Landsarkivet översiktlig teknisk beskrivning ... - Arkivet i Lund

Tomas Gustavsson konstruktioner AB www.konstruktioner.se 

byggkonstruktioner byggnadsteknik 

Landsarkivet i Lund 

Kv Arkivet 1, tillbyggnaden 

Översiktlig teknisk beskrivning 

Teknisk uppbyggnad 

Konstruktion och byggnadsteknisk uppbyggnad illustreras i bilagorna 1 (plan) och 2 

(sektion). 

Byggnadsstomme: 

Byggnadsstommen är utförd av platsgjuten betong med gavelväggar och tvärgående 

väggar som vertikala bärverk. 

Cc- avståndet mellan de bärande väggarna är 4.65 m, i de yttersta facken mot 

gavelväggarna något mindre. Väggarna går från långsida till långsida, med ett avbrott 

i mitten på en bredd av 1.56 m. 

Bjälklagen, som är kraftigt armerade, bär i byggnadens längsriktning. De bärande 

tvärgående väggarna är dubbelarmerade vertikalt och horisontellt. 

Bjälklagstjocklekar: Bjälklag över källare/plan 1 320 mm, bjälklag över plan 2 och 3 

230 mm, bjälklag över plan 3 160 mm. 

I bjälklagens underkant finns slitsar, ursparningar, som utförts vid gjutningen. I dessa 

har armaturer fällts in. Betongbjälklagen har formats vid gjutningen med skivor, vilket 

ger avtryck med kvadratiskt rutnätsmönster på betongbjälklagens undersida. 

Väggtjocklek tvärgående betongväggar: 150 mm. 

Tjocklek för de bärande gavelväggarna: 150 mm. Lokalt runt ventilationsschakt har 

betongen gjutits ut som pilastrar mot teglet. 

Golvkonstruktion källare: 

Från ovansidan räknat 50 stålglättad överbetong, 150 lecafyllning, 100 

konstruktionsbetong. I lägen för ursparningar i golvet har överbetongen gjutits ned till 

konstruktionsbetongen, utan lecafyllning. 

1



Grundläggning: 

Längsgående betongsulor under bärande väggar och ytterväggar. 

Takkonstruktion: 

Uppstolpade takstolar på betongbjälklag (bjälklag över plan 4). På bjälklagets 

ovansida har man isolerat med mineralullsmatta, som kompletterats senare med 

lösull. Total isolertjocklek ca 250-300 mm. 

Yttertak: 

Papptäckning, underlagspapp, råspont. Invändig avvattning med relativt kraftig 

taklutning. Detta syns dock inte utåt eftersom tegelskalmuren dragits upp över 

taknivån. 

Ytterväggar långsida: 

Utfackningsvägg (d.v.s. icke bärande) med skalmur av halvstens (120 mm) tegel, 10 

luftspalt, 100 mm träullskiva, 15 puts. Putsen har på insidan strukits med bituminös 

beläggning (asfalt), som fuktspärr. Innanför putsen finns en uppregling med 120 mm 

stålreglar, mot vilka en gipsskiva med aluminiumfolie fästs på insidan. I regelskiktet 

har ventilationskanaler (tilluft) i det ursprungliga ventilationssystemet dragits. 

Ytterväggar gavelsidorna: 

Skalmur av halvstens tegel, fingerspalt, 100 mineralull, 120 schakt/luftspalt, 150 

betong. 

Ytterväggar ovan bjälklag över plan 4: 

Innanför den utvändiga skalmuren har murats en skalmur av halvstens tegel. De 

båda skalmurarna är inte hopmurade i förband. 

Ytterväggar i trapphuset: 

Utvändig skalmur av halvstens tegel, 50 mineralull, inre bakmur av halvstens tegel. 

