 

folk kring norra Vättern och intresserade 

läsare med smak för det lite speciella, sådant som inte rör 

sig på allfarvägarna eller är allmänt omtalat. 

En av anledningarna till att Folke Dahlberg inte står i 

första ledet i vår kulturkanon är det som framgår av det 

inledande citatet: han är svår att genrebestämma. Han 

ville bli författare, men etablerade sig först som konstnär, 

gick på Tekniska skolan och även Konstakademien, fast 

han hoppade av efter tre terminer. Han prövade olika 

tekniker men kom ganska snart att koncentrera sig på 

tuschtecknandet. Hans illustrationer syntes i litterära tid- 

skrifter, i antologier och på bokomslag. 1945 kom genom- 

brottet på en utställning, med en samling stora punkt- 

teckningar. 

Sen debut efter hopp och förtvivlan 

LitterÄr SaLOng 

Folke Dahlberg satsade lika mycket på skrivandet, men 

det dröjde länge innan han lyckades bokdebutera. Enstaka 

dikter dök upp i olika litterära tidskrifter och en långvarig 

korrespondens med Georg Svensson på Bonniers vittnar 

om år av pendling mellan hopp och förtvivlan. Man 

ska inte underskatta värdet av förläggarens omsorg och 

försiktighet – det går inte att komma ifrån att mycket 

av Folke Dahlbergs tidiga litterära mödor hade brister. 

Men det hela gick för långt; processen gick på något sätt 

i baklås. Folke Dahlberg tappade modet och den skadade 

självkänslan blev aldrig riktigt reparerad. 

En annan förläggare intog scenen, Carl Björkman på 

Wahlström & Widstrand. Några dikter av Folke Dahlberg 

hade publicerats i förlagets tidskrift Poesi. Björkman 

frågade om det fanns mer som man kunde göra en bok 

av. Det var som att ta bort en fördämning i en bäck, och 

det ledde till debuten Cartesiansk dykare 1948, en stor och 

brokig samlingsvolym med dikter och prosa som valdes 

ur det stora förrådet, illustrerad med tuschteckningar av 

författaren. Den fick fin uppmärksamhet av kritikerna, 

inte minst av Gunnar Ekelöf, som berömde den i BLM. 

45

Trogen sin hembygd i motiven 

Två stora öar i norra Vättern blev hans hemvist, först 

Lilla Röknen där han hyrde in sig hos två fiskarbröder, 

sedan Stora Röknen, där han fick disponera kammaren 

i skogvaktarens hus. Några år senare byggde han till- 

sammans med en kamrat – Bengt Lindroos, sedermera 

känd arkitekt – en ateljéstuga längst ut på en udde på ön, 

med fri utsikt mot söder. 

Här började han skriva krönikor om detta landskap 

och fick dem publicerade i Askersunds Tidning, vars 

chefredaktör Joel Haugard, själv en entusiastisk skildrare 

av sin hembygd, blev en viktig mentor. Han började 

utveckla den genre, som blev hans kanske mest kända 

profil – personliga reflexioner med närheten till ett land- 

skap som utgångspunkt – dess natur, historia, hemlighe- 

ter, dess storslagenhet och begränsningar, dess innebo- 

ende sorg och förgänglighet liksom dess befriande skönhet 

och förmåga att inge livsmod. 

Vättern, Tiveden och Göta kanal 

Han blev sedan detta landsskap trogen hela livet. Stora 

Röknen skulle bli militärt skyddsområde och Folke 

Dahlberg kördes bort från ön 1946. Han flyttade till 

Karlshamn, där hans fru fått en tjänst. Här föddes barnen 

Johan och Ulrika. Men han återvände till norra Vättern 

1951 där han fick hyra skogvaktarstugan på Kyrkogårds- 

ön. Den blev familjens sommarställe alla kommande år 

utom det allra sista, då ett hus på fastlandet i Granvik norr 

om Karlsborg blev sista anhalten. 

Carl Björkman på Wahlström & Widstrand fick korn 

på Folke Dahlbergs landskapsskrivande och uppmunt- 

rade honom att sammanställa och nyskriva till en bok. 

Det resulterade i Vättern som kom 1949 och blev fram- 

gångsrik även försäljningsmässigt. Den kom att följas av 

flera böcker i samma genre: Tiveden 1952, Göta Kanal 

1954 och Leva vid Vättern 1958. Ingen av de tre nådde 

upp till Vätterns försäljningssiffror, men de bekräftade 

och fördjupade Folke Dahlbergs unika position som 

landskapsskildrare, och det finns många som anser att det 

är här hans mästerskap främst visar sig. 

Inte bara sorg i poesin 

Hela tiden fortsatte han att skriva poesi, och kanske var 

det den som stod hans hjärta närmast. Hans diktsamlingar 

kom ut varvade med landskapsskildringarna. Den beru- 

sade båten, som egentligen var en bilderbok med de stora 

punktteckningarna från utställningen 1945 återgivna 

tillsammans med texter som han ville kalla ”ackompan- 

jerande”, kom ut 1950. Lustvandrare utan trädgård kom 

fOtO: fOlke daHlBergsällskapet 

Folke Dahlberg föddes i Askersund 1912, son till en sträng folkskollärare 

och en mild och beskyddande mor. Han vantrivdes intensivt i 

den lilla staden där han kände sig som en främmande fågel. Han var 

16 år när han flyttade till Stockholm för att börja på Tekniska skolan, 

nuvarande Konstfack. Kanske hade han tänkt sig ett kosmopolitiskt 

liv, fritt från geografisk bindning, öppet för gränslöst skapande. Efter 

uppbrottet från Konstakademien följde ett stormigt år på Mallorca 

och när han kom hem till Sverige igen flyttade han runt på olika 

ställen för att få ordning på sitt liv och arbete. Så småningom kom 

han underfund med att det var landskapet kring norra Vättern han 

behövde för sin hemkänsla och inspiration. ”Jag märker att det bara 

finns en trakt som betyder något för mig. Det är hemma, Vättern, 

Tiveden” skrev han i ett brev 1936. 

1953, Roende 1956, Segel 1959 och Sjöförklaring 1962. Den 

28 augusti 1966 drunknade han i Karlsborgsviken under 

en båtfärd med en god vän. Dagen efter kom diktsamling- 

en Havet slutet ut. 

Som poet är Folke Dahlberg också svårplacerad lika 

mycket på grund av sin egenart som att hans debut blev 

så försenad och att han därför hamnade utanför den sed- 

vanliga decennietillhörigheten. 

Hans tidiga diktning bär mycket spår av den surrealis- 

tiskt färgade 1930-talsmodernismen och hör stämnings- 

mässigt nära samman med de stora punktteckningarna 

med sina exotiska och invecklade motiv. Men han har 

också sin plats i fyrtiotalslyrikens desillusionerade stäm- 

ningar. I Ingemar Algulins studie om den svenska fyrtio- 

46 parnass 2/3·2012

talslyriken, Den orfiska reträtten, får Folke 

Dahlberg ett eget kapitel. 

Det är förlust och saknad som gestaltas 

i Folke Dahlbergs poesi, en desillusione- 

rad melankolikers stämma. Kanske kan 

det tyckas paradoxalt att så mycket kraft 

och skönhet kan utvinnas av en sådan livshållning, 

men här ryms också konsten att 

överleva, en övertygelse om att klarsynt- 

het är ett livsvillkor. ”Sorg är förvirring, 

glädje klarhet”, lyder första raden i en av 

hans dikter, och hans överlevnadscredo 

kan låta så här: 

Jag behöver inga fribord och ingen köl, 

däremot segel – ovillkorligen 

behöver jag segel, en sida luft 

och högrest tomrum hakat fast 

vid mina segel. När inte längre 

ådrorna betyder något (däremot repen 

med kardeler och gömda hjärtan) 

drar vi ett andetag i vindförväntan, 

lyssnar mot ärriga vattenslätter 

i låg belysning. Segelklar! 

Båtmotgångar 

Att ett liv så nära sjön krävde en bra båt är inte svårt att 

begripa. Till tragiken i Folke Dahlbergs liv hör att hans 

fina koster, inköpt 1946, togs i mät 1953 för en skatteskuld. 

Hur detta gick till finns beskrivet i sista kapitlet i Göta 

kanal, ett lika hjärtslitande som lysande stycke text om de 

två förrättningsmännen som en mulen höstdag kommer 

roende, ryckigt och ovant, mot ön och sätter en röd lapp 

på det enda av värde de kan finna. Nästa båthistoria blev 

inte mindre tragisk: han köpte in en gammal motorseg- 

lare, ett riktigt renoveringsobjekt, som han satsade många 

tunga arbetstimmar på. Det blev till slut övermäktigt, och 

skutan blev liggande vid ön som vrak. Alla mödorna med 

Agda, som båten hette, finns beskrivna i Leva vid Vättern. 

Till slut sinade miljön som inspirationskälla. Denna 

smärtsamma insikt har han formulerat i inledningsdik- 

ten i den sista samlingen Havet slutet. Det är som om han 

tar det sista steget i den orfiska reträtten, och det är därför 

stilenligt att dikten är en höjdpunkt i hans författarskap. 

”Öarna som bar mig länge/låg till slut av vatten sjuka” 

börjar han, och de sista raderna lyder: 

Orörligheten slog sig ner för gott 

först på min arm som burit den så många gånger 

så överförde den sin vanmakt på ett uttrycksmedel. 

Och allting skedde som om inte skett 

som om det enklaste och vanligaste hände mig. 


I Alla krigares väg – återtåg (1949) låter Folke Dahlberg en brokig skara människor 

– kvaddade men ståtliga – gestalta den ”orfiska” reträtt som kan sägas vara dynamiken 

i hela hans konstnärliga gärning. 

Sista sviten från Andalusien 

Men om detta verkligen skulle ha blivit slutpunkten i 

hans författarskap är en fråga man kan ställa sig. Havet 

slutet avslutas med en svit dikter från Andalusien, där han 

de sista åren vistades en del, ibland ensam, ibland med 

familjen. Om ungdomsåret på Mallorca låg i bakhuvudet 

är väl osäkert, men ett försök att hitta ny inspiration var 

det säkert. Kanske hade det lyckats. Den andalusiska svit- 

en är hur som helst vacker och balanserad. Och den slutar 

i en poetisk bekännelse värdig ett stort författarskap: 

Det vin jag dricker och den sång jag hör 

hör inte till de bättre. 

I många år var värdigheten kall och hög, 

nu rostar detta pansar, och i blindhet 

trevar sig en skyddslös slutprodukt 

ut i obarmhärtigt solljus. Att länge 

föreställa någon och bemåla 

sitt ansikte som indianer – visa upp 

eldens återsken men ingen eld 

är inte längre en försvarsåtgärd. 

Kylan måste oftare bekämpas. 

Och om min klarsyn nu kan reparera 

årens misstag, attitydens brist 

återvänder jag till något hemland. 

47

Den odaterade tuschteckningen I trädgården är ett exem- 

pel på den blandteknik där både punkter och streck 

ingår som Folke Dahlberg arbetade med ganska snart 

efter de märkliga fyrtioen punktteckningarna som visa- 

des på Louis Hahnes konstsalong 1945. Ännu har motiven 

inte sökt sig till de nedtonade iakttagelserna vid Vätterns 

stränder, utan blandar exotiska inslag med litterära och 

historiska associationer och utmanar fantasin med sina 

gåtfulla detaljer. Bilden är såvitt känt aldrig utställd 

eller reproducerad innan Folke Dahlberg Sällskapet fick 

kännedom om den och förvärvade den av en privatper- 

son. Nu hänger den i Sällskapets permanenta utställningslokal 

i Karlsborg. 

