Västerbotten • - Västerbottens museum

nya industrin gav sågverksarbetarna utkomstmöjligheter,
och en rad familje- och ungkarlsbostäder
uppfördes på övre Platsen nära fabriken. Dessutom
uppmuntrades privatbyggandet, vilket resulterade i
tillkomsten av ett tjugutal egnahem. Antalet arbetare
i fabriken var vid 1920-talets början ca 300
personer, och av dessa bodde drygt en tredjedel på
bolagets mark.
Sågverkets tjänstemanna- och arbetarbostäder
övertogs av sulfitfabriken. Kasernerna på Nedre
Platsen byggdes om på 1910-talet. Vanligen slogs
då två spisrum ihop till en lägenhet om ett rum och
kök. Alkoverna bibehölls för det mesta, och ofta
inreddes ett skafferi i det ena spisrummets tambur.
I kamrarna insattes kakelugnar, medan järnspisen
fick vara kvar som värmekälla i köken. Ombyggnaden
innebar att varje lägenhet fick egen förstuga
244
och ytterdörr. Inne i lägenheterna var taken mestadels
pappspända och målade, väggarna tapetserade
och golven försedda med mönstrade korkmattor.
Den oinredda vinden fungerade som torkplats, och
än i dag hänger rader av tvättlinor på Femmans
vind. I och med ombyggnaden av lägenheterna togs
bostadsförmånen bort och lägenhetsinnehavarna
fick börja betala hyra. Nästa ombyggnadsetapp
kom vid 1920-talets slut, då vattenledning installerades.
I dag återstår endast två sågverkskaserner i Örviken,
en är sommarbostad och den andra öde sedan
länge, men båda har bevarat sina tidstypiska
utseenden.
Annika Hallinder
En av de två arbetarkaserner som finns kvar i örviken.