Västerbotten • - Västerbottens museum

Plan över Adakgruvans samhälle:
0. Platschefsbostaden. 1-2. Enfamiljs
tjänstemannabostäder. 5-6. Tvåfamiljs
tjänstemannabostäder. 10. Tvåfamiljshus,
byggt 1942. 11-16. Tvåfamiljsvillor
för arbetare. 17-18, 20-21. Arbetarbostäder
i två plan med fyra tvårumslägenheter.
23. Arbetarbostad i
två plan med fyra trerumslägenheter.
24. Privata garage. 25-27. Privata hus,
affärer och post. 28. Folkets Hus.
29. Tennisbana. 30. Fotbollsplan.
31. Lekpark. 32. Smörjbrygga.
33. Brandkur. Detalj ur en plan över
industriområdet och samhället, ritad
1978.
Adakgruvans samhälle var speciellt i det avseendet
att staten tillsammans med gruvförvaltningen, inte
kommunen, byggde gator, vatten- och avloppsnät.
På samma sätt sköttes också reparationer, sophämtning
och snöröjning av bolaget.
Den flacka terrängen vållade inga problem vid
planläggningen, och samhället byggdes upp efter en
enkel och regelbunden liten plan. Från Kuorbevarevägen
gick den enda genomfartsgatan i en U-formad
slinga genom byn. Utan att byn uppvisar någon utpräglad
differentiering ligger arbetarbostäderna
uppradade utmed huvudgatan och tjänstemannabostäderna
på samma sätt utmed den korta återvändsgatan
i mitten av området. Platschefsbostaden
och den äldsta tjänstemannabostaden från
1942 byggdes närmare Kuorbevarevägen, lite på
avstånd på andra sidan om dammen.
Bebyggelsen uppvisade stor enhetlighet. Samtliga
bostäder var byggda i trä, i en eller två plan och målade
antingen i falurött eller ljus oljefärg. Alla var
byggda på platsen. Flyttningar av bostäder mellan
gruvsamhällena var annars en vanlig företeelse.
220
Bostäderna
Vad som skilde tjänstemännens bostäder från de
övriga var framförallt storleken. Tjänstemannabostäderna
nr 1-3 hade fyra rum och kök med en bostadsyta
på 97 m2. Nr 5 och 6 var tvåfamilj shus
byggda i en och en halv våning med 3-4 rum per lägenhet
och 81 respektive 84 m2 bostadsyta. Platschefsbostaden,
som bwgdes 1944, var i särklass
störst med sina 250 m2.
Förmånliga hyror och billiga underhållskostnader
var en målsättning från bolagets sida — ett sätt att
göra samhället attraktivt. Kallhyran för en fyrarummare
uppgick 1978 till drygt 600 kr. Till detta
kom sedan kostnader för eldningsolja och el.
Tre olika typer av arbetarbostäder fanns inom området.
Den äldsta typen (nr 11-16) byggdes 1944
med två lägenheter i varje. Den mindre lägenheten
hade två rum och kök i bottenplanet och en bostadsyta
på 38,6 m2. Den andra var på 59 m2 och
hade ett extra sovrum på vinden. Denna hustyp är
en representant för vad som på 1940-talet kallades
»det växande huset». På andra håll kunde det även