pdf-fil - Riksdagen

X. Första urtima riksdagen 1905
uppehålla banden. Inom landet är man förargad: varför skall uppehålla det. Jag ser ingen
utväg med heder, säkert skulle ögonblickligen förklara krig mot Norge.
Förstår icke, varför icke citera skrivelsen. I sista orden tvång lagt på norska stortinget:
de erkänna, att de vilja tillmötesgå alla rimliga anspråk från Norges sida. Ledsamt med
alla dessa många kryphål till att uppehålla och uppskjuta. Vi skola icke uppskjuta längre;
vi kan icke komma undan saken.
Det allra rejälaste: den ena Åkerhielm. Hade man slagit in på den, varit rejäl sak: det
vill man icke. Den andra var de Geers motion: allt annat är kompromiss, för enighetens
skull. Staaffs förslag kan man mycket väl kompromissa på.
B l o m b e r g : Jag bestrider riktigheten av jämförelse mellan riksdagskallelse och enskilda
papper. Vi skulle behandla K. prop. och intet annat.
P a l m s t i e r n a : Tror man kan citera i alla fall på grund av sättet, men tror vore
mycket olyckligt att citera denna skrivelse. Den innehåller så ofantligt mycket, som strider
mot svensk uppfattning. Skulle man taga in den, borde man bemöta detta. Det står
en massa smörja i den. Taga vi ut en bit och opponera oss mot den, anser man, att vi
godkänt allt det andra.
S t a a f f : Vill man undvika all tänkbar möjlighet att tolka på sådant sätt, som siste talaren
förutsatte, skulle man väl kunna finna någon möjlighet att göra sin reservation mot
sådan tolkning. För mig ligger den tämligen fjärran, då man endast citerar litet stycke,
och sedan yttrar sig med protest mot den. Man finner, kan man tro, att man godkänt
vad man protesterat mot, som herr Hjärne tycks tro. Men man kan ju modifiera mitt
utkast.
Blombergs ståndpunkt är bra överdrivet formalistisk. Det är skrivelse ställd till
kungen, som han offentliggjort i officiella tidningen, och som genom särtryck tillhandakommit
varje riksdag[sman].
Ville man intaga något citat ur skrivelsen, så icke borde man rygga tillbaka för Blombergs
invändning, utan då borde man söka undanrödja den invändningen.
Det är väl icke möjligt att det skulle saknas alla tänkbara former, och att villigheten
[slutar på -heten, börjar med vill-, oläsligt ord?] icke skulle ha något medel att bjuda för
att åstadkomma det resultat, att vi skulle kunna citera en bit ur stortingets skrivelse.
Önskar man det, borde man icke uppehålla sig vid den – Man kan ju antyda till statsrådet
Petrén och bedja att få den i mera officiell form.
B i l l i n g : Vad angår frågan om sättet för huru riksdagen fått del av presidentens skrivelse,
synes två saker: det är odiskutabelt
1) att icke utskottet fått del av denna skrivelse, i den form, som utskottet i allmänhet får
och bör få meddelande av officiell natur.
495