Kriminaltekniska DNA-analyser förr, nu och i framtiden - Skl - Polisen

Utvecklingen på SKL:s för DNA-ärenden under åren 1991-2003.
2
Beskrivning av biologienhetens verksamhet
i mitten av 1980-talet
De kriminaltekniska DNA-teknikerna har utvecklats
kontinuerligt under de ca femton år de varit i bruk.
Från de tidiga metoderna med krav på relativt stora
mängder spårmaterial så genomförs idag snabba
rutinanalyser på relativt små mängder spår.
Landvinningarna till trots så fortsätter utvecklingen
med nya möjligheter mot nya mål.
Den epokgörande händelsen för bruket av DNA till personidentifiering
är arbetet om "DNA-fingerprinting" som
brittiske forskaren Alec J Jeffrey publicerade 1985 i den anseddda
tidskriften Nature. Upptäckten patenterades snabbt och
köptes upp av storföretaget ICI. Upptäckten visade sig senare
inte bli den storsäljare företaget tänkt sig. Snarare banade upptäckten
vägen för de andra slagkraftigare tekniker som idag står
till buds för såväl kriminaltekniska undersökningar som faderskaps-
och andra
släktskapsutredningar.
Innan de första
DNA-teknikerna
togs i bruk användesblodgruppsbestämning
(AB0), enzymer
och serumproteiner
för typbestämning
av biologiska
spår.
Bevisvärdet av
dessa undersökningar
var ofta
lågt och huvudprincipen
var att man
kunde göra uteslutningar
av personer
som inte avsatt spåret
ifråga. För att
användbara resultat
skulle erhållas krävdes
bra spår, framför
allt att de var
relativt färska men
även att fläckarna
var tillräckligt stora.
PGM var det enzymsystem som var mest användbart för
framförallt blod men även hårrötter och sperma.
Figuren visar typbestämningsresultatet efter elektrofores på
cellulosaacetatfolie.
Ända fram till slutet av 1980talet
användes skrivmaskin för
att skriva koncept som sedan
renskrevs av sekreterare.
Tidsåtgången för en dåtida analys skiljer sig inte i förhållande till
dagens teknik men då gjordes ett flertal analyser med olika relativt
enkla tekniker jämfört med att det idag genomförs en enda
analys men med relativt komplicerad teknik. Det var framför
allt blod som lämpade sig för dåtidens analys.
De första DNA-ärendena
De första DNA-ärendena skickades utomlands för analys.
Det var främst våldtäktsärenden som skickades till föregångslandet
England. DNA-mängden som krävdes var ca 1000 gånger
större än de mängder som behövs idag. I praktiken var det
spår av sperma som hade bäst förutsättningar att ge goda resultat.
Det första ärendet med resultat som hade en avgörande
betydelse för att det skulle bli en fällande dom analyserades
1989 och var just en våldtäkt. För första gången kunde man i en
brottsutredning med mycket hög sannolikhet binda en person
till ett biologiskt spår.
De första helsvenska DNA-analyserna utfördes 1991.
Tekniken som användes var SLP (single locus profile), det vill
säga densamma som i de ärenden som tidigare skickats till
England och därför var det fortfarande våldtäktsärenden som
var mest intressanta att undersöka.
Under 1991 introducerades även den första PCR-baserade
analysen med masskopiering av DNA (se nedan). Under åren
1991 till 1994 bestod analystekniken av en blandning av gamla
konventionella metoder (blodgruppsbestämning, enzymer och
serumproteiner), DNA-metoder med högt bevisvärde men låg
känslighet och nya PCR-baserade DNA-metoder med till en
början lågt bevisvärde men med hög känslighet. De sist tillkomna
DNA-analysteknikerna har sedan 1994 fullt ut ersatt alla
tidigare analystekniker. De har efter hand utvecklats till att bli
metoder med såväl högt bevisvärde som hög känslighet och är
lämpade för flertalet biologiska spår, såväl blod och sperma
som sekret och ryckta hårstrån. Även muskel- och benvävnad
samt uppsamlad urin och prov från uppkastningar kan ge
användbara DNA-profiler.
Allt fler DNA-ärenden
Ärenden med DNA-frågeställningar har ökat kontinuerligt
genom åren. Under 1999 skedde en markant förändring i
ökningstakten, vilken var direkt kopplad till introduktionen av
DNA-registerverksamheten. Ärendeökningen fortsätter i ännu
oförminskad takt. Antalet spåranalyser följer givetvis samma
utveckling. 2002 genomfördes DNA-analyser på 3 100 jämfö-
Den allra första DNA-tekniken som användes i kriminaltekniska
sammanhang men framförallt i faderskaps- och
andra släktskapsutredningar var MLP. Den gick även under
namnet DNA-fingeravtryck.
Kriminaltekniska DNA-analy ser förr, nu och i framtiden
relseprover och 16 900 spår fördelat på över 6 300 ärenden.
