Nr. 2 2010 i pdf format - Kalmar Ornitologiska Förening

Ålakråkan
En tidsskrift från Kalmars Ornitologiska Förening * Nr 2 - 2010
- Bottorpskusten
- Möte med tjäder
- Exkursioner
- Rariteter i kommunen

2* Kontakt
Kontakt
Styrelsen
Jan Ottosson - Ordförande - 0702 479 511 * 479511
Svante Forsberg - Vice Ordförande - 0736 240 038
Tore Hagberg - Sekreterare - 86169
Arne Kvarmo - Kassör - 462818
Åke Jonnson - 25226
Hans-Gunnar Svensson - 30820
Henric Jennersjö - 473054
Bertil Sanner - 87854
Ulla Ericsson - 490338
Göran Karlsson - Suppleant - 14817
Rasmus Madsen - Suppleant - 18011
Kontaktpersoner
Åke Jonsson - Programkomitté
Jan Ottosson - Kalmar Dämme
Hans-Gunnar Svensson - Våtmarksgruppen
Redaktionen
Jan Ottosson - Redaktör - janottosson@tele2.se
Rasmus Madsen - Layout - rasmus.madsen@mail.kalmar.se
Medlemsavgift: 50 :-
Familjemedlem: 10 :-
Bankgiro nr. 5035 8829
Glöm inte att uppge
namn och adress!
Omslagsfoto: Brun kärrhök - Årets inventeringsart
Fotograf: Rasmus Madsen

Ledare
Jag berörde i förra ledaren om det nya utseendet på tidningen som Rasmus Madsen
hade gjort layouten till. Resultatet visste vi inte då när det skrevs men när tidningen väl
var tryckt och klar såg vi att unge Rasmus gjort ett fantastiskt jobb. För det har han fått
mycket uppskattning och beröm från medlemmarna, vilket han sannerligen gjort sig
förtjänt av. Rasmus ingår ju numera i redaktionen. Säkerligen blir detta nummer lika bra
när vi rättat till några få och små marginella fel som alltid följer med en debut.
Vädret hitintills i år, detta kära ämne, har varit som en sinuskurva med både toppar och
vågdalar. Efter en lång, snörik och kall vinter gjorde våren en hyfsad visit i slutet av mars
och april. Sen kom en bedrövligt kall maj, juni med torka och rekordvärme, ett sommaravslut
med växlande sol och kraftiga regnoväder. Vid många av våra exkursioner har vi
haft avgång i vågdalen vilket troligen hämmat deltagarantalet.
Men generellt blir det tyvärr allt färre deltagare på våra exkursioner.
Så varför inte kolla in nån intressant exkursion i vårt kommande program som sträcker
sig fram till nästa vår.
Packa ryggsäcken med delikatesser till de viktiga och alltid välsmakande fikapauserna,
tag med någon intresserad parhäst och landa vid mötesplatsen för avgång mot fågelrika
upplevelser.
Men än finns det mycket skådartid kvar av året och många arter att vaska fram både i
och utanför kommunen trots att dagarnas ljusa tid sakta
kramas ihop av mörkrets omfång. Tur är väl det att varje
årstid har sin tjusning när man är skådare. Ingen av årets
årstider behöver man lägga upp handkikaren eller tuben
på hyllan. Där är det bättre att placera höst och
vintermörkrets depressioner om nu någon har dessa ok
hängande över sig.
Ut och skåda så ses vi i markerna eller på våra exkursioner.
Jan Ottosson
Ordförande
Ledare *3

Exkursioner
4* Exkursioner
Tofsvipa
Fotograf: Rasmus Madsen
Ottenby
Mot sista helgen av februari gjorde våren en försiktig framstöt efter en snörik, kall och envis
vinter. För en gångs skull låg tempen strax över noll den 28:e när vår tur, på jakt efter vårtecken,
hade Ottenby som mål. Dagsmeja, nån regndag och plusgrader hade skapat blottlagda
små ytor på åkrarna och strandmarkerna på södra Öland. Däremot låg snövallarna på vissa
ställen över biltakshöjd längs vägarna. Men där brukar ju snön hamna när Ölandsfåken släpper
lös sina krafter.
Första vårtecknet stod ljungpiparna för, ca ett fyrtio-tal kilade fram och åter i födosök på de
bara fläckarna intill fyrvägen strax innan parkeringen. Viken mot Västerrevet var arkiskt men
utanför och norr om udden var det isfritt.
Fler vårtecken fick vi när tuberna riktades norr ut mot Sandvik. Ett par tofsvipor, några
gravänder, tre större strandpipare och en sånglärka födosökte på Schäferiängarnas barfläckar.
En stor flock snösparvar sågs också flaxa omkring en knapp kilometer norr ut.
Dagens trevligaste obs stod några skärsnäppor för som höll till i vattenskvalpet mot
iskanterna längst ut på udden. Ingen större rörelse ut över det kalla och mörka havet, fullt
förståligt i rådande väder, men en smålom några svärtor och sjöorrar kunde bokföras.

Dags för sakta rörelse hemåt med ett kort stopp vid Sibyllas som gav varfågel och korp. Innan
vi körde ner till Gräsgårds hamn (vägarna ner till Seby och Stenåsabadet var oplogade)
hade vi lyckats med att inte kunna bestämma en örn och en hök. Avståndet var alldeles för
långt och besvärande flimmer gjorde tubzoomning omöjlig.
Vid Gräsgård tillfördes inte nåt nytt till dagens lista men en flock på ca fyrtio snösparvar och
två havsörnar avtecknades sig fint mot Gammalsbyören. Endast 4 deltagare blev vi, jag, Rasmus,
Svante och Ulf från Nybro och 48 arter kunde vi bocka av i artlistan.
Uggleturen
Vi hade i alla fall (O)tur med vädret för att travestera på en gammal fin TV-serie. Morronen
började med regn för att sen övergå till tät dimma och fortsatt småduggande resten av förmiddagen.
Ingen bra början när detta koncept stod på vädermenyn. Därför blev kattuggla
den enda ugglan vi lyckades höra ur morronmörkrets dunkla täthet. Vid det säkra sparvugglestället
Linjetorpet gick det knapp att vara ute i det strilande regnet. Jag satt under uppfälld
koffertlucka och de övriga i bilarna med smal lyssnarspringa på vindrutan, men ingen
enda liten sparvuggla hördes vissla. Och helgen innan hade jag, Rasmus, Tore och Åke både
hört och bevittnat parning just här, men det var i ett betydligt bättre väder.
Alla vägarna, i Böleskogarnas rika vägnät, var inte helt framkomliga vilket givetvis hämmade
vidare lyssning efter skogens arter. Någon eller några orrars härliga kuttrande lyckades vi
höra på håll ur skogens djupa rum.
Fikat fick vi inta vid Ebbegärdedammen där fiskeklubben har ett vindskydd, där hade vi i alla
fall tak över huvudet och slapp få våra varma drycker utspädda och nedkylda av det blöta
kalla regnet. Nedanför Ebbegärdedammen, i forsen, fanns till allas trevnad en strömstare,
alltid något som värmde i det trista vädret. Tyvärr fick vi lämna Böleskogarna utan tjäder och
kanske en handfull andra arter till vi borde ha fått under bättre förutsättningar
och avslutade morgonen, som ännu
var ung, med ett svep runt
Björnövätan och Stävlö.
Liten väderförbättring gjorde att vi
kunde lämna bilarnas värme för att
skåda och lyssna efter fågel.
Spinkande skäggmesar talade om sin
existens i Björnövätans stora
vassbestånd. Ett hundratal sånglärkor
åttiofem sädgäss och någon
enkelbeckasin
fanns på Stävlöåkrarna och vid
Medelhavet. En röd glada bevakade
det hela i luftrummet ovanför.
Facit blev för denna tidiga tur,
ugglefattigt, blött och kallt och avslut
något tidigare än tänkt.
Strömstare
Fotograf: Bo Lundström
Exkursioner *5

