pdf-fil - Riksdagen

X. Första urtima riksdagen 1905
än vad som givits 7/6, och att det skulle här i Sverige ha fattats såsom en upprättelse
gentemot vad som skett. Jag bestyrkes i den uppfattningen av, att vad man under de
gångna åren sett ifrån Norge, sett från Sverige, visar – vad som gjort sig gällande hos en
del inom Sverige – att det sätt, varpå förhandlingar med Norge har skett, endast skulle
leda till det resultatet, dit vi nu kommit, och att intagen annan ståndpunkt icke skulle
lett unionssamband[et] på det sätt, som nu skett. Jag tror att icke kan jävas, att den förutsägelse,
som från s.k. högerhåll om konsekvenserna av Sveriges tidigare ställning i den
norska frågan, ovillkorligen har varit den rätta.
Därom icke skäl att tveka; faktum är faktum. Min tro är att vi vid detta avgörande
genom bestämd, kraftig och lösa upp …
Under sådana förhållanden fråga om vad man skall sätta i stället. Något måste göras
för att man med något så när heder må kunna bevara sin ställning.
I det tvekar jag icke att på en gång utsäga, att jag icke finner något annat sätt att vinna
någon upprättelse, än att en framställning göres från Norge med begäran till Sverige att
ingå i förhandlingar om erkännande av det läge, vari Norge har kommit genom 7/6.
Det håller jag fast såsom ouppgivlig premiss för vårt arbete och för det resultat, vartill vi
skall komma, och kan icke vara med om någonting, som skulle förtaga kraften av en
fordran, moderat framställd, i den riktningen, lika litet som jag på förhand kan vara med
om att lova Norge, att därest de komma och göra sådan framställning, Sverige skall
under alla eventualiteter vara berett att upphäva riksakten. Det bör enligt min mening
bli ett senare stadium, som framkommer på grund av förhandlingsvillighet från andra
sidan, och även resultatet av de förhandlingar, som kunna komma att föras.
Här har varit tal om att man skulle i sin formulering intaga en förväntan att Norge
skulle vara berett att på ett eller annat sätt ge detta säkra uttryck. Jag ha sökt överväga
det uppslaget. Då vi icke kunde vinna det kraftigare, som låg i förutvarande motivering,
vill det förefalla mig, som om man framställt ett så svagt förslag, som att man förväntar
att … kan man icke hysa någon förhoppning om att Norge i det fallet skall möta oss,
och då vill det synas mig, som om man utsatt sig för ny förödmjukelse, som skall kännas
bitter inom vårt land, och som skall missförstås i andra länder. Det skall sägas att det är
vana att icke kunna ge bestämda besked, vana att icke kunna samla sig kring något, vana
att icke kunna ge bestämt besked.
Med dessa förutsättningar och på frågans nuvarande läge synes mig bättre, att man
intar fast och bestämd ståndpunkt ifråga om kravet på framställning, utan några fraser
om förväntan eller andra förutsättningar, som vi icke ha lust f.n. att på ett eller annat
sätt honorera [?] genom att göra vår vilja gällande.
Vill reflektera på saken: icke binda mig att …
Kan icke vara med om den del av Palmstiernas förslag, som talar om att upphäva
riksakten. Kan icke vara med om Zetterstrands förslag. Så mycket mindre, som jag har
508