pdf-fil - Riksdagen

X. Första urtima riksdagen 1905
S t a a f [ f ] [Y]rkar avslag. – Ordf. får vid öfverläggningen bero.
Z e t t e r s t r a n d . Wieselgren. 1. Norges underkufvande. Det kan misslyckas och
lända till båda ländernas förfall. Kriget mellan så närbeslägtade fasansfullt. 2. med vapenmakt
återupprätta unionen. Detta otänkbart, med vapen ingen union. 3. Tranas m.fl.
motioner, uppskof till nästa riksdag och storting. Men efter upplysningar omöjligt.
Tyskland nöjer sig ej längre än till årets slut, och äfven öfriga makter. Om andra nationer
före Sverige, hade Sverige förlorat all trumf. 4. folkomröstning. Om kom till stånd,
samma resultat som Stortinget, antingen komme de att dröja till efter året eller säga nej;
Finge Norge att göra framställning. Om de ej vilja, vapenmakt med oviss tillgång [utgång?].
Sål[edes] återstår: De Geers förslag o Regeringens. – Ur känslans synpunkt De Geers
försl. (se sid. 3) Men förhandlingar nödvändiga. Regeringens vilkor: 2 skiljedomstraktat.
Det bör ej föregå upplösningen; ej heller Grisbodarne; ej heller sjöfartsförh.; men
de två frågorna: lapparne och jernvägstrafiken. Der står svenskarne på svag ståndpunkt,
derför bjuder försigtigheten att göra upp härom; och så utfylles programmet med regeringens
första punkt om afveckling af konsulära och diplomatiska förh. o äfven traktaten.
Å k e r h i e l m . Unionen olägenheter för vår egen inre politik. Men frågan om dess
inflytande på vår sjelfständighet och förhållande till yttre makter. De erhållna upplysningarna
visa vår svaghet genom unionens upplösning; stridskrafter mot både öster och
vester. – Kan ej med vapenmakt, ty seger men ej bibehållande. Dock skulle seger medföra…
Detta är ej anfalls- utan försvarskrig; försvar för unionen. ”Norges fria sjelfbestämningsrätt.”
Det helas väl bör sättas framför enskilda önskningar. Om unionen fördelaktig
både för Sv. o N., då bör S. hålla på den.
Tvång. 1814 års union var tvångsunion. Hoppas ej på framtida vänskap. I den kommande
generationen har utsåtts hat mot Sverige. Grannen kommer alltid att vara ovän.
Norge anser ej sitt konto med Sverige afslutadt med upplösningen. Endast en sak fordras,
det är att ingifva respekt; se 1895, men olyckligtvis politiken omkastad. – Unionen
gått sönder, derför dess bestämmelser otillfredsställande. Den bör omformas med tillmötesgående
mot norrmännen. – Låt ej framtiden säga 1905 års män försummade tillfället.
– I allt fall vi måste göra klart för Norge att vi ha vilja och makt att göra den
gällande.
A f z e l i u s . [M]an måste utgå från nuvarande läget; svaret till Norge borde vara att vi
upprätthölle union, men hvad i stället för den nuvarande unionen. En union efter förslaget,
kan ej uppgöras. – Det bästa amalgameringen. Men vi förmå ej, alltså unionen
kan ej uppehållas.– Andra frågan är det, att detta är endast en skandinavisk fråga; vi äro
579