pdf-fil - Riksdagen

X. Första urtima riksdagen 1905
anledning av: kan icke löpa ut i bifall helt enkelt. Det viktiga i denna sats första del är
träffa ”villkorlig uppgörelse”. Man kan icke ge fullmakt till ”villkorlig uppgörelse”.
Icke uppgörelse kan man ge åt en regering, vilken det vara må, även om villkorlig är
med. Ty det betyder icke blott att man förhandlat och kommit till resultat, utan det betyder
också, att regeringen för sin del godkänt det. Det enda, som skulle stå kvar skulle
vara riksdagens bifall.
S t a a f f : I den frågan om, att man omöjligen kan godkänna ”villkorlig uppgörelse”,
vill jag säga, att jag tycker uttryckssättet vara stötande; saken blir ju detsamma. Meningen
är ju att regeringen skall söka uppnå enighet med norska stortinget.
Medgav, att om man tog bort meningen, kunde det utmynna i antingen modifierat
bifall eller avslag på K.M:ts proposition. Nu syntes det, som om denna mening icke är
fullt uppriktig från riksdagens sida. Ty när det säges i slutet ”att ingå i förhandling etc
etc” är väl så, att detta är förklaring, som utskottet skulle tillråda riksdagen avgiva på
grund av vad utskottet självt här har sagt.
Men utskottet skulle säkerligen icke vilja stå för, att K. Maj:t skulle beträffande unionsupplösningen
ha rätt ingå förhandlingar utan riksdagens hörande. Då så är, förefaller
mig, som om man endast kan säga, att man ingår i en sådan tankegång egentligen för att
komma ifrån ett modifierat bifall till K. Maj.ts proposition, ty tar man bort den tankegången
är givet så, att den enda logiska slutföljden av vad som här sagts, är att riksdagen
går på att med vissa förbehåll utrustad sätta in på vad K. Maj:t föreslagit. Så vida räckte,
att man uteslutande av denna mening upptaga den tanke, som ligger i början, nämligen
att man icke bör använda uttrycket ”villkorlig uppgörelse”, men att fråga och starkare
tala om att K.M. icke utan vidare kan ingå på förhandlingar.
Alltså ställa sina utlåtande på den bogen, att det är just den tillåtelsen att ingå på förhandlingar,
som utskottets kläm skall gå ut på, ehuru den blir i viss mån modifierad mot
den fullmakt in blanko som K.M. begärt. Föreslår att detta stycke stryks, att endast
behålles den tanke som ligger i början att ”villkorlig uppgörelse” icke är det bästa, men
även den formuleras om, så att icke blir såsom nekande till villkorlig uppgörelse, utan i
lenare form. ”Sedan enighet uppnåtts med förhandlingar.”
D a n i e l P e r s s o n : Det är något vilseledande: vi vilja icke vara med om medgivanden
åt regeringen. Det ser ut, som man tänkt sig här att regeringen skulle verkställa
uppgörelsen. Jag har läst propositionen, att det skulle uppdragas åt delegerade.
Önskar, att Billing och Staaff finge redigera om den punkten.
B l o m b e r g : Jag har den uppfattningen av punkten, att den bör stå sist i vår framställning.
”Om riksdagen gillar vad utskottet uttalat, lär K.M:t icke behöva något vidare
bemyndigande av riksdagen, för att K.M:t måtte kunna ingå i förhandlingar med Nor-
522