Kapelludden
En ruggig kall frisk vind slog emot oss när vi steg ur bilarna vid Kapelludden den 11 april.
Inget vårväder precis men rödspovens spel och närvaro förärade oss en smula värmande
effekt. Eftersom vinden kom från nordhållet kunde ett visst lä fås om man tryckte sig mot
fiskestugornas södra väggsidor. Solen som till och från tittade fram mellan molnen kändes
då något varmare än de tre plusgrader som tempen visade.
Inget överflöd av fågel men myrspov, skärfläcka, st. strandpipare, strandskata och rödbena
stod för vadarinslaget. Stjärtand, bläsand, kricka och alltid närvarande gräsand representerade
simänderna. Tur att ruinen finns, för där går det alltid att finna lä, när fikat stipuleras.
Så i lä av ruinen njöt vi vårt fika, medan solens framträdande mellan molntussarna både värmde
och kändes behagligt. En mycket tidigt anländ buskskvätta hann bara jag och Lennart
se. Även stenskvätta hoppade omkring i den låga stenmuren ner mot havet.
En runda bort mot fyren gav inte mycket, lika lite som spanet efter sträckande fågel vid St
Rör där vi avslutade dagens resa. Inget ejdersträck gav helt naturligt ingen praktejder i ett
sund som var inbäddat i dimma. 62 arter blev dagens skörd.
6* Exkursioner
Ruinen vid Kapelludden
Fotograf: Rasmus Madsen

Beijershamn - 1:a Maj
Lite molntussar på himlen, tio grader plus och måttlig västvind gjorde att vädret fick knappt
godkänt när den sedvanliga turen till Beijershamn stod på programmet den 1 maj. Tyvärr
ökade vinden till frisk när vi avslutade vid Sebybadet vilket sänkte dagens väderbetyg. Vi
startade upp vid södra tornet med att konstatera att det var magert på fågel däromkring.
Även sandreveln ut mot sundet var det ganska tomt. Några strandskator, snatterand, ängspiplärkor
och flera f/s-tärnor som födosökte kunde ses härifrån.
Det var etydligt bättre med fågel på norra maden både norr och söder om spången. Inte
oväntat med grönbena i stort antal men överlägset flest bestod ett stort gäng ljungpipare
för. En sydlig kärrsnäppa hittade vi liksom både flava och thunbergi av gulärla. Årsny för alla
blev mosnäppa och brushane för en del av oss 8 deltagare. Sedvanligt gick vi rundan genom
allunden mot fikastället strax innan parkeringen. Kanske ingen övermäktig fågelsång denna
morron men inte heller så dålig att den var usel. Lövsångare och bofink höll igång liksom
den alltid välljudande trädpiplärkan. Grönsångare och ärtsångare fanns också på plats och
spädde på den något återhållsamma ljudmattan från vegetationen.
Efter fikat stod Västerstadsviken för nästa fågelbesiktning. Ett enormt antal på minst 200
strandskator stod i väl samlad trupp ute på en sandrevel i viken. Förekomsten av skärfläcka
var inte heller dåligt, minst hundra ex men mer utspridda i hela viken. Myrspov, bläsand,
stjätand bättrade på artlistan och ett halvdussin småtärnor flög omkring på sitt karaktäristiska
sätt. Ett stort antal sälar låg, avslappnat och njöt av livets otium, på stenarna utanför viken.
Vid Seby blåste det, som
tidigare nämnts, friskt
och en kombination av
motljus, värmedaller och
ett oroligt hav gjorde att
det var omöjligt att arta
något över den silverblänkande
ytan.
Men å andra sidan sågs
inga fåglar i rörelse.
Vi fick nöja oss med en
förbivinglande
ängshökshona i blåsten
och läten från
luftrummet avslöjade
både stor- och småspov.
Strandskator
Fotograf: Bo Lundström
Färden hem togs förbi Gynge där turkduva fastställde dagens observationer till 89 arter.
Exkursioner *7

Fågelskådningens dag
Även i år valde vi samma plats för fågelskådningens dag som förra året, vid Olsan i Kalmarsundsparken.
En strategisk plats som frekventeras flitigt av joggare, förmiddagspromenerare
och hundrastare. Vi gjorde reklam för vår förening och fascinationen med fågelskådning så
gott vi kunde. Ett gäng på cirka tio deltagare delade ut vår tidning, bjöd på godis och klargjorde
vilka arter som sågs och hördes. På en artlista daterade vi upp varje art som sågs under
den tid vi var där mellan 07:00-12:00.
Inget toppenväder för att vara i maj mulet visserligen svag vind men temperaturen alldeles
för låg, bara sex till åtta plusgrader.
Antalet arter som sågs eller hördes blev 58.
Kristianstads Vattenrike
Årets majväder kunde i princip sammanfattas med ett ord – bedrövligt - och en av sina sämsta
dagar hade det när vi drog söderut till Kristianstad vattenrike den 16 maj. När vi steg ur
bilarna vid Håslövs ängar visade tempen blygsamma sju grader över noll. Mulet därtill gjorde
att den friska vinden som rådde kändes mer än tillåtet kall. Vantar och mössa gällde och faktiskt
hade långkalsong på varit en klar fördel.
Men vädret går ju aldrig att göra något åt så det var bara att gå vändan ner till Hammarsjön
och åter. Rödspovar kunde avnjutas på handkikarhåll och över en liten väta på ängen födosökte
ett tiotal svarttärnor. Gulärla är ju vanlig här och även nån brushane sågs medan
obsen på en lärkfalk blev lika uppskattad som den blev kortvarig då den snabbt pilade förbi.
Själva Hammarsjön var tom på fågel, bara några krickor i strandkanten och ett gäng vitkindade
gäss lite längre upp på land. Fiskgjuse och brun kärrhök fanns men de tillhör ju nästan
inventarierna på området.
Efter två timmars stretande i snålblåsten var det skönt att hoppa in i bilarna för lite uppvärmning
under förflyttningen till nästa lokal, Eknabben.
Eknabben är en trevlig lokal som består av sumpskog och igenväxande strandängar och
ligger i Hammarsjöns norra del. Här i skydd av den täta lummiga grönskan kändes det acceptabelt
behagligt att strosa omkring och lyssna av innehållet från den täta vegetationen,
som med lite fantasi känns som en regnskog i microformat. Från parkeringen finns en stig ut
till ett fågeltorn där strandängarna är bevuxet med vass och salixbuskar. Här fick vi stor uppvisning
av sävsångarens flödande snabba sångslingor. Helt nära utanför tornet presenterade
den hela sin artspecifika repertoar. Från vassens nedre region började den sin sång, utan
att ses, för att sakta avancera uppåt längs vasstråna för att avsluta i toppen på en salixgren
och där ge full hals. En stunds njutobs gav den innan den åter damp ner till marknivå för att
börja om på nytt. Flera ex fanns här som både sågs och hördes från det ganska stora vassområdet.
8* Exkursioner

