pdf-fil - Riksdagen

X. Första urtima riksdagen 1905
1) Jag är helst med om att vi skola rent ut svara, att vi för vår del upphäva unionen.
Vi ha enligt min uppfattning endast två rena linjer att gå efter: den ena friherre Åkerhielms,
den förstår jag kan göra nationell samling, men jag kan icke gå med på den,
[den] andra: då vi icke vilja begagna maktmedel, finns för mig icke mer än andra linjen,
nu får Norge sköta sig själv och taga risken för sina handlingar ensamt. Vi vilja icke hålla
dessa trassel med Norge, utan Sverige får nu ägna sig helt i stället åt sin egen utveckling,
stärka sig själv, och åt de reformer, vilka inom Sverige tränga till avgörande.
Delar Bondes åsikt, att vi icke ha länge att vänta på främmande makterna.
Vill [vi] icke upprätthålla unionen, är enda klara linjen skilsmässa.
2) Sedan skiljer jag mig alldeles. Kränkningen av svenskt rättsbegrepp kan endast finna
sin upprättelse på ett sätt. Det nuvarande stortinget och dess regering har brutit. Sverige
säger: vi vilja icke ingå i några underhandlingar med nuvarande storting och regering,
förr än det blir kon[stitutionellt?] ordnat i Norge. Det innebär realitetsprincip, men
med styrelsen för att folket vill vi icke uppgöra någonting. Där är med något av alla villkor,
att Sverige icke bli lidande; de flesta äro norska fördelar.
Är zonen någon fördel för Sverige? Det blir, om vi bygga fästningar, blott onaturligt
ekonomiskt krig. Tycker icke om, att vi fordra dessas raserande, därigenom lägges band
på svensk handlingsfrihet.
Detta förslag är det enda, vilket löser frågan helt fredligt, ty det undviker konflikten:
saken tages i egen svensk hand, vi begära ingenting, fordra ingenting; under inga förhållanden
vapenmakt skall användas” var ju den princip vi proklamerat.
3) Riksdagen för beredande av ersättning för den genom unionsupplösningen minskade
tryggheten i försvarshänseende, anmoda Kungl. Maj.t. snarast möjligt till riksdagen för
snabbt ordnande av vårt – – – i låneväg av 100, i den mån ett blivande anslag av riksdagen
kommer att godkännas. Därigenom icke gjort något annat, än att bevilja i den mån
riksdagen kommer att bestämma.
Riksdagen skall komma att pröva varje behov, men vi måste skynda på. Lånet blir billigare
då.
Vad vilja vi med detta? Det är ingalunda ett hot mot Norge: det är i den mån, som vi
äro starka, som vi kunna undvika att framdeles några förolämpningar från norsk sida
kommer att göras, och attrahera Norge, som kommer att stå mycket svagt. Kommer en
fredlig utväg, att då utveckla sig, har man gjort en god gärning.
Vill någon gång ha in det i protokollet.
B l o m b e r g : Vill blott framhålla det, att om ställer upp mål för sig att söka åstadkomma
enighet, får man naturligen lov att ha andra vägar än vad norrmännen gått, då
483