pdf-fil - Riksdagen

X. Första urtima riksdagen 1905
binder icke Norge, som får fritt ordna sina egna angelägenheter.
Lösning utesluter krigisk intervention och utrikes inblandning.
Genom p. 2 har Svenska folket afgifvit den starkaste protest mot skedd rättskränkning –
ej mot Norska folket utan mot stortingets och norska regeringens sjelfrådiga revolutionshandling
mot Konungen och Sveriges folk, i det man nekar underhandla med
dem; man häfdar sin egen rättsuppfattning genom att ej visa tro på en underhandlings
bestånd, som uppgöres med personer, hvilka brutit grundlagsenlig öfverenskommelse.
Slutligen visar försvarslånet (ej krigslån) – oafsedt att de nödiga bristerna i försvarsmedel
till sjöss och land så fort som görligt fyllas – svenska folket, att Riksdagen vill
söka bot för genom unionens upplösning förminskad försvarskraft.
Och för Norges vidkommande innebär det en varning att icke komma med nya
rättskränkningar, och å andra sidan, att vill Norge ärligt ett godt samlif, Sverige är värdt
hafva till wän.
Några anteckningar från Sersk. Utskottet 1905 års urtima
Anteckningarna är skrivna på vanliga linjerade folioark. Förvaras i Hugo Tamms samling, 521
H:2, UUB. En maskinskriven kopia finns i Arne Wåhlstrands samling, NC 893:34, UUB.
Jag har för min del biträdt det slutresultat, hvartill Utskottet kommit, såsom det bästa
som stod att vinna, sedan Utskottet förkastat förslaget om Riksaktens omedelbara upphäfvande
och sedan hvarken jag eller en stor majoritet inom Utskottet ansett det möjligt
eller godt att med vapenmakt upprätthålla en tvångsunion. –
Under hela utskottsbehandlingen, har jag dock intagit en ståndpunkt, hvilken skiljt
sig från de öfriga, men wann för min åsigt intet egentligt understöd, hvarföre jag icke
ville drifva mitt yrkande och derigenom inkrångla denna frågas endräktiga lösning
under förklarande, att jag skulle samverka med den majoritet, som framginge ur förhandlingarna,
så vidt mig vore möjligt och var detta mitt hela sträfvande att moderera
serskildt på sammanträdena med 1 Kammarens Utskottshalfva ytterligt drifna yrkandena.
Min ståndpunkt torde bäst framgå af ett upptagande af mitt yrkande i sin helhet samt
kortfattade motiv härför. Yrkande af Hugo Tamm:
att Riksdagen för sin del beslutar Riksaktens upphäfvande men förklarar sig icke
kunna ingå i någon som helst underhandling med de Norska statsmakterna, förrän
dessas befogenhet blifvit i konstitutionellt afseende faststäld; äfvensom
867