pdf-fil - Riksdagen

II. Kronologi över 1905
denstolpes meddelande angående kejsar Wilhelm II:s besök vid Gefle. Kejsaren hade sagt
sig väl förstå ”svenska folkets harm öfver Norges brutalitet, att han respekter. att Svge
kände sig kränkt, fordrade en satisfaktion genom framställn. af Norge, […] att han hoppades
de svenska fordringarne sådana, att de kunde antagas af Norge, att han hade sympatier
för svensk sekundogenitur”(Hjärne). Senare skriver Sam. Clason att Lundeberg
berättat för honom att han ”kort förut vid riksbankens invigning träffat på kungen och
frågat honom, om det var sant, att kejsaren av Tyskland vid detta möte sagt att man borde
slå till med pansrad näve. Ja, sade kungen […]. Regeringen meddelade alltså utskottet
icke vad som passerat.” (Clason: tillägg den 16 november 1906 under den 15 juli).
Diskussion om 100-miljonersanslaget. 16 röstar för 100 miljoner, 7 för 50 miljoner. I
en andra omröstning tar utskottet ställning till om kung och regering skall få disponera
beloppet fritt eller om de måste be riksdagen om lov. För utbetalning efter riksdagsbeslut
röstar 10, för hälften av utbetalningen efter riksdagsbeslut och hälften fritt av Kungl.
Maj:t röstar 13.
SäU stannar för ett provisoriskt beslut:
1:o) Genom stortingets beslut är unionen icke upplöst och den kan icke upplösas, med mindre Sveriges
Konung och Riksdag därtill lämnat sitt medgifvande.
2:o) Från Sveriges sida tages ej initiativ för att bereda erkännande åt den politiska ställning, hvari Norge
kommit. – Framkommer hemställan om förhandlingar ang. riksaktens upphäfvande och unionens
upplösning, bör Sverige därtill ställa sig tillmötesgående.
3:o) Från Sveriges sida skola följande villkor uppställas:
att ett visst område, på hvardera sidan af södra delen af gränsen mellan de båda rikena, fastställes, inom
hvilket under senare tider uppförda befästningar icke får bibehållas eller nya sådana uppföras;
att flyttlapparnes rättigheter varda så klart och bestämdt fastslagna, att denna befolknings fortsatta tillvaro
blifver ekonomiskt betryggad.
4:o) I sammanhang med den eventuella unionsupplösningen torde bestämmelser böra träffas till skydd
mot hindrande eller oskäligt betungande af transitofarten samt mot intrång vid begagnande inom ena
riket af vattendrag, som delvis falla inom det andra rikets gränser.
5:o) Nödvändigt är, att Sveriges rättsliga ställning i internationellt hänseende blifver fullt klar, så att intet
tvifvel vid framtida tillämpning kan uppstå vare sig om Sveriges traktatsrättigheter med däremot
svarande förpliktelser eller om dess fullständiga frihet från ansvar för Norge gent emot andra stater.
6:o) Frågan huruvida Sverige och Norge böra ingå skiljedomsaftal i en eller annan form bör komma
under öfvervägande, dock synes ej nödvändigt, att denna fråga från svensk sida upptages till behandling
i samband med en eventuell unionsupplösning.
7:o) Hemställes, att Riksdagen, under uttalande att den kungl. propositionen icke kan bifallas, sådan
den blifvit Riksdagen förelagd, må förklara, att den för sin del vill medgifva, att förhandlingar af här
ofvan antydd art må upptagas.
8:o) Tillstyrkes, att med anledning af väckta motioner, 100 millioner kronor beviljas på sådant sätt, att
(hvartdera af) de båda i 63 § Reg.formen omförmälda kreditiv tills vidare höjas med 50 millioner kronor
hvartdera att lyftas och disponeras enligt de bestämmelser, som gälla angående de särskilda kreditiven.
90