pdf-fil - Riksdagen

X. Första urtima riksdagen 1905
Hvilka äro nu de ifrågasatta villkoren? Revolutionsbeslutets konfirmering af ett nytt
nyvaldt storting. Man kan med säkerhet förutse resultatet: ett förtroendevotum för det
nu sittande stortinget och för den revolutionära regeringen. Bättre kunna vi använda
vårt folk och våra millioner än att uppnå ett sådant resultat.
Öfriga villkor äro gränsfästningarnes slopande och
Den af utskottet förordade upprättelsen skulle utgöras af en förnyad framställning af
stortinget om unionens upplösning. Har då ej den förra skrifvelsen kommit oss tillhanda?
Finns det någon som icke känner till den? Jag förråder väl ingen hemlighet då
jag säger, att utskottet väl känner till den och har debatterat den? Skola vi ha krig för en
formsak, då vi ej vilja slåss för realiteten? Detta är norskt juristeri, ovärdigt svenske män.
Så ha vi till sist, hvad jag skulle vilja kalla realitets-villkoren: gränsfästningarne och
lappfrågan.
Enligt upplysningar från militärt håll skola gränsfästningarne icke vara så synnerligen
farliga. Fredriksten icke med i räkningen; Kongsvinger 2 nya fort, som ha någon betydelse,
hvaremot skansarne vid Urskog o Örje af svenska militärer anses lättbetvingliga. –
Förnekas kan ju ej, att det vore synnerligen värdefullt att få till stånd bestämmelser
rörande en neutral zon, i ändamål att förekomma en kappkörning i fästningsbyggande å
ömse sidor om gränsen. Men ett krig tror jag icke saken är värd, då norrmännen nog
redan äro tröttkörda på rustningar och antagligen få bygga måttligt hädanefter. Jag undrar
om ej norrmännen skulle skatta vårt erkännande så högt under nuvarande förhållanden
– förutsatt att vi icke onödigt förhala tiden – att de vid förhandlingar af den art
regeringen vår regering föreslagit skulle befinnas villiga att tillmötesgå våra önskningar
både beträffande befästningar och lappfrågan.
Beträffande lappfrågan må det äfven framhållas, att vi, då tal är om lösningen af
denna fråga, stå i precis samma förhållande till Norge efter unionens upplösning som
förut. Vi ha i den saken lika litet icke heller under unionens dagar kunnat tvinga norrmännen.
Båda dessa realitetsfrågor torde alltså utan krigshot kunna tillfredsställande ordnas
under de förhandlingar som under enligt K.M:s förslag böra föregå vårt erkännande af
unionens upplösning.
Det förefaller mig, att det borde vara öfverlemnadt åt skriande tidningsmän, som icke
synas känna något ansvar, att ropa på åtgärder, hvilka kunna åstadkomma krig för relativa
småsaker, då vi icke anse den stora frågan värd ett krig. ”Svenska folkets valda
ombud”, som det heter, – särskildt 2a K. – borde visa ansvarskänsla, besinning och mod
– mod att sätta sig emot en chauvinism förlöpelser af en, låt vara med rätta uppretad
folkstämning. Det fordras mod m. h. för att tåligt kunna bära förebråelsen från vissa håll
att mindre än andra älska det land, vid hvilket man är fästad med sina djupaste hjärterötter.
783