pdf-fil - Riksdagen

X. Första urtima riksdagen 1905
För min del skulle jag helst vilja att en sådan framställning kommer från norsk sida
under förhandlingarna. Det är en förmån för Norge i alla fall. Delar icke tron att det
skulle bli skyldighet att hjälpa till.
Å k e r h i e l m : Kan icke dela uppfattningen att det skulle vara förmån för Norge; det
endast om vore plikt för oss att försvara. En sådan förbindelse för Norge att icke avstå
vore en förmån för Sverige. Det vore förmån att Sverige kan då ingripa, om det skulle
vilja, i detta rätta ögonblicket, i stället för att senare få tvingas till det.
– Det skulle vara anledning till försvarsförbund mellan båda länderna: det anser jag
icke heller befogat.
Jag skulle kunna vara benägen att upptaga det, men avstår, då icke andra tyckas hålla
på.
H j ä r n e : Men vi ha inskränkt våra villkor till ett så litet antal, att om vi sätta in detta
såsom villkor, skulle det väcka ett för saken fördelaktigt uppseende i Norge, och försvåra
saken.
Tror icke vore lyckligt att uppsätta det såsom det tredje villkoret.
Baumgartens m.fl. motion[er] .
Daniel Persson: [M]eningen var att vi skulle sätta kraft bakom vårt beslut. Beslut
är icke fattade ännu.
Jag tror att önskvärd enighet borde söka eftersträvas även här.
Nu måste jag rösta mot dessa motioner, men sådana förhållanden skulle kunna framkomma
under förhandlingarnas lopp, att jag skulle anse det vara nyttigt om man hade
denna summa till disposition.
Jag skulle önska att utskottet nu för tillfället endast gjorde anmälan om, att detta
ärende framdeles skulle komma att tagas till behandling i utskottet.
Enighet tror jag kunde vinnas på den vägen. Sedan får man vidtaga erforderliga
åtgärder; det beror dels på utskottets beslut dels [på] riksdagens beslut. Då hade norrmännen
tryck på sig: de veta icke vad vi beslutat. Draga vi nu fram den, och avstyrka
beloppen, då blir norrmännen sturska.
V i c e : Om tvisten mellan de båda länderna vore slut, om den hade upphört i och med
detsamma som svenska riksdagen fattat sitt beslut, skulle Daniel Perssons tillvägagångssätt
vara att förorda. Men riksdagens beslut må bli det ena eller det andra, så är därmed
frågan icke avgjord, utan avgörandet beror på ömsesidig överenskommelse båda länderna
emellan. Så länge står det hela öppet och oavgjort. Alltså bör man redan nu tänka sig
möjligheter som kan inträda; vissa eventualiteter för vilka man på förhand träffat förberedelser.
Därför vill jag icke uppskjuta avgörandet om frågan: Jag tycker vore i sin ord-
535