Vlkommen till Torslanda Havsbadskoloni
Vlkommen till Torslanda Havsbadskoloni
Vlkommen till Torslanda Havsbadskoloni
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Välkommen <strong>till</strong> <strong>Torslanda</strong> <strong>Havsbadskoloni</strong>!<br />
<strong>Torslanda</strong> <strong>Havsbadskoloni</strong> (THK) är en ideell förening som lyder under Föreningen<br />
Göteborgs Koloniträdgårdar (FGK). Alla är vi medlemmar i THK och då också i FGK och<br />
den samlade kolonirörelsen i Sverige, Svenska Förbundet för Koloniträdgårdar och<br />
Fritidsbyar (SFK).<br />
Markägare av vårt koloniområde är Göteborgs Kommun, Fastighetskontoret (FK).<br />
Det är FK som i kommunen är ansvariga för alla bygg- och markfrågor i kolonien.<br />
I början av 1920-talet inträffade några viktiga händelser i Göteborgsområdet, <strong>Torslanda</strong><br />
flygplats anlades, den internationella Göteborgsutställningen avhölls och THK grundades<br />
på Skeppstadsholmen.<br />
Som redan namnet anger upplät Göteborgs kommun Skeppstadsholmen för ett<br />
annorlunda koloniområde, där medlemmarna också skulle kunna ägna sig åt havsbad,<br />
fiske och båtliv. Skeppstadsholmen med sina flertaliga lagunlika vikar ansågs vara<br />
lämplig för detta ändamål. Ur dåtidens ögon sett var denna halvö på Hisingens sydvästra<br />
hörn obrukbar ödemark långt utanför Göteborgs Stad och hamn. Här fanns då i de karga<br />
bergs- och stenmarkerna ingen annan växtlighet än strandgräs, ljung och någon<br />
vindpinad sälg i dalsänkorna.<br />
Föreningen har under åren påverkats av flygets utveckling, ibland som ett hot men<br />
mestadels med positiva effekter för föreningens fortlevnad. Till många av de första<br />
stugorna användes återvunnet material från Göteborgsutställningen. Transporter av bl.a.<br />
byggnadsmaterial skedde med dåtidens möjligheter t.ex. cykel, ångbåt, häst o vagn och<br />
t.o.m. <strong>till</strong> fots med handkärra.<br />
Men nybyggarna var också annorlunda. Med enkla verktyg och mödosamt kroppsarbete<br />
(med dagens ögon sett nästan ofattbart) bröt man sten <strong>till</strong> vägar, husgrunder,<br />
trädgårdsmurar m.m.<br />
Dessutom fanns en önskan att odla sin egen gröda trots bristen på odlingsbar mark. Med<br />
tång från stränderna, gödsel och kompost, samt matjord som man körde långa vägar<br />
eller bar med sig på ångbåten, skapade man förutsättning för den lummighet, som idag<br />
utgör ett dominerande inslag.<br />
Detta påpekas speciellt av besökare som imponeras av ståtliga löv- och barrträd som<br />
synes växa vilt, dammar med näckrosor, strandängar rikligt översållade med<br />
Bohuslänska strandblommor bland vit och röd Vrestörne.<br />
Begreppet koloniområde skapar hos de flesta människor en bild av en ganska fyrkantig<br />
verklighet med små lotter och "typiska kolonistugor" tätt in<strong>till</strong> varandra på plan mark ofta<br />
omgärdat av stängsel. Varje sådan föreställning ang. <strong>Torslanda</strong> <strong>Havsbadskoloni</strong> är<br />
felaktig. Det är som sagts många gånger svårt att övertyga besökare att de befinner sig i<br />
ett koloniområde.<br />
Vi har den sällsynta förmånen att arrendera ett ovanligt stort område som vi kan<br />
utnyttja, men också har ett gemensamt ansvar för. Området är på 325 000 kvm varav<br />
123 000, d.v.s. 40 %, utgör våra 123 lotter. Större delen är alltså vår övriga<br />
gemensamma mark, som vi enligt arrendeavtalet åtagit oss att vårda.<br />
Först under de senaste årtiondena har, genom föreningens egen försorg och bekostnad,<br />
de ursprungliga grusvägarna asfalterats. Elektricitet var ett okänt begrepp fram <strong>till</strong> 1980,<br />
då föreningen/medlemmarna bekostade framdragning <strong>till</strong> varje lott. Något tidigare<br />
installerades det första tappstället för kommunalt sommarvatten vid infarten <strong>till</strong> kolonin.
Detta från en liten provisorisk slang som hänger i "taket" på en kulvert under gamla<br />
flygplatsen från en koppling vid brandstationen.<br />
Vår förhoppning är att denna inledning ger en bakgrund <strong>till</strong> följande information och<br />
bestämmelser.<br />
<strong>Torslanda</strong> <strong>Havsbadskoloni</strong><br />
April 2005<br />
Styrelsen<br />
ALIDA<br />
Alida, är namnet på vår gemensamma "stora" samlingslokal, som är belägen på<br />
Skeppstadsvägen nära badplatsen. Denna används <strong>till</strong> föreningens olika möten och andra<br />
aktiviteter under sommarhalvåret, vilken också kan hyras <strong>till</strong> enskilda fester m.m.<br />
Bokning sker genom stugvärden. Lokalen är lämplig för upp <strong>till</strong> c:a 70 personer.<br />
ALGOT<br />
Algot, det är benämningen på vårt "stora" förråd in<strong>till</strong> Alida. I denna finns även duschar<br />
och toaletter. Toaletterna är endast öppna vid aktiviteter i Alida.<br />
ANSLAGSTAVLOR<br />
För information om föreningens verksamhet, kallelser <strong>till</strong> möten och träffar finns det 3<br />
anslagstavlor. En vid infarten <strong>till</strong> kolonin, en vid Ärlevägen in<strong>till</strong> transformatorn samt en<br />
vid Alida. Tänk på att alltid ta en titt, för att inte missa någon viktig information.<br />
ARBETSPLIKT<br />
I ansökan om inträde i föreningen samt enligt § 11:4 i THK:s stadgar, förbinder sig<br />
medlem att deltaga i gemensamt arbete i kolonien. För närvarande är efter beslut vid<br />
föreningsmöten kravet minimum 10 arbetstimmar/lott och år. I övrigt se Regler- och<br />
Ordningsföreskrifter.<br />
ARRENDE<br />
FGK, arrenderar marken för vår koloni av FK. Varje enskild kolonist/medlem tecknar<br />
nyttjanderättskontrakt med FGK, efter godkännande av THK. Med jämna mellanrum<br />
omförhandlas arrendeavtalet, senast 2004 för en ny 10-års period. Det som regleras i<br />
avtalet är bl.a. hur många byggnader som får finnas på lotten/tomten, hur stora dessa<br />
får vara ( yta, höjd m.m.) avtalsperiodens längd och inte minst avgiften. (Arrendeavtalet<br />
bifogas inträdesansökan.)<br />
ARV<br />
Ärva nyttjanderättskontrakt utan kostnad kan endast make/maka, sambo göra. I alla fall<br />
måste nytt nyttjanderättskontrakt tecknas, men då måste också alla avgifter erläggas <strong>till</strong><br />
THK resp. FGK.<br />
BADPLATS<br />
Badplats finns nedanför Strandängen <strong>till</strong> höger om Alida. Badplatsen är en liten vik med<br />
sandstrand omgärdad av berg. I badviken finns, på sommaren, en liten badflotte och mot<br />
bergen på vikens högra sida, 3 st. badstegar. Det finns ytterligare en badplats benämnd<br />
Dambadet, denna ligger en bit <strong>till</strong> vänster om badviken nedanför tennisbanan vid Alida.<br />
BERG<br />
Vårt koloniområde består <strong>till</strong> stora delar av berg, ingen får göra ingrepp (fördärva) något<br />
berg utan bygglov. Det är dessutom ABSOLUT förbjudet att elda på berghällar.<br />
BEVATTNING
I kolonien finns s.k. sommarvatten (förutom att ett stort antal kolonister har egna<br />
brunnar) förbud mot vattning kan utfärdas vid exceptionell hög och lång värme/torka,<br />
om kommunen så avfordrar. För ytterligare information se Trivselregler för<br />
sommarvattnet.<br />
BIL<br />
Bil får framföras i kolonin, dock med en HÖGSTA hastighet av 20 km/tim!<br />
BOM<br />
Vid infarten <strong>till</strong> kolonin finns en bom, som hålles låst från 1 oktober - 1 april, detta för att<br />
försvåra <strong>till</strong>gängligheten för obehöriga under icke koloni tid. Varje kolonist får en egen<br />
nyckel <strong>till</strong> bommen. För att brandförsvaret, polisen, taxi m.fl. skall kunna komma in,<br />
finns ett nyckelskåp vid bommen med vår nyckel dit, A-nyckel passar.<br />
BOULEBANA<br />
En boulebana finns i kolonin, belägen vid Alidas högra sida, fri att användas av alla<br />
medlemmar.<br />
BREVLÅDA<br />
Brevlåda för ankommande post finns vid anslagstavlan på hörnet av Måsvägen och<br />
Skeppstadsvägen. Denna låda är blå, och öppnas med samma nyckel som bommen.<br />
Post <strong>till</strong> denna låda utdelas av Postverket under tiden 1 maj - 30 augusti. Posten skall då<br />
vara adresserad med Din koloniadress. (Glöm ej att ändra <strong>till</strong>baka posten efter<br />
säsongens slut). Under denna tid finns även en vanlig gul postlåda för avgående post på<br />
gästparkeringen vid entrén <strong>till</strong> kolonin.<br />
BYGGLOV<br />
För alla byggnadsmässiga förändringar på kolonilotten krävs bygglov. Kontakta ALLTID i<br />
god tid innan Du påbörjar någon byggnation, "din" områdesansvarige (OA), eller någon<br />
annan i Styrelsen, om den förstnämnde inte är anträffbar. Detta för att några<br />
missförstånd inte skall inträffa.<br />
Alla ansökningar skall ske via styrelsen. I en del fall kan styrelsen bevilja bygglov, men i<br />
de flesta fall krävs markägarens FK:s <strong>till</strong>stånd.<br />
BÅTPLATSER<br />
Föreningen har en egen liten båthamn, med platser för uthyrning via Hamnmästaren. I<br />
övrigt får endast mindre bryggor (som idag är vedertagna) finnas. Önskar någon/några<br />
göra EGEN ny brygga gäller bygglovsregeln, med ansökan.<br />
CYKLAR<br />
Cykling är <strong>till</strong>åtet på vägarna i kolonien, med samma regler som övrig trafik, se rubriken<br />
bilar.<br />
DUSCH<br />
I förrådet "Algot" har föreningen 2 duschar, vilka är <strong>till</strong>gängliga under sommarhalvåret.<br />
Till dessa har varje kolonist nyckel. Det är förbjudet att duscha djur i dessa duschar.<br />
Varje duschande har skyldighet att rengöra duschen efter användning.<br />
DÖDSFALL<br />
Vid medlems bortgång, skall dödsboet inom 6 månader föranstalta om att<br />
nyttjanderättskontrakt upprättas för ny medlem. Kontakta OA eller annan i Styrelsen.<br />
ELDNING<br />
Eldning är <strong>till</strong>åten utan särskilt <strong>till</strong> stånd under april och oktober enligt Miljöförvaltningens<br />
bestämmelser
FGK<br />
FGK är förkortning av Föreningen Göteborgs Koloniträdgårdar, som är vår<br />
överorganisation vilka har en styrelse vald av medlemsföreningarna. I FGK:s styrelse<br />
medverkar en utsedd representant (med personlig suppleant) från varje koloni utöver<br />
vald ordförande, kassör och sekreterare. FGK tecknar/har bl.a. alla arrenden med<br />
kommunen (FK).<br />
FK<br />
FK är förkortningen för Fastighetskontoret vilket är Göteborgs Kommuns<br />
organ/förvaltning som handhar i princip alla kommunens markfrågor och då bl.a. vårt<br />
koloniområde.<br />
FRIGGEBOD<br />
En friggebod/förråd får enligt nuvarande arrendekontrakt finnas på kolonilotten förutom<br />
bostadshuset. Bygglov krävs alltid för nybyggnation eller totalrenovering.<br />
FÖRRÅD<br />
Se ovan.<br />
FÖRSÄKRING<br />
Varje kolonist har att teckna försäkring för "sin" lott, byggnader, lösöre m.m. Föreningen<br />
har försäkring för allt övrigt exempelvis: Alida, Algot, Strandstugan, bryggor, verktyg,<br />
maskiner m.m.<br />
FÖRSÄLJNING<br />
Medlem som av någon anledning önskar sälja eller överlåta sin kolonistuga, skall<br />
meddela detta <strong>till</strong> Styrelsen, i första hand OA, innan detta påbörjas. Detta för att<br />
information i ett tidigt skede skall kunna ske <strong>till</strong> säljare och köpare, om alla regler och<br />
bestämmelser.<br />
Första åtgärd för köpare eller övertagare är att söka inträde i THK och<br />
nyttjanderättskontrakt för kolonilotten hos FGK, när detta godkänts av THK och FGK, kan<br />
försäljning/överlåtelse slutföras.<br />
FÖRÄNDRINGAR<br />
Önskar Du göra större synliga förändringar på tomten/lotten, skall närmaste grannar<br />
informeras. Exempelvis: För nedtagning av träd eller uppsättning av staket, krävs<br />
föreningens/Styrelsens godkännande.<br />
HAMNMÄSTARE<br />
För uthyrningen av båtplatser samt "skötsel" av båthamnen, har föreningen en av<br />
årsmötet vald Hamnmästare.<br />
HUSDJUR<br />
Hållande av husdjur i kolonien är <strong>till</strong>åtet, men skall skötas och hållas på sätt, så att dessa<br />
inte blir <strong>till</strong> någon olägenhet för andra kolonister eller gäster.<br />
INTRÄDESANSÖKAN<br />
Första åtgärd vid överlåtelse eller försäljning/köp är att inträdesansökan skall göras <strong>till</strong><br />
THK och FGK. Detta sker genom OA/styrelsen på särskild blankett.<br />
KAMIN<br />
Särskilt <strong>till</strong>stånd krävs för att få installera kamin eller öppen spis.<br />
KOLONISTLÅN<br />
För köp eller ombyggnad/renovering finns möjlighet att söka s.k. kolonistlån. Vi har avtal<br />
med FöreningsSparbanken.
LATRIN<br />
Renova sköter tömning av latrinkärl var 14:e dag under sommarhalvåret. Vilken<br />
veckodag respektive vilka veckor detta sker, informeras om på anslagstavlorna. De<br />
kolonister som önskar förändra och övergå <strong>till</strong> Mulltoa eller liknade, kan slippa betala<br />
tömningsavgiften, efter ansökan och godkännande av Miljöförvaltningen. OBS! Fr.o.m. år<br />
2005 gäller nya bestämmelser - se särskild info!<br />
LOTTSTORLEKAR<br />
Våra kolonilotter har varierande storlekar, i medeltal c:a 1 000 kvadratmeter. Några<br />
exakta tomtgränser finns ej utmärkta. Lottgränserna är satta av hävd.<br />
MEDLEMSKAP<br />
Medlemskap sökes i samband med köp eller vid överlåtelse. För medlemskap krävs att<br />
medlemmen har fast bostad i Göteborgs Kommun. Endast en på varje kolonilott kan vara<br />
medlem i THK. Passivt medlemskap i FGK kan alla söka.<br />
MINIGOLF<br />
Föreningen har en egen minigolfbana, vid Alida på kortsidan av tennisbanan. Här är det<br />
gratis för alla att spela. Klubbor och bollar kan köpas av Nöjeskommittén.<br />
MOPED<br />
Se regler under rubriken Bilar.<br />
MULLTOA<br />
Mulltoaletter eller liknande får efter ansökan hos Miljöförvaltningen installeras. I övrigt se<br />
under rubriken Latrin.<br />
MÅLNING<br />
Medlem skall måla byggnad i färg som föreningen godkänt, i enlighet med<br />
byggnadsstadgan (se Nyttjanderättskontraktet § 6).<br />
MÖTEN<br />
Kallelse <strong>till</strong> årsmöten och ev. övriga medlemsmöten under perioden 1 oktober - 30 mars<br />
skall ske skriftligt <strong>till</strong> respektive medlem. Till möten under sommarhalvåret 1 april - 30<br />
september, sker information på våra tre anslagstavlor. Ärenden behandlas enligt<br />
stadgarna.<br />
NYBYGGNATION<br />
Se under rubriken Bygglov.<br />
NYTTJANDERÄTTSKONTRAKT<br />
Nyttjanderättskontrakt är det avtal som tecknas mellan kolonist/medlem och FGK.<br />
Sådant kontrakt bifogas.<br />
OMBYGGNAD<br />
Se under Bygglov.<br />
OMRÅDESINDELNING<br />
Vår koloni har indelats i 7 delområden vilka har var sin områdesansvarig OA, detta är<br />
någon i styrelsen, styrelsesuppleant eller adjungerad. Till denna OA skall medlem vända<br />
sig i första hand med frågor, förslag eller idéer.<br />
PARABOLANTENN<br />
Parabolantenn får ej dominera utan skall sitta undanskymd. Grannar och Styrelsen skall<br />
<strong>till</strong>frågas.<br />
PARKERING
Angående parkering, se Regler- och Ordningsföreskrifter.<br />
PERMANENTBOENDE<br />
Permanent boende i kolonin är ABSOLUT FÖRBJUDET, se Nyttjanderättskontraktet. Alla<br />
medlemmar måste ha en annan fast bostad.<br />
RENHÅLLNING/SOPOR<br />
Se bif. Regler- och Ordningsföreskrifter. Föreningen sköter själva renhållningen och<br />
sophämtningen inom området. Två helt ideella arbetslag svarar växelvis varannan vecka<br />
för sopkörningen från våra kolonilotter med föreningens traktor och släpkärra. Soporna<br />
läggs sedan i containern vid gästparkeringen vilken sedan Renova hämtar och tömmer.<br />
RÅDGIVNING<br />
Alla medlemmar har gratis <strong>till</strong>gång <strong>till</strong> telefonrådgivning om odling av den lokala<br />
odlingsrådgivaren, Ingela Jagne telefon 031/41 82 13. Dessutom kan Du från<br />
medlemstidningen Koloniträdgården få gratis rådgivning om kolonistugan och odling.<br />
SAMLINGSLOKALER<br />
Föreningen har 2 samlingslokaler, Alida och Strandstugan, i övrigt vad som gäller dessa,<br />
se under respektive rubriker.<br />
SOTNING<br />
För de som har öppna spisar, kaminer eller liknande gäller föreskrifterna om<br />
sotningskrav. Detta är viktigt, inte minst ur försäkringssynpunkt!<br />
STADGAR<br />
Se THK Stadgar för lokalföreningar.<br />
STAKET<br />
För att uppsätta nytt eller ändra staket runt kolonilott, skall detta godkännas av berörda<br />
grannar och Styrelsen.<br />
STRANDSTUGAN<br />
Den lilla röda stugan på Strandängen vid fotbollsplanen. Här finns numera servering<br />
under högsommaren.<br />
STRANDÄNGEN<br />
Detta är benämningen på platsen framför Strandstugan, här på denna äng sker ibland<br />
föreningens midsommarfirande och ibland andra aktiviteter. Denna äng är också<br />
föreningens "idrotts- och lekplats".<br />
STUDIEOMBUD<br />
Föreningen har ett av årsmötet vald studieombud. Denna har att arrangera all<br />
studieverksamhet och övriga föreläsningar m.m. för föreningens kolonister.<br />
STYRELSEN<br />
THK har en av årsmötet vald styrelse bestående av ordförande, 4 ledamöter och 2<br />
suppleanter. Dessa 7 personer är också normalt delområdesansvariga (OA) för var sitt<br />
område om styrelsen inte valt att adjungera annan person för OA-uppdrag. I övrigt har<br />
styrelsen att sköta föreningens förvaltning enligt stadgarna.<br />
STÄDDAGAR<br />
Koloniåret börjar i stort sett med att vi städar av och snyggar upp alla gemensamma<br />
områden, utöver resp. lotter under en "arbetsdag" som mestadels är i slutet av april.<br />
Utöver detta kommer ett antal städ/arbetsdagar under sommarhalvåret. Till dessa övriga<br />
dagar kallar respektive OA, eller det kan också ske genom meddelande på<br />
anslagstavlorna.
