pdf-fil - Riksdagen

II. Kronologi över 1905
enbart att Norge uttryckt en önskan att utträda ur unionen. För att utträdet skall bli möjligt
måste Sverige lämna sitt medgivande, och detta kan endast göras efter förhandlingar
om frågor som garanterar ett fredligt framtida förhållande mellan de båda folken. Ett avtal
om skiljedomsförfarande för lösande av uppkommande tvister skulle vara positivt. (AW
1941:66).
20 juni Urtima riksdagen inleds. Stortingsadressen av den 19 juni föreligger. Konungen samlar
kamrarnas talmanskap (FK: Gustaf Sparre och Christian Lundeberg, AK: Axel Swartling
och Pehr Pehrson i Törneryd) för att lyssna till talmännens åsikter om alternativet prins
Carl som norsk kung. Att detta i Norge skall framkalla misstankar mot Sverige och dessutom
orsaka kungahuset obehag framhålls. Undantaget är vice talman Pehr Pehrson som
menar att många framtida missförstånd och olägenheter skulle kunna förebyggas med en
svensk prins på Norges tron. (Lundeberg: 22 juni).
20 juni På Grand Hotel beslutar FK:s majoritetsparti bjuda in minoritetspartiet att med tre delegerade
tillsammans med Tiomannarådet utarbeta en förslagslista på kandidater till SäU.
(Lundeberg: 20 juni).
På Hotell Rydberg väljer Lantmannapartiet förtroenderåd. (Widén).
21 juni Urtima riksdagens högtidliga öppnande i rikssalen på Stockholms slott. ”Unionspropositionen”
framkallar vrede bland många: den är för undfallande mot Norge. (AW 1941:
74). FK-ledamöterna Säve och Klingspor: propositionen är ”ett nytt Sveaborg”. (FK
1905 u: 3:18 och 3:37).Visserligen konstateras att Stortingets handlande inte upplöst unionen.
Men regeringen ber också om ett bemyndigande att inleda förhandlingar med
Stortinget i syfte att ”träffa villkorlig uppgörelse för ordnande af de förhållanden, i afseende
å hvilka vid upplösning af unionen sådant ordnande må finnas erforderligt”. (Törnebladh:
300). Propositionen förkastar maktmedel för att lösa unionsfrågan. – Urtima
riksdagen beslutar att tillsätta ett särskilt utskott (SäU). (AW 1941:86).
21 juni Skrivelse till beskickningarna i Berlin, Bryssel, Köpenhamn, London, Paris, Petersburg,
Washington och Wien. Meddelas att konseljen den 27 maj hölls på Stockholms slott.
Konungens vägran att resa till Kristiania berodde dels på att han redan fattat beslut rörande
konsulatlagen, dels på att han trott sig bäst bevara det fredliga förhållandet mellan
de båda länderna genom att inte resa, eftersom det norska statsrådet förklarat att den norske
man som vägrade sanktionera konsulatlagen i samma stund skulle vara utan fädernesland.
21 juni Løvland argumenterar i norska regeringen för att Norge inte bör sända ut några representanter,
såsom beslutats den 17 juni. Anledningen är den försonliga tonen i regeringen
Ramstedts proposition och kung Oscars trontal. Løvland menar att ”naar vi nu aabner
78