pdf-fil - Riksdagen

Wachtmeisters revisionsförslag:
Ja: de förevarande: = 3
Nej: Greve Wachtmeister: = 19
X. Första urtima riksdagen 1905
”Inom vilket under senare tider uppförda befästningar icke få bibehållas eller nya sådana
uppföras.”
Mom. 1–3 av Billingska förslaget.
S ä v e : [K]onventionen i Moss icke Kielfreden. Skall vi kasta bort allting i ett sådant
papper, som ger oss stark och säker ståndpunkt. Bara en så minnesrik [?] tilldragelse,
som Kielfreden är.
C a r l P e r s s o n : Tror icke det är sant första meningen i andra stycket.
Billing: Jag har haft två motiv för detta stycke: huvudmotivet är kanske att få fram vad
som står i slutet av stycket. Något ord i betänkandet borde talas om, som skulle innebära
ett åtminstone underförstått försvar för att ej vill tillråda att man med vapenmakt håller
upp unionen. Motivet för oss är icke, att vi äro rädda för norrmännen, utan att vi
icke anse att unionen har den betydelsen för Svenska folkets framtid, att man vill göra
det.
Motivet för den för stycket är följande[.] Tre möjliga:
a) förhandling om likställighet: är omtalat i första stycket.
b) förslag att i godo upplösa unionen: den står i andra stycket.
c) revolutionens väg. Norge har valt sin väg.
Jag tycker detta stycke icke ha så stor betydelse, att det bör föranleda ens diskussion.
Somliga tycker bra, andra icke bra[.] Skall det icke vara något, eller skall [det] vara något?
Skall [det] icke vara något, så stryker vi stycket.
V i c e : Helst för att vi stryka hela stycket: skall något komma i stället, då man sluppe
att höra [?] det. Godkänna stycket nu, det synes mig icke bör göras.
Om än det icke är orätt, vad som är sagt i början, så är det en sanning med modifikation.
Det är först på allra sista tiden som något större antal av svenska riksdagsmännen
kommit till den uppfattningen, att det återstår sannolikt icke något annat än göra en
skilsmässa. Men det har icke varit så länge proklamerad sats, att det kommit till norska
folkets kännedom och troskap, att det verkligen ligger så till inom svenska riksdagen.
Om man säger att det var synnerligast i slutet av förra riksdagen, som den meningen
gjorde sig gällande på allvarligt sätt, tror jag man kommer sanningen närmast.
Daniel Persson: Instämde med Carl Persson.
531