TENNISBANA<br />
Vid Alida har föreningen en tennisbana. Denna får utnyttjas kostnadsfritt av medlemmar<br />
och anhöriga. Bokning sker på lista vid banan. Banan får ej utlånas <strong>till</strong> andra, utan att<br />
medlem eller anhörig medverkar.<br />
TRÄDFÄLLNING<br />
Nedtagning/fällning av träd får ej ske utan <strong>till</strong>stånd (OA-styrelsen). Detta gäller också på<br />
respektive kolonilott, se Nyttjanderättskontraktet.<br />
TV - ANTENN<br />
TV-antenn får ej uppsättas ovan taknock och ej heller så att den utgör ett förfulande<br />
inslag i miljön.<br />
UTHYRNING<br />
Medlem får ej hyra ut kolonilott/stuga <strong>till</strong> någon icke "familjemedlem".<br />
UNDERHÅLL<br />
I arrendeavtalet med FK åtager man sig förutom att betala avgiften/arrendet:<br />
- att underhålla egna byggnader, kolonilott mm. inklusive närmaste ytan utanför egna<br />
lotten som inte vetter mot granne (c:a 1.5 meter).<br />
- att även medverka vid underhållet av vägar, badstränder, byggnader m.m. och i övrigt<br />
hjälpa <strong>till</strong> att hålla hela området snyggt och välskött.<br />
VATTNET<br />
I kolonin har vi s.k. sommarvatten med ett stort antal tappställen. Dessa är utbyggda<br />
från den lilla provisoriska ledningen som det första tappstället, kopplades <strong>till</strong>.<br />
Målsättningen är att utöka, så att 2 kolonister får dela på ett tappställe. Ingen får göra<br />
fast koppling eller koppla s.k. avstickare på den fasta vattenledningen. I övrigt se<br />
Trivselregler för sommarvattnet.<br />
VERKTYG<br />
Det finns en del verktyg och maskiner att hyra. Bl.a. klyv, motorsåg, vedkap. Kontakta<br />
din OA.<br />
UTHYRNING<br />
Medlem får ej hyra ut kolonilott/stuga <strong>till</strong> någon icke "familjemedlem".<br />
VÄGAR<br />
Vägarna inom området anlades som gångvägar med möjlighet <strong>till</strong> varsam biltrafik. I<br />
princip gäller följande mått:<br />
- Bredd 2.5meter<br />
- Frihöjd minimum 4 meter<br />
- Fri vägren utanför asfaltskant 0,5 meter.<br />
I kurvor och vägkorsningar krävs större vägbredd. Dessa mått är nödvändiga för<br />
utryckningsfordons framkomlighet. Det är Din skyldighet <strong>till</strong>se att växtlighet eller annat<br />
på din lott inte inkräktar på framkomligheten. De flesta vägarna i vår koloni är belagda<br />
med asfalt. Underhållet av vägarna sker kontinuerligt, efter behov. I övrigt se Regler-<br />
och Ordningsföreskrifter.<br />
VÄXTHUS<br />
Växthus räknas av FK som byggnad, vilket innebär att det inräknas i kvoten av max 2<br />
byggnader på kolonilotten. Bygglov erfordras för uppförande.<br />
ÅRSMÖTE
Föreningen skall enligt stadgarna avhålla årsmöte senast den sista februari varje år. I<br />
övrigt se stadgarna.<br />
ÖVERLÅTELSE<br />
Vid överlåtelse av kolonilott gäller samma regler som vid försäljning, arv delvis<br />
undantaget.<br />
TÄNK PÅ<br />
- att om alla hjälps åt i kolonin och dess delområden blir det så mycket trivsammare för<br />
oss alla<br />
- att om Du tycker något inte är bra, tala med vederbörande direkt.<br />
- att försöka deltaga i de träffar Du blir kallad <strong>till</strong> för information m.m.<br />
- att det är TILLÅTET använda gräsklippare, kompostkvarnar, grästrimmer, motorsågar<br />
o.d.<br />
- att det också är TILLÅTET, att utan särskilt <strong>till</strong>stånd göra underhållsarbeten och<br />
renoveringar på kolonilotten, även under perioden 1 april - 30 september.<br />
- att bygglov måste alltid sökas för nybyggnader, utbyggnader och dylikt.<br />
Föreningen Göteborgs Koloniträdgårdar<br />
STADGAR FÖR LOKALFÖRENING<br />
<strong>Torslanda</strong> Havsbads Koloni<br />
STADGAR<br />
§ 1<br />
Lokalföreningens namn:<br />
<strong>Torslanda</strong> Havsbads Koloni (THK)<br />
§ 2<br />
Föreningen har <strong>till</strong> ändamål att främja medlemmarnas Intressen i deras egenskap:<br />
av kolonister och <strong>till</strong> gagn för sina medlemmar och det allmänna, upprätthålla god<br />
ordning inom koloniområdet/fritidsbyn,<br />
ansvara för skötsel och underhåll av för föreningens medlemmar gemensam mark- och<br />
anläggningar inom området,<br />
samt att stärka samhörighetskänslan mellan föreningens medlemmar.<br />
§ 3<br />
Lokalföreningen ansluten <strong>till</strong> FÖRENINGEN GÖTEBORGS KOLONITRÄDGÅRDAR ek. för.<br />
(centralförening) och SVENSKA FÖRBUNDET för KOLONITRÄDGÅRDAR och FRITIDSBYAR<br />
med dess region för VÄSTRA SVERIGE är skyldig att följa dess stadgar och arbeta i<br />
enlighet med dess målsättning.<br />
§ 4
Föreningen åligger att <strong>till</strong>se att hälsovårdsstadgan följes beträffande latrin- och<br />
sophämtning samt renhållning inom området.<br />
MEDLEMMAR<br />
§ 5<br />
Till medlem i föreningen kan antagas myndig person som är intresserad av<br />
koloniverksamhet och har fast bostad inom verksamhetsområdet och inte äger<br />
nyttjanderätt <strong>till</strong> annan lott i koloniträdgård eller fritidsby.<br />
§ 6<br />
Ansökan om inträde i föreningen göres skriftligen enligt av centralföreningen fastställt<br />
formulär och prövas av styrelsen.<br />
§ 7<br />
Därest medlem bryter mot bestämmelserna i nyttjanderättsavtalet, kan nyttjanderätten<br />
<strong>till</strong> kolonilotten förklaras förverkad.<br />
§ 8<br />
Den <strong>till</strong> vilken nyttjanderätt <strong>till</strong> kolonilott övergått på grund av bodelning eller arv, är<br />
berättigad att i den avlidnes ställe Inträda såsom medlem i föreningen. Förvärvaren av<br />
nyttjanderätt skall anses ha inträtt föreningen när anteckning om övergång verkställts av<br />
centralföreningen. Vad i första stycket sägs gäller även när nyttjanderätt på grund av<br />
testamente övergått <strong>till</strong> testators maka eller <strong>till</strong> sådan skyldeman, som är berättigad <strong>till</strong><br />
arv enligt 2 kap. ärvdabalken.<br />
§ 9<br />
Vill medlem överlåta stuga och nyttjanderätt <strong>till</strong> jordlott <strong>till</strong> annan, gäller vad därom är<br />
stadgat i 10 kap. 7 § jordabalken.<br />
§ 10<br />
Medlem som upphör att vara nyttjanderättshavare skall skriftligen anmäla detta och<br />
anses ha utträtt ur föreningen, om ej centralföreningen, mot särskild ansökan, medgivit<br />
att han får kvarstå som passiv medlem. Utträdet skall ha skett den dag förvärvaren av<br />
nyttjanderätten antagits <strong>till</strong> medlem i föreningen. Det åligger den som övertagit<br />
nyttjanderätten och förvärvat medlemskap i föreningen att erlägga i § 12 föreskriven<br />
inträdesavgift.<br />
§ 11<br />
Medlem må av styrelsen uteslutas:<br />
1 därest medlem inte inom bestämd tid erlagt fastställda avgifter,<br />
2 därest medlem bryter mot de bestämmelser som finns intagna i för området gällande<br />
arrendekontrakt mellan Kommunen och centralföreningen,<br />
3 därest medlem bryter mot de bestämmelser som finns intagna i avtalet om<br />
nyttjanderätt mellan medlem och centralföreningen samt,
4 därest medlem inte i övrigt följer dessa stadgar eller behörigligen utfärdade<br />
ordningsföreskrifter.<br />
Föreligger anledning <strong>till</strong> medlems uteslutning ur föreningen, skall han skriftligen varnas<br />
av styrelsen. Om medlem inte rättar sig senast 14 dagar efter det han fått del av<br />
varningen, äger styrelsen uteslutna medlemmen. Utesluten medlem äger inte rätt att<br />
återfå <strong>till</strong> föreningen erlagda avgifter och äger inte rätt <strong>till</strong> andel i föreningens <strong>till</strong>gångar.<br />
AVGIFTER m.m.<br />
§ 12<br />
Vid medlems inträde i föreningen erlägger medlemmen kontant vid inträdes<strong>till</strong>fället den<br />
inträdesavgift som beslutats inom lokalföreningen. Inträdesavgift uttages ej då<br />
medlemskapet och nyttjanderätten överförs makar emellan vid dödsfall under<br />
förutsättning att ansökan därom sker inom 6 mån. efter dödsfallet. Inträdesavgiften<br />
återbetalas inte vid medlems utträde ur föreningen.<br />
§ 13<br />
Medlem är skyldig att senast det datum varom beslut fattas varje år erlägga de avgifter<br />
som årsmötet beslutar.<br />
§ 14<br />
Skulle extra uttaxering erfordras för föreningens verksamhet, må sådan beslutas av<br />
årsmötet.<br />
STYRELSEN<br />
§ 15<br />
Styrelsen har sitt säte i GÖTEBORG.<br />
§ 16<br />
Föreningens angelägenheter handhas av en på årsmötet vald styrelse om fem ledamöter,<br />
varav ordförande och kassör väljes särskilt. Dessutom väljes två suppleanter.<br />
Styrelseledamöter och suppleanter må utses för tiden från årsmötet ena året in<strong>till</strong> dess<br />
årsmöte hållits under andra räkenskapsåret efter valet. Mandattiden skall så bestämmas<br />
att årligen avgår ena året det antal som är närmast lägre och andra året det som är<br />
närmast högre än hälften. Såväl medlemmen som dennes maka/make äger rätt att<br />
inväljas på förtroendepost, dock får inte båda inneha förtroendeuppdrag i föreningen<br />
samtidigt.<br />
§ 17<br />
Styrelsen konstituerar i övrigt sig själva och skall vid sitt konstituerande sammanträde,<br />
som skall hållas inom 14 dagar efter årsmöte, jämväl utse föreningens firma tecknare<br />
och korresponderande ledamot.<br />
§ 18<br />
Protokoll från styrelsens sammanträden, vari upptages namnen på närvarande ledamöter<br />
och suppleanter, de ärenden som förekommit <strong>till</strong> behandling och styrelsens beslut, skall<br />
justeras av ordföranden och ytterligare en ledamot vid nästkommande styrelsemöte.
§ 19<br />
Särskild garantiförsäkring för kassören samt ansvarighetsförsäkring för föreningen bör<br />
tecknas.<br />
STYRELSENS ÅLIGGANDEN<br />
§ 20<br />
Det åligger styrelsen att övervaka att nyttjanderättsavtal, stadgar och övriga<br />
vederbörligen fattade beslut, såsom ordningsföreskrifter m.m. åtföljs.<br />
Dessutom åligger de enskilda styrelseledamöterna särskilt följande:<br />
ordföranden att kalla styrelsen, upprätta föredragningslista och leda förhandlingarna,<br />
sekreteraren att föra protokoll vid förhandlingarna,<br />
kassören att föra erforderliga böcker, som anger inkomster och utgifter samt data för<br />
dessa, samt att hålla räkenskaperna <strong>till</strong>gängliga närhelst så av styrelsen eller revisorerna<br />
påfordras,<br />
korresponderande ledamot att expediera erforderliga skrivelser samt att omhänderha<br />
föreningens arkiv.<br />
§ 21<br />
Styrelseledamot är fri från ansvar för beslut som fattas av styrelsen då han ej varit<br />
närvarande. Fri från ansvar är även den som mot beslut anmält reservation.<br />
STYRELSENS BESLUTFÖRHET<br />
§ 22<br />
Styrelsen är beslutför när mer än hälften av hela antalet ledamöter eller <strong>till</strong><br />
sammanträdet kallade suppleanter är närvarande. Är antalet närvarande tre eller mindre<br />
fordras dessutom för beslut att de närvarande är ense om beslutet.<br />
Deltar i sammanträdet fler än tre ledamöter och suppleanter, gäller som styrelsens beslut<br />
den mening som omfattas av flertalet närvarande. Vid lika röstetal gäller den mening<br />
som biträdes av ordföranden vid sammanträdet.<br />
REVISORER<br />
§ 23<br />
Räkenskaperna skall granskas av två revisorer, vilka väljes av årsmötet.<br />
Revisorerna utses för två år i sänder med mandattid i likhet med övriga<br />
styrelseledamöter.<br />
För varje revisor utses i enahanda ordning en suppleant<br />
§ 24<br />
Revisorerna skall årligen senast den 20 januari avge revisionsberättelse. 1 berättelsen<br />
skall bland annat anges huruvida ansvarsfrihet för styrelsen <strong>till</strong>- eller avstyrkas.
RÄKENSKAPER<br />
§ 25<br />
Föreningens räkenskaper omfattar kalenderår.<br />
Av styrelsen upprättade balans- samt resultaträkning jämte av styrelsen avgiven<br />
förvaltningsberättelse för räkenskapsåret skall vara för revisorerna <strong>till</strong>gängliga senast<br />
den 15 januari.<br />
ÅRSMÖTE<br />
§ 26<br />
Medlems rätt att deltaga i handhavandet av föreningens angelägenheter utövas på<br />
årsmöte eller extra föreningsmöte. Vid årsmöte eller extra föreningsmöte har varje<br />
medlem en röst. Medlem må uppdraga åt annan myndig familjemedlem att utöva hans<br />
rösträtt vid årsmöte eller extra föreningsmöte.<br />
Medlems rösträtt kan även utövas genom annan medlem som ombud. Inget<br />
ombud/medlem kan dock företräda mer än sig själv samt ytterligare en medlem.<br />
Årsmöte skall hållas årligen före februari månads utgång. Kallelsen skall ske minst 14<br />
dagar i förväg. Kallelse <strong>till</strong> extra möte skall ske senast åtta dagar före mötets hållande.<br />
Kallelse för årsmöte sändes per post. Övriga meddelande anslås under tiden 15 april - 15<br />
september endast inom området. I kallelsen anges de ärenden som skall förekomma på<br />
årsmötet eller extramötet. Önskar medlem att visst ärende skall upptagas vid årsmöte,<br />
skall detta skriftligen anmälas hos styrelsen senast 1 januari.<br />
VID ÅRSMÖTE SKALL FÖLJANDE ÄRENDEN FÖREKOMMA:<br />
§ 27<br />
1 Mötets öppnande<br />
2 Fastställande av dagordning<br />
3 Val av ordförande att leda förhandlingarna.<br />
4 Val av protokollförare och justeringsmän<br />
5 Val av rösträknare<br />
6 Fråga om kallelse skett i behörig ordning<br />
7 Styrelsens förvaltningsberättelse<br />
8 Fastställande av balansräkning<br />
9 Revisorernas berättelse<br />
10 Fråga om ansvarsfrihet för styrelsen<br />
11 Behandling av inlämnade motioner<br />
12 Bestämmande om ersättning <strong>till</strong> av årsmötet utsedda styrelseledamöter och revisorer<br />
samt suppleanter för dem<br />
13 Beslut i anledning av föreningens över- eller underskott enligt balansräkningen<br />
14 Framläggande av budgetförslag och fastställande av avgälder<br />
15 Val av styrelseledamöter och suppleanter<br />
16 Val av revisorer och suppleanter<br />
17 Förslag <strong>till</strong> ombud och suppleanter centralföreningens styrelse (skall vara<br />
styrelsemedlemmar)<br />
18 Övriga val<br />
19 Övriga ärenden
Vid årsmöte må andra ärenden inte föredragas <strong>till</strong> avgörande än dem som angivits<br />
kallelsen.<br />
§ 28<br />
Årsmötet antager ordningsföreskrifter för området.<br />
§ 29<br />
Motionsrätt <strong>till</strong>kommer styrelsen, revisorer och enskilda medlemmar. Förslag och<br />
motioner <strong>till</strong> årsmötet skall skriftligen inges <strong>till</strong> styrelsen före 1januari.<br />
Över inkomna motioner och förslag skall styrelsen avge yttrande.<br />
§ 30<br />
Alla frågor vid årsmöte avgöres genom enkel majoritet och öppen omröstning, såvida<br />
årsmötet inte beslutar annorlunda.<br />
Om så begäres skall omröstning och val företagas slutet.<br />
Val skall vid sluten omröstning, vid lika röstetal, avgöras genom lottning.<br />
EXTRA MÖTE<br />
§ 31<br />
Styrelsen äger, när anledning föreligger, kalla föreningens medlemmar <strong>till</strong> extra möte.<br />
Revisorerna må om deras granskning föranleder där<strong>till</strong>, skriftligen med angivande av<br />
skälet, påfordra att styrelsen skall utlysa extra möte att hållas så snart med iakttagande<br />
av föreskriven kallelsetid kan ske.<br />
Extra möte skall även av styrelsen utlysas, då det för uppgivit ändamål skriftligen<br />
påfordras av minst hälften av samtliga röstberättigade medlemmar.<br />
FÖRENINGENS MEDEL<br />
§ 32<br />
Under räkenskapsår uppkommet överskott skall, efter täckning av från tidigare år<br />
balanserat underskott, <strong>till</strong>föras föreningens kapital.<br />
FÖRENINGENS UPPLÖSNING<br />
§ 33<br />
Beslut om föreningens upplösning skall biträdas av minst 3/4 av medlemmarna och vara<br />
fattat på två möten, varav det ena skall vara ordinarie årsmöte.<br />
§ 34<br />
Vid föreningens upplösning skall de behållna <strong>till</strong>gångarna användas <strong>till</strong> att gagna<br />
kolonirörelsen i Sverige<br />
STADGAR
§ 35<br />
Beslut om ändring av stadgar fattas på två möten, varav det ena skall vara ordinarie<br />
årsmöte.<br />
Regler och ordningsföreskrifter 2007<br />
Kolonins uppgift är att främja odling och gemenskap samt friluftsliv. För att vi<br />
medlemmar i THK med respektive och familjer skall få det så bra som möjligt, fordras<br />
det utöver kontrakt och nyttjanderättsavtal också en del regler och ordningsföreskrifter.<br />
Båtar<br />
Det är <strong>till</strong>åtet att under perioden 15 september - 15 maj, att på sin lott ha en (1) egen<br />
båt överstigande 3 meter upplagt, på ett vedertaget båtuppläggningssätt. Även egna<br />
båtar under 3 meter kan få uppläggas på tomten under perioden.<br />
Det är inte <strong>till</strong>åtet att ha någon båt på tomten under övrig tid på året.<br />
(I särskilda fall kan styrelsen bevilja "sommaruppläggning".)<br />
Båtplats<br />
Båtplats kan endast hyras av medlemmar i <strong>Torslanda</strong> <strong>Havsbadskoloni</strong>. Båtplatsen kan<br />
vara "vilande" i max 2 år utan att man förlorar sin plats. Sedvanlig avgift skall erläggas.<br />
Hamnkapten äger rätt att förmedla den vilande båtplatsen från år <strong>till</strong> år, <strong>till</strong> medlemmar i<br />
kön. Dessa erlägger sedvanlig avgift.<br />
Husvagnar/tältning<br />
För husvagnar gäller samma regler som för båtar, att egen husvagn får uppställas för<br />
vinterförvaring (ej bostad) under tiden 15 september - 15 maj. Dock endast 1 vagn (1)<br />
per lott.<br />
Trafiken<br />
Inom området råder en högsta <strong>till</strong>åtna hastighet för fordon på max 20 km/tim. Detta<br />
gäller alla fordon, inte bara bilar. Olyckor har inträffat med kollision mellan bil och<br />
cyklist/gående. Tänk på våra barn!<br />
Parkering<br />
Parkeringsförbud råder inom hela koloniområdet förutom vid parkering av bilar på egna<br />
tomten, samt de som av hävd har annan parkeringsplats. För <strong>till</strong>fällig parkering vid Alida,<br />
kan dock styrelsen utfärda <strong>till</strong>fälligt parkerings<strong>till</strong>stånd. Likaså är all parkering förbjuden<br />
vid båthamnen, annat än för ur- och ilastning.<br />
All annan parkering hänvisas <strong>till</strong> gästparkeringen vid bommen vid infarten.<br />
Soptömning<br />
Föreningen är så lyckligt lottad at ett 10-tal personer gör en fantastisk insats att varje<br />
vecka tömma våra sopsäckar i containern på gästparkeringen.<br />
För att detta skall fungera krävs vårt samarbete:<br />
* Se <strong>till</strong> att din sopsäck finns lätt <strong>till</strong>gänglig vid vägen.<br />
* Fyll inte mer i säcken än att den går att försluta.<br />
* Det är absolut förbjudet att i sopsäckarna lägga glas, målarburkar, trädgårdsavfall,<br />
övrigt byggmaterial.<br />
Hundar/husdjur
I våra gemensamma duschar får inga husdjur duschas. Det är både ohygieniskt och<br />
farligt för våra allergiker. Hundar får ej heller hållas eller rastas på strandängen eller vid<br />
och omkring badplatsen. Vi förutsätter att du hundägare "plockar upp" efter din hund.<br />
Båtplatser<br />
Hyran för båtplatser ser ut enligt följande för 2007:<br />
Plats 5,7,9,11,13,15,17 540:-/år<br />
Plats 4,6,8,10,12,14,16 440:-/år<br />
Plats 37,39 375:-/år<br />
Plats 21,23,25,27,29,31,33,35 315:-/år<br />
Plats 18,19,20,22,24,26,28,30,32,34,36,38 250:-/år<br />
Vägarna<br />
Medlem som orsakar skada på väg är ekonomiskt och arbetsmässigt ansvarig för<br />
reparation av densamma. Medlem är också ansvarig enligt ovan om annan skadar väg<br />
eller annant vid av medlem beställd transport.<br />
Städdagar<br />
Varje medlem är skyldig att deltaga i arbetsuppgifter som är gemensamma för<br />
föreningens medlemmar. Minst 10 timmar/år/lott. Allmänna städdagar anordnas vid ett<br />
flertal <strong>till</strong>fällen under året. Man kan även komma överens med sin områdesansvarige att<br />
sköta ett område, under annan tid än på städdagen.<br />
Ansvar för att registrering av utförd arbetstid hos områdesansvarig, ligger hos<br />
medlemmen. Vid ej utförda 10 timmar/lott uttages en avgift på fn. 500 kr.<br />
THK Styrelse 2007<br />
TRIVSELREGLER FÖR SOMMARVATTNET<br />
Vårt sommarvatten kommer via en <strong>till</strong>fällig, relativt klen stamledning, dragen i "taket" på<br />
en kulvert under f.d. <strong>Torslanda</strong> flygplats från brandstationen. Denna ledning ger idag<br />
vatten åt bl.a. <strong>Torslanda</strong> Golfbana, Grefabhamnen och oss i kolonin.<br />
Ledningen <strong>till</strong>hör Fastighetskontoret som köper vattnet av VA-verket.<br />
Följande regler gäller för användandet i vår koloni:<br />
1. ALLA ledningar skall ligga, så att de är besiktningsbara och <strong>till</strong>gängliga för underhåll.<br />
2. INGEN får göra fasta inkopplingar på ledningarna.<br />
3. Varje typ av ingrepp på eller ändring av ledningssystemet betraktas som<br />
SABOTAGE. Uppdagas det att någon gjort fast inkoppling eller på annat sätt "fördärvat"<br />
vattenledningen, kommer vederbörande få bekosta felsökning och kostnader för<br />
återställandet.<br />
4. Var och en använder vi vattnet efter eget önskemål, och vi har inga synpunkter på<br />
hur lite eller mycket andra förbrukar.<br />
5. Användning av tappställena skall ske så att köbildning och väntetider för övriga<br />
undviks.<br />
6. Det är <strong>till</strong>åtet att använda <strong>till</strong>fälligt påkopplad vattenslang för vattning, upptappning<br />
i dunkar, tunnor o.d. dock EJ brunnar. Vid vattning med spridare, får detta endast ske
under övervakning. Undantag från denna regel, är när kommunen (VA) utfärdar<br />
vattningsförbud.<br />
Ev. undantag från ovanstående kan endast ske efter skriftligt godkännande av THK:s<br />
styrelse.<br />
Mars 2005<br />
Mosaik I<br />
<strong>Torslanda</strong> <strong>Havsbadskoloni</strong> 1924 - 1974<br />
<strong>Torslanda</strong> <strong>Havsbadskoloni</strong> på Skeppstadsholmen - flygfoto från slutet av 1930-talet.<br />
Femtio år är historiskt sett icke någon särdeles lång tidsperiod. De femtio år som<br />
<strong>Torslanda</strong>kolonien har bakom sig representerar dock en period under vilken utvecklingen<br />
gått framåt med stormsteg.<br />
Tiden har inte stått s<strong>till</strong>a i <strong>Torslanda</strong>kolonien heller. Visserligen finns ännu varken<br />
kommunalt vatten eller avlopp, ej heller elektrisk ström. Härav följer att vi saknar<br />
sådana moderniteter som gatubelysning och signalreglerade övergångsställen. Trots<br />
smala, krokiga vägar omgivna av skymmande häckar tycks den livliga biltrafiken flyta<br />
problemfritt ändå. Eller är det kanske just avsaknaden av dessa finesser som gör att det<br />
går bra?<br />
I dessa tider med bl. a. energikris är det ganska intressant att märka hur de ivriga<br />
diskussionerna om dessa problem förmår skaka samhällsmedborgarna. Man tänker gärna<br />
<strong>till</strong>baka på de förhållanden som rådde i kolonien långt in på mitten av fyrtiotalet.<br />
De flesta stugor var utrustade med vedspisar. Drivved fanns på stränderna. Samla ved<br />
var en intressant syssla, såga den var inte lika spännande - men nödvändigt om man<br />
ville ha mat. För det mesta lagades maten på spisen. Det fanns visserligen fotogenkök,<br />
både "Victoria" med dubbla vekar och "Primus". Den förstnämnda var tyst men den<br />
andra lät som en blåslampa ty tystbrännare var då inte så vanliga. Fotogen kostade<br />
dessutom pengar och det gjorde inte veden. Oljeshejkernas handlande äventyrade därför<br />
inte ferierna.<br />
Skulle man på sjön så rodde man eller seglade. Det fåtal motorbåtar som fanns drog<br />
ingen bensin att tala om eftersom deras motorer sällan gick att starta utan långvarig<br />
övertalning. Gör man i våra dagar en lov sommartid ner <strong>till</strong> bryggan blir man snabbt<br />
uppmärksammad på utvecklingens framfart på detta område.<br />
Utveckling ja, tänk på de otal meter radioantenner med porslinsisolatorer som riggades<br />
upp på stänger mellan bergstopparna för att man på kristallmottagarna skulle kunna få
in kanske Danmark om man hade tur. Blåste det mer än 7 sekundmeter gick<br />
kopparwiren av och blåste det ännu mer blåste stängerna omkull.<br />
Motionsgymnastiken var inte uppfunnen. Man klarade sig genom att idogt gräva,<br />
plantera, vattna, kratta gångar etc. Trots detta och i många fall ett krävande yrkesarbete<br />
vägde många av kolonisterna över 100 kg, men lyckades ändå leva pigga och krya lång<br />
tid efter uppnådd pensionsålder. Läkekonsten hade då ännu inte kommit på hur farlig<br />
fetman var. Starka och uthålliga måste de emellertid ha varit för att åstadkomma det vi<br />
njuter av idag.<br />
Att mycket hänt på flygets område förstår var och en som idag ser de maskiner som<br />
trafikerar <strong>Torslanda</strong> och den organisation som tar hand om trafiken. Jämför med följande<br />
minnesbild från omkring år 1930: Lasse Tullar'n, skeppare ombord på segelsnipan<br />
"Gladan", låg i stiltje utanför Skeppstadsholmen en söndag förmiddag. Några av oss<br />
småpojkar visste att han skulle stå som Tullverkets representant vid Blå Hangarens<br />
tullexpedition och granska de passagerare som, kommande från Tyskland, just befann<br />
sig i planet som låg för inflygning strax utanför Skalkorgarnas fyr. Eljest skulle de<br />
internationella kommunikationerna kunna råka i oordning. Något måste alltså göras,<br />
varför en eka roddes ut, hämtade Lasse, satte iland honom ytterst på Skeppsta', varefter<br />
han <strong>till</strong> fots spurtade igenom kolonien och något andfådd i rätt tid kunde ta emot<br />
resandeströmmen. Denna kunde vissa dagars högtrafik bestå av flera personer - ja<br />
ibland rentav tre stycken.<br />
Gamla flyghamnsrestaurangen (Wilda Western) i förgrunden t. v. på bilden. Foto från<br />
början av 1930-talet.<br />
Vi som idag sitter i lokalstyrelsen tycker att vi alla har mycket att tacka dem som tidigare<br />
gjort <strong>Torslanda</strong>kolonien <strong>till</strong> vad den är idag, ett mönster för hur ett fritidsområde bör<br />
vara både placerat och planerat för att ge bästa möjliga utbyte av fritiden åt både<br />
gammal som ung. Det är så många som verksamt bidragit med att göra vår koloni <strong>till</strong><br />
vad den är att en uppräkning av namn skulle få denna skrift att likna en matrikel och det<br />
är inte vår mening. Vi vill med denna skrift hedra våra grundare och i andra hand glädja<br />
medlemmarna i övrigt.<br />
Vid forskningarna bland gamla papper, foton och protokoll träffade vi också på en liten<br />
skrift som fem i kolonien uppfostrade gossar <strong>till</strong>ägnat sin fader, innehavare av lott nr 86<br />
sedan starten 1924. Eftersom den enligt vår mening bättre belyser <strong>Torslanda</strong>koloniens<br />
uppfostrande betydelse än vad vi själva skulle kunna åstadkomma har vi fått <strong>till</strong>stånd att<br />
trycka av den.<br />
Läs, njut och känn igen Er själva.