Gångturen till och från tornet inramades också av tät fågelsång. Bofinkens hårda distinkta
klanger blandades med svarthättans melodiösa flöjtande. Lövsångarens vemodigt mjukt fallande
sång är ju tvärs emot sin nära släkting gransångarens energiska salt-sillt-ande läte. Gök
drog förbi, trädkrypare for som en liten mus uppför trädstammarna och taltrastens upprepade
teman ljöd från trädens toppar. Så nog var det en behaglig stund här i skydd mot den
kalla vinden som det täta bladverket fångade upp.
Vädret fortsatte att vara lätt regndisigt, blåsigt och kallt så entusiasmen för att besöka så
många lokaler som möjligt låg väl inte i högsta prioläge. Men nåt måste ju göras när vi åkt så
långt. Äspet utanför Åhus tyckte vi lämpades för att tömma det sista innehållet i ryggsäckarna.
En kort spaning längs stranden gav större strandpipare och i hyfsat lä underhöll en sjungande
rödstjärt fikaintaget.
V bestämde att kolla upp en lokal till, Karpalunsdammarna. Där kom lite nytt med en förbiflygande
bivråk, sång från trädgårdssångare och järnsparv innan vi nådde den första av dammarna.
Längre än till den kände vi inte för att gå och där fick vi ett par gråhakedoppingar
som troligt bestämt sig för att detta var en lämplig liten pöl att häcka i.
Kanske lite tidigare än beräknat pga. vädret avgick återresan hem och att vi sen mötte sol,
som varsamt tittade fram genom molnen och höjde tempen till strax över tio, när vi närmade
oss kommungränsen var ju trevligt men så dags då.
Ung rödspov
Fotograf: Rasmus Madsen
Exkursioner *9

Nattsångare
På nationaldagen den 6 juni var vädret på ett strålande humör. Flödande solsken och
varmaste dagen hittilldags på året, lägligt för alla som celebrerar nationens dag. Vi firade den
med en nattsångartur till kommunens södra nejder. 13 deltagare kunde njuta av en underbar
kväll, framförallt vädermässigt men också klart godkänt vad beträffade fågelobsarna.
Vid åttatiden på kvällen mjukstartade vi vid Hagbyhamn. Rödbena och större strandpipare
var i stort sett enda innehållet längs strandzoonerna. En plötslig upprördhet och irritation
bland dom födosökande svalorna avslöjade en snabbt förbisvepande lärkfalk.
Efter nån timme drog vi oss mot Hagbymassivet men kvällen var för ung och ljus för nattskärra.
Morkulla hade dock startat sina kvällsaktiviteter och stippande flög några fram och
åter över tallkronorna.
Svante hade tidigare hört vaktel från Bottorpsåkrarna mot Mellanmon. Svårflörtad var den
men efter en stunds koncentrerad lyssning kom tre- fyra vaktelslag vilket var det enda den
lyckades prestera i under vår närvaro. Från ladugården bakom oss satt tydligen en kattuggla
som lät emellanåt medan en törnsångare levererade hela skalan av sångvarianter och flygsätt
den har när känslorna pumpar på för häckning. Kärrsångare hördes från långt håll enlig
dom som var utrustad med oskadad hörsel.
Lagom till att vi förflyttat oss till Kulltorp började högsommarns ”ljusa” nattmörker sakta ta
över dagen. Det tyckte nattskärran också som till vår trevnad satt igång med sitt hårt spinnande
läte. Ett härligt läte i sen sommarkväll, ihärdigt med bara några korta pauser då och
då. Även här drog morkullan sina lovar kors och tvärs över området.
Vid sista stoppet norr om Vassmolösa var det tyst, tyvärr ingen kornknarr, förutom näktergalen
som fortfarande tragglade på. Men å andra sidan så hade den sjungit hela tiden och
överallt under kvällens tur.
10* Exkursioner
Näktergal
Fotograf: Bo Lundström
Noterbart för denna tur är att den
framfördes med tre olika
fortskaffningsmedel. Deltagarna
från Vassmolösa kom per cykel
och Eu-moppe medan vi andra
naturligtvis åkte bil.

Stenåsa
Kvällsturen till Stenåsa den 19 juli var vädret på vår sida trevligt nog, med sol, ljum kväll
(tjugo till tjugofem grader) och vänlig vind.
Kanske hämmade detta att sträcket och rörelsen ut över havet uteblev helt.
Däremot fanns det ganska gott om vadare i viken mot St Ören dit vi alltid brukar gå och
spana. Rastande kustsnäppor var imponerande minst ett 100-tal och kärrsnäppa också lika
många. Men det fanns mycket att bena ut bland övriga tringa och calidrisvadare. Den ena
arten efter den andra plockades fram när 10 deltagare svepte med sina tuber över viken.
Spovsnäppa ett flertal medan drillsnäppa, enkelbeckasin, gluttsnäppa, grönbena, st strandpipare,
skogssnäppa, brushane, skärfläcka, storspov och strandskata fanns i varierande antal.
Ett par roskarlar fanns längst ut på Ören och kustpipare artades på lätet.
Småtärna fiskade i viken och några andarter fanns där också, där stjärtand blev noterad.
Kvällsskådning på östra Öland är njutbart i medljus och som i kväll med perfekt väder vilket
alla tyckte när reträtten hemåt återstod.
Vadarturen
Ja, så kom det åter en exkursion där vädret inte visade nån respekt för vår verksamhet, vadarturen
till Öland den 7 augusti. Hotande mörka moln hängde lågt på himlen, redan vid starten
från Kalmar. Vinden och tempen var inte heller av det acceptabla slaget.
Innan molnen släppte ut sitt regninnehåll hann vi ändå med två lokaler, Beijershamn och
Västerstadsviken.
Lite tärnor, lite änder och vadare av de större och mindre arterna sågs ju naturligtvis. I stort
sett samma artinnehåll som vid 1 majturen som också hade dessa lokaler som avstamp.
Regnet började stillsamt droppa ner när vi spanat av Västerstadsviken men eftersom förmiddagen
var ung tänkte vi att kanske kunde det lätta om vi tvärsade över till Seby på östra sidan.
Men icke, regnet fanns där också, så det blev till att fortsätta till Stenåsabadet och äntra
tornet där.
Tidigare än beräknat fick andrafikat intas under tornets skyddande tak utan att något anmärkningsvis
i fågelväg kunde noteras. Höjdaren blev en havsörn som mäktigt och elegant
flög förbi över vattenytan strax utanför badplatsen. Men havsörn tillhör ju numera mer regel
än undantag att se både på Öland och på fastlandet.
Inget att göra åt vädersituationen utan att åka hem alldeles för tidigt än stipulerat vilket
visade sig på artlistan som Åke alltid har koll på. 72 arter var ett prydligt bottenrekord helt
beroende på omständigheterna.
Exkursioner *11