Jakten på originalverk av Folke Dahlberg som kan 

lånas ut till utställningar pågår. Tips tas tacksamt emot av 

Leif Spetz 073-0944281, e-post: leif.spetz@gmail.com 

Jonas Modig 

Författare och tidigare förlagschef och bokförläggare. Han 

är nu ordförande för Folke dahlberg Sällskapet och för KB:s 

vänförening Biblis. 

Folke Dahlberg 

Sällskapet 

Folke dahlberg Sällskapet bildades 2002 och firar 

alltså i år 10-årsjubileum. Kansliet finns i Karlsborg, 

i den s k Brovaktarstugan vid göta Kanal, där också 

en permanent utställningslokal ryms, öppen för 

allmänheten på somrarna. Sällskapet förfogar 

också över Folke dahlbergs ateljéstuga på ön Stora 

röknen, som medlemmar kan besöka och även 

korttidshyra. Sällskapet arrangerar årligen, i sam- 

band med årsmötet, heldagsprogram med bl a 

båtutflykt. 

Sällskapet har i egen regi givit ut åtta böcker, 

Jag vill vara en kommentar, en bok om Folke Dahl- 

berg och hans livsdokument av anders Weidar 

(2004), återutgivning av Göta Kanal (2005), Vättern 

(2006), Tiveden (2007) och Leva vid Vättern (2010), 

alla med nya efterord av anders Weidar, Mot något 

land – en ingång till Folke Dahlbergs bildvärld av 

Johan dahlberg och Jan Hemmel (2008), Öarna som 

bar mig länge, ett dikturval med inledning av Jonas 

Modig (2009) samt romanen Sluten kust, tidigare 

publicerad som det mest omfattande inslaget i 

debutboken Cartesiansk dykare, här frilagd och 

försedd med efterord av anders Weidar (2011). 

Sällskapet har också givit ut åtta av Folke 

dahlbergs bilder, tryckta i begränsade upplagor på 

exklusivt papper. 

två gånger årligen utkommer medlemsbladet 

Vattenår. 

2012 är det 100 år sedan Folke dahlberg föddes, 

vilket uppmärksammas på flera sätt. i Folke dahl- 

bergs födelsestad askersund öppnas den 27 juni en 

sommarutställning i regi av norra Vätternbygdens 

konst- och kulturförening i samarbete med Folke 

dahlberg Sällskapet. den 10 november invigs Folke 

dahlberg Sällskapets stora minnesutställning på 

Konstakademien i Stockholm. 

Folke dahlberg Sällskapet har för närvarande 

cirka 450 medlemmar. Årsavgift 150 kr. 

Plusgirokonto 386322-2. 

Styrelsen består av Jonas Modig, ordförande, 

anders Weidar, vice ordförande, Kristina Liljeberg, 

skattmästare, Marianne Karlsson, sekreterare, Leif 

Spetz, platsansvarig i Karlsborg, Janne andersson, 

ansvarig för hemsidan och ateljéstugan, samt Johan 

dahlberg. Suppleanter göran Midman och ulrika 

dahlberg. 

Hemsida: www.folkedahlberg.org 

48 parnass 2/3·2012

esa bort och blicka inåt 

– Hjalmar gullberg utmanar 

diagnostiska och medicinska normer 

JONAs ThORNELL 

Många lyrikvänner associerar Malmöfödde skalden 

Hjalmar Gullberg med kärleksdiktning. ”Lägg din hand 

i min om du har lust” från andra diktsamlingen Sonat 

och ”Kyssande vind” från Kärlek i tjugonde seklet är flitigt 

återgivna i en rad sammanhang. Dessutom är de språkliga 

mästerverk. 

Inte bara kärlek 

I sin omfattande diktargärning berörde Hjalmar Gull- 

berg, förutom kärlek, flera andra klassiska teman, som 

andlighet, död, religiositet och utanförskap. Samlingen 

Kärlek i tjugonde seklet (1933) nådde dock allra störst sälj- 

framgångar. I den inledande diktsviten ”Kärleksroman” 

skriver han: 

Av vetenskapen, ej av kärleksdikter 

får man besked som håller sig till saken. 

Yngling med hämningar och själskonflikter 

blev botad, när han såg en kvinna naken. 

Vid utvidgade och fördjupade studier av Gullbergs 

mycket omfattande utgivning – bland annat tio dikt- 

samlingar mellan åren 1927 och 1959, finner man att han 

belyser flera mänskliga fenomen som kan relateras till 

medicin och psykologi. Andlig hemlöshet, stress, utan- 

förskap och ångest – mänskliga tillstånd som ofta upp- 

märksammas inom psykiatri, psykoterapi och social- 

medicin. Diktsamlingarna Andliga övningar och Att över- 

vinna världen från 1937 känns angelägna att nämna i detta 

sammanhang. 

Stanna upp, tänk efter! 

Dagens läkarvetenskap präglas av biokemiska lösningar 

på själsliga problem och förskrivning av antidepressiva 

mediciner blir ofta första åtgärden när en patient berättar 

om sin ångest. Gullberg anvisar en annan väg, som han 



själv ofta prövade: resa bort från vardagen och istället 

blicka inåt. 

Kan det vara så, att en människa blivit mentalt tilltuf- 

sad på grund av maktlöshet och stress, istället för bio- 

kemiska förändringar i hjärnan? Är det så att hon, likt 

Harry Haller i Hermann Hesses Stäppvargen, upplever 

alienation och andlig hemlöshet i tillvaron och ett samhälle 

med meningslösa processer och strukturer? 

Kan en skald som Hjalmar Gullberg hjälpa läkaren och 

patienten, att utmana den moderna medicinen? Ja, hans 

diktning och egna medicinska erfarenheter kan ge etiska 

riktlinjer inom ett flertal områden i samhällsplanering 

och sjukvård. 

49

Hjalmar Gullberg. 

fOtO: BOnniers arkiv 

”Byta ett ord eller två” 

Mänskliga möten har i alla tider haft den naturliga 

effekten att kunna skingra ångest. Dikten 

”Människors möte” från Att övervinna världen 

berör fenomenet: 

Om i ödslig skog ångest dig betog, 

kunde ett flyktigt möte vara befrielse nog. 

Giva om vägen besked, därpå skiljas i fred: 

sådant var främlingars möte enligt uråldrig sed. 

Byta ett ord eller två gjorde det lätt att gå. 

Alla människors möte borde vara så. 

Helande tystnad 

I Att övervinna världen bejakar Hjalmar Gull- 

berg tystnaden och försjunker kontemplativt i 

egna tankar – ett tillstånd där larm och brus 

stängs av, en sömnliknande mental bortvänd- 

het, som påminner om klinisk hypnos. Denna 

avskildhet som Hjalmar Gullberg praktiserade 

ger inte enbart tid till kontemplation och 

stresshantering: ”Das Heilige Schweigen” – den 

heliga tystnaden – kan också ge upphov till 

skapande i många former, i Gullbergs fall 

diktning. 

Enligt Gullberg själv – liksom hans franska 

inspiratörer Bernhard av Clairvaux och Marcel 

Proust – kan det komma väldigt mycket ut av 

en tillvaro i tystnad: en läkt trasig själ, men ock- 

så ett mycket omfattande arbetsresultat. Den 

senare krävde för övrigt att det skulle vara 

knäpptyst när han arbetade; han lät ljudisolera 

det rum i Parisvåningen där han författade och 

sov. 

I första kapitlet, ”Konsten att tiga”, lov- 

sjunger Gullberg just Den Helige Bernhard 

av Clairvaux i dikten ”Sjön”: 

Den helige herr Bernhard av Clairvaux 

bjöd mig, sin väpnare till stallet gå. 

Hans konst att tiga är beundransvärd; 

han nämnde inte målet för vår färd. 

Inget utrymme för enslingen 

Gullberg själv var verkligen inte den som ville 

formstöpa och likrikta människor. ”Lägg din 

hand i min om du har lust” … Anpassa dig 

till andra individer och samhället, bara om du 

själv vill. 

50 parnass 2/3·2012

I ”Enslingen från Salamis” från Andliga övningar 

anknyter han till Euripides. Här är en av slutstroferna: 

Eftersom alla är upptagna jämt och har mycket att göra, 

är det av synnerlig vikt att en man reser bort från det 

hela för att på avstånd begrunda vårt faktiska läge i nuet 

och tyda de hemliga lagar som härskar över vårt liv. 

Det samhällspolitiska klimatet de senaste decennierna 

har inte precis uppmuntrat tillbakadragenhet, djup själs- 

lig begrundan och bortvändhet från samhället. Gullberg 

skulle inte ha funnit någon plats för sin ensling i en 

tidsanda präglat av ”arbetslinjen”, betygshets i skolan och 

konformism. 

Det slutgiltiga utanförskapet 

Hjalmar Gullbergs dog en vacker sommardag i juli 1961 

ute i Holmeja vid sjön Yddingen. Hans närmaste vittnar 

samstämmigt om att skalden avslutade sitt liv av egen fri 

vilja. Till hjälp hade han en dödlig dos medicin, sannolikt 

ett barbiturat- eller morfinpreparat, som tillhandahållits 

av en dansk läkare. Hjalmar Gullberg älskade livet in i 

det sista och allt tyder på att han inget hellre ville än att 

fortsätta leva med sin trolovade, grevinnan Greta Thott, 

ute i ”vita huset” vid Yddingen. 

Det var de praktiska levnadsvillkoren som sjukdomen 

dikterade – bland annat långvarig vård på sjukhus med 

respirator samt oförmågan att kunna tala – som han inte 

kunde acceptera och aldrig mer ville genomlida. 

Hjalmar Gullbergs vuxna liv präglades långa tider av 

sjukdom och medicinering. Slutet var kantat av både 

stark kärlek till hans trolovade och in i det sista en livs- 


bejakelse som manifesterade sig i fullbordandet av den 

sista diktsamlingen Ögon, läppar. Då var han så märkt av 

sjukdom att han inte ens kunde skriva ner komposition- 

erna för egen hand. 

Hans slutliga vädjan om att med värdighet få avsluta 

sitt lidande – och att den danske läkaren bejakade 

den – ställer ånyo frågan om dödshjälp och etik i sjuk- 

vården: vem bestämmer huvudsakligen över våra liv 

vetenskapsorienterad sjukvårdsexpertis, individen själv, 

eller Gud? 

Döden kanske är det slutliga utanförskapet från på- 

trängande stressfenomen i ett samhälle där ”alla är upp- 

tagna jämt”? 

Jonas Thornell är ordförande i Hjalmar gullbergsällskapet. 

Hjalmar Gullbergsällskapet 

Hjalmar gullberg-sällskapet bildades sommaren 

1998 – hundra år efter Hjalmar gullbergs födelse. 

Sällskapet ser som sin uppgift att främja intresset för 

Hjalmar gullbergs diktning och verkar främst genom 

att arrangera program kring skalden (se Kalendariet). 

Sällskapet ger också ut en skriftserie med texter av 

och om Hjalmar gullberg. 

Hjalmar gullberg-sällskapet har cirka 200 medlemmar. 

Årsavgiften är 150 kr för enskilda och 200 kr för gifta 

par eller sammanboende. Plusgirokonto 188 98 68-4. 

Hemsida: www.hjalmargullberg.se 

epost: jonas.thornell@gmail.com 

 

51


snöängel 

– vår tids 

tintomara 

OLOf hOLm 

Carl Jonas Love Almqvists dramatiska liv, hans moderna 

idéer, hans fascinerande gestalter och hans rika berättel- 

ser och pjäser, ja även hans närmaste vänner – alla har de 

fått senare generationers författare att vilja fortsätta att 

kommentera Almqvists texter och hans eget liv. 

Först ut var de rasande och ibland roliga följdskrift- 

erna till Det går an; de flesta följer Sara och Albert och 

deras barn och vill visa på de katastrofala moraliska och 

sociala följderna av det-går-an-äktenskapet, som de såg 

det. 