Vi önskar samtliga läsare en riktigt fin jubileumssommar.<br />
Lokalstyrelsen<br />
Arvid Jönsson Torsten Torvaldsson Bengt Amlid<br />
Holger Bergius Lennart Fredlund<br />
SKEPPSTADSHOLMEN<br />
EN HISTORISK ORIENTERING<br />
av fil. dr. Harald Alander<br />
Götaälvsområdet med de från 1200-talets mitt <strong>till</strong> 1645-1658 gällande<br />
gränsförhållandena. Skeppstadsholmen var denna tid norskt land.<br />
SKEPPSTADSHOLMEN<br />
EN HISTORISK ORIENTERING<br />
av fil. dr Harald Alander Geologiskt<br />
Geologiskt sett är Skeppstadsholmen mycket gammal och mycket ung.<br />
Gnejsberggrunden i Göteborgs skärgård <strong>till</strong>hör jordens urtid och torde räkna en ålder på<br />
ett par tusen miljoner år. Under de många förflutna åren har detta urbergsområde varit<br />
med om åtskilliga öden och äventyr. Starka krafter har pressat på, och den fasta<br />
berggrunden har böjts, veckats och brutits, fått sina lagar ställda på kant, höjts <strong>till</strong> fjäll<br />
och sänkts under vattenytan. Vi kan se, hur sprickorna bilda milslånga dalar upp genom<br />
Bohuslän och huru andra bergarter såsom den ljusrosa pegmatiten pressats upp genom<br />
gnejsen. Under årmiljonernas lopp nöttes urberget ned, nivåskillnaderna utjämnades,<br />
och den gamla grunden överlagrades med yngre bergarter.<br />
Under den senaste årmiljonen inträffade flera nedisningar, och när den sista av dessa var
slut för omkring 10.000 år sedan, voro alla pålagringar bortskrapade, och även gnejsen<br />
var slipad ner av isen <strong>till</strong> rundade kullar. När isen försvann låg landet djupt nedsänkt.<br />
Blott Rambergets topp utvisade, var Hisingen en gång skulle ligga. Så småningom visade<br />
sig andra skär over vattenytan, växte <strong>till</strong> holmar och öar, som bildade en stor skärgård.<br />
Först ett par tusen år före vår tideräkning började Skeppstadsholmen visa sig, först som<br />
några grund, sedan som några skär.<br />
Landhöjningen fortskred emellertid och Skeppstadsholmen i förening med Karholmen och<br />
bergen i sydväst på flygfältet gåvo lä åt det öppna vatten, där flygfältet ligger. Detta<br />
skyddade vatten blev en bra <strong>till</strong>flyktsort för båtar och fartyg, lätt <strong>till</strong>gänglig från Göta älvs<br />
strategiskt och ekonomiskt viktiga mynningsområde. Man kan antaga att namnet<br />
Skeppstadsholmen, vilket antyder att man här hade en plats för skepp, <strong>till</strong>kom ganska<br />
tidigt, kanske före vikingatiden. Skeppen lågo skyddade för väder och vind, man kunde<br />
ankra på den rymliga redden eller förtöja vid Skeppstadsholmens klippor, där det var<br />
djupare vatten än nu. Samtidigt som man hade skydd mot havets makter, slapp man<br />
också insyn från sjösidan, där fientliga fartyg kunde dyka upp på spaning efter byte. Inte<br />
så långt från Skeppstadsholmen höll man i forna tider ständig utkik efter fientliga skepp,<br />
nämligen på Amhults vette. Vette är det västsvenska namnet på vårdkase. Var det blott<br />
fråga om mindre anfall, sändes bud <strong>till</strong> den närmaste omgivningen, men var det ett stort<br />
anfall, tändes vetten för att alarmera hela nejden <strong>till</strong> försvar.<br />
Vikingatiden var ej blott härnadsfärder med långskeppen, drakarna, utan även en fredlig<br />
sjöfart med den tidens däckade fraktbåtar, knarrarna. Man har anledning att antaga, att<br />
Skeppstadsholmen i huvudsak gav skydd åt den sjöfart, som bedrevs av den bofasta<br />
befolkningen i det dåtida <strong>Torslanda</strong>. Det var folk, som hade ett jordbruk med sjöfarten<br />
som en viktig binäring. Inga tecken tyda på, att det funnits någon bofast befolkning på<br />
holmen. Det kan framhållas, att en fast bebyggelse kom rätt sent även <strong>till</strong> större öar i<br />
Bohusläns skärgård. Den från <strong>Torslanda</strong> bedrivna skeppsfarten bestod långt in i sen tid<br />
som en typisk allmogesegling i stor utsträckning inriktad på utförsel av boskap. När<br />
Sverige trängde fram västerut och <strong>till</strong> slut erövrade hela västkusten, koncentrerades<br />
handeln allt mer <strong>till</strong> Göta älv, och allmogesjöfarten minskade i betydelse.<br />
Så länge vår skärgård har varit befolkad, har fiske bedrivits vid Skeppstadsholmen och<br />
där kan man ännu idag fånga fisk. När Göta älv ännu var outbyggd och ofördärvad,<br />
passerade stora mängder lax och öring genom skärgården, och fasta laxgarn funnos då<br />
kring Skeppstadsholmen, ett fiske, som höll sig kvar ännu i nutiden. Den ringa mängd<br />
ädelfisk, som fortfarande finns i älven och dess biflöden, räcker ej längre <strong>till</strong> för ett<br />
yrkesmässigt fiske, vilket dock ej hindrar, att en eller annan öring fortfarande kan fångas<br />
i garn. Som en kuriositet kan nämnas, att det finns en hel del sik från Göta älv i området.<br />
Det viktigaste fisket är dock baserat på havsfisk. Det har fiskats mycket sill och skarpsill i<br />
dessa vatten även om man ej får en sådan invasion av sill som ägde rum under de första<br />
åren av 1800-talet, då 1700-talets stora sillperiod led mot sitt slut. En vinter gick sillen<br />
så tätt in i Hôlebackekilen, att den stod torr inne vid land. Detta sillstim stängdes inne<br />
och gav rika fångster hela vintern. Skola vi få uppleva en ny sillperiod? En myckenhet<br />
småsill och skarpsill har med vadar fångats i vattnen vid Skeppstadsholmen, och<br />
fångsterna har ofta sålts <strong>till</strong> agn åt nöjesfiskare i skärgårdsvattnen eller använts av<br />
ålfiskare att flua botten för att locka ålen <strong>till</strong> de områden, där de lagt ut sina redskap.<br />
Vattnet runt Skeppstadsholmen och i vikarna innanför, nu torrlagda för flygfältet, har<br />
gett stora ålfångster. Utöver ålfisket med tinor och ryssjor var fisket med speciella ljuster<br />
från is mycket vanligt i trakten. Man gick ut på isen, högg upp en vak och genomsökte<br />
botten med ett på en lång stång fastsatt ljuster, med vilket man fångade den ål, som<br />
under vintern gått i ide i gyttjan. Denna "stångning" av ål förbjöds i fiskeristadgan 1954.<br />
Tyvärr har vattnet i Göta älv och i Göteborgs skärgård blivit svårt förorenat av<br />
kommunalt och industriellt avloppsvatten, vilket bland annat fört med sig att goda<br />
fiskeplatser fördärvas och att man kan få illasmakande fisk. Särskilt sik och öring smaka<br />
ofta petroleum, men ännu kan man få fina fångster av vitling, torsk, makrill och annan
havsfisk inom bekvämt avstånd från Skeppstadsholmen. Även om detta nöjesfiske ej är<br />
av den omfattning, att det påverkar fiskeristatistiken, är det dock av oändligt stort värde<br />
för sina utövare. Vad går upp mot nyfångad, stekt vitling?<br />
Slutligen bör man ej glömma, att de människor, som nu i samarbete hävdat<br />
Skeppstadsholmens gamla uppgift att vara en skyddande <strong>till</strong>flykt vid havet, också givit<br />
kustens fåglar ett tryggt område genom den frivilliga fredningen av Gateskär. Detta visar<br />
bättre än mycket annat, huru mycket viktigare den goda viljan är än formaliteter och<br />
paragrafer.<br />
Skeppstadsholmens nyare historia, när den blivit en landfast <strong>till</strong>flyktsort för många<br />
människor, som där söka ro och vederkvickelse från tidens hets och oro, har fått en<br />
annan skildrare. Man får bara hoppas att Skeppstadsholmen i framtiden får behålla sin<br />
uppgift från förr att ge lugn och skydd åt fredliga människor.<br />
Mynt från 1200-talet, en s. k. Gros från staden Tours i Frankrike, funnen vid grävning på<br />
tomt 75.<br />
DE FÖRSTA 50 ÅREN<br />
av handlanden Torsten Andersson<br />
Några av de vanligaste gamla benämningar som ortsbefolkningen använt på våra vikar<br />
och uddar:
A Hôlebackekilen<br />
B Pers Knippla<br />
C Rävholmen<br />
D Moppa<br />
E Jönssonviken<br />
F Blesnäsudde<br />
G Gateskär<br />
H Metarhallen<br />
Det var kort efter första världskrigets slut som Göteborg beslöt bygga sin flygplats.<br />
Flygets kraftiga utveckling under kriget varslade om att ett ordnat trafikflyg var<br />
förestående. Lämpligt område inköptes i <strong>Torslanda</strong> och låg nära vatten, vilket var en<br />
given fördel då många dåtida maskiner var sjöflygplan och försedda med pontoner.<br />
Terrängen för flygplatsen planades ut <strong>till</strong> en enda stor gräsmatta. Arbetet utfördes som<br />
nödhjälpsarbete av Södra Sveriges Statsarbeten.<br />
När så flyget hade tagit sitt av det inköpta området visade det sig att hela<br />
Skeppstadsholmen var kvar, som det syntes <strong>till</strong> ingen nytta. Holmen bestod av kala<br />
klippor, sten och sand med några små gräsplättar där förblåsta bergtallar och<br />
nyponbuskar förde en tynande <strong>till</strong>varo. Den var nästan helt omsluten av havet.<br />
Stadsfullmäktiges ordförande, Herman Lindholm, som <strong>till</strong>ika var ordförande i Föreningen<br />
Göteborgs Koloniträdgårdar samt även med i ledningen för flygfältet, kom då med<br />
förslaget att arrendera ut holmen <strong>till</strong> koloniföreningen för anläggande av en<br />
havsbadskoloni. Av egen erfarenhet förlitade han sig på de blivande kolonisternas<br />
förmåga och arbetslust att förverkliga detta. Och vad vi nu ser så missräknade han sig<br />
icke. Men så hade han också goda medhjälpare att lita <strong>till</strong> vid organiseringen av det hela.<br />
Främst bland dessa var Carl Jönsson, kassör i föreningen. Han, liksom Herman Lindholm<br />
innehade en lott i Kungsladugårdskolonin.<br />
Förslaget antogs av koloniföreningen och plankarta på området utarbetades där 107<br />
lotter på ca 1.000 m2 vardera, samt vägar och tomt för handelsbod var inritade.<br />
Storleken på stugorna bestämdes <strong>till</strong> maximalt 35 m2, vilket väckte ett visst uppseende<br />
inom kolonirörelsen, då kolonistugorna i allmänhet var maximerade <strong>till</strong> ca 20 m2.<br />
Arrendesumman för samtliga lotter var 1.750 kronor. Affärstomten uthyrdes särskilt av<br />
Flyghamnsbolaget för 200 kronor. Handlanden Ludvig Wessberg uppförde där en<br />
affärsbyggnad och var koloniens handlande under många år. Affärsbyggnaden inköptes<br />
ett tjugotal år senare av lokalföreningen, som sedan skött uthyrningen av densamma <strong>till</strong><br />
köpmän för drivande av handeln inom kolonin. Mycket på grund av strukturförändringen<br />
inom detaljhandeln med livsmedel har denna sedan några år upphört, vilket är att<br />
beklaga.<br />
Handelsboden mitt i byn var på sin tid en uppskattad träffpunkt. Foto omkring 1933.<br />
Utarrenderingen av tomterna gick i början trögt. Terrängen ansågs vara alltför oländig,
dricksvattnet fick hämtas vid nuvarande gamla hangaren där en ledning från några<br />
dammar uppe i de omgivande bergen hade dragits fram och vägen <strong>till</strong> några bland<br />
klipporna utplacerade bekvämlighetsinrättningar var både lång och svårframkomlig. Även<br />
det långa avståndet <strong>till</strong> staden och de dåliga kommunikationerna ut <strong>till</strong> området gjorde<br />
sitt <strong>till</strong> att många hade svårt för att bestämma sig. Men 1924 hade så många anslutit sig<br />
att <strong>Torslanda</strong> <strong>Havsbadskoloni</strong> kunde bildas. Styrelse valdes och <strong>till</strong> föreståndare utsågs<br />
Carl Jönsson. Han var, som det sades, anträffbar ute på kolonien alla sön- och helgdagar<br />
under hela året med undantag av juldagen. Med största beredvillighet visade han hugade<br />
spekulanter kring på området och när kontrakt var skrivet gav han de nyblivna<br />
kolonisterna många goda råd vid planeringen av den förhyrda lotten. Han har mycket<br />
stor del i att kolonin vid firandet av sin femtioåriga <strong>till</strong>varo kan uppvisa ett väl ordnat och<br />
varmt uppskattat fritidsområde.<br />
De första kolonisterna kunde med ångslupen Lillasvea, från Träpiren komma ut <strong>till</strong><br />
Flyghamnen, ungefär där nu startbanan går ut i havet. Därifrån fick man bära och släpa<br />
behövligt byggmateriel och andra förnödenheter över den besvärliga terrängen <strong>till</strong> sin<br />
lott. Det dröjde någon tid innan huvudvägarna var framkomliga. Dessa jämte avträden<br />
och vattenledning finansierades genom ett lån på 7.000 kronor av huvudföreningen. Då<br />
det dessutom ålåg varje lottinnehavare att svara för vägbiten förbi sin tomt så får man<br />
förstå att det drog ut på tiden innan alla vägar var fullt farbara. Ordnandet av den egna<br />
lotten låg givetvis närmast. Stugan skulle byggas, tomten skulle rensas från stenar av<br />
vilka några kanske kunde användas <strong>till</strong> kantstenar runt de tänkta trädgårdslanden, på<br />
lotten befintlig jord skulle utökas och gödas och mycket, mycket mera.<br />
Beträffande jorden kom den ilandflutna tången väl <strong>till</strong> pass. Det är väldiga kvantiteter<br />
som under åren har tagits <strong>till</strong>vara och har spelat en avgörande roll för områdets<br />
omdaning <strong>till</strong> trädgårdsland. Enda lotterna som hade åkerjord var de vilka direkt<br />
gränsade <strong>till</strong> flygfältet. Det var också dessa som först blevo uthyrda.<br />
De första åren fick man i stort lita <strong>till</strong> sjövägen för att komma ut <strong>till</strong> sin kära koloni.<br />
Flyghamnsbolaget, som arrenderade området av staden och i sin tur hyrde ut<br />
kolonilotterna, var <strong>till</strong>mötesgående och anlade en ångbåtsbrygga ute på udden vid<br />
Skeppstadsvägens förlängning, där nu kvällsvandrande kolonister njuter av månskenet<br />
över havet. Bryggans livslängd blev kort. Redan efter de första höststormarna var den<br />
<strong>till</strong>spillogiven och någon reparation var ej att tänka på.<br />
Avtal om båttrafiken hade träffats med Marstrands Nya Ångfartygs AB, som trafikerade<br />
kolonin med motorfartyget Skärgården. Även om de första årens biljettpris var lågt - 50<br />
öre - så gick den säkerligen med vinst då de flesta turerna var överfulla med passagerare<br />
och gods. Tilläggsplats måste ordnas och lokalföreningen inköpte för 100 kronor en<br />
utrangerad däckad pråm, som förhalades <strong>till</strong> platsen där kolonin året efter anlade en<br />
ångbåtsbrygga. Denna kostade inkl. en del rätt omfattande bergsprängningar för vägen<br />
fram <strong>till</strong> densamma, 4.761 kronor. Beloppet finansierades genom lån och extra<br />
uttaxeringar. Årsarrendet inkl. kostnader för underhåll av vägar m. m. var endast 30<br />
kronor så en tia mer om året var icke så kännbar. Detta var år 1932. Efter hand hade vi<br />
två båtar, ångarna Tjörn och Skärgården, som trafikerade vår koloni.<br />
Det var rena familjeidyllen på dessa båtresor. Nya kolonister bekantade sig med de<br />
gamla och bestående vänskapsband knöts <strong>till</strong> fromma för hela vår sammanslutning. Det<br />
var en härlig tid.
m/f Skärgården vid pråmbryggan.<br />
Bilismens frammarsch på trettiotalet och insättandet av mera reguljära bussar <strong>till</strong><br />
Flyghamnen kom dock att nagga hårt på resorna med båt. Dessa minskade mer och mer,<br />
trots en intensiv propaganda. Andra världskrigets utbrott i september 1939 och därmed<br />
svårigheterna att få fram drivmedel, samt de ökade kostnaderna gjorde att den helt<br />
upphörde i mitten av fyrtiotalet.<br />
Genom krigsutbrottet var det också slut med den reguljära flygtrafiken. Slut var också<br />
nöjet för kolonisterna att om kvällen gå ner <strong>till</strong> flygfältet och se den engelske<br />
postflygaren landa. Vanligen gjorde han detta med en elegant looping som efterföljdes av<br />
"fallande lövet". Att flyga för gemene man var icke så vanligt då. Kolonisterna kunde<br />
dock, efter en överenskommelse med flyghamnschefen Gösta Andrén, för fem kronor få<br />
vara med på en flygning över staden och dess omgivningar. Många passade därmed på<br />
att göra sin första flygtur.<br />
s/s Tjörn lägger <strong>till</strong> vid nya bryggan.<br />
Med kriget stundade det även hårda tider för kolonisterna beträffande vistelsen i sina<br />
sommarhem. Med mycket kort varsel rekvirerade försvaret 35 stugor <strong>till</strong> förläggning av<br />
inkallade mannar. Ersättning utlovades och erlades när stugorna efter ett par år<br />
återlämnades. Men trots intrånget var samvaron med inkräktarna god. Sverige var under<br />
denna tid ett enigt folk, som även var berett for individuella uppoffringar. Flygplatsen var<br />
bevakad och kolonisterna måste ha passerkort for att komma <strong>till</strong> sin koloni. Detta om<br />
man kom landvägen. Vid flyghamnsrestaurangen, som låg där huvudbanan nu går fram,<br />
låg en förläggning och där kontrollerade vakt genomfarten.<br />
Efter krigets slut blev en utökning av flygfältet aktuell. Staten hade övertagit<br />
flyganläggningen år 1942 och i avtalet fick staden förbinda sig att med ett års varsel
ställa erforderlig mark <strong>till</strong> förfogande för fältets utbyggande. Koloniföreningens kontrakt<br />
ändrades att löpa på ett år, men kom glädjande nog att även omfatta den mark som låg<br />
mellan de olika lotterna. Även arrendesumman sänktes en aning. Den första större<br />
utökningen gällde förlängning av huvudbanan. Förutom bortsaneringen av kolonisternas<br />
tennisbana blevo 10 kolonister uppsagda. Detta var hårt. Efter förhandlingar i Stockholm<br />
med Luftfartsverket räddades en lott. Några direkta ekonomiska förluster gjorde ej de<br />
uppsagda kolonisterna då staden, efter hemställan från huvudstyrelsen, ställde en<br />
summa <strong>till</strong> lokalföreningens förfogande att ersatta kostnaderna för stugornas flyttning <strong>till</strong><br />
andra områden inom kolonin. För dem som måste flytta var det som att börja på nytt.<br />
Men alla hade ju en viss vana från starten att bemästra svårigheterna.<br />
Arrendetiden ökades, med några få undantag åter <strong>till</strong> fem år. Men snart minskades tiden<br />
åter <strong>till</strong> ett år. En parallellbana planerades och denna skulle sträcka sig genom hela<br />
koloniområdet. Men planerna skrinlades. Trafikflygets enorma utveckling framtvingade<br />
kravet på ett annorlunda, helt nytt flygfält, vilket ju också har påbörjats i Härryda. Men,<br />
trots de senaste trettio årens osäkerhet för arrendet och därmed risk för uppsägningar,<br />
har under alla år vårt förhållande <strong>till</strong> vår stora granne varit utomordentligt gott. Arrendet<br />
löper nu åter på fem år.<br />
En del av första tidens besvärligheter ändrade sig snart <strong>till</strong> det bättre.<br />
Dricksvattenbrunnar grävdes så gott som på varje tomt och grannar delade brunn när så<br />
var lämpligt. De i terrängen utplacerade bekvämlighetsinrättningarna kunde rivas då<br />
sådan fick byggas på den egna tomten. Längre fram utverkade lokalföreningen<br />
myndigheternas <strong>till</strong>stånd att få uppföra ett uthus på 10 m2. Motiveringen härför var det<br />
långa avståndet <strong>till</strong> staden och möjligheten att där förvara fiskredskap och båtutrustning.<br />
Vad vi dock alltid saknat är elektrisk ström <strong>till</strong> området. Många försök har under åren<br />
gjorts att intressera olika kraftströmsbolag för saken, men samtliga har ställt sig<br />
avvisande. Frågan är väl nu ställd på framtiden då de flesta kolonisterna monterat in<br />
gasol för både ljus och kokning.<br />
Från en simpromotion med tävlingar i simhopp.<br />
Ordnandet av friluftsbad var en viktig del i koloniens planläggning. Både en allmän<br />
badplats och en särskilt för damer ordnades. Den senare var kanske onödig då<br />
utvecklingen redan då gick mot gemensamhetsbad. På allmänna badplatsen uppfördes av<br />
intresserade kolonister ett hopptorn med svikt. Årliga simtävlingar anordnades med god<br />
<strong>till</strong>slutning av tävlande kolonister och åskådare. Simmare från stadens simklubbar<br />
inbjöds att göra uppvisningar i hopp och livräddning. Vanligt var att dessa avslutades<br />
med skämttävlingar, <strong>till</strong> den talrika publikens förnöjelse. För de yngre har<br />
simundervisning varit ordnad och många av våra nuvarande medlemmar har i dessa fått<br />
sin första utbildning i simning.
Nya tennisbanan.<br />
Tidigt under verksamheten byggdes en tennisbana av cement för medel som satsades av<br />
kolonimedlemmar. Under 20 år kom denna bana <strong>till</strong> flitig användning. Den måste dock<br />
rivas i samband med huvudbanans förlängning. En yngre generation har nu anlagt en<br />
mera tidsenlig bana invid det för några år sedan uppförda klubbhuset "Alida", där spel<br />
under sommaren pågår dagligen och tävlingar anordnas i löpande följd <strong>till</strong> glädje och<br />
nytta for äldre och yngre. Tennisintresset har tydligen alltid varit levande inom vår<br />
koloni.<br />
Klubbhuset Alida.<br />
Intresset för fiske och segling har också alltid haft en framträdande plats hos<br />
medlemmarna. Regattor har anordnats och detta görs fortfarande årligen, men nu i<br />
Sandviks Kappseglingssällskaps regi, vilken förening bildades av ungdom i <strong>Torslanda</strong><br />
<strong>Havsbadskoloni</strong> med omnejd. I samband med detta intresse har två småbåtsbryggor<br />
byggts, där medlemmarna kan förtöja sina båtar <strong>till</strong> hyggligt pris.
Midsommarfesten är tradition.<br />
Efter de första årens ihärdiga arbete med ordnandet av den egna lotten och deltagande i<br />
de talrika gemensamhetsarbetena, som uppröjning vid badplatserna, förbättring av<br />
vägarna, samt underhåll av bryggorna och mycket annat man var skyldig vara med om,<br />
så började man även tänka på lite nöje och underhållning for yngre och äldre.<br />
Midsommarfester blevo traditionella med blomstertåg, dans kring majstången, servering<br />
och tombola. Uppträdande förekom på ett trevligt och förtjänstfullt sätt av ungdomar<br />
inom kolonien, vilka för detta på sin tid hade bildat ett eget musik- och cabaretsällskap.<br />
Vid alla dessa fester, liksom i övrigt har lokalföreningen kunnat lita <strong>till</strong> sina damer. Tidigt<br />
bildades en damklubb som träffades en gång i veckan under sommarmånaderna.<br />
Klubben anordnade även utflykter med god <strong>till</strong>slutning av medlemmarna. Vad våra<br />
damer uträttat <strong>till</strong> vår kolonis bästa kan icke nog framhållas. Frånsett allt uppoffrande<br />
arbete har de även vid flera <strong>till</strong>fällen lämnat ekonomiskt stöd <strong>till</strong> verksamheten. De äro<br />
alla väl förtjänta av ett uppriktigt varmt tack.<br />
Den ekonomiska behållningen av festerna gick ograverad <strong>till</strong> kolonikassan, vilken var i<br />
stort behov av detta <strong>till</strong>skott. Den ovan nämnda medlemsavgiften skulle täcka<br />
kostnaderna för arrende, avbetalningar på lån, underhåll av vägar och bryggor, samt<br />
andra utgifter för rörelsen och var i knappaste laget. De ständigt ökade kostnaderna<br />
under kriget tvingade också fram en höjning av denna, först i form av extra uttaxeringar,<br />
vilka sedan ändrades <strong>till</strong> fasta avgifter.<br />
Sedan arrendekontraktet skrevs om, i samband med statens övertagande av<br />
flyganläggningen och koloniföreningen därmed fått disponera hela området, har 13 nya<br />
lotter kommit <strong>till</strong>. De flesta av dessa erhöll <strong>Torslanda</strong>kolonisters barn, som därom gjort<br />
framställning. Antalet kolonilotter är därmed 120 st.<br />
Under ett halvsekel har hela Skeppstadsholmen skapats om <strong>till</strong> ett grönområde, som i<br />
denna miljövårdens tid är en önskvärd motvikt <strong>till</strong> de närliggande kemiska industrierna.<br />
Alla de tusentals löv- och barrträdsplantorna, skänkta av Slottsskogens plantskola och<br />
länets Hushållningssällskap, som kolonisterna samfällt de första höstarna planterade ut i<br />
terrängen äro nu uppvuxna och läar för de ofta hårda havsvindarna.<br />
Andra generationen av kolonister har börjat träda <strong>till</strong> och tredje är icke långt borta. Båda<br />
övertager de ett mycket väl ordnat och skött koloniområde med bärande fruktträd och<br />
bärbuskar, samt rikt blommande trädgårdsland. Kring lotterna växer en myckenhet träd<br />
av olika slag, allt ur miljösynpunkt önskvärt och angeläget att bevara.<br />
Må de utan inskränkningar få behålla området och enigt sköta det i den ideella och<br />
uppoffrande anda som besjälade de första kolonisterna på detta område.