Notiser och Artiklar
Berguv
Fotograf: Björn Hellqvist
Berguvinventeringen 2009
I senaste numret av Fåglar i Östra Småland, Nr. 2/10, redovisar Tommy Larsson berguvens
status och utbredning baserat på resultat från inventeringar åren 1943-2009. Det är en diger
och väl genomarbetad rapport han presenterar fylld av siffror och fakta. Av den framgår att
inventeringarna visar en stabil population på ca 25-35 revir i Östra Småland. En sammanfattning
av 2009 års inventering resulterade i totalt 32 besatta revir och i 12 av dessa konstaterades
häckning eller påbörjad häckning.
Kommuner där berguven häckade var: Västervik med två par, Hultsfred två par, Oskarshamn
fem par och Mönsterås tre par.
I vår egen kommun hittar jag bara en häckning från 1995 men som många nog känner till
har vi ju sen många år tillbaka haft ”hoande” berguv på en lokal som kallats dold. Vid kvällsbesök
där från februari till april har jag och andra skådare ibland hört en svarande hona,
eller sett bägge flyga omkring över området. Det kan ju inte uteslutas att häckning har skett
någon gång under dessa år. Kanske uppföljningen, från vår sida, varit för dålig vid tidpunkten
då ungarna blivit flygga. Men det är inte lätt att lokalisera boet på ett så stort område som
denna lokal.
Källa:
Tommy Larsson. Berguven i östra Småland. Fåglar i Östra Småland Nr. 2/10
12* Notiser och Artiklar

Brun Kärrhök - Riksinventeringsart 2010
Årets inventeringsart brun kärrhök ligger i skrivande stund för sammanställning och kommer
att redovisas i nästa nummer.
Resultatet i Kalmar kommun när detta skrivs är fem säkra häckningar och två till tre troliga.
En iakttagelse som verkar genomgående från rapportörerna är att ovanligt få ungfåglar setts
i år. Kan det bero på det bedrövlig kalla och dåliga majvädret vi drabbades av eller av andra
omständigheter?
När facit av inventeringen är klar kan det kanske ge ett svar.
Föreningsuppdrag
Även i år fick föreningen äran att guida två fågelexkursioner i Friluftsfrämjandets regi. Börjar
bli en trevlig tradition nu efter några år som vi ställt upp på. Men att hjälpa till, medverka,
guida m. m. ingår givetvis i föreningens åtagande.
I deras program stod besök till några Öländska hamnar norrut den 7 mars. Men med den
bistra vintern som rådde, tyckte Åke, Rasmus & jag att bäst chans att se några vårfåglar fanns
nere vid Ottenby.
Vid vår exk en vecka tidigare hälsade våren försiktigt på, men denna helg hade vintern återtagit
greppet och format udden i ett arktisk habitus. Därmed mindre av vårfåglar men tofsvipa
stretade emot och kanske såg vi nåt mer vårtecken. Jag gjorde inga anteckningar då det
var alldeles för kallt för att skriva in i obsboken. Så de 41 arterna vi lyckades se får anses som
godkänt med tanke på de yttre omständigheterna.
Andra tillfället vi guidade, vid deras gökotta den 22 maj, var vädret behagligare. Trots det
kommer nog den minnesgode ihåg att årets maj nästan enbart bestod av blåst, regn och
kallt väder. Men denna pingstaftonmorgon kunde vi ge vädergudarna godkänt och Kalmar
Dämme hade valts som lokal.
I långsam och behaglig takt strövade vi runt under tre morgontimmar och njöt av fågelsången.
Gräshoppsångare, svarthätta, trädgård-, löv-, gran-, rör- och härmsångare sjöng flitigt.
Men ingen gökotta utan gök och till slut fick vi både se och höra en.
Notiser och Artiklar *13

Svartkråka och skådare
Fotograf: Bo Lundström
Artbestämning osäker
Av Elsbet Lundström
I början av sommaren kunde man se en osedvanligt social svartkråka nere vid södra Udden på
Öland. Den spankulerade lugnt omkring på parkeringsplatsen en solig majdag då vi precis skulle
plocka ihop tubkikarna för att sätta oss i vår lilla husbil. Kameran åkte fram, inte bara Bosses, utan
flera skådare stod och knäppte ordentliga närbilder mot svartkråkan som inte brydde sig det minsta
om all uppmärksamhet. Den sprätte lojt med benen, knyckte på nacken, betedde sig alltså just som
kråkfåglar alltid beter sig. Då glider en modell bättre bil in på parkeringen, stannar alldeles intill vår
husbil, ut kliver en kvinna och en man, klädda i sina bästa söndagskläder och med en liten enkel,
nästan typ barnkikare runt halsen.
”Det går en svartkråka här”, säger Bosse och pekar jovialiskt mot den nu pickande varelsen på
marken.
”Det där är en korp”, svarar mannen med övertygelse i rösten.
”Nej. Det är en svartkråka, inflikar jag, som måste vara med i diskussionen.
”Nehej, tjatar mannen på, det är en korp, han rör sig som en korp”.
Nu måste hans fru debattera också och säga lite lojt: Det är visst en korp. (Debatten lät rätt ensidig)
Bosse och mannen framhärdade några vändor med svartkråka kontra korp, till slut sade Bosse att
han faktiskt skådat fågel i över 30 år och kan bestämt hävda, liksom att det just nu på södra Öland
finns flertalet av Sveriges kunnigaste ornitologer, som också kan intyga (ifall det blir nödvändigt) att
den där korpen faktiskt är en svartkråka. Inget argument tycktes bita.
Mannen rotade runt ett tag i bilen för att ta fram sin fågelbok där han skulle plocka fram korpbilden
för att åter igen sätta oss okunniga träskallar på plats. Han ville ju så gärna att kråkan var en korp.
Fågelboken i fråga var av det allra enklaste slaget, men till mannens stora förtrytelse så kunde till
och med han se att det faktiskt inte rörde sig om en korp när allt kom omkring. Nu måste han ju
rädda ansiktet på något sätt, van som han förmodligen alltid var att ha rätt, för genast ändrade han
attityd och sprack upp i ett leende och frågade: Är det något speciellt här nere nu?
Speciellt? Vad menar han, duger det inte med en svartkråka? Vi rabblade lite olika vadare som vi
sett, men det märktes ju direkt att det var helt fel svar för mannen tittade storögt på oss och utbrast
med ljudlig stämma: Nej, jag menar ju maten, finns det nåt särskilt på restaurangen?
14* Notiser och Artiklar

