pdf-fil - Riksdagen

II. Kronologi över 1905
Sammanträde hos statsminister Ramstedt, som meddelar vad regeringen ämnar föreslå i
sin proposition. G F Östberg pläderar för att Sverige inte skall ta något initiativ och menar
att riksdagen inte torde komma att ge någon fullmakt. (Östberg: 16 juni).
Staaff överlämnar på morgonen till Brøgger på Hotel Rydberg ett utkast till anhållan från
Stortinget. Han ber Brøgger uppmana den norska regeringen att inte göra några ändringar
i utkastet, eftersom han tror att det kan accepteras som upprättelse för den svenska
nationalkänslan. Brøgger ger sitt ord på detta. (W-M: 613). Utkastet består av fyra delar:
1) en försäkran om att Stortinget inte avsett att såra Sverige, 2) en förklaring till Stortingets
handlande, 3) en sympatiförklaring för Sverige och 4) en hemställan att riksdagen
”med erkännande af Norge såsom själfständig stat ville gifva uppslag till de förhandlingar,
hvilka äro nödvändiga för afveckling af de hittillsvarande unionella förhållandena. Och
förklarar sig Storthinget beredvilligt att taga i behörigt öfvervägande de anordningar som
de svenska statsmakterna kunna finna i Sveriges intresse påkallade samt att därvid söka
tillmötesgå alla rättvisa och billiga önskningar.” (AW 1955).
På ett möte kl. 11 med den norska regeringen och stortingspresident Berner redogör
Vogt för sina intryck från Stockholm. Hans bedömning är att Sverige inte kommer att
upplösa unionen utan att Norge först vidtagit någon ytterligare åtgärd. Vogt uttalar sig
bestämt mot Berners utkast eftersom han anser det vara alltför fokuserat på proceduriella
aspekter. Även ett utkast av Michelsen anser han vara för inriktat på det formella. Vogt
hävdar att man måste formulera sig i ordalag som varken innebär ett påstående om eller
ett förnekande av att unionen är upplöst. Michelsen och Vogt ges i uppdrag att till följande
förmiddag författa ett nytt utkast. (W-M: 598, 602).
Stortingets specialkommitté i möte hela dagen. Berner meddelar att han och regeringen
träffat Vogt, samt att ”norskvänlige riksdagsmenn, spesielt Branting” önskar en adress
från Stortinget till riksdagen. (W-M: 604 f.).
Wedel Jarlsberg besöker statsminister Ramstedt, som förklarar att Sverige inte kan överlägga
med en olaglig norsk regering, men möjligen med Stortinget. (AW 1941:68 f.).
Norges regering beslutar att ombud skall sändas ut i omvärlden för att förmedla den
norska ställningen i unionsfrågan. (W-M: 594). Vogt avreser samma kväll ånyo till
Stockholm, denna gång med officiellt uppdrag att uppsöka statsminister Ramstedt för att
skapa möjligheter för förhandlingar. Han medför en skrivelse från Michelsen i vilken
denne menar att regeringen är beredd att ”række hånden til den svenske regjering for at
lette den en imødekommenhed, hvorved nye og helt venskabelige forhold snarest muligt
kan etableres paa halvøen”, dock med förbehållet att regeringen inte kommer att underkänna
vad som tidigare sagts från Norges sida. (W-M: 603).
75
16 juni
17 juni
17 juni
17 juni
17 juni
17 juni