pdf-fil - Riksdagen

X. Första urtima riksdagen 1905
Regeringen i Kristiania beslutade den 13 september 1905 om partiell mobilisering i Norge.
Bilden visar norska skjutövningar. (Billedsamlingen, Nasjonalbiblioteket i Oslo).
Att tanken på en dylik offensiv med stöd af gränsbefästningarna icke är utesluten hos de
norska militära auktoriteterna framgår af ett yttrande i 1900/1901 års storting vid behandlingen
om frågan af landets fasta försvar, i hvilket nuvarande öfversten Spörck gjorde
sig till tolk för befästningskommittén och framhöll, att de föreslagna befästningarnas
ändamål vore att möjliggöra för armén en offensiv strid, och att kommittén hoppades,
att de skulle vara ett viktigt steg mot målet för försvarssträfvandena, att afgöra kampen
vid den främre linjen och hindra angriparen att föra kriget på norsk grund (se forhandl.
i stortinget 1900/1901 sid. 2462 – 2463).
I mån som den norska arméns operationsduglighet växer ökas gifvetvis faran för oss
af ett norskt infall i vårt land, och det kan därför blifva nödvändigt att äfven å den
svenska sidan uppföra befästningar till gränstrakternas skydd.
Betraktar man åter frågan ur synpunkten af en svensk offensiv in i Norge är det
påtagligt, att de norska gränsfästningarna för oss innebära betydande militära olägenheter.
Äfven om deras fortifikatoriska styrka delvis, såsom vid Urskog- och Örje-grupperna,
icke kan skattas synnerligen högt och deras fåtaliga krigsbesättningar kunna
bindas af jämförelsevis svaga styrkor, så vålla de dock en måhända afsevärd tidsförlust vid
den svenska framryckningen och måste de, såsom beherrskande alla för operationer
gynnsamma förbindelser öfver gränsen från Kongsvinger och söderut, ovillkorligen
betvingas. Och detta betvingande måste ske fortast möjligt, emedan en tidsförlust kan
950