Den tokiga tjädertuppen
Fotograf: Rasmus Madsen
Möte med Tjäder
Av Rasmus Madsen
Det var en fin morgon i Böleskogarna. Nattens daggdroppar genomlystes av solens första
strålar, och granbarren darrade lätt i den stilla brisen. Vi hade varit på plats sedan gryningen,
på jakt efter bjässen bland skogshönsen, tjädern. När solen ännu inte hade nått horisonten
hade en sparvuggla avlägset låtit höra sin sorgsna vissling ett par gånger vid lärkbeståndet,
och nu sjöng ett par tofsmesar duett med en svartmes i grantopparna på Ebbegärdevägen.
Men ännu hade vi inte fått syn på någon tjäder. Vi svängde in på Älvamosevägen, där kanske
vi skulle ha mer tur. Bilen rullade sakta framåt på den tätbevuxna vägen, men ingen skogshöna
villa visa sig.
På Bränntorpsvägen kuttrade orrarna innifrån den täta skogsvegetation, och ett mystiskt läte
ekade bland tallarna. Det återkom två gången, men det gick inte att klargöra vad som hade
utbringat det. Solen steg högre på den allt blåare himlen, och det verkade som om tjädern
skulle utebli idag också. Så fick Åke och Janne idén om att svänga in på en namnlös liten väg
i den sydöstra delen av området. Där hade de själva sett tjäder några år tidigare, så chansen
fanns. Den lilla vägen såg inte ut att ha varit särskilt hårt trafikerad, och var kantad med gräs
och andra växter. Efter att vi hade kört en bit kom vi fram till ett grustag, där en gammal
grävmaskin stod och rostade. Vidare på vägen flög en nötskrika kraxandes över oss. Men när
vi svängde runt ett snävt hörn så stod han plötsligt där.
En vacker tjädertupp som långsamt spatserade fram på vägen. Han hade stjärten i spelställning
och halsfjädrarna uppburrade. Sakta stannade vi bilen och beundrade honom, för vi
antog att han snart skulle flyga inåt skogen igen. Men det gjorde han inte. Tvärtom började
han gå rakt emot bilen. Han vandrade utmed ena sidan och jag kröp fram till det motsatta
fönstret för att få mig en närmare titt. Han tog ingen notis om oss alls utan ställde sig sedan
någon meter bakom bilen. När sådana här saker händer har man förstås aldrig sin kamera
med sig, och mycket riktigt hade jag just idag bestämt mig för att lämna min Nikon hemma.
Notiser och Artiklar *15

Så med mobilen i högsta hugg lutade jag mig ut genom bildörren och knäppte av ett par
halvdåliga bilder. (Det gick knappast att få några bra, med den mobilen) Tuppen brydde sig
inte om mig alls, och inte heller verkade han vilja anfalla mig, som ju oftast spelgalna tuppar
vill.
Efter att ha fotograferat färdigt honom steg jag in i bilen igen. Vi startade och jag såg tjädern
sakta försvinna. Men det hade inte tuppen någon lust med. Han tänkte då inte ge upp sin
publik nu när han väl hade hittat någon. Han lyfte och flög med rask fart efter bilen! När han
nästan var ikapp oss landade han, men bara kortvarigt innan han tog till vingarna igen. Efter
en halv kilometer kom en kurva, och vi tappade bort honom. En lavbetäckt klippa, som nu
badade i vårsolen, fick duga som fikaplats. Men vi hann knappt öppna våra ryggsäckar förrän
vår gamle vän kom gåendes runt kröken neråt vägen, och snart lyfte han återigen, och flög
ända fram till klippan. Mackorna förblev oätna medan jag betraktade hur han kämpade sig
uppför stensluttningen, och ställde sig på den bästa postionen han kunde finna.
Och så satte han igång med sitt spel. Efter en trög start med bara lite halvdåliga sisningar
så kom han igång ordentligt. Kluckade, siste och knäppte där han stod uppe på stenen, fast
besluten att göra oss nöjda. Maken till middagsunderhållning har jag aldrig varit med om!
Men efter ett tag började han tröttna och vaggade ner för stenen och började sakta gå inåt
ett område med unga granar och högvuxet gräs. Jag började först nu äta på mina mackor,
som hade legat orörda i burken. När vi hade ätit sjöng en dubbeltrast kort, och vi styrde kosan
mot Revsudden. Tänk bara om all livskryss skulle vara så bra som detta!
16* Notiser och Artiklar

Bottorpskusten
Av Hans-Gunnar Svensson
Hemmamarker. Så kallar vi ibland ett område i närheten av där man bor och som man besöker ofta
och regelbundet. För mig handlar det bland annat om kuststräckan Bottorp - Hagby hamn söder
om Kalmar. Eftersom jag sedan drygt 20 år bor i Ljungbyholm som ligger på cykelavstånd och även
långt tidigare, när jag bodde i Kalmar, regelbundet besökte lokalen, har det blivit så.
Jag tänkte skriva lite om området och de förändringar av fågellivet som jag tycker mig ha lagt märke
till under de år som gått.
Det är mångsidigheten som gör Bottorpsområdet så intressant ur fågelsynpunkt. Här finns många
biotoper och naturtyper representerade. Här finns åkrar och hagmarker, ekbackar och ett större
alkärr. De betade strandängarna är, för att vara längs Smålandskusten, ovanligt vidsträckta. Det finns
flera stora vassområden och ett par våtmarker med klarvattenytor avgränsade mot havet av gamla
invallningar. Vid lågvatten friläggs sandbankar utanför Hagby hamn och runt Sandskär som drar till
sig rastande vadare. Lokalen är intressant året om även om det naturligtvis är art- och individfattigare
på vintern.
Området har lyckats behålla sin karaktär och kvalitet mycket bra genom åren. När det gäller de
flacka strandängarna är förekomsten av betesdjur helt avgörande. Framtida hot mot området kan
vara igenväxning eller ökade störningar på grund av ny bebyggelse. För några år sedan lyckades
man avstyra ett större vägprojekt.
En förändring som har skett under senaste åren är att man idag träffar på betydligt flera andra fågelskådare,
särskilt på helgerna. Förr fick man nästan alltid strosa ensam men numera möter man inte
sällan andra personer och ofta handlar det om skådare och andra naturintresserade vilket förstås är
trevligt. Nu tror jag inte att man direkt ska tolka det som ett ökat fågelintresse bland befolkningen.
Fågelskådarna har sina favoritlokaler och Bottorp – Hagbyhamnsområdet har, med all rätt, fått ryktet
att kunna locka till sig en del ovanliga arter. Förflyttar man sig bara några hundra meter norrut
eller söderut längs kusten bort från ”hotspot-punkterna” ser man ofta inte en kotte.
Det finns en del förändringar av fågelfaunan jag tycker mig ha noterat genom åren. Observera att
det är personliga reflektioner som gäller för just den här lokalen som inte nödvändigtvis speglar en
upp- eller nedgång i hela regionen. Jag tar exempel både på fåglar som ökat och som minskat. Vi
har ju en tendens att mer sakna arter som försvinner än glädjas åt nya som kommer till.
Gässen har ökat år från år och är nu de fåglar som kanske mest av alla ger området dess karaktär.
Speciellt på höstarna ser man tusentals grågäss och kanadagäss. Även vintertid, åtminstone milda
vintrar, ser man stora flockar som ofta innehåller andra arter som bläsgås, vitkindad gås och sädgås.
Grågässen häckar ju normalt ute på öarna men förra våren fanns det bon även under ett par buskar
på Sandskär, alltså inne på fastlandet, och det har jag inte sett förut. Jag vet inte hur de lyckades
med häckningarna, det blir säkert en hel del störningar där.
Någon bra sträcklokal för sjöfågel är inte Bottorp – Hagbyhamn. Sträcket går alldeles för långt ut i
sundet och oftast längs Ölandssidan. Några andarter häckar dock med enstaka par som skedand,
gravand, vigg och ejder. Den ovanliga och lokalt förekommande snatteranden verkar vara på frammarsch
och häckade i området i våras. Årtan har alltid varit ovanlig och tillfällig som rastare så länge
jag kan minnas.
Notiser och Artiklar *17