Drottningens Juvelsmycke har inspirerat många 

De flesta lyrikerna på listan har intagit en annan position 

och skildrar Almqvists person, med medkänsla för hans 

livsöde – resenären, konstnären, samhällskritikern, den 

äkta maken, landsflyktingen, bigamisten. Dramatikerna å 

sin sida har mest skildrat hans krets, människor som mött 

honom och som aldrig glömde det. 

I romanerna finns båda dessa perspektiv, men där 

möter vi även de mesta påhitten runt Almqvists liv och 

person. Stig Dagerman lämnade efter sig ett fragment, 

Tusen år hos Gud (1954), som slutar ungefär där Almqvist 

skulle dyka upp som eremit i Söderhavet! Bengt Ander- 

bergs roman Amorina (1999) har inget med Almqvists text 

med samma namn att göra, men i en episod förekommer 

Almqvist som bedragare under namnet Almgren och 

lurar den troskyldiga Anders på hans under många år 

hopsamlade pengar, så att Anders blir kvar i Bremen i- 

stället för att utvandra till Nordamerika. Då erinrar vi 

oss förstås att just täcknamnet Almgren figurerade i en 

namnteckning som det sades att Almqvist skrivit; Ander- 

berg har haft roligt när han skapade sin skröna. 

Tidskriften Aurora presenterade i nr 4 2011 ett kapitel ur 

en kommande roman av Michael Economou, Erik Johan 

Stagnelius minnen, i vilket Almqvist ger handledning åt 

Stagnelius i dennes umgänge med änglar, vilket som 

bekant är en andligen och själsligen riskfylld aktivitet, 

nämligen om fel änglar hör av sig. Kapitlet slutar med 

att Stagnelius drömmer mardrömmar om de änglar han 

mött och som fått honom att känna sig förskjuten av 

Gud. 

År 2011 utkom två romaner som återgår till det första 

perspektivet, att skriva om personer som Almqvist har 

skapat. 1840 var det fråga om att spinna vidare på Det 

går an. 2011 års romaner utgår från en text som även den 

och i synnerlig grad är central i Almqvists produktion, 

Drottningens Juvelsmycke. I dess vimmel av människor, 

kärleks- och beroenderelationer, intriger och sidospår 

framträder Tintomara, ett mellanting mellan man och 

52 parnass 2/3·2012

kvinna, människa och djur, barn och vuxen, som offer 

och katalysator för ödesdigra skeenden i människors 

hjärtan, i politiska sammansvärjningar och i överhetens 

missbruk av makt och erotik. 

I Parnass nr 4 2011 recenserade Cecilia Sidenbladh 

Eva-Marie Liffners roman Lacrimosa (2011), som berättar 

om en Ros/Rose/Mr Ross som är Almqvists förebild till 

Tintomara ”i verkligheten”. Vi får följa Ros’ liv och hur 

Almqvist föröder det. 

Snöängel – en roman om vår tid 

I den andra romanen, som jag berättar om här, Snöängel 

(2011) av Anna-Karin Palm, släpper författaren Almqvist 

helt och skildrar istället vintern 1985/86, då Olof Palme 

mördades och en nation förlorade sin oskuld. Andro- 

gynen Hedvig rör sig fritt, självständigt och överraskande 

bland de myllrande människor som söker kärlek, makt, 

sexuell lek, sadistisk njutning, lugn och ro, konstnärlig 

kreativitet, lösning på barnpassning, statsministerns död 

eller bara en fika med vännerna. Under konspirationerna, 

intrigerna, maskeradminglet och de vanliga vardags- 

händelserna mognar en generation. Snöängel är både 

en roman om vår tid, 1980-talet närmare bestämt, och 

en självständig nydiktning eller kommentar till Drott- 

ningens Juvelsmycke. 

En Almqvistkännare kan leta och hitta parallella scener 

mellan Snöängel och Drottningens Juvelsmycke omstuvade 

i modern miljö. Men de är inte sökta eller påträngande. 

Tvärtom är de så omärkliga att först inställer sig bara en 

aning: ”Det här känner jag igen!” Så dröjer sig en känsla 

kvar – och efter en stund känner man kanske igen sce- 

nen: 

Hedvig, androgynen, är oskuldsfullt intuitiv på vand- 

ring genom staden och tiden. Människor dras till henne. 

Hon själv är hela tiden i rörelse, till en början omöjlig att 

skada. På maskeradbalen är hon den som många följer 

men inte fångar. Hon har ett äldre syskon som får hjälpa 

henne ibland. Det finns även den parallellen att hon har 

en annan far än den kända, men i motats till Almqvists 

roman sägs det inte vem det är. Även Reuterholms och 

hertig Karls erotiska planer med androgynen i Drott- 

ningens Juvelsmycke har sina otäcka paralleller. På säng- 

kanten bjuder Hedvig en gammal kvinna på stöldgods 

(drottningens juvelsmycke hos Almqvist, jordgubbar på 

vintern hos Palm), här finns ett slut som är lika vackert 

och mystiskt som hos Almqvist. 

Men Almqvist tittar bara fram om man vet att han finns 

där. Palm skriver med en egen melodi. Så man kan släppa 

det litterära detektivarbetet om man vill. Ty Snöängel är 

en skickligt komponerad och stilistiskt säker roman om 

livet bland höjdare, horor, högerextremister, vanliga 


människor och en oförglömlig Hedvig. Och i nästa generation 

står en ny gestalt och väntar på sin tur… 

Kärleksfull skildring 

Hedvig beskyddas av romanens andra oförglömliga in- 

divid, schäfertiken Billy, som går sin egen väg, som ser 

allt, och som nog kunde ha stoppat statsministermordet 

om hon hade varit polis. En kär människas död hinner 

hon dock inte stoppa. Men det finns en tredje person som 

också lever kvar långt efter läsningen – Stockholm. 1980talets 

stad skildras hos Palm känsligt, precist och med 

kärlek. 

Drottningens Juvelsmycke ansågs förr omöjlig att spela 

på en scen. Efter att vi numera har sett flera starka upp- 

sättningar på scen och i teve, har vi tvingats ändra upp- 

fattning. På samma sätt skulle Snöängel ge oss en oför- 

glömlig teveserie. Men innan det blir gjort, läs boken. 

Det är den värd. 

Olof Holm 

Fil.mag., lärare i historia och svenska på Huddingegymnasiet. 

Ledamot av styrelserna för almqvist- och 

Bellmanssällskapen. inom deLS samordnare för 

serien Sällskapsliv. Litterära matinéer på Skansen 

samt Sällskapsliv till sjöss. 

några författare som 

tidigare fascinerats av 

almqvist 

C.J.L. Almqvist och hans verk och hans krets har 

skildrats av många sentida kollegor här är ett urval: 

Dramatik 

Sven Delblanc, Gettysburg (1973) 

Sivar Arnér, En familj på landet (1977) 

Herbert Grevenius, En eftermiddag på Mrs Nugents 

pensionat (1984) 

Solveig Faringer, Bigamisten (1993) 

Cecilia Sidenbladh, Skyldig/icke skyldig (2008) 

Prosa 

J. V. Snellman, Det går an. En tafla ur lifvet. 

Fortsättning (1840) 

Malla Silfverstolpe, Månne det går an? (1840) 

(På www.dels.nu finnns många fler uppräknade). 

53


nytt intresse för 

anna maria lenngren 

biRGiTTA fERNsTRÖm 

I presentationstexten på bak- 

sidan av Anna Maria Lenngren, 

Granris och blåklint (Carlssons) 

av Torkel Stålmarck noterar 

jag en önskan om att boken 

”framför allt skall locka till läs- 

ning av Anna Marias poetiska 

klenoder”. 

Anna Maria Lenngren var 

inte en författare som ville synas 

i sin samtid. Istället spelade hon 

gärna rollen av ordentlig hus- 

mor med blanka möbler och värdinna för charmanta 

gäster. Hennes dikter trycktes utan hennes författar- 

namn. Men forskningen har givit henne en plats i den 

svenska litteraturhistorien. Stålmarck uppmärksammar 

hennes humor, hennes skarpa blick och hennes ironiska 

ådra. 

Mitt eget intresse för Anna Maria Lenngren väcktes 

på allvar under ett flerårigt samarbete med lutsångaren 

och viskännaren Peder Svan. Sedan dess står hon på min 

repertoar och finns med i mina program. Jag instämmer i 

förhoppningen att flera skall upptäcka eller återupptäcka 

Anna Maria Lenngren. Med sin iakttagande, skarpa blick 

och sin vassa penna har hon skapat tydliga, tidsmässiga 

tavlor, som Torsten Stålmarck nu tagit fram i ljuset och 

inbjuder oss alla att njuta av. 

De gammalmodiga uttrycken som Anna Maria Lenn- 

gren ibland använder kan utgöra ett hinder för att läsa 

hennes dikter. Men Torkel Stålmarck använder ett mo- 

dernare språk när han återger dikterna, därmed undan- 

röjs det problemet. Samtidigt fascineras jag av de ålder- 

domliga uttryck, som hänger samman med den tid hon 

levde i. Ta bara ”hirschfängare” och ”byxsäcksur”; vem 

använder dessa ting idag! 

Torsten Stålmarck vrider och vänder på fru Lenngrens 

situation både som kvinna och författare och låter oss 

även möta henne i ljuset av andra litteraturvetares upp- 

fattningar. Vi inser än en gång hur beroende dåtidens 

diktare och skriftställare var av överhetens ynnest. Själv 

kan jag inte annat än beundra författarinnans sätt att ta 

sig fram på poesins snirklande stig – i stark konkurrens 

med de manliga skalderna, något som väl knappast skulle 

ha lyckats utan hovets välvilja och kontakten med då- 

tidens tongivande media, Stockholms-Posten. 

Eftervärlden har gjort stor affär av fru Lenngrens anonymitet, 

och glömmer ibland att detta var vanligt – eller 

som författaren skriver ”i själva verket snarare var regel 

än undantag i tidens press”. Det förklarar hennes in- 

ställning och gör det lättare för en nutidsmänniska att 

förstå hennes förhållningssätt. Skaldeförsök gavs ut först 

efter hennes död, men redan tidigt publicerades hon i 

Göteborgstidningen Hwad Nytt? Hwad Nytt? och de flesta 

visste snart att ”det unga, vittra fruntimret” var en made- 

moiselle Malmstedt från Uppsala. 

Bokens källförteckning är värdefull för den som vill gå 

djupare i studierna av Anna Maria Lenngren. De många 

återgivningarna av träsnitt efter Fritz von Dardels original 

förhöjer läsupplevelsen ytterligare. 

Anna Maria Lenngren, Granris och blåklint ger en bra 

ingång till vidare studier av ett kvinnligt författarskap i 

slutet av sjuttonhundratalet, utan att ha den dammiga 

stämpel över sig, som så lätt blir fallet, när det handlar 

om äldre litteratur. 

Kanske är det dags att återuppväcka det avsomnade 

Lenngren-sällskapet? Är du intresserad så hör av dig till 

red@dels.nu 

Birgitta Fernström är skådespelerska, regissör och 

sångerska. 

54 parnass 2/3·2012

musiken i strindbergs dramatik 

sTEfAN bOhmAN 

Musik har använts på olika sätt i både pjäser och litteratur 

som utfyllnad, som allmän stämningsskapare, men också 

som något betydelsebärande i verket. Musiken blir då en 

aktiv del av texten. Även i detta hänseende är Strindberg 

väsentlig som författare. Strindberg avskydde Wagner 

(men mer som kompositör än som författare, faktiskt). 

Men han använde sig av en ledmotivsteknik liknande 

Wagners, vilket denna artikel främst handlar om. Ofta är 

det då pianostycken som används av författaren. 

I Strindbergs liv spelar pianot en central roll. I ett 

brev till en vän 1885 skrev han:”Jag är fortfarande som 

ett ostämt piano som skräller och jemrar och som höstfukten 

gjort ännu ostämdare.” Strindberg kunde likna sig vid ett 

piano. Han var också gift med kvinnor som alla var goda 

pianospelare. Själv spelade han nog hellre än bra. Pianon 

var väsentliga beståndsdelar i hans hem, det spelar t ex 

en central roll i hans äktenskapstvist med Harriet Bosse. 

