pdf-fil - Riksdagen

X. Första urtima riksdagen 1905
kor att han fullgjort de för hvarje fall stadgade kunskapskraf. I öfverensstämmelse härmed
äro också stadgandena i K.F. ang. befälet å svenska handelsfartyg affattade.
I ingressen till 1868 års förordning framhålles, att den meddelas med afseende å de förmåner
och den näringsfrihet, som i Norge tillkomma svenska undersåtar.
De företrädesrättigheter, som norske undersåtar sålunda åtnjuta på näringslagstiftningens
område, torde efter unionens upplösning ej kunna kvarstå, enär de kunde gifva
andra stater, som genom traktater betingat sig att blifva behandlade såsom mest gynnad
nation, anspråk att få åtnjuta samma företräden. Med hänsyn därtill att de motsvaras af
enahanda företräden för svenska undersåtar i Norge, torde förhandlingar böra föregå
deras upphäfvande, i ändamål att upphäfvandet må äga rum samtidigt samt redan förvärfvade
rättigheter åtnjuta en likformig behandling. Klart är väl, att upphäfvandet med
föregående förhandling svårligen kan medhinnas i sammanhang med den nu förestående
uppgörelsen; någon våda af dess uppskjutande till nästa lagtima riksdag lärer i allt
fall ej förefinnas (förhandling).
Hvad nyss är sagdt om nödvändigheten att, med hänsyn till traktater med andra stater,
upphäfva norrmäns företrädesrättigheter gäller äfven stadgandet (i K.F. d. 12 maj
1905 ang. sjöfarten och gränstrafiken mellan Sverige och Norge) att norska fartyg skola
i Sverige behandlas såsom inhemska, samt det stadgande (i K.F. d. 16 maj 1884 om
bevillningsafgifter enligt för särskilda förmåner och rättigheter), enligt hvilket norrman
äger utan särskild bevillning idka handel med norska produkter, och slutligen måhända
äfven den i lagen om aktiebolag (40 §) samt lagen om registrerade föreningar för ekonomisk
verksamhet (23 §) åt i Sverige bosatta undersåtar medgifva rättigheten att vara
ledamöter i styrelse för aktiebolag eller förening.
Sjölagen.
Ett upphäfvande af de åt norska undersåtar beviljade företräden i fråga om rätten att
reda i skepp torde jämväl böra föranleda ändring i sjölagens bestämmelser i 1 §, att
skepp anses såsom svenskt, när det till 2/3 äges af svenska och norska undersåtar i förening.
Andra bestämmelser i sjölagen, som angå norska undersåtar, äro:
§ 34, som ålägga befälhafvare å svenskt fartyg att medtaga norskt sjöfolk, hvars hemsändande
det åligger konsulerna att besörja.
§ 98, som stadgar rätt för norsk sjöman att i vissa fall blifva fortskaffad till norsk hamn på
redarens bekostnad, i andra fall på bekostnad af allmänna medel; samt
§ 322, som ålägger svensk domstol att, när befälhafvare å norskt fartyg anmäler sig till
afläggande af sjöförklaring enligt 317 §, anställa undersökning ang. orsakerna till
olyckan och insända protokollet till kommerskollegium.
939