pdf-fil - Riksdagen

X. Första urtima riksdagen 1905
Kungl. M:ts prop. medgiva att K.M. må med norska stortinget ingå i förhandling om
ovan [nämnda] frågor.
O r d f ö r a n d e n [ L u n d e b e r g ]: Två brev till svensk man, vari upptages frågan
om Norges eventuella ställning till krav på folkomröstning och krav på norskt storting.
Jag har rättighet att nämna både brevskrivaren i Norge och mottagaren i Sverige. Den
förre är Gram, den senare Wieselgren, breven föranleddes av en hemställan från Wieselgren,
och herr Grams lyder sålunda: ett brev från Gram; referat av ett annat brev från
Gram. ”Därest från svensk sida på ett sätt, som icke är stötande för norska nationalkänslan,
framkommit önskan, icke krav,” om att sådan folkomröstning äger rum:
Brev från Wieselgren: Gram var orolig, han icke ogillade folkomröstning.
Wieselgren har uppgivit, att det hinder, han uppgivit ifråga om stortinget, var att
Norge enligt sin grundlag [inte?] kunde inkalla ett dylikt storting.
Men anledning av överläggning, som blivit förd och som i huvudsak riktat sig på en
passus i Billingska förslaget, hemställer jag att vi först måtte taga den delen av förslaget i
övervägande.
”I ett ärende, av så utomordentlig räckvidd, som unionens uppehållande eller upplösning
är även för Norge, synes norska folket bör giva riktigare uttryck för sin uppfattning,
än som skett genom tidigare nämnda stortingets beslut. Det synes därför utskottet
vara tydligt att från Sveriges sida icke någon åtgärd för unionsupplösningen eller för att
bereda erkännande åt den politiska ställning, vari Norge genom revolutionen kommit,
bör vidtagas, förrän, efter det att nya val [till] storting ägt rum, framställning i sådant
syfte skett från Norge, men framkommer sådan framställning anser utskottet, Sverige
icke böra däremot ställa sig avvisande”.
V i c e o r d f ö r a n d e [ T ö r n e r y d ]: Jag tycker mig finna, att det är en sak, som
icke stämmer med vad jag hörde igår, det är att det skulle uttalats protest, bestämd protest.
Men det står icke i brevväxlingen. Vet icke vad man skall fästa för avseende vid en
sådan där brevväxling.
Tidigare har jag ansett detta något för långt gånget, att ställa upp sådant förslag, om
jag icke ville ställa upp villkor, annat än oeftergivliga.
Och då jag icke trott på resultatet av utslaget av en dylik åtgärd, har jag trott, att det
hade litet värde, ty man skulle nog icke då vinna seger.
Jag har vidare ansett, att vi icke gärna borde förutsätta, att norrmännen skulle i fortsättningen
handla olagligt. Det saknas form för en folkomröstning. Deras grundlag känner
icke till sådant. Skall man vädja till internationell praxis, så har jag hört olika skäl
både för och emot. En dylik folkomröstning icke tillämpad utomlands: helt andra ha de
varit. I fråga om Schlesvig-Holstein kom den icke till stånd. Att begära, att detta skulle
[?] betingat val av nytt storting, har man också sagt, att det skulle även sakna stöd i Nor-
475