2



Innervägg i trapphuset: 

Halvstens tegel 

Horisontell stabilisering: 

Horisontell stabilitet för vindbelastning mot byggnadens långsidor erhålls via de 

tvärgående betongväggarna. Kapaciteten för lastupptagning i denna riktning är 

betydligt större än de belastningar som kan uppträda. 

Kapaciteten att ta upp horisontella krafter mot gavelsidorna är något mer begränsad, 

eftersom det inte finns några betongväggar som är parallella med långsidorna. För 

vindlaster mot gavelsidorna kan kraftupptagning för horisontell stabilitet antas ske på 

följande vägar: 

• I de längsgående ytterväggarnas tegelmurverk. En förutsättning för detta är att 

vindlasten i praktiken kan föras på murverket genom mekanisk förankring, 

t.ex. via kramlor. 

• Genom styvhet i de tvärgående betongväggarna, vilka är kraftigt armerade. De 

är dock orienterade på ett sätt som medför att styvheten är låg i den aktuella 

riktningen. Men samverkan mellan väggar och bjälklag, med böjstyva 

knutpunkter och det faktum att det finns ett stort antal tvärgående väggar 

samtidigt som den vindutsatta ytan är relativt liten på gavelsidorna kan 

innebära att de tvärgående väggarna trots allt har betydelse för 

horisontalstabilisering vid vindlast mot gavelsidorna. 

Tegelfrågor: 

Tillbyggnadens fasader har byggts med halvstens tegelmurverk, s.k. skalmurar, en 

byggnadsteknik som blev vanlig i Sverige på 1950-talet. Fram till mitten av 1960-talet 

byggdes skalmurar normalt utanpå en så kallad bakmur, ofta av lättbetong, tegel eller 

betong. Från slutet av 1960-talet och början av 1970-talet blev det ovanligt med 

bakmur av stenmaterial (förutom gavelväggar med bärande betong) och teglet kom 

mer och mer att användas som fasadskal i utfackningsväggar med träregelstommar. I 

I skalmurar bär tegelmurverket endast vertikallast från ovanliggande murverksdelar. 

För att skalmurar ska kunna ta upp vindlast när det blåser mot eller från fasaden, och 

emellanåt även för att dom ska kunna bära tyngden av ovanliggande 

murverkspartier, måste dom vara förankrade till den bakomliggande 

byggnadsstommen. Genom förankringen förs i detta fall de vindlaster som träffar 

tegelskalet till betongväggar och betongbjälklag. 

Skalmurarna på långsidorna är sannolikt endast kramlade till bjälklagskanter och 

tvärgående betongväggar och inte till den stålregelstomme som finns innanför 

träullskivan. På gavelsidorna kan kramlor vara mer utspritt placerade. Enligt 

3



hänvisning på K-ritningar ska kramlingen ha föreskrivits på en K-ritning med 

föreskrifter. Denna ritning har inte funnits tillgänglig vid utredningsarbetet. Vid samtal 

med Kjell Lundblad, ansvarig konstruktör för tillbyggnaden 1971, i december 2010 

framgick att kramling sannolikt utförts med varmförzinkat järn, i storleksordning 4 

st/m 2 . Varmförzinkning anses idag vara otillräckligt som korrosionsskydd för kramlor i 

skalmurar, varför förstärkning av horisontalförankringen sannolikt erfordras. Det finns 

särskilt framtagna renoveringskramlor för detta ändamål och denna typ av 

förstärkningsåtgärder kan utföras utan att det syns i fasaderna. Kostnaderna för detta 

kan normalt betecknas som måttliga. 

I samband med att man började bygga fasader med halvstens tegelskalmurar 

började man också armera dessa i de horisontella fogarna. Fram till omkring 1980 

användes normalt icke rostfri armering. De första decennierna efter murningen 

skyddar murbruket normalt armeringen från att rosta. Denna korrosionshämmande 

egenskap tappar bruket successivt, varefter korrosionsprocessen inleds. Vid 

korrosionen utvidgas järnet kraftigt, varvid skador uppstår i fogar och tegelstenar 

(”rostsprängning”). 