När det gäller fälthönsen verkar fasanen hålla ställningarna liksom vakteln där Bottorpsslätten är en
av de bästa lokalerna i Kalmartrakten att få höra den. Vakteln varierar dock ganska mycket år från år
och förra året upplevde jag som dåligt. Rapphönan är tyvärr numera ytterst sällsynt och tillfällig om
den ses över huvud taget någon gång. Gråhägern tycker jag ökar mer och mer och är absolut en av
karaktärsfåglarna idag. Även vintertid ses en hel del hägrar om det inte blir snö och is, då får de ju
problem. På senare år har de någon enstaka gång fått sällskap av den helvita ägretthägern men den
är, åtminstone än så länge, naturligtvis en raritet.
Beträffande rovfåglar kan vi konstatera att två arter ökat kraftigt på senare år, vilket är mycket
glädjande. Det är röd glada och havsörn. Från att ha varit näst intill en raritet för 25-30 år sedan är
gladan nu kanske den rovfågel man ser mest av alla under sommarhalvåret, inklusive ormvråk! Att
konstatera häckningar av glada är inte helt lätt, fåglarna rör sig över stora områden. Jag känner inte
till någon konstaterad häckning just i Bottorpsområdet än så länge men det har förekommit några
kilometer därifrån. Havsörn ses nu för tiden nästan vid varje besök, troligen häckar flera par i grannskapet.
Brun kärrhök har också ökat, sett i ett längre perspektiv, och ses ofta komma svepande över
vassarna eller åkrarna längs kusten. Tyvärr finns det också arter med negativ trend. Det är nu många
år sedan tornfalk häckade i Bottorpsområdet. Ett holkprojekt för några år sedan fick som enda resultat
att kattugglor ockuperade en av holkarna. Enstaka ängshökshäckningar förekom i grannskapet
under en period tidigare men inte på senare år. Rastande bivråkar såg man förr ibland under maj
respektive augusti men det blir allt svårare att få en skymt av denna trevliga rovfågel.
Bland sumphönsen verkar vattenrallen ha ökat. Undrar just hur många rallar det egentligen finns
sommartid i stora vassen söder om Bottorps hamn? Ibland hör man flera stycken skrika och grymta
samtidigt från olika håll! Kornknarren är fortsatt ovanlig och tillfällig i området.
Som jag tidigare nämnt friläggs vid lågvatten stora sandbankar runt Sandskär och vid Hagby hamn.
Under sommar – förhöst kan man då se de flesta arter av rastande vadare som normalt förekommer
hos oss. Undantag är t.ex. roskarl, sandlöpare och skärsnäppa som sällan eller aldrig ses. Arterna
som häckar är inte så många men strandskata, rödbena och större strandpipare finns representerade.
Däremot är det tveksamt om storspov häckar regelbundet längre men det kan finnas något par
kvar fortfarande ute på någon av öarna. Skärfläcka ses oftare vid Hagby hamn numera. Ett par häckningar
finns konstaterade men den verkar ha svårt att på allvar etablera sig. Kanske är det brist på
riktigt lämpliga häckningsplatser. Variationer i vattenståndet kan antingen medföra att bona dränks
eller göra att de hamnar högt upp på torra land och blir mera utsatta för rovdjur. Säkert delvis på
grund av ökad ornitologisk aktivitet i området finns också några riktigt ”tunga” rariteter noterade
på senare år. Sumpvipa, mindre gulbena, prärielöpare och större beckasinsnäppa säger en del om
lokalens förmåga att attrahera vadare. Ljungpipare rastar alltid på Bottorpsslätten under senhösten
och flockarna har en tendens att bli större på senare år, ibland över tusen stycken i en flock. Fjällpipare
har också rastat på vårstäck i maj några år nu men om det är en tillfällighet återstår att se. Förr
förekom detta knappast så vitt jag känner till men de kan ju ha blivit förbigångna när inte så många
fågelskådare var på plats.
I gruppen måsar och tärnor hittar vi tyvärr några arter med sorglig utveckling. Silltruten har väl
aldrig varit särskilt vanlig men jag upplever att man ser den mer och mer sällan. Något enstaka par
häckar nog ändå fortfarande ute på någon av öarna? En riktig förlorare är småtärnan. Denna lilla
tärna såg man förr under sommarmånaderna så gott som varje gång man besökte Bottorpskusten.
Vid en öinventering som vi genomförde på uppdrag av länsstyrelsen i slutet av 1980-talet minns jag
att vi noterade häckande småtärnor på flera öar längs kusten söder om Kalmar. Bland annat fanns
en hel liten koloni med fem – sex par på en ö utanför Stensö fiskeläge. Idag verkar arten vara helt
försvunnen, endast några enstaka tillfälliga observationer görs. Jag vet inte vad det kan bero på.
Kentsk tärna verkar också ha en negativ trend och ses mer och mer sporadiskt, även om den fågelarten
är känd för att fluktuera år från år. Gamla kolonier kan helt plötsligt försvinna och nya uppstå
18* Notiser och Artiklar

