pdf-fil - Riksdagen

X. Första urtima riksdagen 1905
Skulle ganska gärna vara med om Daniel Perssons: Men huvudfrågan är väl, huruvida
man skall ställa till K.M:ts disposition eller huruvida riksdagen skall bereda tillfälle
för sig att under vissa förutsättningar ställa dem till K.M:ts disposition. Jag är för den
sista, ty huru kan vara med förtroendet eller misstroendet mot K.M:t, så använder jag
Billings invändning, vill jag icke att K.M:t skall kunna lägga vantarna på penningarna
utan att riksdagen säger till därom.
Då riksdagen, om så skall vara, om finnes bestämd önskan hos majoriteten för det, så
må då riksdagen fatta beslut, varigenom nödiga medel komma att finnas i händelse de
skulle behövas.
Att de icke böra sättas till mer än 50 synes mig tydligt av vices utredning[. J]ag tror
nog för min del att Sveriges försvarsorganisation är så vitt jag kunnat höra, i så pass fullständigt
skick icke behöver särskilt för det imponerandets skull anskaffa 100 mill.
Jag går icke härmed in på övergivande av ståndpunkten, att villkor, som skulle kunna
bestämmas, skulle vara villkor, villkor skall genomdrivas, utan endast såsom Hjärne en
gång synnerligen väl uttryckt det: de skulle uppställas såsom påtryckningsmedel; bakom
dem skall sättas Norges önskan att vinna ett lämpligt erkännande.
Man börjar se saker i sammanhang[,] kan sammanställa ett och annat, börjar få farhågor,
att huru man resonerar i utskottet, kan annan stämning komma göra sig gällande, i
fall man såsom nu har tänkt, prel uppställa sådant villkor som gränsfästningar. Dit skall
jag nog komma tillbaka. Kan vara med om Daniel Perssons och vices, men läng[r]e till
att anordna säker utväg för att kunna lyfta [oläsligt ord] 50 mill, när detta skulle befinnas
nödigt och av riksdagen medgives, längre kan jag icke gå.
Zetterstrand: [K]an icke fatta tankegången hos de herrar, som yrka rent bifall.
Först och främst beslutat, att unionen icke skall uppehållas med vapenmakt: alltså
icke för det ändamål det skall användas. Så ha vi beslutat villkor[,] d.v.s. villkor för unionens
upplösning. Om de icke antagas, medgiva vi icke unionsupplösningen. Men icke
annat.
Vi ha i dag vidare hört uttalanden från Tyskland: borde icke riskera, att han går in på
godkännande.
Bör ligga i norrmännens intresse att fullgöra alla villkor; annars icke Tysklands, Sveriges
eller åtskilliga andra länders erkännande alls [?].
Vilja de icke uppfylla villkoren, medgives icke unionens upplösning.
Men på olika håll i landet är man rädd för eventualitet från Norge: icke såsom
påtryckningsmedel: det vore icke värdigt. Icke därför att jag hyser misstroende till
regeringen – som herrarna hyser förtroende för, men icke konsekvent genomförd –
men en annan regering kan komma, som jag icke hyser påtryckning [sic!; men skall väl
vara förtroende e.d.].
542