När hon flydde hemmet vid ett tillfälle lät han byta ut 

hennes älskade piano mot ett pianino. Något han senare 

fick dåligt samvete över. 

Pianot återkommer i flera av hans verk, och då inte 

bara som bakgrundsmusik utan som en integrerad, 

symbolbärande del i hans verk. Pianot blir nästan som 

ett mänskligt levande väsen. Ett oerhört fint litterärt 

exempel på detta är novellen Stora grusharpan, där ett 

piano av misstag råkat hamna på sjöbotten, många till 

glädje: 

Pianot blev ett abborrgrund för badgästerna; lotsarne 

satte nät omkring det, och en vaktmästare försökte en dag 

att torska i det. När han fått ned torsklinan med gamla 

klocklodet och skulle dra opp, hörde han en löpning 

i X-moll, och så satt kroken fast. Han lirka och röck, 

och sluligen fick han upp fem fingerknotor med ylle på 

ändarne, och det knäckte i benen som på ett benrangel. 

Då blev han rädd och slängde bytet i sjön, fast han visste 

vad det var. 

(Stora grusharpan, ur Sagor.) 

Jag går nu närmare in på hur Strindberg använde 

pianomusik som betydelsebärande beståndsdelar i sina 

verk. 


Chopins sorgmarsch ur pianosonat nr 2 


I En dåres försvarstal låter Strindberg vaktparaden spela 

Chopins sorgmarsch när den passerar Slottet och Kungliga 

biblioteket där Strindberg arbetar. 

Jag sprang till fönstret. I teten såg jag baronen 

(=Wrangel) som befälhavare. Han nickade till mig och 

underströk sin hälsning med ett skälmaktigt småleende. 

Det var han som haft idén att låta musikkåren spela 

friherrinnans (=Siri) älsklingsstycke; och de exekverande 

kunde inte misstänka att de spelade för oss två till Hennes 

ära inför den ännu ovetande massan. 

Här använder Strindberg stycket som ett musikaliskt 

ledmotiv för att understryka handlingen. Det är en 

ren litterär konstruktion. Att musikkåren skulle spela 

Chopins sorgmarsch i verkligheten är inte troligt. Men 

för Strindbergs litterära ambitioner är det perfekt. 

Sorgmarschen symboliserar samförståndet mellan 

Strindberg och Wrangel om att Strindberg får överta hus- 

trun, på det att Wrangel får älska med Siris kusin. Sorgmarschen 

är i boken tänkt som Siris favoritstycke, men 

som vi ska se är det även ett av Strindbergs favoritstycken. 

Med sorgmarsch-episoden visar han att de två männen i 

tysthet kommit överens om Siris öde. Så kan musiken hos 

Strindberg stå i det litterära formbyggets tjänst. Och själva 

styckets karaktär spelar in. Både om det något vemodiga 

i situationen och kanske som en förelöpare till den tragi- 

ska utveckling boken En dåres försvarstal handlar om. 

Strindberg hade en påtaglig privat relation till Cho- 

pins sorgmarsch. Strindberg och den polske poeten Przy- 

byszewski, som han umgicks med i Berlin, gjorde nämli- 

gen en egen text till stycket, en sorts adaption av Ryska 

mässan. Den kallades ”Den döde ryssen”, vilken Strind- 

berg sjöng ofta. En bekant beskrev samvaron i Berlin: 

Här grep allas vår centralstjärna Strindberg då och då 

gitarren och sjöng sin enda ballad: ”Ty ryssen är död! Slå 

honom död! Om korpral eller general, så måste han dö. 

Enligt Carl Larsson, som besökte honom i Berlin, sjöng 

Strindberg denna sång VÄL ofta. 

55

Aufschwung av Schumann, ur Fantasistücke op 12 

I umgänget på den krog i Berlin som kallades ”Zum 

schwarzen ferkel” spelade bl a Przybyszewski gärna piano, 

kanske inte så bra, men tydligen ofta och vildsint. Ett av 

hans favoritstycken var Aufschwung av Schumann efter en 

förlaga av den romantiske föregångaren E.T.A.Hoffmann. 

Polacken har beskrivits som genial, bisarr, suggestiv och 

alkoholiserad. Han beundrade ”Mästaren” Strindberg. 

En annan huvudperson i sällskapet var norskan Dagny 

Juel. Hon beskrivs som att: 

… hennes skratt gjorde männen utom sig. Hon drack 

litervis med absint utan att bli berusad” Hon var 

fascinerande, hämningslös och eggande” en ”virtuos på 

piano och mannasjälar”. 

OBS: åter pianots centrala roll! Hon hade ett förhållande 

med bl a Munch och Strindberg, för att slutligen gifta sig 

med Przybyszewski. 

Detta bildar bakgrunden till Strindbergs krisroman 

Inferno. Polacken arresteras som misstänkt mördare. Ny- 

heten når Strindberg i Paris, där han lever i ett nästan 

psykotiskt tillstånd, deprimerad efter skilsmässa, alkohol, 

ensamhet och ett ständigt handskande med kemikalier 

och gaser som bl a bidragit till förstörda händer. Men 

Przybyszewski släpps fri. Då skenar Strindbergs fantasi. 

Polacken är i hans ögon fortfarande en mördare, som nu 

söker nya offer. Och Strindberg har ju haft ett förhållande 

med hans fru!! Nu tar romanen vid … 

I denna sinnesstämning får jag under en trög eftermid- 

dag, då jag sitter böjd över mitt arbete, höra ljuden från 

ett piano bakom lövverket i dalen under mitt fönster. Jag 

spetsar örat såsom stridshästen vid trumpetens skall; jag 

rätar på mig, känner själen omstämd och andas djupt. 

Det är Schumanns Aufschwung. Och vad mera är, 

det är helt viss han som spelar! Min vän ryssen, min 

lärjunge, som kallade mig fader, därför att han lärt allt av 

mig, min famulus, som gav mig mästarenamnet och kysste 

mina händer har anlänt från Berlin till Paris för att döda 

mig såsom han dödade mig i Berlin, och av vad skäl... Jo, 

därför att ödet hade velat så att hans nuvuarande maka 

var min älskarinna, innan han blev bekant med henne... 

Han spelar alltjämt Aufschwung, och så han kan spela, 

bättre än någon! Osynlig bakom den grönskande muren, 

och de tjusande harmonierna höja sig över de blommande 

klängen, så att jag tycker mig se dem fladdra likt fjärilar 

i solskenet. Varför spelar han? För att underrätta mig om 

sin ankomst med syfte att förskräcka mig och jaga mig på 

flykten? 

Schumanns Aufschwung klingar över de lummiga 

trädkronorna och den spelande är fortfarande osynlig, 

fOtO: nOrdiska museet 

August Strindberg spelade gärna själv piano eller luta tillsammans 

med sina vänner. 

lämnande mig i ovisshet om var han bor. Musiken 

fortsättes en hel månad, och alltid mellan klockan 4 och 5 

eftermiddagen. 

Vi kan spekulera över pianostyckets karaktär och det 

symbolinnehåll Strindberg gav det. Är det en slump att 

det var just detta dramatiska stycke polacken spelade som 

skrämde Strindberg? Eller har styckets karaktär varit en 

grund till denna del av Strindbergs fantasier, eller med 

andra ord: är det musikens klingande toner som inspire- 

rat till det litterära uttrycket? I vilket fall – Schumanns 

Aufschwung blir en integrerad och betydelsebärande del 

i Strindbergs författande. 

Beethovens opus 31 nr 2 

Beethoven var en stor idol för Strindberg. När han träff- 

ade sina vänner var det framför allt Beethoven som 

56 parnass 2/3·2012

Beethoven var August Strindbergs favoritkompositör. 

spelades. Kreutzersonaten, Månskenssonaten (framför- 

allt sista satsen), Långsamma satsen ur 9:e symf i pianoarr 

m fl. Beethovens pianomusik förekommer också i flera 

av hans dramer. I t ex pjäsen Brott och brott ska sista satsen 

ur Beethovens sonat op 31:2 spelas, ”Stormsonaten” – 

men av Strindberg kallad ”Spöksonaten”. Strindberg ger 

1899 i ett brev scenanvisningar för just detta stycke i Brott 

och brott: var snäll angif i parentesen om Beethovens d-moll 

sonat, Finalen att särskilt takterna 96–107 skola gnos på med. 

Dessa toner verka alltid som en centrumborr i samvetet på mig. 

Det skall låta som om musikspelaren öfvade in dessa takter, 

alltså tas om, tas om, med pauser emellan. Och så om igen, 

om igen! Märker du att min pjes är byggd på denna sonat; 

fugerad 

Att fungera som en ”centrumborr i samvetet” är inget 

dåligt symbolinnehåll, det är ett handlingsmättat syfte 

för pianostycket av Beethoven. Och som sådan fungerar 

musiken också i pjäsen, på ett oerhört medvetet sätt. 

Huvudpersonen Maurice, med enkelt ursprung, har 

en likaledes enkel fästmö och ett gemensamt barn. De 

väntar honom tillsammans med hans vanliga vänner 

efter premiären på en teaterföreställning där han skrivit 

pjäsen. Den blir succé, men istället för att gå till caféet, 

där fru och vänner väntar, stannar han kvar på teatern 

efter föreställningen med en attraktiv kvinna. Strindberg 

anger i scenanvisningarna tydligt var och hur musiken 

ska spelas: 


henriette: Vet ni ej att en man i framgångens och ryktbar- 

hetens ögonblick är oemotståndlig? 

maurice: Det vej jag ej, ty jag har inte prövat det. 

henriette: Ni är en underlig människa; i denna stund den 

mest avundade i Paris, sitter ni här och grubblar, kanske har 

ont samvete över att ni försummat inbjudningen på cicoriakaffe 

hos gumman på mjölkmagasinet… 

maurice: Ja, samvetet plågar mig i den punkten och jag känner 

ända hit deras ovilja, deras kränkta känslor, deras berättigade 

harm. Mina olyckskamrater hade rätt att fordra min person 

denna afton; den goda fru Chathérine hade förmånsrätt i min 

framgång, som skulle kasta ett sken av hopp över de arme, som 

icke lyckats än... Och jag har bedragit dem på deras goda tro 

om mig. Jag hör dem svära: ”Maurice kommer, ty han är en 

god själ; han föraktar oss icke: och han sviker icke sitt ord.” Nu 

har de svurit bort sig. 

(Under denna replik har man i rummet intill börjat spela 

Beethovens d-moll sonat (op 31 n:o 2). Finalen, Allegrettot 

först piano sedan alltmer forte, passionerat, upprört, 

slutligen vilt.) 

Vem är det som spelar i natten? 

henriette: Det är väl nattfåglar som vi… 

Efter ytterligare en stund, då de tro att Henriettes manlige 

vän kommer till teatern: 

maurice: … tyst, det är någon därute! Det är han! 

henriette: Nej: du ska veta att spöktimmarna äro inne; och 

då hör man så mycket, och ser ibland. Att vaka om natten då 

man skulle sova har samma charm för mig som brottet; man 

har ställt sig över och utom naturlagen… 

maurice: Men straffet är ohyggligt, jag fryser eller ryser, 

vilketdera det är. 

henriette: (Tar sin teaterpelisse och lägger över ho- 

nom) Tag på dig den: den värmer. 

maurice: Det var skönt.; det är som om jag vore i din hud, 

som om min av vakan upplösta kropp götes i din form; jag 

känner hur jag stöpes om; men jag får även en ny själ, nya 

tankar, och här, där ditt bröst har gjort en böjning, börjar det 

häva sig. 