någon annanstans. Även skräntärnan verkar minska men finns dock kvar med något enstaka par.
När det slutligen gäller den stora gruppen tättingar kommer jag bara att ge några exempel på arter
där jag tycker att förändringar skett. Några vanliga fågelarter knutna till jordbrukslandskapet som
minskar på många håll i Sverige verkar hålla ställningarna bra som t.ex. stare och sånglärka. Födosökande
backsvalor tycker jag man ser mer sällan under sommarmånaderna. Det har säkert med
nedlagda grustäkter runt Vassmolösa att göra. Även övriga svalor, särskilt hussvala, verkar minska
lokalt. Gulärlan, som man förr mest såg nere på strandängarna, har man idag minst lika stor chans
att träffa på uppe på jordbruksslätten, längs stenmurar och vägkanter.
Gräshoppsångaren verkar ha haft en negativ utveckling på senare år och har blivit mer ovanlig. Höksångaren
har alltid varit ganska sällsynt och lokal längs Smålandskusten men har möjligen också
en vikande trend. Ett problem för just den arten tror jag är att den vill ha en blandning av öppna,
solbelysta, gärna betade gräsytor med enstaka träd och samtidigt god tillgång på täta snår av t.ex.
slån och nypon. Idag är det så längs kusten att man i vissa områden röjer så hårt att i stort sett alla
buskage försvinner medan andra delar tillåts växa igen helt. Båda alternativen missgynnar sannolikt
höksångaren. Kärrsångaren har ökat sett i ett längre perspektiv och är numera ganska vanlig i
jordbrukslandskapet. En sångare som är mycket ovanlig Kalmartrakten är sävsångaren. Stora vassen
söder om Bottorps hamn var under flera år en rätt säker lokal. Ofta satt någon fågel och sjöng under
försommaren i några videbuskage som fanns ute i vasshavet. Nu är videbuskarna försvunna och
med dem även sävsångaren?
Skäggmesen, som är en sen invandrare i vårt land, är också sedan flera år väletablerad i vassarna.
Det var bara en vinter när en kombination av blötsnö och kraftig blåst gjorde att hela stora vassen
söder om hamnen la sig ner som fåglarna försvann. Nu är de dock tillbaka och ganska lätta att få se
och höra året om.
När det gäller kråkfåglar är korpen numera vanlig även runt jordbruksslätterna längs kusten.
Annat var det förr enligt ornitologer som minns när man cyklade miltals för att beskåda korp som
dök upp vid någon åtel. Däremot kan det tyckas märkligt att råkan aldrig etablerat sig som häckfågel
i Kalmartrakten. Jordbrukslandskapet här borde kunna passa men så är det uppenbarligen inte.
Gulsparv och sävsparv är vanliga och även den senare ses numera året om, åtminstone under milda
vintrar.
Artikeln har tidigare publicerats i Fåglar i Östra Småland Nr. 1/10
Kärrsnäppor i Hagbyhamn
Fotograf: Rasmus Madsen
Notiser och Artiklar *19

20* Notiser och Artiklar
Fåglar i 1700-talsstil
Kejsarfågeln och kungsfågeln
och alla de små kammargökarna.
Presidentfågeln och exellensfågeln
och deras många sugsnappare,
undervippor och tåsparvar,
talmanstrastar, trofinkar,
dörrpipare och tidensvansar.
Den stora kanonfågeln och galonfågeln,
tomherren och lärdsmygen,
ringduvan och sänglärkan,
gråtmåsen, skrattugglan,
brödhaken och gulmärlan …
Vad många sorter
i den Högsta Fågelns handelsbod,
vilka fina sommartapeter.
Verner Aspenström

Ringduva
Fotograf: Rasmus Madsen
Notiser och Artiklar *21

Rariteter
I Kalmar Kommun
29/02-10 – 05/09-10
Amerikansk kricka Anas carolinensis
Den 27/3 hittade Henrik Jennersjö och
Bertil Sanner Kalmar kommuns första
amerikanska kricka vid Medelhavet, Stävlö.
Där på åkrarna skapas efter en snörik vinter,
när våren sätter fart på snösmältningen, en
begränsad och kortvarig ”våtmark”.
Tillsammans med några vanliga krickor
trivdes amerikanaren där och var kvar hela
dagen. Dagen efter var den borta men
hittades vid Hjälmöström och en obs gjordes där under förmiddagen. Fyndet var det 5:e i
Östra Småland.
Svarthalsad dopping Podiceps nigricollis
Den 26 juli larmades en svarthalsad dopping som passerade Furön (Oskarshamn) kl 19:25
sträckande syd.
En timme snare 20:25 larmade Mats Ranebo ut doppingen från Revsudden. Svante Forsberg
var också den ende lycklige som var på plats vid tillfället. Svarthalsen är verkligen en raritet
för kommunen. Enligt rapportsystemet svalan är den bara sedd vid två tillfällen tidligare. En
godkänd obs vid Revsudden den 27/5 1960 och vid Vesslö vassar den 7 juli 1963 där 1 ex ad
och 2 pulli rapporterades av Roland Thuvander men som inte är granskad och godkänd än.
Vitnackad svärta Melanitta perspicillata
Svante hade turen att vara på rätt plats vid rätt tillfälle den 27/8 när en vitnacke kom sträckande
mot söder vid Revsudden. Den kom tillsammans med 4 sjöorrar på lagom håll så att
bestämning och artkaraktärer kunde fastställas. Då Svante var ensam vid Revis denna kväll
gick vi andra tyvärr miste om denna sällan sedda art i kommunen. Men året är ju inte slut än!
Enligt svalan var detta preliminärt det 3:e fyndet i kommunen.
Vitnäbbad islom Gavia adamsii
Den vitnäbbade hade vägarna förbi Revsudden den 8/8. Sedd av Mats Ranebo och Bertil
Sanner.
22* Rariteter
Amerikansk kricka
Fotograf: Lars G Peterson

