pdf-fil - Riksdagen

II. Kronologi över 1905
22 juni Fredrik T Ramel i Köpenhamn meddelar utrikesminister Gyldenstolpe att utrikesminister
Raben-Levetzau i ett privat samtal uttalat att inga åtgärder som skulle kunna tyda på
ett erkännande från dansk sida av den norska regeringen kan komma i fråga. Ramel skriver
också att den konservativa tidningen Vort Land ”ådagalagt en så kritiklös beundran
för allt norskt, att den flerstädes uttalade förmodan, att dess ledande artiklar i unionsfrågan
vore skrifvna i eller i allt fall inspirerade från Norge synes till fullo bekräftad”.
23 juni ”v. Baumgarten önskade aflemna motion om 85 mill. att jemte kreditiven användas till
mobilisering eller förstärkande af armén o flottan. – Afstod, ehuru motvilligt derifrån, för
att bereda möjlighet till massmotion om 100 mill. o motion om obegränsad rätt för
Särsk. Utsk. att afgiva hvilka förslag som helst de kunde finna af omständigheterna påkallade.”(Lundeberg:
23 juni).
23 juni Från utrikesminister Gyldenstolpe utgår till samtliga beskickningar ett cirkulär, vilket
skall uppläsas för de utländska utrikesministrarna och om dessa så önskar även överlämnas.
Konungens handlande den 27 maj motiveras från författningsrättslig synpunkt medan
den norska ”statshvälfningen” fördöms. Vidare hävdas att Sverige efter den ”planlagda
statskuppen” ”[e]nligt allmänt erkända rättsgrundsatser” har rätt att återställa unionen,
om nödvändigt med maktmedel. Då Stortingets handlande bedöms ha stöd ”af en stor
majoritet af norska folket och […] en provisorisk regering finnes” vill dock konungen
undvika ”ett broderskrig”. Den urtima riksdagen har därför föreslagits ”bemyndiga regeringen
att ingå i underhandlingar med delegerade för norska Stortinget för ordnande
af de frågor, rörande hvilka en förberedande öfverenskommelse kan vara nödvändig.
Om detta förslag antages af Riksdagen och den förutsatta uppgörelsen kan vinnas, kommer
icke Sverige att motsätta sig att för sin del lämna medverkan till unionens definitiva
upplösning utan vidare uppskof. Men intill dess Sverige kunna lämna sitt godkännande
fasthåller regeringen sitt beslut att icke erkänna den olagliga regeringen, som upprättats
i Kristiania genom beslutet af den 7 juni.” Författat på franska.
23 juni Skrivelse från Utrikesdepartementet till beskickningarna i Berlin, Köpenhamn, London,
Paris, Petersburg, Washington och Wien. De ges i uppdrag att framhålla önskvärdheten
av att Norge inte erkänns förrän riksakten upphävts.
25 juni ”Kanslirådet v. Krusenstjerna, dertill anmodad af Chr[istian] [L][undeber]g, aflemnade
förslag till 3 motioner i ofvan ang. syfte”, dvs. om 100 miljoner kronor och obegränsad
rätt för SäU att avge vilka förslag som helst. (Lundeberg: 25 juni).
26 juni Ramel i Köpenhamn meddelar utrikesminister Gyldenstolpe att konseljpresident J C
Christensen dagen förut hållit ett tal där han framhållit att ”samlade betydde de nordiska
folken något, men splittrade intet”.
80