pdf-fil - Riksdagen

II. Kronologi över 1905
nan begränsning än att gemensamheten i fråga om Utrikes ärendenas handhafvande och vård upprätthålles.
Förslag nr 2
Att E. K. H. i sammansatt statsråd inbjuder de båda folken till vänskapsfull och fri förhandling rörande
förändrade unionella bestämmelser, att denna förhandling bör hafva till syfte att söka finna en ordning,
som, på samma gång den förverkligar den fulla likställigheten mellan länderna, upprätthåller den gemensamhet
i utrikes ärendenas vård, som efter noggrann pröfning finnes oundgänglig för bevarande af
utrikespolitikens enhetlighet, samt att man vid denna förhandling å ömse sidor må utan ensidigt fasthållande
vid förut intagna ståndpunkter sträfva att finna en utväg till frågans lösning, hvilken kan tillfredsställa
båda länderna.
Om förslag nr 1 enas en majoritet som består av samtliga ledamöter från FK plus två av
de tre lantmannapartisterna från AK, nämligen Pehr Pehrson i Törneryd och Lars Petter
Mallmin i Gran. Majoriteten sluter också upp bakom det förslag till ingress och motivering
som föredras. Den minoritet som inte biträder denna mening anmäler sin avsikt att
avge ett särskilt yttrande. Minoriteten består av liberalerna Karl Staaff, August Henricson,
Jöns Bromée samt den tredje lantmannapartisten, Fredrik Barnekow, samtliga från
AK.
SäDep (prot. nr 7, 8) sammanträder kl. 1 em. i särskilda utskottets (SäU) n:o 1 extra rum
i Riksdagshuset. De två förslagen uppläses och undertecknas. Efter att på detta sätt ha
demonstrerat sin oenighet beger sig de deputerade till Kungl. Slottet där de kallats att
infinna sig kl. 2. ”Å utsatt tid” infinner sig SäDep mangrant i kronprinsen regentens våning,
dit prinsen inträder åtföljd av statsminister Boström och utrikesminister Gyldenstolpe.
Lundeberg läser upp majoritetsförslaget, Staaff minoritetsförslaget. Ivar Afzelius
deklarerar att han instämmer i flertalets förslag men att det i ett annat läge kan vara lämpligt
att uttala ”att en framställning från Norge om unionsförhållandets upplösning kunde
blifva föremål för förhandling mellan rikena”.
På middag hos Lars Petter Mallmin diskuterar Lantmannapartiets förtroenderåd att väcka
motion i ”norska frågan”. Förslaget härrör från Henrik Hedlund, Liberala samlingspartiet
i AK, och ”har vunnit en viss anslutning inom samlingspartiet och dess förtroenderåd.
De hafva nu, för att få enighet hänskjutit frågan till landtm.partiets förtroenderåd,
som behandlat saken vid flera sammanträden. Nu är utsedd en underhandlingskommitté
af Hans Andersson, Carl Persson och Lindblad från oss, samt Sixten von Friesen, Zetterstrand
och Daniel Persson från samlingspartiet – man har med flit undvikit ledamöterna
i hemliga utskottet.”(Widén: 142).
På morgonen. Johan Widén besöker Hans Andersson ”för att se på klämmen till unionsmotionen,
som han hade hemma hos sig. Det var ett förslag till unionsuppgörelse, högst
detaljeradt i öfver ett tiotal punkter – det skilde på gemensamma, enbart svenska och enbart
norska utrikes ärenden; de förstnämnda skulle behandlas af en unionskansler som
61
3 april
4 april
5 april