pdf-fil - Riksdagen

X. Första urtima riksdagen 1905
1905, 15/7 [lördag]
W a c h t m e i s t e r : [H]ade inhämtat [att] Kejsaren var ytterst vänligt sinnad mot
Kungen och Sverige.
Att han kunde förstå, att svenska folket kunde känna sig kränkt över det brutala sätt,
varpå Norge satt i scen i konflikten,
att han väl kunde förstå, att Sverige kunde fordra såsom en satisfaction att framställning
från Norges sida skulle göras om Sveriges erkännande av det förhållande, vartill
Norge vill komma,
att Tyskland för sin del icke ville föregripa, såsom uttrycket föll sig, förhandlingarna
genom att erkänna Norge under den tid, som förhandlingsarbetet på ett lojalt sätt ägde
rum, men
att Tyskland naturligen icke kunde svara för, vad andra makter kunde komma att
göra, och
att ifråga om tiden icke någon tid kunde preciseras från Tysklands sida, men att det ju
vore önskligt, om avvecklingsarbetet skedde så fort som möjligt.
Någon uppfattning av detaljer i övrigt hade icke framkommit, efter vad excellensen
meddelade och hade icke heller varit bragta på tal i vidare mån än vad som berördes
ifråga om förhandlingsmomentet.
Tyskland ville icke på något sätt inverka på besluten eller åtgärderna i denna fråga,
utan att detta måste bli en uppgörelse mellan de båda länderna, men han föreställde sig i
alla fall, att de fordringar, som från svensk sida framställdes, skulle bli av den art, som
antytts, att det måtte anses vara en satisfaction på samma gång som de icke ställdes alltför
höga. (Men vad han menade med det, hade icke framkommit).
Ifråga om sekundogenituren hade han varit rätt sympatisk för den, då förhållandena
på det viset lättast kunde ordnas, men då han erfor att icke svenska kungen var för en
sådan, och den allmänna stämningen inom landet icke heller syntes vara hågad för den,
ville han för sin del icke ge vidare besked, än att i den saken skulle Tyskland icke
inblanda sig.
Jag tror, detta är det huvudsakliga av vad jag inhämtat. Sympati för Sverige, respekterande
av Sveriges känsla att det blivit kränkt, respekterande av dess önskan att få någon
satisfaction.
B i l l i n g : Sist i betänkandet för klämmen:
att lämna K.M. medgivande att träffa villkorlig uppgörelse för ordnande av de förhållanden
i avseende å vilka vid en upplösning av unionen sådant ordnande må finnas
erforderligt, kan utskottet icke tillstyrka, men däremot synes riksdagen böra förklara att
den ej har något att invända mot att förhandlingar av här ovan antydd art ingås.
529