Västerbotten • - Västerbottens museum

More documents

Recommendations

Info

Arbetarbostäder i <strong>Västerbotten</strong> Annika H al Under Karin Eriksson Under medverkan av Mats Ahnlund, Lasse Brunnström och Bo Sundin. Gamla hus berättar historia, brukar man säga. Inte minst gäller detta bostadshus, som ju innehåller information om vardagsmänniskans historia. Hur bodde man? Hur levde man? Vilka skillnader var det mellan olika samhällskategorier? Mellan olika orter? I denna artikel om arbetarbostaden i <strong>Västerbotten</strong> genom tiderna har vi utgått från själva husen, så som de står i dag, och sökt spåren bakåt. Efter en kort kronologisk översikt i början beskrivs olika industriarbetarmiljöer i länet från norr till söder. Industriverksamheten startade i vårt län på 1700talet med glasbruket i Strömbäck och järnbruken, vars produktion byggde på import av malm från Mellansverige. Brukens manufaktursmedjor, stång- 214 Arbetarbostad vid Hörnefors järnbruk. järnshammare och gjuterier är föregångare till våra dagars verkstadsindustri. På samma sätt har sågverksindustrin sin utveckling från 1500-talets bondeägda sågkvarnar och 1700-talets finbladiga sågar. Med ångsågarna följde en kraftig expansion under 1800-talets andra hälft. Nästa period av industriutbyggnad kom i början av detta sekel då elkraftproduktionen kommit igång på allvar. Nu får massaindustrin sin början — en av länets viktigaste exportindustrier. Så gott som alla äldre industrier i länet har legat vid kusten. Fram till 1920-talet var de tämligen jämnt fördelade från norr till söder — bortsett från f d Nysätra och Lövångers kommuner, där större industrier saknades.
Malmfyndigheterna i Skelleftefältet är en av de viktigaste orsakerna till att vi idag har en koncentration av industriell verksamhet i norra länsdelen. Översikt Att det vid länets äldsta industrier — järn- och glasbruken från 1700-talets mitt — redan fanns särskilda bostadshus för arbetare är inte förvånande, eftersom man här knöt an till en stark tradition från sydligare bruksbygder. Där rådde ett patriarkaliskt förhållande mellan bruksägare och arbetare. Att företaget skulle stå för de anställdas bostad var en självklarhet, liKsom det var självklart att man handlade i brukets handelsbod, gicK i brukets skola och besökte brukets kapell. Mönstret övertogs ocKså i de samhällen som växte upp kring de större vattensågarna och kring ångsågarna från och med 1800-talets mitt. Sågverkets ägare hade ansvar för att lösa arbetarnas bostadsfråga. Fri bostad var en av de många naturaförmånerna. Vid 1800-talets slut ökade medvetenheten hos arbetarrörelsen om att det patriarkaliska systemet vid industrierna innebar ett tvång mot arbetaren. Skuldsatt i brukets affär och beroende av arbetsgivarens välvilja när det gäller bostad för familjen, hade arbetaren inte någon reell frihet. Att bryta detta system och ersätta naturaförmånerna med kontant lön blev redan i början av detta sekel en facklig kampfråga. I kollektivavtalen från och med 1907 för olika industriarbetarkategorier ersattes fri bostad med kontant ersättning och vanligt hyreskontrakt. Den socialdemokratiska bostadspolitiken har sedan 1930-talet gjort bostadsförsörjningen till en samhällsuppgift. Än i dag ägs dock ett stort antal industriarbetarbostäder av länets företag, men utvecklingen går mot en avveckling. I många fall övertas det gamla bostadsbeståndet av kommunala bostadsstiftelser, så har skett i exempelvis Holmsund och Boliden. I länets äldre industrisamhällen avspeglas tydligt den styrande viljan uppifrån, framför allt i byggnadernas placering efter en plan och efter en bestämd rangordning. Arbetarbostäderna ligger i grupper eller rader för sig, herrgården för sig — gärna som pa- radbyggnad i fonden a,v en bruksgata eller på en höjd. Skola, kapell och kontor fick också gärna centrala, framträdande platser. Så placerades