pdf-fil - Riksdagen

X. Första urtima riksdagen 1905
anbud vore den sista möjligheten till enighet. – Billing vågade ej afslå – Palmstjerna ej
heller. Afzelius ? ? Wachtmeister nej. ? ? lutade åt nej. – hvarför ?????? ånyo kl. 10 f.m.
Bakom detta vilkor synes alla varit eniga, att ej makt skulle sättas, ty man kunde icke
tvinga folk att rösta, för min del såg jag svagheten i vilkor just här, enär Sverige, mot ett
Norskt nej, endast hade att då efter afslag, tillgripa makt ??: Det hela hvilade på ant. att
Norge ville se ? af sitt 7 Juni beslut, el. att de utländska makterna skulle vägra erkänna
Norge, hvilket vore högst osäkert – Afzelius ville derför att utländska makterna skulle
först rådfrågas – men ingen ?
Kl. 10 höll Ordf. ett utmärkt grundligt, varmt anförande, der han slutade med att antaga
2 Kam. anbud för egen del, hvarefter de andra följde: F.E. Pettersson med hast.
Jag har flera gånger gjort anmärkningar mot ordförande[n] och kan ej undanhålla en
episod.
I Andra Kam. utskottshalfva meddelades, att något statsråd för en ledamot klagat
öfver att Utskottet ej haft mera personlig beröring med regeringen, en fråga som några
gånger framkastats i Utskottet från 2 kam. sida. H. Andersson tog då upp saken
s[å]s[om] önskvärd i Utskottet, men Ordförande blef häftig, förklarande, att han ej ville
lyssna till meddelanden gjorda till ensk[ilda] ledamöter: ordf[öranden] vore rätt man
mottaga Regeringsframställningar till Utskottet och upplöste sammanträdet – I andra
Kam. påstods att Exc. Ramstedt framställt dylik begäran till Ordf[öranden], som vägrats.
Dessa småsaker hafva väckt misstro mot Ordf:s opartiskhet och gjordt honom skada:
för öfrigt har han skött sig med verklig reda, kraft och duglighet samt har stor del i det
resultat som vunnits.
Bland kamraterna har Billing varit oförtruten att söka jemka ihop; Åkerhjelm
utmärkt med sin fria framställning och klarhet samt önskan att få besluten så gott som
görligt, hvarigenom han tillvann sig allas aktning; Afzelius gjorde väl hufvudarbetet vid
sjelfva utskottsbetänkandet, som af Clason var mycket tendentiöst skrifvet och som slutresultat
kan ock nämnas, att en ovanlig behaglig sinnesstämning rådde mellan samtliga,
som ökade aktningen och välviljan mot olika tänkande – Med min ståndpunkt var min
uppgift egentl[igen] att söka lugna hetsigheten för kraftåtgärder och kraftord i 1 Kam.
och har således personl. föga heder ? af betänkandet, hvilken, när den vägen bestämdes
nog var det bästa, som kunde åstadkommas.
Måtte jag ej blifva sannspådd, att månget bekymmer för Sverige vexer upp ur detta och
måtte Gud hålla sin hand öfver vårt land och folk.
875