pdf-fil - Riksdagen

X. Första urtima riksdagen 1905
herrarna förvånat sig, huru stark, huru enstämmig fordran på detta förnyade uttalande
från Norge där är. Det anställdes ju en omröstning, och eftersom jag hört, att dess siffror
ha blivit oriktigt angivna i andra kammaren, skall jag be få säga huru hängde ihop. Det
var räknat, att närvarande voro 102 eller 100: vid räkningen, då det talades om 65, deltogo
i första kammaren ledamöter och suppleanter: där voro åtminstone 80 av 100, utan
det var en hel [del], som icke voro med i omröstningen, ty de tyckte det icke var lämpligt
att omrösta, men bland dem voro där åtskilliga, som alldeles bestämt äro av samma
mening, och som avhöllo sig emedan de icke ville deltaga i omröstningen. Så vitt jag
minns under lång debattering i kammaren nekade icke en enda talare till, att han vid
blivande beslut skulle följa med den meningen, även de som hade annan uppfattning.
Alldeles bestämt 110 fordra detta: de andra kommer icke att göra något buller emot:
detta mycket bestämd ståndpunkt. I andra kammaren är ju meningarna i hög grad
delade: mycket talrik minoritet i andra kammaren för samma uppfattning. Sammanräknar
jag båda kamrarnas röster icke tvivel om att ofantligt stor majoritet för denna
mening i första kammaren. Vore fråga om gemensam votering, vore saken genast klar.
Vid så stor pluralitet i riksdagen, och när jag är övertygad om att bakom står, visserligen
icke hela svenska folket enigt ty står icke [tre oläsliga ord] utan mycket stor skara svenska
medborgare, anser jag för min del, att jag icke med min röst kan eller bör sätta mig mot
det. Och det gör jag, icke därför blott, att jag anser mig skyldig att underordna min
mening även särskilt i det fall, där jag anser att det motsatta icke länder vårt land till
skada, men då jag betraktar detta besluts natur, är för mig klart att [om] det fattas,
Sverige därav icke lider någon skada. Och vidare om Norge gör detta, lider Norge icke
skada därav, varken i moraliskt eller materiellt hänseende.
Bereder ingen förlust för Norge, utan om vi ser det från högre synpunkt, bereder det
Norge en slags fördel, så till vida, som det synes få tillfälle till att ådagalägga för Sverige
och Europa, att det är norska folkets verkliga mening; och att om man gått laglig väg,
och hade blivit två beslut av två storting, realiteten blivit detsamma. Känner såsom skyldighet
yrka bifall till det s.k. minoritetsförslaget.
Hans Andersson: Detta arbete är nog litet var uttröttade på: börja ledsna på,
men hade verkligen tänkt, att skulle funnits möjlighet till att vi kommit till lyckligare
resultat än nu synes. Vad är meningen med detta arbete, sitta här? Gå precis som första
kammaren, även om man har andra åsikter, såsom Billing gjort: han är villig underkasta
sig första kammaren. Jag är icke villig gå så långt; villig att gå på sammanjämkningar,
som äro möjliga, och som kan lämna andra kammarens mening del i det här, men tycks
icke vara meningen.
Är det något att jämka ihop? Då är bättre: hur första kammaren söker diktera beslutet,
vi stå kvar. Huvudtemat: det går icke an, att en sådan regering, e[tt] sådan[t] storting
549