byggnaderna i brukssamhället, men också i sågverksföretagens samhälle, t ex Sandvik, och i ett gruvsamhälle som Boliden långt in på 1900-talet. Rangordningen har också satt sin prägel på bostadshusens utformning. Man kan bara genom att kasta en blick på husens yttre säga om det är en arbetarbostad eller en bostad för en tjänsteman eller för bruksförvaltaren själv. Arbetarbostaden vid bruken eller sågverken under 1800-talet har enkla slutna huskroppar med förstukvistar eller trapphus som enda utbyggnader. Stommarna är av liggande timmer, men fasaderna är Klädda av stående panel av rödfärgade bräder. För att bygga dessa enkla hus krävdes knappast någon byggnadsritning eller någon specialarbetare. Förvaltarens bostadshus däremot fick visserligen också timrad stomme, men behandlades som »arkitektur». Fasaden komponerades som ett stenhus med vertikal och horisontal rytm och indelning. Panelen bestod av hyvlade och späntade bräder som ströks med ljus oljefärg för att ge samma ef felet som stenhusens yta. Förebilder togs från samtida stenhus eller senare från någon mönsterritning för stora trävillor. Utbyggnader, frontespiser, torn och verandor gjorde fasaden mer intressant, ofta anlitades arkitekt för att leverera byggnadsritning. Klarspråk om standardskillnaden mellan olika yrkeskategorier talar också husens planer, som visar antal rum per familj och antal lägenheter per hus. I herrgården bor en familj i 10 rum, i kasernen bor kanske 10 familjer, som vardera disponerar ett rum med spis. Vid de bästerbottniska bruken återfinnes visserligen på 1700-talet den traditionella enkelstugan som arbetarbostad. Två enkelstugor kunde också kopplas ihop till ett s k dubbelhus med två separata ingångar. Men redan på 1700-talet införs flerfamiljskasernen för fyra, sex eller åtta familjer. Varje familj disponerade i dessa kaserner ett enda rum med öppen spis, men t ex i Strömbäck förekommer tidigt lägenheter om ett rum och kök. Typiskt för kasernens plan är att huset är så brett att det rymmer två rum i bredd. Rummen 215
Page 1 and 2: Västerbotten • Arbetarbostäder
Page 3: Mexico City, världsstad med femton
Page 7 and 8: — ^tyrbofrvr^inst^^r' 1 700-talet
Page 9 and 10: Vy från genomfartsgatan mot väst.
Page 11 and 12: Till karaktären erinrade samhälle
Page 13 and 14: Bostad nr 18, ett av de symmetriska
Page 15 and 16: Vitkasern och Rödkasern samt Haral
Page 17 and 18: Kaffebord dukat hemma hos sågverks
Page 19 and 20: Gårdarna i Renholmen var byggda av
Page 21 and 22: f u r b t ^ c ^ r Boliden På det o
Page 23 and 24: arbetare som tecknade sig för egna
Page 25 and 26: Egnahemsområde i Boliden. Foto fr
Page 28 and 29: f u r b offtsrk 01 tttd^r Sävenäs
Page 30 and 31: 240 Äldre bild av arbetarkasern i
Page 32 and 33: Örviken Driften vid örvikens ång
Page 34 and 35: nya industrin gav sågverksarbetarn
Page 36 and 37: spisrum, eftersom huset enligt 1799
Page 38 and 39: Under 1800-talet tillkom 20 nya arb
Page 40 and 41: F L n N TOR. BEByq^TTNDE VID •RQB
Page 42 and 43: kvarteren i olika zoner (sk zonerin
Page 44 and 45: 254 Här finns mer att läsa Om Vä
Page 46 and 47: 1945 i Tegskasernen. Där hade arbe
Page 48 and 49: Västerbacken i Holmsund Ett av lä
Page 51 and 52: Foto från Holmsund 1914 tillhörig
Page 53 and 54: 263
Page 55 and 56:
Bostadshus för arbetare. Planritni
Page 57 and 58:
Bostadsgatan på Långgrundet. Bost
Page 59 and 60:
Arbetarbostad i form av s k dubbelh
Page 61 and 62:
Olofsfors Källmaterial om arbetarb
Page 63 and 64:
Miljön omkring Vid Robertsfors lå
Page 65:
Bland våra besökare finns de änn
Page 69 and 70:
Bilden ovan är från utställninge
Page 71 and 72:
För vilken etnisk befolkning plane
Page 73 and 74:
S t u r & M e i j e r 1979 hade Stu
Page 75 and 76:
285
Page 77 and 78:
• BASUTSTÄLLNINGARNA kring Väst
show all

Västerbotten • - Västerbottens museum

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?