pdf-fil - Riksdagen

X. Första urtima riksdagen 1905
riksdagen förelagd, må förklara att den för sin del vill medgiva, att förhandlingar av här
ovan angiven art må ingås”. Det är formellt och realt sett en korrekt kläm till motiveringen.
Motivering och framställning är kritik av K.M. prop., men å andra sidan en
vandring i riktning, som Kungl. prop. + P.M. har anvisat.
Det stycke, som vi här läst, får då förändras. Då skulle sista stycket i motiveringen bli
någon formulering: ”att träffa en villkorlig uppgörelse kan man icke tillstyrka, men går
an att ingå uti förhandlingar om unionens upplösning det är någonting som riksdagen
icke vill motsätta sig”, eller något dylikt.
Zetterstrand: Jag förutsätter att man utvecklar, varför man icke vill att regeringen
går in på att träffa villkorlig uppgörelse: Det anser jag böra avfärdas i motiveringen.
Sedan detta skett, tycker jag icke man bör behandla detta ärende annorlunda än andra
ärenden, och sålunda, då man kommit till klämmen och den i stort sett utmynnar i bifall
till Kungl. prop. … det vidhåller jag, att den gör …: är icke då det vanligaste riksdagsbruket,
att man säger, ”med anledning av”, jag anser att det mest lojala är att man
icke behandlar Kungl. M:t på annat eller sämre sätt, än man behandlar K.M:t och enskilda
motionärer i andra fall.
Här är mycket större anledning att handla lojalt än kan vara i andra frågor. Vore fråga
om inre angelägenhet, skulle icke göra något.
Här står vi inför Norges, inför Europas ögon; vi måste i detta fall vara eniga: det skall
vara enighet så länge sådant låter sig göra mellan olika statsmakter; vi få icke för landet,
för Norge, för utlandet visa större skiljaktighet än vad som oundgängligen kräves.
Å k e r h i e l m : Delar sista talarens uppfattning, att man bör besvara Kungl. M:ts prop.
på lojalt sätt. Men jag kan icke förstå annat än att Kungl. M:ts prop. innefatta två saker.
a) dels ingå i förhandlingar om och träffa villkorlig uppgörelse, dels få ingå i förhandling
om, dels träffa villkorligt uppgörelse. Riksdagen är av åsikt, att Kungl. M:t skall få träffa
villkorlig uppgörelse. Men riksdagen vill förutsätta att K.M. ingår i förhandlingar, överensstämmer
icke med riksdagsbruk, att man säger såsom Billing gjorde: ”i det skick den
föreligger”. Jag tror att det är vad i dylika fall alltid brukas.
Hans Andersson: Skulle man icke kunna säga i stället: ”kan bifalla den Kungl.
propositionen i dess helhet”.
P e t t e r s s o n , A l f r e d : När man ställer de beslut, som man nu fattar tillsamman
med vad K.M:t föreslagit, så kan jag icke se annat än att just det viktigaste, själva det
som man anser ligger någon kärna uti, det är någonting annat, helt och hållet än det
K.M:t har föreslagit. Utskottets beslut går i viktigaste punkterna i annan riktning än
K.M:ts gått uti. Jag skall hänvisa blott till frågan om uppställa såsom villkor uppställa
”neutrala zonen”.
524