pdf-fil - Riksdagen

II. Kronologi över 1905
skulle vara en gemensam ämbetsman och ansvara för hvartdera landets parlament – dock
skulle han, om han var svensk, ej i Norge kunna dömas till annat än afsättning, och om
han var norsk, ej heller i Sverige kunna dömas till annat än afsättning. De enbart svenska
utrikesärendena skulle här behandlas af handels- och industridepartementet [...] och de
enbart norska af motsvarande departement i Norge. Dessa dep. skulle ock behandla konsulatväsendet
rörande frågor, hvilka sål. skulle vara skilda; bestämmelser gåfvos ock om
dylika frågors förh. till den gemensamma utrikesledningen.” Widén träffar också Lars
Petter Mallmin, vilken meddelar att kronprinsen efter det första mötet i särskilda deputerade
”tagit dess ledamöter särskildt och, utom hemligheten och protokollet, yttrat, att
han gerna skulle se ett uttalande från riksdagen ang. förhandlingar med Norge.” (Widén:
142 f.).
5 april I sammansatt statsråd uppmanar kronprins Gustaf de förenade rikena att ”omedelbart”
uppta förhandlingar angående ”[en] ny ordning av alla unionella angelägenheter” på
grundval av full likställighet och på basis av ”gemensam utrikesminister svensk eller
norsk man ansvarig inför bägge rikena eller inför en gemensam institution, särskilt konsulatväsen
för vartdera riket, dock så, att konsulerna i allt vad som angår förhållandet till
främmande makter böra stå under utrikesministerns ledning och kontroll.” Han förklarar
sig också beredd att allvarligt överväga ”en annan form” för ordnandet av de unionella
angelägenheterna, dock ”alltid med bibehållande av gemensamheten i utrikesärendenas
handhavande och vård, som är ett oeftergivligt villkor för unionens bestånd.” De svenska
statsråden stöder förslaget. (EV 1971:21–24, ssk. not 8).
6 april Johan Widén delges kronprinsens diktamen och blir förtjust då han förmodar att detta
utspel kan omintetgöra den bebådade motionen. Han tror sig också förstå att Boström
övat stort inflytande på diktamen i syfte att rycka undan marken för den förberedda motionen
och förhindra att kungamakten förlorar initiativet, samt möjligen lägga grunden
för ”en framställning från riksdagen, som mera kunde ena sinnena, än det Hedlundska
motionsutkastet”. (Widén: 144).
8 april Statsminister Boström lämnar in sin personliga avskedsansökan (Törnebladh: 291). Han
anses stå i vägen för nya förhandlingar.
9 april J. Edvard von Krusenstjerna, generalpostdirektör och vilde i AK, avböjer kronprinsen
regentens erbjudande om statsministerposten. (AW 1941:20; Krusenstjerna: 124).
10 april Hugo Tamm, minoritetspartist i FK, avböjer kronprinsen regentens anbud om statsministerposten.
(AW 1941:21; Krusenstjerna: 125).
11 april Axel Swartling, AK:s talman, tackar nej till uppmaning att bli statsminister. (Krusenstjerna:
125).
62