pdf-fil - Riksdagen

X. Första urtima riksdagen 1905
gränsfästningarna och en neutral zon 2) Norge förbinder sig att ej afträda land till någon
annan makt. 3) lappfrågan 4) ordnande af trafiken på Ofotenbanan 5) löftet om anknytning
till Bohuslänsbanan bör infrias. Trontalet måste läsas så, att konungen afsagt sig
norska kronan. I betrakt[ande] häraf och hvad som sagts till de utländska makterna kan
man nog ej af den nuvarande situationen göra mer än som tal. angifvit.
L i n d b l a d : Unionsupplösningen måste anses ss ett fullbordadt faktum, då det ej står
i vår makt att återföra densamma till hvad den varit och än mindre att ombilda den efter
våra önskningar. Vi vilja säkert ej heller detta. Hvad Törneryd föreslagit kunde kanske
varit acceptabelt om norrmännen gått med på förhandlingar; i sakens nuvarande skede är
denna uppgörelse ej acceptabel; hvarken rätt mot vårt folk eller klokt mot Norge. Allt
som kan göras måste göras för att bevara freden. Vi måste emellertid nu handla så, att
vår protest blir kraftig. Vi böra ställa oss på laglig grund och af Norge fordra, att de besluta
i laga ordning om unionens bestånd. Ser ingen fara i ett uppskof. Ej nöjd med
Kung. Maj:ts förslag och än mindre De Geer. För framtida förhandlingar med Norge
vore det oklokt att så ge sig efter deras anspråk. Vill ej som hr Hjärne ha ögonblicklig
mobilisering och tror ej att faran för krig är så nära liggande. Om man vinner tid, skulle
möjligen stämningen i vårt land lugnas. Det går ej an att nu uppsäga riksakten och sedan
förhandla om villkoren.
Henricson[August, i Karlslund]: Att återföra unionen med vapenmakt
är omöjligt och bör ej försökas. Ingen blodutgjutelse! Uppskof bör ej äga rum så
att vi riskera, att främmande makter komma oss i förväg. Ansluter sig till Tamm och
Bonde.
Stallerhult[, Carl Persson, i]: Då man ej vill återställa unionen, är det
ju ett underligt tal att uppställa villkor för upplösningen. Ingen mobilisering för småsakerna,
när man i allt fall vill släppa det stora, unionen. Då Konungen själf vill finna sig i
den skymf han lidit, bör väl ej folket emot Konungens vilja besluta ett krig. Lutar mot
De Geers motion. Skall dock ej undandraga sig att vara med på villkor, som befinnes
skäliga. Konungahusen bruka glädja sig öfver att de bli befryndade med andra furstefamiljer.
Skulle det ej i framtiden, då bitterheten lagt sig, ha samma värde att Sveriges och
Norges konungahus vore befryndade[?]
P å b o d a , [ P e t e r s s o n , A l f r e d , i ]: Kan ej bortse från att sv. folket känner
sig kränkt. Denna synpunkt bör ha inflytande på valet af den politik, som nu bör följas.
Men framför allt hänsynen till framtiden. Frih. De Geers och Lindhagens motioner representera
själfuppgifvelsens politik. Regeringens förslag har något företräde. Vid val
emellan Bondes yrkande och …[Wåhlins utelämnanden] föredrager gifvet Bondes. Vill
godkänna uppsägningen med vissa villkor, som dock böra ha verklig politisk betydelse
620