(Pianisten i rummet invid har under hela denna scen 

pianissimo ibland, utsinnigt fortissimo ibland övat sig på 

d-moll sonaten; stundom har det varit tyst; stundom har 

man hört takterna 96–107 ur Finalen ensamma.) 

Vilket vidunder som sitter i natten och övar sig på pianot! Jag 

blir sjuk av detta! Vet du vad: vi åka ut i Boulognesko-gen och 

frukostera i paviljongen för att se solen gå upp över sjöarne. 

57

henriette: Bra! 

Beethovenstycket blir en omistligt integrerad del av 

handlingen. Maurice talar om hur han ”stöpes om” av 

sensualismen av att bära Henriettes plagg, samtidigt som 

musiken talar hans undermedvetna språk – ”det dåliga 

samvetets centrumborr”. Och själva musikens karaktär 

av envetna rytmiska rörelser i pianot understryker detta 

symbolinnehåll. Styckets musikaliska uttryck och Strind- 

bergs symbolinnehåll hänger väl ihop. Stycket fungerar 

som ett ledmotiv liknande det i en wagneropera – texten 

säger en sak medan stycket delvis säger en annan, både 

till personerna i pjäsen och till den uppmärksamma pub- 

liken – det dåliga samvete Maurice i början mest känner 

undermedvetet. 

Mendelssohns ”Sorgmarsch”, 

Lieder ohne Worthe op 62:3 

Strindberg tyckte också om Mendelssohn. I pjäsen Till 

Damaskus låter Strindberg Mendelssohns s k sorgmarsch 

ur Lieder ohne Worte ta Aufschwungs plats som ett betyd- 

elsebärande moment. I följande scen besöker mannen, 

”Den okände”, med sin nya kvinna, ”Damen”, hennes 

förre man, som ”Den okände” misstänker är samma per- 

son som han tidigare i livet gjort en stor orätt. 

den okände: … förlåt en fråga utan propos: Ha vi icke sett 

varann förut, i ungdomen? 

läkaren: Aldrig. 

den okände: Säkert? 

läkaren: Alldeles säkert! Jag har följt er litterära bana från 

början, och som jag vet min hustru sagt er, med största intresse, 

så att om vi känt varann förr, skulle jag ha erinrat det, namnet 

åtminstone. Emellertid, här ser ni, hur en läkare på landet har 

det. 

den okände: Om ni kunde ana, hur en så kallad befriare 

hade det, vore ni ej hans avundsman. 

läkaren: Jag kan nog ana det, då jag sett huru människorna 

älska sina bojor. Det kanske ska vara så, efter det är så! 

den okände: (Lyssnar utåt) Det är egendomligt: vem är det 

som spelar i granngården? 

läkaren: Jag vet inte vem det kan vara? Vet du Ingeborg? 

damen: Nej! 

den okände: Det är Mendelssohns sorgmarsch, som för- 

följer mig, och jag vet inte, om jag har den i örat, eller... 

läkaren: Brukar ni ha hörselvillor? 

den okände: Nej inte villor, men verkliga återkommande 

små händelser syns förfölja mig… Hör inte ni också att det 

spelas? 

läkaren och damen: Jo! Det spelas... 

damen: Och det är Mendelssohn... 

läkaren: Men den är ju också på modet... 

den okände: Ja, det vet jag, men att den spelar just på rätta 

stället och i rätta ögonblicket... 

läkaren: För att lugna er skall jag fråga min syster ... 

(går). 

den okände: (till Damen) Jag kvävs här! Och kommer inte 

att sova en natt under detta tak... 

läkaren (in): Jo, det är postfrökan som spelar piano... 

den okände: Gott! Då är det som det skall vara... 

Senare i pjäsen befinner sig Den okände och Damen i ett 

hotellrum de båda bebott i andra situationer tidigare: 

damen: ... Vi hade beslutat att icke tala om det förflutna 

och vi släpa det med oss. Se på tapeterna här: ser du porträttet 

som bildas av blommorna? 

den okände: Ja det är han! Överallt, överallt! Hur många 

hundra gånger... men jag ser någon annan i bordsdukens 

mönster… Har detta gått naturligt till! Nej det är bländverk! 

Jag väntar bara när som helst få höra min sorgmarsch spelas 

upp, så vore det fullständigt! (Lyssnar) Där är den! 

damen: Jag hör ingenting! 

den okände: Då är jag – på vägen! 

Mendelssohns sorgmarsch har här flera betydelser, såsom 

jag tolkar det. Det är ”Den okändes” dåliga samvete som 

gör sig hört genom musiken. Till Damaskus skrevs efter 

Infernokrisen då Strindbergs filosofi bl a innehöll att man 

i efterhand straffades för oförrätter man begått tidigare i 

livet. Mendelssohns sorgmarsch är en påminnelse om så- 

dana. Musiken kommer första gången då Läkaren talar 

om människors bojor. Det är det egna samvetets bojor 

stycket påminner ”Den okände” om. Liksom i Brott och 

brott säger musiken något till publiken utöver det som 

sägs på scenen. 

En annan viktig betydelse är resonemangen i pjäsen 

huruvida stycket verkligen spelas eller inte. När ”Den 

okände” får höra att det är postfrökan som spelar blir han 

lugnare. Men när ”Damen” i hotellrummet inte kan höra 

stycket blir det ett hårt slag för ”Den okände” – ”Då är 

jag på vägen!”. Är stycket bara hans inre röster, vilket kan 

innebära att han redan är eller är på väg att bli vansinnig. 

I hela Inferno resonerar Strindberg om de tecken huvud- 

personen ser och hör är vansinnesföreställningar. Är 

58 parnass 2/3·2012

livet och tillvaron full av tecken som går att tolka, och 

till för honom personligen? Eller är det en sjuk hjärna 

som spelar honom ett spratt. Eller med andra ord: är i 

Till Damaskus Mendelssohns sorgmarsch en objektiv 

företeelse eller en subjektiv villa – vilken väg bär egent- 

ligen Till Damaskus? Musiken blir en viktig del i denna 

så centrala frågeställning för Strindberg. 

Sindings Frühlingsrauchen 

Den norske kompositören Christian Sindings piano- 

stycke Frühlingsrauchen är nära förknippat med Strind- 

bergs sista tid i Blå tornet. Han hade flyttat dit som 

familjen Falkners hyresgäst, ditlockad av bl a den älvlika 

unga Fanny Falkner, då statist vid Strindbergs egen Intima 

teater. Falkners bodde i lägenheten snett ovanför hans. 

Plötsligt en kväll, när han står på balkongen, hör han 

pianomusik som sipprar ned till den ensamme författar- 

en. Dagen efter skickar han en lapp till Fanny med orden: 

”Vad heter det vackraste pianostycket, som spelades i går 

afton ¾ 9 däruppe?”. Fanny Falkner förklarar att det var 

Christian Sindings Frühlingsrauchen. Fanny skriver själv 

långt senare: 

Vi kunde formligen med musiken locka ut honom ur hans 

bur. När den började, kunde man höra honom komma 

tassande och se honom stå därnere med händerna i 

fickorna. 

Strindberg förklarade för Fanny att det bådade gott att 

han fick höra just detta stycke, ty det hade han hört förr 

under goda förhållanden. (Man undrar hur han reagerat 

om de spelat Aufschwung?) Och nu kommer det i detta 

sammanhang så intressanta – som så ofta omformades 

sådana här privata erfarenheter till litteratur och drama. I 

pjäsen Svarta handsken, som han skrev under sina sista år i 

Blå tornet, förekommer följaktligen Frühlingsrauchen. 

Dramats yttre handling är att en tomte rövar bort 

ett barn för att lära en mor ödmjukhet. Hon har helt 

orättmätigt anklagat en husa för att ha stulit hennes 

ring (som visar sig fastnat i en svart handske, därav pjäs- 

titeln). Musikstycket förekommer enligt Strindberg pjäs- 

anvisningar första gången när ett magiskt skrin till 

moderns döende far öppnas av tomten: 

fadern: Ah. Vilka dofter! Blommar klövern? 

I rosig maj, när äppelträden spruckit ut, 

Syrenerna för västan vagga sina spiror 

Och nygrävt trädgårdsland, som nyss låg vitt 

Av snön nu sträcker sina svarta kläden 

På myllat frö begravet för att uppstå 

(Sindings Frühlingsrauchen spelas) 


Jag ser ett litet landshus 

Vitt med gröna luckor... 

Stycket symboliserar här just vår och vårlig idyll. När 

sedan i sista scenen tomten återbördar barnet till vaggan, 

som den ångerköpta modern snart ska upptäcka, står i 

pjäsanvisningarna åter att Frühlingsrauchen ska spelas. 

Tidigare musikexempel har mest varit uttryck för sam- 

vete och smärta. Men här fungerar musiken som en 

glädjesignal. Stycket förknippas med vår och försoning. 

Musiken blir som ett ledmotiv för Fanny Falkner. Den står 

för den åldrande författarens fascination av den 19-åriga 

och jungfruliga Fanny. Hon representerar den livets vår 

Strindberg sedan länge passerat, uttryckt i Sindings musik. 

Musikverket blir åter ett sätt för Strindberg att omskapa 

personliga erfarenheter och känslor till litteratur. 

Som slutkläm kan konstateras just hur väsentlig musik 

är i många av Strindbergs verk, och hur viktigt det därför 

är att man har respekt för Strindbergs scenanvisningar, 

inte minst vad gäller musiken! Det verkar ibland som om 

man i olika teateruppsättningar faktiskt inte förstår den 

roll som spelas av musik i Strindbergs dramatik. 

Stefan Bohman är chef för 

Strindbergsmuseet 

i Stockholm. 

strindberg 

i konserthuset 

den 16 augusti presenterar 

Stefan Bohman 

och Kungliga Filharmonikerna 

Henrik Strindberg, neptuni Åkrar 

Jean Sibelius, ur skådespelsmusiken 

till Svanevit 

ture rangström, Symfoni nr 1 

(august Strindberg in memoriam) 

i Stockholms konserthus, Stora salen 

dirigent Petter Sundkvist 

www.strindberg2012.se 

59

LITTERÄRA 

notiser 

Umeåregionen läser Folke och Frida 

Idén om ”en bok – en plats” sprider sig som en löpeld och 

går ut på att alla invånare på samma plats läser samma 

bok samtidigt. Inspirationen kommer i första hand från 

Stockholm som i år läser En dåres försvarstal och Gävle 

som läser Agnes samt Santa Barbara i Kalifonien som valt 

Moby Duck. 

2012 års bok i Umeå är Folke och Frida (utgiven 1925–28) 

av Frida Åslund. Det är en allåldersbok och en historisk 

barndomsskildring av författarens egen uppväxt i Umeå 

1885–1888. Här ges en bild av Umeå stad före och under 

den stora stadsbranden 1888. På den tiden lade de stora 

ångbåtarna till vid kajen och skolsalarna värmdes upp 

med hjälp av kakelugnar. 

Med boken som utgångspunkt skall umebor i alla 

åldrar få lära känna sin lokala historia och sin närmaste 

omgivning och få möjlighet att jämföra sin egen uppväxt 

med Folkes och Fridas. 

Birger Sjöberg-sällskapet jubilerar 

I år är det 50 år sedan man gav ut sin första årsskrift ”Stu- 

dier och fragment”. Detta uppmärksammas med bok- 

släpp av årets årsskrift ”Birger Sjöberg och några andra” 

och musikframträdande av Finn Zetterholm och Maria 

Lindström den 21 oktober på Vänersborgs museum. 

