pdf-fil - Riksdagen

II. Kronologi över 1905
hemställan, sekundogenituren samt folkomröstning/nyval till Stortinget diskuteras.
(Lundeberg).
19 juli Brøgger får upplysningar av Carl Lindhagen, Staaff och Branting om ställningen i riksdagen.
Staaff beklagar att hans förslag till stortingsadress inte antogs i sin ursprungliga
form. Nyval till Stortinget eller folkomröstning är ett oeftergivligt svenskt villkor. Staaff
tillåter Brøgger att konfidentiellt nämna för sin regering att Staaff tror att det skulle göra
gott intryck i Sverige om den norska regeringen föreslår Stortinget en folkomröstning.
Han betonar att det brådskar, då riksdagens behandling av SäU:s förslag skall påbörjas i
slutet av följande vecka. Branting förespråkar en ny framställning från Stortinget och
Brøgger ber därför denne om ett utkast till sådan framställning. Branting hänvisar till
Staaff, men då denne inte uttalat sig för en ny framställning släpper Brøgger tanken på
ett utkast. Brøgger reser samma kväll tillbaka till Kristiania. (W-M: 624 f.).
20 juli Inför Arctander och Michelsen redogör Brøgger på förmiddagen för sina intryck från
Stockholm. Regeringen börjar förbereda folkomröstning. (W-M: 626 f.).
20 juli SäU sammanträder. Hjärne och Bonde gör var sitt försök att jämka ihop kamrarnas olika
meningar.
Hjärne: I ett ärende af så utomordentlig räckvidd, som frågan om unionens uppehållande eller upplösning
är äfven för Norge, synes det norska folket böra gifva ett säkrare uttryck för sin uppfattning än
som skett genom det nyssnämnda stortingsbeslutet. I detta syfte synes därför den bästa utvägen vara, att
RD måtte medgifva, att KM må med Norge ingå i förhandling för åstadkommande af den ifrågasatta
uppgörelsen, hvilken lämpligen bör förberedas genom delegerade från de båda länderna, äfvensom
förklara, att, sedan underhandling i ärendet ägt rum och resultatet däraf godkänts af stortinget efter nya
val, samt stortinget hos RD med anmälan därom gjort framställning om Sverges medgifvande till riksaktens
upphäfvande och unionens upplösning, RD är beredd att lämna ett dylikt medgifvande efter att
å sin sida hafva godkänt underhandlingens resultat.
Bonde: Genom stortingets beslut den 7 Juni 1905 är unionen icke upplöst och den kan icke rättsligen
upplösas med mindre Sveriges konung och riksdag därtill lämnar sitt medgifvande, men då den svenska
riksdagen ej anser, att unionen under de förhållanden, som nu inträdt, kan för Sverige medföra så
stora fördelar, att den mot Norges vilja bör upprätthållas, får riksdagen för sin del besluta, att upphäfva
riksakten under vilkor, att det norska stortingets ofvan omnämnda beslut blifver af ett nyvaldt storting
eller för ändamålet särskildt inkallad konstituerande församling bekräftadt, och medgifver riksdagen,
att, sedan underrättelse om sådant förnyadt beslut blifvit Kongl. Majt. meddelad, Kongl. Majt. må
förklara unionen upplöst och erkänna Norge såsom en från Sverige skild stat.
Riksdagen uppdrager åt Kongl. Majt. att med den regering, hvilken jämlikt den statsförfattning,
som för Norge af ett nyvaldt storting eller en konstituerande församling blifver antagen, kommer till
stånd, ingå i underhandlingar rörande de öfverenskommelser, som till följd af den förändrade ställningen
mellan de båda rikena i hvartdera rikets intresse befinnas nödiga eller önskliga, samt för en kommande
riksdag framlägga de förslag, hvartill dessa underhandlingar föranleda.
Men oenigheten kvarstår. På Cavallis förslag utses tre deputerade från vardera kammaren
att sammanjämka besluten. FK:s delegater utser majoritetspartisterna Billing, Lundeberg
och Åkerhielm, AK:s utser von Krusenstjerna (vilde), Pehr Pehrson (lp) och Staaff (lib).
92