pdf-fil - Riksdagen

X. Första urtima riksdagen 1905
Såsom villkor för Sveriges eventuella erkännande af Norge som en från unionen med
Sverige skild stat bör, enligt Us mening, kräfvas någon ersättning för den fredstrygghet,
som de förenade rikena gent emot hvarandra ägt i och genom unionen, men som de
skulle förlora med dennas upplösning. Sådan ersättning bör, enl. Us mening, sökas uti
upprättande af en neutral zon vid åtminstone en del af den långa gränsen mellan de
båda rikena, och således i ömsesidig förbindelse dem emellan att icke inom denna zon
hafva något slags krigsfästen, förlägga trupper eller bedrifva militära öfningar.
Innan unionsbandet från Sveriges sida medgifves vara upplöst anser U. vidare böra
fordras dels att Norge förbinder sig till att, såvidt det ankommer, medverka till ordnande
och befästande af de öfverenskommelser, som fått sitt uttryck i Novembertraktaten
1855 – och dels att flyttlapparnes rättigheter varda så klart och bestämdt fastslagna,
att denna svenska befolknings fortsatta tillvaro kan anses vara ekonomiskt betryggad.
Hänsyn till ömsesidiga fördelar torde lätt leda till öfverenskommelse rörande frågor af
gemensamt intresse för de båda folken såsom t. ex. den om fri transitofart mellan de två
rikena. Om det än ej kan sägas vara af synnerlig vigt, att de slutgiltigt ordnas före unionsupplösningen,
så torde dock önskligast vara att så sker [i marginalen vid detta styckes
första rad ”Ehuru hänsyn” och ”lätt torde”, i marginalen vid den understrukna delen av
stycket ”böra dock åtskilliga sådana, som t.ex. transitofarten mellan de två rikena ordnas
före eventuell unionsupplösning.” samt ”och andra frågor”].
Att med Norge ingå ett allmänt och ovillkorligt eller ett mera begränsadt skiljedomsaftal
kan U. icke tillråda, hvarmed naturligtvis dock ej må anses vara utesluten
möjligheten att framdeles med Norge liksom med annan fremmande stat för visst fall
öfverenskomma att hänskjuta afgörandet af någon tvistepunkt till skiljedomstols afgörande.
Sverige måste, enl. Us mening bestämdt fordra, att en eventuell upplösning af unionen
skall ske i rättsgiltig ordning. Men Sveriges intresse bjuder icke att åt Norge anvisa
eller af det kräfva någon viss väg, på hvilken det har att åt sig bereda de organ, med
hvilka rättsgiltigt kan förhandlas. Huru önskvärdt det än vore att erhålla ett säkrare
uttryck för hela det norska folkets uppfattning om unionens uppehållande eller upplösning,
än som kan anses vara gifvet i det nuvarande stortingets beslut af d. 7 juni d.å,
anser sig derför U. dock böra tillstyrka bifall till vare sig Herr Wieselgrens, eller Hrr
Ungers, Brodins och Räfs motioner.
Deremot vill U. förorda bifall till Herr Baumgartens m.fl. motioner.
Med hänvisning till och med åberopande af hvad U. sålunda anfört hemställer U.
a) att K.Ms proposition icke må af Riksdagen bifallas
b) att med anl. af Herr Bs m.fl. motioner
c)
d)
982