Det finns utförda omfogningar i fasaderna som tyder på att på att rostsprängningar 

förekommit. I utredningsarbetet har undersökning med metalldetektor utförts i två 

lägen på fasad mot öster. Därvid detekterades armering i fog över fönsteröppning i 

bottenplan, i fasadens norra del. Vidare gav detektorn utslag för armering i två fogar i 

bottenplan, belägna ett tiotal meter söder om nämnda fönster. Detta innebär att man 

får räkna med att tegelmurverket är armerat längs långsidorna generellt. 

I den mån det ligger icke rostskyddad armering i fogarna kommer de att orsaka 

rostsprängningar framöver. Förloppet accelererar efterhand och hållbara 

renoveringar i detta avseende innebär att all icke rostfri armering avlägsnas. De 

renoveringsåtgärder som krävs för att åtgärda denna typ av problem kräver omsorg 

och hantverksskicklighet, varför kostnaderna kan bli kännbara. 

Föreskrifter beträffande armering av tegelmurverket kan antas också finnas på 

ovannämnda K-ritning som innehåller uppgifter om kramling. 

Skalmurarna på Landsarkivets tillbyggnad är murade med tegel från Helsingborgs 

Ångtegelbruk. Helsingborgsteglet tillverkades av en skifferlera, som är äldre än den 

isälvslera som vanligtvis använts för tegeltillverkning i svenska tegelbruk. Den 

aktuella leran krävde högre bränningstemperatur, ca 1150 grader jämfört med ca 

1000, vilket medförde att Helsingborgsteglet fick särskilt hög tryckhållfasthet. 

Bränningstemperaturen var emellanåt så hög att en del tegel börjat sintra i ytan. 

Karakteristiskt för tegelsorten är också att det bränts med reducerande bränning, 

d.v.s. syreunderskott i ugnen, vilket medför att rödbrännande leror skiftar i kulör mot 

en mörkbrun eller brunsvart nyans. Den mörka nyansen är resultat av lerans 

egenskaper och förhållanden vid bränningen, inte resultat av tillsats av mangan, 

vilket använts i andra tegelbruk för att ge mörkt bruna och svartbruna nyanser i tegel 

som tillverkas av rödbrännande leror. 

4



Den hårda bränningen ger förutom hög hållfasthet den egenskapen att teglet suger 

anmärkningsvärt lite vatten. Hög hållfasthet och låg vattensugning medför att 

helsingborgsteglet har mycket stor frostbeständighet. Denna egenskap betydde att 

helsingborgstegel ofta togs till i lägen där fasaderna utsattes för svåra 

frostpåkänningar. 

Nybergs val att utforma tillbyggnaden utan utkragande takfot och med fasadtegel 

som går ned i mark utan övergång till sockel av annat material strider mot de 

tekniska rekommendationer som ingenjörskåren och den svenska tegelindustrin 

normalt gav under den aktuella perioden. Uppfattningen att dessa tekniska lösningar 

är olämpliga hänger sannolikt samman med att tegelproduktionen genomgått 

omfattande förändringar under efterkrigstiden, förändringar som medförde mer 

rationell produktion, men i praktiken också att frostbeständigheten i teglet kunde bli 

lidande. Erfarenhetsmässigt kan dock sägas att helsingborgsteglet hållit tidigare 

standard i detta avseende tills tegelbruket lades ner några år in på 1970-talet. 

De betongplattor som lades på mark intill fasaderna 1988 bedöms på grund av 

teglets goda frostbeständighet inte nödvändiga med tanke på risken för frostskador i 

teglet. 

