pdf-fil - Riksdagen

X. Första urtima riksdagen 1905
Ömsesidig överenskommelse att icke avträda land eller meddela upplåtelse: jag har
talat för någon bestämmelse, tror den skulle vara lämplig och nyttig.
A f z e l i u s : Regeringens svar överensstämmer med min uppfattning, att icke behöva
särskilda underhandlingar, för att, när upplösts i skilda delar och den blir internationellt
erkänd, staten får finna sig i att traktaten gäller för Sverige och Norge.
Jag vill icke gå så långt som Billing, icke nu tala om underhandlingar, som föreläggas
bara av det förhållandet. Nov.traktaten: Den enda formen var Hjärnes: jag kan icke förena
mig med det.
Traktatfrågan borta.
B l o m b e r g : Handelstraktater: Rättigheter på ena sidan, förpliktelser på andra.
P a l m s t i e r n a : Ja, när erkännandet kommer…
S t a a f f : Jag tycker, att det vore riktigt och korrekt om utskottet uttalade en princip
vid behandling av frågan: samt därefter tillägga något sådant: ”Utskottet betonar att vid
dessa frågor naturligtvis noga bör tillses och formenligt och otvetydigt fastslås dels att
Sveriges rättigheter och förpliktelser efter unionsupplösningen upprätthållas med de särskilda
staterna, och dels att ingen ansvarighet för Sverige i något fall må på grund av
dessa traktater åligga Sverige för Norges räkning”. En stat, som har mindre gott uppsåt,
kan kanske i framtiden ställa till ett dylikt krångel.
H j ä r n e : Jag är icke säker på, att en främmande makt godkänner det, har icke emot
att sådant uttalande göres. Vidhåller mitt yrkande.
Provisoriska formuleringar:
11/7
På det enskilda sammanträdet såg ingen, att Billing framhävde sådana skäl, som hänsyn
till andra kammaren.
1) Icke föredragning av yrkandena, utan till de mera konkreta förslag, som framkommit
med ledning av punkterna.
2) Tag[a] fram förslag, samla oss sedan såsom [omkring?] utgångspunkten.
H a n s A n d e r s s o n : Det är huvudpunkterna, vilka skola samlas, icke huvudformuleringen.
B i l l i n g : Förslag till utlåtande:
”Från Sveriges sida upprepade försök att bevara och befästa unionen.
471