EN NATURENS UTPOST MOT TEKNISK<br />
EXPANSION AV OROANDE SLAG<br />
av intendent Tor G. Nitzelius,<br />
Botaniska Trädgården i Göteborg<br />
Om man gör en jämförelse mellan den bohuslänska och den östsvenska skärgården -<br />
speciellt kanske den stockholmska - frapperas man av olikheter i vegetationslandskapets<br />
utseende. Den bohuslänska skärgården verkar ofta trädlös och karg med sina kala, av<br />
inlandsisen skulpterade klippor. Undantag finns dock, t. ex. i strömstadsskärgården, där<br />
vegetationen i sänkorna kan vara riklig. Kalheten är emellertid på de flesta ställen<br />
framträdande och beskrives av mången som ett karakteristiskt och närmast omistligt<br />
skönhetsdrag i det västsvenska landskapet.<br />
I jämförelse härmed är den stockholmska skärgården påfallande lummig, med en rik<br />
träd- och buskvegetation, som vid stränderna oftast når ända ned <strong>till</strong> vattnet. De litet<br />
högre upp belägna strandängarna kännetecknas i regel av en rik kalkflora, i vilken<br />
orkidéerna är iögonfallande element. Det är endast i de yttersta områdena mot havet,<br />
som trädlösheten och kargheten påminner om den i Bohuslän.<br />
Orsakerna <strong>till</strong> bohuslandskapets karghet är betingade både av naturen och människan.<br />
Västerhavets starka och saltmättade vindar försvårar en naturlig kolonisation av (i<br />
dubbel mening) högre växter annat än i sänkor och dalgångar, och närings<strong>till</strong>gången i<br />
marken är, jämförd med de kalkrika områdena i Östsverige, för det mesta ganska ringa.<br />
Skalgrusbankarna här och var är väl undantagen, som bekräftar regeln. Man behöver<br />
bara konsultera Eric Hultens "Atlas över växternas utbredning i Norden" (1950 och 1971)<br />
för att kunna konstatera skillnaderna i artrikedom mellan Öst- och Västsverige.<br />
Den mänskliga påverkan på Västkustens vegetation har sedan långliga tider varit stark.<br />
Särskilt under krigen mot Norge och Danmark ledde avverkningen utmed kusten och på<br />
öarna under jakten efter virke för båtbygge och bränsle <strong>till</strong> en kraftig decimering av<br />
skogarna och bestånden av lövträd. Den onyanserade uttaget av större och ur<br />
virkessynpunkt värdefullare träd förde dessutom med sig en utarmning av vissa<br />
arvsanlag hos träden, viktiga både för det framtida skogsbruket och för landskapsvården.<br />
Vad som nu finns kvar, t. ex. av ek, är ofta bara låga och krokiga krattbestånd.<br />
Carl Jönssons stuga 1926...
... och samma ställe 25 år senare.<br />
Ofta vill man göra gällande att den bohuslänska kargheten enbart är ett resultat av<br />
naturens krafter och att den därför ur naturvårdssynpunkt bör betraktas som status quo.<br />
Detta är emellertid felaktigt. Även om trädfloran förr kanske ej var särdeles artrik, var<br />
den dock mera representativ än i våra dagar. Detta speglas i ortsnamnen utmed kusten,<br />
som ofta upprepas på kartor och sjökort. Vi kan nämna några exempel.<br />
Namnet Öckerö talar om ekar och på flera ställen förekommer också namnet Lindholmen.<br />
Kanske var det Bohuslinden (Tilia platyphyllos), som växte där, kanske var det den<br />
vanligare skogslinden (T. cordata). Bohuslinden finns numera bara på Koster och Oddö,<br />
långt borta från dess danska (liksom också mellan- och sydeuropeiska) förekomster.<br />
Almö är ett annat namn, som anger tidigare, kanske rikare bestånd av alm (Ulmus<br />
glabra), och vill man ana sig <strong>till</strong> eventuella tidigare växtlokaler för idegranen (Taxus<br />
baccata), vårt vid sidan av enen (Juniperus cummunis) enda spontana barrträd utmed<br />
kustbandet i väster, bör man på sjökortet söka efter namnet "Berlin", som anses härlett<br />
ur "barrlind", d. v. s. lokalbenämningen för idegranen.<br />
Våra dagars idegransbestånd på bohuskusten är emellertid, trots allt, ej fåtaliga. Mera<br />
kända sådana finner göteborgarna på nära håll, t. ex. på Öckerö och vid <strong>Torslanda</strong>, för<br />
att inte tala om det utanför den bohuslänska syrgränsen befintliga beståndet i Särö<br />
Västerskog.<br />
En trädart, som dock tyvärr försvunnit, är Kristtornet (Ilex aquifolium), som ännu vid<br />
1800-talets början fanns vildväxande vid Gravarne. Numera finner man endast säkert<br />
spontan Ilex i Danmark och på den golfströmsmilda norska sydkusten (bl. a. Varaldsöy i<br />
Hardangerfjorden). I Västsverige är dock arten ej sällsynt som odlad, vilket ger ett visst<br />
stöd för tanken att den ej försvann ur vår flora genom klimatets utan snarare genom<br />
människans påverkan.<br />
Att tala med en bohuslänning om återförande av kustens trädvegetation är ungefär som<br />
ett föreslå en ny svensk flagga, det går helt enkelt ej, allra minst för en östkustbo, som á<br />
priori betraktas som icke sakkunnig. Men låt oss därför komma <strong>till</strong> kärnpunkten i denna<br />
framställning. Om man skulle vilja återföra de försvunna lövträden på grundval av, märk<br />
väl(!), inhemskt (ty. "bodenständig") initialmaterial <strong>till</strong> den bohuslänska och överhuvud<br />
västsvenska kusten, skulle det vara ett krävande men ej omöjligt företag. En väg att gå<br />
härvidlag, är att först införa pionjärvegetation, som framförallt tål västerhavets stormar<br />
och kustens magra markförhållanden. Denna pionjärvegetation bör, enligt vad gamla<br />
goda erfarenheter visat, lämpligen vara sammansatt av vissa främmande trädslag, vilka<br />
bättre än de inhemska kan motstå saltstormar och svåra förhållanden.<br />
Vid läsningen av dessa rader lystrar vissa av de naturvärnande (och tyvärr ofta status<br />
quo-tänkande) hemmabotanisterna, som anser att restaurering av vegetationen (eng.
"reafforestation") skapar förvirring för floraförfattarna. Som exempel på sådana ovan<br />
nämnda trädslag kan emellertid tagas bergtall (Pinus mugo) från Sydeuropa och vitgran<br />
(Picea glauea) från Kanada liksom även här och var österrikisk svarttall (Pinus nigra).<br />
Mer eller mindre intakta bestånd av dessa arter finnas som läskydd på många ställen<br />
utmed kusten.<br />
Men man har sällan eller aldrig fullföljt den idé, som, medvetet eller omedvetet, var<br />
huvudmotivet vid pionjärplanteringarna, nämligen att i hägn av dessa och i god tid före<br />
dessas degenerering (genom uttorkning, stamröta etc.) plantera de träd, som<br />
ursprungligen var inhemska på platsen.<br />
Vill man ta ett vackert exempel på en lyckad sådan pionjärplantering, som givit hägn för<br />
en i accelererad takt spontant invandrande naturlig träd-, busk- och örtvegetation men<br />
samtidigt också för blomstrande trädgårdar med fruktträd och prydnadsväxter av olika<br />
slag, bör man nämna Skeppstadsholmens lilla samhälle eller <strong>Torslanda</strong> <strong>Havsbadskoloni</strong>,<br />
som det också heter. Skeppstadsholmen är numera naturens utpost mot en<br />
framryckande teknisk expansion av oroande slag.<br />
I slutet av 20-talet var här ingenting annat än kala klippor och tångvallar i strandkanten.<br />
Ingen, som nu vandrar under lummiga, grönskande bestånd av såväl barrträd som<br />
lövträd i vars skugga och vindskydd trädgårdar trivas, kan föreställa sig detta. De första<br />
planteringarna gjordes 1924. Det var Carl Jönsson, dåvarande föreståndare för <strong>Torslanda</strong><br />
<strong>Havsbadskoloni</strong>, som var den egentlige initiativtagaren <strong>till</strong> dessa. Under hans<br />
entusiastiska ledning fördes tonvis med havstång upp i skrevorna och sänkorna,<br />
komposter anlades och planteringsarbete genomfördes kontinuerligt så snart en gnutta<br />
jord fanns att plantera i.<br />
Carl Jönsson lyckades att från dåvarande stadsträdgårdsmästaren i Göteborg, Karl E.<br />
Axelsson, och från andra håll tigga ihop avsevärda mängder av träd och buskar ej endast<br />
for sin egen tomt utan för gott och väl hela området. Sannolikt gällde de första<br />
anskaffningarna ungträd av den s. k. blågranen (Picea pungens), vilken trots sin<br />
kontinentala härstamning från Klippiga Bergen och Mellersta Västern i USA mer än någon<br />
annan gran manifesterat sin förmåga att stå emot saltstormar vid havet och de magra<br />
markförhållandena. Det är den, som nu bildar stommen i trädbestånden. Ett annat<br />
barrträd, som dominerar anläggningen, är den österrikiska svarttallen. Har man sett<br />
denna växa på oftast lodräta bergväggar i de torra karstbergen i S. Österrike och i<br />
Jugoslavien, är det nästan ofattbart att den så väl kan finna sig <strong>till</strong>rätta i blåsiga lägen<br />
vid havet, växande oftast i ren sand. På Skeppstadsholmen ger den med sin utbredda,<br />
täta krona och sina grova, mörkgröna barr en verkningsfull kontrast <strong>till</strong> den vanliga<br />
tallens (Pinus silvestris) rödbruna stammar och ljusare barrskrud. Den senare är säkert<br />
också inplanterad men sprider sig numera spontant. Bland lövträden är det särskilt oxeln<br />
(Sorbus intermedia), som i egenskap av stormväxt funnit sig val <strong>till</strong>rätta såväl som<br />
friväxande som även i form av effektivt vindbromsande häckar.<br />
En annan växt, som helt etablerat sig och som absolut bör nämnas i detta sammanhang,<br />
är murgrönan (Hedera helix). Den kläder på flera ställen stora ytor av berghällarna.<br />
Kustklimatets mildhet <strong>till</strong>åter den också blomma normalt på hösten långt in i november.<br />
Sannolikt är den här representerad av sin härdiga, småbladiga, baltiska form (H.h. var.<br />
baltica), som ju finns vildväxande i Sverige och även på bohuskusten.<br />
Ett intressant exempel på en framgångsrik acklimatisering av en främmande<br />
prydnadsväxt på Skeppstadsholmen erbjuder <strong>till</strong> sist ett 5 m högt, flerstammigt exemplar<br />
av kinesisk blå-en (Juniperus squamata var. meyeri). Om det ej är landets största, bör<br />
det i alla fall räknas <strong>till</strong> de allra största i svensk odling.<br />
Avslutningsvis bör framhållas att Skeppstadsholmens lilla vegetationsenklav i ett i övrigt<br />
<strong>till</strong> största delen sterilt industrilandskap är ett exempel för framtida studium hur en
fungerande biotop kan skapas - eller återskapas med en del kunnande, en myckenhet<br />
energi och, sist men inte minst, obegränsade mängder entusiasm.<br />
Förteckning över några av de vanligaste växterna på Skeppstadsholmen<br />
Abies alba - silvergran<br />
Picea pungens - blågran<br />
Picea abies - vanlig gran<br />
Pinus silvestris - vanlig tall<br />
Pinus nigra - svarttall<br />
Pinus mugo - bergtall<br />
Juniperus squamata v. meyeri - kinesisk blåen<br />
Juniperus communis - vanlig en<br />
Salix alba - vit-pil<br />
Salix caprea - sälg<br />
Betula - björk<br />
Alnus glutinosa - klibb-al<br />
Sorbus intermedia - oxel<br />
Sorbus aucuparia - rönn<br />
TACK TORSLANDA!<br />
av redaktör Åke Hall<br />
Juniperus squamata, lott nr 78.<br />
Cotoneaster spp. - arter och sorter av<br />
oxbär<br />
Caragana arborescens - sibirisk ärtbuske<br />
Cytisus - arter och sorter av ginst<br />
Laburnum - gullregn<br />
Aesculus hippocastanum - hästkastanj<br />
Hedera helix v. baltica - murgröna<br />
Rhododendron - diverse trädgårdssorter<br />
Diverse fruktträd och buskar<br />
Diverse perenna växter<br />
Rikligt med inhemska örter, mossor och<br />
lavar<br />
Den morgonen hade jag sovit säck i Arendalshamnen i min nya ljuvliga RJ-julle, inköpt<br />
för boken, som jag skrivit för Edwin Ahlquists Cirkelförlag - "Spinn torsk" - så vitt jag vet<br />
den första väst-spinnboken. Skriven på den tiden, när man kunde åka <strong>till</strong> Marstrand,<br />
hyra en eka och ro ut <strong>till</strong> Erholmen eller i fall av tjänlig väderlek <strong>till</strong> Ussholmarna och ta<br />
<strong>till</strong>baka <strong>till</strong> Göteborg på kvällen med en låda torsk eller två av ren härlig fisk. Det var<br />
ungefär mitt i andra världskriget.<br />
Nåja - jullen var en förälskelse i sin trälyster och utrustning - och i ej dåliga<br />
sjöegenskaper i denna småbåt. Jag tog den över Soten i 15-16 meter utan ett skvätt<br />
ombord. Det enda som ej fungerade var utombordsmotorn, men det berodde utan tvivel<br />
mer på mej än på motorn - maskiner och jag är främlingar. Jag rodde i stället vid behov<br />
av framkomst utanför segeldraget - eller gick i land och badade i två stiltjedygn som<br />
söder Koster vid ett <strong>till</strong>fälle på Svangen.<br />
Denna morgon, när jag skulle hämta motorbåtsföraren och den skicklige koloniodlaren<br />
Fredrik <strong>till</strong> en omväxlingsvis segeltur från <strong>Torslanda</strong> <strong>till</strong> Strömstad var en söderifrån<br />
något sträv molnbild, som gick i regn före Smögen. Men vinden stod i sträck norrut förbi
Skäddan på bohusleden - vi stack i väg efter ett stödslag ut från <strong>Torslanda</strong>.<br />
Jag tittade på sjökortet och sade <strong>till</strong> miljöbon Fredrik vid rorkulten:<br />
- Men Fredrik, ligger det inte en sten i den här kursen?<br />
Fredrik sade torslandavis:<br />
- Överlämna det åt mej.<br />
Ögonblicket senare steg centerbordet upp mellan oss som kommentar <strong>till</strong> situationen. Vi<br />
hade prickat stenen exakt och Fredrik sade belåtet:<br />
- Där ser du - jag vet var dom finns.<br />
Sedan denna ljuvliga startmorgon från <strong>Torslanda</strong> har jag varit många inviter <strong>till</strong>städes -<br />
även seglandes med egen för säkerhets skull inlotsning <strong>till</strong> gästhamnen. Och naturligtvis<br />
som Fredriks motorbåtspassagerare i den outsägliga havsrymden kring detta förbannade<br />
<strong>Torslanda</strong>.<br />
Jag tycker nog att den saga, som kallas <strong>Torslanda</strong>kolonin, är <strong>till</strong> våra klassiker och<br />
företag och skapandevilja - ett mirakel av god gemenskap.<br />
For några år sen tog jag ut ett par engelska bekanta <strong>till</strong> <strong>Torslanda</strong> de kunde inte fatta att<br />
detta var en privat gärning - de kunde inte ta direkt <strong>till</strong> sej detta fantastiska dåd i<br />
bergknallarna, där allting är gjort hand för hand av dessa <strong>Torslanda</strong>-ländare.<br />
En av dom frågade om statsunderstödet <strong>till</strong> detta enorma verk. Jag pekade på flygfältet:<br />
- Det ligger där borta.<br />
Carl Jönsson, far <strong>till</strong> ordföranden i kolonin Arvid Jönsson i dag, är skaparen av<br />
<strong>Torslanda</strong>kolonin med sin fantastiska anläggning vid Jönssonviken - hans totalt ofattbara<br />
generositet i gärning <strong>till</strong> denna natur och sedan i gåvor och handlag <strong>till</strong> de människor,<br />
som flyttat hit - hans bygge är väl utan jämförelse i Göteborg om man skall göra onödiga<br />
jämförelser.<br />
Han har byggt jord av tång och alger, han har dragit växtlighet ur detta jordbygge och<br />
smekt urstenen med gräs och blommor och örters rötter.<br />
Hans bygge står i en kulturmiljö av tusenåriga sjöfarter och syner på denna<br />
Skeppstadsholme - som ön bär namn - steg för steg i seklen från drakseglens otider <strong>till</strong><br />
det tankerelände, som är vår börda i dag.<br />
Här på denna holme är tiden bottenlös - men i den botten som finns har folk hittat<br />
tusenåriga mynt i potatislanden - vi har kontakter härute med föregångarna <strong>till</strong> oss.<br />
For mej som gäst är <strong>Torslanda</strong> bara sjungande härlighet - en lustig blandning av<br />
motorbrus och trastsång och strandskator och doften av brinnande ris och knastrandet<br />
av gruset under däcken.<br />
Och av tvätt på oljeskadad fågel och åsynen av harar i hagen och persilja och grönkål i<br />
backen och ljuset över Göteborg och av ungarna i de nästa generationerna. Och ropet av<br />
trutarna och ejdersilhuetterna på vattnet som det aftnas - tack <strong>Torslanda</strong>!<br />
TACK FÖR GOD GRANNSÄMJA<br />
av flygplatsdirektör STIG ANDERSSON<br />
I mer än trettio år har jag personligen kunnat glädjas av att ha <strong>Torslanda</strong> <strong>Havsbadskoloni</strong><br />
som granne <strong>till</strong> den stora anläggning jag själv svarar för, nämligen <strong>Torslanda</strong> flygplats.
Hur ser nu då grannarna på varandra?<br />
Ja, egentligen skulle man från flygplatsens sida bara säga: "Vi har inga bekymmer med<br />
kolonin."<br />
Men när vi nu i dagarna vet att <strong>Havsbadskoloni</strong>n firar sin 50-årsdag kan man inte vara så<br />
fåordig.<br />
Frågar vi på flygplatsen hur kolonisterna ser på oss, så skulle de med fog kunna passa på<br />
och framhålla hur flygplatsens verksamhet stör dem med sitt buller, sotar ner deras<br />
sommartvätt och lämnar kvar en och annan oljestrimma på vattendammen eller i<br />
vattentunnan under stupröret.<br />
Men tror Ni man hör något från kolonisterna?<br />
Nej, inte ett ljud, aldrig någon klagan.<br />
Därför tror jag inte att <strong>Havsbadskoloni</strong>n är något lämpligt ställe att besöka, när folk från<br />
Konsessionsnämnden skall gå ut i samhället för att skaffa underlag och erfarenheter för<br />
ett ställningstagande <strong>till</strong>, var en flygplats skall ligga.<br />
Eller kanske skall de det?<br />
Vad är det nu då, som gör, att en koloni som denna kan i så många år ligga granne med<br />
en flygplats.<br />
1921 års förslag <strong>till</strong> Flyghamn för Göteborg. Den vänstra cirkeln anger plats för<br />
"förtöjningsmast för luftskepp".<br />
Ja, från början vet vi att en av skaparna <strong>till</strong> kolonin var också med att besluta om<br />
flygplatsens <strong>till</strong>komst 1923, kamrer Herman Lindholm.<br />
Vid den tiden hade säkert ingen ens en enda tanke att flygplatsen skulle störa deras<br />
koloni.
Och så var det väl i verkligheten. Vi störde nog inte kolonisterna för då hade man säkert<br />
sagt detta om inte förr så i varje fall redan i början på 50-talet, då flygplatsens<br />
verksamhet började ge ordentliga ljud ifrån sig och skolflygningarna kunde bli verkligen<br />
irriterande.<br />
I stället gick kolonisten omkring i sin täppa och kunde inte irriteras av något. Varför?<br />
Genom att alla kolonisterna blev kära i sitt område på Skeppstadsholmen, växte det fram<br />
en grönska, en vegetation, som icke bara levde av ditkörd matjord, luft och vatten utan<br />
av en verklig sann glädje, som varje kolonist kände och spred omkring sig.<br />
Att vårda sin täppa och sin koloni har säkerligen varit svårt många gånger men aldrig så<br />
mycket att man funnit anledning att visa det.<br />
Vi som tittar in hos grannen då och då och som genom hjärtliga inbjudningar icke bara<br />
kan skåda och njuta av den verkligen välskötta kolonins grönska, dessa fina vägar och<br />
byggnader, får också en direkt både känsla och vetskap om att här finns människor, som<br />
njuter av vad de åstadkommit och skänker gärna <strong>till</strong> grannen icke bara inom utan också<br />
utanför kolonin sådan vänskap att man gör allt för att ta emot den och väl vårda den.<br />
Någon har väl antytt att Du får inga klagomål från kolonisterna för de vågar icke klaga på<br />
flygplatsen. Om de gör det flyttar sta'n på dem.<br />
Jag tror, att den som sagt så vet inte mycket om kolonins innevånare eller deras sanna<br />
tro på verkligheten.<br />
Visst har väl flygplatsen varit ett hot mot kolonin och visst har väl flygplatsen även<br />
uppträtt som kolonins beskyddare.<br />
Men trots allt så har nog kolonin kunnat försvara sig själv.<br />
Genom att vara en av landets mest välskötta kolonier med en styrelse som väl värnar<br />
om kolonins varande har ansvariga både inom stat och kommun tänkt sig för mer än en<br />
gång när utbyggnadsfrågor inom hamn och flygplats varit på tal.<br />
Jag ber att från luftfartsverket och flygplatsens personal få framföra våra varmaste<br />
lyckönskningar <strong>till</strong> 50-åringen och hoppas att man kan få njuta många år av den<br />
färgprakt och mänsklig hjärtevärme, som får sin näring i <strong>Torslanda</strong> <strong>Havsbadskoloni</strong>.<br />
Vi flyttar <strong>till</strong> Landvetter flygplats 1977 - men<br />
LÄNGRE LEVER KOLONIN!
