Västerbotten • - Västerbottens museum

228
Som far inte kunde återgå till skogsarbetet,
sökte han och fick arbete vid det nybyggda
sågverket i Renholmen. Man skrev då årtalet
1890. Mina föräldrar flyttade nu sin stuga från
Källbomark till Renholmen, där de sedan blev
bosatta.
Stugan var inte stor. Bottenytan var väl
knappa 22 kvadratmeter. Den var uppdelad i
ett kök och en pytteliten kammare och förstuga.
Några garderober eller skafferi kom den
tiden aldrig med i beräkningen. Senare byggdes
det till ett större rum med öppen spis, som
då användes till kök. I det gamla köket, vilket
efter tillbyggnaden användes som skomakeriverkstad,
fanns en järnspis. Vi hade endast
enkla fönster, som under en stor del av vintern
var igenisade. Vi hade kommit en bra bit
in på 1900-talet, innan innanfönster skaffades
till huset.
En stor del av arbetarebefolkningen hade
egna gårdar. De flesta inrymde kök och kammare.
En öppen spis i köket var det mest vanliga.
Kammaren däremot hade ingen värmekälla.
Det blev därför i köket man bodde under
vintern. Där sov hela familjen, där skulle skolbarnen
läsa sina läxor, där skulle mors vävstol,
spinnrock och garnvinda även rymmas. Några
arbetarbaracker fanns även i Renholmen, och
de som bodde där hade i regel endast ett rum.
Min far arbetade som »särare». Arbetet bestod
i att med en klubba och en träspak laga
till brädstaplarna så att dessa blev jämna och
raka. Avlöningen var 12 öre i timmen, och arbetsdagen
var 12 timmar. Avlöningen betalades
inte ut kontant, utan man fick handla på
bok i bolagsboden.
Hanna Östlund (f 1895), Byske
Johan Lundströms gård.
Foto: Herman Fahlgren.