pdf-fil - Riksdagen

X. Första urtima riksdagen 1905
ledande. Man ville fråga: vad säger man i Norge härom? Dessa män hade sammanträtt
och tillkallat förstärkning, och efter en överläggning, som enligt uppgift skulle förts allvarligt,
hade de fullständigt enats om ett uttalande och skriftligt avfattat detta och
avlämnat detta. De hade nämligen vid övervägandet av dessa båda spörsmål enhälligt
förklarat att en vädjan till Norge för val till nytt storting var för dem oantaglig.
Däremot hade de icke ställt sig bestämt avvisande, kanske snarare hade de ställt sig,
om icke precis beredvilliga, så i varje fall hade [de] icke ansett, att [det] skulle innebära
någon så synnerligen fordran från Sveriges sida, om man fordrade folkomröstning i
Norge.
Ett sådant meddelande har skriftligt ingått från Norge till svensk man. Jag vet nu icke
vad betydelse man får tillmäta detta, men varför jag har tillåtit mig att sätta det till tals
nu, det är dels därför att jag anser att den fråga, som bildas i denna min framställning,
står i direkt samband med Billings förslag, dels därför att jag är fullt övertygad därom, att
det är alldeles nödvändigt att denna fråga kommer till tals i utskottet först, och icke först
utom utskottet, exempelvis vid enskilda partisammanträden m.m. Kommer den längre
fram, åtsadkommes mycket stor villervalla.
Z e t t e r s t r a n d : Vid 2:dra kammarledamöternas och suppleanternas möte igår kom
icke till formligt beslut uppsätta något givet yrkande. Vi gick ut från att vi skulle bilda
oss uppfattning om vad som hade utsikt att bli utskottsbeslut: vi gingo ut från vad som
passerat. Vi trodde, att man önskade inlägga en protest mot norrmännens tillvägagående
såsom stridande mot svensk rättsuppfattning.
Vidare att man var ense om att icke några maktmedel skulle användas. Vidare, att
icke under någon form man ville ha uppskov i frågan. Önska ett beslut, som i huvudsak
anslöt sig till K.M. förslag.
Vi ville utröna huruvida suppleanterna skulle känna sig villiga ansluta sig till förslaget,
som gick huvudsakligen i den riktningen, så att vi skulle ha stöd för våra … Vi
trodde utskottet huvudsakligen kommit till detta resultat, jag kan icke neka till jag
kände mig mycket överraskad, då jag hörde förslag från första kammaren.
Det första, som stötte mig, var icke det, att protest var avgiven, ty det ville vi också
ha, men skall den framkomma med sådana ord som ordet ”revolution” och ordet ”brutit
tro och loven”? Det var jag, som tyckte, att man skulle vara skarp i sak men mjukare
i form. Men vad som mest förvånade var, att man tänkte uppskjuta frågan, för att norska
folket genom nya val o.s.v.: det trodde vi den frågan var avförd från dagordningen.
Vidare trodde vi det, att det ävenledes var övervägande meningen att icke norrmännen
skulle framställa förslag, utan svenskarna skulle säga, vilka villkor eller förhandlingspunkter
de ansågo böra upptagas, innan kom till upplösning av unionen. (Hjärne hade
473