... Någon påstod att hans<br />
jolle var byggd för att föra<br />
mesan...<br />
Sven: Vatten.<br />
Sin aldrig rostande kärlek <strong>till</strong> fiskevatten, hav och båtar och den för länge sedan<br />
hägrande drömmen om en stuga med utsikt över de fria vidderna har ägaren förverkligat<br />
med torslandabygget. Stugan byggdes för trettio år sedan men övriga byggandet pågår<br />
ännu. Att med full rättvisa skildra hur den idylliska vrån bland bergen vuxit upp, skulle<br />
fylla volymer. Lika litet som Rom byggdes på en dag, har av en ödemark av mossar och<br />
moras denna lustgård byggts i en handvändning. Men hackan och spaden har ej helt<br />
kunnat fånga den gamle vikingen. Till sena ålderns höst har stugan blivit trång vid<br />
anblicken av fjorden, som en lugn sommarkväll inbjuder <strong>till</strong> rogivande vitlingfiske. Eller<br />
en stormdag med vindpiskade sjöars dån mot bränningar och klippor väcker minnen från<br />
forna dagar under otaliga seglatser som skeppare på Tärnan och Fyrväpplingen.<br />
Att en fackman blir anlitad om råd är helt naturligt, men sällan har väl ungdomar haft en<br />
mera outtröttlig och uppmuntrande rådgivare än vi på <strong>Torslanda</strong>. Vid de första<br />
anspråkslösa "regattorna" fick vi lära oss att tävla för seglingens egen skull, att behärska<br />
en situation, lära att passa såväl sig själv som seglen och att aldrig svika kamrat- och<br />
gentlemannareglerna seglare emellan. Att båtarna sedan var av mest skilda slag, snipor,<br />
jollar och segelekor ökade endast intresset och tävlingslusten. Nog kunde det väl bliva en<br />
del dispyter angående segelytan, när någon påstod, att hans jolle var byggd att föra<br />
mesan, eller en snipa visade sig med hemmasydda bramsegel, klyvare och länsfock. Det<br />
seglades av hjärtans lust och på sensommaren kunde brunbrända och friska ungdomar<br />
som glada sommarbarn hämta sina priser för god segling med sina mer eller mindre<br />
fantasifulla farkoster. Den goda viljan och glädjen fattades aldrig, prisbägarna höjdes<br />
med tack för god samsegling och dansen tråddes för sista gången med sommarens<br />
kuttersmycken. Efter årens lopp ha de gamla sniporna ersatts med tekniskt fulländade<br />
kappseglare och andra skärgårdens segelbehängda prydnader. Verkliga stortävlingar har<br />
organiserats, men om utvecklingen skapat större spänning i kappseglingarna bör vara<br />
osagt. Sällan har väl båtbesättningarna med större iver och kampvilja ställt upp <strong>till</strong><br />
tävlan än gastarna på Får-den, Bonzo, Sickan och Lill-Klas.<br />
Utsikten över Rivöfjorden är storslagen ej endast ur natursynpunkt. Sveriges port mot<br />
väster står öppen denna väg. Mycket av landets naturrikedomar skeppas ut och<br />
förnödenheter föres in. Från stugfönster och utsiktsberg kan man följa många nationers<br />
stoltheter på havet bland mera anspråkslösa kolbåtar, motorseglare och trawlare.<br />
Oavsett det yttre hos dessa fartyg är de alla lika nödvändiga och hålla kontakt med<br />
yttervärlden i arbete för samfärdsel och landets försörjning. Den livliga lufttrafiken vittnar<br />
om landets framskjutna ställning på detta område och många affärsmän och turister<br />
välkomnas <strong>till</strong> Sverige vid <strong>Torslanda</strong> flyghamn.<br />
Som avslutning på sjöfarts- och seglarbragderna vill jag nämna de åldrande vikingarnas<br />
sammankomst, som i många år var tradition, "inflyttning av trädgårdsmöblerna". De<br />
gamla pojkarna med några seklers sammanlagd ålder, silver på hjässan, havet i blicken<br />
och guld i hjärtat samlas <strong>till</strong> "skaffning". Otaliga äventyr vid roder och skot, strandhugg i<br />
Bohusläns skärgård och minnen av goda vänner ventileras.<br />
Nog kunde väl "ljugarbänken" vid Kustens brygga förtälja saltare och mera kryddade
skrönor men knappast med mera äkta glädje och sann humor än historierna vid<br />
<strong>Torslanda</strong> trädgårdsmöbler.<br />
Frukterna nedplockades i<br />
allmänhet...<br />
Gunnar: Jord.<br />
Ganska nära, två mil från Göteborg, finnes en liten halvö, som enligt kartan benämnes<br />
Skeppstadsholmen. Denna var <strong>till</strong> år 1924 i det närmaste okänd, men upptäcktes detta<br />
år av djärva forskningsresande från Göteborg. Dessa ansåg att Skeppstadsholmen skulle<br />
vara mycket lämplig som deportationsplats för en del av den i Göteborg bosatta<br />
befolkningen, som lider av en sjukdom, vars mest påtagliga symptom är, att den sjuke<br />
tidigt på våren får en oemotståndlig lust att vända upp och ner på jorden, flytta fram och<br />
<strong>till</strong>baka på stenar, rycka upp en växt här och sätta ner en annan dyrt inköpt växt där.<br />
Skeppstadsholmen utgjorde den idealiska platsen. På botten av de djupa dalarna mellan<br />
de skyhöga bergen fanns mängder av tuvor bevuxna med ljung, där säkerligen aldrig<br />
någon människa försökt sig på att vända jorden. Massor av stora stenar var utslängda<br />
överallt i naturen och bara väntade på att bli flyttade.<br />
De djärva upptäckarna återvände med ilfart <strong>till</strong> Göteborg, uppgav glädjetjut och<br />
meddelade befolkningen att minst ett hundratal lidande personer kunde beredas plats på<br />
Skeppstadsholmen.<br />
Folk rusade <strong>till</strong>. Byggde sig enkla kojor, och kunde med största <strong>till</strong>fredsställelse få låta sin<br />
egendomliga sjukdom rasa i frihet.<br />
Spadar, spett, hackor m. fl. verktyg inköptes och forslades ut <strong>till</strong> platsen. Med spadarna<br />
vändes tuvorna upp och ner och slogs med hackorna sönder i minsta beståndsdelar. Med<br />
spetten lyftes och vändes och rullades stenarna. Ju större stenarna var, desto större<br />
glädje syntes det bereda de stackars människorna. De flesta fick <strong>till</strong> en början endast<br />
vistas på platsen från lördag eftermiddag <strong>till</strong> söndag kväll. När de den första<br />
söndagskvällen återkom <strong>till</strong> oroligt väntande anförvanter i Göteborg med värkande<br />
ryggar och såriga händer, omtalade de vilken underbar plats Skeppstadsholmen var och<br />
vilken underbar dag de haft. De kallade det att njuta av en fridag.<br />
De deporterade benämndes sedan kolonister och området där de vistades för <strong>Torslanda</strong><br />
<strong>Havsbadskoloni</strong>. Av namnet lärde sig en del kolonister med åren att vattnet utanför<br />
platsen kallades hav och att man kunde bada däri.<br />
När tuvorna under många lördagar och söndagar vänts och bultats och slagits återstod<br />
ett fint starkt sandblandat stoff, som benämndes jord. En del av kolonisterna inköpte från<br />
närbelägna bondgårdar djurspillning från böndernas husdjur och blandade denna med<br />
jorden. Detta kallades att gödsla jorden. Andra använde for detta ändamål vissa<br />
havsväxter.<br />
När jorden enligt kolonisternas åsikt var <strong>till</strong>räckligt beredd inköptes från Göteborg en<br />
mångfald färggranna påsar innehållande fröer av olika slag, diverse plantor, buskar med<br />
och utan taggar, små träd m. m. De återvände skyndsammast <strong>till</strong> sin koloni med de<br />
inköpta varorna. Ett egendomligt sjukdomsdrag, som nu visade sig, var, att de från att<br />
tidigare som vuxna människor <strong>till</strong> största delen förflyttat sig på sina ben, nu i allmänhet<br />
började krypa omkring på alla fyra likt små barn. De grävde därvid ner de inköpta<br />
fröerna, plantorna, buskarna och träden i jorden. De kallade detta att odla. När fröerna<br />
en tid legat i jorden omvandlades dessa <strong>till</strong> växter, som i en del fall fick samma utseende
som bilden på den påse vari de tidigare legat. I sanning ett mycket egendomligt<br />
fenomen. I andra fall återuppväxte de olika örter etc. som tidigare funnits på platsen.<br />
Kolonisterna blev egendomligt nog ej glada åt detta. De blev mycket ledsna och klagade<br />
över att de fått ogräs i jorden.<br />
Med åren växte de nergrävda plantorna, buskarna och träden. De buro de underskönaste<br />
blommor, ätbara bär av olika slag samt de läckraste frukter. Med blommorna pryddes<br />
deras enkla kojor. Bären avplockades och antingen åtos på platsen under högljutt<br />
smackande eller kokades <strong>till</strong>sammans med socker. Frukterna nedplockades i allmänhet<br />
på hösten och forslades <strong>till</strong> vinterboningar i Göteborg för att kolonisterna under vintern<br />
skulle kunna få en påminnelse om sin kära koloni.<br />
Det ena året gick efter det andra. Från att Skeppstadsholmen från början bestått av de<br />
omtalade tuvorna, ljungen och stenarna har kolonisterna nu i det närmaste helt<br />
omvandlat platsens natur. Där tuvorna förut fanns, finns nu grönskande gräsmattor,<br />
blommande buskar och träd och smakfulla planteringar.<br />
En del av de första kolonisterna lyckades med åren bota sin sjukdom och återflyttade<br />
helt <strong>till</strong> staden. Andra, däribland min Fader, som smittades av sjukdomen 1925, har ännu<br />
ej blivit av med den. Speciellt om våren angriper bacillen med oförminskad styrka.<br />
Det värsta är, att sjukdomen i en del fall är mycket smittosam. Även jag har smittats.<br />
Arbete<br />
... trädgårdsstolen...<br />
Hannes: Luft.<br />
Hör, chefen sitter och snarkar,<br />
tungt ligger huvudet mot trädgårdsstolens kant.<br />
Lång var arbetsdagen, hård dess möda,<br />
och viljan har varit<br />
att verka <strong>till</strong>s natten kommer.<br />
Men törne och tistel har Du plockat nog för i dag,<br />
och i natt skall änglarna vattna Dina plantor.<br />
Make<br />
Se, Gustaf sover.<br />
Lugnt sitter Du,<br />
Du har ätit Ditt bröd,<br />
och Du har nya lappar på Dina rensarknän.<br />
Sov Du snällt lite <strong>till</strong><br />
så hinner Signe också skaka ut köksmattan på potatislandet<br />
- skaka ut potatislandet på köksmattan.<br />
Och när Du vaknar har Signe dukat:<br />
Rullgardinen är nere<br />
och burkarna uppe.<br />
Si sill i en och sardin i en!
Far<br />
Pappa snusar,<br />
huvudet bakåt och munnen öppen,<br />
munnen, som mest är sluten.<br />
Handen nu sluten i vila,<br />
den hand, som ledde oss genom museet,<br />
hjälpte oss sortera våra frimärken,<br />
vände bladen i Hjorts grammatik,<br />
hängde tjugofemöring i blågult band kring vår hals.<br />
- Givarhanden, såningshanden, den öppna.<br />
... och åtta väl lastade<br />
yngre gentlemen trädde<br />
ut...<br />
Berndt: Eld.<br />
Bussdörrarna öppnades, och åtta väl lastade yngre gentlemän trädde ut. Det var<br />
egentligen rätt onödigt, att busschauffören ropade ut, att stationen var <strong>Torslanda</strong>. Dels<br />
gick inte bussen längre, dels hade en i sällskapet varit där många, många gånger förr,<br />
och dels kunde de övriga känna igen sig på den lyriska beskrivning, som den tidigare<br />
nämnde redan givit. Förmodligen stod chauffören inte ut längre med allt välljud, som<br />
hade presterats ända sedan starten, eller också tyckte han väl, att blotta ordet <strong>Torslanda</strong><br />
hade en sådan lyrisk klang, att han härmed ville hävda sig i konkurrensen.<br />
Morgonen, eller man bör kanske rättare säga förmiddagen, var inte endast vacker från<br />
en synpunkt. Det var på den tiden, då maj månad verkligen följde bondepraktikan, då<br />
solen sken från en klarblå himmel och värmen definitivt förjagat alla associationer på<br />
naturliga djupfrysningsboxar.<br />
Trots den tunga packningen var passagerarnas steg fjäderlätta. Det vackra vädret och<br />
den spirande grönskan harmonierade väl med den ljuvliga vetskapen att man <strong>till</strong>s vidare<br />
kunde glömma determinander och konform avbildning, att Carnots cirkelprocess var ett<br />
vapen, slaget hur händerna på illvilliga professorer och att kaliumpermanganatets<br />
oxidationsstadier kunde framplockas ur glömskans djup, när man möjligen någon gång<br />
kom <strong>till</strong> Indien och med bemälda kemikalier måste bota dysenteri eller dylikt.
Det var med andra ord en utvald samling från andra årskursens avdelning för kemi och<br />
kemisk teknologi inom Chalmers Tekniska Högskola, som tågade vägen fram för att på<br />
inbjudan av nedskrivarens förstående fader fira den lyckliga <strong>till</strong>dragelsen av väl avlagda<br />
tentamina och samtidigt med hjälp av en välorganiserad gasque kunna bereda plats för<br />
ett kommande års kunskapsstoff.<br />
Sedan packningen väl hade utökats med en backe öl från den välförsedda affären, kom<br />
sällskapet efter inte alltför många strapatser fram <strong>till</strong> den av en lätt havsbris omgärdade<br />
Stugan. Med stort S. Det fanns då fortfarande två öl kvar. Sedan lottningen väl var<br />
överstökad och de två lyckliga, försedda med var sin Prepp, gått <strong>till</strong>baka för att skaffa<br />
ytterligare en backe, kunde det så småningom bli mera ordning på torpet.<br />
Slika <strong>till</strong>ställningar har alltid i större eller mindre utsträckning varit knytkalas. Så även<br />
här. Det är ett vackert exempel på sällskapets samspel och desslikes dess önskan att få<br />
ut största möjliga variation i <strong>till</strong>varon - samtidigt som det torde vara ett relativt sällsynt<br />
<strong>till</strong>fälle - att under en och samma måltid kunna avpröva ej mindre än sju olika märken av<br />
systembolagets sortiment. Att det inte var åtta berodde helt enkelt därpå att Bengt, som<br />
alltid legat åt det mer luxuösa hållet, sträckt sig <strong>till</strong> en flaska enstjärnig eau-de-vie.<br />
Det var en vana att <strong>till</strong> sjunde sypen sjunga "Och Emil han vandrar på krokiga knän". Det<br />
fanns ingen anledning frångå den seden här heller. Men det må vara ett gott bevis på<br />
torslandaluftens stärkande inflytande, att visans ord inte visade sig ha någon kraftigare<br />
förankring i verkligheten. Kursen nordvart <strong>till</strong> kaffebordet i det gröna kunde tas ut utan<br />
darr på handen, och med spänstiga steg hade sällskapet snart förflyttat sig <strong>till</strong> den lugna<br />
och sköna platsen strax syd om räcket för att efter litet uppmjukande gymnastik kunna<br />
be Bengt gjuta i.<br />
Solen gassade, bina surrade, sångernas välljud flödade, inga utomstående störde<br />
<strong>till</strong>varon. Inte bara <strong>Torslanda</strong> utan hela världen var vår.<br />
Men timmarna är alltför korta för att bortslösas på lättjefull och dådlös <strong>till</strong>varo, så när<br />
Mats efter en stund uttryckte sin önskan att bada men samtidigt befarade, att ett<br />
havsbad skulle bli en alltför stor påfrestning så pass tidigt, fanns det genast sju par<br />
villiga och starka armar, som hissade ner honom i den närbelägna bevattningsbrunnen.<br />
Märkligt nog kunde man dock inte se, att han därav blev synnerligen renare. Sedan det<br />
mesta av algerna kammats bort, gick det lätt att övertyga honom om att vattnet vid<br />
<strong>Torslanda</strong> stränder säkert var betydligt mer stärkande. Avståndet <strong>till</strong> stranden tycktes<br />
oss då så lockande litet, att vi lika gärna kunde klä av oss, där vi var, i all synnerhet som<br />
vi trodde oss ha endast traktens måsar, bin och andra flygfän som närmare sällskap.<br />
Detta visade sig också riktigt. Tyvärr var dock inte medtaget i beräkningen, att det gick<br />
fler bussar. Vi mötte dom på hem vägen. Man får innerligt hoppas att grannens dotter<br />
slipper uppleva en sådan syn <strong>till</strong> i sitt liv.<br />
Men tempus it och solen dröjer icke längre på sin bana för Emil än för Osquar.<br />
Solnedgång och vårskymning fick snart utgöra den effektfulla ramen kring en festmåltid<br />
och ett skådespel, som man endast kan förknippa med en chalmersgasques höjdpunkt,<br />
och än en gång innan dag förrunnit skulle fåglarna andäktigt hålla tystnad inför en<br />
övermaktig konkurrens. Det är ingen idé att gå in på detaljer. Må det vara nog sagt att<br />
aftonen var Lyckad. Med stort L.<br />
Men också Emil kan bli trött, även om han är kemist. Redningen av nattläger vållade <strong>till</strong><br />
en början en del bekymmer. Men sedan någon kommit underfund med att en liten soffa i<br />
norra rummet kunde dras ut, så att den blev betydligt längre och därvid kunde<br />
tjänstgöra som en utmärkt sovplats for Stig, sällskapets minste, ljusnade situationen<br />
betydligt. Den ljusnade faktiskt än mer, sedan man kommit underfund med att soffan<br />
kunde skjutas ihop igen, sedan dess innehåll somnat, dymedels beredande ökat<br />
golvutrymme.
Och nattens tystnad sänkte sig över trakten, och samma sol, som en gång gått ned, gick<br />
åter upp.<br />
Så gjorde dock icke Stig. Han fick först bändas upp men repade sig dock märkligt fort <strong>till</strong><br />
en pigg och rask yngling. Det må vara ett ytterligare och gott bevis for torslandaluftens<br />
styrkande verkan, att samme man, som under en visserligen kort men dock natt legat<br />
hopviken som ett dragspel i en igenskjuten utdragssoffa, 25 minuter efter uppvaknandet<br />
stod handstans på husets skorsten som ett led i sina gymnastiska<br />
uppmjukningsövningar. Säkerligen, har denna övning haft stor betydelse för hans<br />
framtid. Han blev nämligen brandingenjör.<br />
Även om en del av samma raskhet fortfarande präglade flertalet av sällskapet, må det<br />
vara förlåtet om dagen efter mer präglades av lugn och kultiverad samvaro än ägnades<br />
åt yster kämpalek. Situationen torde vara alltför bekant genom läsarnas egna<br />
erfarenheter för att närmare med ord behöva beskrivas...<br />
Denna första <strong>till</strong>ställning följdes av flera under kommande år. Även om samtliga skilde<br />
sig från varandra i fråga om detaljerna och man aldrig behövde löpa någon risk att<br />
historien upprepade sig, hade de dock alla det gemensamt att vara lika roliga för oss.<br />
Inte bara att de skänkte timlig avkoppling, de stärkte också kamratkänslan på ett sätt,<br />
som man hade nytta av inte blott under skoltiden utan även för kommande tider.<br />
Minnena kommer alltid att leva kvar hos alla som var med, och dessa utflykter har alltid<br />
senare nämnts bland toppunkterna i chalmerstidens studentikosa liv. Jag vet, att<br />
samtliga, som då var med, skulle vilja instämma med mig i det hjärtliga tack och de lika<br />
hjärtliga gratulationer, som nedskrivaren av dessa rader vill rikta <strong>till</strong> huvudläsaren.<br />
Det sägs, att Einsteins testamente <strong>till</strong> mänskligheten var "livets ekvation"<br />
a=x+y+z<br />
där a betydde levandskonsten, x betydde arbete, y avkoppling och z konsten att hålla<br />
käft.<br />
Arbeta fick vi göra i skolan.<br />
Även om man just inte kan påstå att torslandagasquerna hörde <strong>till</strong> de mer tystlåtna,<br />
lärde dom oss kanske ändå indirekt att hålla käft på det sätt Einstein menade.<br />
Att den mellersta termen i ekvationsledet i högsta grad representerades av de<br />
oförglömliga dagar vi hade förmånen att få <strong>till</strong>bringa därute, därom torde inga meningar<br />
vara delade.<br />
Q. e. d.<br />
Då når du himmelns un-<br />
derkant...<br />
Lennart: Quinta essentia.<br />
Lystring! På tå häv! Armar uppåt sträck! Då når du himmelns underkant och njuter friska
luften.<br />
Ja, utan tvekan ger gymnastik med lek och idrott - som det stod i skolbetyget - en härlig<br />
känsla av välbefinnande både för kropp och själ. Vilket väl bäst bevisas av myggans<br />
skämtsamma glädjedans över biets ängsliga honungsslit!<br />
Just så - kanske lite väl poetiskt, men varför inte - vill jag gärna se mina ungdomsår i ett<br />
hem, så uppbyggt, att få blivit förunnade växa upp i något liknande.<br />
Detta med en faders slit och släp för kovan och en moders enastående förmåga att<br />
förvandla densamma <strong>till</strong> närande kost och varma kläder - samt allt detta spunnet i den<br />
sanna humorns kärleksfulla väv - - - det är väl något att vara tacksam för!<br />
Vad har nu detta med gymnastik, lek och idrott att göra? Jo, tack vare detta fick jag på<br />
ett ganska tidigt stadium i idrottsleken förståelse för, att arbete under glädje ger<br />
resultat. Och vad bättre är: idrottsleken har lärt mig att varje människa har sin<br />
begränsning. Inte bara jag själv utan även andra. Och jag tror, att utan hemmets goda<br />
fostran hade denna förståelse nåtts först vid en ålder, då man kanske inte haft så stor<br />
glädje av den. Så därför är jag glad att i tid kunnat få njuta av Anna-Maria Lenngrens<br />
underbara små skaldeförsök och liksom Stjernekrantz <strong>till</strong> motto få sätta Kexéls: "Att vara<br />
lite tokig för rolighets skull, det är att vara kloker. Kloker vilja vara och ej vara glad, det<br />
är tokars lag."<br />
Många "kloka" tycker nog, att han är bra tokig som hoppar över en ribba 175 cm. högt,<br />
när han mycket bekvämare kan gå under den. Men den stackars kloke vet inte hur skönt<br />
det känns att utan ansträngning kunna göra det. Eller att en kula på 7,5 kg kan puttas<br />
iväg en 12 meter utan ansträngning och med härlig känsla av harmoniskt muskelarbete.<br />
Eller att i handbollen efter fint lagspel få en passning i en lucka och skruva in bollen i<br />
målet!<br />
Nåja 175 cm. i höjd och 12 m. i kula det är väl inget att yvas över. Nej då - inte yvas,<br />
men njuta och vara nöjd med det.<br />
När man nu själv fått denna glädje av idrotten, är det ju helt naturligt att även önska<br />
andra samma glädje. Varför jag började ägna mig åt det svåra ledarskapet. Om en<br />
ledare lyckas med sitt arbete vet han inte. Men han hoppas det. Att det blir roligt vet<br />
han. Som när hans eminenta tränarpedagogik för första gången togs i anspråk.<br />
Adepterna var flickor. Tidpunkten våren. Flickor har lite besvärligt med att kasta en boll,<br />
varför de skulle invigas i den svåra konsten. Tränaren vände artigt ryggen <strong>till</strong>, fattade<br />
bollen och beledsagade sina rörelser med en längre föreläsning. Flickorna blev<br />
synnerligen intresserade - de diskuterade högljutt. Nej, inte armrörelser vid bollkast -<br />
utan vårhatten! Och nog är det tjusigare med en ung dams vårhatt än en ung<br />
idrottspedagogs bollsnack - kanske särskilt för pedagogen.<br />
Så småningom lärde han sig dock att på lämpligare sätt behandla flickor. Alltså<br />
beträffande handboll och idrott. I övrigt är det en helt annan konst. Tror jag. Och sedan,<br />
när ledar- och tränarkonsten <strong>till</strong> en del är lärd, kommer den roliga tiden, när man i<br />
pojkarnas och flickornas uppförande märker hur de själva börjar begripa, att idogt arbete<br />
ger resultat för både individen och laget.<br />
Samt därmed också familjen och samhället.<br />
Så därför ligger det mycken sanning i, att idrottshobbyn är den förnämsta bland alla, ty,<br />
som en idrottsledare en gång sade, där arbetar man med det förnämsta av alla material:<br />
människan.
TORSLANDAKOLONIENS SÅNG<br />
av Gustaf Berndtsson (1944)<br />
Mel.: I sommarens soliga dagar<br />
Parti av södra stranden.<br />
När vårliga vindarne susa,<br />
och frigjorda bäckarne brusa<br />
nu sinnena åter bli ljusa,<br />
och glatt vi sjunga då, hurra, hurra.<br />
Nu fara vi <strong>till</strong> vår koloni,<br />
ty vinterns makt är nu förbi.<br />
Nu får vi brått med stort och smått,<br />
ty träden börja skjuta skott.<br />
Vi skyldra med hacka och spade<br />
och sjunga vårens pris, hurra, hurra.<br />
I buskar och träd sjuder save,<br />
då fatta vi hacka och spade,<br />
och alla vi sjunga så glade:<br />
Ett leve var koloni, hurra, hurra.<br />
I vår koloni där är man fri,<br />
men ändock flitig som ett bi.<br />
Där knogas jämt vid muntert skämt,<br />
och sinnet aldrig blir förstämt.<br />
Vi gräva, vi så och plantera<br />
och hoppas på vår lön, hurra, hurra.<br />
När jordgubbar lysa så röda,<br />
vi börja få lön för vår möda<br />
och sen skola håvorna flöda<br />
uti vår koloni, hurra, hurra.<br />
I vår berså vi samlas då<br />
och njuta av allt gott vi få,<br />
och blommor små Er hälsa då:<br />
Välkommen in och smaka på,<br />
välkommen <strong>till</strong> oss i vår stuga<br />
uti vår koloni, hurra, hurra.<br />
Men snabbt flyga sommarens dagar,<br />
och gula stå täppor och hagar,<br />
men ingen utav oss dock klagar,<br />
vi sjunga glatt ändå, hurra, hurra.<br />
Nu skörda vi i vår koloni,<br />
den är oss kär och skall förbli,<br />
nu lön vi fått för vad vi sått,<br />
och alla nöjda med sin "lott",<br />
om skörden är stor eller ringa,
vi sjunga lika glatt, hurra, hurra.<br />
Likt måsen på svävande vingar<br />
vår sång sig mot höjderna svingar,<br />
en jublande hyllning den bringar<br />
vår fagra koloni, hurra, hurra.<br />
Ja, vår koloni den älska vi,<br />
där råder frid och harmoni.<br />
Ifrån vår vrå bland bergen grå,<br />
vi skåda över böljan blå<br />
och hälsa vår blågula flagga,<br />
som ännu svajar fri, hurra, hurra.<br />
Parti av östra stranden.<br />
Skeppstadsholmen från väster.<br />
Mosaik II<br />
75 händelserika år<br />
<strong>Torslanda</strong> <strong>Havsbadskoloni</strong> började anläggas för 75 år sedan på en del av det<br />
exproprierade skyddsområdet runt <strong>Torslanda</strong> flygfält. Hit kom man med ångbåt, per<br />
cykel eller med buss. Att förbindelserna var goda med den tidens mått mätt kan vi tacka<br />
flygfältet för. Ett storflygfält krävde <strong>till</strong>gänglighet varför vägnätet hela tiden förbättrades<br />
och busslinjer kom <strong>till</strong>. Idag finns inte flygfältet kvar, det blev för tok för litet för den<br />
utveckling som under senare år skett på flygtrafikens område.<br />
<strong>Torslanda</strong> <strong>Havsbadskoloni</strong> finns kvar med alla idoga strävsamma kolonister vilka odlar<br />
marken bland bergknallarna. Jag kan se framför mig bilden av en kolonist för 75 år<br />
sedan. Kvinnan och barnen bodde i kolonin hela sommaren från skolorna slutade <strong>till</strong>s det<br />
på hösten var dags för barnen att återgå <strong>till</strong> studierna. Männen kom inte ut varje kväll<br />
efter arbetet, det var resan för lång för, utan <strong>till</strong> helgerna och kanske någon kväll i<br />
veckan.
