pdf-fil - Riksdagen

X. Första urtima riksdagen 1905
c) Den motivering, som därav bleve en följd.
B l o m b e r g : Förhandlingar i allmänhet kan regeringen inleda, men ”villkorlig uppgörelse”
kan den icke sluta utan riksdagens bifall.
Regeringen kan förhandla om litet av varje, men kan icke förhandla om upplösning.
Nu ha vi sagt: vi vilja icke ställa oss avvisande mot upplösning av riksakten, men då
är självklart att regeringsmyndighet kan därom förhandla.
H e n r i c s o n : Vad vinner man på nytt storting eller ny framställning? Jo, man skall få
upprättelse. Men upprättelse får man icke av begäran, utan av svaret. Men jag tror, att
man icke får svaret. Då har man råkat illa ut, tror icke att man börjar krig för denna begäran.
Alltså emot detta uppskovsförslag.
V i c e : Uttalade sig visserligen mycket kort i går om vädjan om nytt stortingsval, men
tror tillräckligt tydligt. Har icke anledning till att känna sig osäker i denna uppfattning
av vad som förekommit sedan dess. Vi ha ingenting att vinna på nytt stortingsval. Det
skulle förorsaka ett uppskov (såsom ock en folkomröstning). Jag frukar icke så mycket
uppskov, om tiden icke blir för lång, men jag har svårt att finna det rejäla man skulle
vinna genom uppskovet. Kunde jag hitta på det, skulle jag göra.
Jag tror också, det bereder rum (uppskovet) för norrmännen att komma i gynnsammare
ställning än vad de äro nu mot Sverige.
Tänker man på ovisshetstillståndet i Norge, så, har man någon gång att vänta någon
mjukhet, skall det vara nu.
S t a a f f : Medger fullkomligt riktigheten av Åkerhielms uppfattning i fråga om första
punkten. Det är endast fråga om en avveckling. Men det kommer till någonting annat,
en tanke om att andra saker kan framställas för ”rimliga och billiga”. Ja, de ha icke menat,
att det skulle bli villkor för uppgörelse: de kunna icke framställa den på annat sätt
än att även detta skall ske med Norge såsom suveränt rike, men under det ligger att de
tänka sig möjligheten att vi komma att vända om ordningen.
”Upplösning” är i tanken skild från ”erkännande”. ”Unionen” kan kastas bort av
Sverige, men man kan vägra erkänna det. Praktiskt taget sammanfaller det dock i närvarande
fall: Jag har använt uttrycken för synonymt. Huru skall saken stå, i fall riksdagen
beslutar och meddelar i skrivelse, vad det [sic!] sagt?
Ja, då skall väl norska stortinget få någon notifikation. Då återstår frågan: skall de uti
en särskild skrivelse uttrycka sin förklaring, att de önska ingå även på sådana förhandlingar,
eller ligger detta tillräckligt tydligt uttryckt i att de välja sina delegerade, som
börja förhandla. Mig förefaller det sista, men jag tycker det är underordnad form, som
icke borde göras till huvudsak.
500