Ett retrobibliotek i Huddinge 

Att utlåningssiffrorna sjunker behöver inte betyda att 

böckerna bör gallras bort,påpekar Nina Frid, bibliotekarie 

i Huddinge. Det kan lika gärna vara ett tecken på att de 

inte exponeras på ett attraktivt sätt. Intresset för döda 

författare tycks inte vara så stort, men intresset för den tid 

de verkade i är desto större! Med inspiration från starka 

retrotrender i samhället vad gäller mode, inredning och 

mat har huvudbiblioteket i Huddinge kommun beslutat 

att bryta upp den traditionella alfabetiska uppställningen 

efter författarnamn och istället skapa tidstypiska rum 

med välfyllda bokhyllor och föremål från 40-tal, 50-tal, 

60-tal. Under hösten 2012 kommer vi att omorganisera 

vårt öppna magasin på huvudbiblioteket och där lyfta 

fram den äldre litteraturen på ett nytt sätt. Vurmen för 

en tidsepok kan även ge lust att ta del av de idéer, ström- 

ningar, litterära trender och författarskap som rörde sig i 

tiden. Och ett bokomslag från 50-talet kan ju rentav vara 

vackrare än en vas! 

– Vi planerar även att ha större och mindre arrange- 

mang, kring de nya ”rummen” i magasinet. Litterära säll- 

skap är välkomna att höra av sig med idéer om programkvällar 

och utställningar, säger Nina Frid . 

Frans G Bengtsson bibliograferar 

Nu finns en grundlig förteckning över Frans G. Bengts- 

sons författarskap. Frans G. Bengtsson – en bibliografi är ett 

verk på 400 sidor, illustrerat och med person- och titel- 

register samt en del annat i avseende på föremålet intressant 

och värdefullt. I kronologisk följd fram till i dag an- 

ges texter, som en gång publicerats av Frans G. Bengtsson. 

Vidare finns hänvisningar till de stora mängderna recen- 

sionsuppgifter som visar en författare på sin tid vida omskriven 

och högt uppskattad. Till detta kommer dessutom 

en omfattande avdelning med material om och omkring 

författaren och människan Frans G. Bengtsson. 

Bibliografin är utarbetad av Rolf Arvidsson, en gång 

chef för Handskriftsavdelningen vid Universitetsbiblio- 

tek i Lund, och Jan-Eric Malmquist nuvarande ordför- 

ande i Frans G. Bengtsson-sällskapet. 

Boken ges ut i Frans G. Bengtsson-sällskapets skriftserie. 

DELS-medlemmar och Parnass-läsare erbjuds att köpa 

Frans G. Bengtsson – en bibliografi till det starkt rabatterade 

förmånspriset 250 kr inkl. frakt/porto genom att kontakta 

bibliografi@fgb-sallskapet.org 

Guus Kuijer fick årets ALMA 

Världens största barn- och ungdomslitteraturpris – 

Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne, Alma – med 

en prissumma på 5 miljoner gick i år till den holländske 

barnboksförfattaren Guus Kuijer. 

60 parnass 2/3·2012

Ur ALMA-juryns motivering: 

”Med fördomsfri blick och intellektuell skärpa gestal- 

tar Guus Kuijer både det moderna samhällets problema- 

tik och de stora livsfrågorna. I hans böcker är respekten för 

barnet lika självklar som avståndstagandet från intolerans 

och förtryck. Kuijer förenar djupt allvar och knivskarp 

realism med värme, underfundig humor och visionära 

fantasier. Hans enkla, klara och exakta stil inrymmer 

såväl filosofiskt djupsinne som fjäderlätt poesi.” 

Bokförlaget Opal har gett ut sex av Kuijers barnböcker, 

en serie på 5 böcker om flickan Polleke (2004–2010) samt 

Boken om Allting (2009). 

Sommarutställning på Lilla Björka 

Årets sommarutställning på Lilla Björka har tema Natur 

– Miljö – Odling med Julitakonstnären Sonja Strömkvist 

Blycker i huvudbyggnaden. I Skrivarstugan visar Ida 

Andersen och Åsa Nyhlén bilder från sin bok Stenminnen. 

Kyrkstallet upplåts till textilkonstnärerna Bodil Hörlén, 

Jennie Jaksic och Jenny Ekerot under Bergveckan 30 

juni – 8 juli. Därefter visar Eva Valente nya och gamla 

trasmattor. Vernissage för utställningarna blir den 30 

juni kl 12. 

”Fridas visor och folkets visor” 

Birger Sjöbergs diktning var många gånger egentligen 

en elegant och kärleksfull parodi på några av 1800-talets 

kända skillingtryck och stora lyrik liksom även Bellmansvisor. 

Ett talande exempel är en av Sjöbergs mest älskade 

och spridda visa ”Den första gång jag såg dig”. För den 

samtida publiken i såväl hemstaden Vänersborg som öv- 

riga landet var det då uppenbart att visan tydligt knöt an 

till tidens genre av folkliga skillingtryck. Sjöberg hämt- 

ade inte endast inspiration till några av Fridavisornas texter 

ur skillingtrycken utan även till musiken. 

Detta visade Birger Sjöberg-sällskapets ordförande pro- 

fessor Eva Haettner Aurelius och sällskapets vice ord- 

förande visartisten Maria Lindström med en fantastisk 

föreställning i Vänersborg i mitten av april. 

Cordelia Edvardson årets Jolopristagare 

Cordelia Edvardson, journalist och författare, har till- 

delats 2012 års Jolopris. 

Ur juryns motivering: 

”Cordelia Edvardson är, vad vi brukar kalla, en mycket 

engagerad skribent – oavsett om hon skriver i veckopress, 

Svenska Dagbladet eller reportageböcker. Men eftersom 

hon själv är så noga med ordens valörer, ska vi inte an- 

vända ett så slitet uttryck. Hon är helt enkelt med i det 

hon skriver om. Hon deltar, är deltagande, även när det 

är omöjligt och poänglöst att välja sida. Det gör Cor- 


Cordelia Edvardson i mitten fick ta emot Jolo-priset av Anders 

Sandström och Kerstin Matz. 

delia Edvardson på alla sätt till ett journalistiskt föredöme 

i Jolos efterföljd.” 

Jolopriset delas ut sedan 2002. 2012 år Jolopris spons- 

ras av bokförlaget Forum. Tanken med priset på 10 000 

kronor är att utmärka journalister/författare som med 

framgång verkar i Jan Olof Olssons, Jolos, anda, det vill 

säga förmedlar kunskap, nyfikenhet och förmåga att gripa 

ögonblicket i svansen. Pristagaren utses av en jury som 

tillsätts av Jolosällskapets styrelse. I juryn: Kerstin Matz 

(ordförande), Stephen Farran-Lee, Caj Lundgren, Kajsa 

Olsson och Johan Erséus. 

Studiecirkel om Harry Martinson 

Harry Martinson-sällskapets Stockholmssektion anord- 

nar i samarbete med ABF en studiecirkel kring Martin- 

sons författarskap under tre onsdagar i oktober månad 

2012. Studiecirkeln leds av Kjell Andersson. Medverk- 

ande är bl.a. Ebba Witt Brattström, för tillfället litteraturprofessor 

i Helsingfors, och Niklas Schiöler. Vidare uppgifter 

om cirkeln lämnas i ABFs höstkatalog. 

61

Margareta Midgard 

kalendariumKalendarieredaktör 

e-post: margareta.midgard@comhem.se 

För ytterligare information se www.dels.nu/kalendarium.html 

Juni 

16 ”Dä ä som dä ä..”, bygdespelet om författaren Pälle 

Näver har nypremiär i Stenberga Hembygdsgård. Manus 

av Ulrica Segehem och Pär-Olof Högstedt. Spelas 16, 17, 

18, 20, 23 och 24 juni. Bilj. och info: stenberga.nu 

16 Ingrid Vang Nyman – Pippi och lite till. Vårens utställning 

från Millesgården visas under sommaren på Astrid 

Lindgrens Näs, Vimmerby. 

Info: astridlindgrensallskapet.se 

16 Vandring med Hjalmar Söderbergsällskapet på Norra 

begravningsplatsens yngre delar. Guide: Nils O 

Sjöstrand. Kl 10 vid Grind 2. Förhandsanmälan. Info: 

soderbergsallskapet.se 

17 Söders visdag kl 14–17 på Stockholms Stadsmuseums 

gård. Info: taubesallskapet.se 

17 Vandring med Hjalmar Söderbergsällskapet på Lindhagens 

kulle och Solna kyrkogård. Guide: Nils O 

Sjöstrand. Kl 10 vid Grind 1. Förhandsanmälan. Info: 

soderbergsallskapet.se 

24 juni–1 juli Nässelfrossa i Olofströms kommun. Årets 

tema är ”Över stock och sten” och flera program har 

anknytning till Harry Martinsons liv och diktning. Info: 

nasselfrossa.se 

25 ”Över stock och sten i översättandets snårskog”. 

Heldagsseminarium om Martinson-översättarens 

vedermödor arrangeras i Nebbeboda skola som ett 

inslag i årets Nässelfrossa. Mer info: Åke Widfeldt, tel 

0325-707 32. 

30 Sommarutställningen på Lilla Björka invigs kl 12. Årets 

tema är Natur – Miljö – Odling med Sonja Strömkvist 

Blycker i huvudbyggnaden. Info: elinwagner.se 

Juli 

1, 8, 15, 22, 29 Till dans med Taube på Galejan kl 15. Tomas 

Edström och Mysingen spelar upp till Evert Taubes bästa 

danslåtar från vals till portugis. Skansens entré gäller. 

Arr: Taubesällskapet 

3 Mobergsafton i Åsgöl kl 18. Uppläsning på dialekt ur 

Vilhelm Mobergs författarskap. Vägvisning från Rv 25 vid 

Algutsboda. Info: algutsbodahembygdsforening.se 

6 Efter Heidenstamsällskapets årsmöte på Medevi Brunn 

berättar Yvonne Teiffel om Verner von Heidenstams 

son Nils Belfrage. En skådespelare läser Gullebarns 

vaggsånger, som tillägnades sonen. I Övralid utdelas 

sedan årets Övralidspris till Per I. Gedin. 

7 Vilhelm Moberg och religionen. Heldag i Algutsboda 

sockenstuga med start kl 10. 

9 Alf Henrikson-dagen firas traditionsenligt i Huskvarna. 

Arr: Alf Henrikson-sällskapet 

9 Afton på Ängratörn, Albert Vikstens författartorp. 

Törnbacks-Anners med vänner underhåller. Högtidstalar 

gör Jenny Wrangborg. Kl 19. Arr: Albert Viksten 

Sällskapet 

10 Mobergsafton i Västra Hällasjö kl 18. Uppläsning på 

dialekt ur Vilhelm Mobergs författarskap. Vägvisning 

från Rv 28 vid Broakulla. 

Info: algutsbodahembygdsforening.se 

10 Föredrag med Calle Brobäck och underhållning av 

musikgruppen Kummin vid Fornstugan i Norrlanda 

kl 19. Medtag gärna kaffekorg! Arr: Gustaf Larsson 

Sällskapet 

12 Pälle Näver-dagen firas i Stenberga Hembygdsgård från 

kl 13. Utdelning av årets Pälle Näver-stipendium. Arr: 

Pälle Näver Sällskapet 

12 Kulturafton på Ellen Keys Strand kl 19. Lina Samuelsson 

talar om Böckerna på Strand. Begränsat antal platser. 

Anmälan till Susanna Orrenius 0144-33003, eller Kerstin 

Bergman 013-136651, mobil 0709-343099. 

19 De öländska litterära sällskapens dag kl 13–17 i Gärds- 

lösa prästgård, Gärdslösa, Öland. Tema: ”Att höra 

till”. Korta föreläsningar, kaffeservering. Arr: Margit 

Fribergsällskapet, Anna Rydstedtsällskapet och 

Sällskapet Erik Johan Stagnelii Vänner. 