Under årens lopp har många påsar, ja <strong>till</strong> och med billass, med jord funnit vägen ut <strong>till</strong><br />
kolonin. Jord att förbättra med eller fylla upp mellan klippskrevorna för att odla i.<br />
75 år med idel strävsamma kolonister har resulterat i en idyll ute i havsbandet med<br />
prunkande växtlighet på lotterna. Med möjlighet <strong>till</strong> rekreation från vardagens<br />
vedermödor. En oas med närheten <strong>till</strong> storstaden, och nu när bilen är nästan var mans<br />
egendom flitigt utnyttjad under hela den varma årstiden.<br />
Till kolonins 50-årsjubileum gavs skriften "<strong>Torslanda</strong> Mosaik" ut. Nu har ytterligare 25 år<br />
förflutit. En grupp kolonister har under något års tid arbetat med att komplettera Mosaik<br />
och dokumentera den fortsatta utvecklingen i kolonin inför 75-årsfirandet. Gruppen har<br />
bestått av Holger Bergius, Maja Björnram, Rune Björnram, Karl-Erik Jönsson, Haag Leü,<br />
Birgitta Lindkvist, Elsie Swahn och Lisbeth Wastenson. Vi har arbetat med att hitta idéer<br />
och referenslitteratur för att slutligen sammanställa vårt material i skriften "<strong>Torslanda</strong><br />
Mosaik II".<br />
Arrendeavgifterna<br />
I minnesskriften Göteborgs Koloniföreningar 1905-1930 berättas om arrendeavgifterna.<br />
"Föreningen betalar i regel ett öre pr kv.-m i jordarrende. Kolonisternas avgifter <strong>till</strong><br />
föreningen utgjorde under de första åren fem öre pr kv.-m. Det blev således fyra öre<br />
över för amorteringar och förräntning av anläggningskapitalet samt för driftskostnader."<br />
<strong>Torslanda</strong>kolonisterna betalade ursprungligen 30-35 kronor per år i arrende.<br />
Villkoren i ett kontrakt daterat 1939 förtäljer att den årliga hyresavgiften om 30 kronor<br />
skulle erläggas i förskott <strong>till</strong> koloniföreståndaren under mars månad. Därefter påfördes<br />
en ränta med 5 öre per krona och månad.<br />
Det krävdes <strong>till</strong>stånd att få sätta upp den för kolonister så utmärkande flaggstången på<br />
den egna lotten. Djur av något slag fick inte heller finnas i kolonin. Undantaget var<br />
hundar som kunde få hysas bundna eller ledas i band. Om en försäljning av en lott kom<br />
<strong>till</strong> stånd hade lottinnehavaren rätt att, om inget annat överenskommits med köparen, ta<br />
med sin befintliga byggnad liksom buskar och växter. Dock först efter det att eventuella<br />
skulder <strong>till</strong> koloniföreningen reglerats.<br />
För att ta sig <strong>till</strong> och från sina lotter hade kolonisterna rätt att använda sig<br />
flyghamnsbolagets vägar och bryggor. Då flyghamnen var stängd för tävlingar,<br />
uppvisningar eller liknande anledning ägde kolonisten <strong>till</strong>träde <strong>till</strong> det avstängda området<br />
på samma villkor som allmänheten. Och inskrivet i kontraktet finns en punkt om vilka<br />
regler man har att följa. "Flyghamnens ordningsstadga, ävensom övriga ordningsregler<br />
och föreskrifter, som av styrelsen anslås, <strong>till</strong> efterrättelse."<br />
1944 var hyresavgiften fortfarande 30 kronor men skulle betalas under april månad.<br />
1951 var kostnaden uppe i 40 kronor, 1962 var den 75 kronor. Kontrakten var också<br />
omarbetade och utökade med några paragrafer. I år, efter 75 år som koloni, betalar vi<br />
en årsavgift <strong>till</strong> kolonin om 3500 kronor per lott. I den summan ingår avgift för<br />
latrintömning, sophämtning, sommarvatten, el <strong>till</strong> gemensamma byggnader samt avgift<br />
med 1267 kronor <strong>till</strong> Föreningen Göteborgs Koloniträdgårdar.<br />
Idag är arrendet uppsagt och skall omförhandlas. Vi kan utgå ifrån att det kommer att bli<br />
en höjning av avgiften men hur stor den kommer att bli går bara att spekulera om. Vi får<br />
hoppas att förhandlingarna gynnar oss och att ett bra arrendeavtal med måttliga<br />
höjningar och lång bindningstid kommer <strong>till</strong> stånd.
Bild: Kontrakt från 1939<br />
Ur minnets "arkiv"<br />
72 somrar i <strong>Torslanda</strong> havsbadskoloni skapar en minnesbank eller ett minnets arkiv att<br />
ösa ur och jag minns att:<br />
Vi hade simskola varje sommar som avslutades med festlig vattenfest. Kandidat- och<br />
magisterprover avverkades. Svanhopp från såväl svikt som hopptorn utfördes. Ett<br />
bevingat ord yttrades i megafon av smeden Emil Ekström som ropade ut "Och så var det<br />
simtävling 200 meter - Old Boys för damer! 200 meter".<br />
På midsommarfesterna var det säcklöpning, potatislöpning, dragkamp och hästskospel.<br />
För den oinvigde gick hästskospelet ut på att kasta hästskor kring 5 pinnar. Dans kring<br />
majstången som nu för tiden var det också och tombola som sköttes av Gustaf<br />
Berndtsson. Kolonisterna Ernst Uno, Nils Andersson, smén Ekström, David Lönn och Jean<br />
Åberg uppträdde med sångnummer. Med sig hade dom järnhandlare Knapes blinde son<br />
Erik som spelade fiol och dragspel. Vackra sommarkvällar satt Erik ofta vid flaggstången<br />
på den egna tomten och spelade hela kvällen och hans musik uppskattades av alla. På<br />
kvällarna sen Alida byggdes var det dans i Alida <strong>till</strong> koloniens egen orkester<br />
"Hafsbandet".<br />
Vi hade en handelsbod startad av en handlare i Nolered som hette Ludvig Wessbergs<br />
Eftr. Den var en riktig lanthandel, med träskor och vattenspänner hängande i taket. Allt<br />
fanns det att köpa t o m vykort. Affärsbyggnaden var nuvarande ordförandens Bandelins<br />
hus. Flera försök gjordes för att få handlare att fortsätta driva affären men sedan bilarna<br />
blivit nästan var mans egendom, handlades det i sta'n och det lönade sig inte att driva<br />
butiken mer. Vi fick då livsmedelsbilar att komma <strong>till</strong> affärsbyggnaden ett par gånger i<br />
veckan. Såväl speceri- som grönsaks- och fiskbilar. Men det upphörde också <strong>till</strong> slut.<br />
Några driftiga damer på Måsvägen hade ett par somrar varmkorvförsäljning vid "Blå<br />
hangaren".<br />
En damklubb bildades. De voro mycket aktiva och spelade Bingo och hade symöte med<br />
kaffekalas. Mycket uppskattat av våra damer. De skänkte pengar <strong>till</strong> kolonikassan och ett<br />
år överräckte de ett komplett signalställ att pryda upp med vid våra fester.<br />
Något inte många vet är att hela fri- och strövområdet från "Jönssons vik" <strong>till</strong> yttersta<br />
udden vid Len's var inhägnat. Där betade bonden Ernst Johnssons 5 kor från vår <strong>till</strong> sen
höst. De höll gräs och sly borta, så det var alltid nyklippta gräsmattor efter dem. Vi fick<br />
även köpa "spenvarm" mjölk varje kväll. Den slogs upp i ett keramikfat och på morgonen<br />
skummades minst 1 dl vispgrädde från ytan med slev. Vi barn fingo även mjölka, men<br />
bara den äldsta kon "Lilja". De andra korna sparkade omkull spannen när de kände en<br />
ovan mjölkare. Korna hette: Nattros, Dahlia, Lilja, Rosa och Sara. Efter en incident på<br />
60-talet då en kolonistfru klagade på att korna käkat upp hennes kläder vid badet fick<br />
korna inte vara kvar.<br />
Krigstiden 1939 - 1945<br />
Under kriget fick vi för att komma in i kolonin uppvisa en av försvarsområde väst<br />
utfärdad passersedel och visa legitimation. Vaktposten stod nedanför restaurangen.<br />
Båten gick ej då utan vi kom landvägen med buss från stan.<br />
För att få vistas på vattnet i våra båtar erfordrades ett uppehålls<strong>till</strong>ståndspass <strong>till</strong> sjöss.<br />
Vid dambadet fanns luftvärnskanoner och strålkastare placerade som var bemannade av<br />
militär personal.<br />
Ibland fylldes flygfältet med lastbilar så att fienden ej skulle kunna landa därpå. T o m<br />
vår fotbollsplan fylldes med bilar. Den låg vid nuvarande stora golfbanans början. Där<br />
fanns lagenliga målstolpar och många matcher spelades av kolonins pojkar mot<br />
utmanare. Ett par gånger i månaden kom det ett biotält <strong>till</strong> fotbollsplan. En lastbil drev<br />
maskineriet. Det var många Tarzanfilmer bl a som livligt senterades.<br />
Restaurangen, som byggdes 1923, hade en utedansbana där det var dans varje<br />
lördag/söndag. Flera teatersällskap från Slottskogsteatern och Burgårdsteatern<br />
gästspelade. Bl a minns jag en som hette "Halta Lotta och vindögda Per". Kräftskivan på<br />
"Restaurangen" som avslutningen på sommaren var uppskattad. En professionell trollkarl<br />
vid namn Cubis uppträdde en gång. Han hypnotiserade en tupp och fick den att röka en<br />
cigarett.<br />
Vår skärgårdsbåt på vardagarna hette Skärgården. Den gick härifrån 07.00 <strong>till</strong> sta'n och<br />
var i Göteborg klockan 08.00. En badtur gick ut igen kl 12.00 och åter <strong>till</strong> stan med<br />
badare och gästbesökare 14.00. Ut igen 15.00 och 17.00. (Tiderna kanske inte riktigt<br />
stämmer.) På söndagarna gick ångfartyget Tjörn en tur och låg kvar <strong>till</strong>s återresan skulle<br />
ske vid 19-tiden.<br />
Bild: Turlista från 1935, Göteborg-Arendal-Linnevik-Flyghamnen<br />
Alida
Denna byggnad önskar man att den kunde tala. Så mycket roligt vi har haft där!<br />
Spelglada kolonister deltog med alla upptänkliga instrument. En gång räknades <strong>till</strong> 11<br />
musicerande kolonister. En stor eloge <strong>till</strong> de "stadiga" spelarna Mats, Lennart, Arvid,<br />
Torsten, Pelle och Helge.<br />
Några somrar när undertecknad var med i nöjeskommittén hade vi 10 danskvällar med<br />
servering och lotterier. Det året inbringade Alida 10.000. Vi har haft 2 kostymfester.<br />
Första kvällen var temat "Good Old Days" och alla gäster uppklädda <strong>till</strong> allt möjligt<br />
gammaldags. Andra gången skulle det vara sekelskiftesklädsel med knäppkängor, långa<br />
kjolar och stora hattar på damerna. Herrarna bar frackar och bonjourer och höga hattar,<br />
stråhattar. Det var i alla fall väldigt roligt och uppskattat.<br />
Några somrar var det gammaldanskurs en gång i veckan. Det finns mycket att göra för<br />
att ha kul - men det är jobbigt <strong>till</strong> tusen att få det att klaffa.<br />
Flyget<br />
Direktör Gösta Fraenkel gjorde flygturer med barn som hade kikhosta. Även turer över<br />
Göteborg kunde företas för 10 kronor. Han hade ett dubbeldäckat Mothplan som han fick<br />
av sin mor i 40-årspresent. Planet döptes <strong>till</strong> "Gräshoppan". Flygfältet hade enbart<br />
gräsbanor. Startbanor i betong <strong>till</strong>kom senare. Bönderna runt fältet fick lägga in anbud<br />
på att slå och <strong>till</strong>varata grödan för sina djur.<br />
Väntskjulet<br />
Väntskjulet vid båtbryggorna byggdes i natursten av en Sandviksbo vid namn Ludwig<br />
Kruslock. Där fick vi stå i skydd för regnet medan vi väntade på båten som skulle ta oss<br />
<strong>till</strong> stan.<br />
Vägar<br />
En annan duktig bonde härifrån <strong>Torslanda</strong> satte upp en stenkross vid "Skeppsta" där han<br />
krossade sten att användas <strong>till</strong> byggnad av våra vägar i kolonin.<br />
40-årsfest<br />
Jag tror det var på 40-årsjubileumsfesten på Park Aveny där flygplatsdirektören Stig<br />
Andersson talade. Han och hans fru Margit var alltid på våra fester. Det blev sordin på<br />
stämningen när han sa att "något 50-årsjubileum blir det inte". Då var det tal om längre<br />
startbanor och att Göteborgs hamn skulle expandera. Men vi finns kvar och hoppas så få<br />
vara även i framtiden.
Bild: Från en kostymfest<br />
Bild: Musikanter vid midsommarstången<br />
Bild: Midsommarfirande. I bakgrunden flaggspel skänkt av damklubben<br />
Damklubben (1957-1982)<br />
Fruarna Sara Andersson, Signe Lundberg och Karin Lindström föreslog att en damklubb<br />
skulle bildas i kolonin. Och måndagen den 22 juli 1957 samlades ett antal fruar i<br />
Strandstugan ute på <strong>Torslanda</strong> havsbadskoloni för att prata om klubben. Vilken inriktning<br />
klubbens verksamhet skulle ha samt välja styrelse. Under mötet diskuterades livligt och<br />
så småningom enades damerna om att klubben skulle heta T.H.K. Damklubb, att<br />
klubbens syfte och mål skulle vara att medverka <strong>till</strong> Kolonins nytta och nöje. Mötet<br />
beslutade att det skulle vara en inträdesavgift av 1 krona och en årsavgift om 3 kronor,<br />
att damerna skulle träffas varje måndag och att var och en skulle medhava kaffekopp o<br />
dopp <strong>till</strong> måndagsträffarna. Den första styrelsen valdes och bestod av:<br />
Sara Andersson, ordförande<br />
Ingrid Nilsson, v ordförande<br />
Karin Lindström, kassör<br />
Elin Alverstrand, sekreterare<br />
Doris Arvidsson, v sekreterare<br />
Till varje måndagsträff utsågs ett par värdinnor vilka skulle ansvara för kaffekokning. För<br />
kaffet skulle deltagarna betala 50 öre var.<br />
Redan vid denna första sammankomst började damerna arbeta efter klubbens syfte och<br />
mål. De bestämde att anordna en årlig bazar veckan efter midsommar med start 1958.<br />
Till bazaren skulle medlemmarna skänka en sak, ett handarbete eller dylikt. En luciafest<br />
skulle också arrangeras för medlemmarna i klubben under december. Önskemål att göra<br />
något för barnen i kolonin, som var alldeles bortglömda, framfördes av fru Olga Leü.
Under första verksamhetsåret fick damklubben i uppdrag av kolonins styrelse att hjälpa<br />
<strong>till</strong> vid arrangemang och genomförandet av en kräftskiva som anordnades i<br />
Strandstugan. Till den skulle medlemmarna ta med sig smörgås, tallrik och matbestick.<br />
Det framfördes förslag att ett gasolkök skulle köpas och doneras <strong>till</strong> Strandstugan och nu<br />
började en verksamhet som alla kolonister idag har en så stor glädje och nytta av,<br />
utrustningen av Strandstugan och så småningom också Alida. Under detta första år<br />
utrustades Strandstugan med ett begagnat gasolkök, en brödkniv samt gardiner.<br />
För att finansiera damklubbens verksamhet auktionerades allt från skålar, halsband, ja<br />
också blommorna på bordet, allt skänkt av medlemmarna, ut.<br />
Från gamla protokoll går att läsa ut att damklubben under 1959 kom med initiativ <strong>till</strong> en<br />
simskola för barnen i kolonin. De bidrog också <strong>till</strong> kostnaderna för en simlärarinna.<br />
Simskolan återkom årligen fram <strong>till</strong> och med 1976 och lockade ett stort antal barn som<br />
tog sina första simtag i damklubbens regi. Varje år avslutades simskolan med en<br />
simpromovering då deltagarna fick motta sina troféer, allt från järnmärket <strong>till</strong> magistern.<br />
Hela tiden fortsatte utrustningen av Strandstugan.<br />
Något som med tiden blev en tradition är damklubbens insatser i samband med<br />
midsommarfirandet. De kokade kaffe och ordnade servering <strong>till</strong> det årliga<br />
midsommarfirandet. De ordnade lotterier, tombola och lekar för barnen och inte att<br />
förglömma den årliga och uppskattade godispåsen.<br />
Damklubben tog också på sig en stor del av det sociala ansvaret för medlemmarna i<br />
kolonin. Skickade en blomma på bemärkelsedagar eller vid långvarig sjukdom och<br />
glömde inte heller att sända kondoleanser vid dödsfall. En insats som enligt gamla<br />
protokoll verkar vara helt självpåtagen men mycket viktig för de boende på området.<br />
Genom ett stort arbete fick fruarna på något sätt ihop <strong>till</strong>räckligt mycket medel för att<br />
också kunna bidra med pengar <strong>till</strong> jubiléer inom kolonin. Vid årsmötet 3 februari 1964<br />
beslöts <strong>till</strong> exempel att skänka 500 kronor <strong>till</strong> kolonins 40-årsjubileum. 500 kronor var<br />
också den summa som 1968 beslöts att bidra med <strong>till</strong> "trevnaden i den nya<br />
Strandstugan". Den nya Strandstugan som vid nästföljande möte omnämns som "klubb<br />
Alida" och i dag, i varje kolonistuga på området går under benämningen Alida. Det är<br />
damklubben som <strong>till</strong> stor del införskaffat porslin, glas, bestick osv <strong>till</strong> Alida, allt genom<br />
träget arbete med anordnande av lotterier och försäljning.<br />
Inte heller seglarna glömdes bort. 1960 beslöts att <strong>till</strong> en kostnad av 50 kronor köpa in<br />
ett vandringspris och skänka <strong>till</strong> OK-jollar, vilket inte var det sista priset <strong>till</strong><br />
seglingsintresserade. Och <strong>till</strong> internationella barnåret 1979 donerades en summa pengar.<br />
Vad jag påstår mig kunna läsa mellan raderna i de olika protokollen är att fruarna i<br />
damklubben hade ett stort intresse och engagemang för hela kolonins väl, att de tog på<br />
sig den sociala omsorgen om kolonisterna, att med de små medel de förfogat över under<br />
årens lopp utrustat först Strandstugan och sedermera Alida med porslin och det där lilla<br />
extra för att det skall bli trivsamt för varje kolonist.<br />
Men ibland ville damerna i klubben göra något alldeles för sig själva som framgår av<br />
protokollutdrag från 3 augusti 1959:<br />
§ 9 Luciafesten<br />
Förslag uppkom att vi skulle ha våra män med på festen. Men detta blev avslaget.<br />
Luciafesten bestämdes <strong>till</strong> 8-12-1959 kl. 19 em i lokalen Vantgatan 3. Priset på<br />
biljetterna blev 3 kr. st. Och att var och en skall medtaga en julklapp för 2 kr.