Helsingborgsteglets låga vattensugning medförde vidare att man var tvungen att 

använda murbruk med starkt hydrauliska egenskaper. Man kan därför förmoda att 

det är ett bruk med hög cementhalt som använts, vilket också stämmer med dess 

kulör. Huruvida man vid murningen i praktiken erhållit särskilt hög hållfasthet i 

murverket är dock en öppen fråga. I slitsen för de horisontellt orienterade fönstren 

har ju järnprofiler satts in som stöd i efterhand. Detta förhållande kan möjligen (men 

behöver inte nödvändigtvis) vara tecken på att hållfastheten i murverket inte är 

anmärkningsvärt hög. 

I dag finns en praxis i byggbranschen att man inte utför så långa fasader med 

skalmurar som Landsarkivets tillbyggnad utan så kallade dilatationsfogar. Detta beror 

på att tegelmurverket har begränsad förmåga att klara de rörelser som sker i 

murverket, när temperatur- och fuktförhållanden varierar. I många fall utförs 

dilatationsfogar redan i fasader med 15 m längd, vilket ska jämföras med 

tillbyggnadens längd, ca 33 m. 1 

Dilatationsfogar görs med en vertikalt genomgående fog i hela murverkets höjd. 

Murverket delas därigenom upp i konstruktivt skilda sektioner, och varken armering 

eller murbruk ska vara genomgående. Dessa fogar utförs normalt med elastisk 

fogmassa i ytan. Genom det avvikande materialet och det faktum att fogen är 

vertikalt genomgående utgör dilatationsfogar ett främmande element i 

tegelmurverken och ett utseendemässigt problem. Ytterligare problematiskt blir det 

1 ”Moderna tegeldetaljer”, T Gustavsson, Arkus förlag, 2008. Behovet av dilatationsfogar i skalmurar 

hänger samman med att dessa i praktiken är s.k. kallmurar, som praktiskt taget helt följer 

utetemperaturen. I äldre murverk, fullmurar, medförde förbandsmurningen en sammanhållande och 

sprickfördelande effekt. Murning med kalkbruk gav också murverket större deformationskapacitet. 

5



hela på grund av att fogmassorna efter några år normalt blir sjaskiga och 

missfärgade. 

Den praxis som säger att fasader som är ca 15 m eller mer bör utföras med 

dilatationsfogar bygger enligt resultat från forskningsprojekt på LTH på 

förutsättningen att de är endast ca 3 m höga. 2 Enligt samma undersökning är 

förhållandet mellan skalmurars längd och höjd en väsentlig faktor för hur långa 

fasader som kan muras utan ökad sprickrisk, för en 12 m hög mur kan betydligt 

längre fasader accepteras. Landsarkivets tillbyggnad utgör därför ett pedagogiskt och 

användbart exempel på de förhållanden som beskrivits i LTH-projektet. 

Förutom längd/höjdförhållandet finns en del andra faktorer som är viktiga för hur 

långa fasader som kan byggas utan dilatationsfogar, bl.a. förekomsten av fönster- 

och andra muröppningar. Landsarkivets slutna fasader är gynnsamma, om man haft 

stora öppningar i murverket hade riskerna för sprickbildning i murverket ökat. 

Murbruk på tillbyggnaden har, i likhet med Lewerenz Markuskyrkan i Björkhagen och 

Nybergs egen Klockarebackens kapell i Höör, dragits ut på teglet i fasad. Av den 

antikvariska förundersökningen framgår att utdragningen av fogbruk på teglet avsågs 

att bidra till ökad patina, och att denna effekt efterhand skulle öka genom att vittring 

och sönderfrysning skulle ske i bruket. Också den ursprungliga avtäckningen med 

cortenstål i murkrönet, som ersattes med plåtbeslag kring 1995, avsågs bidra till 

patinering. 

Genom att man dragit ut bruket på teglet döljs också effektivt att murverket är murat i 

ett renodlat löpförband med halv stens förskjutning (”skorstensförband”). På så sätt 

har man kunnat kamouflera åtminstone för den initierade betraktaren att muren är en 

skalmur och inte en fullmur, utan att behöva mura in koppytor som kapats på mitten. 3 

Till detta bidrar att man placerat fönstren långt in i väggtvärsnittet och murat in teglet 

med en stens djup som en ram runt fönstren. Därigenom upplevs muren mer som en 

homogen fullmur med minst en stens djup än som den halvstens skalmur den är i 

den normala väggsektionen. 

