Samer i Angermanland, Medelpad och Hälsingland - Murberget ...

DC( är en heterogen oc h differentierad samling, same rna i motsv. dagens Västernorrland
under den tid vi avhandlat i detta kapitel: en del står som drängar i betydelsen bonddrängar, men
de är inte så många relaterat till helheten. Torparna är något fler. Nybyggare finns också. Mot
slutet av perioden ser vi de samiska arbetarna dyka upp. Någon särstudie på bruksorterna har ej
gjort; men den skulle kunn a visa på samiska anhopningar även där: vi tror att man upphört 'vara
lapp ' om man tagit sådant värv. Under hela perioden ser vi samiska båtsmän, soldater och
sjömän, något som ju också \Vesterdahl (1986) ägnat en hel del utrymme åt.
Vi har i tid och rum försökt visa på vidden av den smdskaliga renskötseln, som tidigare
belysts från H älsinglands horisont av Ingvar Svanberg (1981) och som också nämns hos
Westerdahl (1986), där företrädesvis sockenlappar ägde renhjordarna, i en del fall sannolikt också
fjällsamerna. H jordarna sköttes av renlegofo1k, kallade "lappdräng" och "lappiga'' i kyrkoarkivalierna...
En kategori väl företrädda i länet, vi har undersökt 200 st., fler har uppdagats under
arbetets gång, de allra flesta under den aktuella tiden med hemm abas härnere. Vi har kopplat den
rikliga förekomsten av lappdrängar och pigor 1740-1850 ca i Ångermanland och Medelpad med
den förhål landevis - dvs. jämfört med tiden innan och efter - sparsamma förekomsten av
fjällsarnlska vinterflyttningar. Dessa år föredrogs troligen- av skiftande skäl, som vi också tittat p å
- Norge som vinterbetsornråde.
1730- och 40-talen föregås dock av 1700-talets, första decennium, OO-talet, när det gäller ett
ökat antal samer i m«ieLpadssocknama : i samliga socknar från Stöde samt Liden och utåt kusten,
registreras ett ganska stort antal människor som samer: vad händer då - är det månne ännu en
tvångsförflyttning likt ovanstående beskrivningar? Det skulle i så fall vara runt år 1700.
Vi har föreslagit en sons ståndscirkulation, resonemang därom; en tidigare relativt
välsituerad renägare som blivit utan hjord och dänned fattig, kunde flytta nedåt kusten och bli
lappdräng med regional bas, arbeta sig upp och bli sockenlapp, ett värv med högre rang.
Det ska dock framhållas, att långtifrån allt renlegofolk inte kom från fjällen i V och NY;
tvärtom, snarare: vi har åtminstone att göra med en ytterst heterogen bild - en hel del kom
söderifrån, med 16- och 17oo-talets tvångsförflyttningar, andra kom norrifrån med skogssamebakgrund.
Vissa kom givetvis från Jämtland och Vilhelminabyama, någon från Tårnahållet. Åter
andra kunde ha rötter i trakten sedan urminnes tider, precis som hälsingesamerna kunde påvisa
sitt ursprung där. Ännu en komplicerande faktor nr dels ingifta icke-samer, vanligen svenskar
och dels som sockenlappa r antagna icke-samer, samma där - således en grupp församiskade,
assimilerade svenskar; som genom att antas som sockenlappar, kunde ernå en någorlunda
etab lerad ställning. Assimilerade svenskar i renlegogruppen har vi inte kunnat p åvisa, men
utesluter inte möjligheten.
Förutsättning för att få bedriva lokal verksamhet i Ångermanland och Medelpad "ar att man
var gift och kristen, samt - om man skulle bedriva hantverks- eller annan egen verksamhet - att
man ansökte till Lansstyrelsen om detta. Detta innebär att en släktforskare kan komm a en god bit
genom att söka i Ansökan an attfJ bedrita bant:..erksfJng tillika i vigselböckerna. Drygt ty,\ tredjedelar
av de lappdrängar vi känner, antecknas för vigsel, en hel del av dem endast för detta.
H ärom återstår ännu mycket forskning, för vår del fortsätter den löpande.
Vi ber läsaren notera att trots en glesnad frekvens av kustflyttningar för fjällsamerna 175J-1850,
så fortgår flyttningar även under denna tid. D et rycks dock som om man då oftast stanriar i övre
Ådalen och inskränker kustflyttningar till norra Ångermanland: och vid större delen av de n
nuvarande y-länska kusten så är det de småskaliga permanentade renlegoarbetama som upprarthål.ler
hävden för renskötseln; enligt ett mönster som vi känner igen från Norge. Vi har dock gått
igenom ett antal belägg för att flyuningarna fortgick också under denna tid.
Sockenlapparna + renskö tarlegoarberarna + de samiska torparna + alla övriga fastboende samer
(arbetare, sjömän nun) kom alltså att utgöra en försvarlig mängd folk i de vasternorr-landska
30