Eller som ytterligare ett gammalt protokoll berättar:<br />
På vårt sista samkväm i Strandstugan då styrelsen stod för värdinneskapet skulle vi<br />
bjuda på sill och potatis kl 7, men där stod vi med allt färdigt men ingen kom men 10<br />
min över 7 fick vi höra dragspelstoner och vi tittade ut. Då kom det ett brudpar med<br />
många gäster i olika klädnader vilket styrelsen uppskattade mycket. Efter gratulationer<br />
<strong>till</strong> brudparet kunde vi sätta oss att äta. Det var hög stämning vid borden. Efter kaffet<br />
hade vi auktion som inbringade 350,75.<br />
Tankarna flyger iväg och jag undrar vilka fynd fruarna kom hem med då de varit på<br />
studiebesök <strong>till</strong> Gamlestadens fabriker, och vad hade de månne med sig efter en resa <strong>till</strong><br />
Surte glasbruk och Kungälvs kexfabrik. Säkert fick männen smaka på av det som fanns<br />
med hem i kassarna efter resan <strong>till</strong> Borås med besök hos Bröderna Svenssons<br />
Charkuterifabrik eller klä på sig i det som inhandlats på Algots Kläder.<br />
Bild: Från en av damklubbens utflykter<br />
I protokollet daterat 19 juni 1978 kallar damklubben sig istället för Måndagsträffen.<br />
Redan 1965 togs beslut om att införskaffa det första Bingospelet och måndagar under<br />
sommaren samlas damerna än idag i Alida för att spela Bingo.<br />
Damklubben med egen styrelse fanns kvar <strong>till</strong> 21 juni 1982 då damerna samlades <strong>till</strong> det<br />
sista årsmötet i klubbens historia och då det beslöts att det i fortsättningen skall vara en<br />
klubb utan ordförande, kassör och sekreterare:<br />
§ 9 Vi ska i fortsättningen fungera som en klubb där vi träffas som vanligt måndagar. 2<br />
värdinnor varje gång efter ett schema vi gör upp sista mötet för sommaren. 50:- får<br />
värdinnorna att inköpa bingovinster eller lotterivinster med fritt val av underhållning.<br />
Värdinnorna svarar även för kaffet. Dopp och kopp medtages som vanligt. Blir det ev.<br />
över en summa som inbringats under sommaren användes den <strong>till</strong> följande år och ev. <strong>till</strong><br />
något festligare avslutning. 15:- betalades som vanligt i årsavgift, sedan får vi diskutera<br />
hur vi kommer att göra. En resa under sommaren eller hösten diskuterades också.<br />
Vad gjorde egentligen fruarna under damklubbens 25-åriga era? Jo, de brydde sig om<br />
varandra och andra, tog ansvar inte bara för sig själva utan också för sina<br />
medmänniskor, de fyllde kolonin med glädje och omsorg och medan de utförde dessa<br />
viktiga uppgifter hade de hjärtligt roligt i sin fina gemenskap.<br />
Segling<br />
"När man bläddrar i hävderna kommer man <strong>till</strong> slut fram <strong>till</strong> starten." Det låter kanske<br />
konstigt men jag menar att man började att kappsegla långt innan Sandviks<br />
kappseglingssällskap bildades. Redan 1932 kappseglade man och det skedde i samband<br />
med att kolonin hade en vattenfest. Starten var förlagd <strong>till</strong> badplatsen och detta år var 4<br />
båtar anmälda för att nästa år ökas <strong>till</strong> 6 anmälda båtar. I programmet för vattenfesten<br />
och kappseglingen 1933 var följande verser diktade <strong>till</strong> <strong>Torslanda</strong> <strong>Havsbadskoloni</strong>s lov.<br />
Trolig författare var Claes Andre, som hade en stuga vid början av Karholmen, men som
livligt deltog i alla arrangemang som rörde kolonin.<br />
Vår koloni<br />
Det finns en vrå bland bergen<br />
en liten vrå som är mig kär<br />
en liten stuga här och där<br />
än vit, än röd, än gul <strong>till</strong> färgen<br />
inbäddad uti grönska fin<br />
det är <strong>Torslanda</strong>kolonin<br />
vår koloni bland bergen<br />
Där fordom blott fanns ljung och stenar<br />
nu odlad bygd vårt öga når<br />
där allt i fager blomning står<br />
och ifrån äppelträdens grenar<br />
snart mogna frukter hämta vi<br />
uti vår vackra koloni<br />
vår koloni bland bergen<br />
I västerhavets svala bölja<br />
vi friska upp oss med ett dopp<br />
som stärker både själ och kropp<br />
ja vind och salta vågor skölja<br />
bort all tung melankoli<br />
uti vår havsbadskoloni<br />
vår koloni bland bergen<br />
Där råder enighet och sämja<br />
ty bannlyst är allt kiv och strid<br />
där andas allting lugn och frid<br />
Ty alla enas om att främja<br />
att allt blir fröjd och harmoni<br />
uti vår kära koloni<br />
vår koloni bland bergen<br />
När sommarens dagar äro gångna<br />
och höst och vinter är<br />
en häftig längtan oss förtär<br />
vi än i drömmen hålles fångna<br />
utav en fager melodi<br />
som sjunger om vår koloni<br />
vår koloni bland bergen<br />
Det badades och seglades flitigt under åren och barnen växte upp och blev ungdomar<br />
som fann nöje i att mäta sin segelskicklighet med varandra. Farkosterna var oftast<br />
ganska primitiva. Det var ekor riggade med sprisegel, bohusjullar, allmogejullar, snipor<br />
och kanoter. Inte endast ungdomar från kolonin deltog utan även ungdomar från Sandvik<br />
och Arendal fann nöje i att mäta sin seglingsskicklighet. Så en vacker dag på<br />
försommaren 1941 samlades några ungdomar som gjorde upp planer för att ordna en<br />
riktig kappsegling. Man satte ihop banor, stencilerade program och spikade upp plakat<br />
som talade om att den första kappseglingen skulle gå av stapeln den 13 juli 1941,<br />
undertecknat med Sandviks kappseglingssällskap.<br />
Den 13 juli var vädret nådigt och i strålande sol skedde starten från Berntssons udde i<br />
Sandvik. Härvid deltog 14 ekor, 4 bohusjullar, 4 allmogejullar, 5 snipor och 3 kanoter. I<br />
augusti detta år valde sällskapet en styrelse. Så kan man väl säga att Sandviks
Kappseglingssällskap från och med detta datum var bildat.<br />
Sommaren 1942 arbetades det febrilt med att organisera 2 öppna kappseglingar samt<br />
poängkappseglingar. Det var mycket som skulle ordnas. Startplatsen blev bestämd <strong>till</strong><br />
den plats där åren före en ångbåtsbrygga legat - vissa rester finns fortfarande kvar nere<br />
vid "Jönssons strand" - banor skulle bestämmas, räcken vid startplatsen sattes upp,<br />
startbojar och rundningsmärken skulle ordnas mm. Allt fungerade bra och vid en av de<br />
öppna seglingarna var deltagarantalet ca 30 båtar.<br />
År 1943 fungerade sällskapet ännu bättre och 1944 var det stor fest efter regattan. Till<br />
regattan var ett 50-tal båtar anmälda men alla ställde inte upp pga det dåliga vädret<br />
med regn och mycket hårda vindar. Men <strong>till</strong> avslutningsfesten var deltagarantalet stort.<br />
Den gick av stapeln på kolonins festplats där klubben hade byggt en dansbana. Nettot på<br />
festen blev hela 200:- plus att vi fick en dansbana.<br />
Gamla anteckningar talar om att 1945 års öppna kappsegling var den mest lyckade. Den<br />
gynnades av bästa tänkbara väder och många deltagare. En del hederspriser utdelades<br />
och avslutningsfesten avhölls denna gång på Flyghamnsrestaurangen. Detta år beviljades<br />
sällskapet inträde i Svenska Seglareförbundet. En lottbåt i form av en platteka utställdes<br />
i kolonien. Lotterna såldes snabbt vilket gav ett gott <strong>till</strong>skott <strong>till</strong> föreningens kassa.<br />
1946 blev ett annat bemärkelseår. Då flyttades nämligen startplatsen ut <strong>till</strong> Brureskären<br />
där en startpaviljong uppfördes, stenbryggor anlades och dubbar borrades i bergen för<br />
att ha någonstans att förtöja båtarna vid olika vindar. Regattaseglingen var också den<br />
lyckad trots svårigheten med hård vind som gjorde att en del seglare ej ställde upp. Men<br />
festen som även denna gång avhölls på Flyghamnsrestaurangen blev helt lyckad och det<br />
ekonomiska resultatet blev mycket gott. I augusti ordnades också en nattkappsegling<br />
som lät tala om sig och som avslutades med en kräftskiva på Brueskären. Vi hade detta<br />
året en utlottningsbåt i form av en passbåt med en Trim utombordsmotor. Detta gav ett<br />
gott <strong>till</strong>skott <strong>till</strong> ekonomin. Men vi får inte glömma SS Frams 50-årsjubileum då vi med<br />
en stor eskader avseglade <strong>till</strong> Framnäs under tonerna från visan:<br />
Till Framnäs<br />
Vi har fått inbjudan att vara med<br />
på ett celebert jubileum<br />
Det goda humöret vi har tagit me<br />
att ingen är sur, tacka tusan för de<br />
Till Framnäs ställer vi nu färden<br />
ett gäng så glatt från SKS<br />
Långt ute på Rivöfjärden<br />
skall sången skalla ända <strong>till</strong> dess<br />
att vi kastar ankar vid den sköna strand<br />
där vi sedan går iland<br />
Till Framnäs ställer vi nu färden<br />
att roligt ha, ja hipp hurra<br />
På Framnäs övernattade vi för att på söndagsmorgonen deltaga i en mycket<br />
välorganiserad kappsegling i ett strålande väder. Efter seglingens slut och efter<br />
prisutdelningen anträdde vi återfärden.<br />
År 1947 blev även det ett bemärkelseår i det att vi av kolonistyrelsen blev erbjudna att<br />
anlägga en startplats på udden utanför badplatsen. Vi började med att anlägga en<br />
brygga vilket arbete medlemmarna själva utförde. Därefter flyttades startpaviljongen in<br />
från Brueskären. Startlinjen anlades från paviljongen ut mot en böe där den andra
triangeln placerades. På denna plats förblev sällskapet ända fram <strong>till</strong> 1978 då sällskapet<br />
flyttade över alla verksamhet <strong>till</strong> Nötötoppen.<br />
Under åren hände en hel del beroende på det stora seglingsintresset i kolonin och dess<br />
omgivning. 1949 utlottades exempelvis en mycket fin passbåt med inombordsmotor. Ett<br />
lotteri som inbringade ett rejält överskott i kassan. Under årets Sandviksdag, där GKSS,<br />
Fram, Kanotföreningen och Arendals SS deltog, hade man kortvågsradio mellan<br />
följebåtarna och direkt <strong>till</strong> högtalare på land så att publiken kunde följa med vad som<br />
hände på banorna. Om jag inte misstar mig var det över 150 deltagande båtar.<br />
Segelsällskapet var mycket gynnat av pressen under denna tid. Så var det ett 3-spaltigt<br />
tidningsupplägg med teckningar i GP med mycket beröm för de fina arrangemangen på<br />
Sandviksdagen 1950 och den följande regattafesten som hade arrangerats på kolonins<br />
festplats. Där hade det byggts upp lok, vagnar och ett stationshus avsett för barnen. Och<br />
på kvällen var dansen i full gång.<br />
10-årsjubileet 1951 blev ej så bra som man hade önskat om man bortser från SKS-dagen<br />
som arrangerades i sällskap med Badgästernas Seglare Förbund. Regattan blev det årets<br />
höjdpunkt med mer än 100 deltagande båtar och där många skänkta priser delades ut.<br />
Här har nu uppstått en svacka i verksamheten och de följande åren bestod enbart av<br />
poängkappseglingar och Sandviksdagen med regattafesten som varje år avhölls i<br />
Strandstugan.<br />
Vi får inte heller glömma att sällskapet försökte att införa en entypsbåt. Det blev en 10<br />
kvm halvdäckad eka, ritad av den kände båtkonstruktören Karl-Erik Olsson. 10 stycken<br />
beställdes. Utförandet av båtarna blev ej bra, varför en del plastades och på några<br />
ersattes bordläggningen med plywood. Plywoodbåtarna blev mycket bra och välseglande.<br />
Eftersom sällskapet var stadd vid kassa kunde medlemmarna köpa båt på avbetalning på<br />
mycket goda villkor.<br />
År 1955 hade föreningen en Folkbåt som utlottningsbåt vilket blev en mycket god affär,<br />
enär vinnaren ej hörde av sig. Dvs båten <strong>till</strong>föll sällskapet, som också slapp att betala<br />
vinstskatt. Vid det här laget hade ungdomarna vuxit upp och en ny generation barn hade<br />
tagit vid - ungefär samtidigt som optimistjollarna introducerades. Därför uppfördes en<br />
jolleslip med vagn för att på ett enkelt sätt kunna ta upp optimister och andra jollar<br />
mellan seglingarna.<br />
Så kom då 20-årsjubileet som ej blev den fest man hade hoppats på, mest beroende på<br />
det dåliga vädret. Ett 100-tal var anmälda och åskådare hade infunnit sig, men långt<br />
ifrån alla båtarna ställde upp. Dock blev regattafesten som vanligt lyckad. Man såg nu<br />
behov av en klubblokal och förläggningsplats under seglarläger. Därför köpte man en<br />
skuta, m/s Wega, som inreddes med kojer och bord för fest. Dess saga blev dock ej lång<br />
ty redan efter ett par år blev arbetet både dyrbart och svårt, varför den såldes.<br />
Men segla, det kunde barnen. De har representerat sällskapet runt om i Bohuslän, ja <strong>till</strong><br />
och med i Amerika, Österrike, Tyskland, Frankrike, Finland och Danmark. Framför allt är<br />
det Ingvar o Håkan Alghede, Jonny Ling, Niklas Råstam, Kristine Lundqvist som lyser<br />
mest i protokollen under denna tid, men många fler kämpar och kämpar tappert...<br />
PÅ Sandviksdagen 1965 deltog 120 båtar och samma år arrangerade SKS DM i<br />
optimistsegling.<br />
Vid regattan i samband med 25-årsjubileet 1966 deltog 150 båtar i 13 olika klasser, där<br />
deltog Drakar, Folkbåtar, olika jollar och optimister. Senare på hösten detta år var det<br />
jubileumsfest med dans på Gatenhielmska reservatet <strong>till</strong> det facila supépriset av 5<br />
kronor.
Den största satsningen görs nu på ungdomen som seglar Optimister, OK-jollar m.m. Men<br />
på Sandviksdagen deltager även större båtar. På varje SKS-dag blir det 100-talet båtar<br />
och mera som går <strong>till</strong> start, fördelat på 10-talet olika klasser.<br />
I och med att sällskapet fortfarande expanderade blev behovet av ett klubbhus större<br />
och 1974 hade man samlat ihop så att man kunde bygga ett stort och rejält klubbhus<br />
med möjlighet <strong>till</strong> övernattning. Efter ytterligare ett par år förlades den mesta<br />
verksamheten hit. Bryggor utlades och en förnäm slip arrangerades. Utvecklingen gick åt<br />
det hållet att det blev möjligt att flytta all verksamhet hit. Dvs man byggde <strong>till</strong> och med<br />
en starttribun på Krossholmen vilket gjorde det möjligt att flytta hela verksamheten hit<br />
runt klubbstugan och bryggorna. Följebåtar anskaffades, nya bojar för olympiabanor<br />
inköptes mm. Men framför allt bedrevs en mycket aktiv utbildningsverksamhet bland<br />
barn och ungdom. 1981, dvs jubileumsåret, var det ett mycket aktivt sällskap som kunde<br />
räkna in ett 100-tal startande båtar <strong>till</strong> jubileumsregatta i följande klasser: Laser, Ejollar,<br />
Sandviksekor, Topper, Optimister och Kölbåtar.<br />
Trots fina anläggningar sjönk aktiviteten under några år - för att senare åter öka.<br />
Framförallt är det utbildningsverksamheten som är den verkliga aktiviteten. Barn och<br />
ungdomar börjar utbildningen redan då skolorna slutar på våren. Det är i form av<br />
veckokurser som utbildningen sker. Sällskapet har skaffat fram ett 10-tal optimistjollar<br />
som kan hyras av intresserade i samband med utbildningen, vilket gör det attraktivt då<br />
föräldrarna kan avläsa barnens intresse för segling och ev senare skaffa lämplig båt <strong>till</strong><br />
barnen.<br />
Ser man på verksamheten som nu bedrivs så är det barnbarn <strong>till</strong> de som var med från<br />
början som får sin utbildning av barn <strong>till</strong> de som startade Sandviks Kappseglings<br />
Sällskap.<br />
Varje sommar deltager ett 80-tal barn och ungdomar i utbildningen som sker på olika<br />
nivåer såsom nybörjare, mera avancerade och tävlingsutbildning.<br />
En viktig del i verksamheten är också representation vid andra klubbars regattor runt om<br />
i landet. Framförallt i Bohuslän men också på spridda platser från Norrland <strong>till</strong> Skåne, där<br />
ungdomarna från SKS deltager med den äran. Det är SM-seglingar och DM-seglingar<br />
mm.<br />
Som avslutning vill <strong>Torslanda</strong> <strong>Havsbadskoloni</strong> ge Sandviks Kappseglings Sällskap all<br />
möjlig önskan om en god fortsättning på den inslagna vägen med utbildning, varvat med<br />
god segelkunskap och gott sjömanskap. En önskan jag tror SKS har är att fler från<br />
kolonin tar en titt på verksamheten ute på Krossholmen, ty jag garanterar att det är<br />
sevärt de dagar då aktiviteten är som störst, dvs SKS-dagen samt vid poängseglingarna.<br />
Bild: Optimistjollar
Bild: Regatta<br />
Bild: Typisk söndag vid båtarna<br />
Min första båt<br />
Jag var väl 7 - 8 år då pappa för 40 kronor köpte en rundeka av dem i "lilla" huset. Dvs<br />
det hus som nu har nr 1. Det var en stor och rejäl båt med åror, dragg och all utrustning.<br />
Jag <strong>till</strong>bringade väl nästan hela sommaren i båten som jag rodde och slet med. Vi hade<br />
den förtöjd vid stranden i viken där Måsvägen mynnade ut i Flyghamnsviken.<br />
Nästa år rustades båten upp med mast och ett kanotsegel som syddes om så att det blev<br />
ett gaffelsegel och en fock, vilket morfar hjälpte pappa och mig med. I slöjden fick jag<br />
göra ett roder, roderkult och gaffel. Och så kom jag <strong>till</strong> det stora äventyret. Kölen. Pappa<br />
hade läst en annons om att Lindholmens varv skrotade båtar och sålde virket billigt. En<br />
tidig vårdag cyklade jag <strong>till</strong> Lindholmen och fick köpt en väl oljeindränkt planka ca 3 m 8"<br />
x 2. Jag fick hjälp att hänga den på cykeln och så skulle jag således cykla hem. Men det<br />
gick inte att cykla, utan jag fick gå, gå och gå nästan ända hem. Jag kom <strong>till</strong> ungefär där<br />
nu Kungahällavägen ligger. Då kom pappa och dom andra med bil från arbetet. Dom fick<br />
lyfta ombord mig och cykeln med plankan och så åkte vi hem. Vad jag grät av trötthet.<br />
Jag tror inte dom fick tyst på mig förrän vi var hemma. Men plankan blev bra på båten<br />
efter det att vi snickrat <strong>till</strong> den och fäst den med 3 bultar.<br />
Jag var väl 9 år då båten var färdig och jag kunde segla den. Till att börja med var pappa<br />
och morfar med. Men sedan var jag och någon kompis ute och seglade och det var<br />
många seglatser vi gjorde. Jag kan dock ej erinra mig att vi seglade utanför<br />
Hjärtholmarna och Skalkorgarna, men det var ju ej nödvändigt ty Flyghamnsviken var ju<br />
ett stort vatten om man räknar in Syrhåla som ju också var ett stort vatten trots att det<br />
var grunt.<br />
Som sagt jag seglade i flera år, ända <strong>till</strong> dess att jag fick möjlighet att köpa en<br />
paddelkanot, men det är en annan historia.
Bild: Interiör från en stuga med målningar utförda av en tidigare ägare<br />
Bild: Interiör med målningar utförda av en tidigare ägare<br />
Bild: Motiv från kolonin<br />
Bild: Motiv från kolonin
Katastrof<br />
Jag skriver några rader för att berätta för er som köpt en stuga efter 1967.<br />
I GP den 3 <strong>till</strong> 8 augusti 1967 stod att läsa om oljekatastrofen vid <strong>Torslanda</strong><br />
<strong>Havsbadskoloni</strong> - en otrolig katastrof för kolonin. Det flöt in tjockolja den 3 augusti och<br />
myndigheterna trodde att den kom från båtar som läktrade olja ute på Rivöfjorden, när<br />
den istället kom från en brusten oljeledning i Syrhåla. Ledningen går från Hjärtholmen <strong>till</strong><br />
BP raffinaderi, och därför pumpades olja, hela natten, rätt ut i Syrhåla.<br />
Det var en otrolig syn att se en decimeter tjock brun smörja, som stank så att man<br />
mådde illa.<br />
Men det värsta var att se alla våra vita svanar så nedsmetade med olja, liksom alla<br />
ejdrar, gräsänder, trutar och måsar.<br />
Nu började myndigheterna att sanera och suga upp olja och första dagen sög<br />
slamsugarna upp över 200 kubik olja - så ni förstår att det rörde sig om väldiga mängder<br />
olja.<br />
Nu började ett stort frivilligt arbete för många av kolonisterna. Ett arbete som gick ut på<br />
att fånga in så många oljeskadade svanar som möjligt. Hur många som kolonisterna<br />
lyckades rädda vet jag ej, men det var många. När kolonisterna kom iland med svanarna<br />
fick svanarna vara i Viola Brinkhoffs garage <strong>till</strong>s dom kördes <strong>till</strong> gamla Blå Stjärnan i<br />
Gamlestaden. Det var ett otroligt arbete som utfördes av myndigheterna, och alla som<br />
arbetade frivilligt för att rädda så många svanar som möjligt. Ejdrar och andra sjöfåglar<br />
fick skyttar befria från fortsatt lidande.<br />
Saneringen tog flera månader och det var en väldig trafik i kolonin av bilar och en massa<br />
människor som var ute på öarna för att ösa upp olja och tvätta stränderna.<br />
Efter flera månader i karantän så var det dags att släppa ut alla svanar igen.<br />
Myndigheterna ville inte släppa ut svanarna i <strong>Torslanda</strong> utan dom kördes med bil långt<br />
upp i Bohuslän för att släppas där. Men redan nästa dag hade svanarna börjat att<br />
återvända <strong>till</strong> kolonin.<br />
Jag hoppas att vi aldrig mer skall behöva uppleva en oljekatastrof i våra trakter.<br />
Dom här dagarna som Holger Bergius berättar om orsakade braskande rubriker i<br />
tidningarna. I lägg från den här tiden går det att följa katastrofen dag för dag. Den första<br />
dagen var den braskande rubriken<br />
"Nytt utsläpp på Rivöfjorden. Tjockolja skadade småbåtar.<br />
Stora mängder tjockolja drev på torsdagen in på Skeppstadsholmen söder om <strong>Torslanda</strong><br />
flygplats. Under kvällen trängde oljan in i viken, som används som småbåtshamn, och<br />
flera av båtarna tog skada av oljan. Brandkårens arbete att avlägsna oljan med hjälp av<br />
pulver, halmlänsor och slamsugare försvårades av att stränderna kring<br />
Skeppstadsholmen är mycket grunda och fyllda med vassruggar."<br />
I en liten bisats i artikeln omnämns i förbigående att det finns gott om sjöfågel med<br />
ungar i området. Man konstaterar att situationen vid Skeppstadsholmen stränder var<br />
dyster men någon fara för Göteborgs hamn eller badstränderna på Hisingen förelåg inte.
Först konstaterar man att oljan orsakat skador på båtar, sedan att det mycket väl går att<br />
bada på Hisingen, så några korta ord om fågellivet runt Skeppstadsholmen och slutligen<br />
den stora frågan - kan vi hitta någon syndabock? Ett ryskt och ett norskt fartyg<br />
utpekades som bovarna i dramat men med reservation för att det också "kan tänkas att<br />
oljan härrör från något av de stora raffinaderierna."<br />
Nästa dag är rubriken "Brott på pipeline oväntad orsak". En stor bild på de som<br />
verkligen drabbades av oljeutsläppet - ett svanpar med ungar. Orsaken <strong>till</strong> utsläppet var<br />
en läcka som uppstått i BP:s egen pipeline. Inne i tidningen fortsätter skribenten "50-tal<br />
ejdrar fick avlivas".<br />
Folk sattes in för att täta den läckande oljeledningen men den provisoriska tätningen höll<br />
inte för påfrestningarna utan oljan började på nytt att välla fram. Så småningom<br />
lyckades manskapet ändå att få stopp på den framvällande oljan. Under tiden kom det<br />
ena larmet efter det andra om alla skadade sjöfåglar. Människor är bekymrade för alla<br />
oskyldiga fåglar som drabbats av oljan. Djurskyddsföreningen gör vad den kan för att<br />
leta upp de oljeindränkta fåglarna utmed vassar och strandkanter men också på kobbar<br />
och skär.<br />
"Frampå lördagseftermiddagen hade ett stort antal ejdrar och ett 20-tal svanar påträffats<br />
som var så illa däran att de måste avlivas. På sina håll har bl a observerats stora flockar<br />
svanar - uppskattningsvis mellan 200 och 300."<br />
Efterhand som dagarna går framstår katastrofens omfattning för sjöfåglarna allt<br />
tydligare. I GP den 7 augusti berättas att massor av frivilliga deltog i "operation olja".<br />
Under söndagen hjälpte massor av frivilliga som var bosatta i närheten av det<br />
oljedrabbade området <strong>till</strong> med att ta hand om skadade fåglar. De arbetade sida vid sida<br />
med djurskyddsinspektörer och djurskyddsföreningen för att så många skadade fåglar<br />
som möjligt skulle kunna tas om hand. Och djurskyddsföreningen vädjade <strong>till</strong> fler<br />
frivilliga om hjälp med räddningsarbetet.<br />
"Vi behöver hjälp av frivilliga som kan bisträcka vid omhändertagandet och även sådana<br />
som kan ställa lokaler <strong>till</strong> förfogande för att rädda så många av de utmattade svanarna<br />
som möjligt". "Frivilliga från <strong>Torslanda</strong>-kolonien arbetade dock frenetiskt under hela<br />
dagen med att få upp de mest utmattade svanarna."<br />
Och under måndagen fortsatte räddningsaktionen. Sakta men säkert fångade man in<br />
fågel efter fågel. De första svanarna som kom in <strong>till</strong> Blå Stjärnan var mycket illa däran.<br />
På måndagskvällen hade man tagit emot ett 60-tal svanar.<br />
"25 av dem kom i en enda transport. 70 svanar hade avlivats ute på området, då de var<br />
alltför svårt skadade för att kunna räddas. Trots att ett 100-tal mindre sjöfåglar skjutits<br />
vet man att många återstår och Djurskyddsföreningens skyttar fortsätter den tragiska<br />
jakten. Trots det intensiva arbetet på katastrofområdet befarar man att oljetragedin kan<br />
komma att kräva 200 svanars liv."<br />
I dag märks inga spår av det drama som utspelades i början av augusti 1967. Svanarna<br />
kommer så majestätiskt simmande runt Skeppstadsholmen. I bland hörs det ett mäktigt<br />
sus av kraftiga svanvingar i luften då de kommer in för landning på sina "hemmavatten".<br />
Det finns ett ganska stort svanbestånd i trakterna runt <strong>Torslanda</strong>kolonin. Jag tror nog att<br />
de är ättlingar <strong>till</strong> de svanar som räddades av kolonisterna under oljedöden. Dom vet nog<br />
var dom hör hemma för som Holger Bergius berättade kördes de överlevande svanarna<br />
med bil och släpptes fria någonstans långt upp i Bohuslän. "Men redan nästa dag hade<br />
svanarna börjat återvända <strong>till</strong> kolonin."