Metoden att dra ut fogbruk på teglet strider mot hur murningshantverk normalt lärs ut, 

och man kan anta att det funnits ett motstånd bland hantverkarna att dra ut bruket på 

det högt ansedda helsingborgsteglet. 

Förändringspotential, möjligheter och begränsningar avseende 

byggnadsstommen 

Den platsgjutna betongstommen har ett övermått av bärförmåga avseende 

2 

”Trettio meter långa tegelfasader utan dilatationsfogar”, Bygg & Teknik nr 8/05, 

M Molnar, J Jönsson, T Gustavsson 

3 

. På en arkitektritning (41:1) från uppförandet anges att endast hela tegelstenar skulle muras in, d.v.s. 

tegel fick inte huggas. Föreskriften överensstämmer med föreskrifter vid byggandet av S:t Petrikyrkan i 

Klippan. 

6



vertikallast och för vindlaster mot långsidan. Det finns således relativt stora 

möjligheter att göra förändringar som minskar kapaciteten i dessa avseenden. Det 

innebär att det är föga komplicerat ur konstruktiv synpunkt att ta bort relativt 

omfattande delar av de tvärgående väggarna om man avväxlar för de laster som de 

tagit upp till angränsande delar som bibehålls. 4 

När det gäller horisontell stabilitet för vindlaster mot gavelsidan är tillbyggnadens 

kapacitet mer begränsad. Det innebär att det kan vara nödvändigt att vid stora 

ingrepp i den gjutna betongstommen ersätta den styvhet för vindlaster mot 

gavelsidorna som de tvärgående väggarna kan ha. Denna typ av förstärkning kan 

utföras med stålprofiler i anslutning till ytterväggarnas insidor i något läge på ömse 

sida av byggnaden. I den mån förstärkning erfordras, vilket bör avgöras i en mer 

detaljerad analys, bedöms de erforderliga insatserna vara relativt begränsade. 

I samband med en ombyggnad för nya funktioner är det ändamålsenligt att förbättra 

värmeisoleringen i ytterväggarna på långsidorna. Men den nuvarande 

sammansättningen har väggen ett U-värde av ca 0.8. 

Det är fukttekniskt sett tveksamt att tilläggsisolera på insidan innanför befintlig 

träullskiva. Denna skiva innehåller organiskt, och därmed fuktkänsligt, material, som 

kan fuktas ned vid regngenomslag genom teglet. Som alternativ kan prövas 

alternativet att man tar bort träullskivan och murar en invändig lättbetongmur. En 

invändig mur med 200 mm djup skulle exempelvis medföra ett U-värde av 0.32. 

Om man tar bort träullskivan enligt ovan erhålls sannolikt också möjlighet att rensa 

bort icke rostfri armering i teglet från insidan på byggnadens långsidor. Att utföra 

detta från insidan skulle sannolikt medföra lägre kostnader än om man tar bort den 

utifrån. Den största fördelen med detta utförande torde dock vara att riskerna för 

förvanskning av fasaderna vid borttagning av armeringen skulle kunna elimineras. I 

den mån det ligger armering i tegelfasaderna på gavelsidorna måste den i vilket fall 

som helst tas bort från utsidan. 

Förändringspotential, möjligheter och begränsningar avseende 

tegelskalmurarna 

Vindlastupptagning: 

För att skalmurarna ska kunna ta upp de vindlaster som kan belasta väggarna när 

vinden ligger an i vinkelrätt riktning gentemot fasad måste de som nämnts vara 

förankrade i betongstommen. 

