Västerbotten • - Västerbottens museum
Västerbotten • - Västerbottens museum
Västerbotten • - Västerbottens museum
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Håknäsbacken<br />
Vid öreälvens norra strand, några kilometer från utloppet,<br />
ligger sågverkssamhället Håknäsbacken som,<br />
trots att sågen lades ner redan 1895, visar en väl<br />
sammanhållen miljö med såväl herrgård som skola<br />
och arbetarbostäder från tiden 1835-1880. På<br />
1760-talet anlades här i forsen en av länets första<br />
finbladiga sågar. Den drevs först av borgare från<br />
Umeå, men sin storhetstid upplevde sågverket på<br />
1870-talet, då det var i dalkarlsåsläkten Häggströms<br />
ägo. Håknäs sågverks AB köptes 1889 av Mo &<br />
Domsjö, som lade ner verksamheten då den nya<br />
ångsågen startade på Norrbyskär 1895.<br />
Av den sista sågverksbyggnaden från 1859 vid<br />
forsen finns bara grunderna kvar. Själva samhället<br />
ligger högt uppe på strandbrinken, med husen strikt<br />
och rätvinkligt utlagda i två glesa rader på vardera<br />
sidan om en bred öppen plats i öst-västlig riktning.<br />
Landsvägen genom området får bilda bruksgata.<br />
Herrgården återfinnes inte i bruksgatans fond som<br />
man kanske väntat sig, utan som sista huset i raden<br />
närmast älven. Närmaste granne med herrgården<br />
var ett kontorshus som flyttades på 1890-talet och<br />
efterlämnat en lucka. I linje med herrgården vid älvbrinken<br />
kommer sedan två arbetarbostäder, medan<br />
de tre övriga som finns kvar, ligger i den inre raden<br />
tillsammans med skolhuset.<br />
Flera hustyper är representerade bland arbetarnas<br />
bostadshus i Håknäs. Dels har vi två parstugor<br />
vid älven — den västra från 1848, den östra från<br />
1860. Troligen beboddes dessa av flera arbetarfamiljer.<br />
I den inre raden har vi två dubbelhus, som<br />
i princip är lika de smedsbostäder som byggdes i<br />
268<br />
Olofsfors 1838. Men här ligger också en kasern<br />
med spisrum för lika många familjer och med två<br />
rum på vinden.<br />
I bruksgatans östra ände ser man ännu spår efter<br />
en stor byggnad. Det var en kasern i två våningar<br />
uppförd 1875, som revs på 1960-talet. Enligt ett<br />
brandförsäkringsbrev från 1906 innehöll denna stora<br />
timmerbyggnad 16 rum försedda med eldstad<br />
och på vinden 32 skrubbar.<br />
Av samma handling från 1906 framgår att alla<br />
arbetarbostäderna var uppförda av timmer på stenfot,<br />
de var brädfodrade och rödfärgade och hade<br />
spåntak. Herrgården, som uppfördes 1835, var däremot<br />
målad med ljus oljefärg. Mer än genom sin<br />
placering skilde denna byggnad sig från arbetarnas<br />
hus således genom sin storlek, sin takform, sin hyvlade<br />
utsirade och ljusmålade panel, samt genom sin<br />
inhägnade trädgård.<br />
På 1870-talet arbetade 120 arbetare vid sågen.<br />
Trots att sågverket höll en del arbetare med bostäder,<br />
måste det alltså ha varit åtskilliga som bott på<br />
annat håll, exempelvis i Håknäs by på andra sidan<br />
älven.<br />
För några år sedan sålde Mo & Domsjö husen till<br />
enskilda. En byggnadsplan med k-märkning upprättades<br />
för att skydda den kulturhistoriskt värdefulla<br />
miljön från olämpliga förändringar. Ett historiskt<br />
drag som är viktigt att söka bibehålla, är arbetarhusens<br />
enhetliga yttre, vilket hänger ihop med det<br />
förhållandet att samtliga hus ägdes och vårdades av<br />
företaget som ensam ägare.<br />
Karin Eriksson
Change language