Bild: Våra vackra svanar<br />
Affären<br />
Affären var en viktig del av kolonin. Även Sandviksborna kom och handlade. Den låg<br />
närmare för dem än lanthandeln i byn. Många rodde över viken och förtöjde vid lott 111.<br />
I affären <strong>till</strong>handahölls de nödvändigaste basvarorna. Mjölk och grädde fick beställas två<br />
dagar i förväg. Mjöl, socker och dylikt köptes <strong>till</strong> att börja med i lös vikt. Dessa varor<br />
förvarades i lådor av typ köpmansdisk. Under 40-talet levererades de flesta varorna<br />
färdigpaketerade. Troligen var ransoneringen en påskyndare av detta. Kaffet var som allt<br />
annat ransonerat. Det vanligaste var att man köpte 125g kaffe som maldes hemma i den<br />
egna kaffekvarnen.<br />
Köttvaror kunde man också beställa. Handlaren ringde in beställningarna <strong>till</strong> ett<br />
charkuteri nära St Eriks torg. Därifrån levererades varorna <strong>till</strong> bussen för leverans <strong>till</strong> Blå<br />
Hangaren. Ibland slängde chauffören av varorna vid fel hållplats. Handlaren fick cykla<br />
runt och leta upp varorna. De kunde ligga såväl i Hällsvik som i Hjuvik. Lika tråkigt<br />
antingen det var värmebölja eller ösregn. En gång låg paketet i en myrstack, en gång<br />
hade bussen kört över det med bakhjulet och i affären stod husmödrarna och klagade<br />
över att de fått vänta så länge!<br />
En del av färskvarorna köptes i Göteborg och fraktades ut med cykel <strong>till</strong> familjen. Svårast<br />
var det kanske när födelsedagstårtan skulle fraktas ut. Den skulle vara lika fräsch och fin<br />
vid ankomsten <strong>till</strong> stugan som den var när den köptes på favoritkonditoriet. "Du måste<br />
hålla tårtan i ena handen hela vägen!" Förhoppningsvis hade den inte surnat i solgasset<br />
under den timma som cykelturen tog.<br />
Enda möjligheten att förvara maten svalt i affären var i källaren. Det blev mycket spring<br />
upp och ner i den branta trappan. Vid skyfall blev det dessutom översvämning i källaren.<br />
Så småningom köptes ett fotogendrivet kylskåp in. Varusortimentet kunde utökas med<br />
charkvaror. Nästa modernitet blev ett gasolkylskåp. När elektriciteten kom 1981 var<br />
affären nedlagd.<br />
Den tekniska utvecklingen<br />
Från början fick vi värma våra hus och laga maten med hjälp av vedspisar och kaminer<br />
eller fotogenkök och fotogenkaminer. Ljus fick vi från fotogenlampor och stearinljus.<br />
Maten förvarades kallt i olika typer av jordkällare. Man lade även färskvaror i hinkar som<br />
firades ner i brunnen. I slutet av 50-talet kom gasolen. Denna användes <strong>till</strong> matlagning,<br />
kylskåp och belysning. Sedan elen kom 1981 kan vi använda alla typer av elektriska
apparater - både inne i och utanför våra stugor. Liksom även uppvärmningen av dem.<br />
Den första telefonen i kolonin fanns i affären. Det är oklart om den fanns redan då<br />
affären startades eller om den installerades senare. Efter hand skaffade några få<br />
kolonister egna telefoner. 1945 fanns troligen inte fler än fem telefoner inom området. På<br />
60-talet växte telefontätheten betydligt. I dag har de flesta kolonister egen telefon.<br />
Många har dessutom mobiltelefon.<br />
Den första typ av radio som fanns i mitt föräldrahem i kolonin (tomt 28) var en<br />
kristallmottagare. Den drevs med ett batteri som var större än mottagaren. Mottagaren<br />
fungerade också som högtalare, ja två stycken hörlurar hörde <strong>till</strong>. Ljudkvalitén kan inte<br />
ha varit så strålande för jag minns inte att mottagaren användes särskilt ofta.<br />
Undantaget var 1:a september 1939 - detta var en underbart varm och solig morgon.<br />
Mamma och jag vinkade av pappa som skulle <strong>till</strong> sitt arbete. På andra sidan vägen, tomt<br />
110, bodde Sara och Erik Johansson. De hade semester och satt och njöt av <strong>till</strong>varon.<br />
Mamma och jag gick in och satte oss hos dem. Då kom en skolklass med unga flickor<br />
från bryggan. De hade åkt båten från stan och var på väg <strong>till</strong> flygplatsen, ett intressant<br />
utflyktsmål på den tiden. När lärarinnan fick se oss gick hon fram <strong>till</strong> grinden och hälsade<br />
ungefär så här: "Ni sitter och har det så skönt. Jag måste i alla fall tala om att i dag tidigt<br />
på morgonen har Hitler gått in i Polen!"<br />
Jag var då 3 1/2 år. Sara, Erik och mamma reagerade starkt och troligen var det de<br />
vuxnas reaktion och beteende som gjorde att jag än idag kan se hela scenen framför<br />
mig.<br />
Den dagen kom kristallmottagaren verkligen <strong>till</strong> användning. De vuxna turades om att<br />
lyssna - två vid varje hörlur. Jag blev <strong>till</strong>sagd att sitta s<strong>till</strong>a och vara tyst.<br />
Kristallmottagaren byttes <strong>till</strong> batteriradio som blev <strong>till</strong> transistorradio. Numera innehåller<br />
de bärbara "bergsprängarna" också funktioner för kassettradio och CD-skivor.<br />
Ett annat radiominne som jag delar med många svenskar är från den natten när Ingemar<br />
Johansson blev världsmästare i tungviktsboxning i matchen mot Floyd Paterson. Matchen<br />
ägde rum i New York och refererades i radion. I Sverige var klockan mitt i natten 26 juni<br />
1959. Min syster Britt-Marie och jag hade småbarn som helst inte skulle väckas. Mamma<br />
och pappa bodde i lillstugan. De satte väckarklockan på ringning och kom och väckte oss<br />
andra. Kaffe och smörgåsar var förberedda. Vi satt sex personer i mammas och pappas<br />
säng och lyssnade <strong>till</strong> den spännande matchen. När Ingemar segrade var glädjen enorm.<br />
Det var en varm, s<strong>till</strong>a natt och vi satt länge kvar i trädgården för glada för att kunna<br />
sova. Nästa dag gick allt arbete som en dans.<br />
TVn kom och fick ström från ett bilbatteri. Bara svart/vit TV, men ändå! Rätt som det var<br />
började bilden krympa - alltid när det var som mest spännande! I ur och skur rusade far<br />
ner med batteriet <strong>till</strong> bilen, kopplade loss det laddade batteriet ur bilen och satte in det<br />
urladdade. Så upp <strong>till</strong> huset och TVn och i bästa fall hann vi se slutet på filmen. Nästa<br />
morgon purrades barnen tidigt för att hjälpa <strong>till</strong> att rulla igång bilen.<br />
När den första människan landade på månen 20 juli 1969 hade vi ingen TV på landet. Vi<br />
åkte in <strong>till</strong> stan för att se denna märkliga händelse.<br />
Idag har vi Färg-TV och tre program att välja på. Än så länge är det förbjudet att sätta<br />
upp parabolantenn. Vi får hoppas att förbudet håller och efterlevs. Undrar hur det blir när<br />
de digitala sändningarna helt genomförs?<br />
Mycket har förändrats under dessa 75 år. Samhörigheten och hjälpsamheten mellan<br />
kolonisterna, tror jag, var bättre förr. Kan det bero på att vi åker ensamma i våra bilar<br />
<strong>till</strong> och från tomtgränsen. Vi träffas inte i affären och får en pratstund medan vi väntar på
vår tur. Vatten behöver vi inte hämta hos grannen. TV och radio upptar vårt intresse om<br />
kvällarna så att kvällspromenaderna uteblir. De gemensamma arbetsdagarna samt<br />
aktiviteterna i Alida är utmärkta <strong>till</strong>fällen att umgås och lära känna varandra - inte minst<br />
för ny<strong>till</strong>komna kolonister.<br />
Bild: En av kolonins arbetsdagar<br />
Bild: Elektriciteten kommer <strong>till</strong> kolonin<br />
Bild: Transportmedel av äldre årgång<br />
<strong>Torslanda</strong>vägen<br />
Så sent som i mitten av 40-talet var <strong>Torslanda</strong>vägen en smal slingrande sandväg.<br />
Bussförbindelserna var få på grund av bensinbristen under kriget. Alla som hade<br />
möjlighet cyklade. På lördagseftermiddagarna fylldes vägen av cyklister samt av
Hisingsbönder med häst och vagn. Dessa hade under dagen sålt potatis, grönsaker, ägg<br />
mm på något av stadens torg. När en buss eller annat större fordon kom fick vi alla köra<br />
åt sidan för att släppa fram fordonet. Detta gällde såväl mötande som upphinnande<br />
trafik.<br />
Många kolonister bodde i centrala eller västra Göteborg. Dessa tog färjan mellan Klippan<br />
- Färjenäs. Kostnaden var en pollett. Denna kostade 12 öre. Den 1:a januari 1946 blev<br />
turen avgiftsfri. Från Färjenäs gick <strong>Torslanda</strong>vägen förbi Rya Skog och Skarviks<br />
Strandängar fram <strong>till</strong> Arendal. Härifrån hade vägen nästan exakt samma sträckning som<br />
idag. När vägen byggdes om fick den en fil i vardera riktning och blev stensatt. Dessutom<br />
byggdes cykelbanor. Vår och höst cyklade vi <strong>till</strong> landet på lördag eftermiddag och hem på<br />
söndag. Var det en riktigt skön söndag <strong>till</strong>stötte alla som <strong>till</strong>bringat dagen vid Skarvik där<br />
de badat och solat. Sommartid var det många kolonister som cyklade mellan kolonin och<br />
jobbet varje dag.<br />
Vägen kantades av många bondgårdar. Hästar och kor betade på ängarna. Volvo köpte<br />
upp mark och byggde <strong>Torslanda</strong>verken. Sedan kom företag efter företag och förvandlade<br />
den vackra landsbygden <strong>till</strong> industriområde.<br />
Numera är det en dubbelfilig väg som leder ända ut <strong>till</strong> flygfältet. Sista delen, mellan<br />
Syrhåla och Bua byggdes färdig i augusti 1998. Från Bua <strong>till</strong> Kärr går vägen över gamla<br />
flygfältet. Denna vägsträcka var klar i december 1998.<br />
Även om allt fler åter cyklar är det den motordrivna trafiken som dominerar.<br />
Bild: Också bilarna har utvecklats<br />
Nygammal som kolonist<br />
1924 byggde pappa huset på Måsvägen. Där <strong>till</strong>bringade jag som barn alla mina somrar.<br />
Min bäste kompis hette Hans Ekström. Vi rodde, "täljde" flygplan och lekte affär. Vi<br />
badade i vår vik, trots gyttjan. När det regnade hände det att vi fick gå <strong>till</strong> Holst och köpa<br />
mjölk i bara baddräkten. Holsts bondgård låg efter flyghamnsrestauranten, det tog oss<br />
nog en bra stund.<br />
Varje sommar hade vi som sed i vår familj att vi skulle gå och hälsa på hos en bonde i<br />
Björlanda som mamma brukade handla av i stan. Det var att starta tidigt på morgonen.<br />
Vi gick förbi restauranten och sedan över bergen och före <strong>Torslanda</strong> kyrka låg en<br />
lanthandel och där brukade vi rasta och få dela en Solo. Vi var tre syskon och jag var den<br />
yngsta. Sedan fortsatte vi förbi kyrkan och bort <strong>till</strong> en avtagsväg <strong>till</strong> Lilleby. Där gick vi<br />
<strong>till</strong> höger och på en kulle låg bondgården vi skulle <strong>till</strong>. Där bjöds på kaffe med dopp. Så<br />
var det att vandra den långa vägen hem igen.
Jag har också minnen av blomstertåg och midsommarfester. Så kom kriget och militären<br />
tog vårt hus för vi hade vedspis. Pappa fick passersedel så att vi kunde se <strong>till</strong> huset.<br />
Mamma gick <strong>till</strong> bageriet i stan och fick köpa bullar utan kuponger. Glädjen blev stor hos<br />
militärgrabbarna när de blev bjudna av mammas dopp. Pappa fick en liten ersättning för<br />
hyran, men beloppet har jag inget minne av. Tyvärr hade de spikat i stora spik i<br />
väggarna för att hänga sina gevär på och då blev ju pappa inte glad.<br />
Det är minnen från en kolonivärld jag alltid tagit med mig var någonstans jag och min<br />
familj än har bott. Även om vi under årens lopp haft sommarställe någon annanstans så<br />
var kolonin lockande - "den drog - och nu när vi är <strong>till</strong>baka känns det som att komma<br />
hem igen. Jag är ju strängt taget född här ute." Och det finns inte något år som vi inte<br />
varit ute och promenerat i kolonin och insupit atmosfären.<br />
Så länge mina föräldrar levde var våra barn här ute hos mormor och morfar. Dom måste<br />
ju bara åka ut och titta på sin morfars tama räv som bara åt wienerbröd och sockerkaka.<br />
Helt tam var den precis som en hund.<br />
Något med det första vi gjorde när vi kom hit som egna kolonister var att bygga en ny<br />
lillstuga. "Vi måste ju ha någonstans att lägga barnen. Dom kommer så ofta som dom<br />
någonsin kan - med sina barn. Och Åke - min man får väl göra med dem som min pappa<br />
gjorde med honom - sätta en häcksax i handen med orden var så god och klipp."<br />
Kanske ytterligare en ny generation kolonister. Som får uppleva årstiderna i kolonin, med<br />
närheten <strong>till</strong> hav och natur. Får studera fågellivet. Får glädjas över det som gror och<br />
växer. Kanske hyser agg <strong>till</strong> harar och kaniner som äter upp det nyss satta. Men<br />
förundras över vad söta dom där marodörerna ju egentligen är, dom som under<br />
sommaren skuttar omkring mitt i maten utan att äta den utan föredrar blomsterlandens<br />
och köksträdgårdarnas läckerheter. Det är en del av kolonilivets tjusning.<br />
Bild: Lanthandeln av idag: Gamla Tumlehedsvägen 10<br />
Goa gubbar gör sopor <strong>till</strong> klöver<br />
Kostnaden för sophämtningen hade stigit på ett sätt som inte var ekonomiskt<br />
försvarbart. Vi fick betala för varje meter, varje trappsteg, varje grind som<br />
Renhållningsverkets gubbar måste forcera för att sopkärlen på de olika lotterna. Om<br />
sopstället var placerat långt in på lotten kunde det kosta upp <strong>till</strong> 300 kronor mer än om<br />
stället var placerat nära vägen. Någon gång under slutet av åttiotalet bad styrelsen<br />
kolonisterna flytta ut sina sopställ <strong>till</strong> närmaste väg för att få ned kostnaden. Trots denna<br />
åtgärd var kostnaden för sophämtningen under 1990 uppe i hela 60 565 kronor eller 492<br />
kronor per lott. En kostnad som inte förväntades sjunka med åren.<br />
Styrelsen inledde därför förhandlingar med Renhållningsverket - nuvarande Renova - om<br />
att få hyra en container för sopsäckar som Renova skulle hämta vid infarten <strong>till</strong> kolonin.<br />
Styrelsens förslag var att sopsäckarna skulle samlas in av våra egna gubbar inom kolonin
som skulle köra ut soporna <strong>till</strong> containern. Vi lyckades få <strong>till</strong> stånd ett bra avtal med<br />
Renova och så var det klart för sophämtning i egen regi.<br />
Två arbetslag med vardera 5 gubbar i varje lag har sedan 1991 hämtat våra sopor och<br />
kört dem <strong>till</strong> containern. Första året körde de runt i en Amazon med släpkärra och<br />
samlade in våra sopor men redan 1992 hade kolonin "bytt upp sig" <strong>till</strong> en begagnad<br />
traktor. Varje måndag under perioden maj <strong>till</strong> och med september kommer våra Goa<br />
gubbar körande med traktor och släpkärra för att ta hand om vårt avfall. Dom här<br />
gubbarna gör det utan att ta ett öre betalt för jobbet. På sin höjd får dom en flaska öl på<br />
man för sitt slit. Dom samlas 9.30 på måndag morgon och samlar ihop våra sopor under<br />
2 <strong>till</strong> 2,5 timmars styvt jobb. Ibland har vi kolonister lyckats åstadkomma sådana<br />
mängder med sopor att våra gubbar måste köra två vändor för att bli av med alla<br />
sopsäckarna. Det händer att någon obetänksam kolonist fyllt sopsäcken med allt ifrån<br />
fallfrukt, tegelpannor, sågblad, järnskrot <strong>till</strong> trasiga spadar. Det är skräp som inte hör<br />
hemma i en sopsäck för hushållsavfall utan på <strong>till</strong> exempel soptippen. På parkeringen<br />
står igloos för glas och en container för pappersåtervinning. Varken glas eller papper hör<br />
hemma i våra hushållssopor.<br />
Våra Goa gubbar gör sopor <strong>till</strong> klöver. Varje år spar de in en ansenlig summa pengar <strong>till</strong><br />
varje enskild kolonist. Genom att varje vecka, utan betalning, i ur och skur köra runt och<br />
hämta våra sopor har de sparat in en kostnad på 498 060 åt kolonin. Fördelat per hushåll<br />
ligger besparingen på 4 051 kronor under en 6-årsperiod.<br />
År Renovas pris Vi betalar Renovas pris/lott Vi betalar/lott Förtjänst/lott<br />
1990 60 565 60 565 492 492 0<br />
1993 83 275 15 000 675 122 553<br />
1994 90 845 16 200 738 131 607<br />
1995 98 415 18 000 800 146 654<br />
1996 106 000 20 000 861 162 699<br />
1997 115 555 22 000 939 178 761<br />
1998 126 600 30 380 1024 247 777<br />
Under de tre kommande åren beräknas Renova höja priset för sophämtning med 35% så<br />
då kan varje kolonist räkna ut att våra Goa gubbar är guld värda för att de gratis tar<br />
hand om våra sopor.<br />
Bild: Välförtjänt paus efter dagens soprunda
Bild: ... och så var det dags för ännu en arbetsdag<br />
Bara för nöjes skull<br />
En stor del av kolonistens liv <strong>till</strong>bringas i den egna täppan i full färd med att rensa ogräs<br />
eller klippa gräsmattor. Men livet består inte bara av odling - ibland gör man något helt<br />
annat. På området, vid Alida, finnes en tennisbana sedan 1969. Den var visserligen mer<br />
i bruk för några år sedan men fortfarande utkämpas dueller helt i klass med de som stod<br />
mellan Borg och Mc Enroe - ja inte långt ifrån i alla fall.<br />
Om tennis inte är så lockande går det bra att spela boule på kolonins boulebana. Den<br />
anlades 1992 <strong>till</strong> en kostnad av 1000 kronor. Det hade talats om en boulebana i flera år<br />
och så 1992 blev den av. Några entusiaster röjde en bit mark bakom Alida där en<br />
grusbana anlades. Söndagar klockan 10.00 spelar damer mot herrar. Ibland genomförs<br />
turneringar par mot par och det är inte bara äran man kan vinna utan också smärre<br />
priser.<br />
Också i nära anslutning <strong>till</strong> Alida finns en minigolfbana. Marken röjdes och jämnades ut<br />
för att ge plats för en golfbana. En av våra driftiga kolonister, Lennart Persson, byggde<br />
anläggningen som vi nu alla kan utnyttja. Klubbor och bollar får man själv införskaffa.<br />
Efter att ha slagit några bollar en varm och svettig dag kan det vara uppfriskande med<br />
en dusch i förrådet som inrymmer duschutrymmen för både herrar och damer. Förrådet<br />
byggdes in<strong>till</strong> Alida 1991 och inrymmer utöver duscharna utrymmen för verktyg och ett<br />
garage för kolonins traktor.<br />
Bild: Ett pass på boulebanan kan vara avkopplande
Bild: Väntskjulet vid båtbryggan<br />
Omgivningarna<br />
Vad har hänt runt kolonin sedan <strong>Torslanda</strong> flygfält lades ner? Runt gamla<br />
administrationsbyggnaden började olika företag och industrier etablera sig.<br />
Västra Hisingen blev ett ännu mer attraktivt område för åretruntboende - den nya<br />
gräddhyllan.<br />
Sandvik, ett fiskeläge när kolonin var ny, Andalen, Hällsvik, ja hela kusten utefter<br />
bebyggs med nya villor varje år. Det senaste <strong>till</strong>skottet på husfronten är<br />
gruppbebyggelsen vid Skutehagen, dvs på gamla Myrebos mark. Här har också byggts<br />
en skola. Ett nytt affärscenter är på planeringsstadiet.<br />
I flygfältets östra del - deponianläggningen i Syrhåla som äntligen skall stängas. Vi<br />
hoppas i stället på att få ett naturreservat vid Torsviken med dess så rika fågelliv.<br />
Hembygdsgården Amhult-Lyse bjuder på underhållning onsdagskvällar under sommaren.<br />
Under hela året har de därutöver en mängd skilda aktiviteter.<br />
På fältet huserar även en privat ridklubb. En annan förening spelar kricket och ytterligare<br />
en utövar modellflyg. I Syrhåla kan man köra go-cart. Det finns således många olika<br />
möjligheter <strong>till</strong> fritidsaktiviteter strax utanför kolonins gränser.<br />
Våra närmaste grannar är <strong>Torslanda</strong> golfklubb, GREFAB med <strong>Torslanda</strong> Lagun samt<br />
Skeppstadsvarvet.<br />
orslanda golfklubb<br />
Enligt klubbens intendent, Kurt Atthammar, togs en korthåls- och träningsbana i bruk<br />
1981. 1991 började 9-hålsbanan på sydvästra landningsbanan byggas. Samma år<br />
bildades <strong>Torslanda</strong> golfklubb. 12:e juni 1994 invigdes banan. År 2001 beräknar de kunna<br />
börja anlägga ytterligare en nio-hålsbana mot Karholmen.
Bild: <strong>Torslanda</strong> golfklubb<br />
Bild: Skeppstadsvarvet<br />
Bild: Grefab:s anläggning - <strong>Torslanda</strong> Lagun<br />
Bild: Hembygdsgården - Amhult-Lyse
Klubben har bland annat en stor ungdomsverksamhet. Golfklubbens adress är Viktor<br />
Setterbergs väg 5. Vem var då denne Viktor Setterberg? Han kan kallas den svenska<br />
golfens fader. Han byggde Sveriges näst första golfbana 1894 vid gården Vikan i Arendal.<br />
Den första byggdes i Sannegården av en engelsk präst, A. V. Despard, 1891. I<br />
Sannegården spelade brittiska familjer. Setterberg hade planer på att anlägga en<br />
golfbana på ängarna vid det som sedan blev <strong>Torslanda</strong> flygfält. Golfarna i Arendal,<br />
Sannegården och Särö gick istället ihop och arrenderade mark i Hovås 1904. De bildade<br />
Göteborgs golfklubb som är Sveriges äldsta golfklubb. Viktor Setterberg avled 1946. Idag<br />
finns det mer än 450 registrerade golfklubbar i Sverige med totalt runt 500 000<br />
medlemmar.<br />
Golfklubbens lokaler utgöt från början två gamla baracker från flygets tid. De byggdes<br />
ihop 1994 och inrymmer kansli och restaurang. Restaurangdelen byggs nu ut med 45<br />
platser plus en altan. Invigningen beräknas äga rum i början av juni 1999. Totalt kan 100<br />
gäster få plats. Restaurangen är ett populärt lunchställe för anställda vid företag runt<br />
fältet. Den driver en cateringverksamhet och åtar sig att arrangera fester för slutna<br />
sällskap.<br />
Totalt sysselsätter golfverksamheten 15 personer inom kansli, träning, golfshop,<br />
restaurang och banskötsel.<br />
På väggarna i restaurangen och kansliet finns många gamla foton och mycket historik<br />
uppsatt.<br />
Skeppstadsvarvet<br />
Skeppstadsvarvet startades 1979 av Magnus "Manne" Ahlander, uppvuxen i<br />
<strong>Torslanda</strong>kolonin. Han arrenderar 3 000 kvadratmeter vid den sydöstra delen av<br />
landningsbanan av Göteborgs Hamn AB. 1979 uppförde han Stora Hallen som inrymde<br />
verkstad, kontor och förråd. 1989 byggdes ett separat kontor och 1995 Lilla Hallen. Efter<br />
förlängningen av Stora Hallen 1996 kan nu sex normalstora båtar på upp <strong>till</strong> 30 fot<br />
rymmas här. Lilla Hallen rymmer, förutom stor maskinell utrustning, även två båtar upp<br />
<strong>till</strong> sex meter vardera. Byggnaderna är utrustade med bland annat värmeåtervinning och<br />
luftrenare, helt i enlighet med alla föreskrifter för arbetsmiljöskydd. Arbetet utgörs<br />
nästan <strong>till</strong> 100 % av reparationer av skadade båtar och sysselsätter tre personer.<br />
Grefab - <strong>Torslanda</strong> Lagun<br />
Gun Lindberg berättar att Grefab sedan 1979 arrenderar 60 000 kvadratmeter vid<br />
sydöstra landningsbanan av Göteborgs kommun. Från början användes området <strong>till</strong><br />
uppställning av husvagnar samt vinteruppläggning av båtar. 1989 uppfördes två stora<br />
skjul för båtuppläggning. Under åren fram <strong>till</strong> 1996 <strong>till</strong>kom ytterligare fyra skjul allt<br />
eftersom efterfrågan på uppställningsplatser under tak ökade.<br />
En marina, <strong>Torslanda</strong> Lagun, togs i bruk våren 1995. Då hade 36 000 kubikmeter lera<br />
grävts ut ur den lilla göl som var kvar av viken vid landningsbanan. Dessutom hade 6<br />
000 kubikmeter sten sprängts bort för att få <strong>till</strong> stånd en liten kanal in <strong>till</strong> marinan. En<br />
fördämning av lera och sten hade byggts för att förhindra att havsvattnet skulle tränga in<br />
i den nya hamnen innan vallarna runt den var klara. I början av april pumpades<br />
havsvatten in och den skyddande fördämningen togs bort.<br />
Kanalen och den nya hamnbassängen är 2,5 meter djup. Totalt kostade marinan 5<br />
miljoner kronor att bygga.<br />
Inklusive platser vid de tre bryggorna, vilka byggdes 1990, förfogar marinan över 200<br />
platser. En båtplats kostar för närvarande från 2 000 upp <strong>till</strong> 2 860 kronor per år
eroende på båtens storlek.<br />
1995 anlades även en slip invid mastkranen. Efterhand har också 120 sjöbodar uppförts.<br />
Dessa har en yta på 5,5 - 6 kvadratmeter vardera och kostar 925 kronor per år i hyra.<br />
Väntelistan på en sjöbod är lång. Vid marinan är idag två personer anställda.<br />
Bild: Hjärtholmen numera utan oljecisterner - 3 av 11 vindkraftverk<br />
Bild: Kolonister anländer med söndagsbåten<br />
Litteraturförteckning<br />
Artiklar Göteborgs-Posten 3-8 augusti 1967<br />
Artikel Göteborgs-Posten 21 mars 1995<br />
Föreningen Göteborgs Koloniträdgårdar 1905-1930<br />
Protokoll Damklubben 1957-1982<br />
<strong>Torslanda</strong> Mosaik - diverse författare<br />
Västra Hisingen - en bygd i förvandling - Werner Wessberg
Change language