4 Att det är konstruktivt okomplicerat behöver dock inte innebära att det är utan komplikationer 

produktionstekniskt, att såga och demontera betongdelar från en konstruktion kan t.ex. vara ett 

tidsödande arbete. 

7



Tegelmurverkets behov av förankring i byggnadsstommen medför att förändringarna 

av betongbjälklag och bärande betongväggar bör begränsas, alternativt krävs 

förstärkningar som ersätter betongens konstruktiva funktion. 

Betongstommens avstyvande och förankrande funktion kan upprätthållas om man 

begränsar rivning så att tillräckligt stor bredd av tvärgående väggar och anslutande 

bjälklag närmast fasaderna bibehålls. Alternativt kan nya bärverk av stål sättas in för 

att ersätta den konstruktiva funktion som i befintlig byggnad i detta avseende 

upprätthålls av betongstommen. 

Möjligheter att ta upp nya fönsteröppningar: 

Öppningar i skalmurar kan vid nyproduktion göras oarmerade om dessa är maximalt 

2.0 m långa och påmurningen är minst 0.5 m hög. Motsvarande konstruktionsprincip 

bör kunna tillämpas för nyupptagna fönsteröppningar på tillbyggnaden. Om 

öppningar som inte uppfyller nämnda villkor ska tas upp måste avväxling göras, vilket 

i detta fall torde betyda inläggning av stålprofiler. 

Vid komplettering med nya öppningar i murverket kan det finnas anledning att iaktta 

försiktighet så att tegelmurarnas gynnsamma geometriska karaktär av i stort sett 

obruten skiva med avseende på kapacitet att ta upp rörelser utan sprickbildning inte 

spolieras. Kapaciteten i detta avseende skapas som nämnts bland annat av det 

gynnsamma höjd/längdförhållandet. Om skivan styckas upp för mycket genom stora 

slitsar i vertikal eller horisontell riktning äventyras denna egenskap. Exempelvis 

skulle horisontella fönsterband längs hela långsidorna betyda att sprickriskerna ökar 

drastiskt. Däremot skulle sannolikt fasaderna hålla bättre för fönsteröppningar 

belägna nära mitten på långsidorna, och endast små öppningar i närheten av hörnen. 

De allra flesta murverk får dock förr eller senare sprickor, och måttlig sprickbildning 

kan under vissa förutsättningar vara acceptabelt. Främst handlar de förutsättningarna 

om: 

• att skalmurar även efter uppsprickning måste vara tillräckligt 

horisontalförankrade i alla delar 

• att vatten som tränger in vid regngenomslag i muren leds ut och inte vållar 

fuktskador 

• att murverket har tillräcklig frostbeständighet. 

Vid ombyggnad bör ändå en förutsättning vara, med hänsyn till de aktuella 

fasadernas arkitektoniska kvaliteter, att i största mån bibehålla tegelfasadernas 

karaktär av skiva med gynnsam geometri för att klara de temperaturrörelser som 

teglet utsätts för. 

8



De tekniska förutsättningarna beträffande möjligheterna att ta upp fönsteröppningar i 

fasaderna innebär således att: 

• nya öppningar begränsas till att vara maximalt 2,0 m långa 

• över nya öppningar ska det finnas minst 500 mm murverk 

• avståndet mellan intilliggande fönsteröppningar är minst ca 500 mm 

• fönsteröppningarna placeras geometriskt så att deras inverkan på fasadernas 

möjligheter att ta upp temperaturrörelser minimeras. Detta medför att 

fönsterstorlek och placering bestäms i en interaktiv process där såväl funktion 

som tegelmurverkets tekniska karakteristika beaktas. 

Tekniskt sett kan tillräckligt stora fönster tas upp för att bostäder ska kunna inredas, 

framförallt om begränsad sprickrisk kan accepteras, med förutsättningar enligt ovan. 

Frågan om ombyggnad till bostadsändamål ska accepteras kan således framförallt 

betraktas som en gestaltningsfråga, där behandlingen av teglets materialitet och 

fasadernas karaktär av nästan obrutna skivor är väsentliga komponenter. 

