Rävens dvärgbandmask (Echinococcus multilocularis) - Ninehills.net

Den till storleken lilla, men ack så farliga
dvärgbandmasken!!
• Echinococcus granulosus och multilocularis

Echinococcus granulosus och multilocularis
Echinococcus (blåsmask) protoscolices

Rävens dvärgbandmask (Echinococcus multilocularis)
För E. multilocularis är oftast sorkar och smågnagare men
även älg rådjur hare är mellanvärds djur. Dessa får i sig ägg
när de födosöker på kontaminerad mark. Rävar eller andra
köttätande djur får i sig larverna när de äter infekterade
mellanvärds djur.
Huvudvärdar
Det riktigt farliga med Echinococcus multilocularis är att
människor också kan smittas. Detta sker genom att man får i sig
maskägg via bär, svamp eller grönsaker som blivit nedsmutsade
av smittad avföring. Maskägg kan också finnas i pälsen på en
smittad hund.
Källa:
Susanne Kamu
Clinica Veterinaria Pet Vet Kamu
C/. Maestra Aspiazu, Puebla Lucia, ES-
29640 Fuengirola (Málaga) Spanien.
Echinococcus (blåsmask) protoscolices
För människan är parasiten mycket farlig och till symptomen hör stark trötthet och "gulsot" på
grund av leverpåverkan, men däremot inte någon smärta. Under larvstadiet borrar sig parasiten ut
genom tarmen och efter att under en tid ha befunnit sig i blodet lokaliserar den sig till levern där
det bildas blåsmaskar vilka kan innehålla flera liter vätska var.. Inkubationstiden är lång och har
man fått smittan som barn kan det till och med dröja ända upp i vuxen ålder innan sjukdomen,
som är livslång och svårbehandlad, utvecklas. Behandlingen är oftast kirurgisk och man försöker då
operera bort de värst affekterade delarna av levern. Årligen registreras ett femtiotal fall i Europa.

6 masken
fäster i
tunn tarmen
5 Masken
kommer
från systan
4 systa i lever
lungor etc.
Dvärgbandmaskens livssyckell
1. vuxen mask i
tunntarmen
2 ägg i avföringen
3 Tränger igenom
tarm väggen

Echinokockinfektion orsakad av rävens dvärgbandmask Echinococcus multilocularis
E. multilocularis är spridd i stora delar av världen. I europa förekommer den främst i Mellaneuropa (alperna) men har även påvisats så långt norr
ut som Danmark. För E. multilocularis är räven det vanligaste värddjuret men även andra köttätande djur till exempel hund, katt och mårdhund
kan härbärgera parasiten. Även hos dessa djur sitter masken i tarmen och ägg utsöndras till omgivningen via avföringen.
För E. multilocularis är oftast sorkar och smågnagare mellanvärddjur. Dessa får i sig ägg när de födosöker på kontaminerad mark. Rävar eller
andra köttätande djur får is sig larverna när de äter infekterade gnagare.
Äggen från E. multilocularis är mycket kyltåliga kan leva länge i det fria med bibehållen smittsamhet. De tål inte kokning.
Människor smittas om man sväljer maskägg.
Inkubationstiden varierar från månader till flera år.
Symtom, komplikationer, behandling och diagnostik
Echinokockcystor av både E. granulosus och E. multilocularis utvecklas långsamt, och det kan dröja många år innan symtom uppträder. Dessa
betingas i regel av det tryck som cystan åstadkommer på sin omgivning, t.ex. gallstensliknande symtom, om cystan är lokaliserad till levern.
Cystan kan spontant brista, vilket kan vara förödande eftersom detta kan orsaka en spridning av cystinnehållet.
Behandlingen är kirurgisk, men ofta behandlar man med läkemedel dessförinnan för att försöka döda cystinnehållet.
Vid infektion med E. granulosus är cystorna i regel välavgränsade, medan de vid infektion med E. multilocularis har växt mer infiltrativt, som en
cancer, och är sålunda betydligt svårare att behandla. I vissa fall kan man behöva utföra levertransplantation.
Diagnosen ställs ofta genom en mikroskopisk undersökning av cystinnehållet, i många fall kan den också ske genom ultraljud/röntgen och
samtidig påvisning av antikroppar mot parasiten i patientens blod.

Rävens dvärgbandmask (Echinococcus multilocularis)
Parasitens livscykel
Echinococcus multilocularis är en bandmask, också kallad rävens dvärgbandmask, som kan smitta till hund och katt. Denna parasit finns inte i
Sverige men förekommer lokalt i olika delar av Västeuropa även om den är vanligast i och kring Alperna där upp till hälften av rävarna är
infekterade. Smittan förekommer inte enbart ute i skogen utan även i storstadsområden, till exempel i centrala Zürich.
I parasitens livscykel ingår både en huvudvärd, där den vuxna parasiten håller till, och en mellanvärd, där äggen utvecklas till ett "larvstadium" sk
blåsmask. Den vuxna bandmasken lever i rävens (hundens/kattens) tarm och avger ägg som utsöndras i djurets avföring. Äggen smittar
mellanvärden, som normalt utgörs av sorkar och smågnagare, och utvecklas i dem till en blåsmask som avger dotterblåsor som sprids till olika
inre organ.
Hunden eller katten blir infekterad genom att äta smittade sorkar eller andra smågnagare. Den vuxna bandmasken utvecklas, från den uppätna
blåsmasken, och kan utsöndra nya ägg via hundens eller kattens avföring tidigast 26 dagar efter infektion. Hunden, katten eller räven får inga
sjukdomssymtom av den här parasiten.
Smittar till människa
Det riktigt farliga med Echinococcus multilocularis är att människor också kan smittas. Detta sker genom att man får i sig maskägg via bär, svamp
eller grönsaker som blivit nedsmutsade av smittad rävträck. Maskägg kan också finnas i pälsen på en smittad hund.
Parasiten utvecklas som en svulst i levern hos människa och kan också sprida sig i kroppen till andra organ med därtill hörande allvarliga
symtom. I områden med många smittade rävar (främst Alpregionen) påvisas årligen omkring 10 fall hos människa per miljon invånare. Problemet
är alltså inte att många människor drabbas, utan att sjukdomen är mycket allvarlig och kräver ständig behandling av personer som smittas och i
vissa fall levertransplantation. Ett annat problem är att infektionen vanligen inte upptäcks förrän efter många år, oftast ca 15 år.

Sjukdomsinformation om echinokockinfektion
Andra benämningar: blåsmasksjuka
Echinococcus (blåsmask) protoscolices Foto: Marianne Lebbad, Smittskyddsinstitutet
Echinokockos är en parasitsjukdom orsakad av dvärgbandmask. Det finns olika typer av
dvärgbandmaskar med delvis olika värddjur och sjukdomsbild hos människa. Echinokockos
orsakad av Echinococcus granulosus var tidigare ganska vanlig i norra Skandinavien och hade
här en koppling till rennäringen. Åtgärder har vidtagits för att eliminera smittan och
sjukdomen sprids inte längre inom Sverige, men fall upptäcks emellanåt hos personer som
härstammar från områden där sjukdomen fortfarande förekommer.
Cisto_Hidático
Orsakande organism, smittvägar och spridning
Echinokockinfektion orsakad av hundens dvärgbandmask Echinococcus granulosus
E. granulosus är spridd i större delen av världen och förekommer där hundar hålls som valldjur för får och ren. E. granulosus har
framförallt hund som huvudvärddjur. Dvärgbandmasken sitter hos hundar fast i tarmväggen. Infekterade hundar uppvisar inga
symptom men utsöndrar maskägg via avföringen. Äggen sväljs av djur som betar på kontaminerad mark (till exempel får, get,
nötkreatur, häst och ren). Dessa djur agerar mellanvärd för masken. När ett djur svalt maskägg kläcks de och larverna tar sig från
tarmen via blodbanan till olika organ, framförallt levern, där de kapslar in sig i en blåsa. Larverna kan leva i åratal inuti en sådan
blåsa. Om hundar sedan får äta inälvor från infekterade djur sluts cirkeln då hunden får i sig larverna som kan utvecklas till nya
maskar.
Äggen från E. granulosus är mycket kyltåliga kan leva länge i det fria med bibehållen smittsamhet. De tål inte kokning.
Människor smittas om man sväljer maskägg.
Inkubationstiden varierar från månader till flera år.

Allmänt förebyggande åtgärder
Echinokockinfektioner pga E. granulosus har nästan utrotats från Nordkalotten genom att man inom rennäringen destruerar eller gräver ner de
slaktade djurens inre organ i stället för att använda dessa till hundmat.
För att minska risken för smitta i de områden i Europa där E. multilocularis förekommer avråds människor från att äta okokta bär och rå svamp.
Man rekommenderar också att fallfrukt ska värmebehandlas eller åtminstone noga sköljas före förtäring. Vidare rekommenderar man att hundar
och katter, som ofta vistas ute, regelbundet avmaskas.
Något vaccin finns för echinokockinfektion finns ej.
Åtgärder vid inträffade fall och/eller utbrott
Echinokockinfektion är enligt smittskyddslagen en anmälningspliktig sjukdom.
Kommentar
Echinococcus multilocularis
Det finns risk för spridning och etablering av rävens dvärgbandmask även till vår svenska rävstam. Antingen kan detta ske via invandring av
smittade rävar eller mårdhundar/varg antingen via Danmark eller norrifrån via Finland. Men smitta kan också introduceras via införsel av
smittade sällskapsdjur. Detta skulle vara katastrofalt då det skulle begränsa möjligheterna för att fortsätta vår urgamla vana att plocka och äta
bär, svamp, frilandsodlade färska grönsaker etc.
Det är av detta skäl mycket viktigt att hundar och katter, som fått följa med på en utlandssemester, blir avmaskade vid återkomsten till
Sverige.
Texten är framtagen av Smittskyddsinstitutet och Smittskyddsläkarföreningen.

Hur såg det ut under 2010
Med förekomsten av dvärgbandmask

SVA övervakar förekomsten av dvärgbandmask
Vargar i de östra delarna av Finland har visat sig i viss utsträckning bära på hundens dvärgbandmask, vilket den senaste tiden väckt farhågor om att invandrande vargar ska
kunna sprida den till Sverige. I nuläget anser dock SVA att smittan inte finns spridd i den svenska naturen, även om den historiskt sett har funnits i landet, och har upptäckts i
ytterst sällsynta fall de senaste 50 åren.
Det finns två olika dvärgbandmaskar, hundens dvärgbandmask Echinococcus granulosus och rävens dvärgbandmask Echinococcus multilocularis som orsakar olika typer av
blåsmaskar i mellanvärdar, av vilka människa i undantagsfall kan vara en.
Hundens dvärgbandmask (Echinococcus granulosus)
Hundens dvärgbandmask (Echinococcus granulosus) har främst hund och varg som huvudvärd och idisslare som mellanvärd. Även människa kan i undantagsfall smittas, men
är inte parasitens föredragna mellanvärd. Den genotyp av E. granulosus som förekommer i skandinavien har hjortdjur som mellanvärd. Smittspridningen sker alltså genom att
bandmasken i hund eller varg sprider ägg med värddjurets avföring som hamnar i naturen. Äggen hamnar i hjortdjur (ren, älg, hjort, rådjur) när de betar på smittad mark. I
mellanvärden bildas en välavgränsad vätskefylld blåsa (cysta) som innehåller början till nya bandmaskar, och som växer till långsamt i inre organ. Hunden (vargen) smittas
igen genom att äta bytesdjur eller slaktrester med ekinokockcystor.
Hundens dvärgbandmask förekom sporadiskt i landet under 1900-talet och då framför allt i norra delarna där smittan gick mellan ren och hund. Efter 1960-talet, då
smittkedjan mellan renslaktrester och hundar brutits efter informationsinsatser och hanteringsåtgärder, har hundens dvärgbandmask förekommit endast i sällsynta fall, med
många år mellan fynden. Senaste fyndet av E. granulosus på ren i Sverige var slaktsäsongen 96/97 då tre renar var infekterade med cystor i lungorna. Hos älg har parasiten
endast påvisats i Sverige hos två djur, med 20 års mellanrum, det senaste fallet var från Märsta i Stockholms län under 1990-talet. Hos älgarna sågs en cysta i levern.
Förekomst av dvärgbandmask kan övervakas genom att leta mask i tarmen hos hundar och vargar men även genom kontroll av förekomst av larvstadiecystor i
mellanvärdarna. Följande insatser utförs/har utförts för att undersöka förekomst av dvärgbandmask i Sverige:
Undersökningar av rovdjur (värddjur)
I Sverige har tidigare c:a 10 procent av obducerade vargar undersökts på förekomst av dvärgbandmask de senaste åtta åren. De vargar som sköts under licensjakten 2010
genomgår undersökning och denna är slutförd på 24 av de 28 vargarna utan att parasiten har påvisats.
Fyrtionio mårdhundar som avlivats i Sverige, där vissa var invandrade finska djur, undersöktes hösten 2009, också utan fynd av dvärgbandmask.
SVA har de senaste 10 åren undersökt c:a 300 rävar årligen utan att ha påvisat dessa parasiter. Rävar kan bära på rävens, men även hundens dvärgbandmask.
Undersökningar av hjortdjur (mellanvärdar)
Samtliga slaktade renar, i genomsnitt c:a 58 000 djur varje år, och samtliga obducerade eller viltbesiktigade vilda hjortdjur kontrolleras avseende förekomst av
ekinokockcystor. Jägare som hittar förändringar i organ på älg, hjort och rådjur skickar i stor utsträckning in dessa för undersökning och inte heller där har cystbildningar som
påträffats visat sig vara dvärgbandmaskcystor.
Denna övervakning gör att SVA på goda grunder anser att hundens dvärgbandmask inte har etablerat sig i svenska naturen på ett sådant sätt att de utgör en fara för
människor att plocka bär och svamp. Vad gäller rävens dvärgbandmask finns det inga indikationer på att vi har parasiten i landet.
Kontaktperson: Eva Osterman-Lind, tel: 018-674000
Kontakta Enhet för sjukdomskontroll och smittskydd Senast uppdaterad 2010-11-24
STATENS VETERINÄRMEDICINSKA ANSTALT
751 89 UPPSALA, 018-67 40 00, fax:018-30 91 62

Rävar för undersökning av dvärgbandmask
Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) behöver din hjälp för att ta reda på om rävens dvärgbandmask
(Echinococcus multilocularis) finns i Sverige. Denna parasit är hittad hos rävar i Danmark och vi är mycket
intresserade av att få in rävar från hela Sverige. Framförallt vill vi ha in rävar från stadsnära områden och
sydvästra Sverige. För år 2011 ska 300 rävar undersökas.
Du skickar in hela kroppen flådd eller oflådd. Det går även bra att frysa räven och skicka fler kroppar samtidigt.
Kartonger + adresslapp med förbetalt porto för insändande av rävarna beställs från Viltsektionen vid SVA.
Det är viktigt att kontakta oss innan du skickar in räven/rävarna. Se: www.sva.se
Skriv ett följebrev och skicka med djuret. Ange där var djuret är skjutet (ort). Glöm inte uppge namn, adress och
personnummer. Ange gärna telefonnummer (dagtid) och eventuellt faxnummer där vi kan nå dig. Ange plus- eller
bankgironummer samt vilken bank. Du får 200:- per räv (skattepliktigt) samt frakten betald.
Ersättning betalas inte ut om du inte har kontaktat oss innan du skickar in räven/rävarna. Vi ersätter som mest tio
rävar per område.
Kontakta Enhet för patologi och viltsjukdomar Senast uppdaterad 2011-01-26
STATENS VETERINÄRMEDICINSKA ANSTALT
751 89 UPPSALA, 018-67 40 00, fax:018-30 91 62

Låt det förbli så här
Jägarnas Riksförbund
Avd Södra Dalarna

Rent allmänt gäller att cystorna kan finnas på alla blodrika ställen i kroppen.
Lever och lungor är mest vanliga. Stora problemet även för granulosus är när
cystan hamnar i benmärg, hjärta eller hjärna vilket den kan göra i ca 5% av fallen.
Multilocularies betyder just "många platser". Obehandlad multilocularies leder
alltid till döden.
När smittan vid sällsynta tillfällen har kommit in till Sverige har den inte kunnat
underhållas. Dvärgbandmasken har en begränsad livslängd hos huvudvärden.
Dagens täta varg- och älgpopulation kan underhålla smittan för evigt. Och förr
eller senare kommer den in.
Svensken utomlands smittas ca 100 ggr så ofta som lokalbefolkningen pga sin
okunskap om faran.
mvh
Calle
Några små påpekanden.

En huskur för att få bukt med bandmasken som man trodde förr
För att pröfva om man har bandmask äter man på kvällen en god portion sillsalat
med lök och dricker morgonen därpå en stor kopp starkt kaffe med socker, men utan
grädde. En half timme därefter ges åt fullväxt person 20 gram flores kusso i pulver
med vatten och litet konjak. Endast sällan blir man härigenom befriad från hela
masken, men vanligen afgå några delar eller leder af honom; dessa lägger man i en
burk och slår sprit eller brännvin i burken för att förvara dem, till dess man kan visa
dem för läkaren, som då allt efter maskens art och öfriga omständigheter ordinerar
en lämplig maskkur.
Den utdrifna bandmasken dödas genom att öfvergjutas med sprit under drygt ett
dygn för att förekomma smittans spridande genom de lefvande äggen. I uttömningen
efter maskkuren skall man slå kokhett vatten i riklig mängd för att döda där befintliga
ägg, innan uttömningarna slås ut.
Endast om den del af masken, som benämnes "hufvudet", afföres, kan man vara fullt
förvissad om att vara befriad från parasiten. Om hvad som menas med detta
"hufvud" och om maskens egendomliga utveckling hänvisas läsaren till arbeten, som
utförligare behandla ämnet.

Jägarnas Riksförbund Avd Södra Dalarna
Källa: Statens Veterinärmedicinska Anstalt , Friluftsfrämjandet och Smittskydsinstitutet
Susanne Kamu
Clinica Veterinaria Pet Vet Kamu
C/. Maestra Aspiazu, Puebla Lucia, ES-29640 Fuengirola (Málaga) Spanien.