19 Kulturafton på Strand kl 19. Ellen Key och August 

Strindberg. Monika Sternö Brandborg och Ann-Mari 

Tormalm om relationen mellan Key och Strindberg, 

som först var vänskap men som senare vändes i häftig 

ovänskap. Begränsat antal platser. Föranmälan (se 12 

juli). Mer info: ellenkeysallskapet.se 

28 juli–5 augusti Dan Andersson-veckan i Grangärdebygden, 

Ludvika. Mer info: dananderssonveckan.se 

Augusti 

1, 8 och 29 Guidade vandringar i Per Anders Fogelströms 

fotspår och i ”Mina drömmars stad”. Kl 18 hörnet 

Folkungagatan/Erstagatan. Ciceron: Kent Josefsson. 

Arr: Söderprofiler och ABF Stockholm. 

8 Cederborg Sällskapet besöker Hässleholms museum 

med guidad visning av Arne Tyrberg. 

Mer info: K G Jonsson, tel 0479-12403. 

62 parnass 2/3·2012

Tomas Edström med ”Mysingen” (fr. v. Janne ”Bumba”, Rune Österdahl, Bertil Lindblom, 

Rolf Bergström) vid statyn av Evert Taube på Järntorget i Gamla Stan. 

14–19 Stockholms Kulturfestival. Årets tema är Strindberg. 

Mer info: kulturfestivalen.stockholm.se 

16 Kulturafton på Strand kl 19. Lena Johannesson talar om 

Sveriges mest karikerade kvinna. Bilder av och till Ellen 

Key. Begränsat antal platser. Föranmälan (se 12 juli). 

Mer info: ellenkeysallskapet.se 

18 Vid Vilhelm Moberg-Sällskapets årsmöte i Långasjö 

installeras Jan Troell som hedersmedlem. Stipendium 

utdelas till Carin Mannheimer. 

19 Världens längsta bokbord på Drottninggatan i Stockholm. 

19 Taubedagen på Skansen. Heldag i Taubes anda med 

festkonsert kl 15 på Sollidenscenen. Arr: Taubesällskapet 

26 Per Anders Fogelströms födelsedag firas med tre stads- 

vandringar: 

”Fogelström och sjuttonhundratalet” med Mats Hayen. 

Kl 11 från Barnängsbryggan. 

”Söderprofiler i Sofia” med Kent Josefsson. Kl 13 från 

hörnet Folkungagat/Erstagat. 

”Kungsholmen och storstadslitteraturens födelse” 

med Alexandra Borg. Kl 15 vid Kungl Mynttorget. Arr: 

Sällskapet Per Anders Fogelströms Vänner och ABF 

Stockholm. 


30 Utställning med verk av Enrique M Celaya öppnar 

på Galleri Andersson/Sandström, Hälsingegatan 43, 

Stockholm. Celaya är i sitt konstnärskap starkt influerad 

av Harry Martinsons texter. 

September 

3 Med Astrid Lindgren i skärgården. Heldagskryssning till 

Norröra (Saltkråkan) med Jens Wahlstedt som guide. 

Bokas hos Strömma Kanalbolag. 

5 Bussrundtur på Södertörn till Fredrika Bremers Årsta 

slott, Moa Martinssons torp och Wendela Hebbe i 

Södertälje. Se annons på s. 41. 

4 och 19 Bussresor till Moa Martinsons torp Johannesdal med 

Anita König. Buss kl 13 från Vasagat. 16, Stockholm. Pris: 

240 kr. Arr: Sällskapet Moas Vänner och ABF Stockholm. 

9 Årets Wendelapris delas ut kl 15 i Wendela Hebbes Hus, 

Södertälje. Info: wendelasvanner.se 

15–16 Elin Wägnersällskapets seminarium ”Försoning efter 

fred” på S:t Sigfrids folkhögskola i Växjö. Föreläsare 

Margot Wallström, Marika Griehsel, Johanna Fogelström 

och Peter Forsgren. ”Årets väckarklocka” utdelas till 

Margot Wallström för hennes arbete i FN med frågor 

som rör sexuellt våld i konflikt. Mer info: elinwagner.se 

63

16 Cederborg Sällskapets höstutfärd till Hembygdsparken 

i Broby. Där kan man se bl.a. Cederborgs pipa och det 

handskrivna originalmanuskriptet till en av hans titlar. 

Mer info: K G Jonsson, tel 0479-12403. 

Oktober 

1 Ruben Nilson Sällskapet 30 år. Sällskapet bildades 1982 

på initiativ av bland andra Fred Åkerström. Detta firas 

den 1 oktober på Bio Victor, Filmhuset, Borgvägen 

1–5, Stockholm. Karsten Wedels film om Ruben Nilson 

visas och därefter blir det viskonsert med CajsaStina 

Åkerström, Nils-Petter Ankarblom, piano och Backa-Hans 

Eriksson, kontrabas.Mer info på sällskapets hemsida 

www.ruben-nilson.se 

Ruben Nilson på äldre dagar. 

Mer under hösten 2012 … 

¡ Under hösten arrangerar Heidenstamsällskapet en 

bussutflykt till olika ställen med Heidenstamanknytning 

i Östergötland. Tid ännu inte fastställd, mer info: 

vernervonheidenstam.se 

¡ Gunnar Ekelöf-sällskapet (Sigtuna) och Erik Johan 

Stagnelii Vänner (Kalmar) inbjuder till ett samarrange- 

mang på Sigtunastiftelsen den 14 oktober, Erik Johans 

födelsedag, kl 13. 

¡ I år är det 50 år sedan Birger Sjöberg-sällskapet gav 

ut sin första årsskrift ”Studier och fragment”. Detta 

uppmärksammas med boksläpp av årets årsskrift ”Birger 

Sjöberg och några andra” och musikframträdande av 

Finn Zetterholm och Maria Lindström den 21 oktober på 

Vänersborgs museum. Mer info: birgersjoberg.se 

notiser 

Nya böcker om Erik Johan Stagnelius 

Förskjuten? Texter om Erik Johan Stagnelius och hans författarskap 

är en bok som samlat de tio senaste årsskrifterna 

samt några nya bidrag. I denna bok medverkar bland 

andra Louise Vinge, Sten Hidal, Carl-Göran Ekerwald. 

Barnläkaren Carl Lindgren bidrar med ett nytt avsnitt 

om sin tes att en sjukdom tydligt påverkade skaldens liv. 

Den andra boken som Sällskapet Erik Johan Stagnelii 

Vänner gav ut under hösten 2011 var diktantologin 

Fängslad i kedjor av vallmo – ett urval dikter av Erik Johan 

Stagnelius. Boken innehåller 51 dikter tillsammans med 

ett förord av Leif Stille och ett par sidor med ordförkla- 

ringar och kommentarer. Tillsammans med boken 

”Femton röster om Stagnelius” som kom ut 2010 finns 

nu både aktuellt och innehållsrikt utbud av böcker om en 

av romantikens största skalder. 