Ändringsstrategier 

Nedan redogörs för tre olika principer avseende ingrepp i byggnadsstommen i 

samband med ombyggnad för andra ändamål. De konstruktiva ingrepp som krävs i 

respektive fall har utretts överslagsmässigt och beskrivs i text och skisser. 

För samtliga tre alternativ gäller att de förändringar som görs bör göras på sätt som 

vidareför Nybergs strävan att arbeta med materialitet och materialverkan samt 

konstruktivt uttryck och hantverksmässig omsorg om detaljer. Detta kan ske 

exempelvis genom val av fönster, inplacering av fönster i väggtvärsnitt, val av 

stomförstärkning och utformning av ståldetaljer vid stomförstärkning. Men det kan 

också handla om att åter synliggöra eller ta tillbaka kvaliteter som funnits 

ursprungligen i tillbyggnaden, t.ex. cortenstålsavtäckning i murkrön och 

inredningsdetaljer i trapphuset. 

Ändringsstrategi 1, indragen ny fasad ovan befintligt tak, förhöjt tak i inre del 

Ändringsstrategi 1 innebär påbyggnad i ett femte plan, med en indragen fasad. 

Förändringar avseende stommen visas i bilaga 3 (plan) och 4 (sektion). 

En avsikt med denna förändring är att man ska kunna undvika att ta upp fönster i 

ytterväggarna i plan 4. Plan 4 och 5 förutsätts i detta fall inrymma en festlokal som 

förses med indirekt ljus i plan 4. 

Bärningsprinciperna för en påbyggnad med indragen fasad i plan 5 framgår av 

tvärsektion i bilaga 4. Konstruktivt löses denna typ av förändringar med balkar som 

9



bär fasad och nytt tak på de tvärgående betongväggarna. Byggnadens kapacitet att 

klara tillkommande belastningar på detta sätt är mycket stor och utgör i praktiken inte 

någon begränsning. 

På grund av avvattningsproblematik bör yttervägg i plan 5 och bjälklagsuppbyggnad i 

bjälklag över plan 4 utföras med icke organiska, stenbaserade material. 

Ändringsstrategi 2, påbyggnad med indragen fasad i plan 5 

Även i förändringsstrategi 2 görs en påbyggnad med ny, indragen fasad ovan 

befintligt tak. Förändringar avseende stommen visas i bilaga 3 (plan) och 5 (sektion). 

En avsikt också med denna förändring är att man ska kunna undvika att ta upp 

fönster i ytterväggarna i plan 4. Plan 4 och 5 förutsätts i detta fall inrymma bostäder, i 

form av etagelägenheter. Dessa kommer inte att ha fönster i plan 4, utan förses med 

indirekt ljus från fasaderna i det påbyggda plan 5. Ljus kan i plan 4 också erhållas 

från takfönster. 

Bärningsprinciperna för detta alternativ har stor likhet med motsvarande för 

ändringsstrategi 1; de påbyggda fasaderna och taket bärs av balkar som belastar de 

bärande, tvärgående betongväggarna. I ändringsstrategi 2 tillkommer att man bygger 

upp ett bjälklag för etagelägenheternas övre plan. Byggnadens kapacitet att klara 

tillkommande belastningar på detta sätt är på samma sätt som för ändringsstrategi 1 

mycket stor och utgör i praktiken inte någon begränsning. 

På grund av avvattningsproblematik bör yttervägg i plan 5 och bjälklagsuppbyggnad i 

bjälklag över plan 4 utföras med icke organiska, stenbaserade material. 

Ändringsstrategi 3, genomgripande förändring av inre betongstomme 

Den bärande stommen har stor överkapacitet för att ta hand om vertikala 

belastningar och vindlaster som är riktade vinkelrät mot tillbyggandens långsidor. 