Prognosen för 2003 är DNA-analyser på 4 000 jämförelseprover
och 20 000 spår fördelat på 7 600 ärenden.
Givetvis har ärendeutvecklingen följts av en personalökning.
1991 då de första egna DNA-analyserna genomfördes bestod biologienheten
av 18 personer. Idag består enheten av 50 personer.
Svarstider för DNA-analyser
Frågan om handläggningstider för analyssvar från SKL har
varit en ständigt återkommande fråga under många år. Detta
har inte minst gällt även för DNA-ärendena.
Handläggningstiden för DNA-ärenden var i initialskedet
mycket långa, månader, men tiden har under de senaste åren
med en nedåtgående trend pendlat mellan 15 och drygt 30
dagar.
Ett framtida mål är att handläggningstiden för ett enkelt
DNA-ärende ska kunna överensstämma med gällande häktningstider,
och att redovisning i normalfallet kan ske inom 5-10
arbetsdagar. Exempelvis så bör en fortsatt digitalisering av administrativa
handläggningsrutiner samt fler automatiserade rutiner
och en fortsatt metodutveckling på den laborativa analyssidan
hjälpa till att korta handläggningstiderna. Givetvis kommer även
i framtiden ärendespecifika problemställningar och den totala
ärendebelastningen samt andra faktorer att inverka på handläggningstiderna.
Dagens DNA-analyser
En DNA-analys av ett tillvarataget biologiskt spår sker förenklat
sett i en sekvens av flera olika steg; utvinning och rening
av spårets DNA-innehåll, mängdbestämning, masskopiering
samt separation och utläsning.
Idag används uteslutande PCR-baserade tekniker vid forensiska
DNA-analyser (PCR = polymerase chain reaction). PCRtekniken
bygger på en process där cellens metod att kopiera arvsmassan,
DNA:t, sker gång på gång i provröret. Med andra ord en
masskopiering av det ursprungliga DNA:t.
Kopieringen sker med sådan exakthet att kopiorna alltid är
lika utgångsmaterialet. Metodutvecklingen har lett till att mängden
spår som behövs för en analys blivit allt mindre och även att
sämre spår kan undersökas, dvs. spår som till viss del brutits ned.
En standardanalys idag med hjälp av PCR-teknik behöver
mängdmässigt sett DNA från knappt 100 celler.
De områden som analyseras som standardmetod på de allra
flesta kriminaltekniska DNA-laboratorier kallas STR-områden
SÄRTRYCK UR KRIMINALTEKNIK NR 4-2003 SÄRTRYCK UR KRIMINALTEKNIK NR 4-2003
För DNA-analyserna
utgick man från 0,5 ml
blod som togs av med
pasteurpipetter av glas.
(short tandem repeats). På SKL analyseras idag 10 STR-områden
och kön som standardanalys. Analysen av dessa 11 områden
genomförs vid ett och samma analystillfälle. Genom att kunna
masskopiera DNA:t i flera olika områden vid ett och samma analystillfälle
minskar den minsta mängd DNA som krävs för en
analys. Spåret behöver således inte delas upp i flera delprov. En
annan följdeffekt är att analyser kan ske i större skala och således
att fler brottstyper har kunnat komma ifråga för undersökning.
Trots att tio analyserade områden och kön normalt räcker
finns ytterligare fem STR-områden att tillgå vid behov. Denna
utvidgade analys kan komma till användning vid frågeställningar
om nära släktskap exempelvis fall av typen "det var inte jag det
var min bror", eller vid utredning av släktskapsförhållanden
exempelvis i utredningar där man söker identitet på en oidentifierad
kropp genom jämförelse mot nära släktingar.
STR-områdena består av sekvenser om 4 baser som upprepas
ett flertal gånger.
Eftersom alla har
DNA från både
mamma och pappa
så har alla dubbel
uppsättning av vart
och ett av dessa
områden. Således har
man antingen två lika
eller två olika varianter
i ett specifikt
STR-område.
Variationen mellan
individer är skillnader
i antalet upprepningar,
som mäts
vid utläsningen.
Detta ses då som
längdskillnader, ju
fler upprepningar
desto längre.
De längder som
erhålls omvandlas
till siffror, vilka är
direkt kopplade till
det antal upprepningar
som utläsningen
uppvisat.
Den första DNA-tekniken på SKL, SLP-analys,
använde sig av radioaktivt inmärkta sonder
för att detektera DNA-band. Den fick även
namnet DNA-profil.
STR-markörer. I övre delen av bilden visas
schematiskt grunden för de upprepningar/längdskillnader
som mäts vid en DNAtypbestämning
i ett av de tio undersökta
STR-områdena. I den nedre bilden visas
resultatet för en person som har varianterna
6 och 7 i det undersökta området ifråga.
3