pdf-fil - Riksdagen

X. Första urtima riksdagen 1905
Därpå kom sammanträdet åter till stånd kl. ½ 5. Förslaget framlades från första kammarens
sida.
2:dra punkten upplästes.
8:de punkten: åtskilliga förslag: sist 100 mill., delade 30 till lilla kreditivet, 70 enligt beslut,
som vid riksdagen kan komma att fattas.
V i c e : Beträffande punkt 8, vid vilken jag nästan lägger huvudvikten, lades fram två
förslag, ett som lydde på att 25 mill. skulle ställas till K.M. fria disposition, under det att
de 75 skulle K.M. endast kunna disponera efter riksdags beslut. Det förslaget tycktes
icke då tilltala första kam. delegerade. Till en början stodo delegerade så hårt mot varandra,
att icke tycktes ge efter något: man hade icke annat att tänka på att frågan skulle
lösas genom gemensam votering. Men man talade om, huru otrevligt det skulle vara
vid denna riksdag. Så kom förslaget om 30 och 70.
Vi kommo emellertid icke till enighet vare sig som om den punkten eller om den
andra punkten.
I punkt 2 hade herr Staaff ett förslag, som hans med-delegerade från andra kammaren
hade haft tillfälle till att förut under dagen taga kännedom [om]. I dessa båda låg så
pass skiljaktighet, att kunde vara fråga, om de kunde sammanjämkas eller icke. Ett försök
därtill gjordes kanske under delegerades överläggning, ehuru väl resonementet
också fördes i annan riktning, men visade sig, att de icke kunde komma till överenskommelse.
Det är ledsamt: tiden går undan, och tiden är inne, att utskottet skall fatta definitiva
beslut. Man får icke hala ut på tiden längre, ty nu väntar man inom och utom riksdagen,
att utskottet skall komma med sitt förslag. Allas vår högsta önskan är, att vad
utskottet kommer att föreslå, man vinner så stor enighet som möjligt inom utskottet, ja
helst full enighet. Huru möjligt att här åstadkomma någon enighet? Gives icke annan
väg än de ömsesidiga eftergifterna, då ha alla möjliga tankar och förslag varit å bane.
Om jag till sist kommer lägga fram ett s.k. sammanjämkningsförslag, ber jag att
därom förut få säga, att visst icke är förslag, som innebär vad jag förut hade tänkt mig
och uttryckt såsom min åsikt.
Jag har i två punkter förut uttalat mig emot det i utskottet. Men den ene och den
andre får göra eftergifter; se till vilka som äro störst. Icke blott frågan om sammanjämkning
såsom i vanliga frågor: denna fråga är av annan art, man får taga tillbörlig hänsyn
till det. Då icke blott hänsyn till sista siffrorna, i den mening, vilka förslag som fått
majoritet och som icke fått det, utan man har nog skyldighet att även taga hänsyn till
minoritetens siffror. Det vill säga, att man har skyldighet så långt man kan att söka
utröna, vad som är huvudåskådning inom båda kamrarna i den stora frågan i sin helhet.
555