Ändringsstrategi 3 har undersökts för att exemplifiera förändringspotentialen i detta 

avseende. Förändringar avseende stommen visas i bilaga 6 (plan) och 7 (sektion). 

I alternativet tas stora delar av den inre betongstommen bort, i syfte att skapa en 

publik lokal i tre våningars höjd, i plan 1-3. Den publika lokalens planmått blir ca 

10.8x18.5 m. 

Ändringsstrategi 3 kan också kombineras med att plan 4 och en påbyggnad i ett 

femte plan utförs med bostäder, på motsvarande sätt som i ändringsstrategi 2. 

10



Tegelfasaden går upp över taket, som avvattnas invändigt. 

11 

Bild 1.



Bild 2. Runt fönstren har murats en ram med koppytor i fasad. Fönstren sitter indragna så att en stens 

längd tegel exponeras i smygen 

12



Bild 3. Järnpelarna i fönsterslitsarna har satts in i efterhand, enligt förantikvariska undersökningen på 

grund av sprickbildning i murverket. Foto: Mattias Hedberg 

13



Bild 5. Teglet är murat ned i mark utan övergång till annat material. 

Bild 6. I sydvästra hörnet finns en smärre skada i murbruket under anläggningsskiftet. 

14



Bild 7. Vid fönster i fasad mot öster finns en sprickbildning i första liggfog över öppningen, vilken antyder att det 

finns armering som börjat rosta. Vid undersökning med metalldetektor har järn detekterats i detta läge samt i två 

lägen ca 10 m från fönstret. 

15



Bild 8. Fasaderna mot väster och öster är ca 33 m långa och 12 m höga. Det finns inte några dilatationsfogar i 

murverket. Foto: Lars Berlin/Lotta Nordén 

Lund 

den 6 december 2010 

Tomas 

Gustavsson 

Tomas Gustavsson konstruktioner 

AB 

Adelgatan 1B 

223 50 Lund 

046-158501, 0708-925451 

www.konstruk tioner.se, 

tomas@konstruktioner.se 

16



Bilagor: 

1. Befintlig 

byggnad, byggnadsstomme och ytterväggar, plan, relationsskiss 

2. Befintlig byggnad tvärsektion, relationsskiss 

3. Ändringsstrategi 1 och 2, plan 4 

4. Ändringsstrategi 1 och 2, tvärsektion 

5. Ändringsstrategi 3, plan 1-3 

6. Ändringsstrategi 3, tvärsektion 

Bilagorna 7-13 utgörs av utsnitt från ritningar, Bernt Nyberg: 

7. Murningsschema, fasadprinciper högra delen av ritning 41:1 

8. Murningsschema, fasadprinciper vänstra delen av ritning 41:1 

9. Detaljsektion i normalsektion, undre del, ritning 99:31 (sektion långsida) 

10. Detaljsektion i normalsektion, övre del, ritning 99:31 (sektion långsida) 

11. Detaljsektion i ordnarrum, undre del, ritning 99:32 (sektion långsida vid 

fönster) 

12. Detaljsektion 

i gavelsektion, undre del, ritning 99:33 

13. Sektion genom trapphusdel, övre del, ritning 99:36 

Litteraturhänvisningar: 

Landsarkivet i Lund, Antikvarisk 

förundersökning, Erika Martin, 2010-08-25 

Moderna tegeldetaljer, Tomas Gustavsson, Arkus förlag, 2008 

Modernismens tegelfasader, Tomas Tägil, Tomas Gustavsson, Kristina Bergkvist, 

Björn Magnusson Staaf, manus, ännu ej utgiven, avses komma ut på Arkus förlag 

2011. 

Reparation 

av murade fasader med korrosionsskador, Tomas Gustavsson, Johan 

Jönsson, Miklos Molnar, Svensk Byggtjänst 2007 

17

Landsarkivet översiktlig teknisk beskrivning ... - Arkivet i Lund

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?