64 parnass 2/3·2012

förteckning över 

DeLS sällskap 2012 

Lars Ahlin-sällskapet 

c/o Åke Svensson 

Snickargatan 33A, 852 39 Sundsvall 

Hugo Alfvénsällskapet 

c/o Jan Olof Rudén 

Västeråsgatan 8, 113 43 Sthlm 

Almqvistsällskapet 

c/o Olof Holm 

Terapivägen 16E 1tr, 141 56 Huddinge 

Dan Andersson Sällskapet 

Dan Anderssons museum 

Engelbrektsg. 8, 771 30 Ludvika 

Werner Aspenströmsällskapet 

c/o Monica Borg 

Bagaregatan 4, 777 30 Smedjebacken 

Tage Aurell Sällskapet 

c/o Göran Bryntesson 

Skolgatan 27, 671 31 Arvika 

Erik Beckman-sällskapet 

Sven Hansell 

Holländargatan 9A, 111 36 Stockholm 

Bellmans Minne 

c/o Björn Barlach 

N. Mälarstrand 20, 115 53 Stockholm 

Bellmanssällskapet 

c/o Sten Petri 

Värtav. 23, 115 53 Stockholm 

Frans G. Bengtsson-sällskapet 

c/o Jan-Eric Malmquist 

Spolegatan 12 A, 222 20 Lund 

Hjalmar Bergman Samfundet 

c/o Peter A. Sjögren 

Beckasinvägen 11, 152 54 Södertälje 

Elisabeth Bergstrand Poulsen Sällskapet 

c/o Melsene Laux 

Kyrkvägen 51, 361 95 Långasjö 

Bondesonsällskapet 

c/o Bengt Svensson 

Tjäderstigen 4, 311 96 Heberg 

Karin Boye Sällskapet 

c/o Huddinge bibliotek, 141 27 Huddinge 

Wilhelm von Braunsällskapet 

c/o Peder Claesson 

Råbergag. 27 B, 582 54 Linköping 

Cederborg Sällskapet 

c/o K-G Jonsson 

Solhemsgatan 31, 283 32 Osby 

Stig Dagerman Sällskapet 

c/o Bengt Söderhäll 

Färjevägen 39, 814 41 Skutskär 

Folke Dahlberg Sällskapet 

c/o Jonas Modig 

Ljustergränd 5A, 116 68 Stockholm 


Olof von Dalinsällskapet 

Postvägen 17, 311 34 Falkenberg 

Sällskapet Deckarvännerna 

c/o Leif-Rune Strandell 

Hornsgatan 57, 118 49 Stockholm 

Delblancsällskapet 

c/o Lars Ahlbom 

Gullmarsvägen 65, 120 39 Årsta 

Gunnar Ekelöf-sällskapet 

c/o Rönnells Antikvariat 

Birger Jarlsgatan 32, 114 29 Stockholm 

Sällskapet Eva och 

Carl-Emil Englunds vänner 

c/o Rune Englund 

Blendavägen 18, 187 77 Täby 

Albert Engström Sällskapet 

Borgen 103, 760 45 Grisslehamn 

Evandersällskapet 

c/o Margareta Sandebo Eriksson 

Häradstorp Getå, 616 90 Åby 

Fakirensällskapet 

c/o Carlhåkan Larsén 

Sunnanväg 18B 

222 26 Lund 

Nils Ferlin-Sällskapet 

c/o Annika Luttropp 

Surbrunnsg. 55, 113 27 Stockholm 

Laura Fitinghoffsällskapet 

c/o Hervor Sjödin 

Bruket 111 A, 881 41 Sollefteå 

Sällskapet Per Anders 

Fogelströms Vänner 

c/o Kent Josefsson 

Ploggatan2, 116 34 Stockholm 

harald forss gille 

c/o Kurt Hedberg 

Drottningg. 29, 13 tr, 702 22 Örebro 

Margit Friberg Sällskapet 

c/o Sigrid Fredrikssonm 

Lerbovägen 7, 386 31 Färjestaden 

Gustaf Fröding-sällskapet 

Värmlands museum 

Box 335, 651 08 Karlstad 

Geijersamfundet 

c/o Henrik Flemberg 

S. Moränv. 29, 668 32 Ed 

Karl Gerhard Sällskapet 

c/o Åke Pettersson 

Utlandag. 8C, 412 61 Göteborg 

Elsa Grave-Sällskapet 

c/o Brita Rönnbäck 

Kung Kristoffers gata 27 

252 34 Helsingborg 

Hjalmar Gullberg-Sällskapet 

c/o Birgitta Smiding 

Västergatan 32, 211 21 Malmö 

Emil Hagström-sällskapet 

c/o Ulf Johan Tempelman 

Almsättrav. 11, 184 61 Åkersberga 

Wendelas Vänner 

c/o Per Eric Mattsson 

Badhusgatan 8, 151 73 Södertälje 

Hedenvind-sällskapet 

c/o Jonny Persson 

Nagasjöhöjden 31, 830 80 Hoting 

Heidenstamsällskapet 

c/o Anna-Lena Höglund 

Sandgatan 12A, 602 21 Norrköping 

Frank Hellersällskapet 

c/o Göran Wessberg 

Fyrverkarbacken 42, 112 60 Stockholm 

Gustaf Hellström-sällskapet 

c/o Lennart Leopold 

Floravägen 74, 291 43 Kristianstad 

Alf Henrikson-sällskapet 

Box 279, 561 23 Huskvarna 

Helga Henschens Vänner 

c/o Laila Nygren 

Pålsundsgatan 3B, 117 31 Stockholm 

Svenska Horatio Hornblower-Sällskapet 

c/o Pontus Järborg 

Brantingsgatan 41, 115 35 Stockholm 

Olof Högberg Sällskapet 

c/o Tjärnlund 

Axvägen 3A, 853 50 Sundsvall 

Ibsensällskapet i Sverige 

c/o Berit Gullberg 

Colombine teaterförlag 

Gaffelgränd 1A, 111 30 Stockholm 

Johan-Olov Sällskapet 

c/o Göte Norstedt 

Lumsvägen 6, 774 68 Horndal 

Eyvind Johnson-sällskapet 

c/o Per-Olof Mattson 

Selmedalsvägen 24, 129 36 Hägersten 

Jolosällskapet 

c/o Mats Edholm 

Sturegatan 19B, 2tr, 752 23 Uppsala 

Karlfeldtföreningen i Folkare 

c/o Barbro Wahlberg 

Gullbågsvägen 23, 774 00 Avesta 

Karlfeldtsamfundet 

c/o Hans Barenthein 

Södra vägen 9G, 223 58 Lund 

Ellen Key-institutet 

Åby Södergård 2, 599 22 Ödeshög 

65

Ellen Key-sällskapet 

c/o Kerstin Bergman 

Gripgatan 17, 582 43 Linköping 

Ellen Keys vänner i Norden 

c/o Siv Hackzell 

Kvarnhagsg. 92, 1 tr, 165 54 Hässelby 

Martin Koch-sällskapet 

c/o Annbritt Grünewald 

Vedgårdsvägen 1C, 783 31 Säter 

Agnes von Krusenstjerna-sällskapet 

c/o Ingrid Carlsson 

Källsätersv. 17 H, 806 41 Gävle 

Pär Lagerkvist-Samfundet 

c/o Margareta Petersson 

Växjö universitet, 351 95 Växjö 

Selma Lagerlöf-sällskapet 

c/o Ewa Persson 

Lund, 683 95 Sunnermo 

Gustaf Larsson Sällskapet 

c/o Kerstin Gottberg 

Linde Odvalds 403, 623 57 Hemse 

Hans Lidmansällskapet 

c/o Christer Stenberg 

Bäckängsvägen 17, 828 30 Edsbyn 

Sara Lidmansällskapet 

Bokcafé Pilgatan 

Pilgatan 14, 903 31 Umeå 

Astrid Lindgren-sällskapet 

c/o Vimmerby bibliotek 

Stadshuset, 598 81 Vimmerby 

Sällskapet Ebba Lindqvists vänner 

c/o Karl-Axel Wikström 

Enestigen 2, 457 73 Havstenssund 

Aksel Lindströmsällskapet 

c/o Ingvar Lindström 

Slumnäsvägen 34B, 135 61 Tyresö 

Svenska Linnésällskapet 

Box 15093, 750 15 Uppsala 

Ivar Lo-sällskapet 

Bastug. 21, 118 25 Stockholm 

Harriet Löwenhjelm-sällskapet 

c/o Mattias Käck 

Lillkyrka Mösa 2, 745 97 Enköping 

Harry Martinson-Sällskapet 

Kulltorpsvägen 2, 293 72 Jämshög 

Sällskapet Moas vänner 

c/o Christina Duvander 

Levertinsgatan 5, 112 52 Stockholm 

Vilhelm Moberg-Sällskapet 

Utvandrarnas hus 

Box 201, 351 04 Växjö 

Pelle Molinsällskapet 

c/o Cecilia Jakobsson 

Skedom 250, 881 92 Sollefteå 

Ruben Nilson Sällskapet 

c/o Lars-Åke Andersson 

Pipvägen 7, 136 48 Handen 

Bernhard Nordh-sällskapet 

Tallåsvägen 34 

912 31 Vilhelmina 

Ludvig Nordström-sällskapet 

c/o Isabella Josefsson 

Granhemsvägen 6, 515 92 Kinnarumma 

Birger Normansällskapet 

c/o Jan Fällström 

Strömnäs 106, 872 93 Lunde 

Pälle Näver-sällskapet 

c/o Lars Engqvist 

Kullebokvarn 3, 360 70 Åseda 

Albert Olsson-sällskapet 

c/o Bengt Hultzén 

Zellsvägen 9, 305 60 Harplinge 

Arto Paasilinna Sällskapet 

c/o Annele Lindgrén 

Kaptensgatan 17, 281 49 Hässleholm 

Wilhelm Peterson-Berger Sällskapet 

c/o Bengt Enflo 

Skiljevägen 27, 182 56 Danderyd 

Marcel Proust-sällskapet 

c/o Peter Stenson 

Heleneborgsgatan 30A, 117 32 Stockholm 

Povel Ramelsällskapet 

c/o Anders Lundquist 

Fleminggatan 91, 112 45 Sthlm 

Sällskapet för Ester Ringnér-Lundgren 

c/o Marianne Ringnér 

Sergels väg 13 C, 217 57 Malmö 

Viktor Rydberg-sällskapet 

c/o Pontén-Lindqvist 

Museig. 3, 553 22 Jönköping 

Anna Rydstedt-sällskapet 

c/o Lena Jönsson 

Lärkstigen 4, 131 47 Nacka 

Saljesällskapet 

c/o Ingrid Friman 

Violinvägen 5572, 294 91 Sölvesborg 

Vänföreningen till Stiftelsen Torgny 

Segerstedts Minne 

c/o Maj-Britt Anckar 

Nonnensgatan 1C, 412 72 Göteborg 

Shakespearesällskapet 

c/o Roland Heiel 

Mossen 616, 473 97 Henån 

Birger Sjöberg-sällskapet 

Box 115, 462 22 Vänersborg 

Stig Sjödin-sällskapet 

Sandvikens Folkbibliotek 

Box 503, 811 25 Sandviken 

Sällskapet Erik Johan Stagnelii vänner 

c/o Torsten Mårtensson 

Odengatan 4, 392 33 Kalmar 

Sigge Starks litterära sällskap 

c/o Beth Haglund 

Kyrkebol 7, 680 51 Stöllet 

Strindbergssällskapet 

Strindbergsmuseet 

Drottningg. 85, 111 60 Stockholm 

Skandinaviska Swedenborgssällskapet 

Tegnérlunden 7, 1 tr, 111 61 Stockholm 

Söderbergsällskapet 

c/o Nils Sjöstrand 

Tre Liljor 5B, 113 44 Stockholm 

Edith Södergran-sällskapet 

c/o Anna Berg 

Mörtgatan 7, 133 43 Saltsjöbaden 

Taubesällskapet 

Box 6189, 102 33 Stockholm 

Jacob Tegengren-Sällskapet 

c/o Erik Liljeström 

Skidstuguvägen 5, FI-66600 Vörå-Maxmo 

Tegnérsamfundet 

c/o Sten Hidal 

Karl XI-gatan 11B, 222 20 LUND 

Alice Tegnér Sällskapet 

c/o Gudrun Tegnér 

Friisgatan 14A, 21146 Malmö 

Thomas Thorild Sällskapet 

Svarteborg 57, 455 97 Dingle 

Sällskapet Ragnar Thoursies vänner 

c/o Gösta Palmfjord 

Drottninggatan 10 C, 641 30 Katrineholm 

Gunnar Turesson sällskapet 

c/o Christer Ruteskog 

Hyttvägen 3, 711 78 Guldsmedshyttan 

Wallinsamfundet 

c/o Björn Nordlund 

Vattugatan 9, 784 33 Borlänge 

Anna Westberg-sällskapet 

c/o Eeva-Maria Coudurier 

Strandvägen 19, 147 63 Uttran 

Albert Viksten Sällskapet 

c/o Lennart Thunvall 

Vikstensvägen 4C, 820 41 Färila 

Wodehousesällskapet 

c/o Sven Sahlin 

Katarinavägen 22, 184 51 Österskär 

Elin Wägner-sällskapet 

c/o Christina Ekström 

Dungevägen 2, 352 49 Växjö 

Sonja Åkesson Sällskapet 

c/o Gun Qvarzell 

Hasseluddsv. 115, 132 39 Saltsjö-Boo 

Årstasällskapet för Fredrika Bremer-studier 

c/o Gunnel Stenqvist 

Vikingagatan 16, 113 42 Stockholm 

Karl Östman-sällskapet 

c/o Olle Burlin 

Murbergsvägen 17, 871 50 Härnösand 

Personhistoriska samfundet 

c/o Gunnel Furuland 

Tomtebogatan 53, 113 38 Sthlm 

Romantiska Förbundet 

c/o Andreas Björsten 

S:t Eriksgatan 4, 112 39 Sthlm 

Svenska Fornskriftssällskapet 

c/o Per-Axel Viktorsson 

Luthagsespl. 28B, 752 24 Uppsala 

Svenska Vitterhetssamfundet 

Mariatorget 1C, 118 48 Stockholm 

Hjälp oss att hålla förteckningen över de 

litterära sällskapen à jour! Skicka eventuella 

ändringar till Parnass redaktion. 

Parnass 

c/o Catharina Söderbergh 

Lädersättravägen 15 

176 70 Järfälla 

E-post: red@dels.nu 

66 parnass 2/3·2012

NY BOK! 

Fredrika Bremer och Årsta slott 

gunnel Stenqvist & gunnel Furuland 

Här framträder ett fantasieggande 

persongalleri med korsfarare, 

amiraler, kulturpersonligheter, 

köpmän och ”vanligt 

folk”. Inte minst lyfter boken 

fram Fredrika Bremer, berömd 

författarinna och kulturpersonlighet 

som levde och verkade på 

Årsta slott. I slottet förvaras Fredrikaminnen i den s.k. 

Fredrika Bremervåningen. Visningar alla söndagar i juli 

kl 13.30. Övriga tider ring 0706/741245 eller 08/777 29 22. 

För öppettider i restaurangen 08/500 32242. Färdväg: 

Pendeltåg från Stockholm C till Västerhaninge station 

byte till buss 846 mot Årsta slott. Bilväg: Nynäsvägen 

(Väg 73) till avfart Dalarö, följ Dalarövägen till avfart 

Västerhaninge/Årsta havsbad, sedan omedelbart t. v. 

mot Årsta havsbad. 

Årstasällskapet för Fredrika Bremer-studier 

Selmas Mårbackapaket 2012 

Besök vår berömda författarinnas hem 

och låt dig inspireras av en kraftfull 

personlighet och en vacker miljö. 

Kombinerat med boende & mat på Quality 

Hotel Selma Lagerlöf så blir vistelsen total. 

Hjärtligt välkommen till Sagolika Sunne! 

Pris per person i dubbelrum: från 895:- 

i svit: från 1395:-. Enkelrumstillägg 300:- 

I priset ingår: 

• en övernattning 

• en Selmas stora frukostbuffé 

• en trerätters kavaljerssupé 

• en välkomstpresent 

• entré och visning på Mårbacka 

• Inomhuspool samt bastu 

• fri tillgång till Internet på hotellet 


Bo centralt i Strindbergs hemkvarter 

Hotell August Strindberg i Stockholm 

Lugnt, familjärt, litterärt. 

tel. 08-32 50 06 

www.hotellstrindberg.se 

Quality Hotel Selma Lagerlöf 

Ekebyvägen 1, 686 35 Sunne 

Tel 0565-688815 

070-2596044 

www.selmahotel.se 

67

NORDISK RÅDS 

LITTERATURPRIS 2012 

«Et lite mesterverk.» 

SILJE M. STAVRUM NOREVIK, DAGBLADET 

MERETHE LINDSTRØM 

Dager i stillhetens historie 

68 parnass 2/3·2012

Läs hela numret! - Parnass

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?