pdf-fil - Riksdagen

Frågans uppskjutande:
Fr. Pettersson: För uppskof.
X. Första urtima riksdagen 1905
B i l l i n g : Kunde sentera tanken på ett dylikt kraf, men ansåg detta kraf såsom kraf är
för obetydligt att uppställa. Sverige skulle derigenom uppfordra Norge att fatta ett olagligt
beslut. Wi skulle få i stället för ett lagligt storting som fattar ett olagligt beslut, ett
olagligt storting som antagligen upprepar samma beslut. Nej hvad vi skola fordra att
Norge skall begära underhandling.
A f z e l i u s för uppskof: ett nytt uttalande från Norska folket:
L i n d b l a d : instämde med Afzelius.
H u g o T a m m Emot ett sådant förslag. Om Norge säger nej, hvart kommer vi då.
Jo då kommer vi in på frågan om maktmedel.
Om vi vållar fördröjning befarar jag att de stora staterna vilja öfva tryck på både oss
och vår diplomati. Den sympati som vi behöfva kan flyttas öfver på ”martyren” Norge.
f r i h . P a l m s t j e r n a : Är emot en folkomröstning och emot uppskof:
f r i h . B o n d e : Wände sig mot Lindblads tal om det önskvärda i att uppskjuta frågan
till efter nya val. Bonde fäste uppmärksamheten på att det blef inte en ny riksdag[,]
endast en ny 2dra Kam.
Inbjudan om underhandling har redan faktiskt skett.
B l o m b e r g : Ansåg att Norges anbud var aflåtet till Hans Majst och icke till Kongl.
Majst.
Ställde sig på Afzelius ståndpunkt: att Riksdagen förklarar sig villig bidraga till unionens
upplösning om Norges önskan derom framställes af ett nyvaldt storting. Ett meddelande
härom till främmande makter skall, derom är jag öfvertygad, respekteras.
A f z e l i u s : Wille icke instämma med herr Lindblad, ville icke ha ett uppskof på obestämd
tid. Det borde ske rätt fort.
Kunde inte, som Billing och frih. Palmstjerna sagt, däri se en uppmaning till Norge
att begå nya olagligheter.
F r . P e t t e r s s o n : Widhöll sin åsigt och instämde med hr Afzelius. Wille icke ha
uppskof i valsyfte.
H j e r n e : En stämning för uppskof är temligen allmänt utbredd i 2 dra Kam. Wille
icke att en framställning skulle ske nu genast, ty om den afvisas af Norrmännen, så sväfva
vi åter i luften.
Wi skola icke nu genast låta Norrmännen veta om vi äro villiga att upplösa unionen.
799