Andra intressanta obsar under perioden:
24/3. Svarthakad buskskvätta. Förra årets första häckning, i kommunen och även för Småland,
av svarthakad buskskvätta trodde vi skulle upprepas när åter en hanne sågs vid häckplatsen
i häcktid. Nu blev det nog inte så eftersom ingen hona sågs under den tid hannen
var där. Men första obsen av svarthakad busk gjordes den 24/3 väster om Bottorps hamn och
den var kvar i två dagar.
2/4. Ringtrast. 1 hane vid Bölebro. Kvar i två dagar. (Upptäckare Harald Persson)
5/4. Brun glada. Kalmar Dämme. Första obsen för året. (Harald Persson) Sen även sedd 21-
22/5 och 20/8 vid Bottorpsslätten och Björnö, samt 11/8 vid Dörbylund, Smedby. Är väl inte
helt uteslutet att det kan röra sig om samma brunglada som dragit kring i kommunen.
19/4. Citronärla. 1 2K+ hane Bottorps hamn,
Vätan. (Björn Liéden) Kvar till den 22/4.
26/4. Härfågel. 1 ex upptäckt av boende på
Ingelstorpgymnasit. Helt orädd individ som
kunde skådas från 15-20 meters avstånd till
glädje för fotograferna. Kvar ett par dagar.
Förmodligen var det fler härfåglar i rörelse
vid den här tiden. Observationer gjordes vid
Kalmarsundsparken 24/4 och Horsöreservatet
den 2/6.
Hårfågeln vid Ingelstorp
Fotograf: Bo Lundström
4/5. Fjällpipare. 2 ex på åkrarna norr om
Robackens gård och öster Hagbymassivet.
(Leif Tägtström) Fjällpiparna var kvar till den 10/5 och som mest sågs 6 ex.
17/5. Sommargylling. 1 ex honfärgad blev årets första, obsad vid Ljungbylund. (Svante
Forsberg). Sen dröjde det till den 3/6 då en sjöng både på Stensö och vid Hagbyhamn. Den
19/6 sågs oriolen samtidigt vid Värsnäs golfbana och i södra delen av Vesslö. Men däremellan
är det bara ca 500-700 meter så det var med all sannolikhet samma individ. 4 olika ex i kommunen
får anses som mycket bra.
23/5. Trastsångare. 1 ex sjöng, ibland sporadiskt men också flitigt emellanåt, från tidig morron
och hela dagen på Kalmar Dämme i vassområdet mot cykelvägen. (Andreas Ståhl). Ytterligare
en obs gjorde Svante F den 6/6 vid vätan söder om Bottorps hamn.
12/6. Flodsångare. 1 ex upptäcktes på Kalmar Dämme och var kvar till den 25/6. Även den
14/6 hade Peter Sieurin en sjungande flodsångare jämte cykelvägen 200 meter söder om
Boholmsvägen. Trots så nära obsställen inpå varandra var det två olika individer.
22/8. Svarthuvad mås. 1 ex 1K obsad sent på kvällen vid Kalmarsundsparken. (Mats Ranebo).
Det kan finnas observationer i sammanställningen som ännu inte är granskade och godkända
av Rk eller rrk.
Källa: Rapportsystemet Svalan
Rariteter *23

Program
Höst, vinter och vår
Vi samlas på Lars Kagg skolans (före detta Sjöbefälsskolan) parkering före avfärd om inget
annat angivits. Alla är naturligtvis välkomna att följa med, men vill du vara säker på bilplats
måste du anmäla dig i god tid. På våra exkursioner samåker vi i så stor utsträckning som
möjligt. Ersättning till bilförare är 20 kr pr mil. Reseledare är Jan Ottosson och Åke Jonsson
om inget annat anges.
Anmäl dig till Åke: 25226 eller Jan: 479 511 - Mob. 0702 479 511.
Fredag 1 oktober kl 18:00 till söndag 3 oktober kl 20:00 ca. Skånes ostkust –
Fyledalen - Falsterbo
Avfärd fredag mot vandrarhemmet i Brantevik (ett stenkast från stranden) där vi övernattar.
Lördag morgon kollar vi sträcket längs kusten. Fram på förmiddagen drar vi vidare till inlandet
mot Fyledalen och Vomb – Krankesjöområdet till gässen och rovfåglarna. Mot sena eftermiddagen
kör vi mot Falsterbohalvön för övernattning i förbokade stugor, beläget i närheten
av Falsterbo. Kommer det något intressant larm på en rarris i närheten drar vi givetvis dit.
Middag äter vi någonstans under eftermiddagen eller kvällen, medan övriga måltider medtas
som matsäck. Där vi bor finns fullt utrustade kök. Söndag morgon kör vi mot Falsterbo
och Nabben.
Medtag lakan och STF:s medlemskort om du har sådant. Kostnad för resa och logi ca 900
kr. Mat tillkommer. Anmälan, som är bindande till denna resa, senast månda 20 september.
Antalet platser är begränsade så snabb anmälan rekommenderas. Om minibussen kan fås
tidigare än kl 1800 på fredagen meddelas detta på torsdagskvällen om exakt avresetid.
Lördag 23 oktober kl 07:00 Ottenby.
Sen höstexkursion till södra Öland kan bjuda på många överraskningar. Hemkomst kl 14-15.
Anmälan senast 21 okt.
Onsdag 17 november kl 19:00 Innekväll Funkabotorget 3D - I HSB:s expeditionslokal
Kvällens bildvisning står Bo Lundström för. En bildsvit som heter ”Fyra Årstider” – inte så
mycket fåglar, mer naturbilder.
Lördag 4 december kl 08:00 Revsudden
Vi hoppas på spännande arter bland de sista sträckande flockarna i Kalmarsund. Vi njuter
också av de vackra salskrakarna och havsörnarna i skärgården. Varma kläder och värmande
dryck är ett måste på denna tur döpt till ”glöggturen”. Hemkomst kl 12-13. Anmälan senast 2
december.
24* Program

2011
Lördag 15 januari kl 08:00 Östra Öland
Färd över till östra sidan och Bläsinge hamn plus någon mer lokal. Hemkomst kl 13-14. Varma
kläder behövs. Anmälan senast 13 januari.
Onsdag 26 januari kl 19:00 Innekväll Funkabotorget 3D - I HSB:s expeditionslokal
L G Petersson står för kvällens bildvisning med en mosaik av fåglar, sländor, fjärilar och miljöbilder.
Söndag 27 februari kl 07:00 Ottenby
De första vårfåglarna bör ha anlänt till södra Öland. Hemkomst kl 14-15. Anmälan senast 25
februari.
Lördag 26 mars kl 03:30 Uggletur
Färden går till några platser där vi kan förvänta oss ugglelåt och hackspettstrumningar.
Mycket varm klädsel nödvändig. Hemkomst kl 09-10. Anmälan senast 24 mars.
Smålandsmästerskapet i Artrally
Åter blev vi distanserade av Jönköpings FK förra året så i år, efter två andraplatser
i rad, måste vi göra allt för att återta tronen när SM-rallyt avgörs Allhelgonahelgen
från lördag den 6/11 till söndag den 7/11.
Starttid 00:00 6/11 och sluttid 24:00 7/11. Det som gäller är att så många
skådare som möjligt måste ut i alla potentiella biotoper och lokaler i vår
kommun och registrera så många arter som möjligt. Alla heta lokaler måste
ha full bevakning under dessa två dagar. Rapportera till L G Petersson:
0708150247 eller Jan Ottosson: 0702479511.
Program*25

Bakgrund:
Ebbegärdedammen
Fotograf: Rasmus
Bildgalleri
Kraftig smaragdflickslända
Fotograf: Lars G Peterson
28* Bildgalleri
Bred trollslända
Fotograf: Lars G Peterson
På senare tid har trollsländor och
flicksländor blivit av allt större
intresse för skådare. Och visst är
det intressant och spännande med
dessa skickliga flygare.
Här en bred trollslända (överst)
och en kraftig smaragdflickslända
(vänster), båda honor, fångade av
Lars G Petersons kamera.

Allmän metallvingesvärmare
Fotograf: Lars G Peterson
Jaktfalk
Fotograf: Bo Lundström
Den mäktiga jaktfalken vilar sig på en av stenarna vid Ottenby.
Även nattfjärilar har ökat
i intresse bland skådare.
Här två allmäna metallvingesvärmare.
Bildgalleri*29

I samarbete med: