Västerbotten • - Västerbottens museum

Miljön omkring
Vid Robertsfors låg herrgård, kontor, kyrka m m
på behörigt avstånd från arbetarbostäder och arbetslokaler.
Enligt storskifteskartan över Edfastmarks
by (Robertsfors) 1789 fanns det fyra arbetarbostäder
på västra sidan om Rickleån. Intill låg
arbetarnas fähus och lador. Strax söder om bostäderna
var huvudarbetsplatsen belägen. Däremellan
låg ett litet labbi (vilstuga). Uppströms fanns vidare
en liten badstuga. Arbetarnas brukshus låg i ett rätvinkligt
system med antydan till torgbildning.
Vid Olofsfors var antagligen de ovan nämnda bostadshusen
för arbetare uppförda och samlade på
ett liknande sätt som i Robertsfors. Tyvärr har inget
kartmaterial påträffats som kan bekräfta detta.
Dock vet man att fähusen låg i nära anslutning till
bostäderna.
• Under de senaste åren har kulturhistoriska
bebyggelseinventeringar utförts i flera av länets
industrisamhällen av Västerbottens museum,
Skellefteå museum och länsstyrelsen.
Inventeringarna har utförts i första hand för
bevarandeplaneringen. Tiden känns nu mogen
att stanna upp, analysera materialet och försöka
ge en sammanfattning. Under industriminnesåret
1978 presenterade vi i tidskriften
VÄSTERBOTTEN några av industrins verksbyggnader
i länet. Denna gång tar vi upp industriarbetarens
bostad.
Vår artikel gör inte anspråk på att vara full-
Den ursprungliga fähusbyggnaden från 1764 var
»indelt uti 16 boskapsrum, med lika många foderrum
ofwanpå,...». Varje arbetarfamilj hade som
framgår sin klart avskilda del av byggnaden.
Vid Olofsfors låg, som redan Hulphers anmärkte,
arbetarnas bostäder på södra sidan om Leduån, dvs
där »Stora Dagswerksbyggningen» och de två
»Smedsbyggningarna» nu ligger — alla uppförda
omedelbart efter den stora branden 1839.
Slutligen vill jag nämna att det under 1700-talet
dessutom låg ett litet brukstorp »med stuga och förstuga»
längre västerut samt att det tillkom »en ny
stufwa och kammare wid bron», som för övrigt
fortfarande står kvar. En familj bodde också i den
sedan länge försvunna »Wärckstadsbyggningen» vid
landsvägen.
Mats Ahnlund
ständig. Snarast vill vi att den skall fungera
som startpunkt för ett forskningsarbete på
området. I detta arbete skulle studiecirklar
med de arbetande och boende på respektive
ort vara av ytterst stort värde. Dessutom borde
flera institutioner vid Umeå universitet
kunna medverka. Redan i denna artikel har
vi fått hjälp av tre konst vetenskapare — Mats
Ahnlund, Lasse Brunnström och Bo Sundin —
som är knutna till projektet »Norrländska städer
och kulturmiljöer» vid institutionen för
konstvetenskap vid Umeå universitet.
273