Västerbotten • - Västerbottens museum

kvarteren i olika zoner (sk zonering). Så avsattes
t ex två kvarter längst i söder närmast bruket för
tjänstemän. Runt torget med dess pittoreskt arrangerade
brunn har grupperats ett skolkvarter, ett
kyrkokvarter och några ytterligare kvarter för handelslägenheter
och andra centrumfunktioner. För
arbetarnas egnahem avsattes ett 140-tal rejäla tomter
om i genomsnitt betydligt över 1000 kvm.
Per Olof Hallman hann aldrig besöka Robertsfors
innan planen kom till utförande. Då detta stred
mot hans principer finns förhållandet nogsamt noterat
på plankartan. Ändå synes han ha tillämpat
sin kanske främsta regel: att inte föra mer våld på
naturen än nöden kräver. Det upplever man som
besökare idag och om detta skrev Aron Renolius
redan 1931 i tidskriften Norrland i ord och bild:
»Det stora, det sammanhållande är framför allt
dessa knotiga gamla träd som stå där liksom
252
f,
Hörnet Stantorsgatan—Inre Ringvägen.
vårdträd, beredda till gemensam kamp mot vinterns
bistra vindar. Det är symboler för det gemensamma,
under vars skydd de enskilda slagit
sig till ro. De hålla liksom ihop och förläna ett
intryck av, som sagt, en tillvaro i naturens sköte.»
Tomterna fann snart köpare trots ordentligt tilltagna
priser på två-, tre-, ja, ibland över fyrahundra
kronor per styck. Avstyckningarna finns bokförda
i ett särskilt fastighetsregister i Robertsfors bruksarkiv.
Där kan man läsa att arbetaren P A Nilsson
som förste egnahemsbyggare köpt sig en tomt på
1300 kvm den 7 februari 1902. Av en senare karta
daterad 1918 framgår att omkring 60-talet eller
knappt hälften av alla tomter bebyggts med såväl
boningshus som uthus. Sju år senare hade antalet
stigit till över 100. De flesta byggnadsritningarna
synes ha utförts av tjänstemän vid bruket, vilket var