pdf-fil - Riksdagen

X. Första urtima riksdagen 1905
Yrkande:
1) Billing.
2) Cavalli; avslag
3) Staaff: idag fastslå att icke avslå, men att man vidare skulle formulera.
O r d f ö r a n d e n : Vad menar Zetterstrand?
Z e t t e r s t r a n d : Icke anmärkning mot ordföranden. Det kommer mycket an på
ordningen. Hade Palmstiernas förslag vunnit mot mitt, hade det vunnit i huvudvoteringen
mot Billing. Antag att något annat upptagits till proposition i huvudvoteringen,
hade det resultatet sluppit framgå.
[Här börjar vol VI av Sam. Clasons stenografiska anteckningar]
[Cirka ett år och fem månader senare har Sam. Clason på denna punkt fogat in följande:]
Tillägg här. Den 16/11 1906. Under ett besök i Stockholm hade jag ett längre samtal
med brukspatron Lundeberg, som meddelade att han kort förut vid riksbankens invigning
träffat på kungen och frågat honom, om det var sant, att kejsaren av Tyskland vid
detta möte sagt att man borde slå till med pansrad näve. ”Ja”, sade kungen.
Detta hade också varit Hugo Hamiltons uppfattning från mötet mellan kejsaren och
kungen.
Lindman hade hört, enligt Lundeberg, den version, enligt vilken han sagt, att ”när ni
kommer tillbaka till Stockholm, müssen Sie mit den Stiefeln so klirren, dass” (etc…)
(det hörs i hela landet?)
Regeringen meddelade alltså utskottet icke vad som passerat.
Vid samma samtal svarade Lundeberg på mina frågor.
1) att vid första kammarens hemliga överläggningar i järnkontoret, där Palmstierna börjat,
icke den allmänna stämningen varit för att tvinga Norge tillbaka till unionen.
(Palmstierna hade visst redan då frågat, om svenska folket ville betala ½ mill:n om
dagen);
2) att England icke skulle hindrat ett väpnat ingripande av Sverige.
3) att det hemliga utskottet på våren 1905 blott sysslade med underhandlingsfråga[n],
icke vidare.
[Slut på Clason senare infogade tillägg].
528